tisdag 30 januari 2018

Tisdag 30 januari 2018, Äldsta barnet fyller 68 år i dag. Det firar vi en annan dag!

Så har då äldsta barnet varit "riktig" pensionär ett helt år redan.
 Född i Stockholm, på Södersjukhuset, där det på den tiden var vanligt att mor och barn stannade på BB en vecka.
Att få sitt första barn att ta hand om är inte helt enkelt. Jag minns att Georg blev sjuk och stannade hemma från jobbet  dagen efter att vi kommit hem.
En god vän, från vår kyrka, Ulla Gustavsson, som jobbat med spädbarn kom hem till oss ett par dagar och efter det kom moster Stina från Figeholm och stannade ett par veckor. Jag anar att somliga ler  vid läsandet av det här.
Vi hade ju några månader tidigare fått en modern trea och glömd var tvåan på Söder med toalett i trappuppgången och utan badrum.

Visst var det roligt med en liten pojke att bry sig om. Våra vänner kom med blommor och presenter!
Efter några veckor tog vi honom med till kyrkan i den flätade korgvagnen som vi köpt på annons för 50 kronor. Jag minns hur stolta vi var just för att det var en s. k. Korgvagn vi hade. De var utseendemässigt lite finare än de släta.  Unga, stolta föräldrar!

Barnbidraget hade "uppfunnits" och bestod av 65 kronor i kvartalet. I källarförrådet borde i någon kartong finnas en kassabok från den tiden så om jag minns fel så är det förmodligen möjligt att rätta till detta.
Tyvärr hade jag bytt jobb några månader innan Sven föddes men  inte jobbat tillräckligt lång tid i den nya firman  för att erhålla en viss procent av den  månatliga lönen.
Det blev att vända på slantarna ska jag säga. Tror att jag i tidigare bloggar skrivit om den här lyckliga, lärorika tiden.

Så jag drar iväg! Nu är klockan så mycket så jag får inte vara uppe längre.
Det jag mer tänkte skriva får jag ta en annan dag.

Är glad för att Annelie kom och såg till så jag kom ner till källarens gym sedan hon hälsat på hos mig och vi ätit de goda semlor hon hade med sig!
Matgästen kom i dag och vi åt potatismos och julkorv till lunch.
Nu ska jag tacka Gud för allt gott som kommer mig till del varje dag. Inte minst genom min goa familj, som alla vill mig allt gott och visar det i handling.
GodNatt mina vänner!!!

måndag 29 januari 2018

Måndag 29 januari 2018. Skriva blogg, eller låta bli! Det är frågan!

I morse sa jag till på skarpen! Jag skulle ner till motionscykeln i källarens gym eftersom jag kände att gränsen för avvaro av sådan motion då var  nådd.
Inte hjälpte det!!!
När jag var barn och mamma "sa till på skarpen" då lydde vi barn direkt!

Hur jag ska komma ur den fälla i vilken jag hamnat förstår jag inte!
I kväll skriver jag tidig blogg för jag måste ta itu med de alltmer sena kvällsvanorna.
Fick nyss SMS om att jag om en timme får besök av Tobias, som skulle komma och dricka the i går kväll efter hemkomst från Sälen.
Det blir alltså, i stället, nu i kväll.

Dagen har varit grå och dyster som de senaste dagarna. Även sådana dagar tar slut.
Jag har varit dämpad på grund av två dödsbud inom några få dagar. Jag tänker på alla sörjande.
Anna, 52 år, efterlämnade en dotter som är 14.
Ingvar Kamprad, född samma år som min Georg och alltså 91 år vid sin död i lördags.
Tre vuxna söner, födda på 60-talet. Ingvars fru Margareta dog för några år sedan. 

Det har talats mycket om Ingvar Kamprad  i dag och jag, som i många år varit så imponerad av
honom är det nu ännu mer! Vissa drag hade vi tillsammans,  Det gällde människosyn och affärsintresset.  Han VÅGADE och såg alltid framåt. "Mer fanns att göra", resonerade han.
Vad gäller MODET så låg Georg och jag kanske inte så långt efter när vi etablerade oss i Lesjöfors och "tog över" en affär, som var så " i botten" som den affärsrörelsen var, med dåligt läge och i övrigt med de sämsta förutsättningar för att lyckas få vår försörjning av den.
Även om det inte går för sig att jämföra sig med Ingvar Kamprad så föreställer jag mig att också han i
början hade sina funderingar och bekymmer.
Han klarade det "med råge", Georg och jag KLARADE det och fick se att vi inte satsade fel, trots allt. Vi lämnade skutan i gott skick och vi hade haft vår försörjning av den lilla affärsrörelsen under
elva år. Hårt arbete, javisst men det känns ej så hårt när man är intresserad av att det ska gå framåt.

