måndag 22 juli 2019

Måndag 22 juli 2019. Hostan tilltar men innan dess var det bara roligt.

På morgonen kom de två glädjespridarna, Kerstin och Ulla, som vanligt.
I går kväll kom jag hem från min två dagar långa semesterresa !
Jag åkte med i Tobias  ganska nyinköpta bil med hans tjej vid ratten ! Jag har ju inte själv någon bil numera så jag får vara tacksam att jag blir bjuden på skjuts.

Jag gillar att åka med unga människor som verkligen tagit till sig de lärdomar i bilkörande som de tillägnat sig. Ofta av sina mammor, som kompletterat körskolans undervisning.
Jag iakttog noga de snabbt fattade besluten den tuguettåriga tjejen gjorde , samtidigt som jag njöt av  att jag inte längre behöver utgöra någon risk i trafiken.

Alltnog! Resan gick perfekt, nonstop och min lila tvådagarspackning bars in i min lägenhet!
En kram till den duktiga chauffören och så ser v fram mot nästa resa!
Att Elsemarie och Lasse bor i en underbar trakt med ett rymligt hus gör att vänner gärna söker sig dit för ett par dagars rekreation.  På lördag,  så tar deras sista semestervecka vid och då ska jag åka dit och vara med om diverse utflykter den veckan. Hoppas att jag är frisk då! Jag  har fått en förfärlig hosta och min nattsömn blir störd i allt större omfattning.

Vid hemkomsten i går kom Kerstin och tog hand om mej! I dag har de städat, köpt god mat, som vi ätit på balkongen! Fikat med kringlor,som Elsemarie skickat hem till Sven som hon lovat honom men jag vet att han gärna bjöd oss att smaka!

I dag mår jag inte bra på grund av min envisa hosta  och tryck över bröstkorgen! I morgon hämtas jag av Kerstin, som följer med till Vårdcentralen där jag har en tid för besök!

I Onsala var  det mysigt med alla barnen samlade! Det är så gott att se den innerliga syskonkärlek som finns mellan Storasyster och hennes yngre bröder.! Hur ömt de kramar om varandra!
Den här gången var det Tobias 20årsdag som firades och familjen gratulerade!
Det är mitt yngsta barnbarn. Av fjorton! Av alla är jag älskad och ompysslad! Inte att undra över om jag är tacksam!

Nu blir det sängen för min del. Bed gärna till Gud att hostan tar slut! Och att jag får lättare att andas!
Så många gånger jag fått bönesvar! Sov Gott mina vänner!
Efter samtal med Tobias och ännu en skriftlig lektion angående  överföring av bild till bloggen inser jag min bestående oförmåga vad gäller denna exklusiva del i digitala världen och jag ger upp ännu en gång fast det var inte meningen!!!!  Han har långa dagar på jobbet men om han vill och orkar så tar jag hit honom i morgon för att låta honom sköta bilderna, minutiöst titta på och vips så har jag lärt mig! Sorry, jag ljuger ibland! Bara så ni vet. BSNV.

 

onsdag 17 juli 2019

Tisdag 16 juli 2019. "Var dag är en sällsam gåva. En skimrande möjlighet!"

I dag när jag skriver r det onsdag men jag lovade att skriva om gårdagen i dag.
Om gårdagen minns jag med glädje besök av Inga. Buss-Inga ni vet. Som hamnade bredvid varandra på bussen, upptäckte att vi hade samma barnsliga tro på Jesus när vi började samtala.
Sedan dess är vi goda vänner och träffas när Inga har tid och är i stan.

Som ni vet så bor jag , med för och nackdelar, mitt i centrum av staden.
Hämtade mat, casselergratin med stor burk färska grönsaker. Vad jag älskar de där grönsakerna!

Vi åt, vi pratade om våra familjer och bad för dem! Vi fikade och ser nu fram emot att jag ska komma åter från min semesterresa som påbörjas i veckan!

Det blev en nödvändigtvis kort blogg! Jag har börjat göra, som min lillasyster säger: "Att lyssna till kroppen."
Om den intressanta dagen i dag får jag skriva i morgon!!!Sov Gott mina vänner!

tisdag 16 juli 2019

Måndagen 15 juli 2019. Vilken fest i Betel i Odensbacken!

Fick inbjudan av min väninna Yvonne att komma till  Hampetorp där trubaduren Håkan Isaksson  med ett gäng gospelsångare skulle ha konsert.
Håkan är en god vän sedan flera år fast vi träffas sällan! Så klart jag ville. Vi tog plats i Tobias bil och så bar det iväg.  Dålig som jag är i Geografi så vet jag inte mycket om platserna mer än att jag en kort tid  för flera år sedan vikarierade som lärare på skolan i Odensbacken och att våra vänner Britta och Ingemar Engström med sina barn flyttade från Lesjöfors till Odensbacken något år innan vi också flyttade, för vår del till Örebro.
Så klart har jag under alla år i Örebro flera gånger varit på dessa platser!

Håkan har förmågan att få igång både kör och åhörare. Han är social och får alla att känna sig hemma i svängarna! Han blandar småprat , musik och sång men ingen kan undgå att märka   hur kärleken till Jesus och hans lust att föra ut budskapet om världens Frälsare finns där som en röd tråd. Det gör mig så glad.

Han blev glad över att se Elsemaries Tobias finnas där och sökte sig till vårt bord så vi hann med en pratstund vid kaffet. Han påminde mig också om att han och jag hade samarbetat med Närradioprogram som kallades Teofil för flera år sedan.

I dag har Elsemarie och Lasse kommit hem från Rotterdam där de vistats ett par dagar!

Att prata om sin hälsa på bloggen är ingen bra ide' så nu ska jag ta fram den stora svarta boken som jag tror att jag köpte redan på 90-talet för att skriva in ett och annat från mitt omtumlande liv för att kunna läsas som ett koncentrat! Tanken var god! Vad av den bliver låter jag vara osagt.

 Ute i världen är det bråkigt! Klimatförändringar med oförutsedda konsekvenser hörs om dagligen!

Den dag som svunnit har för min del varit av den lugnare sorten. Om den berättar jag i morgon.

Sov Gott mina vänner. 

söndag 14 juli 2019

Så blev det söndag som det skulle! Ingen kyrka, ingen promenad  fast jag hade tänkt ta en runda!
Nu är det kväll och jag hade bestämt att skriva lite om , och visa bilder från Island. Ulla har insett mitt dilemma angående foton och skickade i dag några foton med rubrik " lite  stöd för minnet!"

Det där med foto är inte min grej, tyvärr, Nu skriver jag (inte om Island ) något liknande en blogg   som  jag fått lära mig och när den är klar ska jag skicka foton och sedan trycka på "spara"

Jaha då är det alltså läge för att skicka foton och trycka på "spara"! Enligt vad jag fått undervisning om. Jo det är visst från Island. Det här är mitt examensprov! Han som lärde mig heter Tobias. Om det här går bra ska jag göra ytterligare ett försök. Dock icke i dag! Nu är det sängen som gäller!

lördag 13 juli 2019

Lördag 13 juli 2019. Lite fredag också.

I morgon är det en hel vecka sedan jag kom hem från Göteborg och Onsala!
Jag kom hem med en dröm om en fin vecka då jag skulle ha arbetslust, hinna med allt som låg och väntade. Kanske göra något besök. I alla fall bjuda hit någon! Visserligen är många av mina  "gamla" vänner döda. Satt i dag och tänkte på många namn  men några finns ännu kvar att kontakta och en del nya har tillkommit!

Hur blev veckan? Mest har jag sovit! Bortsett från min benägenhet att ej kunna hantera luftombytet så har det mellan sömnturerna  varit en del turbulenser som tagit ut sin rätt!
Vissa förkylningssymptom och händelser i min omgivning har, som jag tror, satt sina spår!

Det är semestertider. Folk har rest bort från stan och min utevistelse har inkränkt sig till den där promenaden längs med Drottninggatan till Nikolaikyrkan.
I torsdags var den,som vanligt, öppen

I går när jag kom dit var den stängd.  Jag satte mig på en bänk . Där satt en ung kille. för vilken jag berättade att jag brukar gå till kyrkan  och prata med Gud.  "Brukade han också be till Gud?"
"Nja , nej inte ofta. men om jag behöver hjälp med något!"  Jag sa till honom att det verkar som om han har en bit till att gå. Jo det var precis vad han också trodde !
För att livet tillsammans med Gud ska bli riktigt spännande så behöver vi ha en personlig relation med honom!
Vänner, som läser detta! Låt oss be för den där killen . Jag tror att han var på tillfälligt besök i staden. Jag lät honom förstå att jag var glad för att Guds ledning gjort att jag fick träffa honom!

I dag är det lördag!  Kerstin ringde. Barnen hör alltid av sig och jag har tidigare sagt att jag är så tacksam  för att de alltid, tillsammans med sina familjer , gör allt de kan för att på alla  sätt stötta mig de dagar jag har kvar att leva. Hur många vet bara Gud!

En del dagar känns bara som att jag har nog med att klara av livet för egen del fast jag gärna vill bli till glädje för mina medvandrare, Gör det ni ska medan ni orkar! Kraftlösheten smyger sig stilla på utan att det märks .

I dag blev det fest. Att bli bjuden till son och sonhustru på läcker sillunch med potatis från egen skörd är något fantastiskt. Tillsammans med Kristin bli hämtad från stan till "utkanten"  i Hovsta och få äta sill tillsammans med familjen var så mysigt!  Jordgubbar, grädde och glass till efterrätt! Bättre sommarlunch finns inte! Om ni frågar mej!
Satte mig, vid hemkomst, i en fåtölj och så blev det som det brukar. Jag somnade.

I dag har Lasse och Elsemarie anlänt till Rotterdam  för jazzkonsert, tror jag!
I morgon blir det, för min del, lunch tillsammans med barnbarn
Tack alla som ber för mig! Veckan kunde ha varit bättre  men jag är så tacksam för alla bönesvar jag får av Gud! Jag har änglar som Herren använder "för att hjälpa mig när jag känner mig lite dålig.

Ofta gråter jag lite när jag ser Guds fantastiska  omsorg om mig. I ALLT, som han sa för flera år sedan vid ett till fälle då jag var i" botten" av allt eget.  Han har stått fast vid sitt ord!Sviker aldrig!

Nu blir det sängen och jag ser fram emot en bra dag i morgon! Så tacksam för att ni ber för mej!
Gud välsigne er, kära vänner! Natti, Natti!

torsdag 11 juli 2019

Torsdag 11 juli 2019. Solig och sköpn sommardag! En liten kort blogg i kväll!

Begriper inte varför jag ej känner mig normal efter hemkomsten från Island och Onsala!

Visst brukar det ta ett par dagar men nu börjar jag bli otålig. Ibland  undrar jag om det är jag som ställer för höga krav på mig själv eller om det är min omgivning! Jag hörde i morse en bra Morgonandakt i Radion P1. Talaren sa att man fick lämna allt det där ogjorda till Gud och be om Hans hjälp att hantera det.  Något i den stilen, som jag minns det!

Jag fikade tidigt morgonkaffe i dag, åt frukost, gick åter till sängen och sov ett par timmar.
Då jag är i behov av att röra på mig så tog jag"konen vid hornen" och  gick till Nikolaikyrkan. Denna kyrka har mycket som passar mej.

Utanför står det på den där skylten som jag älskar att den finns där: ÖPPEN KYRKA !
Inga stängda dörrar! Bara att gå rakt in i den vackra kyrkan. Med eller utan rullator.

Jag har tidigare berättat att jag ganska ofta tar mig en tur till den kyrkan. Sitter en stund i stillheten.
Tar den lagom långa promenaden tillbaka.

Men vad nu då? Mer än 10 personer brukar ej finnas där i bänkarna när jag tar en förmiddagspromenad dit. I dag var det annorlunda! Kyrkan var fullsatt av människor.
På sista raden fanns en stol ledig och god plats bredvid för rullatorn.
Jag frågade damen som satt bredvid mig vad som pågick. Jo det var ungdomar som skulle sjunga och
spela, fick jag veta. Vilken konsert!  Jag fick lite hosta och gick innan det var slut.
 Vilken fullträff!

Jag gick hemåt med tonerna inom mig.  Att jag ej känt mig helt OK denna vecka gillar jag inte.
Bed gärna till Gud att jag blir bra och att synen förbättras! Ska gå till optiker någon dag.

Hade lite mer att skriva om egentligen men  känner att det ännu en gång är bara sängen som gäller!
Sov Gott, mina vänner!  Må vi alla få sova gott också den kommande natten ! Gud är god!

onsdag 10 juli 2019

Onsdag 10 juli 2019. En annorlunda dag! Så det kan bli!

Jaha, så blev klockan snäppet nära midnatt igen!
Fast jag började fundera på bloggandet redan vid tretiden denna dag!

