torsdag 30 januari 2020

Torsdag 30 januari 2020. Denna dag en minnesrik sådan! Att bli förälder är stort!

I går skrev jag att jag ej kände mig helt OK och det har fortsatt i dag!
Kände redan när jag vaknade i morse att jag helst ville bli kvar i sängen.
Jag hade dock en del att inhandla och hade en plan för detta.
Nu sitter jag här för att om en kort stund fortsätta med det jag sysslat med i dag! Nämligen sova!

Nej då! Det är inte alls säkert att det blir så men jag måste ju ändå försöka .
Föregående natt sov jag i etapper om en timme eller lite mer.
Naturligtvis är det inte omöjligt att jag får betala dagens sovande med sovande etappvis också kommande natt!

Det stora med denna dag är att för 70 år sedan blev Georg och jag föräldrar, 30 januari 1950. Vi var bosatta  i Stockholm, hade många goda vänner och en fin gemenskap i Korskyrkan på Döbelnsgatan.
Liten Sven blev oss till stor glädje och är så fortfarande.  Georg och jag var stolta föräldrar och gladdes tillsammans! Att bida familj är fint! Nu ska jag tänka på det närvarande en stund!

Tyvärr är jag sådan att jag ej fungerar i det jag ska syssla med,  om jag inte mår bra, så därför är det bäst för oss alla om jag nu säger NATTI, NATTI! Så då "jöj" jag det för att ännu en gång påminna om den numera, kloke Civilingenjörens ord då han var en liten vetgirig, noggrant tänkande gosse, som inte fattade ogenomtänkta beslut.

Filip ville inte somna, vilket hans mormor ansåg borde vara det bästa den kväll detta inträffade.

" Filip, nu måste du sova!"  Svar:" Vi kan fjåga mamma och hööja vad hon säjej"
Mormor genomskådade sitt uträknande lilla barnbarn : " Filip, det vet jag! Hon säger: "Joo , Filip nu MÅSTE du sova!." Jag kunde se hur ett intensivt tankearbete pågick i gossens hjärna innan han efter att tyst en lång stund iakttagit min reaktion långsamt yttrade: "JAHA! OCH DÅ JÖJ INTE JAG DET!"
I trappan kunde man strax därefter höra mammas bestämda steg. Samtalet var tydligen avlyssnat från köket i husets nedre våning!
Det tog inte lång stund innan mamma insåg det lönlösa i att tvinga föräldrarnas  tänkande  gosse  att fatta ett beslut som inte passade in i den förevarande situationen så hon tog "telningen" under armen och bar ner honom till köket där kusinerna och hans storasyster ännu roade sig runt köksbordet och där också mormor och Filips föräldrar kunde avsluta dagen på ett trivsamt sätt!

Precis så trivsamt väljer jag att nu säga GodNatt till er alla!  Ni som vill, bed gärna till Gud för mej att jag mår bra i morgon!

Precis som jag skulle publicera detta fick jag ett telefonsamtal från en ung människa, som jag fått förmånen att  dela en del böneämnen med tidigare.
Nu hade ett nytt problem dykt upp och den  som jag pratade med sa att här behövs visshet från Gud om Hans ledning för att den uppkomna situationen skulle kännas trygg.
I samma ögonblick får jag veta att det just kom ett SMS  från en person som vi kan kalla "nyckelperson"  i den fråga det gällde! I och med det, var frågan löst och min unga vän bara VISSTE att detta var ett tillfälle då vi båda stod i förundran över hur Gud är med i våra val av vägar. Inte ALLTID går det så snabbt som denna gång men detta visade klart och tydligt att det önskvärda var det rätta. Nu kan vi båda två somna i frid, ro och i vetskap om att, som jag brukar säga, "Gud sviker aldrig"! Glada sa vi Godnatt till varandra och tackar Gud för att "Han bryr sig om sina bedjande barn!
Ska bli intressant att följa detta!
Mer har hänt på "bönefronten" denna kväll och till detta återkommer jag!  SOV GOTT!                                                                                                                             

tisdag 28 januari 2020

Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, i dag hjälper Herren!Tisdag 28 jan 2020

På den stora gården Hasselås , i vars närhet min bror Helge och jag tillbringade våra första barnaår, innan vi flyttade till Figeholm år 1931, fanns en väggbonad med dessa kloka ord.

Samtliga personer som då levde på den stora gården finns inte längre och sedan min bror dog för ett par år sedan har jag INGEN att dela minnen med, därifrån. Jag var bara 4 år när vi flyttade men o så väl jag minns detaljer från de åren!