Jag skulle gäörna ha haft en pratstund med Ingvar Kamprad men får nöja mig med att vi en gång stod intill varandra i samma matkö på IKEA i Stockholm. Det är nu många år sedan men jag minns att just detta att se honom stå och vänta på sin tur precis som vi andra gjorde ett visst intryck på mej.

Så det kan bli närman inte vet vad man ska skriva om och ett barnbarn är i antågande för en kopp the och någon macka. Jo, han kommer från träning och "då kan man inte stoppa i sig för mycket" fick jag veta. Med andra ord: "Ta det lugnt"!

Nu blir det tidigt sänggående både för mig och för de bloggläsare som troget inväntar mina sena bloggar. Några läser på morgonen  och de flesta läser inte alls, men det är så roligt att skriva och roligt att se antalet av läsare. En och annan, men bara ett fåtal, känner jag till men jag är så glad att se att det i alla fall i nuläge inte finns anledning att låta bli att ha den här kontakten. Jag gör så gott jag kan och möts av överseende med fel och brister.  Sov Gott, kära vänner! Gud sviker aldrig!

söndag 28 januari 2018

Söndag 28 januari 2018.. Tårar i dag igen! Undrar om inte det trista grå vädret har sin del i detta.

Det är inte farligt att gråta. Kanske farligare att låta bli under vissa omständigheter.
I dag fick jag ett sorgebud via, först iPhone, och senare i TV nyheterna.

Nej vi var inte släkt och vi hade  sett varandra bara  en enda gång och den gången var det bara jag som såg och kommer ihåg. Mannen jag såg hette Ingvar Kamprad och stod i samma matkö som jag på IKEA  i Stockholm. Han var inte det minsta intresserad av mig och hade aldrig läst en rad om mitt förflutna. Det är skillnad på "lort och pannkaka" brukade Georg skämtsamt säga.

Människors lika värde gällde då som nu för både Ingvar Kamprad och mej. Smålänningar som vi var.
En liten gnutta småländskt affärsblod i mej gjorde kanske att jag  intresserade mig för den mannen.

  Några händelser bland vänner och bekanta, som mer eller mindre har haft med Ikea att göra, har nog också haft en viss påverkan. När jag läst om hur han började sin "affärsrörelse" så har minnen från barndomen dykt upp. Det var vanligt att kunna köpa skosnören och annat smått och gott hemma i köket där mamma alltid bjöd "köpmannen" på kaffe medan hon valde i utbudet.
Naturligtvis så ska jag nu läsa det som skrivits om denne märklige man.För jag vill inte glömma honom.

Min pappa cyklade omkring med en väska på pakethållaren när båtarnas antal i hamnen i Figeholm ibland minskade i antal och lastning och lossning uteblev och det därmed blev skralt i kassan.
Då gav hans "affärsresor" det tillskott vi behövde i familjen.Pappa sålde utsäde och lantbruksmaskiner till bönderna, utökat med andra artiklar.

Undrar hur mycket den omtalade småländska envisheten påverkade IKEAs grundare.
Hur som helst så har han betytt mycket för vårt land och andra länder!
Det är så roligt när människor lyckas genomföra sina projekt!

Jag hör inte till dem denna dag. Jo jag kom iväg till kyrkan ! Utan hörapparater. Vår pastor Anders Sundström har skönt nog en röst som jag ganska bra kan höra ändå.

Jag avstod kaffet i kyrkan. Gick hem och drack kyrkkaffe ensam. Såg därefter ännu ett program om "Förintelsen", som gav anledning till några tårar. Minnen från mina tidiga tonår påminner mig om de hemska åren då vi ständigt levde i osäkerhet.
Som om det inte räckte så såg jag på TV så mycket nöd och så många utmärglade små barn så då kunde jag bara inte låta bli att gråta. Så undrar jag vad vi kan göra för att få ett slut på detta!

Framåt kvällen, efter att ha suttit flera timmar  och sett så mycket elände kom jag ihåg att jag bara ätit frukost och fikat. För att slippa vakna hungrig i morgon bittida så fixade jag lite mat innan jag begav mig till bloggen.

Som var och en förstår så har det inte hänt så mycket i dag varför jag säger GodNatt.
Ett par telefonsamtal har muntrat upp mig i dag och ett roligt samtal med Filip vars kunnande i datorhantering jag åter måste ta i anspråk.. Han lär mig om dator och jag uppmanar honom att memorera Psalm 23 tills alla verser sitter i huvudet. Den psalmen borde alla ha i huvudet!
För att ännu en gång citera Kyrkoherden säger jag: "Så tror JAG. Sen får ni tro vad NI vill!

GodNatt mina vänner! Sov Gott!






lördag 27 januari 2018

Lördag 27 januari 2018. TRIST DAG kunde det ha blivit om jag inte hade lite sparat arbete att ta tag i.

Jo då, dagen bjöd på alla förutsättningar för att bli trist och ledsam!
Nog tyckte jag att jag sågen solglimt på förmiddagen! I fönstren på SCB som ligger på andra sidan gatan.