Hur blev det så här? Som ni alla vet så är jag dålig på att tåla luftombyten!
Att, som i söndags, komma från Västkusten till Höghuset med Statistiska Centralbyrån mitt emot min bostad kan ta musten ur vem som helst. Visst kan jag ta mig till slottet i närheten och se på floden som flyter därförbi men det där med att känna havet i luften så fort man går utanför dörren det är en annan sak det. Som min lilla kille, som bott hos oss flera månader, sa när socialen flyttade honom till en släkting. "Att bo hos dej, det är en annan sak det!"

Nu har jag bott här i tre nätter och det vare mig fjärran att klaga! Jag bor så bra och har nära till det mesta!
Men att växa upp vid havet på Ostkusten och när man blir gammal ha dotter och måg att hälsa på vid Västkusten! Det är en annan sak det!

Eftersom jag inser att bloggar om  besök på Island  och i Malmö måste vänta ännu bara för att jag inte tog tillfället i dag så är det som det är.
Sovit till och från utan att bli störd. Då jag fick endast två ingående samtal tog jag mig för att ringa upp ett par vänner som sökt mig under tiden jag varit borta!Det blev långa, fina samtal!

Fick telefon från min kusin, som jag för inte så länge sedan fick kontakt med genom en person i ett radioprogram, som lotsade mig vidare! Om detta har jag tidigare berättat.
Då jag vet att det finns de som läser min blogg, som också vill vara med och be till Gud om hjälp för mina böneämnen så nämner jag att vid dagens samtal med min kusin  fick jag ytterligare tre vänner, som jag aldrig träffat men som jag förstår är i stort behov av ett möte med Jesus, som kan förändra människors liv! Låt oss tillsammans bära dessa vänner i bön till Gud!

Jag har gråtit några gånger i dag! Dels av glädje för att Gud är så god och visar sin kärlek och omsorg den ena gången efter den andra.
Så grät jag när jag lyssnade till radions program "Sommarpratare" med tonsättaren Sven-David Sandström, som intervjuades i maj i år och slutade sitt jordeliv tionde juni.
Sven-David var från Borensberg där vi under några år var bosatta!
Hans föräldrar Sven och Lisa blev våra vänner och när sonen kom hem på besök var det naturligt att vi skulle  träffa Sven- David. När han inte var med så pratade vi alltid om honom och föräldrarna gladdes över hans framgångar.  Med all rätt!
Minns med glädje när han vid jultiden kom med goda kakor som mamma Lisa bakat och önskade oss GOD JUL!  Så många minnen lockades fram i dagens radioprogram.


Det var en fin avslutning på dagens program om Sven-David när Einar Ekberg sjöng den fina sången: "Finns det kors alltför tunga att bära? Blir prövningen stundom så svår? Finns där ingen som ser dina tårar och ingen som nöden förstår?
Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. För att hjälpa dig i nöden är han där. Ser du efter skall du finna att där står han för att lätta alla bördor som du bär!" 

Sven-David visste om sin dödliga sjukdom och man anar att han hade mer att ge men han  var klar med  sitt livsverk!
Nu är för länge sedan dags att sova sedan jag tackat Gud för en fin dag och för Sven-Davids "stund på jorden".


tisdag 9 juli 2019

Sammandrag 28 juni 2019och en bit framåt!

Undrar ibland varför jag skriver Blogg!Är det för mina vänner, mina barn och barnbarn eller för min egen skull.  Jag vet inte!! Förmodligen finns det fler anledningar!!

I dag är det tisdag 9 juli och jag har sannerligen lång väg framför mig!
Det får ej bli för långt! Det ska innehålla åtminstone någon gnutta av sanning och dessutom något intressant!

För min del är det ett tillfälle att slippa skriva dagbok! Jo jag gör det också ganska ofta. I dagboken kan man skriva mer fritt än i bloggen.

Just i kväll finns det anledning för mej att korta av lite av det jag tänkt skriva!
Som ni vet så har jag relativt stora problem med luftombyten.
För två dagar sedan åkte jag från Göteborg till Örebro. En sådan manöver gör jag inte utan att konsekvenserna kommer som ett brev på posten. Så har det alltid varit! Jag vet ingen mer än jag själv som tror på sanningshalten i detta, som  för mig blir  en anledning till att när som helst ge upp för jag bara MÅSTE till sängen. 

Eftersom jag nämnde om att dagens datum är 9 juli så dristar jag mig att nämna något om vad den dagen hade i sitt sköte!
Jo för andra dagen vaknade jag upp i Örebro, i mitt eget hem!
Väskan skulle packas upp innan döttrarna kom. Icke!! I morgon ska det ske! Absolut!Kerstin och Ulla kom. Städningen hade Lennart grejat medan jag var i  Göteborg!
Vi kunde göra, som vi brukar, gå på stan och titta var de har godaste maten. I dag blev det lite Mellanösternmat, som vi alla tre gillar efter tillbringad tid i de  trakterna!.

Restaurangen fanns  i vår omedelbara närhet.
På hemvägen handlade vi lite smått innan vi fikade med specialkaka liknande dem man köpeer i Jerusalem! Kerstin och Ulla har jobbat som volontärer där för många år sedan!

Ja, mina vänner! Nu har vi nått den punkten då jag är mer intresserad av sängen än av att skriva.
En trivsam dag tillsammans med döttrarna börjar närma sig sitt slut ochjag är så tacksamför att e kom och tog mig ut på stan. Annars"soffar  jag till mig"! Inte bra!
Synen är, som ni vet, ett problem. I kväll hittade jag i skrivbordslådan ett par gamla !!!!(tror det var de första jag skaffade för många år sedan! ) De funkar i kväll mycket bra! Vad nu detta kan bero på!

Sov Gott och jag vet! Både Malmö och Island väntar stilla!!! Sov Gott! I kväll är Tobias i Mora med sitt sommarjobb. Kommer hem i morgon!

fredag 28 juni 2019

onsdag 26, torsdag 27, fredag 28 juni 2019.Jag har semester! Får allt serverat och bara njuter!

Kom i dagens sista stund på att jag ej skrivit sedan i tisdags. i dag är det fredag! Jo jag är i Onsala på semester men jag behöver väl inte överdriva ordets betydelse och låta bli att blogga för det!

Som ni vet så är det lite synnedsättning på gång och det är egentligen ett ovälkommet problem, som har återverkningar på andra områden i mitt liv.

På onsdagen hämtades jag av Tobias som plockade in rullator och resväskor i sin bil och vi kom till Onsala och dukat bord. Nybäddad säng, en skål med karameller på sängbordet.
Lasse hade köpt bigarråer då han vet att jag gillar sådana och dessa  stod på samma bord!

Huset och tomten med så vackra rosor ser inbjudande ut och allt är så fridfullt.
Att nästa morgon få följa med till havet där Elsemarie vant dyker i är också det en stund av glädje. Hon var ju i sin uppväxt hos mormor Alva i Figeholm varje sommar, precis som våra övriga barn och alla lärde sig simma och fick en grundmurad kärlek till havet där. Som sagt:"Ränderna går aldrig ur!"
Kaffekorgen fanns med och att se ut över båtar, berg, skog och alla hus till fikastunden gör dagens inledning så värdefull. Jag skulle så gärna vilja simma men är ännu, med tanke på de där ej fungerande hjärtklaffarna, lite försiktig.

" Nu åker vi " SMSade Emil och Emma på torsdagen. " Att  det var OK med en övernattning var redan bestämt. Lasse fixade vant hamburgare och så fick vi jordgubbar, helt ljuvliga, från närområdet tillsammans med god glass.
Så roligt att få träffas här. Jag älskar mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. En del bor ju i min närhet men ibland ses vi som bor längre från varandra  och håller kontakten.

Efter "hotellfrukost" så god, som Lasse ordnat medan Elsemari och jag var vid havet så hann vi med fika-pratstund innan nattgästerna åkte vidare till Liseberg  för att flickorna, Mary och Lilly skulle få roa sig tillsammans med mor och far!

Strålande väder i dag också. Vi har ätit färsk potatis från egna landet. Så gott tillsammans med sill. De läckra jordgubbarna till efterrätt. Här fikar man på husets ena sida och äter mat på den andra. Låter solen bestämma!
I morgon blir det utflykt till Malmö. Så då har jag något därifrån att berätta i nästa  inlägg!

Elsemarie kom ihåg vilken bok jag använde för anteckningar från Island så nu närmar sig den lilla reseskildringen sitt förverkligande!

Så önskar jag er alla en God Natt och att vi alla ska få sova gott!  Herren är vår herde!


tisdag 25 juni 2019

Tisdag 25 juni 2019. En annorlunda och rolig dag! Resfebern kryper nu ut genom huden!

Är det sant att människor av äldre årgång trivs bäst hemma och man ska därvid låta dem förbliva?
Nja, säger jag! Resfeber är något jag dragits med i hela mitt liv. "Packa ner och packa upp", o vad jag avskyr det! Tänker ibland på min sista resa! Ingen resväska! Dock har jag innan den resan vissa bekymmer med sådant jag vill ordna. Tänker ofta på min mamma hur hon hade allt ordnat och genomtänkt innan hon gav sig ut på sista resan.

I morgon ska jag åka på "semester." Jag gillar det ordet. 
I dag har jag sovit mycket. Före klockan två.  Då ringde det på dörren och inspringades kom det tre barn. Jag kände inte igen dem. Sorgligt nog.
Att inte träffa sina barnbarn ofta får sina konsekvenser. Farfar och farmor hade stannat bilen för att hälsa på hos mej enligt överenskommelse. De var på väg till Hjortkvarn efter avslutad fin semesterresa. På min gata finns också Folktandvården dit, i samma ögonblick, Jonas var på väg med äldsta dottern. I hans sällskap fanns också yngre brodern Anton sam tvillingarna Edvin och Wilma, ett par år gamla.
Vid åsynen av sina föräldrar tändes  ett hoppets ljus i Jonas inre ( kan jag efter mina erfarenheter av liknande situationer ana mig till)
Skulle farfar och farmor möjligen kunna ta hand om de tre yngsta  medan pappa i lugn och ro kunde ta den äldsta till tandläkaren!  Jomenvisst kunde de det.

Eftersom jag inte på ganska lång tid träffat dessa tre barnbarn så blev jag aningen fundersam när de kommer springande på loftgången dit de blivit insläppta av farfar och farmor.
Har länge önskat få se dem och nu kom de med buller och bång.

Smörgåstårta från Leksand var utlovad. Ulla fixade kaffe. Stinas fläderblomssaft hälldes i glasen till barnen. Citronkex därtill och kalaset var klart! Jonas och Thea kom och alla var med.

Ibland händer saker så snabbt så en gammal hjärna hinner ej riktigt med i svängarna.
Jag ser fram emot att få vara ensam med tvillingarna någon dag. Tillsammans med
 små barn får jag användning för min fantasi och det brukar bli roliga stunder  för både mej och barnen.

Resten av dagen har jag letat! Ulla sa att folk börjar undra varför jag ej berättar om vår resa till Island. Hon säger att jag hade ett block där jag dag för dag mycket noga skrev ned vad vi gjorde .
Skulle inte falla mig in att på minsta sätt bestrida denna sanning.
Då återstår för mig att leta efter det nämnda blocket vilket jag kommer att fortsätta med.
Ännu en gång citerar jag kommunistledaren Hermansson när han yttrade de bevingade orden: " Nån ordning ska det väl ändå vara i partiet!" Jag utelämnar ännu en gång svordomen även om den faktiskt passar in i sammanhanget.  Så snart jag hittat blocket kommer reseskildringen att publiceras!

Strålande väder även denna dag och Gud är god. Sov Gott mina vänner!

måndag 24 juni 2019

Måndag 24 juni 2019.Sol, sol hela dagen! Visst hände det ett och annat!

På Tv visades en film om Leif, G.V. Perssons liv. Lång var filmen men den handlade om en intressant man så jag blev sittande tills den tog slut. Då var jag sömnig och bestämde mig för att inte skriva blogg i kväll.

Det är dock bra att teckna ner lite medan minnet funkar. 
I dag var det dags för besök hos Sven och Maria. De bor också så vackert och vi satt ute och fikade i det vackra vädret. Jag har inte haft ont i halsen i dag men hostar och nyser lite till och ifrån
Jag drabbas emellanåt av sommarförkylningar av lindrigare art. En gång minns jag att jag gav mig iväg till Mallorca just när snuvan var som värst.  När jag kom åter var jag helt frisk. Måste väl vara vistelsen i solen som var påskyndare.

Tobias började i dag sin semester och erbjöd sig att skjutsa mig till Hovsta där jag skulle fika. med de två pensionärerna.
Barnen bor alla så fint i grönska och egna villor och det är bra för mej att veta att jag är välkommen att hälsa på. Jag har en vacker innegård och en solig balkong och klagar inte men jag mår så bra av mina små utflykter till barnen långt från Järntorget!
Fika med hembakt bröd en skön sommardag är  en upplevelse.

Skjuts hem fick vi av Maria, Johannes och jag. Johannes är barnbarnet och var sina farföräldrar behjälplig med diverse trädgårdsjobb. En fin kille, som nyss tog studenten och som berättade att han innan han fortsätter sina studier ska jobba . Detta är något jag gillar att höra. Det kallas att man skaffar sig arbetslivserfarenhet och det är SÅ värdefullt att ha med sig!

