fredag 30 november 2018

Fredag 30 november 2018. Ögonundersökning och i övrigt en märklig dag!

Låt mig på en gång få säga att jag,troligtvis på grund av dropparna jag fick i samband med läkarundersökningen av mina ögon med anledning av min alltmer försämrade syn, kommer att fatta mig mycket kort i kvällens blogg. Får ni som läser den på kvällen sova lite tidigare, vilket jag unnar er.
Jag vaknade i morse lycklig över att känna lukten av nybryggt kaffe!
I går kväll kom Elsemarie i bil från Göteborg Trött av färden och den sena timmen somnade hon utan mat men var sin vana trogen tidigt uppe i morse.

Tog en tur till KomVux för att träffa kollegor från tiden hon jobbade där. Gick med en lärare in i ett klassrum och hälsade GodMorgon på elevernas hemspråk och fick ett gemensamt svar, som det ska vara,  Så var kontakten klar. Efter tiden hon var rektor där så kunde hon denna hälsningsfras och tog med glädje emot deras svar.

Efter besöket där skjutsade hon mig till hårfrisörskan . Därifrån tog jag promenad hem medan ElsemArie hann med att hälsa på hos kollegor på ett gymnasium där hon tidigare jobbat. Stor glädje för både gamla kollegor ovh Elsemarie.

I kväll kommer Lasse hit för i morgon ska de på fest hos någon  kompis sedan tiden i Örebro. I kväll
medan Lasse inväntas hinner hon med en träff med en vän sedan flera år.

Datum för mitt besök hos ogonläkare hade hon ändrat för att hon denna sin lediga dag skulle kunna gå med mig dit.

Att Gud hade sin hand med i det hela tvivlar jag inte ett ögonblick på.  Jag hade tre önskningar i samband med denna undersökning oc en önskan gjordes möjlig tack vare att Elsemarie valde att vara med den dag hon skulle vistas i Örebro.!
Gud gav så stort bevis på sin omsorg om en liten människa som jag så jag  grät av glädje på väg till bilen!
 Jag har under mitt långa liv tillsammans med Gud sett så mycket av hans intresse av att leda mig  så hur och varför skulle jag tvivla på Guds omsorg när jag ständigt ser hans hand i funktion!

I morse fick jag inte en sång att vakna till men ett Ord påmindes jag om, Jag kunde det utantill. Det lyder:"Se mina tankar är icke edra tankar och edra vägar är icke mina vägar, säger Herren!!

Mer roligt hhade Gud åt mig denna dg och till det ska jag återkomma i nästa blogg.
Gud är god, kärleksfull och rolig och jag kan bara vara tacksam för att Jesus förde människan
och Gud samman igen.
I min barndoms tältmöten sjöng vi ofta: " Kristus på korset vunnit frälsning för var och en! Han uti sig förenat människa och Gud igen!b Brusten är templets förlåt, vägen är öppen fri. Öppen till nådastolen för dig och mig, (Googla gärna på något ord du ej förstår!)

Nu kommer de snart, Lasse och Elsemarie! Jag förmodar att hon ser till att avsluta sin tjejträff för att möta sin Lasse så de kommer nog samtidigt1 Sov Gott, mina vänner! Natti, Natti!

tisdag 27 november 2018

Tisdag 27 november 2018. Luftombyte är inte ett fult ord.!!

Bara av att se att jag skrivit ordet"LUFTOMBYTE" kan innebära att en och annan, inget stort antal,  höjer på ögonbrynen och slutar att läsa på datorn, Detta fåtal personer, vilka jag , i stort sett,kan namnge,  fast jag inte gör det, hör alla till min familj och har hört det alltför många gånger för att förstå sanningshalten i ordet.

 Så länge som jag känt till ordet så har jag haft anledning att reagera på dess betydelse för mitt välbefinnande.  Munterhet, som familjen upplevt i dessa sammanhang har jag,välvilligt bjudit på under alla år.

Jag har nu varit hemma i två dagar och  det märkliga är att det verkar som om mina FBvänner och andra av hänsyn till mig inte ringer och inte smsar och inte ens svarar på sådana.
Något jag med tacksamhet noterat. Nja, kanske ska medge att när inte Elsemarie i morse på väg till jobbet ringde, som hon annars alltid gör, så undrade jag vad som hänt. Hörde av mig till hennes familj utan att få veta.
I kväll ringde hon och det hade varit hämtning av vinterdäck i morse och fullt upp med möten på jobbet hela dagen. Allt var bra och nu ska hon möta snöovädret, som lär vara på ingång,  med nymonterade vinterdäck då hon ska ut på långresa.

Sven hade sett mitt "nödrop" på FB om att datorn sa: "Ingen internet" så han kom och fixade till den biten och ändrade en lampas placering, ställde i utsikt att baka gott saffransbröd till lördag då s
det blir adventskaffe hos mig utan att jag behöver ha ansvar för något. Jo några  Finska Pinnar kunde jag ju få bistå med, Förra året bjöd jag julbord på restaurang men i år valde de mina ett annat alternativ!  Kerstin tänkte på alla konserter,fester och barnvaktskvällar där far och morföräldrar spelar stor roll och ofta blir det samma kvällar det gäller!
Utöver Svens besök här i dag har inget hänt. En mycket stilla dag och då har Jesus och jag tid att prata med varandra. I dag hittade vi på en ny rolig grej som vi tillsammans ska jobba med

Nu vet jag inte hur det här blev men om det blev för tokigt så kan jag ändra det i morgon.
Jag kan så lite men lär mig vartefter.

Att jag är jättesömnig nu fast klockan inte alls visar sovtid för mej, det märker jag. Får se om morgondagen blir lika fridfull och lugn som denna dag. Eftersom jag lägger mig för att sova så här tidigt så borde Finska Pinnarna vara klara före lunchtid i morgon.
Jag bör gå på promenad  och jag hoppas verkligen att det inte blir ännu kallare!
Minus 11 i dag!  Sov Gott mina vänner. Vi fortsätter att be till Gud om hjälp för de 
tvä makar, som båda väntar på att få komma på läkarbesök för sina sjukdomar. Båda har varit drabbade av olika krämpor tidigare och skulle behöva få vara friska!
Vi fortsätter med att bära varandras bördor! Gud är med oss i kampen!!!


måndag 26 november 2018

Måndag 26 november 2018. "Dagen efter" är ingen bra dag!

Ja så är det! Till allt detta kommer att bokstäverna blir för stora eller för små efter  mer än en timmes tappra försök, delvis med hjälp från barnbarnet i Göteborg att komma på rätt köl.
I mer än en timme har jag kämpat med detta ( Oj sä törstig jag blev. hämtar en stor flaska julmust  i hopp om att den ska hjälpa till med att det ska bli något skrivet. Jo nu tar jag nya tag! Jodå jag pratar med Gud också. Han har osynliga änglar här i huset och de kommer mig dagligen till hjälp när jag ber om hjälp! Utan den hjälpen skulle jag ha svårt att klara mig.

Jag kan se att jag ej skrivit på tre dagar, vilka jag tillbringat på Västkusten hos Elsemarie och Lasse. 
I dag är det "Dagen efter" ankomsten till Örebro! 
"Dagen efter" har så länge jag kan minnas varit en hemskt jobbig dag! En blandning av "sött och salt", som vi sjunger i visan om Stockholms omgivningar av vatten. 

"Det söta" skulle i mitt fall vara de fina minnen från vistelsen i det s.k. VILOHEMMET. 
Att varje morgon vakna, öppna dörren till det stora vardagsrummet där en brasa sprakar och kaffebrickan med både bullar och frukostmacka finns och värdfolket  redan hunnit till  sina jobb! 
Visst kan man ha det sämre. 


  1. I går var det slut på roligheterna. Elsemarie tog sommarens sista bad. De båda senaste havsbaden utan brygga, vadande ut i havet! I dag hade hon sällskap av Thea. Nej då! Inte var jag där!!! I början av juni kanske jag går i från bryggan. Om vattnet ej är för kallt. Jag fick ju ta en tur med ambulans till Varberg när jag badade i för kallt vatten tidigare i år så jag kommer nog att vara lite mer försiktig. Om det nu var det kalla vattnet som orsakade lite hjärtbesvär. Det är liksom inte min grej, att förstå mej på hur ett hjärta funkar i olika situationer.