En dag som denna bryr man sig inte så mycket om varken det ena eller det andra.
Den som läste gårdagens blogg vet om det sorgebud vi fick från släkten i Jävrebyn. Anna, som dog bodde i Stockholm.  Det har varit en tung dag i dag också och jag tänker på den efterlämnade familjen. Kerstin ringde i dag och hon sa att det känns så fel när barnen dör före sina föräldrar.
Jag drog mig då till minnes när vår syster IngaBritta dog. Mamma var då 88 år gammal och dog två år senare. "Nu är HON bärgad " var mammas första ord när vi systrar kom hem till henne efter att vi varit med och vid sjukbädden på Mölndals lasarett tagit farväl.

Här i staden pågår Hindersmässan. Jag har ej varit utanför dörren på hela dagen.
I morgon ska jag gå till "min" kyrka och höra vår pastor tala över ett intressant ämne, med högsta anknytning till Bibelns budskap.

För att göra något synligt och dessutom för att utföra något ofrånkomligt, så samlade jag ihop mig.
Delar av Finservisen hade stått på diskbänken sedan i onsdags då tjejerna var här och åt gröt med skinksmörgås.
Hade Georg levt så hade han innan han läst torsdagens morgontidning, haft den disken klar. Efter det hade han kommit med kaffebrickan till sängen och sedan stolt visat vad han åstadkommit i köket.
För honom hade "Morgonstund guld i Mund!"

Med ömhet tittar jag alltid på den där vackra matservisen, som har sin egen historia. Tror att jag ska dela den med mina bloggläsare. Så här var det.
Året var 1946. Vi var förlovade. Georgs två år äldre storebror Lars  och hans Berit hade sitt bröllop i Västerås. Dagen efter bröllopet var vi bjudna till frukost hos goda vänner till Georgs familj.
Servisen var så vacker och en dröm började spira hos Georg och mej.

Det var ju fortfarande ont om allt efter kriget och dålig kvalite' på det mesta men så hände sig att Georg, på en lunchrast, gick förbi en antikvitetsaffär, vi bodde då i Stockholm, och fick i skyltfönstret se en servis, mycket lik den vi ett halvår tidigare beundrat i Västerås.
Priset var 195 kronor. (Förhållandevis en låg summa, vilket hade sin förklaring, som vi senare skulle upptäcka.)

Georg ringde mej på jobbet och på kvällen möttes vi utanför affären för att beskåda dyrgripen tillsammans.
Nästa dag gjordes det upp att vi skulle betala 20 kronor i månaden tills servisen var betald.
Varje månad gick Georg in i affären och betalade 20 kronor. Servisen var nedpackad i en kartong och stod där och väntade. Vi skulle ju ändå inte gifta oss i brådrasket så vi tyckte det var bra.

När den överenskomna summan efter 10 månader var betald så hämtade vi kartongen och ställde den i en garderob hemma hos mej.
I augusti 1948 gifte vi oss. Min hyresgäst flyttade och Georg och jag köpte möbler och ordnade vårt hem så trivsamt vi bara kunde. Servisen plockades ur sin kartong och diskades. Tolv tallrikar av varje. Djupa, flata, mattallrikar, assietter,deserttallrikar, Stekfat och karotter i flera storlekar.
Nu fick vi, som vi i alla fall då trodde, förklaringen på det till synes hyfsade priset.

 På en av  tallrikarna var en bit fastlimmad. Den defekten var av gammalt datum förstod vi. Ingen hade sagt något om detta, som
ju egentligen inte spelade någon roll, men vi kopplade samman pris och tallrik!! Hahaha! SÅ lyckliga vi var för denna servis och har alltid varit. Ingenting av den sönderslaget under alla dessa år!

Ja då avslutar jag denna blogg med den glada historien om vår vackra servis och önskar oss alla en GodNatt.
 Dagen avslutar jag med att be för de sörjande om tröst och särskilt för dottern Irma, vars pappa finns där för henne just nu.Ber att allt ska ordna sig på bästa sätt för dem alla!

 Det är så sorgligt och jag vill bara gråta. Dock vet jag att vi kan lita på Gud och att Han kommer att vara med och styra framtiden så allt blir bra. Jag påminner igen om sången " Och i valet av vägar och stigar skall han leda den bedjande rätt." Gud sviker aldrig!

Fredag 26 januari 2018. En del dagar skulle man vilja slippa skriva om!

I går kväll grät jag framför TV 2 då jag såg Dokumentären "MIN ORO".
Heidi Fried ber oss att inte GLÖMMA!
Heidi, 93 år överlevde Förintelsen !939- 1945. Hon berättade så fint om hur de fraktades iväg och hur hon skildes från de sina för att aldrig se dem igen. Hon var 14 år när kriget bröt ut. Jag var 12.