Väl hemma hos mig tog jag en lång promenad. Jag har ej varit på Gymnastiken på länge för det skulle bli ändring och jag skulle få mina besök ändrade till att köpa månadskort. Något som jag inte gillade efter alla år! Det blev så att jag inte längre tog Färdtjänst dit och följden blev att jag blev stel i benen när jag inte hade tillgång till en viss benstärkande apparat. ''
När jag i dag ringde för att höra mig för om pris osv fick jag veta att jag på grund av min ålder har rätt till frikort så nu ligger ett sådant och väntar på mig . Glad blev jag. Något missförstånd hade tidigare uppstått!  Så nu kommer jag att ta Färdtjänst dit och promenera med rullatorn tillbaka. Låter  fint!

Ja så är det alla foton som borde vara med här. Hjälp av barnbarn inväntas under min kommande semester!  Då kommer det att hända grejer igen!

Sov Gott kära vänner och var gärna med i bön för tre personer som alla tre var för sej behöver ett vidrörande av vår mäktiga Gud, "som gör vad människor icke förmår" !

söndag 23 juni 2019

Söndag 23 juni 2019. Ibland finns inget att skriva om. Men jag kan ju alltid säga GODNATT!

Nyss åt jag jordgubbar och grädde till kvällsmat.  Jag hade kvar sedan i går då Tobias  och Carro kom hit med sådana godsaker.
När vi åkte från Glanshammar i går fick jag både rabarber, blommor och smultron  med mig hem.

Smultronen åt jag tillsammans med frukosten i dag. Blommorna står på bordet och doftar så gott.  Rabarbern ska bli paj.! Det är alltid kul att komma ut på landet och få del av dess godsaker.

Jag funderar på att ge mig iväg på semester. Det hör ju till att man gör det den här tiden på året.
Nu blir det bråttom att få med de rätta sakerna! Både vad gäller kläder, paddor och dator, batterier och sladdar. Mamma och pappa åkte en gång på semester och hälsade på hos pappas syster som bodde i Oskarshamn, två mil hemifrån. De var borta fredag till söndag.

Numera har jag resfeber i överkant, om ni förstår vad jag menar. Ändå är det ju stor skillnad att resa iväg utan att ha ett antal barn att tänka på vad gäller kläder och roliga saker.
Jag vill minnas att jag i tidigare blogg berättat om vår resa till Holland när Elsemarie var bara ett halvt år gammal. Vi hade en jättefin resa tillsammans.

Eftersom dagen svunnit utan att något viktigt har inträffat så är det lika bra att säga  GodNatt till er alla. Jovisst har jag skrivit flera SMS och fått svar. Nu för tiden är man inte isolerad!

Dock är det ej nyttigt för välbefinnandet att vistas ensam inomhus en hel dag. Jag borde ha tagit en promenad runt huset men ibland är det som om jag är nöjd med att "bara vara".

Gud och jag har ju alltid en del att samtala om och han är så god och hör och besvarar mina små barnsliga böner! I dag har jag bedit för tre  vänner som behöver hjälp från Gud på olika sätt! De känner inte varandra men Gud vet om dem och deras behov av hans bistånd och hjälp. Så gott att få vara med och nämna dem inför Gud! Han bryr sej om sin skapelse!

Sov Gott, mina vänner! Gud är god!
Gud finns alltid till vår hjälp pågrund av att han älskar varje människa så mycket.

lördag 22 juni 2019

Midsommardagen 22 juni 2019!

Var, som sagt, inställd på att fortsätta helgen i samma stillhet som jag planerat.
Jag hade druckit mitt morgonkaffe och  sovit en stund i fåtöljen då telefon ringer och jag blir bjuden på en liten bil tur till Glanshammar.

Just då tänkte jag på hur skönt det kunde vara att en stund komma ut i frihet. Fjärran från SCB, loftgångar och järngrindar!  "Orkar du? " löd frågan. "Lite fika och få se hur Yvonne och Åke bor"

Hämtades och iväg ut på landet bar det iväg tillsammans med Tobias och Caroline.
Att få chansen att komma ut på landet en stund går bara inte att stå emot.

Allt där påminde om min barndom. Både utomhus och inomhus.  Alla blommor av olika slag. Bodar och hönshus, som fanns men numera utan höns.

Allt så välskött och fint . För mej blev bodar och förrådslängor också påminnelse om Hörningsnäs där farfar och farmor bodde och där vi barn upplevde så mycket roligt!
Den lilla röda stugan med vita knutar, den nybyggda stora altanen där vi fikade med jordgubbstårta så god.
Efter hemkomst hamnade jag åter i den där sköna fåtöljen som jag köpte på Röda Korsets second hand  och väl där blev det som alltid. Jag somnade! Sov gott och länge.

Efter att ha ätit sill och potatis och pratat i telefon med mina barn, som ringde för att önska Glad Midsommar! Bara Sven och Maria är i Örebro . Övriga  på andra håll!

Så tog också denna Midsommardag slut. Gud och jag har haft en bra och rolig dag tillsammans! Gud har humor förstås och av den har vi fått ta del .  Gud är en God Gud och det bästa jag har!
Just nu rinner i minnet upp en gammal sång jag sjöng i ungdomens dagar:
"Min moders nötta bibel och min faders bönevrå. Det käraste i livet som jag har att bygga på. Ty det mig visat vägen här till frälsning, frid och ljus. Min moders nötta bibel och min faders bönevrå"

Sov Gott mina vänner! I kväll ber jag särskilt för en vän som jag inte känner men lovat be för. Hon mår inte så bra men har lyckats ta sig till konferensen i Torp. Vi ber att Gud ska ge henne ALLT hon behöver av både andlig och fysisk styrka! Gud lyssnar till vår bön och vill ge oss bönesvar! AMEN!

Midsommarafton 21 juni 2019. Lugn och stilla dag!

Midsommarafton! Det kan ej hjälpas men det är något av glädje över hela midsommarhelgen!

Det är ljust om kvällarna! Som barn gladdes vi åt att kunna bada sena kvällar och ändå var det fortfarande ljust ute!

Eftersom jag nu ska skriva om två dagar så är det bäst att börja med gårdagen. Jag hade bestämt att jag HELA helgen skulle vara hemma och ta igen det som ej blivit gjort men som jag blir ständigt påmind om. Jag väljer att skriva i två avdelningar!

Vaknade i går på midsommarafton med ont i halsen. Något jag har stor respekt för!
Jag inbjöds att äta lunch hos Anna och Fredrik tillsammans med övriga familjen men tackade nej.
In genom dörren kom plötsligt Tobias (yngsta barnbarnet) och hans tjej,Caroline och överlämnade en chokladkartong, två liter svenska jordgubbar och ett paket vispgrädde.
Glad blev jag som inte köpt några jordgubbar eftersom jag ej varit utanför dörren.
Snabbt försvann de sedan vi önskat varandra Glad Midsommar.

Av en händelse satte jag på TV fast jag inte tänkt det. Det gjorde jag rätt i för där visades film och foton från Stockholm och den kände Leif G.V. Perssons liv och leverne. Jag kände igen årtalen, gatorna och alltihop. Mina ungdomsår i Stockholm satte djupa spår i mitt liv och jag drömmer mig tillbaka till lycklig ungdomstid! Jag har ju då och då i mina bloggar vidrört detta och hur åren där satte sin prägel på hela mitt fortsatta liv.

Jag behövde sova men tittade klart och somnade sedan gott denna midsommarafton. Tillät mig att titta i ett par dagböcker för att se hur Georg och jag firade Midsommar de två sista åren han levde!

Tyvärr kom mitt livs första dagböcker att bli förstörda i vattnet som på grund av felkoppling vid vårt övertagande av villan i Borensberg då ny grund lades och golvet i hela nya källarvåningen vid ett kraftigt regn täcktes av vatten och grejor och kartonger flöt omkring. En grej mellan kommunen och firman som dragit rören men som vi i vår glädje att äntligen ha fått en bostad efter provisoriskt boende under lång tid inte krävde ersättning för. De förlorade dagböckerna tror jag gjorde mest ont att förlora.

 Nu avslutar jag för att ägna mig åt Midsommardagen!  Ha en fortsatt fin midsommar!
Jag delar så det ej ska bli så betungande att läsa !










torsdag 20 juni 2019

Torsdag 20 juni 2019. Jodå en stor del av dagen har använts till att leta.Även i dag!

Att leta har blivit något av min livsmelodi numera. Många är bönerna och så gott som alltid hittar jag det jag letar efter. Beroende på ett och annat!
I dag hittade jag boken, som min vän Gunbritt skrivit. Den boken läser jag i lite då och då så att den har varit borta en tid har irriterat mig en aning. I kväll hittade jag den tillsammans med en del papper och böcker som var med mig till Island. Och det är ju en tid sedan!!

Vidare har jag i dag hittat en almanacka och min dagbok, en ficklampa och lite annat bortsprunget.
Jag säger till Gud:" Käre Gud nu ber jag dej att skicka fram någon av dina osynliga änglar så de kan ta fram det jag letar efter!."  Han som är så stor och mäktig och lovat "att hjälpa mig med ALLT" glömmer inte vad han har lovat och sviker aldrig, som ni vet!'

Som lat pensionär blir mestadels bara EN grej pr dag utförd. I dag var det dags att gå till min hårfrisörska,  Jag tog Färdtjänst dit. Killen som körde hade en order att följa och vek icke av från denna! Efter diverse resor genom stadens gator så var jag den siste att avlämna. Jag hade från början god tid, som tur var och dessutom gillar jag att åka bil . Vädret var vackert och jag tänkte att det nog skulle  "gå vägen", vilket det också gjorde. Kom till Beata  i exakt tid . Slutet gott, allting gott!

Jag hade, som jag brukar tänkt promenera hem med hjälp av rullatorn!
Ett illavarslande moln på avstånd gjorde att jag vände mig till Gud i en kort bön om att han skulle hålla regnet borta tills jag hunnit hem. TV hade lovat både regn och åska. Det senare "är det räddaste jag är för", som Georg skämtsamt brukade säga. Åskrädd sedan barndomen! Har jag dragits med i hela mitt liv.  Jag har kanske tidigare berättat om hur vi alla väcktes när det var åskväder. För OM  blixten skulle slå ned så... Detta satte ju skräck i oss barnstackare som nog annars hade fortsatt vår sömn. Pappa klädde sig alltid vid minsta antydan till åska och gick in och ut och kollade läget!

Jag anträdde min hemfärd med rullatorn. Sneglade då och då mot det mörka illavarslande molnet.
Så var jag på MIN gata. Avstod att titta in i Närbutiken för att köpa disktabletter som jag glömde i går när jag handlade!  Kom in genom järngrindarna, in i hissen. Åkte till våning nummer två.
Just när jag steg ur hissen och kom ut på loftgången  fick jag beskåda hur regnet plötsligt kom och formligen öste ner över gården , en kort stund. Så klart jag tackade Gud. Så fin som jag var i håret och ingen huva! Ni kan tänka er!!!

Jag stod en god stund på loftgången och lyssnade och såg och njöt!  Att titta på fallande  regn utan att själv riskera att bli blöt är inte så dumt!
 Jag var gråtfärdig av tacksamhet till Gud !

 Kommer ihåg när jag och min kompis, båda i 6-årsåldern såg den stora tjuren som smitit ut från hagen  ilsken  komma springande  på vägen när vi var ute för att plocka bär ! Vi bad till Gud och smet iväg bakom en vedstapel där vi stod gömda  medan tjuren rusade förbi och stod där  en lång stund därefter innan vi vågade oss fram och snabbt ta oss hem. Han blev senare infångad och förd till ladugården där han hörde hemma!

När i dag, regnskuren var förbi. kom solen fram och det blev en fin kväll.

Från Ulla och Lennart kommer rapporter till oss i familjen med så vackra bilder från deras resa i Sverige, Norge och lite Finland! SÅ intressant att följa med och se allt vackert. Vilken semesterresa de gör.
Nu känns det som om jag ska sova. Får ta itu med foton senare när Filip kommer till Örebro och kan få mig igång efter att jag glömt vad han lärde mig om det.

Sov Gott mina vänner! Gud är god och vakar över oss. "Bed så ska ni få",sa Jesus, Guds son !
Då gör vi det! Så tacksam jag är att ännu ingen åska har hörts av! 

onsdag 19 juni 2019

Onsdag 19 juni 2019. ( Tisdag 18 också.) Får se vad jag minns!

Det är bara, som nyss ett barnbarn skrev:" Tänk efter"! Då gjorde jag det och se, då blev det rätt svar!
Vilka kloka barnbarn jag har!

I morse åkte Tobias med buss till Göteborg för information angående sitt beviljade sommarjobb, som jag får anledning att återkomma till när det är dags! Gossen sover i natt på hotell i Göteborg tillsammans med alla de andra som gav sig iväg i bussen i morse. Olika uppgifter åt de berörda. Verkar vara en god ide'!