Eftersom min gårdag och morgondag inte är något att skriva om  så kan jag säga att i dag har Herren hjälpt! Mänskligt och fysiskt sett så har jag, som jag ser det, inte varit i behov av någon större hjälp men vad vet jag vad som sig försiggått i den osynliga världen.

Den hår dagen har varit "en annorlunda dag" på flera sätt!
Jag ska skriva om den i en bok som jag ska kalla "Sista sträckan" och som jag KANSKE ska börja på i morgon! " Men jag säger som Ulla i sina tidiga barndomsår:" Jag lovar inte!" Fast hon sa det på värmländska förstås. " Jag löver int!En dialekt som våra barn behärskade fullt ut på den tiden det begav sig!

Jag gjorde några tappra försök att använda mig därav men blev ständigt utskrattad så jag gav upp!!!

Förresten precis vad jag nu tänker göra för det känns som att jag inte mår helt OK i kväll!
Sov Gott, alla kära vänner!! Hoppas att jag i morgon  får  svar på en del frågor som jag inte fått svar på  i dag! Förresten längtar jag efter Georg i kväll! Då kanske jag gråter några tårar.  Min stora kärlek genom åren! Vi hörs i morgon!  "Gud är densamme! Hans ORD går att lita på! Han genom hindren kan bana en stig! "Och mycket mer kan han göra!!! Det ska jag återkomma till!




tisdag 21 januari 2020

Tisdag 21 januari 2020. Vilken trevlig födelsedag hos ett av mina barnbarnsbarn och hans familj.

Ibland halkar jag förbi ett par dagars skrivande och det är vad som nu hänt! Igen!
För att inte belasta mej själv och min fallenhet för att i tid och otid somna i fåtöljen med skuldkänslor så  går jag rakt på dagen s bedrifter!

Så behöver jag ej "dra mig till minnes"  och riskera att det blir galet eftersom dessa grå dagar utgör, för mej ett hinder att skriva om dem! Jag ser inte solen från mitt fönster som jag gjorde när jag bodde i villan.  Jag ser den om jag går ut på loftgången eller tar hissen ner till gården! Eller också kan jag nöja mig med att se dess reflexer på Statistiska Centralbyråns tegelväggar och så skylla mig själv om jag inte anstränger mig mer för att fånga dagens solstrålar.

Jo jag vet! Det kommer att bli bättre men jag lever just nu och därför skriver jag just så här.

Att ha en stor familj betyder att det oftast är någon som fyller år. Ibland får det räcka med en digital hälsning , ibland ett besök! Det senare om det är något av barnbarnen, av vilka jag nu har ett stort antal. Älskar dem alla! SÅ fina och verkligen värda all kärlek de kan få.

Efter att ha sovit bort en stor del av dagen ringde jag Färdtjänst och beställde skjuts till Adolfsberg för att fira William, 19 år!   Strax därefter ringde födelsedagsbarnets fader och meddelade att han snart skulle åka hem efter fullgjord arbetsdag och erbjöd sig att hämta mig!
Vem tackar inte ja till ett sådant erbjudande?

Snart satt vi omkring dukat bord  och, som vanligt, en läcker måltid, som jag ska lära mig att laga och bjuda mina gäster. Ungdomar nu för tiden lagar så god mat och när man frågar efter recept så svarar de att de har "GOOGLAT" Så klart ska jag googla på denna maträtt, gjord på kycklingfile'!

De bor i ett lugnt område. Både Anna-Lena och Mikael har jobbat i många år på sina arbeten och båda trivs så bra och det är något som alltid gläder mig att höra från i synnerhet unga människor!

Hemfärden företogs tillsammans med Williams mormor och morfar!

Jag hade nyss köpt en bok, som jag läst om och ville äga. Eftersom jag inte ville ge mig ut i dagens blåsväder för att köpa present så fick jag en ide' att göra den boken till födelsedagspresent.
Jag ringer i morgon och beställer ytterligare exemplar för jag vill ha ett eget.
Det roliga var att när William såg titeln så utbrast han: " Å, min klasskamrat på gymnasiet är god vän med författaren" ! Kompisen hade berättat så det blev en extra krydda, kan man säga!

 En spännande bok tror jag! Som handlar om ett destruktivt liv  men hur  ljuset kan besegra mörkret!!
Min försämrade syn gör att jag ej "slukar" böcker som tidigare då synen var god men jag ska ta reda på om det kanske finns lite extra hjälpmedel!

Kaffe och  jättegod tårta avslutade den fina födelsedagsfesten! Och, som sagt, hem kom jag och jag hann också sova i fåtöljen en stund! Som brukligt är!

Så roligt det är att träffas i familjekretsar emellanåt! Nu säger jag Natti, Natti och ser fram mot en ny dag! Med mycket sol!!! 

lördag 18 januari 2020

Lördag 18 januari 2020, What a day!