Jag minns det "på avstånd" men ändå så nära. Man kunde ju ej riktigt andas ut förrän den där vårdagen 1945 när Tyskland kapitulerade. Ransoneringskort på mat  fortsatte och jag vill minnas att det tog tre år innan de försvann. Vissa varor var ändå svårt att få tag på men sakta ordnade det till sig.

Att se denna fina kvinna lågmält berätta framkallade en tår, Namn och  minnen från den tiden dök åter upp.

I dag har jag också gråtit. Fick på min iPhone meddelande om "en mycket tråkig nyhet".
Anna, dotter till Georgs syster Ingrid och hennes man John, som då Anna föddes här i Örebro, var ungdomspastor i stadens Pingstkyrka, avled den17 januari.Alltför tidigt tycker vi som är kvar.

Anna dog i cancer efter kort tids sjukdom.. Hon är hemma hos Gud nu, men  efterlämnar en dotter, Irma, 14 år gammal!! Hon behöver våra förböner!!
Jag har pratat med Annas pappa John i kväll och fått veta lite mer om den uppkomna situationen.
Jag kan ej hålla tårarna tillbaka. Anna var ett par år äldre än Elsemarie och jag har på avstånd följt henne genom åren, även om kontakten blivit allt glesare.

Mina tankar är hos Irma, Ingrid och John, syskonen Marcus och Maria. Det där med sorg är så svårt. Även om vi tröstar varandra med att en dag ska vi åter mötas.
Visst blir det lättare med åren, men ändå! Damen i gårdagens dokumentär sa att "man vänjer sig"
Ja det gör man men ack vad tid det tar och vilken smärta man upplever under tiden! Särskilt de första åren!

Detta blev en sorglig blogg men "Sorgen och Glädjen de vandra tillsammans" Så är det.

I dag har jag haft besök av en ung invandrarkvinna. Önskar att ni skulle få träffa denna fantastiska tjej, som berättade om intervjuer angående hennes uppehållstillstånd. Hon går i skolan nu och vet vad hon ska utbilda sig till. Hon är i 25årsåldern  och har en förmåga att se på livet på ett klokt sätt, trots många besvikelser. Ska bli intressant att följa henne. Hon har körkort och bil, jobbar när hon ej går i skolan för hon ska klara sig själv och vill ej ta studielån.
Jag är så imponerad och glad över att efter Lasses och Elsemaries flytt få fortsätta kontakten med henne.

Så dagen avslutades med hennes besök och det var, trots allt, positivt att få veta om hennes framtidsdrömmar och hennes vilja att genomföra dem. Att vara avskuren från familjen och ändå hålla modet uppe!
Hon påminde mig om att jag lovat be för henne. Själv ser hon hur Gud hjälper henne  och är så tacksam! För mej är det en ynnest att få ha denna kontakt.
Hon är SÅ tacksam för friheten hon upplever i vårt land. Att hon får möjlighet till utbildning!

Nu, mina vänner har också denna dag tagit slut och jag säger GodNatt och Sov Gott! 

torsdag 25 januari 2018

Torsdag 25 januari 2018. En konstig dag tycker jag.

Jo dagarna går! Även de som till synes är fullkomligt inehållslösa. Jag kände på mig redan vid dagens början att den här dagen skulle bli en sådan.

Men kanske blev den ändå inte det! 
Det enda synliga är att jag efter mycket övertalning fick mig ner till gymnastikredskapen i källaren för sammanlagt 15 minuters gym.

Jo jag plockade in i diskmaskin och tvättmaskin också.
Att sova i fåtöljen till och från räknas väl inte i detta sammanhang.  Jag ringde en god vän i Lesjöfors, Barbro Nygren, som fyller 92 i dag. Georg och hon har samma födelseår. 

Fick veta vilka snömassor de har där och här är barmark. Inte på många år har de haft så mycket snö som denna vinter!

Här har varit grått och disigt hela dagen. Inte att undra på att jag somnar emellanåt. 

Jag fick Message från en vän som ville att jag skulle be för en invandrarkille. som jag vid något tillfälle träffat så det har känts värdefullt att be för honom och hans svenska familj.
Det kändes meningsfullt och jag har mer eller mindre avskiljt den här dagen för att be för killen  och hans svenska familj, som engagerar sig för honom.

Tobias är på väg till Sälen där hans arbetslag ska ha studiedagar. De är fyra personer från skolan där han jobbar och de åker i Tobias bil. De blev stående en hel timme på vägen på grund av att en lastbil
hade fastnat på vägen. Till slut tog de en omväg och räknar med att vara framme  00,00 ungefär. 

De åkte efter skoldagens slut.  
Så tar också denna annorlunda dag slut och"än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ned", sjöng vi i skolan innan vi gick hem.
Godnatt mina vänner! I morgon har jag vänner som väntar på att jag skall ringa . Ska gå till hårfrisörskan och lyxa till mig. Barnen bjuder på den lyxen och jag är så nöjd! Hårfrisörskan den bästa någonsin!