I går kom Kristin hit med en bit jordgubbstårta som hon fått på jobbet för att ge till sin farmor "på andra sidan gatan. Vilka fina barnbarn jag har, som tänker på sin farmor och mormor!. I övrigt sov jag nog det mesta av dagen. Egentligen har jag inte tid att sova på dagen men jag gör det ändå.
Jag var erbjuden att åka med Kerstin till Torp i går men avstod. Barnbarnet Matilda jobbar där med försäljning av något "ätbart", minns ej vad!
Lediga ungdomar får av Arbetsförmedlingen anvisning om lediga sommarjobb och Torpkonferensen samarbetar med AF. Matilda trivs så bra!

.I dag var det dags för en ledig dag  och hon   hämtades därför av Kerstin i går kväll . I morgon bittida åker hon tillsammans med kompisar buss till jobbet igen. En Midsommarkonferens håller på i flera dagar!  Visst känner jag saknaden efter Georg vid sådana här tillfällen. Vi hann med konferenser på många platser under våra år tillsammans.

I dag var jag bjuden på lunch hos Kerstin och Awad ännu en gång. De bor så avskilt, lugnt och stilla i sitt lilla hus en bit  utanför stan.
Våra barn är alla duktiga kockar och Kerstin bjöd i dag på en jättegod vegetarisk måltid  till vilket hon lagt ett kycklinglår, stekt efter alla konstens regler!

Liam och hans pappa var också där och bjöd på skjuts hem till mej.
Jag sov någon timme, som jag vant mig vid och tog sedan mod till mig och gick en promenad runt kvarteret och passade på att handla i min Närbutik.
Glad blev jag då jag fick se att de sålde bigarråer  i affären. Två liter köpte jag, gick hem och åt och njöt! Bigarråer, jordgubbar och hallon betyder för mig sommar på riktigt!

Tog en extra promenad i det fantastiskt vackra vädret. I morgon ska jag till hårfrisörskan .   Ni ser hur det kör ihop sig för en pensionär. Inte att undra över att tiden inte räcker till.

Sådana här dagar längtar jag till barndomens dagar med Östersjön nedanför trädgårdsbacken! Oj vad vi badade och tog simturer till Johan Petter Sten som låg, som vi då tyckte långt bort från stranden!
Vilken underbar barndom vi hade i Högskulla!

Förmodligen finns mer att berätta om både gårdagen och denna dag men just nu kom tanken på sängen till mig. Elsemarie skickade nyss ett foto från sitt kvällsdopp i havet. Hon njuter av att bo där. Hon är av samma skrot och korn som hennes pappa Georg var. Tar alla tillfällen för att få en rätt början och slut på dagen.
I TV berättades i kväll om att hagel fallit i delar av landet. Bilar och annat fick skador . För sådant finns nog inga försäkringar! Det hör ej till det normala med så stora hårda bollar nedramlande från höjden.
Nu säger jag GODNATT till er, mina vänner! Sov Gott!

måndag 17 juni 2019

Måndag 17 juni (i går skrev jag inte). Varför föddes jag till "NATTUGGLA?"

Ja varför kommer jag inte i säng utan sitter och liksom väntar på att klockan ska bli så mycket så jag börjar gäspa obehärskat och bara längta till sängen.
Jag har trogna läsare, jag vet, och en del väljer att läsa på kvällen, andra på morgonen.

Någon frågade en gång en av döttrarna varför deras mamma inte skriver lite tidigare på dagen.
Något svar hade säkert inte lämnats. När jag hört frågan tänkte jag att nu gäller det att "ta i på skarpen" och se till så jag gör rätt!

Men se det gick bara inte! Efter viss överläggning med mig själv fattade jag ett beslut att "låta mig hållas". Jag minns när den arabiske sångaren sa till Georg efter att han berättat om allt han skulle göra som pensionär. "You have to accept your age!" Georg var då 64 år och dog kort tid därefter!

I dag tänkte jag att jag att nu är det jag som får acceptera att jag är "nattuggla" och så vara glad att mina vänner som vill somna tidigt läser nästa dag i stället!. En och annan "nattuggla" finns nog också bland mina läsare! Nu var DET sagt också!

Hur blev dagen? Jo jag glömde gå till apoteket för att köpa "Ginko Biloba"!  I flera år åt jag denna ört för att bevara mitt minne men så glömdes den bort och jag har nu i ett par år levt utan detta preparat!
Om örten hjälper? Absolut, om ni frågar mej!

Den där resan till Island, om vilken jag ska berätta när jag fått nödvändig information från mina begåvade döttrar, som säkert har i minnet bevarat det mesta vi upplevde och kan hjälpa mig i mina försök att få till en liten historia om denna underbara resa när jag fått dem samlade här framöver!

Det är nu mer än en vecka sedan jag kom hem till Örebro och jag har sovit ovanligt mycket!
I dag hade jag planerat en promenad runt huset men blev sittande i en fåtölj med lite konversation via min iPhone!

Men något roligt hände.Vår lillasyster Stina ringde och berättade att hon sett fläderblomsknoppar och undrade om jag även i år önskade att hon skulle tillverka saft åt mej. I många år har hon gjort så och det är en fantastisk grej för mej att ha denna möjlighet att få saft utan att själv lyfta ett finger!

Vi är olika, min lillasyster och jag! Hon är i tankarna klar med det hela innan blommorna är klara.
Funderar på hur jag ska få saften  till Örebro osv.

Om HON bloggade skulle det vara klart tidig kväll!  Hon resonerar som så att man kan väl ligga i framkant med arbetet, medan jag får mest gjort (utöver det jag sparar till "i morgon") när kvällen börjar bli sen.  Så har det alltid varit. Minns hur jag, som barn satt på sängkanten och funderade . När alla  sov och jag kände tvånget att gå till sängs var det dags för mej. Nu är jag ensam och jag är som vi sjunger om Jesus: "Han är likadan i dag, Han är likadan i dag"! Som han inte ändrades så har inte heller jag gjort det. Naturligtvis gillar jag det inte. När jag någon kommer i säng så tidigt att jag orkar läsa en bok så mår jag som allra bäst.
Men att bryta gamla mönster är ej mig förunnat!!!

Kärt besök av Kristin fick jag också i dag. Hon har sitt jobb på andra sidan gatan och kom upp till mej för lite kaffe och glass i solen på balkongen. Det är så rolig med spontana besök och jag mår så bra av att träffa mina barnbarn.     

När hon gått hem så ringde jag till Anders, min systerson, en gammal kärlek sedan hans barndom.
Ojojoj! Nu är han nybliven pensionär, han också! 
Kan inte hjälpas att man håller andan ibland när den ena efter den andra av ens vänner deklarerar att de nu är pensionärer. 

Jag säger till dem att de nu ska ta vara på de närmaste femton åren för det är väldigt fina år. OM man får vara frisk! Jag har haft många fina, verksamma år sedan jag blev pensionär. Något jag unnar alla att få uppleva!

Det är gott att leva och att VETA att "jag är aldrig ensam"! Jag har en  ängel som följer mig , sjöng vi i söndagsskolan och jag  kan  uppleva  att så är det! Det ger mig trygghet i alla livets skiften,!

Nu är det dags att sova! Jo, jag vet att det varit så för timmar sedan!!!!
Sov Gott mina vänner! Gud är god! Jag  knäpper mina händer och tackar för dagen som gått, för Guds ständiga närvaro och omsorg i stort och smått! 





lördag 15 juni 2019

Lördag 15 juni 2019. En dag på landet!! Allt jag orkade med!

Dagen i dag blev en strålande sommardag. Kerstin ringde i morse och frågade om jag ville komma till dem och njuta av sommardagen.

I dag fyller Lasse år och i Göteborg har de fest  i familjen. Tobias, Carro och jag håller oss kvar i Örebro. För inte så länge sedan var vi alla i Göteborg och firade Filip. Det gäller att ta vara på tillfället!

Jag bjöds i dag på spenatsoppa med ägghalvor och mackor. Så gott!  Fick skjuts hem av Kerstin  efter fika och lite prat om min barndom och vi kunde ännu en gång konstatera att det visst inte var bättre förr.

Vad föräldrarna fick slita för att få ett drägligt liv till sin familj.
Visst fick vi av snälla människor både mat, kläder och ibland en slant men jag har inget minne av att vi kände att vi var fattiga! Vi behövde aldrig lägga oss hungriga!  Mamma och pappa  var arbetssamma och flitiga och gav i sin tur till behövande som de träffade i vardagslivet!

Jag berättade i dag om mamma som vävde mattor och sålde. Om pappa, som kontaktade olika firmor och sålde utsäde, lantbruksmaskiner, tyg, skor. Jag förvånade dem i dag då jag visste namn på firmorna och även städer. Kullbergs i Katrineholm Algot Holmbergs Norrköping, Tyg från Svenljunga, Skor från Flerohopp, Nysilver från Nässjö.

Pappa hade en resväska på pakethållaren och cyklade omkring i skärgården och sålde sina alster.
Lantbruksmaskiner och utsäde levererades till kunderna med lastbil från leverantören.

A-kassa, barnbidrag  osv. var okänt på den tiden.
Nu slår det mig att jag måhända har berättat  om det här tidigare. Men det var sådant vi pratade om denna vackra försommardag bland all grönska  på landet hos Kerstin och Awad..

Nu ska jag göra som jag tänkt. Tacka Gud för denna härliga dag och för all hjälp jag så påtagligt kan se i många små saker som jag varje dag får uppleva tillsammans med Gud.

GodNatt mina vänner!  Sov Gott! 


torsdag 13 juni 2019

Så gick ännu en dag ifrån vår tid och kommer icke mer!

Det är ganska enkelt att blogga sådana här dagar då inget stort och märkvärdigt  händer!

Huruvida jag är frisk eller inte hade jag tänkt att hos Vårdcentralen få veta i dag!
Inte kom jag utanför dörren på hela dagen! Sov ett par timmar på förmiddagen och nästan lika länge på eftermiddagen!

Vad gäller Vårdcentralen kommer jag ihåg att min tid "är ute" för i år. Jag ska bli kallad dit i  december fick jag veta när jag ringde dit häromdagen!

Jag tänker som så att jag är så gammal och det finns så många som står i kö för besök  så jag kan gott vänta och tjatar därför inte!

Eftersom " jag tror på Jesus" så ligger det nära till hands att påminna om lilla Linns tröstande ord till mej när jag fyra år efter Georgs hastiga död stod i köket och grät av saknad efter honom och hon kom ned från övervåningen, två år gammal och ganska talför.

"Vad gråter DU för?" frågade hon lite förvånad.  "Jag längtar efter morfar", blev mitt svar.
Med stora ögon tittade hon på mej och utbrast lite kavat: " MEN HAN E` JU DÖÖÖÖ !!!
Och HAN kommer INTE till baka!" Linn var inte född när Georg dog och hade bara hört att "han var dö" Hon fortsatte sina tröstande ord med " Och DU, du har ju Jesus ! Och fåglarna!"  " Vill du ha lite medicin?" Utan att invänta svar sprang hon iväg till min handväska där det fanns halstabletter. Tog en tablett och meddelade: "Annars tar jag den!" Hon stoppade snabbt tabletten i sin mun och tog upp en ny och gav till mej och så behövde inga tårar fällas mer just då!

Jo jag tror på Jesus och jag har min trygghet hos honom! Under alla livets förhållanden ska vi tacka Gud, säger Paulus! Och varför skulle jag inte göra det? Så många gånger han gripit in och förändrat svåra situationer i mitt och min familjs liv!

Den här dagen blev ytterligare en dag inomhus och iklädd morgonrock hela dagen! När jag sov bort den tid jag skulle gå ut så blev det så!

Meningslös blev ej dagen. Två viktiga böneämnen fick jag digitalt i dag. Det senaste har jag nyss avhandlat pr telefon!
Ni får gärna vara med mig i bön för båda dessa!

Innan jag fortsätter vill jag ännu en gång påminna om vad jag för flera år sedan hörde en pastor säga till sina åhörare: "Du måste VETA vem du själv är, vem Satan är och vem GUD är!"

Den person jag nyss pratat med i telefon har sin tro på Jesus sedan flera år. Vi talas vid och ber i telefon ibland. Ensamheten blir stundom alltför svår och frestelsen att gå tillbaka till ett liv där alkoholen blir en frestelse  att komma bort från ångest och förtvivlan ligger nära tillhands.
Vi var båda överens om att det var sämsta vägen att gå.

Att vår fiende hela tiden gör allt för att få oss bort från vår tro och TILLIT  till Jesus, det VET vi!
 I Bibeln står det att vi "ska stå honom emot"!  Den som är med oss är starkare och finns till vår hjälp även i frestelsens stunder! Vi bad till Gud om hjälp att ej falla tillbaka i beroende efter så lång tid utan alkohol  och ska i morgon träffas! Bed gärna för den här medvandraren som säger sig aldrig ha varit älskad! Fienden vet att den här personen VILL vara kvar i sin tro på Jesus och nu ställer vi upp i förbön för vår vän, som just nu känner sig ensam och utlämnad åt sig själv!