För att återgå till pratet om "Dagen efter" så är mitt problem, vilket det alltid varit, att jag avskyr att packa upp när jag kommit åter från en resa. Den här gången var det en blandning av vemod över att inte få vara med de härliga människorna i dag också och denna medfödda  (?) avsky över att packa upp och bära ner de tomma resväskorna i källarförrådet! 

Jag plockade ur en liten väska i dag. Den stora tar jag i morgon.

I dag fick jag besök av Kristin! Vi åt var sin färdig portion lunch som Lasse  vid sitt senaste besök här,köpte in och förpassade till frysen för att jag skulle ha vid speciella tillfällen, Både Kristin och jag är vana vid att laga vår egen mat men någon gång kan det vara bra att få något färdigt, utan besvär.
Jag har sovit ganska mycket i dag!

Nu ska jag berätta något roligt. Tobias är en duktig chaufför, som jag gärna åker med I går kväll anlände han med sin Carro och mej till Örebro efter att ha kört hela vägen nonstop.  
Det roliga var inte bara det, utan det var att finna att hela min lägenhet var städad och pyntad för advent
och jul! Stjärnor i fönstren, Adventsljusstakarna på plats. Tomteskaran på brudkistan i hallen, (där mina lakan förvaras!) Tomtarna är många och utökas med ett par varje år. De får inte saknas!
På våra föräldrars gamla skänk, som inköptes i början av 1920talet och nu står i mitt kök finns, som vanligt den vackra julkrubban med figurer, allt i olivträ, som Georg i ett tidigt skede, som guide kom hem med från Betlehem. 

Att för mig komma hem från Göteborg och ha allt klart var helt fantastiskt. På balkongen står julgranen med ljus och allt som hör till. Vilka barn jag har! Alla lika fina, snälla och hjälpsamma!
Kerstin var här i går och såg till att det lyste överallt för att göra mej glad. När jag lärt mig skicka foton på Instagram ska ni få se hur fint det blev här! 
Elsemarie och Linn tog fram allt julpynt i Onsala så  jag fick julkänsla redan då. 
Det är Elsemaries och Lasses första jul i sitt hus i Onsala. Förra året höll de på med flytten så de tycker det är mysigt i år att få skapa traditioner i nya bostaden. 

Visserligen har jag sovit flera gånger i dag men känner ändå att jag vill gå till nattens vila.

I dag fick jag veta om ett par makar i sina bästa år som båda fått indikationer på allvarliga  sjukdomar. De är förstås oroliga och behöver våra förböner. Det är olika sjukdomar men de är nu kallade med ett par dagars mellanrum till läkare för provtagningar. Vi ber i Jesu namn om hjälp ! Gud förmår att göra mer än vi kan bedja eller tänka, Vi ber  om att "Guds frid ska bevara deras hjärtan och tankar i Kristus Jesus ", som det står skrivet! Vi är kallade att bära varandras bördor. Jag minns från svåra dagar då jag ej själv orkade be hur gott det var att veta att andra bad och Gud vare lov som svarade på bön!     
" När vi alla hjälpas åt" sjunger vi!  Natti, mina vänner! Sov Gott!

torsdag 22 november 2018

Torsdag 22 november 2018. Elsemarie städar och jag blir så trött av att titta på!! !

Här går det undan  vill jag säga!  Vi hann med en fika och en kaka när hon kom hem från skolan. Sedan togs "städlistan" fram. Jag funderade hur man kan hantera en städlista som skulle följa med under hela städproceduren men jag är ju ej så hemma i ungdomens vokabulär så jag tänkte att jag får väl kolla läget vartefter!

Det visade sig att "städlistan" bestod av en högljudd låt på dotterns i Phone!
 Jag insåg snabbt att här var det bara att "gilla läget"! "Hur eller hur", som vår hulda moder skulle ha sagt!
Jag satte mig en bit bort och tog fram min iPhone för att få lite balans  i lyssnandet! Naturligtvis  var det en omöjlighet!

Vartefter städningen avverkades tystnade till slut "Städlistan" och jag kunde skicka ett par meddelanden på min iPhone, sittande i hemmets ena TVrum. Lugn och ro till en början. Därefter kom dammsugaren och dammvippan också hit med ett avbrott för mitt rum där jag slängt böcker och kläder på golvet, vilket den städande berättade  på Facebook och kom och visade mej! Ännu en gång bara att "gilla läget". Nu är städningen klar. "Städlistans ljud" har tystnat.
Lugn och frid råder i hemmet och Lasse och Elsemarie för ett lågmält samtal om födelsedagspresent bekymmer. Alla barnen kommer med sina respektive hem till helgen och äldste sonens födelsedag ska firas i familjen!

Så roligt att få vara här och fira med familjen!
På tal om städning så kan jag ej undgå att se att det är renare luft här och därför mer lättstädat. Tycker jag mig märka.
Hemma hos mig i stan lär det visst städas och planeras träff när jag kommit hem till första advent.

Jag har i dag på nytt testat ugnen med en plåt brända kakor som examensprov. Nästa plåt blev bra och nu har vi några bondkakor att äta. Det enda jag åstadkommit i  dag!

Mig berättas att småflickorna Lilly och Mary från Stockholm i kväll anländer till farfar och farmor i Hjortkvarn medan föräldrarna åker till London. Dit åker också Jenny och Petter för att äntligen ha roligt för det presentkort Jenny fick när hon för en tid sedan hade födelsedag och fick lite roligheter i London som present av oss i familjen!!"Den som spar, hon hae!

Med lillasyster Stina har jag pratat i telefon i dag och hon har fullt upp med  att baka bullar på beställning, kakor likaså, skjutsa sina vänner i sin bil , göra höstfint på gården, ha födelsedagskalas och mycket mer! Här ligger vi långt efter, IngaMaj och jag! Tänk vad några år kan betyda i energi 
(fast det är ju Stina jag pratar om förstås. Kanske är det inte åren som är avgörande)

Nu har Elsemarie hunnit gå runt i huset och bäddat med manglade lakan till de som i morgon kommer och ska sova här. Allt här är så välkomnande när man kommer hit.

  Godis och flaska med vatten på sängbordet. Nytvättad morgonrock som inköpts till mej och alltid hänger i mitt rum Inte undra på att man trivs här!

Någon regeringsbildning lyckades inte bli till efter alla tappra försök att ena partierna. Vi ber om hjälp till lösning  av detta landets problem. "Vi får tala med Herren om allt" sjunger vi  i en sång,

Nu är vi alla trötta och sängen väntar! Jo jag vet att JAG inte har anledning att vara trött men varför inte passa på när tillfälle gives att få ljuga lite?
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"
Till Elsemarie och Lasse ett atort erkännande av deras stora arbetsinsats  ännu en gång!
I detta nu kommer Lasse in med mat till mej ! Jag blir stum av all omsorg! Natti, Natti!!!




onsdag 21 november 2018

Onsdag 21 november 2018. Fick nästan lust att hitta på en saga om den här dagen.

För några dagar sedan blev jag av Elsemarie fotograferad genom fönstret när Lasse och hon kom hem från en fest i Göteborg. Elsemarie skrev  att  hon skulle tala med sin mamma om "skärmtid".
Någon av hennes vänner svarade "Låt henne hållas! Någon annan föreslog två timmar. Två timmar är så gott som varje dag min skärmtid. Får jag bättre syn ska den utökas med någon timme.

Att blogga är inte bara att skriva utan också att redigera och radera emellanåt. Hänsyn till detta borde tagas i den föreslagna skärmtiden.  Att bloggarens ålder också har en viss betydelse borde även beaktas  i den föreslagna  skärmtiden.

Nu stannade bil nummer ett, Elsemarie! Hon kom in genom dörren och utropade hur trött hon var. Hade övervägt att stanna bilen och sova en stund men dök i säng för en tupplur på direkten. Om en stund kommer väl rektor nummer två. Månne lika trött?  Båda äter med eleverna på sina jobb och jag har ej fått någon order om matlagning i dag så jag fortsätter mitt lättjefulla liv, som det började i morse. Illavarslande är att jag börjar trivas med att leva så här!!

I dag fastnade jag länge vid min iPhone och lyssnade till "Uppdrag Granskning och polisutredningen i dess spår angående fusket med Högskoleprovet. Kerstin har någon gång för sitt nöjes skull skrivit detta prov och klarat det hyfsat utan fusk.  Hon använde sina betyg för att komma in på sjuksköterske och distriktssköterskeutbildningarna.