På eftermiddagen kommer en invandrartjej, som var som barn i huset hos Elsemarie och Lasse medan de bodde i Örebro. Jag är så glad att jag fick lära känna den tjejen.Så roligt att hon vill komma och hälsa på hos mig! Nu ser jag hur sängen väntar ! Allt gott till er, mina vänner!

tisdag 23 januari 2018

Tisdag 23 januari. 2018. Så dyker gamla minnen upp och kan stundom framkalla en tår i ögonvrån.

Att  flytta har sina sidor. Att dagligen vara upptagen med att LETA efter någon grej som man visste var den fanns medan man bodde i villan.

Det där att börja rota bland papper och även hitta ett och annat brev väcker känslor.
Jag tar tag i lite sådant från flytten  då och då. I dag låg plötsligt ett brev där och självklart så läste jag det. Något jag gjort många gånger tidigare.

Läste både det som stod på raderna och det som stod mellan dem. Det brevet låg helt ensamt och bara dök upp så där utan förvarning.
Det var poststämplat i Örebro sommaren 1961 och skrivet på samma sjukhus som i dag heter USÖ. Universitetssjukhuset i Örebro.
Georg hade sedan slutet av år 1960 vistats på Arvika Lungklinik, vilket jag tidigare skrivit om .
Nu var det dags för operation och den skulle ske i Örebro. Vi bodde då i Lesjöfors. Sven, Kerstin och Ulla var 11, 9 och 7 år.
Brevet var skrivet dagen före operationen. Georg var en romantisk man och kärleksbreven därefter.
I det här brevet skrev han om sin trygghet i Gud och om hur han såg framåt då vi  skulle
 finnas i tjänst tillsammans med Gud. Han hade länge känt denna Guds kallelse inom sig och vi var helt klara med att affären, som vi haft några år skulle avyttras förr eller senare. En till synes oviss framtid väntade oss och våra, då tre barn. Det skulle dock dröja innan våra drömmar skulle gå i uppfyllelse!

Många var de som bedit lång tid för Georgs tillfrisknande och förväntade sig ett ingripande av Gud utan att operation skulle behövas. I ett litet samhälle där alla känner alla och en liten församling där man delar varandras bördor, som i Saron, Lesjöfors så vet man om vad som händer och deltagandet var så påtagligt. Georg var tacksam för stödet och var medveten om att visst kunde Gud göra ett under, som vännerna önskade och bad om men för hans del var det ingen tvekan vad gällde en operation. Han sa att han behövde förböner och Guds hjälp men att den planerade operationen skulle utföras var han helt viss om.

Operationsdagens kväll kom läkaren, som opererat honom och meddelade glad   att det hade tydligen  "hänt något" och att de därför  inte behövt ta bort den del av lungan som var tänkt från början och enligt tidigare undersökningar.Något som Georg noga fått sätta sig in i och därmed förväntat sig.

Gud är så god och  leder oss steg för steg. Georg var sedan i många år i heltidstjänst för Gud.
Jag tror nog att jag tidigare berättat om dessa händelser men när jag läste brevet i dag så kom minnena och följde med mig till datorn.

Jag hittade andra intressanta saker, som jag förmodligen får anledning att nämna om i någon senare blogg. Det är inte så dumt att flytta ibland. Beror förstås på om man har något sparat, eller inte!
Jag har en tendens att vilja hålla kvar det gamla invanda. När jag ibland får en "kick" att "nu måste här rensas" så slänger jag fel saker. Det är inte heller så kul.

Det blev visst en annorlunda blogg det här men nu ska jag gå till sängen.
GodNatt alla mina vänner! Sov Gott under Guds beskydd! Blir så glad när jag tänker på att Gud älskar ALLA och precis sådana vi är. För honom kan vi berätta om vår trasighet
, våra misslyckanden, vår sorg, vår otillräcklighet, vår glädje för allt gott vi har! Han finns där alltid för oss. Förlåtande , kärleksfull och säger:" Kom, Kom! Jag älskar dej!"







































måndag 22 januari 2018

Måndag 22 januari 2018. vilken trevlig dag det blev!

Veckorna går så fort och  i dag är det åter måndag.
I morse var här lika tyst och lugnt som det vanligtvis är. Att för en "Nattuggla", som jag vakna klockn halv sex är inte bra men jag tog mod till mig och gick upp

Utan vetskap om att Ulla och Kerstin skulle komma hade jag fortsatt min sköna sömn.
Strax efter klockan åtta kom de. Kaffe och pratstund började vi med som vanligt.
Jag har många sysslor, som jag är tacksam för att få hjälp med allteftersom orken avtar.

Vi började med en tur till Apoteket och min Närbutik.Innebar en välgörande promenad.