En del dagar vill man helst placera inom parentes för att gömma dem för gott eller för att ha möjligheten att ta en titt bakåt i tiden. "Om man VILL", som lilla Mattias sa när han var liten samtidigt som han hittade på nya saker som passade in i sammanhanget. Allt för att uppehålla mig så länge som möjligt så jag ej skulle få en chans att säga att vi skulle sova eftersom det inte ingick i hans behov eller planering!

I min senaste blogg skrev jag om det äldre par som bodde i Mellanhuset i min barndoms by..
Jag skrev att jag ej var klar med den berättelsen och att fortsättning skulle följa.

På grund av att den här dagen och jag inte riktigt gått i takt med varandra så kommer jag ej heller att skriva så mycket i kväll!

Pr telefon håller mina fantastiska barn koll på att jag äter av maten som de så omtänksamt köpt och placerat i frysen. I köket eller i stora frysskåpet i förrådet!!

De säger att även en åldrande människa behöver mat varje dag!

Jag skrev i går att berättelsen om min barndoms by och dess invånare skulle fortsätta.
När allt som fanns i Farbror Petterssons ägo var utburet på gården och fått nya ägare, vilket han  hela tiden iakttog från soffan där han satt i närheten av auktionsutroparen så var det dags för min vän att i en taxi föras till Misterhults Ålderdomshem!

Jag tror att jag satte på mig "skygglappar"  för att ej se när bilen med vår granne lämnade sin plats på verandasoffan! 
Jag fattade där och då ett beslut att jag alltid skulle besöka honom.
Ålderdomshemmet var inte något nytt för mig och mina syskon. Mor och far hade många gånger på cykel tagit mej och mina syskon med  sig när de skulle besöka Betta, August, mor Kristina och många fler. Från Figeholm  var det kanske knappt två mil att cykla och, som jag tidigare sagt. så var det ju alltid solsken på den tiden så det var ljuva minnen!

Föreståndarinnan delade på stora släta bullar och garnerade med smör och ost och bjöd oss på till kaffet! En liten tant gick omkring med en liten dockvagn med en docka i.
Vi barn tyckte det såg märkligt ut  men som vuxen tänker jag ofta på hur kloka de var inom personalen som lät henne få ha detta nöje, som för henne betydde så mycket för hennes välbefinnande. 

Jaa, detta var allt för dagen! "På Västfronten intet nytt" är ett uttryck vi minns sedan krigets dagar!

I ärlighetens namn ska sägas att jag ännu en dag  strosat omkring i morgonrock! I går var Inga här och fikade så då klädde jag mig. I dag har inget funkat!

Jo jag har fått meddelande om att Tvåbarnspappan , som opererades för hjärntumör i veckan nu får vara hemma hos sin fru och två små barn! Gud sviker aldrig och nu tackar vi Gud  och ber att Gud i fortsättningen ska hålla sin hand över den lilla familjen och att allt ska lända till Guds ära.

Nu väntar sängen! Sov Gott, mina vänner! Är så glad över att se att ni fortsätter att läsa för annars vore det ej roligt  att skriva! 

 

onsdag 15 januari 2020

Onsdag 15 januari 2020. Jag är ofta sen men håller i största möjliga mån vad jag lovat!

För att inte ännu en gång hoppa över ett givet löfte så "tar jag konen vid hornen" och går tillbaka till de 7 januari då jag berättade om byn Högskulla och vilka som då bebodde denna lilla pärla vid Östersjön . Jag lovade att jag redan nästa dag skulle berätta om de som bodde  i mellanhuset i den lilla byn med de  tre röda stugorna!

I mellanhuset  bodde under vår tid  byn flera intressanta människor, som hyrde sin bostad av bonden på stora gården. Särskilt kommer jag ihåg den pensionerade lotsen från Oxelösund, hans fru och den vuxna dottern Stina, som hade fästman, som då och då kom och hälsade på . Ytterst spännande!
Både Stina och föräldrarna flyttade dock efter en tid och det kom nya hyresgäster om vilka jag i någon mån berättade i bloggen den 7 januari.

Jag lovade då att återkomma till det äldre par som flyttade in i mellanhuset. Vill minnas att de tidigare bodde i annan lägenhet i köpingen!

Mamma fick av kommunen uppdraget att se till paret så de skulle ha det bra. Sköta tvätt och städning , laga mat osv: Eftersom vi bara hade ett staket mellan våra hus så  var det ju inte så svårt att ständigt finnas till hands.