Inte bra att en del fuskar sig till en utbildningsplats medan andra mister sin möjlighet. Om jag fattade rätt så hade enormt mycket pengar hamnat i fel fickor på grund av detta fusk!

I övrigt har jag denna dag plockat ur och i diskmaskinen som Elsemarie ska sätta på när hon vaknar. Jag har glömt hur man gör för att få den att diska!  Jag har från TVrummet, i omgångar, burit attiraljer med ena handen och käppen i den andra uppför de två trappstegen till köket!
Tog fram en bakbok om jag eventuellt skulle förmå mig att baka de "Finska Pinnar", som jag utlovat tre dagar i följd. Hav tröst! Det blir en ny dag i morgon om vi får leva !

Vädret är gråmulet och inte bra för dåliga ögon. Kallt är det också (för att vara i Göteborg) så jag avstod min plattpromenad i dag!. Jo, jag vet, det var fegt av mej! Men nu är det kolsvart ute så jag inväntar morgondagen!

Om  inte något revolutionerande inträffar, tex. som i går när en elev jag hade i första klass nu fyllt 46, fick se mitt namn på nätet och ringde upp. Jag blev så glad för att Esbjörn och jag kom ihåg varandra. Hans pappa fotograferade oss två på skolans julfest och det fotot har jag kvar i mitt album tillsammans med andra foton från min intressanta vandring genom livet!

Nu har det gått några timmar sedan jag skrev och vi har hunnit se "Uppdrag Granskning"
Det var inte roligt

Alla tre är vi nu trötta och sängen väntar. Förhoppningsvis får jag lite energi så jag kan göra lite nytta  i morgon. I helgen ska barnen komma hem och det blir fest för Filip som fyller år. Natti, Natti allesammans !  Sov Gott! 

måndag 19 november 2018

Tisdag 20 november 2018.Forts.från gårdagen!

Ja nu är det tisdag och "morgondsagens solljus" hann både komma och gå innan jag kom igång med skrivandet! Då förstår vi alla att jag befinner mig i samma situation som jag gjorde i går kväll när jag gjorde det lätt för mig genom att avsluta skrivandet.

" Den som spar han har" lärde jag mig när jag var barn. Då gällde det en karamell eller en femöring!   Annorlunda att spara arbete, som man kanske inte mäktar med! Men det är i sådana här situationer man ska se till att inte tappa modet.

På en väggbonad som jag minns från min barndom stod det:" Gårdagen är förbi, Morgondagen har du icke sett och i dag hjälper Herren!"

Den här dagen blev en s.k. Nostalgidag! Som ni alla, som följer mig här i Onsala nu förstår så har jag verklig semester här!  Att vakna och se en tänd brasa, en kaffebricka med både bulle till morgonkaffet och Frukostmacka , dag efter dag! Hur länge ska de stå ut med detta.?
I dag var de säkert på sina jobb i staden när jag vaknade.

När man går ensam en hel dag hinner man tänka på många bra saker..
I dag har jag tänkt mycket på mamma och på Georg. Tänkte på vår fantastiska mamma, "maskrosbarnet"! Vilka fina egenskaper hon hade! Lite onödigt sträng!  Var nog påverkad av sin egen svåra uppväxttid! Men ändå så oerhört kärleksfull och omtänksam om både sin egen familj och många, många fler!  Att vi själva hade det knapert visades inte om mamma och pappa kunde bistå någon med mat eller en bädd att sova i. Vi barn såg inte bara det utan också hur vi själva fick ta emot hjälp  av andra!! Så mycket glädje för. till synes, små ting  men som säkert varit vägledande för oss barn genom livet.

Gång på gång har jag i dag tänkt på hur GOD GUD  är! SÅ många gånger jag har sett hans hjälp både i dag och andra dagar! Humor har han också och Han är ju vår förebild så det är kanske en del av oss också har humor. Om man inte väljer att avstå denna fina egenskap!

Saknaden av Georg kommer då och då! Det är nog så att när man levt tillsammans i så många år som vi gjorde så kan man nog aldrig låta bli att tänka på den man inte längre har i sin närhet! Han var 18, jag var 17 när vi träffades! Han var så romantisk, generös och överraskade ofta med blommor eller en present. Hörde alltid av sig när han var ute på resor!

I dag hade vi sol en stund på förmiddagen. Efter det grått och blåsigt!
Jag njuter så av stillheten här. Kan sitta en lång stund och se ut över det stora fält som finns mellan bondens gård med ett och annat hus intill och huset där jag bor. Jag lyssnar till tystnaden! Småpratar lite med Jesus. Skrattar ihop ibland!

När Elsemaries och Lasses barn var små och jag vistades i deras hem fanns alltid något att göra. Nu har jag bara "egen tid".
 I dag lagade jag middag tills de kom hem. Elsemarie hade haft fullt upp på jobbet så hon hade inte haft tid att äta på hela dagen.och var jättehungrig! Båda två tog en liten motionsrunda.
Själv tog jag en promenad på den plattbelagda gårdsplanen. En halv timme! Man måste röra på sig säger de som är kloka!
Någon ny regering har vi ännu inte men  det kommer när det är dags, som mitt barnbarn Kristin sa till mej när hon var liten. "När de e dags, farmor, då dör du!" Efter en stunds eftertanke  förstärker hon sitt konstaterande med att allvarligt tillägga:"När det är dags!"
Nu väntar hon på att jag ska komma till Örebro igen. Vår vänskap består. År efter år!

I kväll är Tobias med kompisar i Stockholm för att kolla fotbollsmatch!
Det gick skapligt att skriva i kväll! Nu säger jag GODNATT till er alla, mina vänner! SOV GOTT!
    




















Måndag 19 november 2018. Det är roligt med Överraskningar!

Jag gillar överraskningar! I dag inträffade en sådan  Ett telefonsamtal förde mig nästan 40 år tillbaka i tiden. Samtalet kom från Borensberg. Det var påringningen som var överraskningen.

I slutet av 70-talet då vi bodde  i Borensberg fick jag ta hand om en etta i Bergvallaskolan.
Tjugosex elever !
I dag ringde Esbjörn, en av dessa elever och undrade om jag kom ihåg honom! Så klart jag gjorde. "Du hade så stora, vackra ögon mindes jag , vilket gjorde honom glad att jag alltså inte hade glömt honom. Själv  påstod han att de flesta hade "myror i baken" och hade svårt att sitta stilla.
"Men det blev folk av oss allihop sa han . Ett påstående som jag uppriktigt besvarade med att det var något jag aldrig tvivlat på. Jag älskade dem och gjorde verkligen alltjag kunde för att de skulle få den undervisning de hade rätt till. Naturligtvis gladdes jag med dem flr framsteg de gjorde.  Jag höll även tät kontakt med föräldrarna. Något som är nog så viktigt. Kanske särskilt när  barnet går i första klass!  Nej men kära vänner nu kan jag ej skriva mer i kväll för jag ser inte bokstäverna. Inväntar morgondagens solljus! Godnatt!


söndag 18 november 2018

Söndag 18 november 2018. En vanlig dag. fast söndag!

Putsar och putsar mina glasögon men ser inte bättre för det. Tacksam att jag ser så pass som jag ser fast jag ber, som den blinde sa till Jesus när de möttes under en av Jesu vandringar bland de hjälplösa här på jorden:"Giv mig min syn tillbaka!" Men Jesus sa att vi ska vara uthålliga och envisa när vi ber så jag gör som han har sagt.

Det är söndag kväll. Här går de tidigt till sängs eftersom de lämnar hemmet klockan halv sju, ja ännu tidigare på måndagar då många från Göteborg, som varit i sina  hus i Onsala över helgen åker in till sina jobb i staden och bor där i veckorna, och medverkar då till att det blir bilköer mer än vanliga dagar!

I går hade vi en vilodag. I dag var den energiska Elsemarie tidigt uppe och gjorde saffransdeg på en liter mjölk,- Brasan brann och kaffebrickan klar,  som vanligt! Jag gottar mig!

 När baket var klart tog hon med mig på  promenad på en för mig ny promenadväg! Så vacker natur!
Efter fikat var mitt uppdrag att plocka ner alla bullar och lussekatter i påsar för att frysas in. Jag är  van att ta det lugnt på morgnarna och sa att jag skulle först borsta tänderna och komma i ordning. När jag strax därefter frågade efter fryspåsar fick jag ett leende och svaret att de var redan nedplockade och i frysen!