Äntligen fick jag hjälp med att mangla lakan. Att tvätta vållar mig inga problem då jag i badrummet har en jättebra tvättmaskin. Manglar tvätten gör man i husets gemensamma tvättstuga.
I dag tog döttrarna hand om denna syssla och jag fick tvätten slät och fin.

I klädkammaren finns ett stort inbyggt linneskåp. Där blev allt  inlagt lite snabbt vid flytten och både döttrarna och jag har väntat på ett tillfälle att få ordning där. I dag kom detta. Nu ligger allt på sin rätta plats, snyggt och prydligt! Tacksam är jag!

Kerstin hade god och vältillagad  fläskfile med potatisgratäng med sig. Oj, SÅ GOTT!
Jag tog noga reda på receptet för framtiden, om jag nu skulle få lite mera ork när vågorna lagt sig till ro.
Låter kanske överdrivet att skriva så men när jag ibland tänker igenom ett och annat som hänt under det senaste året och hänsyn tagen till min ålder, så är det inte onaturligt att det kan kännas så.

För ett år sedan planerades för min 90-årsdag. En dag så rolig och  som jag skriver in i min inre människas minnesbok. Så blev det tal om flytt, Jag visste var jag ville bo och fick (trots visst motstånd ibland)   till slut av Kristin veta att hon läst i tidningen om att det fanns en ledig lägenhet i det område där jag hade en uttalad önskan om att få bo.

Tack vare detta så sitter jag nu här och skriver denna dag.
I samma veva som jag gick i flyttankar blev det så att Elsemarie och Lasse också var på gång att ge sig iväg från stadens "hank och stör". Om man är villaägare så betyder det att man också ska sälja det hus man bott i , samtidigt som man ska flytta ifrån det.
Jag sålde till mitt barnbarn Fredrik och hans familj.
Elsemarie och Lasse sålde snabbt och letade sedan efter sitt drömhus, som skulle ligga på Västkusten, enligt Elsemaries dragning till havet, som hon faktiskt lärde sig älska på Ostkusten där hon många gånger vistades hos sin mormor, som flyttade in där med sin Edvin i unga år och bodde i stugan i sextio år. Där växte vi upp, jag och mina fyra syskon. Många blev barnbarnen och alla fick tillgång till Östersjöns friska vatten att simma i och mycket mer som det bjöds på.

Minns att Sven, vår äldste son, gick under namnet "Blötdjuret" av en del av samhällets folk eftersom han var synlig där närhelst de kom till badplatsen. Kanske ingen har njutit så av Nordstjärna, som badplatsen hette. Elsemarie var ju många år yngre men en god efterföljare vad gäller kärleken till havet.  Nu har Lasse och hon sitt hus på landet, kort väg från havet.
I och med att de flyttade blev det aktuellt för Tobias att skaffa egen bostad.

Att flytta från villa till villa inger inga större problem. Att flytta från en villa med trädgård och garage till en tvåa i stans centrum förorsakar  dess mer bekymmer.
Inte bara vad utrymmet beträffar utan också avsaknaden av att skaka mattor från trappräcket, att, om man lämnade huset, lägga nyckeln på ett ställe så barn och barnbarn kunde komma åt den om så behövdes.     Att träffa människor på gatan, prata med grannar över staketet. Ta en fika tillsammans.

Den här omställningen och det känslomässiga i  att  efter den,  under tjugutre år invanda tillvaron, lämna det livet för att "bo in sig" på ett nytt ställe  sker inte utan ett visst mått av tårar, som något förmerades på grund av yngsta dotterns flytt från staden.

Det är ju nu för tiden ej lika svårt som det var när mamma vinkade av sina barn, en efter en, vid tåget.
Då skrev man brev och satte på ett 15öres frimärke, om man förblev i Sverige, vilket inte alla av oss syskon gjorde. Tid att skriva hade vi ju. TV visste vi ingenting om på den tiden!
Nu har vi ju det digitala livet, som förenklar tillvaron.

Fast det är ganska intressant att minnas den där tiden då det pirrade i magen då man fick  brev, ibland flera samma dag! Ler när jag tänker på kuverten och handstilen och känslan när man läste dem om och om igen! "Allt har sin tid," står det i Bibeln.
När det gäller Elsemarie och Lasse och deras flytt har Gud tydligt visat steg för steg hur han varit med och planerat. Nu får jag vara med och be för dem och deras nya uppgifter.
Att vandra med Gud i sällskap ger trygghet och när man ser Guds ledning i de små tingen vågar man också låta Gud ta hand om de större besluten man måste ta ibland. Låter man Gud få ta hand om ens liv så blir även det som kan synas obegripligt till något betydelsefullt i långa loppet.
Då jag vaknade för tidigt och ej hade tid att somna om så är det dags nu att säga Godnatt, tacksam för en fin dag tillsammans med två döttrar och allt de hann med att göra!!!  Fick just se påFB att en pojke ramlat på isen och slagit i huvudet så han är medvetslös och är förd till akuten i sin hemstad. Vi står tillsammans i bön för honom! Nu!


söndag 21 januari 2018

Söndag 21 januari 2018. Tobias råkar ut för en överraskning, som ej var ett skämt som han först trodde!