Att gå in till tant och farbror  Pettersson  var för mej en stor glädje. De hade viss anknytning till Amerika och jag lyssnade så gärna till deras berättelser om sina liv,

De ägde ett litet  bordsur som blev mig särskilt intressant. En dag blev jag ägare till detta och det har sedan under alla år följt med i mina olika bostäder. Fortfarande har jag ej plockat ur alla kartonger efter senaste flytten för ett par år sedan men när det är gjort så hoppas jag att jag ska finna min skatt och då ska jag fotografera det lilla uret  och skicka med i en blogg.

En dag blev den gamla tanten sjuk och dog.
Efter det blev jag ännu mer ivrig att gå till den gamle fårade mannen.
En dag berättade mamma att kommunen bestämt att min kära, gamla vän inte längre kunde bo ensam utan skulle flyttas till Misterhults Ålderdomshem!

Om ni såg mig nu så skulle ni se att jag gråter!  Fast det är så länge sedan kommer jag aldrig att glömma den dagen som blev  min älskade farbror Petterssons sista i Högskulla.

 Nu gråter jag igen. Auktionen var utannonserad!  Folk stod på tomten och tittade på möbler och diskuterade hur mycket de skulle bjuda! Allt som dessa två gamla makar hade levt med under så många år skulle nu få nya ägare!  Jag har inget minne av att mamma och pappa köpte någonting

Det som gjorde mig så illa och ännu i dag får mig att gråta, är att när allt var sålt så kom det en taxi och hämtade min älskade farbror Pettersson!

Han hade under hela auktionen suttit på den öppna verandan med en soffa på var sida där han satt på den ena soffan och såg sak efter sak, möbel efter möbel bäras bort för att forslas iväg.
Jag önskade av hela mitt hjärta att jag kunde ha stoppat det hela. Jag höll mig  på avstånd men inte längre bort än att jag kunde följa  allt med blicken!

Jag är inte klar med min berättelse ännu men jag säger Natti, Natti för i morgon förmiddag  ska jag till hårfrisörskan och måste vakna i tid.
 
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!" SOV GOTT!

tisdag 14 januari 2020

Tisdag 14 januari 2020. Samma grå väder som vanligt den senaste tiden!

Nja inte för att det ligger för mig att gnälla! Vem ska man förresten gnälla på när det gäller vädret?      Det blir som det blir brukar jag tänka! När jag var barn och min bror hade köpt radio till kammaren  så var det mycket viktigt att vara tyst vid 22-tiden på kvällen, eller kanske en ännu tidigare väderleksrapport. " Nordöstra Götaland med Gotland!" Barndomens somrar var alltid varma, sällan regn men mycket åska, Varmt i badviken varifrånvi kunde följa lastbåtarna som passerade Äspö på väg in mot köpingen, Figeholm.
En del skutor kände vi igen eftersom de kom regelbundet!. Också dess skeppare!
För att se bättre sprang vi uppför berget mitt emot våt hus och bakom den stora ved och cykelboden!
Detta särskilt när de riktigt stora lastbåtarna var på väg mot någon av de två "stora" kajer i samhället och vi nästa dag, på hemväg från skolan, kunde beskåda dessa underverk!
Vetande att de kunde medverka till lite extra slantar för de som inte hade fast anställning på pappersbruket!  Ibland fick också VÅR pappa  jobb vid lossning och lastning  och vi barn visste att det skulle betyda att våra föräldrar fick tillskott i kassan och till K:G: Karlssons Diverseaffär kunde betala  för varor vi köpt sista tiden!

Jag har tidigare berättat hur mamma grät när min bror Helge efter ett inköp kom hem med hälsning från chefen själv att vi ej längre fick kredit utan måste betala kontant om vi skulle handla i hans affär.  Detta hände dock bara EN gång och vi var då ganska nyinflyttade och sågs med lite misstänksamhet av invånarna i samhället.

Vi flyttade in i Figeholm (Jag har i tidigare bloggar skrivit om det, om jag minns rätt) 
Året var 1931.  Vi bodde där i MÅNGA år och handlade, troget och mycket, i KGs affär.
Ibland sa mamma: Tänk om han hade haft en aning om hur mycket pengar vi skulle handla för under kommande år! Men i rådande situation, ingen visste då vilket rättskaffens folk som flyttat in i den röda stugan i Högskulla by, så fanns det ju anledning att som kreditgivare  i tid vidta lämpliga åtgärder!'

 Pappa jobbade åt bonden, lastade båtar (och visade sin tacksamhet till  den som bestämde vilka som skulle få möjlighet att lasta , genom att varje jul  ge bort lite av den slaktade grisen till denne snälle man) Vidare cyklade han omkring och sålde utsäde och lantbruksmaskiner till bönderna i trakten!