Jag kunde inte undgå att inom mig höra vår moders utlåtande om vår yngsta syster Stina, 84 år i morgon, effektiv också hon,: " Ho e förskräckligt så duktig, Stina!"
Blir de yngsta systrarna så förskräckligt duktiga av någon speciell anledning, måntro??

När gäster kommer hit och hälsar på så är bädden redan klar med manglade lakan, vilka nu samlats nytvättade och väntade på mangling. Snart var de klara ochplockades senare in i linneskåpet. Då var också den hög av kläder som väntat på strykning klar. Att ha  den rymliga tvättstugan  nära köket är ett plus kan man säga!

Medan Lasse försvann till Onsalas Pizzeria tog s jag med upp på övervåningen där Lasse bjöd på god Pizza och dricka medan vi tittade på rapport.
  Vilodagen tog vi, som sagt, i går. I dag såg vi TVgudstjänsten från en ortodox kyrka i Stockholm. Så annorlunda mot våra  traditionella gudstjänster men  samma kärlek till Gud, Fader och Den helige Ande! Gud ser till hjärtat och inte till det yttre! SÅ intressant och givande upplevde jag denna annorlunda gudstjänst! Gud välsigne den församlingen tillika med alla andra församlingar och kyrkor!

Så börjar en ny vecka här. Har tänkt försöka baka Finska Pinnar och lägga i frysen. Bed gärna  till Gud ni också för min syn så jag ser när de har rätt färg.!
Från frysen togs i dag ett stycke kött, som jag ska steka och i morgon servera till nykokt potatis när de kommer från sina jobb! Ska bli kul att uträtta NÅGOT nyttigt efter de dagar jag här har tillbringat! I morgon får ni förhoppningsvis veta hur det hela avlöpte!

Jag är så tacksam för en skön dag i havets närhet!
Guds välsignelse över oss alla!  Han är god och älskar oss med våra fel och brister  för allt har Jesus tagit på sej en gång för alla!  också i kväll såg och hörde jag om människor som behöver våra förböner. De är så viktiga! Fader vår som är i Himmelen ! Låt din vilja ske på jorden som den sker i Himmelen! Jag har fått uppmuntrande ord från Herren också i dag! Jag behöver dem och är så tacksam! SOV GOTT alla mina vänner!

lördag 17 november 2018

Lördag 17 november 2018. och lite mer!

Att börja blogga och ha kontakt på det sättet med både barn och vänner  är inte så dumt. I dag är det lördag och jag ser att jag inte bloggat sedan i onsdags.  Som de flesta nu vet så befinner jag mig i Onsala på Västkusten.  Uppväxt nära havet på Ostkusten så faller det sig naturligt att söka sig till havet även om man blivit gammal. Det är som med Zebran. Ränderna går aldrig ur. Havsvindarna kan aldrig ersättas och aldrig förglömmas.  Elsemarie och Lasse bor inte så att de kan se havet men bor ändå nära så det känns. Elsemarie och hennes syskon tillbringade i regel sina barndoms somrar i Figeholm hos sin mormor , mostrar och kusiner.

Elsemarie är nu så nöjd, så nöjd! Hon ser att omgivningen och husen påminner om Figeholm  där hon trivdes vid havet och hos mormor, dit hon också som tonåring på sommarloven med glädje besökte mormor. Nu säger hon att hon upplever samma känsla här med alla hus, nya och gamla och n
möjligheten att bada i havet.
Nu verkar det som att sommaren är slut även i Onsala för i morse när hon kom till stranden så var stegen borta och hon fick nöja sig med att vada ut  för att doppa sig.  I vattnet var det 9 grader. inte avskräckande för henne och skulle inte ha varit för hennes pappa Georg heller. D delade förhållandet till havet,

I dag är femte dagen jag är i Onsala. Torsdagen kokade jag grönsakssoppa och gräddade pannkakor tills de kom från sina jobb, mitt värdpar! Det var allt jag gjorde den dagen.
Fredagen i går började som tidigare morgnar med brasan tänd och kaffebrickan på bordet i samma rum. Jag har det så bra här och njuter verkligen av all omsorg!-
I går, fredag var Lasse i Malmö med sina kollegor. Elsemarie kom hem efter jobbet och hämtade mig till Liseberg där klockan fyra den stora julmarknaden öppnades för året!

Vilken feststämning! Elsemaries stegmätare  visade att vi gått drygt 4.000 steg, jag med rullator, som Elsemarie trixade fram med i rulltrappo upp och ned. Ibland hiss! Hon förvånade mig genom att hon hittade överallt och visste vart vi skulle gå.  Jo hon visste ju hur det ser ut på sommaren så det var inga problem.  Jag har inte på flera år varit där och med mitt dåliga lokalsinne så hade inte det hjälpt om jag gjort besök där varje  år! Skönt nog har hon förutom andra egenskaper ocks årvt Georgs lokalsinne. De där generna är intressanta att iakttaga!

Vi handlade goda korvar, en och annan julklapp, åt våfflor med sylt och grädde till varm choklad och bara tittade och tittade på alla lampor, jultomtar och fantastiska konstverk! Så glad för att jag fick se all grannlåt!

I dag lördag tog vi alla tre något vi kallar vilodag. Elsemarie sitt, för säsongen, sista bad i havet. Joggingrunda dessutom! Lasse likaså. Själv gick jag 1000 steg med rullator på plattorna på gårdsplanen utanför ytterdörren. Oj så mycket bra det är med detta hus.

Medan Lasse var ute och sprang körde vi förbi honom ett par gånger då vi tog en tur i bilen till Onsalas Finbageri där vi köpte, moccabakelse precis likadan som de Dagny och Henry bakade i sitt bageri vid Fridhemsplan i Stockholm. 
Efter kaffestunden var det dags för Elsemarie och Lasse att åka in till staden och träffa Bästisen, sedan tiden i Borensberg, Helena och hennes man Henrik, som de umgås med nu och då när de bor så nära varandra.  I kväll skulle de gå på  restaurang och äta gott! Nej då, det går ingen nöd på mej! Kylskåpet är välfyllt och soppan, som vi åt av i torsdags har säkert bara blivit ännu godare efter ett par dagar i kylskåpet. Så brukar det vara!

Här är så tyst och stilla. I går och även i dag tog vi en runda med bilen på krokiga vägar till områden här omkring. En del sommarstugor men många äldre hus som gjorts om till moderna åretruntbostäder. Att jobba inne i Göteborg och så ha sin permanentbostad i Onsala tycks vara populärt. Enligt Elsemarie och Lasse är det så vilsamt att komma hem till sitt vackra, rofyllda hus på landet .efter sina jobb där de aldrig i förväg vet vad som kommer att hända. Båda jobbar i områden där livet år en aning oförutsägbart, och trivs med det!
Det stora öppna fältet och tystnaden! Just tystnaden  tycks de uppskatta mest av allt! På andra sidan den stora gräsplanen ser man på kvällarna de låga husen med sina lampor tända. Jag går ut på husets baksida och "hör" tystnaden och ser hur ljuset lyser i de många husen långt därborta. En liten del av gräsplanen inköptes av husets förre ägare så det hör till byggnaden här. Det stora resterande området ägs av bonden som äger lantgärden långt därborta bland husen, som nog är gamla och renoverade.
 Jag ska försöka få tag på lite historia över området här. Det här huset som jag nu gästar byggdes i början av 1800talet  men har genomgått åtskilliga tillbyggnader och omändringar och är så charmigt!
Vildsvinen har hållit sig borta sedan jag kom hit. Huruvida denna min ankomst hit har någon del i deras frånvaro låter jag vara osagt!

Vad som i övrigt i riket sig tilldragit haver känner jag inte till . Har slut på batterier i radion och har vissa problem med det digitala, teknisk idiot som jag tydligen är!
Jag har i alla fall plockat ur diskmaskin, som jag lovade när herrskapet begav sig till storstaden. Det enda synliga som jag åstadkommit denna dag utöver att jag i micron värmde en tallrik soppa.
Dagens frukost bestod av bacon ,stekt korv och stekta ägg med frallor och lagades av Lasse medan Elsemarie tog farväl av havet. För konststycket att utan stege ta sig ned från bryggan  kan jag inte tänka mig att hon ska envisas med. Jag säger som gamle kommunistledaren Hermansson sa om sitt parti för många år sedan. " Nån (svordom, som mamma sa att inte jag får säga fast det skulle passa här)  ordning ska det väl  vara!"