Att ha valt att följa Jesus innebär att hela tiden, tillsammans med Jesus, kämpa mot det onda så länge vi finns här, men Han har sagt:" Se, JAG är med er ALLA dagar intill livets slut. Mark.16!
GodNatt kära vänner ! SovGott! "Den som förtröstar på Gud kan alltid vara trygg!<<<<<<2       


onsdag 12 juni 2019

En kort blogg om dagen och mej!!!

Varför  då kort? Jo jag har nu sovit för det mesta i tre dagar. Då finns inget att berätta! De vackra drömmarna glömmer jag i samma stund som jag vaknar.
 Dyster början på en blogg, va?
Men det var alltså bara en förklaring till dess torftiga innehåll!

Som sagt så har jag sovit mycket efter besöket på Island och Västkusten. Neejdå, den här gången är det inte luftombytet som krävt mera sömn. Det måste vara "förstamajsjukan"!

I alla fall så sa jag till mig själv "på skarpen". (Astrid Lindgren och jag vet det ordets sanna betydelse eftersom det är ett småländskt sådant, tror jag) Nu, Ruth får du se till att komma ner på gatan! Ner kom jag. Tog en promenad till Lucullus. Gick runt kvarteret! Gick hem och värmde den djupfrysta lunchen, fisk i dag! Inhandlade lite annat smått och gott!

Berättade i går om dödsbudet angående vår vän Sven-David Sandström. Det "tog mig" på djupet.  Vi träffades inte så ofta men Sven-David fanns alltid med i ord och tanke även när han inte själv var närvarande. Sven och Lisa var stolta över sin son och detta med all rätt. Han var en omtänksam och fin son. Därtill vida berömd.När vi träffade Sven och Lisa var alltid Sven-David och hans liv med i våra samtal! Framgångar och motgångar!

När man blivit så gammal som jag  så är det naturligt att det glesnar i leden  beträffande  vänner. och man tänker på döden när man mister den ena efter den andra.
Då blir jag så tacksam för att "allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då", som vi sjunger i den vackra sången av Lina Sandell.

Nu återstår bara för mig att säga GodNatt och Sov Gott!  Vi är alla älskade av vår himmelske fader!


tisdag 11 juni 2019

11 juni 2019. Nervös, och med fel glasögonskärpa ger jag mig åter in i bloggracet!

Ser att jag inte har skrivit sedan 27 maj. Vill på en gång be om överseende med felaktigheter, som möjligen kommer att infinna sig.

Jag läste i senaste bloggen att jag nästa dag, alltså den 28 maj avsåg att jag tillsammans med mina tre döttrar skulle bege mig till Island, vilket också skedde.

Schysst hade ju varit att nu ta tillfället att berätta om denna fantastiska resa men ska sanningen fram så är det för mig nödvändigt att av döttrarna få vissa detaljer eftersom jag har lite svårt med att hålla isär olika upplevelser och vad därtill hör. Så jag ber ännu en gång om att få återkomma!

På väg hem från Island stannade jag i Göteborg hos Elsemarie och Lasse några dagar och kom till Örebro först i söndags , den 9 juni. Då hade vi också hunnit med examensfest för Filip.

I går var alltså måndag, första dagen i Örebro. Om denna dag finns bara att säga att jag mestadels sov . Från och till hela dagen. Jag meddelade via FB att jag behövde lugn och ro och inte önskade besök.
Att detta skulle uppfattas som att jag inte heller i dag ville ha besök tänkte jag inte på.

Nu blev det så att den här dagen också tillbringades i stiltje.

Ett sorgebud via TV gjorde mig både distraherad och sorgsen i dag. Vår vän, sedan tiden i Borensberg, den flitige kompositören Sven-David Sandström dog i går!
 Han var född år 1940 När Georg, jag och Elsemarie år 1973 flyttade till Borensberg hadeSven-David redan hunnit med att börja sina framgångar inom musiken och, vad jag minns, lämnat Borensberg.
I olika sammanhang fanns han med och han var en bygdens son.

Bland de allra första som tog sig an vår lilla familj var Sven-Davids föräldrar Sven och Lisa.
Ett intressant hem där jag älskade att för mig själv gå omkring och bese intressanta ting.
Sven hade varit rektor för Urmakarskolan i Borensberg och där fanns ur i olika utföranden och "tickanden" och slagverk.Förutom mycket annat vackert, som jag aldrig fick nog av att beskåda!

I Salem, hade både de och vi vårt andliga hem. På den tiden var Elsie och Sören Alnehill pastorspar där. Våra vänner sedan tidigare så de, samt Lisa och Sven tog med värme emot oss från första stund.

Mamma Lisa bakade goda kakor. Särskilt en sort som jag fortfarande har i min bok som "LISAS KAKOR" och som jag FÖRSÖKER baka till jul. Någon dag före julafton kom Sven- David med en stor burk av dessa kakor samt hälsning från Lisa och Sven. Det där är minnen som jag vårdar ömt!

Även när Georg och jag var i Berwaldhallen i Stockholm och lyssnade till vad Sven- David åstadkommit inom musikens värld. Minnen som förbliver!


Nu är det dags att sova och jag är fortfarande tacksam om ni ber till Gud att förkylningen ska släppa taget! Gud är god! Nyss fick jag förresten ett telefonsamtal. "O vad Gud är god! Tre bönesvar  i dag, som var viktiga i jobbet", kvittrade den bönhörda! Gud sviker aldrig! Sov Gott, Kära vänner!

måndag 27 maj 2019

Måndag 27 maj 2017. Valet över och vi lever likadant som vi brukar!

Jodå jag har sett resultaten på TV men för dem ska ej på denna plats  redogöras!
Jag kom ju i alla fall iväg och röstade fast det är ju roligare att rösta till Sveriges riksdagsval!

Jag har i dag haft lite problem med halsen så jag är tacksam om ni  ber för mej och min hals.
"Resfebern" stiger sakta uppåt, som den brukar, men den har jag lärt mig att i någon mån hantera. Efter många års träning. Jag har, som ni vet, lättare för att hantera den sortens krämpor än fysiska sådana så när det nu gör ont nr jag trycker på en punkt under hakan och jag känner pulsslagen, så ger jag mig själv ett antal diagnoser av vilka somliga är av svårare karaktär. När jag, som alltid, inser att jag ej behärskar det här med fysiska åkommor så blir det en bön till Gud att jag "i morgon" ska vara helt återställd.   Jag hade inte räknat med mer än resfeber den här gången heller så jag är lite distraherad över halsen och frustrerad av vetskapen om min fullkomliga avsaknad av medicinska kunskaper!

Jag kommer att i kväll gurgla mig med lite saltvatten, det enda jag kan hitta på, be en innerlig bön till Gud och om jag kommer ihåg det ta en alvedon. och så ¨, som det står i min älskade  Bibel, låta allt samverka till det bästa! Ordagrant står det: "För den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa.
Det Ordet har givit mig tröst många gånger då jag stått frågande inför svårigheter som mött mig på livets ibland krokiga vägar. Att vi har en fiende, som lägger hinder i vår väg får vi ej glömma men ännu viktigare att komma ihåg är att Gud har sista ordet i dens liv som litar på  Gud.
Något jag älskar att göra!

I dag kom Kristin hit och hälsade på! Så roligt!. Till fikat hade  hon med sig  stora härliga "Drömmar"!

Eftersom jag och mina tre döttrar planerat en resa till Island, som startar med tåg från Örebro till Göteborg i morgon så ville jag ha nya block för anteckningar så jag gick till vår lilla Bokhandel " Bergslagens Bok &Bild," en affär så mysig och där jag köper en del presenter att ge bort, och inhandlade, som vanligt, mer än det jag tänkt. Det är ett nöje att gå dit! Där finns sådant som man inte hittar var som helst!

Ja, så skulle jag packa men det blir väl att göra det i morgon.
Nu ska jag behandla mitt onda i halsen med de medikamenter jag själv hittat på och så, naturligtvis be till Gud om hans ingripande, vilket jag tror att ni, mina vänner också gör för jag VILL verkligen göra denna resa!  Så önskar jag er alla en GOD NATT!  Jag är ledsen att jag inte kommer igång med foton i bloggen men jag ser framtiden an!  Sov Gott, mina vänner! Gud är god!

söndag 26 maj 2019

Söndag 26 maj 2019. EUvaldag. Ska jag eller ska jag inte?

Vädret var inte det bästa. Jag skulle få besök av Kristin men hon stannade hellre hemma hos sin katt än att ge sig ut i blåsten.
Jag visste att jag borde ta den där promenaden, som så ofta blir inställd. Skulle den bli av så kunde jag ju inte skippa vallokalen. Alltså stod jag inför ett val redan på hemmaplan.

Än en gång sa jag till "på skarpen" att nu sannerligen hade jag bara ett val. Att ta röstkortet och gå till Karolinska skolan.Vilket jag gjorde! Heja mej! Där fanns två vallokaler för olika områden! Inte många där den tid jag hade valt för besöket!
 En skola jag en gång, en kvällskurs, under en termin läste Filosofi! Det var dock länge sedan. Annars har jag mest varit där för att möta studenter ur min stora skara barnbarn.

I år missar jag ett barnbarnsbarn. Vi är nu inne i den svängen!
Johannes, Fredriks och Annas fina kille, blir i juni klar för vita mössan! 
Utöver detta missar jag Elsas student, god vän under hennes uppväxt och jag hade haft två trevliga fester att vara med på också i år.

Men för min del blir det att hälsa på isbjörnarna och för all del, islänningarna då jag tillsammans med döttrarna ger mig ut på äventyr. Tåg, buss, flyg,buss. Ska försöka skriva ner och sedan i bloggen återge nya upplevelser.
Kanske det kommer att bli lite haltande vad bloggen beträffar under ett antal dagar men med de kunniga döttrar jag har i sällskap så kanske det blir möjligt att skriva medan intrycken är färska.
Jag är så nyfiken på den här resan för Island har fattats mig.

Sven och Maria har i dag kommit hem från sin resa till England och de har säkert en hel del att berätta och bilder att visa framöver

Resfebern har, som jag tidigare berättat, redan intagit mig så nu är jag beroende av hjälp från mitt ressällskap. I allra högsta grad!  Ni som ber till Gud får gärna be för vår resa!
Gud är så god och är med och hjälper när vi tar med honom i ressällskapet!
Jag sjunger inom mej, som jag brukar!  "Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå? RÄKNA med Gud för han gör det OMÖJLIGA. Han gör vad människor icke förmår.

Sov Gott, mina vänner!  Så skönt att ha en säng och att kunna sova!!!

lördag 25 maj 2019

Lördag 25 maj 2019. " Du vet väl om att änglarna finns! Att de är här för att se hur du har det"!


Så sjunger vi i en sång och ju äldre jag blir, ju mer märker jag hur sant det är!
Att änglarna finns!
Jag märker  vilken hjälp jag från tillfälle till tillfälle får av Gud, som har änglar här hemma hos mej, osynliga , mestadels men ibland också någon som synlig kommer in genom dörren i form av någon som är villig att räcka mig en hjälpande hand när det behövs! Ofta något barn eller barnbarn!
Jag behöver dem! Både synliga och osynliga!

Jag minns när jag gick i skolan i Figeholm och en av mina fastrar bodde med sin man och barn i ett hus på "Renkvistebacken". Jag tittade in där ibland på väg hem från skolan.
Jag var alltid välkommen och vi fikade tillsammans. Jag var lite pysslig och småstädade lite för faster såg inte så bra. Jag var ibland lite kritisk och tyckte att hon var ju hemma hela dagarna och borde väl kunna ha god ordning och lite pyntat. Jag förstod inte bättre och jag älskade att få hjälpa till! Hon var så snäll,  faster Gunhild. Men synen var dålig och hon såg inte det jag såg!

 Sista minnet jag har av henne var när vår mamma,90 år gammal dog!
När vi kom ut på gatan efter jordfästningen i pingstkyrkan stod,en bit bort, faster Gunhild tillsammans med en väninna och såg när kistan bars ut och sattes in i likbilen för att föras till Kyrkogården i Misterhult, ett par mil från Figeholm.

Vår faster visste ungefärlig tid och var angelägen att komma för ett sista farväl av sin svägerska. Mamma var bara 15 år då hon kom in i pappas familj, som bodde granne med bondgården där mamma fått jobb som piga!
Innan vi åkte till kyrkogården blev det ett kärt möte med vår faster och vi syskon fick en kort pratstund med henne. Några år senare var också hon död.

Faster Gunhild såg säkert mycket sämre än vad jag nu gör men mina tankar går ofta till henne. Hon hade också en del andra krämpor.

Jag är glad och tacksam för varje dag jag klarar av. Jag har tänkt att jag ska skriva en särskild blogg om hur det är att ha många planer i huvudet och sedan upptäcka att orken tagit slut tidigt på dagen.