Allt gick bra därför att Gud var med oss, Mamma och Pappa  VISSTE att Gud aldrig sviker, men den som ej känner Gud förstår ej detta!  Genom dalen, upp på höjden har alltid Guds trogna fått vandra. Men  vi samarbetar med Gud och vi gör det med glädje! Amen!

Tacka Gud för att den unga pappan som i torsdags i Stockholm opererades för hjärntumör repar sig alltmer! Väninnan med värk i benen ber om förbön så hon kan sova i natt! Natti, Natti!

Sov Gott säger jag till alla mina vänner!  GUD är stor och sviker aldrig sina älskade barn!

Sjung med i sången:" Ja jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av hans hand! Viar uti skuggan avhans hand! I bland  kan bönesvaret dröja men  DET KOMMER! För det har han lovat! Bed så ska ni få! !

söndag 12 januari 2020

Söndag 12 januari 2020. En minnesrik dag Tiden går!Yngsta barnet har blivit 53 år gammal!

Visst är det något att minnas!  Året var 1967!
Georg var anställd  som juniorsekreterare i Örebromissionen. Det innebar en hel del resor i landet.
Den här dagen, 12 januari var dagen innan han skulle åka från Örebro till Kiruna med bil för att ha ett par veckors utbildning av juniorledare!

Vi väntade vårt fjärde barn som borde ha anlänt någon vecka tidigare men detta barn ville själv bestämma vilken födelsedag  som sedan skulle följa med resten av livet.

När vi på förmiddagen kom till BB och barnmorskan fick veta att Georg nästa dag skulle åka från staden så kallade hon till sig en läkare och berättade vår situation.
Eftersom Elsemarie, enligt alla regler, skulle varit född redan en hel vecka tidigare så beviljade doktorn en påskyndande spruta som satte fart på det  lilla envisa barnet.

Vi hade tidigare tre barn. Sven, Kerstin och Ulla. Nu 13 år efter Ulla skulle dessa få ett syskon.
De tre första var födda i Stockholm, Karlstad och Filipstad
 "  Varför blev det så? Ja, varför blev det så? ", minns jag att någon, på en födelsedagsfest för en av Georgs syskon några år tidigare  sjöngs  på en fest!
Att pappa skulle få vara med på sjukhuset hade tidigare varit otänkbart men nu , 17 år efter första barnet  hade tiderna ändrats och pappor var varmt välkomna att vara med! Ja t.o. m. ansågs de vara till nytta !!!

Georg hade fullgjort värnplikten på sjukhus och hade på den tiden tankar på läkareutbildning Att få  ha  pappa med vid detta stora tillfälle var vi, som föräldrar, så tacksamma för.

Nästa dag fick Elsemarie och jag besök och fick också ta ett ömt farväl av Georg , som skulle vara borta de veckor som var bestämda i almanackan.

När det efter några dagar var dags för  oss att åka hem så var vi tacksamma för att ha våra vänner  Eva och Göran Sturve , blivande missionärer i vår stad!

Visst har vi under årens lopp med ett leende pratat om hur Göran ett år tidigare hämtat Evas och hans första barn, en son,  på samma BB där han nu hämtade Elsemarie och mej.
Visst hade Georg gärna själv hämtat oss men vi var ändå glada för att Georg hann vara med första dagen av vår yngsta dotters födelse och att vår goda vän Göran fanns till hands. Vi hade nära relation till varandra och det kändes naturligt att vi fick ta emot denna tjänst innan de senare under året reste till Sydamerika som Örebromissioens missionärer!

Hemma i vår trea i Varberga väntade syskonen och det var stor glädje att få en lillasyster.

Från Figeholm kom mormor Alva och , även om hon tyckte att det var onödigt med ännu ett barn, så blev hon och Elsemarie de bästa vänner och förblev så till den dag mormor Alva fick säga adjö till ett stort antal barnbarn. Älskad av dem alla ! Somrarna i Figeholm, med Östersjön nedanför trädgårdsbacken och det "stora, stora" berget mitt emot mormors hus, där hon ensam bott efter morfar Edvins död , ännu ej fyllda 60 år!

Nu är Elsemarie gift med Lasse, båda rektorer och med tre vuxna barn, som jag har fått njuta av att ha i min närhet! Nu är jag sist kvar i den gamla generationen!
Tacksam för ett rikt och intressant liv.
Tillsammans med en stor familj och med Gud som ständig följeslagare! Hur skulle jag kunna vara annat än tacksam för nåden att jag och mina syskon fick lära oss att GUD ÄR KÄRLEK OCH ATT INTET MÖRKER FINNS I HONOM!  SOV GOTT alla vänner

Det här blev visst en "annorlunda blogg". Men jag säger som jag brukar.  Man kan läsa i dag, i morgon eller inte alls!! "Frihet" kallas det . "Frihet under ansvar" , säger vi i skolan!  SOV GOTT! 

torsdag 9 januari 2020

Torsdag 9 januari 2020

Likadant varje dag! Hela dagen har jag suttit i fåtöljen. Sovit ibland, tittat på TV ibland och lite gröt , färdigköpt, till lunch. Skinksmörgås till den håller mig mätt till i morgon då jag skall tvinga mig ut till rullatorn och ta en vända kring slottet!