Nu hör jag att de parkerar bilen och är hemma så jag avslutar bloggen här. Sov gott mina vänner! Gud är god!! Herren välsigne oss och bevare oss!

'

onsdag 14 november 2018

Onsdag 14 november 2018..Dag nummer ett i Onsala avslutas med en blogg..

Nu gick värdfolket till vila för att orka möta morgondagens tidiga färd mot Göteborg och sina uppgifter där på var sin skola. Båda trivs bra med sina juppgifter och det är så roligt att höra folk säga så för det där med arbetsglädje är så viktigt.
Både Elsemarie och Lasse har i sina jobb stora möjligheter att påverka personalen och uppmuntra dem.

Jag hade under några ungdomsår tillfälle att se och uppleva mina chefers sätt att hantera sin personal.
Jag började min "bana" inom Färg och Kemikaliebranchen redan som 16åring.
Som 19åring och nyförlovad bytte jag jobb. Tror att jag tidigare skrivit om det.
Från en liten butik på Södermalm till en affär i Stockholms Centrum med en helt annorlunda profil och en helt annan slags kundkrets

När jag nu har några av de mina som blivit arbetsledare  så händer det att jag tar fram något minne för att förstärka vikten av hur en chef behandlar sina anställda.
I det nya annorlunda jobbet hade jag att förhålla mig till hur jag förväntades uppträda både mot chefen och hans dotter, som också var chef, samt  mot en helt annan kategori av kunder än de jag var van vid att möta i min föregående anställning. Det var lite pirrigt i början.

Men vilken chef! Uppmuntrande ord, generositet och ansvarsfulla uppgifter gjorde att jag tillsammans med mina två arbetskamrater stortrivdes.
Jag berättade i dag för Elsemarie hur han vid ett tillfälle en försommarkväll inbjöd oss till middag på en fin restaurang där han överlämnade var sitt kuvert innehållande 50 kronor och framförde sitt tack för att  vi hela våren ställt upp och jobbat mer ån som förväntats av oss och att han var så nöjd med vår insats. Nu kanske du tänker att 50 kronor var inte mycket att få men för oss var det en stor slant då pengars värde var ett helt annat än i dag! Den chefen är ännu en ljusglimt i mitt liv.

Jag minns beröm jag fick på nästa arbetsplats för att jag hade förmågan att få in mycket på liten yta genom att räkna ut hur varje utrymme kunde användas. Egentligen inget märkvärdigt men jag minns än hur glad jag blev över att min chef hade sett och uppskattat det.

Men nu ska jag tala om dagen som snart tar slut. Elsemarie och Lasse  hade för länge sedan lämnat hemmet när jag gick ut i köket för att fixa mitt morgonkaffe. I vardagsrummets spis brann en härlig brasa. En fåtölj stod framför. Det var inte vilken fåtölj som helst. Den fanns i Lasses hem och var tillverkad av hans duktiga pappa.  Först av allt letade jag efter bullar, som ni bloggläsare vet är så viktigt för mig att ha till morgonfikat,. Hittade inga. Ack varför tog jag ej bullar med mig i går ??
Jag fixade till en liten macka till en kopp Nescafe.
På väg till mitt rum passerade jag brasan och soffgruppen. Vad ser jag??  Jo en kaffebricka med ed liten termos och bullar och två mackor!

Eftersom jag i många år läst Bibeln så har ett och annat fastnat i minnet och ett ord kom till mig:"Förrän de ropar skall jag svara.!" 
Nu blev det morgonkaffe denna första dagens morgon.  Både brasa och kaffebricka i det vackra vardagsrummet!  Dagen började bra. Jag har tagit en vilodag i dag och gjort ingenting!
Nu är vilodagen slut och jag går också till nattens vila. Sov Gott mina vänner! Gud är god!
 

söndag 11 november 2018

Söndag 11 november 2018.Så tog denna söndag slut,

Inte tycker jag att tiden går för långsamt. Det finns alltid något att syssla med!
Om en dag som denna, skulle vår mamma ha skrivit i sin dagbok:" Hu en så lessam dag!" Så mörk och dyster. Jo hon läste tidningar och böcker  och fann stor glädje i det. Datorn skulle hon snart ha blivit vän med om den funnits. Hon skrev långa, intressanta  brev till sina barn och sina vänner! Det var så roligt när breven från mamma anlände och jag läste dem flera gånger.

Jag gick inte till kyrkan i dag. I dag tryckte jag på siffran 9 på fjärrkontrollen. Vid rätt tidpunkt!
Gudstjänst från Kristet Center, en frikyrka i vår stad. En rannsakande predikan, inspelad vid annat tillfälle  förstod jag.! Så tacksam för möjligheten att få vara med på Gudstjänster i både TV och radio när man inte orkar med att gå till kyrkan lika lätt som tidigare!

Jag kokade tre potatisar och åt till dem  inlagd stekt strömming Det händer att jag ibland saknar Georg vid söndagens morgonkaffe och dagens övriga måltider men det är förunderligt hur man vänjer sig vid att allt inte är som tidigare..
Då känner jag så stor tacksamhet för alla år vi fick ha tillsammans i familjen. Det var liv och rörelse med kompisar och engagerade föräldrar som alltid hade en öppen dörr för den som behövde lite värme. De större barnen flyttade efterhand och så blev med god marginal, den yngsta, Elsemarie den som har flest minnen av att hon växte upp i ett "öppet hem".
Det händer att jag tänker lite på den tiden när jag ser skylten "ÖPPEN KYRKA" utanför dörren på Nikolaikyrkan där det blivit naturligt att titta in en stund när jag är i dess närhet.
 
I dag har Ulla och Lennart varit i Stockholm och haft roligt med sina två barnbarn medan Emil och Emma flyttade möbler, som ska förvaras i mormors rymliga hus medan den lilla barnfamiljen inväntar sin nya bostad.

Så var det dags för sängen. Sov Gott mina vänner! I morgon ska Elsemarie tidigt ta tåget till Stockholm där hon ska medverka i något som jag inte tagit reda på vad. Då kanske hon ringer ännu tidigare än hon brukar i morgon bittida så bäst jag garderar  mig! Gud är god skrev någon nyss till mej såg jag. Jo jag håller med. Han är verkligen god och sviker aldrig!   

lördag 10 november 2018

Lördag 10 november 2018. Ytterligare en dag som slutade bra !

Ibland när jag sitter här och skriver och vrider och vänder på mina glasögon för att se bättre, minns jag en kund från tiden i Lesjöfors. En man som alltid böjde sig framåt för att komma nära texten och så skjuta upp glasögonen en smula, vrida och vända lite på dem  precis som jag nu gör.

Roligt att minnas den äldre mannen när jag efter alla år nu har samma problem med synen.
Efter nästa läkarbesök ska jag komma till Syncentralen där vissa hjälpmedel finns.

I dag har jag haft besök av en tjej som var på besök i sin hemstad och kom till mej för en fika och pratstund.
Jag älskar att prata med unga människor.  Ofta kommer vi in på frågor om Gud. Att tro eller inte, det är ofta frågan. Den här tjejen har en tro och berättade för mig om en händelse hon nyligen var med om och som så tydligt visade Guds speciella omsorg om henne. Det är det där som är så roligt att få höra. Guds stora intresse för en enda liten människa. Så många gånger jag själv fått vara med om detsamma som min unga vän nu fått göra. Till synes inga märkvärdiga ting men detta att Gud VET allt om oss och kommer i rätt stund. Så övertygad man blir om hans kärlek till oss!

Min unga vän och jag fikade med nygräddad äppelkaka, "Fuskkaka" som jag inte hade recept till utan bara hittade på hastigt i stället för att besvära mig med att gå till Närbutiken

Jag gillar att få recept av mina vänner och nu ger jag vidare  "Dagens Påhitt"och säger "Lycka till!"

Jag skalade och klyftade åpplen och la dem i en eldfast form. Strödde på lite socker,, lite nötmjöl, skar små bitar av smör (kylskåpskallt) och fördelade över det hela. In i 200n grader en stund. Grädde hade jag vispat tidigare. Vaniljsäs går också bra att servera till. Jättegott tyckte vi båda två medan vi fikade och pratade om "Guds dråpliga gärningar", som en pastor brukar säga.