Nu har resfebern, som vanligt, satt sina klor i mej men den brukar lugna ner sig efter att resan påbörjats. I morgon får jag besök av mitt barnbarn Kristin, sedan hon varit i kyrkan och Gudstjänsten där!  Jag håller mig nog hemma. Tacksam för möjligheten att vara med i TV gudstjänsten.
Att få dricka kyrkkaffe tillsammans med Kristin ökar ju på tacksamheten!
Jag har gott om nystekt kycklingfile' att bjuda på också!

Ja mer än så här ser det inte ut att bli i kväll. Trots att jag sovit en god stund i fåtöljen i dag så känner jag mig ändå färdig för sängen! Kanske det är åldern!

Sov gott mina vänner! Jag är så tacksam för att jag aldrig är ensam. Gud och änglarna! Kan man ha bättre sällskap?  Om en vecka förbereder jag mig för att lämna Reykjavik, en massa nya upplevelser rikare! Intressant med livet. Alltid händer det något! Gud med oss!!

fredag 24 maj 2019

Fredag 24 maj 2019. Sol med några regndroppar! Resfebern finns kvar!

Mot resfeber rekommenderar en av mina döttrar, van vid att dela ut medicin till patienterna på sjukhuset, att jag ska ta en Alvedon! Roligt med humoristiska människor.

Efter många års erfarenhet vet jag att resfebern försvinner först när jag anträtt färden med tåg, båt eller flyg. När jag visat biljetten och nöjd kan koncentrera mig på resans fortsättning försvinner den!

På hemfärden visar den sig inte! Jag är väl medveten om orsak till bådadera!
När jag fyllde 85 år tog min son och mina tre flickor med mig till NewYork! En underbar resa med mina  fina barn. I går läste jag i de där fina inbundna böckerna  med mina bloggar som jag tidigare berättat om att jag  överraskades  med för en tid sedan. Födelsedags och Morsdagspresent, så fantastisk. Där stod från mars 2012 om vår resa till NewYork.
Blev förvånad över hur detaljerat jag återgivit denna upplevelseresa.
Måste försöka få till något liknande om Island, som ju också den resan är den första till det landet!

Ska bli intressant att komma dit! En resa som fattats mig! Sedan tror jag nog att jag besökt tillräckligt många länder. Den sista resan har Gud planerat för mig så den sköter han om vad gäller tidpunkt och ingen biljett behöver jag heller. Hade länge bekymmer för hur jag skulle få ihop det med utskrivning av mina bloggar.
Kanske ni förstår att jag brast i gråt när jag öppnade det stora tunga paketet, som jag trodde innehöll  papper till skrivaren, så jag i början bara la det åt sidan, när någon  undrade om jag inte skulle öppna mitt paket, Ett paket med sju böcker, alla med så vackra pärmar och innehållande mina bloggar sedan Nyårsdagen 2012 och framåt! Hade skickats från Amerika där det förfärdigats.

Ska göra mitt bästa för att få till det om den spännande resa som ligger framför. Jag missar studentfester i Örebro, vilket är lite sorgligt, men ofta rör det sig i livet om att prioritera.

Jag stannar på hemvägen ett antal dagar hos Elsemarie och Lasse i Göteborg.
Fortsätter med att njuta av havsluft.

I dag " sa jag till på skarpen" att jag MÅSTE ge mig ut och gjorde det! I morgon ska här stekas Kycklingfile' i ugn för då kan blomstervattnarna ta ur frysen tänkte jag!
Jag hoppas att få äta fisk!
Att ge sig ut på långresa vid min ålder gör man nog bara om man har sällskap.  Jag behöver inte planera någonting. Precis som jag behandlade dem när de var barn och vi skulle ut och resa, så behandlar de mig nu. Tänker på allt och påminner mig om sådant jag måste tänka på.

Att jag var gift med en guide har förstås satt sina spår. Ärligt talat: Jag är bortskämd med att ej behöva ha huvudansvaret.
Ja detta var väl inte så spännande precis men "hav tröst"! När jag kommer åter ska ni få höra om isbjörnar och varma källor! Det är, i stort sett, det enda jag vet om Island, så jag har mycket att lära.

Nu säger jag GODNATT till er mina vänner  och önskar att ni alla ska få sova gott!
Just nu kommer en av pappas favoritsånger upp i  mitt minne. "Lita på din Gud, han är nära! Över alla djup vill han bära! Fadershandens kraft aldrig sviker! Ljuvliga, säkra tro!

Det sover vi på! Gud välsigne oss alla!

torsdag 23 maj 2019

Torsdag 23 maj 2019. Fortsättning om tisdagen. Eventuellt också onsdag och torsdag!

Det går trögt att skriva i kväll men jag försöker och räknar med läsarnas överseende, som vanligt!

På tisdagens morgon kom Ulla och Lennart och lämnade tvätt, som Ulla tagit med sig hem vid sitt förra besök här. Nu var allt rent, struket och manglat! Senare ringde Sven som var på väg till affären. Var det något jag behövde?  Jag är så tacksam för mina fina barn och deras familjer! De bereder mig så mycket glädje! Dagen innan hade Kerstin fyllt på mitt lager av stora flaskor Mineralvatten. Hon vill  att jag ska dricka mycket, Sjuksköterska som hon är så hon kollar mitt förråd och fyller på.
Ulla fyllde på bullförrådet. Jag har det så bra!

Onsdag, i går, tog jag en promenad till Optikern för att höra om något finns att göra för att förbättra synen. För ett år sedan var jag där på synkontroll fick jag veta. Jag tror att jag ska satsa på nya glasögon av god kvalite'. Vet ej men jag hittar alltid på någon orsak till mina skavanker.
Ska gå till audiologen också för mina hörapparater har gått sönder!

Det är fullt sjå för pensionärerna. När jag satt här hemma och var lite deppig så hörde jag att någon kom in i hallen. Det var Tobias , som hade en stund över och ville veta hur jag hade det. Så lagom han kom! Jag blev glad igen! Den 6 juni ska det bli fest för Filip i Göteborg då han tar sin examen på Chalmers. Då ska Tobias och Carro dit och jag som på väg hem från Island har tänkt stanna några dagar hos Elsemarie och Lasse finns där och får skjuts till Örebro.

I dag är det torsdag den 23 maj!  Jag hade bjudit hit Bernard på lunch! Hämtmat från min matleverantör! Schnitzel och potatisklyftor i dag och så den underbara salladen därtill! Bara att hämta på samma gata! Han fick ingen present men löfte om ännu ett par luncher efter min hemkomst från Island!  En annan dag i veckan kom Mikael, Kerstins och Awads  son en liten sväng upp till mormor. "Jag har ett jobb här i närheten så jag ville passa på  och hälsa på en stund", sa han. Han hade nyss ätit lunch så jag fick ej bjuda på något  men vi fick en mysig pratstund.
Tänk så roligt att jag fått leva så länge och nu få träffa dem som vuxna, Dessa som jag följt genom årens lopp!  Tacksam är ordet!

Nu har klockan ilat iväg och det är dags även för en "nattuggla" att gå till nattens vila så jag gör det!
Natti , Natti! Sov Gott!





tisdag 21 maj 2019

Fortsättning blogg om dagarna lördag, söndag, måndag, tisdag.18,19,20, 21 maj! 2019!

"Om ni frågar mej om jag vill ha saft och bulle, så säger jag jaatack" sa den väluppfostrade lilla Linn Hallqvist när hon sprang över gatan och ringde på hos grannen, det snälla äldre paret,  dit  hon då och då  försvann när hon kände på sig att lite omväxling skulle göra gott!

Om hennes mors liknande bedrifter för att få lite rotation på tillvaron, sparar jag till nästa tillfälle, för ordningens skull!

Nu fortsätter jag på gårdagens blogg, som avslutades på grund av hastigt uppkommande sömnbehov!
Lördagen blev jag kallad ner från mitt rum till hotellfrukost med äggröra , bacon och gott hembakat rågbröd. Lennart fixade frukosten. Sedan tog Ulla itu med att fixa tre tårtor. (Mandeltårtor och gräddtårta).
 Ullas 65-årsdag, som Lennart barnen hade firat tidigare inföll denna lördag! Nu kom Anders och Margareta för att gratulera svägerskan. Vi hade mysigt födelsedagskaffe  tillsammans. Så roligt att kunna träffas på födelsedagar när den äldre generationen har levt klart sina liv och inte längre finns ibland oss!

Söndagen kom med sol och vackert väder. Den här tiden är grönskan så skir och man njuter i fulla drag. Klockan elva var det konfirmation i Svennevads kyrka där barnbarnet Alva nu avslutat sina studier i bibelkunskap!. Konfirmanderna sjöng så fint och hade i övrigt diverse programpunkter!

Efter gudstjästen åkte vi alla hem till Alvas hem i Pålsboda, där hennes föräldrar, under gårdagen förberett Tacosbuffe för hungriga gäster. Så mycket gott !

Petter och Jenny köpte för flera år sedan detta rymliga hus med en altan, stor och rymlig med plats för ett stort antal gäster. Altan i nära anslutning till det stora vardagsrummet och köket.
Alva fick många presenter som det brukar vara.

Något bra som hänt under årens lopp är att konfirmanderna numera bär vita kåpor på sina vanliga kläder. Inga klädproblem för varken killar eller tjejer.

Med stor tillfredsställelse såg jag detta.
Naturligtvis så gick mina tankar till den dag år 1942 då jag konfirmerades i Lutherska Missionshuset i Figeholm där Svenska Kyrkan hade sina sammankomster eftersom de på den tiden inte hade egen lokal.
Prästen hette Eskil Hvasser och gav oss grundläggande undervisning i Kristen Tro.
Den bibel jag fick använde jag i många år med röda understrykningar av vissa verser. Jag gjorde till vana att läsa ett kapitel varje dag ur min Bibel.

Mina föräldrar var baptister och på den tiden så var det ej vanligt att baptisternas barn konfirmerades.
Frågan kom förstås upp i mitt hem. Mina kloka föräldrar sa att det var en sak jag själv fick avgöra.
Jag hade tagit emot Jesus som min Frälsare och vän redan som 12åring, gått i söndagsskolan och i mitt hem fått se hur det fungerade att tro på Gud, så det var inga problem för mig att bestämma att kunde jag få lära mig mer så varför inte?

Problemet var klänningen. Att skaffa en lång vit klänning för att användas en enda gång när vi inte hade så mycket pengar löstes genom att jag fick låna "MajBritt sotares" klänning som hon hade fått ny förra året: Hon var ett år äldre än jag. (Jag har i tidigare blogg berättat hur denna lilla familj kom vår första julafton i Figeholm då pappa var arbetslös och lämnade en stor kartong för att sedan, utan att säga ett ord, försvann ut i julaftonens mörker. Sotarens fru hade en liten sybehörsaffär och ett papper från denna gav mamma ledtråden till sotarens familj.

När jag i söndags såg dessa kåpor så kom jag ihåg precis hur klänningen såg ut och hur glad jag var över att jag fick låna den!
Alvas små tvillingkusiner var förkylda och fick stanna hemma hos pappa Jonas.
Men minsann hade Alva, Viggo och Hanna fått en ny liten kusin som med pappa Kristian och mamma Ulrika var med.och spred glädje, fem månader gammal.
Självklart så var ju Alvas mormor och morfar från Falkenberg med på den stora dagen.

Det som nu borde, men ej har berättats, ber jag att få återkomma till så jag får gå till nattens vila. Nu på direkten, som jag brukar utbrista!  Sov Gott alla mina vänner! Ingen promenad i dag heller! Inte bra! Jag vet! Det är nog resfebern som i god tid angripit mej! Att det inte finns anledning till sådan ska jag tala om i morgondagens blogg!     








måndag 20 maj 2019

Måndag 20 maj 2019 och lite om fredag, lördag söndag, 17, 18, 19! Roliga dagar!

Nu gäller det att minnas!  Med tiden märker jag hur det ena efter det andra avtar i styrka vad gäller mitt fysiska välbefinnande. Än så länge har huvudet hängt med ganska bra. Något jag är oerhört tacksam för.

Likadant för mina syskon och för mamma, som var helt "klar i huvudet" tills hon andades sin sista suck.
Annars är det den försämrade synen som irriterar mig mest!
Men nu ska vi vara glada, brukar vi ju sjunga! Då börjar jag berätta om fredag, förra veckan!
Jag tog Färdtjänst (så enormt tacksam jag är för denna "uppfinning" som gör att många får ett drägligare liv att leva än vad de annars skulle ha fått!)
 Jag är så tacksam över att få leva i ett land där man ej blir bortglömd när man blir gammal.
Till Hjortkvarn gick färden Jag hade där en födelsedag på lördagen och en konfirmation på söndagen att övervara. Ulla skulle fylla 65 på lördagen, så deras grannar och tillika vänner, Kom på fredagskvällen.  Av sina barn hade de fått en stor utomhusgrill,  så Lennart grillade härliga  hjortbiffar som åts i grillens närhet eftersom vädret inbjöd därtill!