I ärlighetens namn ska sägas att jag hela dagen haft morgonrocken på, inte varit hungrig , men ändå ätit, inte uträttat något synligt "

Som rubriken antyder så har det varit "en annorlunda dag" ! Ni som läste gårdagens blogg kanske minns att jag skrev om en ung pappa, som i dag, i Stockholm, skulle opereras.
 Jag uppmanade fler att vara  med i bön för pappa och make, samt att hans fru skulle få den kraft hon behöver.
Enligt kirurgen så har allt gått "enligt planering". Slutligt svar får de först om ett par veckor.
Jag lovar att återkomma ! Jag har alltid svårt att höra om svåra sjukdomar och där små barn på ett eller annat sätt är involverade! Nu tackar vi Gud för att allt hittills gått bra !  Fortsätter att be för den lilla familjen och alla som står nära dem i den svåra situationen!

Så gott att veta att vi har en Fader i Himmelen som "bryr sej" och som KAN mer än vi!.

Känns bra att få hjälp i bönen också!  Nu kallar sängen och jag är tacksam för den!
Sov Gott, mina vänner! Tror att jag sover bättre den här natten än den förra! Natti Natti!

onsdag 8 januari 2020

Onsdag 8 januari 2020. What a day!

Nu är dagen snart slut. Barnbarnet ringde i går, som han lovat, så jag må väl vara glad!

Bara ETT utlovat samtal har jag missat i dag!  Jag har lidit av det grå vädret i dag också. Jag vet inte om solen skiner, vilket den tydligen inte har gjort!

Jag fick i alla fall bli glad minst tre gånger!  Först besök av min goda vän som jag ej träffat på lång tid. Vi hade åtskilligt att prata om.

På kylskåpet hängde en kallelse till min omtyckta distriktsläkare Åsa. Nej det blev jag inte glad för men när Kerstin i kväll ringde och jag undrade om hon, som hon brukar, sjuksköterska som hon är, skulle hämta mig i morgon och följa med mig dit och  hon talade om för mig att det är nästa måndag jag ska till läkaren. Då blev jag glad! Tänka sej en hel dag ytterligare utan att behöva lämna hemmet!

"Men på lördag ska du väl gå på Grötfest i kyrkan" sa hon när hon förstod att jag trasslat till det i min  tankevärld! "Nej det är i morgon", sa jag! Vid närmare titt på inbjudan från kyrkan insåg jag att jag nog borde gå till nattens vila. I morgon ska jag försöka komma iväg till hårfrisörskan!  På lördag Grötfest, på måndag läkarbesök! Så klart fick jag bli glad tre gånger!

Bäst av allt är att jag kunde lämna köket i befintligt skick och hälsa Jon Blund välkommen utan att ha några måsten i morgon!

Sov Gott mina vänner!  Var gärna med och bed för den unga familjefadern som jag skrev om i går och som i morgon ska opereras för hjärntumör!
  Även hans familj med fru och två små barn. Kom att tänka på sången:" Ja jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av Hans hand, vilar uti skuggan av Hans hand!" Gud sviker aldrig!!!!
Bed gärna för en kvinna, som inte kunnat sova för svår värk men som i morgon ska få komma till specialist! Läste i dag om att Gud aldrig tröttnar på att ge sina barn den hjälp de behöver när de vänder sig till Honom, barnsligt och förtröstansfullt! AMEN!!!!! 

tisdag 7 januari 2020

7 Januari 2020. Plötsligt blir det kväll! Jag är ej bortglömd!!! Semesterdag känns det som!

Jo de kom i dag , mina snälla barn,  för att hjälpa mig i stället för måndagen som i år var Trettondagen!
 Jag hade lämnat en del sysslor som jag ej orkat ta hand om och nu kom de och tog tag i det ogjorda!

I min ungdom var Trettondagen en stor dag för mig och många andra! Jag kom till Stockholm år 1943 och blev medlem i Stockholms fria Baptistförsamling  med Emy och Linne' Eriksson som pastorspar!.
I så gott som alla Frikyrkor var Trettondagen den dag då församlingarna höll sina årsmöten och jag kan försäkra att de var välbesökta. Min församling var en tämligen ung sådan men den växte och växte. Lokalen på Döbelnsgatan 48 låg bra till med flera spårvagnar som trafikerade området.