Min unga vän använde andra ord. "Det är helt galet" tex.  Jag log inom mig och tänkte att Gud säkert  också  hade roligt. Tjejen tror på en Gud som kan göra helt galna saker. Denna tro ska inte tas ifrån henne.
Hon hade nyligen börjat be till Gud och direkt fanns han där för att visa hur god han är och att han bryr sig om oss när vi VILL vara hans efterföljare.Hon blev tilltalad av en troende människa på gtan och fick en verklig AHAupplevelse när denna person just i rätt ögonblick frågade:"Får jag be för dej?" De var helt obekanta men Gud visste om den unga tjejen som börjat be och han ledde rätt person i hennes väg. Det kallar inte jag för en slump. Återigen kommer min vän kyrkoherde Björn Svärds ord
upp i mitt huvud:" Så här tror JAG! Sen får NI tro som NI vill!

 Jag känner mig så glad i kväll för mitt möte med denna tjej och som jag förstår kommer att vandra vidare tillsammans med den Gud som så tydligt visar sin omsorg och sitt intresse för sina barn.

Jag ska nu tacka Gud för en fantastisk dag och detta möte med en ung människa, som gav mig så mycket. Bed gärna för tjejen och hennes pojkvän att de må få se alltmer av vad Gud gör i dag!
Han har omsorg om oss!

fredag 9 november 2018

Fredag 9 november 2018. Liten blogg om en dag som blev bra till slut.

Ibland när jag vaknar på morgonen så känner jag något av vemod inuti mig. Då säger jag "JESUS" några gånger och tackar för att jag orkar gå ur sängen,
"Det är inte roligt att bli gammal", sa vår mamma ofta. På den tiden var jag full av energi och trodde mig förstå men har, med åren, insett att jag nog inte gjorde det.

Nu fattar jag !! Jag höll med min mamma och sa inte emot henne utan låtsades som om jag tänkte som hon. Fast vi fastnade inte i några längre resonemang om detta utan hittade på annat att prata om. Mamma var en glad och positiv "gammal tant", som gärna umgicks med unga människor , var pigg på att upptäcka nya saker och hade säkert bloggat om hon levt ett antal år senare!

Min egen blogg denna dag kommer att snart avslutas för jag vred till tiden  så det är nu bara att "gilla läget", som ungdomarna och jag säger!
När halva dagen gått och jag ätit frukost så var det dags att börja tänka på att ringa Färdtjänst för skjuts till Lundhagskyrkan i Hovsta strax utanför stan. Det var ett tag sedan jag var där. Det är alltid  många kaffegäster där, Hembakat bröd, gott kaffe, familjär stämning, underbar musik Ett härligt avslut på veckan vill jag säga! Så också denna dag!

Färdtjänst hade i dag två resenärer från Nora så det passade  bra eftersom de ju passerar Hovsta på vägen till Nora.  Vi pratade på resan om hur nöjda vi är med  Färdtjänst och vilken tillgång för oss äldre att komma ut på lite roligheter. Vi håller oss nog friska tack vare den möjligheten.

I kyrkan hittade jag ett par ex. av en bok sedan 70-talet "Driven av kärlek". Jag ska ge bort i julklapp.
Jag har ej möjlighet att svisha (?) pengar men det hade Lydia. I stället för att betala  henne så  fick jag i uppdrag att ge till någon behövande, Bra ide.

Vårt barnbarn Kristin spelar fiol så underbart. Solo och kvartettsång.
Jag blir så glad av att se både Sven, Maria och Kristin engagerade.

Minnen dök upp. Sven, som började spela i tidig barndom, Hur pappa Georg gick med honom Till Saron i Lesjöfors för att öva till musiklektionerna som skolans musiklärare stod för.

Vi hade inget piano. En dag sa musikläraren till Georg att Sven var en mycket begåvad  pojke som hade anlag för att ägna sig åt att spela piano. Det var andra tider då vad gällde att få tag på musikinstrument till hyfsat pris.
Georg och jag åkte till Stockholm  och besökte en affär där man sålde begagnade instrument.
Det var strax före jul och affärerna hade gått bra så vi ansåg oss ha möjlighet att betala en summa av 2.500 kronor. En stor summa på den tiden. Pianot fraktades hem med lastbil tillhörande Bergkvists åkeri i Lesjöfors. Skadat i lackeringen blev det när det skulle upp på övervåningen i den trånga trappan.  Helge Stolpe, medlem i Saron var otroligt skicklig att hantera möbler av alla slag och nu fixade han till skadan och glada och tacksamma var vi.
Nu började ett nytt liv för Sven med piano i hemmet! Han kunde spela utan att traska iväg till kyrkan. Det pianot skänktes för några år sedan till en invandrare i Pålsboda, vill jag minnas.

Att han sedan fick en fru med  vacker sångröst har gjort att de tillsammans har varit engagerade i sång och musiksammanhang under alla år.

Jag har på senare tid fått en trogen bloggläsare . Kände till namnet från Lundhagskyrkan men inget mer, Nu träffades vi i dag och det var så roligt att hon berättade vem hon var. Jag har många vänner där så det är lite av att komma hem när man kommer till Lundhagskyrkan!



torsdag 8 november 2018

Torsdag 8 november 2018. Ibland skriver jag lite fel, Sorry!

I gårdagens blogg skrev jag en del om vår familj och  Svenska kyrkan. Jag skrev att jag sökt inträde på nytt efter många år. Att våra barn följde med oss och att alltså ingen i familjen varit medlemmar där. Att  Elsemarie  begärt inträde tidigare och nu också jag. Fick ett påpekande av Ulla att hon för flera år sedan blivit medlem där, vilket jag förbisett. Förstår att hon undrade hur jag så totalt kunde glömma att hon varit Barnkörledare i Mikaelskyrkan och att Lennart och hon under sina år i Vivalla var engagerade tillsammans med vännerna i Svenska kyrkan då jag också flera gånger var med på Bibelstudir och Gudstjänster då Filadelfia och Mikaelskyrkan delade på ansvaret för Vivalla ! Rätt ska vara rätt och nu är det så.

Nu några ord om ännu en mörk och dyster dag! Till och med synen blir ännu sämre sådana dagar!
Som vanligt blev också denna dag en kort sådan. Beroende på att den inte börjar förrän "halvgångs medda", för att ännu en gång citera vår hulda moder.

Det var bestämt att jag i dag skulle få besök från kommunens "Vård och omsorg". Så tacksam jag är för att få bo och leva här där man blir så väl omhändertagen.
I dag skulle jag få s.k. "Trygghetslarm", vilket en kunnig dam installerade . Själv helt okunnig stod jag bredvid och kollade hur hon borrade och fixade och förklarade

Den alltid, i sådana sammanhang närvarande sjuksköterskan Kerstin tog in vad som sades, ordnade med elektriska sladdar så de skulle hålla sig på plats. Jag fick välja om jag ville ha  larmet på armen eller om halsen. Jag valde det senare.

Den duktiga tjejen hann ej stanna för fika då hon skulle vidare i tjänsten.
I stället kom Inga, den s.k. "BussInga, som numera är välbekant för mina bloggläsare.
Kerstin  ska gå med till ögonläkarenom ett par veckor. Jag har det bra. Hon är sjuksköterska. I familjen finns läkare,ingenjörer, elektriker , fönsterputsare, musiker, forskare. sångare. predikant osv.
Nej, ingen hårfrisörska, ingen tandläkare, ingen skomakare..!!
Jag är så privilegierad!! Verkligen. Alla ställer de upp i olika sammanhang. S har jag Gud, som alltid finns till min hjälp. I dag, när jag fick ett sådant där påtagligt bönesvar, som jag så ofta får, brast jag i gråt och sa:"Men Gud, hur underbar du är.!"

I dag brast jag i gråt! "Men Gud, så god du är," sa jag! jag . Jag älskar den där sången "Han giver och giver och giver igen" SÅ sant! Trofast är han! Sviker aldrig! Lyssnar till oss! Jag gnolar ofta på sången:" Han kan förändra för hållanden likaså, bryta det motstånd som reses mot dig,"
Att vi har en verksam fiende torde vi veta!! Gud är dock starkare och han kommer att ha "Sista ordet!"

P å tal om sista ordet så är det nog dags för mej att skriva sista ordet så jag kommer i säng och förhoppningsvis inte behöver ligga vaken ett par timmar för att jag slumrat under dagen. Bara lite!!