Innan jag går vidare får jag ej glömma att berätta om att när de goda vännerna ,Annelie och Roland kom så hade de släpkärra bakom bilen. Ulla och Lennart utbrast med förväntan i rösten:" Vad har de nu hittat på?" Efter alla års vänskap så var de vana vid att uppleva överraskningar när dessa två påhittiga konstnärer var i farten!

När täcket på släpkärran togs bort visade sig den mest underbara, vitmålade, hemmatillverkade blomlåda med röda pelargoner och vita blommor som matchade det röda ! Så fantastiskt vackert så det går ej att beskriva i en blogg!

Den står nu på Ullas och Lennarts altan där vi sedan satt och åt medan vi besåg det vackra!
Ulla hade gjort jättegod mandeltårta som avnjöts till fika i det stora, vackra vardagsrummet!

Nu svider och rinner mina ögon så jag ska blunda och sova. Fortsättning följer!
Sov Gott mina vänner! Tacksam för en solig, rolig och fin, varm dag drar jag till sängs, på direkten!

torsdag 16 maj 2019

Onsdag, torsdag, 15, 16 maj 2019.

Onsdagen försvann, jag vet inte vart! I dag är det torsdag!
I dag skulle en av de boende här berätta om sitt liv i en annan världsdel där hon med sin familj bodde i många år. Tyvärr blev detta inställt men ska bli en annan dag i stället.

Solen sken och jag tog en promenad runt kvarteret. Åt grillad kycklingklubba, som jag inhandlat i Närbutiken. Sov sedan en stund som vanligt. Jag sover ofta också på dagtid numera.

I dag är det en dag ej att förglömma. För etthundratjugo  år sedan föddes vår lilla mamma i Stockholm och bodde på Åsögatan på Söder. En gata ej långt ifrån min första bostad i Stockholm och som låg nära affären där jag jobbade. Hennes yngre bror Harald dog bara några år gammal.

Jag har tidigare nämnt om detta i mina bloggar. Nu när jag har dem alla inbundna i årsexemplar ska jag ta itu med att läsa och se om jag glömt att skriva viktiga saker.

För en stund sedan tog jag fram en av mors dagböcker från år 1989. Så fin handstil och fast hon hade "försämrad syn" som jag nu har så är det inget slarv utan bokstäverna ligger på linjerna på varje blad.


 Den 16 maj då hon fyllde 90 inföll det året på en tisdag. Den 13 maj var det pingstafton så vad kunde vara lämpligare än att fira mamma den dagen tyckte både mamma och vi barn.
Att Ingabritta inte längre fanns med oss var så klart en besvikelse men döden kan man inte hindra.
Hennes man Vidor kom från Göteborg och  denne "blommornas man" skötte om allt vad gällde den inte ringa detaljen. Han hade tid att stanna flera dagar liksom också Georg och jag , som hade hyrt en stuga på stora gården där vi skulle bo under Georgs semester i några veckor.

Stina hade köpt och  flyttat in i mammas hus så hon och mamma bodde där tillsammans den korta tid mamma hade kvar på jorden
. Så fick hon bo i "sitt älskade Högskulla", som hon ofta sa! Fast inte tänkte vi att tiden skulle bli så kort.
På min säng har jag ett vitt vackert virkat sängöverkast.  I hennes dagböcker kan jag se hur hon berättade om den ena "rängan" efter den andra förfärdigades och hon var så ivrig med att virka. Det står omnämnt många gånger. VILKET JOBB!  "När jag är död kan Stina sy ihop "rängorna" och virka uddarna", sa hon. Inte för att hon väntade på döden men hennes syn blev sämre och hon överlät därför detta jobb till Stina och det Stina lovat göra, det blir gjort utan dröjsmål!

Jag ska nog i nästa blogg berätta lite mer ur dagboken. Jag är så  fascinerad av vår mammas levnad. SÅ dåliga förutsättningar som hon hade i livets början, som ensamkommande (i ordets absolut rätta bemärkelse). Som 6-åring kom hon till en bondfamilj i Småland. Som svar på en annons om att de kunde ta emot ett barn. Kärlek fick hon aldrig, som barn men så mycket mer av pappa och sina barn sedan hon fått egen familj och även av de många, många vänner  som hon fick under årens lopp!

 Jag tillåter mig att återge det hon skrev i sin dagbok på kvällen då 90-årsfesten var slut.

" Vilken födelsedag! Har aldrig varit med om något så roligt och trevligt förut!
Alla mina nära och kära har arbetat och gjort allt så trevligt och vackert för mig! Vilket vackert minne så länge jag lever! Må Gud välsigna dem alla!"
Detta med Guds välsignelse var något hon ofta framhöll och var så tacksam för.

 Ja det var en trevlig fest med tal av grannar, vänner och familj! Ostkaka hade Stina bakat och godare efterrätt kan väl knappast en smålänning få!!!

Så går jag till nattens vila, tacksam till Gud att han varit hos mig också denna dag!
Gud är trofast och kärleksfull! Det bästa mamma och pappa gav oss barn var förmedlandet av en tro som vi anammade som vår egen när vi blev stora nog att fatta egna beslut!
Man VÄLJER (eller inte) att ha Jesus som sin bäste vän på färden genom livet.

GodNatt mina vänner! Sov Gott!

tisdag 14 maj 2019

Tisdag 14 maj 2019. En kväll utan blogg tänkte jag!

Efter besök , med permanent av håret, hos min fina Beata tog jag Färdtjänst hem till min gata och gick in i min Närbutik för att köpa lunch till min vän Inga och mig. Roligt med sällskap vid matbordet.
Sedan Inga gått hem satte jag mig i fåtöljen och somnade gott och länge.

Arbetslusten infann sig ej. Så, som så ofta, har jag en del sparat till morgondagen. Däremot infann sig ett vemod när jag vaknade och jag ville ha någon att prata med men tänkte att , som vi sjöng förr, "Alla har brått, ingen har tid. Alla har sitt att göra" osv.

DÅ, precis DÅ, plingar det till i min iPhone. "Hur mår du mormor?" Yngsta barnbarnet undrade! Jag svarade att jag varit lite ledsen. Vi växlade några SMS och jag fick stor hjälp av Tobias meddelande. Han kämpar på med sin fotbollsträning i med och motgång och är uthållig. Så klart hejar man på en sådan kille! Detta med att hålla ut även i uppförsbackarna är ett karaktärsdrag som är så värdefullt! Sådan var vår moder! Jag tror inte att jag ärvde den egenskapen men  se bara! Ett uppmuntrande ord från ett barnbarn gör mig glad på kort tid. Något att vara tacksam för!

Så blir det nu skrivna en liten hälsning till er mina vänner fast jag hade tänkt hoppa över bloggandet denna kväll! Sov Gott !  Det går fortfarande lite dåligt vad gäller det där med att få in foton.
Ska be Tobias att han ger mig lite av sin energi och uthållighet!
Sov Gott, mina vänner! Jo jag har nu instruktioner på papper! Nu gläntar Jon Blund åter på dörren och undrar precis som FB vad jag gör. "Sneglar mot sängen", svarar jag!

måndag 13 maj 2019

Måndag 13 maj 2019. Måndagar är bra dagar! Så tacksam!

De flesta måndagar får jag besök av Kerstin och Ulla. Varannan måndag kommer också Lennart. 
Medan Lennart stdar(utbldad sådan ) Förutom sin pastorsutbildning. I dag blev det ingen teologisk undervisning utan han tog efter fikat direkt tag i jobbet som jag i förväg aviserat att jag ville ha hjälp med. Nu hänger den vackra lampan som Georg köpte i Hebron på en av sina första resor till Mellanöstern, över bordet på de inglasade balkongen. Hoppas att någon med mig vill äta surströmming i lampans sken fram på höstkanten!

Visst hände det  vid något tillfälle att Georg och jag åt denna delikatess ensamma men vi hade i regel surströmmingsfest tillsammans med flera vänner, antingen hos oss eller hos några andra varje år. Vi hörde, var vi än bodde till ett surströmmingsgäng! Oj så trevligt vi hade!
Jag anar att jag har bloggläsare som minns dessa härliga tillställningar! Flera av surströmmingsvännerna  har lämnat detta jordeliv och jag har inte mycket tro för att vi efter att vi lämnat detta jordeliv ska äta denna läckerhet.  Men säker är jag inte för Gud har både humor och många överraskningar redan här och han är med i evighetens värld.

Lennart "redde ut" trassliga sladdar på balkongen, satte timer på lampan, städade, som bara han kan göra medan döttrarna och jag köpte varm mat i Närbutikens restaurang. Detta att kunna gå dit och köpa god mat är ett stort plus i mitt bostadsbyte, som ju var nödvändigt på grund av min nedsatta ork. Roligt att villan finns kvar inom familjen och jag fick det bra och ser med glädje tillbaka på åren och alla bra både hyresråätter och villor som vi bott i.

Vid ätandet av den goda lunchen satt vi i dag och pratade om tiden i Lesjöfors och  både Kerstin och Ulla var överens om att de hade haft en fin barndom i det lilla brukssamhället där alla kände alla.
 När vi stängt affären på lördagens eftermiddag kom ofta Carina Larsson, Kerstins bästis och då sålde de varor till varandra. De var kund ena stunden och affärsbiträde nästa.

När de lekt klart efter ett par timmar eller så, plockade de tillbaka allt på sina platser och avslutade sin affärsverksamhet.
Vid ett tillfälle minns jag att Kerstin frågade Georg om priset på en vara  och fick svaret   "7 kronor". "O hjälp, den har jag tagit 10 kronor för " utbrast hon bestört!

Det kändes så gott fr mitt modershjärta att de båda var så nöjda med sina barndomsår i Lesjöfors. Jag vet att Sven också delar deras åsikt  åäven om han bröt benet i den stora skidbacken där han älskade att vara med sina kompisar. Benet läktes och några dagars vistelse på sjukhuset i Filipstad blev en erfarenhet för livet.

Nu är dagen slut och i morgon ska jag till min älskade hårfrisörska för att få håret permanentat. Jag har beställt Färdtjänst dit Till lunch kommer Inga, som varit i Sdertälje några dagar. Då har vi en del att prata om. Nu säger jag Godnatt till er alla mina vänner! SOV GOTT!

söndag 12 maj 2019

Söndag 12 maj 2019. Se bara ! Den här dagen blev annorlunda. Så roligt!

Att vara ensam har egentligen aldrig stört mig. Under mina första år  hemifrån användes en stor del av fritiden till brevskrivning. Som 15-åring, kom jag till Stoskholm för att jobba och för att hålla kontakten med familj, 40 mil hemifrån, samt mina vänner blev det mycket brevskrivande.
Att ringa var ej att tänka på. Det kostade för mycket pengar. Ett frimärke kostade 15 öre och det hade jag råd med även om de blev många till antalet. Det gällde att se till så de 50 kronorna jag fick som lön, utöver mat och husrum eftersom jag bodde i köket hos chefen och hans fru, räckte 30dagar pr månad. Att åka spårvagn kostade 20 öre. om man behövde "övergångsbiljett" för byte till annan linje kostade det 30 öre. Jag anlände i januari 1943 och i maj, samma år skickades min cykel från Oskarshamn med tåg till Stockholm. Sedan blev det cykel som gällde.  I en ställning på cykeln satt det en cykelpump. Viktigt att ha luft i ringarna så man ej fick punktering.

Ja så gick det till på den tiden! Kanske kom jag att tänka på det av anledning att jag i dag var på besök hos min goda vän Malla vars dotter Thea håller ihop med mitt barnbarn Filip. De bor båda i Göteborg och studerar men var över helgen i Örebro för att räcka en hjälpande hand till Theas mamma, som flyttat till annan lägenhet. Malla berättade så intressant om sina turer i andra länder under ofta miserabla förhållanden. Hon var sjuksköterska och reste iväg och var borta ett helt år och besökte olika länder. SÅ intressant att lyssna in. Hoppas att få fler tillfällen att få höra om denna resa.

Vi jämförde ungdomars resande i dag med resandet på den tiden.  "Cool du var mamma", sa Thea och jag var högst imponerad och höll verkligen med Thea i hennes berömmande ord! Den där resan hoppas jag få ta del av också vid senare tillfällen!

Tidigare på dagen hade jag, efter att ha deltagit i TVgudstjänsten, av Maria hämtats till lunch tillsammans med Kristin i Hovsta där också Aline, barnbarnet fanns för att hjälpa farfar Sven med att laga god mat. "Jättegott", som kocken Tina i TV brukar säga!
Fick skjuts av Sven till fika och intressanta reseskildringen. Den nya lägenheten i stadens centrum var så ljus och trivsam!  Fick skjuts hem.
Resten av dagen tillbringades med att göra samma som jag gjort de två senaste dagarna. Ingenting.
Hade mamma läst detta skulle hon ha reagerat stort!

 Vädret är grått och kallt men tyckte mig höra att om en vecka ska det bli ändring på det.
Jag planerar nu för resan till Island och ska väl se till att läsa in lite om landet före resan.
Kom i dag att tänka på att år 1990, efter Georgs död fanns  på hans jobb i Linköping biljetter klara för just en färd till Island tillsammans med kollegor. De fick göra den resan utan Georg medan han redan hade gjort sin sista resa med adress Himmelen.
Många utlandsresor för jobbet hade han gjort och trivts med det men Island fick han ej besöka!