Bil? Jag minns bara att tre medlemmar hade egen bil på den tiden men buss och spårvagn funkade bra !
Det var så högtidligt med Årsmötet och vi upplevde en stark och god gemenskap oavsett ålder.  Tänker just nu att det kanske hade att göra med att församlingen som bildats på 30-talet av 37 personer (om jag har uppfattat det rätt) och dessa var i övre medelåldern och sedan år efter år utökades med ungdomar betydde att vi inte tänkte på åldersskillnader. Dessutom var vi indelade i bönegrupper som "sorterats" efter principen att vi skulle bo i samma område i staden!

Den kvinna som höll i trådarna till dessa grupper var oerhört effektiv  och tillsammans med ett litet antal likasinnade med samma ansvar så fick vi en fin gemenskap oavsett ålder!
Många ungdomar kom till stan under krigsåren  39-45 och flera sökte sig till den då lilla församlingen, i jämförelse med de äldre tidigt etablerade . Vi kände oss hemma  och alla kände alla!

Årsmötet var så festligt i denna goda gemenskap och ingen ville missa denna högtid!

Ja så är jag där igen! Skulle ju berätta om mellanhuset av de tre i byn Högskulla Men så for tankarna, som så ofta, iväg i fel riktning. Fast Trettondagen kan ej gå mig spårlöst förbi efter alla år inom Frikyrkorörelsen så nu blir det som vanligt. "Det blir som det blir" Nog om Trettondagen!

Nu till byn Högskulla med sina tre rödmålade stugor vid havet.
Mellanhuset beboddes då vi kom inflyttande i byn av en familj med vuxna barn och det kom snart att flytta vidare.
Valter och Sigrid , med dottern Inga, något år yngre än jag flyttade in. Inga och jag lekte tillsammans så mycket tid som min moder tillät mig, Jag skulle lära mig att arbeta, en kunskap  som vår hulda moder verkligen lyckades med att förmedla!

På övervåningen i Mellanhuset fanns ett stort rum , av bonden uthyrt året runt till en dam , Fröken Hammar, (vill jag minnas), boende i Oskarshamn men som ibland av denna dam användes som sommarbostad!
På denna våning fanns också ett litet rum med järnspis, som beboddes av Tant Hulda , som tillsammans med mamma varje morgon och kväll mjölkade bondens kor! Dessutom arbetade hon åt bonden och hans fru när hjälp behövdes! När hon någon gång under kall kvällstid lämnade sitt lilla hem så brukade hon be mig vara i köket och "hålla elden brinnande" tills hon kom hem!
På husets första våning växlades det om vad gäller hyresgäster.
Det äldre par jag minns bäst ska jag berätta om i morgon . Jag fick en speciell relation till det gamla paret, en relation som jag fortfarande tänker på med ömhet! Kanske något liknande lilla Filip när han satt och ritade något på ett papper och meddelade mig att  " han nu måste få tänka för det han sysslade med skulle bli FLASKPOST! Viss saker kräver lite förberedelse!

Så är det dags att säga GOD NATT ! I dag har jag fått ett allvarligt böneämne angående en ung man med fru och två små barn! Han ska om ett par dagar opereras för en hjärntumör ! Vi ber till Gudom att allt ska gå bra! Låt oss bära varandras bördor! Så gott för oss att få bedja för varandra och tacka Gud för att han förmår och att Han VILL göra oss gott! 

     

måndag 6 januari 2020

6 Januari 2020. Trettondagen! Tankar om att bli gammal!

Hade en ganska genomtänkt blogg för denna trettondag men, som vanligt är jag för sent ute. Jag är alltfr trött, förkylningen har visserligen blivit bättre men jag känner mig ej frisk!

 Gråter lite emellanåt, som jag brukar i mellandagarna då alla minnen strömmar på!
Att skriva något med rubriken "Att bli gammal" har länge intresserat mig men så har jag ej känt mig "i form" och så har det ej blivit av. 

Kanske, om jag åter kommer igång med träningen och solen visar sig, att jag kommer till skott!
För nog finns det stoff passande en sådan rubrik. 

I morgon kommer Kerstin och Ulla. Då får de dra iväg med mig utefter Drotttninggatan , Slottet och Nikolaikyrkan. Mina favoritplatser, så länge jag bor i staden. Jag trivs i Örebro men det grå väder som ständigt denna årstid vilar som en skugga över vår vackra stad gör mig nedtryckt. 