Natti, Natti, mina vänner! Sov Gott! I morgon är en ny dag.
I morse när jag vaknade  var det inte till någon sång, som jag annars ofta gör. Ett ord däremot. Jag skriver det här och nu för det kanske ska betyda något för någon. Vad vet jag? Ordet är "ISLOSSNING": Ingen förklaring och inte vet jag om det har någon betydelse fr någon men jag anar att det har någon betydelse av något slag så jag ger det vidare i Jesu namn! Amen

tisdag 6 november 2018

Tisdag 6 november 2018. Mörkaste höstdag. Jag vill sova.

För en tid sedan tillfrågades jag av en medelålders kvinna med en mamma som hon förstod att hon snart skulle mista, hur det känns att bli gammal och veta att man är inne på sista sträckan.
Jag hade inget bra svar för jag hade inte ägnat den tanken så stort utrymme precis.

Efter den där dagen har jag då och då tänkt på min  egen förestående bortgång. Vår storebror dog för en tid sedan, 94 år gammal. Mamma var 90. Vår pappa 58 och vår syster IngaBritta var 57. Konstaterar att både jag och mina två systrar lever på s.k. övertid.

Eftersom jag numera inte lever samma sociala liv som jag gjorde när jag bodde i villan så har jag gott om tid att tänka.  Ibland tänker jag på att när man blir väldigt gammal så liknar man ett barn i 4,5,6,årsåldern. Man är beroende av andra.  Inte alltid blir man tagen på allvar. Ofta känner man att  man är för långsam när beslut ska fattas. Själv märker jag hur jag behöver lång tid att tänka igenom saker och ting innan jag kan slutgiltigt bestämma mig för hur jag ska hantera vissa situationer så det blir bäst för alla.

Dagen har, som sagt varit dyster, minst sagt. Jag har sovit bort en del av den.
Jag är nöjd med att Elsemarie, som vanligt ringde i morse på väg till Nytorpsskolan i Göteborg och att hon föreslog att jag skulle vänta några dagar med besöket hos dem då hon förstod att om jag skulle ha åkt i dag eller i morgon det hade blivit för lång tid för mig att vara hemifrån  eftersom hemresans datum  redan är bokat då jag får åka till Örebro med Tobias och Carrol.

Om jag nu inte kommer att sova bort tiden så borde jag hinna med ett och annat uppskjutet födelsedagsfirande och lite andra viktiga saker. På torsdag får jag besök då jag ska larmas på armen för att ha nära till hjälp om så skulle behövas. Det låter bra, eller hur?

Vid fyratiden i dag stod jag inte ut längre. Tog rullatorn och bestämde mig för att ta en promenad till Nikolaikyrkan som ligger, inte så långt härifrån. Jag har nog tidigare berättat om att jag älskar den stora skylten utanför kyrkan med texten "ÖPPEN KYRKA". Man måste bara in där. Jag tar en promenad i den rymliga kyrkan .I dag hamnade jag i ett mindre rum intill själva kyrksalen Jag hade tänkt gå med i en studiecirkel som pågår under oktober och november för att få veta lite mer om kyrkan men jag har missat alltför mycket genom att den redan pågått några gånger.så jag får invänta nästa tillfälle!

Jag satt i kyrkan en god stund. Så stilla och rogivande. I dag var det nästan folktomt där.
Eftersom jag i morse fick en sång som handlar om Jerusalem så har jag i dag tänkt på det landet, våra vänner som bor där och så SOLEN, som alltid, enligt mig, skiner från morgon till kväll.
Den dystra dagen här gjorde nog sitt till att jag drog mig till minnes höstresor  som Georg guidade och då jag ibland kunde åka med.

Jag vill minnas att jag i någon blogg talat om att jag begärt inträde i Svenska kyrkan och fått detta bekräftat. Varför gjorde jag det? Jag är ju medlem i stadens Filadelfiaförsamling sedan flera år.
Prästen verkade också bli något förvånad men sa att jag var välkommen!

Så här ser bakgrunden ut. När jag föddes var det vanligt att alla barn, genom barndopet,
 blev medlem i Svenska kyrkan. Så också jag och tre följande syskon.
Någon gång, minns ej året men tror att det var på 50-talet blev det fritt att lämna kyrkan om man så ville. Georg och jag tillhörde då en församling tillhörande Örebromissionen och vi var alltså också baptister, vuxendöpta.

En dag möttes vår baptistpastor och Svenska kyrkans präst De var väl bekanta med varandra. " Du, Åke, varför går inte dina medlemmar ur svenska kyrkan nu när det är tillåtet", frågade prästen.

Nästa gång vi hade församlingsmöte så framförde pastorn prästens erbjudande, vilket fick till följd att ungefär hälften av församlingens medlemmar vid första tillfälle tågade iväg till pastorsexpeditionen för att begära sitt utträde ur Svenska kyrkan.Jag tror att vi gjorde det spontant, utan att fundera .
Det betydde att alla barnen följde med sina föräldrar. Våra barn har inte , som vuxna begärt inträde så det var en stor skara som lämnade.
Jag kände mig aldrig bekväm med det där och har jämt haft i tankarna att begära inträde igen. När Stina, vår lillasyster föddes var det ej barndop som gällde för då var mor och far baptister och då samlades församlingsledningen med pastorn i spetsen och nedbad Guds välsignelse över barnet.  Inskrivna som medlemmar i Svenska Kyrkan måste de bli på den tiden, om jag fattat rätt.
För att konfirmeras "läsa för prästen", som benämningen var måste man vara barndöpt så Stina, ej barndöpt, är inte konfirmerad, vilket vi andra fyra är.

Medan Georg levde sa han ofta då vi åkte förbi Almby Kyrkogård att där skulle hans grav finnas.
Som många av mina läsare vet så dog Georg hastigt och vår vän Bengt som då var anställd vid en Begravningsbyrå och skötte om allt praktiskt vände sig till kyrkoherden i Almby med Georgs och familjens önskan om att få ha jordfästningen i den kyrkan visade det sig att det egentligen inte var möjligt eftersom Georg ej varit medlem men att det var Kyrkoherden som i så fall skulle ge sitt tillstånd, vilket han gjorde. Han fick av Bengt också veta om anledningen till att vi för många år sedan begärde vårt utträde.

Både Georg och jag har alltid haft kontakt med präster och kyrkoherdar där vi varit bosatta.  Umgåtts också privat så det var helt naturligt att vi för den lilla familjesamlingen ville ha förrättningen i just den lilla fina kyrkan i Almby, nära vårt hem.

Äntligen har jag nu begärt mitt inträde efter alla år. Jag har arbetat kort tid i två av stadens kyrkor  så det är för mig helt naturligt .
För mej är det viktigt att  Svenska kyrkan finns och vi har alla en uppgift i Guds rike.
.
Nu är det dags att sova. En ovanligt tyst dag försvinner.
Vet ej vad, men något har hänt med FB för det funkar ej som förut. Jag sjunger med indianen;"Vilda Västern är ej som förut." Jag känner mig lite främmande.

Sov Gott mina vänner! Gud är god!

måndag 5 november 2018

Måndag 5 november 2018..Man får ta vara på stunder av av samvaro innan det är för sent!

Vet ej om jag genom att ofta gnugga mina ögon medverkar till försämrad syn. Om tre veckor ska jag åter få träffa en ögonläkare och jag har en del frågor att ställa till den personen!
Jag hoppas att sedan kunna gå vidare för någon form av hjälpmedel.

Nu ska vi prata om roligare saker. Döttrarna kom till förmiddagskaffet i vardagsrummet där kaffedrickning alltid sker, för mig ensam eller tillsammans med andra.
Eftersom en annan del av min familj storstädade i går så hade vi bestämt oss för att roa oss i dag.
Jo Kerstin, som inväntar att få slänga en del av pappersarken i mina  pärmar sågs snegla runt  med blicken i köket där sedan gårdagen ett antal pärmar och pappershögar förbereddes för det framtida mötet med Kerstin. Hon tycker det går för långsamt med mitt förarbete men i dag sa hon ingenting. Hon måste ha förstått att det var saker på gång eftersom både stolar, bord och bänkar är belamrade med material för henne att ta hand om vid tillfälle.

 Kerstin är duktig både i matte och att ta hand om kontorsarbete. Men inte utan en viss medverkan av mej. Vår mamma städade undan pappas gamla visböcker bl.a. Han sjöng på dansbanorna i sin ungdom,för publik. Innan han blev frälst och började sjunga sånger om Jesus.
Jag förebrådde min mamma när visböckerna med gula pärmar var borta Jag minns ännu hennes svar; " Va ska en ha den där skiten för?" Hon hade bränt dem i spisen. Jag hade så gärna än i dag önskat  vara ägare till dem. Gamla s.k. Skillingtryck m.m.