Sådärja! Nu har dagen tagit slut och jag är sen som vanligt! Sov Gott, mina vänner! Gud är god!
   

fredag 10 maj 2019

Fredag 10 maj 2019. Den blev likadan i dag! Dagen, som jag hoppats på.

Klockan är 23.00 och jag har ingenting att förtälja om dagen annat än att jag haft korrespondens via nätet med viktiga personer och vänner.
Hårfrisörskan hade inte tid dag så då behövde jag inte gå ut. Alltså ingen promenad i dag heller.

I dag lekte jag med tanken att denna kväll skriva om åldrandets vedermödor men det gör ju ingen människa glad så jag väntar med det.

Har levt med tankar på döden några dagar. Man gör det när den kommer en nära.
Georgs systerdotter, född samma år som vår Elsemarie begravdes nyligen. Jag gråter med familjen. Så svårt att ens barn dör före sina föräldrar.
"En ung KAN dö. En gammel SKA dö" sa min mamma.
Men det är ingalunda naturligt.

Mitt stora problem är min nedsatta syn . Lider mer av det än av hörselnedsättningen även om den också är besvärande. Inte minst av att hålla ordning på den kvarvarande hörselapparaten. Den andra har gått sönder och jag ska, när vädret tillåter försöka komma iväg med den för reparation.

Ensam har jag även denna dag haft till fälle att ringa och gratulera två födelsedagsbarn, 29 och 49 år gamla! Den yngre sjöng jag för. Jag försäkrar att det inte var någon skönsång men vid samtal senare, med hans mamma, fick jag veta att han, trots allt, hade uppskattat mitt försök till födelsedagssång.

Nu väntar sängen och jag har all anledning att tacka Gud för hans kärlek och omsorg även denna dag!
Varje dag finns änglar här och bistår flera gånger när jag ber om Guds hjälp. Jag känner mig så privilegierad för att jag får ha denna kontakt med Gud.Något som erbjuds oss alla, när Jesus får tillåtelse att komma in i våra liv.
Sov Gott, mina vänner! Gud är god och vill oss väl!

torsdag 9 maj 2019

Torsdag 9 maj 2019. Om denna dag finns intet att säga. Men jag skriver väl i alla fall.

Så är det. Intet nytt under solen denna dag. Annat än att det inte har funnits någon sol. Så'nt är livet denna torsdag.
Alltså en dag då jag vid middagstid överlade med mig själv, eftersom jag ej har träffat någon annan person på hela dagen, Det  beslutades att min  klädsel, som i morse började med morgonrock, fick tillstånd att fortsätta på samma sätt till dagens slut. Bra, eller inte, kan diskuteras!

Dagen har varit grå och, om jag nu får säga det, utan att verka gnällig, ganska tråkig.
Började med att jag, vid ett försök att uppmuntra ett barnbarn, totalt misslyckades!
 Vissa omständigheter kanske bidrog till detta. Förutom åldersskillnaden!

Dagen blev en oönskad vilodag! Nej jag hann med att duscha och ge mig själv fotvård. Håret höll jag torrt för i morgon ska jag ringa min suveräna hårfrisörska och höra om hon har en stund över för mej.
Jo det var meningen att jag skulle ringa i går men två trötta dagar fick passera utan att något hände:

Jag har varit lite ledsen också för att en god väns dödsannons för ett par dagar sedan stod att läsa i tidningen. Bråd död, tydligen!
Tänker också på de sju föräldralösa, oskyldiga, föräldralösa barnen som befunnit sig i ett läger i Syrien och nu finns i Irak i väntan på att tas till Sverige. Såg på TV i dag att någon från Socialen i Göteborg kunde berätta att de har stor erfarenhet av att ta hand om utsatta barn och partiledare m.fl. är eniga om att allt måste göras för att varje barn ska få det rätta mottagandet och den vård de behöver. Jag har alltid varit barnkär och nu lider jag med de små barnen. Vi ber om att varje barn ska få ett gott och passande hem när det är dags för det.

i morgon måste det bli promenad eller gymnastik. Om tröttheten ger med sig!
Det är det som är skillnaden på att vara ett par år yngr eller äldre. Förr gick jag trött till vila och vaknade pigg och glad över att ha arbetsuppgifter som väntade. Numera går jag trött till vila och är lika trött när jag vaknar och tänker då ofta på hur skönt det ska bli när kvällen kommer. Forna tiders arbetslust, när morgonen gryr, finns inte längre. Om den inte kommer tillsammans med solen framöver! Förstås! Hoppet får inte dö! Nu ska jag prata lite med Gud och säga att jag är så glad för att han är så god och hjälper mig med allt, som han lovade en gång för länge sedan! Sov Gott mina vänner!   

tisdag 7 maj 2019

Måndag, tisdag 6,7 maj 2019. Kalla, dystra dagar vill jag bara sova!

Egentligen så är inte "julsjukan" över så jag tror att det är därför jag är så sömnig! Jo, det är klart, man kan ju lägga sig tidigt också, om man tänker efter. Men ofta händer det att jag är vaken en stund på natten och då tränar jag minnet genom att räkna upp namnen på min familj och mina vänner.
Men faktum är att när jag blir förkyld eller drabbas av något annat fel så får jag ett onormalt stort sömnbehov, som jag så gärna ser till att det blir tillfredsställt!'
Det var det om det!

I går pratade jag länge i telefon med Ulla Östin, som vi bodde granne med i Lesjöfors Oj så mycket vi hade att prata om efter lång tid! Vi räknar med att få träffas när sommaren kommer.

På tal om den så visade den sig ett par dagar i förra veckan men kom tydligen på att den var ute för tidigt. Drog sig tillbaka och kyla kom åter i dag. Jag vågade inte ens gå ut och handla, ej heller ta den där, för benen så viktiga promenaden! Fegt måhända men så är det!

I dag har de sju föräldralösa syskonen, som vistats i Syrien brutit upp därifrån. Ålder ett till åtta år. Av dessa ett tvillingpar. Mellanlandar på en plats i Irak och ska vidare till Sverige. En del av barnen är svenska medborgare. De yngsta, födda i lägre, inte!  De har en morfar som ställer upp och för deras talan. Föräldrarna dödade. Det är så tragiskt, alltsammans!

I kväll har jag pratat med min vän, Maria i Skåne.
När jag ibland vaknar på natten påminns jag om vänner att be för. Det känns meningsfullt!

Hade tänkt ta mig tillbaka till "Forntiden" i kväll men  jag hittar inte det ställe där jag slutade senast. Ska ta itu med det i morgon.
Såg i dag att jag även år 2017 hade långvariga känningar efter förkylning. Fast då hade jag ej uppfunnit namnet "julsjukan".

Nu gäspar jag ohejdat och säger därför GODNATT till er mina vänner! Gud är god!

söndag 5 maj 2019

Söndag 5 maj 2019. Telefonsamtal med barnbarn är så givande!!

Ja det är faktiskt så att barnbarnen ringer ibland och visst gör det livet lättare att leva! Jag älskar ungdomar!
Filip i Göteborg hade, till synes, gott om tid denna söndag och vi har alltid haft förståelse för varandra och ber till Gud för varandra. Hans tjej likadant.
Det finns kurser att gå för att lära internet men jag har ju en självvald begränsning i hanterandet av detta vidunder och har dessutom en Chalmersstuderande som barnbarn så jag låter mig därmed nöja.

Denna kväll skulle han (liksom tidigare hans yngre bror) ge mig ännu en grundlig undervisning i konsten att överföra foton från telefon till bloggen.
OK säger jag till erbjudandet, samtidigt som jag är rädd för att han tror att jag menar att jag förstod.

"Mormor, vi skrev ner det på papper förra gången för att du skulle kunna", sa han artigt. Samma ord som hans bror också sagt. Jag våndas inom mig och ler mot den dag då jag ska klara allt på egen hand.
Jo jag förstår att någon tänker att jag gjorde bättre i att lägga av! Men det varken kan eller vill jag!
Alltså fick jag i uppdrag att skriva en blogg och därefter ringa Filip i Göteborg, som sitter med sitt examensarbete natt och dag. Försynt sa jag att han skulle ägna sig åt detta och inte slösa tid på mej men han sa att det skulle inte ta så lång tid (!!!!) och att det kunde vara bra för honom med ett "litet avbrott!"

Efter denna utförliga inledning sitter jag alltså nu, som i en rävsax, för att skriva innan jag kan räkna med att få erforderlig hjälp från Göteborg!!!!

Söndag är det och så här blev dagen!  Ingen promenad! Borde det ha blivit!!!
Min goda vän Elsa Nordenborg ringde! Vi är lika gamla och är båda tacksamma för livet, nyfikna på hur det ser ut i Himmelen och hur det eviga livet ska gestalta sig. Tacksamma för att vi inte har värk. Ledsna för att vår syn är försämrad.
Pratar om tiden då vi som grupp samlades till bön varje måndagsförmiddag.
Minns våra bönevänner! Doris, Ester, Maja, Adri, Lydia, Margit, Kurt, Åke. Samtliga nu hemma hos
Gud! Elsa Annika och jag kvar på jorden. Annika bor inte i Örebro numer. När hon snart kommer till staden på besök ska Elsa och hon komma till mig. Annika är bra mycket yngre än Elsa och jag så, mänskligt sett, ska hon leva längre än vi. Av oss båda är jag äldst!

Nu plingar det i min iPhone! "Snöchock i Europa. Vinodlingar hotas! Ovanligt för maj månad"
Nu levererade jag en absolut färsk nyhet till er mina bloggläsare!
Jag är nervös för den lektion som nu väntar mig. Tänk om jag misslyckas med att lära mig ännu en gång och mina pedagoger tröttnar på en så obildbar elev!

Jag har att välja på om jag vill sova nu eller om jag vågar ta risken att ringa Filip och säga:" Hej Filip, här är jag!" Vad tror du om bildöverföring i kväll? Ska vi,som jag är bra på att säga, vänta till i morgon???


 

lördag 4 maj 2019

Lördag 4 maj 2019. Loppmarknad gav som alltid boktillskott!!!

I dag hade jag lovat min goda vän Rebecka att komma till Immanuelskyrkan där det stora fikarummet var omändrat till loppis. Jag tog promenad dit och lovade mig själv att absolut inte köpa något eftersom jag i stället borde ta dit saker som jag har i överflöd.

Första gången jag tog promenad dit sedan jag flyttade till Järntorget. Det tog ½ timme med rullatorn.
Rebecka bjöd på fika. Stor macka med hemgjorda köttbullar och annat gott pålägg.
Tur att jag redan bestämt att inget köpa. "Men ska du inte titta i alla fall?" undrade Rebecca.

Jovisst! Jag hade ju redan bestämt mig att kaffe skulle vara nog.
Jag tog en liten runda utan att något hamnade i korgen på rullatorn.
Men DÅ hände det oundvikliga. På ett bord fanns en stor låda med BÖCKER!

Nu var det slut med alla (goda?) föresatser.  Hur många gånger jag under alla år fastnat vid bokutbudet. Alltid likadant. Jag dras dit som av en magnet och jag stannar kvar tills jag tittat på varenda bok och fattat raska beslut om vilka jag ville köpa.
Inte en tanke på att "ingenting köpa"

På loftgången står rullatorn med 14 böcker och två små vackra lampor som stod i böckernas närhet.
I morgon ska "Onkel Toms stuga" och andra gamla godingar inspekteras. Och sorteras.
En del av böckerna är köpta för att jag ska ge till invandrare, som då får tillgång till både innehåll och träning i att läsa  och lära  svenska.

Jag är så nöjd i kväll för jag fick innehållsrikt telefonsamtal från ett barnbarn och det gjorde mig så gott!

I övrigt får jag ännu en gång hänvisa till vår hulda moder som, om en dag som denna, skulle ha sagt:" "Hu en så lessam dag!" Hade på hennes tid funnits tillgång till internet hade hon inte behövt säga så.
Själv tycker jag aldrig att dagar är "lessamma" för jag har alltid något som ska uträttas!

Att få, som jag nu fick, ett meddelande om ett stort bönesvar där Gud visat sin stora kärlek till en familj, som var i stort behov av ett Guds ingripande och att nu bönerna vänds till tacksägelse!
Att leva i gemenskap med en stor Gud är så intressant! I kväll gråter jag av tacksamhet till Gud för att han aldrig sviker. Gud är på VÅR sida och han är, i sin stora kärlek alltid redo att hjälpa.

Jag påminner ännu en gång om en pastors ord i sin predikan."Du ska veta vem du själv är, vem Djävulen är och vem GUD är" Så länge vi finns här så pågår kampen . Men vi VET på vem vi tror!!!
Sov Gott, mina vänner, och låt oss prisa Gud tillsammans! Och "dela varandras bördor," som Bibeln säger,också genom att be för varandra! Gud är god! SOV GOTT!