Visst kan jag gå ner till samlingslokalen och träffa folk men ju äldre jag blir ju svårare får jag att ta mig dit. Att jag på senare tid blivit lite mer oföretagsam förbättrar ju inte det hela. 

Att jag missat träffar med familjemedlemmar också denna helg gör mig illa men jag ser fram emot vår och sommar då det blir lättare att träffa de små barnen, som jag är så road av!

Någon frågade i ett meddelande i dag vad jag tänker på när jag sitter där i fåtöljen. "Bra fråga", brukar Husdoktorn i TV säga så jag säger väl likadant!  Många tankar gäller barn och ungdomstiden. 
Visst är jag lite yr ibland och hörsel och syn kunde vara bättre! Men vad nu då?

Jag är ju 93 år och EN sak som är bäst av allt och som jag tackar Gud för varje dag! Det är att huvudet  "i stort sett" funkar!! (Jag känner på mig att jag bör skriva så för att undvika diskussioner och  olika uppfattningar beträffande den funktionen! Likheten med en 4åring  är jag nu framme vid.) 

Den likheten kan ge upphov till MÅNGA tankar hos varje vuxen. 
Skulle man kunna ta fram som en liten frågelek att roa sig med i mellandagarna!!!!! 

På tal om lekar och mellandagar så tänker jag på vår lilla barndomsby då Tant Ester och Farbror Kalle som bodde i två rum och kök i stora huset högst upp på kullen  närmast havet och deras pojkar. Får se nu! Folke, Sture, Sven, Lennart, Bertil och Roland. Som ett avslut utökades familjen med en tjej! Tror hon fick heta Inger!!!
Fast då hade de äldsta blivit vuxna, och jobbade på lastbåtar, som trafikerade vår underbara idyll, FIGEHOLM!

I våningen under bodde Farbror Ernst och Tant Frida med Judit, Ture, Ester, Märta, Margit och IngaMaj, som var yngst och vi två lekte med pappaersdockor som jag tidigare berättat om. 
De flesta av de stora syskonen var då "utflugna"! Frida och Ester var systrar!

Men se bara! Vad jag kommer ihåg!  Nu måste jag ju haka på där i morgon och berätta om mellanhuset i byn ,med tre hus mycket nära havet!

Faktiskt lite roligt att sitta här och minnas. Känns som om jag har lite feber  med tonvikt på "LITE": 
Jag är nämligen oerhört duktig på att känna på mig i ansiktet om jag är sjuk eller inte!

Som sagt! Lika bra att fortsätta i morgon för nu är det sängen som gäller! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Så roligt jag fick före sängdags! Barndomsminnen! SOV GOTT!!  
     

onsdag 1 januari 2020

Nyårsdagen 1 Januari 2020.

Tidigt i dag tänkte jag att det var dags att skriva blogg för att det ej skulle bli sent på årets första dag
Nu är klockan i alla fall 23.00 och jag inser att jag är oförbätterlig!. Länge satt jag vid bordet i vardagsrummet och såg att batteriet i min iPhone var slut Tankar kom huruvida någon av de mina skulle ha sökt mig. Ändå gick jag ej till laddning av telefon. Nu när jag insåg att jag nödvändigtsvis MÅSTE ta mig till sängen satte jag i sladden  och se, ett par mig närstående hade sökt mig via telefon och meddelande.  Båda berättade att de skulle jobba i morgon, vilket gav mig anledning att skicka en hälsning att " vi kan höras i morgon".

På den vägen är det och nu ska jag berätta  att jag i dag haft besök och bjudit på soppa och en god efterrätt som Tobias och Carro kom hit med i går. Min goda vän Rebecka hade  ont i ett ben. Väldigt ont och ville att jag skulle tala med Gud om detta. Ni får gärna vara med i förbön! Gud kan och vill!
Nu avslutar jag dagen med att be att hon ska kunna sova i natt!! Hon har tabletter som hon intagit men den här värken behöver tydligen alla sorters ingripanden!

Jo Det händer att Gud snabbt griper in men vi har också vetskap om att så länge vi befinner oss på denna jord" så är det så här det funkar! Många bönesvar får vi och för min egen del så är jag ständigt beroende av Gud! SÅ många gånger jag ber och får ta emot bönesvar! GUD är trofast och står fast vid sina löften!

 Dessutom  VET vi att Gud en dag  kommer att ha SISTA ORDET Har vi en gång valt att vandra med Gud så VET vi slutet!

Det gör mig så glad och nu ska jag tacka Gud för en bra dag och för att Han aldrig sviker!

Natti, Natti mina vänner, om ni är vakna så ni kan läsa detta! Till er andra säger jag GOMORRON och önskar er alla en trevlig  Morgondag! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"