Medan vi fikade hände det roliga att Sven dök upp. Han har visst revisorsjobb inom politiken och finns då på "min" gata. Han vet att hans systrar infinner sig hos mej de flesta av måndagar.
Kaffe hade han druckit med sina partikamrater men kul för syskonen att diskutera världsproblemen, eller vad det nu var. Jag "hör lite så dåligt", ett uttryck som barnbarnet i en viss ålder använde sig av gällande mig och som passar ännu bättre att säga i dag!!

Lunch brukar vi äta på någon näraliggande restaurang. I dag gick vi över gatan till SCB, som har så god mat.Kristin kom på besök och följde med. Hon hade ätit tillsammans med sina föräldrar så hon ville bara ha kaffe och kaka medan vi andra tre försåg oss med sallad potatis och god kokt torsk.

Parkeringstiden gick ut och jag unnade mig lite TVtittande. sedan flickorna gått ut .
Just nu ringde det på min dörr. Så sent får inte jag öppna.   Kanske var det grannen. Det får jag nog veta senare. 
Mina barn som är så omtänksamma om sin mamma har sagt åt mig att vara lite försiktig. De som känner mig brukar ringa på telefon och säga att de står utanför.

Ulla hade i dag med sig en Ölandslimpa, som hon beställt på Öland, flera srunda, fina limpor av den sort vi köpte när vi var hos mormor  eller i sommarstugan i Figeholm. Jag har nu fyra bitar i frysen.. 

Kerstin hade en låda med förbandsmaterial, som hon beställt och fått med posten. "Nu ska vi uppdatera din förbandslåda " sa hon och sjuksköterska, som hon är gjorde hon något helt nytt av vår gamla förbandslåda sedan 50-talet. De är så generösa och omtänksamma, hela min familj! Jag är både glad och tacksam!

Nu är det kväll igen och det där att skriva om "Forntiden" halkar obönhörligt efter.
 Elsemarie hade tänkt sig att jag skulle åka med till Göteborg i går när de åkte hem. Hon vet att jag gillar att "åka från dörr till dörr". Men jag hade hela tiden sagt "vi tar en dag i taget" för att till slu få henne att förstå att jag inte kunde fatta beslut av mångahanda slag som en resa till Göteborg kräver och framför allt om jag skulle stanna borta länge så det blev i stället så att jag tar Färdtjänst dit om några dagar och åker med Tobias och Carro hem efter julgottetillverkningen  hos mor och far senare i månaden. Då samlas de alla och jag får än en gång vara ed om detta roliga för att sedan få skjuts till Örebro.

Åter kan jag höra vår mors rst i mitt inre. "Människan spår, men Gud rår" Det sa hon om vi planerade för alltför lång tid framåt. Vår lilla, kloka mamma!

Nu svider det i mitt friska öga så jag säger GodNatt och går tacksam för en bra dag till sängen. SOV GOTT!

söndag 4 november 2018

Söndag 4 november 2018. Jag putsar mina glasögon men det hjälper inte.

Så var det dags för en liten blogg igen!!  Från början var det tänkt att jag skulle följa med Elsemarie, Lasse och Filip till Göteborg men då jag ägnade tid åt dem medan de vistades i Örebro  så kom sådant jag ansåg måste göras före min avfärd på efterkälken och då jag lever efter min egen hopsatta lilla devis "MÄNNISKAN  FÖRST". så för,jag tror, första gången så använde jag den i dag för egen räkning. Det togs inte genast väl upp av alla men såsmåningom fick jag ett erkännande att jag gjorde rätt med tanke på att min vistelse i Göteborg blir längre än från början beräknad.

Nu blir det så att jag åker dit om några dagar för att sedan få skjuts tillbaka när Tobias med flickvän varit på besök för att tillsammans med syskon med respektive varit samlade hos mor och far för att baka pepparkakor och göra julgodis, som de brukar göra tillsammans. Jag har också varit med vid några tillfällen. Traditioner ska man vara rädd om och det har Elsemarie och Lasse förstått och uppehållit. Jag tror det är mycket bra för hela familjen.

I går vädjade jag om förbön för en god vän som hastigt insjuknat och med ambulans färdats några mil till sjukhus. Vår vän är nu åter hemma och smärtorna borta. Tack gode Gud för bönesvar.  Vilket kroppsligt fel det rörde sig om vet jag ej och frågade ej. Det är liksom inte min avdelning.

I går församlades familjen i Tobias lägenhet där det möblerades med lite gammalt och en del nytt från IKEA.
I familjen Hallqvist ingår en självlärd  kock och det är Lasse som får den titeln. Många är de som ätit hans goda mat och i går var vi alltså flera som åt och undrade hur han alltid lyckas få så god smak på sina maträtter. Jo jag frågade om receptet men har redan glömt. Dock ska jag återkomma med ny förfrågan för den rättens smak och   användningssätt om man vill göra mat åt många är helt suverän!

I dag vankades frukost i mitt vardagsrum. Efter att ha dammat blev det dammsugning, golvtorkning och dörrar och bänkar blev torkade. Eftersom jag har problem med synen på äldre dar så är jag mer än tacksam för hjälp jag får när familjen kommer.

Efter allt detta sa vi farväl och de åkte iväg. I Jönköping lämnades Linn som tog tåget till Växjö. Filip åkte med hem till Göteborg där han i veckan startar sitt examensarbete på Chalmers.

I går morse var Elsemarie och Lasse hos Sven och Maria för frukostsamvaro innan de började jobbet i Tobias lägenhet.
Nu har jag fått meddelande att samtliga resenärer är välbehållna i sina hem och jag säger:"Tack gode Gud!"
I morgon kommer Ulla och Kerstin, som de ofta gör på måndagar. Den här gången kan vi bara fika, äta lunch på någon näraliggande restaurang och kanske shoppa lite!
 
Tror att det är dags att sova nu. Jag, som har sommartid på klockan alltid, börjar känna av att det är dags att sova,  Tackar Gud för min familj och mina vänner och för hans NÅD mot oss alla varje dag.
Nu fick jag SMS från en av mina 14 barnbarn, Kristian heter han! "Hej mormor, hur mår du?"
Så roligt med en liten hälsning innan Jon Blund kommer intågande! Sov Gott alla mina vänner!

fredag 2 november 2018

Fredag 2 november 2018. Långväga gäster!

Ja så är det fredag kväll Inte lik andra fredagar!
Nu är familjen Hallqvist åter samlade i Örebro för ett par dagar.
Så roligt att alla hjälps åt när lillebror Tobias nu fått egen lägenhet med förstahandskontrakt och kunde i går köpa lite nya möbler på Ikea. I Onsdags kom Elsemarie och Linn. I går kom Lasse och i dag kom Filip med tåg.

Det är så roligt att se den sammanhållning  bland syskon som Linn, Filip och Tobias visar. Man ser på dem hur de gläds när de träffar varandra.

Ikväll är Lasse och Elsemarie hos sin vän Lars. Filip är hos sin kompis Peter. Linn och jag har haft myskväll och har via youtube (?) varit på möte i Smyrna, Göteborg.

Linn ligger i soffan och väntar på en signal från Filip som får skjuts till ytterdörren men ska där mötas av Linn eftersom han inte har nyckel!

Jag har INTE tränat! INTE varit ute på promenad! INTE letat!
Jag har bjudit familjen 4/5 av familjen Hallqvist på frukost och plockat ur diskmaskin. Det sista  låter  väl lite löjligt men det händer numera att jag kan bli glad för någon grej som jag gjort och jag  säger
"Tack Gud att jag klarade det där!  Konstigt nog så har det en psitiv inverkan på mej!

Nu ska jag gå till nattens vila. Var gärna med i bön för en god vän till Ulla, Lennart och mej  och som i kväll åkt ambulans några mil till sjukhuset i Örebro. Svåra magsmärtor!
Gud hör bön!

I dag kunde  jag på FB skicka en fin bild från Almby kyrkogård där Ulla och Lennart varit vid Georgs grav , tagit ett foto och förmedlat  till övriga familjen.  Det är i år 70 år sedan Georg och jag  vigdes  i Korskyrkan  i Stockholm. Georg dog när han var bara sextiotre år.

Nu, mina vänner, säger jag Godnatt och Sov Gott! Gud som haver barnen kär! Se till mig som liten är! Amen!