YLika bra att börja med Tobias bedrifter, som jag lovade i gårdagens blogg!

Tobias ska fylla 19 år i juni. Han har egen lägenhet, bil och ett, för åldern välavlönat jobb, som han tycks sköta med den äran.
Innan mamma och pappa drog mot sin nya bostad i Göteborgs närhet hade de hjälpt sonen med att ordna till ett trivsamt hem.

I förgår kväll, fredag, var tre kompisar hos Tobias och hade mysigt. Vid tvåtiden skulle killarna hem. Inga problem med en bilägande värd som villigt överlät åt en av kompisarna att köra medan han själv satte sig bredvid föraren.

De mötte en polisbil, som gjorde en Usväng, följde efter dem och vinkade in dem på lämpligt ställe.
Bilförarens namn kollades, alkoholtest gjordes och polisen tittade på honom och sa: "Det var ett stort brottsregister du har". Det visade sig vara så att han en gång "åkt fast" för att han inte hade lyse på sin cykel. Alla fyra killarna skrattade tillsammans med polisen, som frågade vem som var ägare till bilen.
"Det är jag," sa Tobias varvid polisen gick över till hans sida bredvid föraren och sa: " Betydligt värre blir det för dej för det är körförbud på bilen." Det kunde ju bara inte vara sant. Han hade ju på hösten köpt bilen.
"Skojar du eller är det allvar", frågade Tobias och fick till sin förvåning veta att det var allvar.
" Men bilen hade ju nyligen kommit i hans ägo och Bilfirman hade sagt att den var besiktigad.
Det var den då den köptes men det gällde bara 2017 och inte för 2018.

Sunda förnuftet fick vara med den här gången. Tobias körde hem,  sedan han lämnat av sina kompisar där de hörde hemma,  beställde tid för besiktning, förde över pengar till Bilprovningen och fick tid redan i morgon. Bra att få veta i tid.hur det låg till. Jag blev också förvånad över förändringen.
I dagens Nerikes Allehanda kunde jag läsa en artikel om att detta beträffande bilbesiktning och vad som gäller nu.
 Då har jag berättat det som jag fick veta i går och jag tänkte att det blir ju något att skriva om i bloggen, dessa så grå och händelsefattiga dagar och nu har jag gjort det.

Nu till dagen då jag vaknade tidigt, fikade, somnade i fåtöljen. Ett mönster möjligen på intågande?
Klockan tre var det sångstund i vår Bostadsrättsförening Gillet dit det bara är för mej att med rullatorn ta mig över gården till samlingssalen, där kaffebordet var dukat och en pastor sjöng och spelade med oss och höll en kort och enkel betraktelse om vikten av att ta emot Jesus nu och inte vänta till i morgon.
Han sjöng flera sånger till eget ackompanjemang och allt kändes gott och bra .

Detta var den första andaktsstunden jag varit med på sedan jag flyttade in på "Gillet".  En mysig stund som avslutades med att vi bjöds på gott kaffe med hembakat.
Efter det gick jag hem och gjorde ingenting. Elsemarie ringde och berättade lite om dagen. Lasse och hon har haft gäster i sitt hus och även hälsat på hos den familj de köpte huset av och som nu bor tillfälligt i närheten. De planerar att bygga nytt på annan plats.

I veckan, som kommer, får jag besök av Kristin, Ulla och Kerstin förutom "Grötgänget",några tjejer lite yngre än jag, som traditionsenligt kommer hem till mig för gröt och skinka varje år, i juletid.
Det ska bli roligt. Tänker också bjuda hit mina forna grannar innan jag flyttat julgranen till förrådet.
Den är så vacker på balkongen.
Nu skriver jag inte mer i kväll utan avslutar med att säga GODNATT till er mina kära vänner!

lördag 20 januari 2018

Lördag 20 januari 2018. Men nu är väl alla dagar likadana i alla fall!

"Ingen dag är den andra lik", brukar jag säga! "Där ljög jag igen," som hon sa, Pippi.
Tre likadana dagar efter varandra  har det nu varit." Grått ute, grått inne." Långt ifrån det som stod på väggbonaden i mitt barndomshem. Den var handbroderad och på den kunde man läsa:" SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta och SOL i sinne!" Och visst är det märkligt att barndomens dagar bjöd på så mycket sol!!!

Men nu ska jag "ta konen vid hornen" och ta tag i "Forntiden" innan jag slarvar bort den igen.
Efter vad jag kan se så har jag avverkat första veckan i januari år 1997. Tiden går och jag ville hinna ifatt Nutid innan jag går in i en annan tid.

Året var alltså 1997. Jag hade nu hunnit med att bo i min lilla villa i närmare tre år. Ung och rask med aptit på livet. Endast 70 år gammal.
Ser i Dagboken att jag som "klassmormor" fortsatte i Mikaelsskolan och gick dit så ofta jag kunde. På den tiden var det fler svenska barn än invandrade.
Jan,8 tog jag buss tillk Brickebacken för bönemöte med vänner och besök hos vår vän Ralf.
Barnvakt på kvällen. Elsemarie och Lasse i kyrkan. Ledarträff tillsammans med nykomna pastorn.

Dagarna fortsätter jag med att hjälpa till med undervisning i skolan tillsammans med läraren Lena Söderling. På kvällsträff med Göran och Marianne, Gullan och Arne, Ulla Josefsson, Leo och Laura på Toringsgatan.
Jan. 13. Bönemöte hos Ingrid och Folke Sandin, Anna och jag. Linn och Filip har feber och mamma tar barnledigt från skolan. Kristin hälsat på då promenad stod på schemat. Vi är goda vänner och trivs tillsammans.
Jan. 18. Gurli Holmer tog sin morgonpromenad och fikade hos mej,
Mattias, civilingenjören, fått jobb i Tranås. ( har jag tydligen glömt eller också kom han aldrig iväg??)
Jan. 19. Jonas flyttar hit för en tid.Kerstins och Awads hund Lisa har fått 12 valpar varav 11 lever och ska nu filmas. Kristin kom före skolan och hann äta frukost här. Lennart och Lasse fick kroppkakor till lunch.Hämtade Linn och Filip på Dagis. Gossen är full av energi medan Linn helst vill sova i tvillingvagnen.
Jan 21.Vaknar vid 6-tiden varje morgon! Lennart och Lasse ätit lunch här. Julsakerna nedplockade. Jag åkt till Skrankebol. Ulla är i Härnösand denna vecka, Räntan på huslånet gått ner från 9,65% till 6,65% FANTASTISKT  står det i boken. Jag bakar bullar och massor av tekakor. Tar bussen 17.40 till Örebro. Promenerar hem. Tar ner julgardinerna och putsar köksfönstren!
Åt lutfisk (traditionsenligt) hos Gurli Holmer. Hem och bakade tre kladdkakor till kaffet i kyrkan i morgon. Pratade länge med Margareta Lithell, vän sedan tiden i Stockholm.
Peter Veres här  och ätit utlovade Rårakor till lunch. Skickat brev och slant till en av mina f.d. skyddslingar från soc.Kristin på besök hos farmor.och fått lunch.
Jan.31 Ringde Anders på sjukhuset. Vadbenet knäckt under knät. Operationen krävande men gick bra.

Så drog jag samman dagarna. Att jag skriver om vad som händer beror på att jag tror att jag kan peppa mig själv  när jag känner mej trött och slö. Får se hur jag är i morgon! 
För inte kan väl 20 års åldersskillnad ha SÅ stor betydelse i en kvinnas liv!!! Never!!

Jag hade tänkt berätta om Tobias dramatiska bilfärd i går kväll men jag gör det i morgon för nu är det slut på orken .  Sov Gott mina vänner! Kram till er som orkade läsa! 

fredag 19 januari 2018

Fredag 19 2018. Kärt besök till förmiddagsfika. Åter fått vara med om att glädjas åt Guds suveräna makt att leda sina barn.

Så var det fredag och min goda vän från Syrien kom på besök. Vi fikade och hon hade en bok med sig, vars innehåll vi diskuterade  en del. Hon skulle läsa boken och senare lämna skriftlig sammanfattning och sitt utlåtande om dess innehåll. 
Författarens namn kände jag väl till. Även andra av hans böcker, dock icke denna.  Nu ska jag göra det sedan jag beställt den från Biblioteket. 

Min vän har efter två år i Sverige varit så ivrig att lära sig svenska och klarar det bra. Dock blev jag förvånad över valet av bok. Den är, för oss som växt upp med språket lättläst, och vi förstår vad som står "mellan raderna" och förstår även konstiga svenska ord, som ej användes i dagligt tal.

Med den kämpaglöd min vän besitter kommer hon att klara uppgiften men hon uttryckte en önskan att det skulle ha varit flera ord av enklare slag och som är mer användbara i vardagslivet.
Själv fick jag en tanke att hennes uppdragsgivare ser hennes kapacitet och låter detta styra val av bok. Jag ska snarast läsa den då jag gillar denne författares böcker och  självklart nu gör det med ännu större intresse.

Detta är tredje dagen då jag sovit i fåtöljen i omgångar. Om min iPhone ringer  så blir jag så glad för då  upplever jag att livet är som det SKALL vara och ibland får jagen energikick som välbehövd  bonus. 

Att få en pratstund med någon, som varit med om så mycket intressant denna dag, på grund av att Gud visat att han, som det står i sångstrofen jag häromdagen citerade på FB eller i bloggen, " och i valet av vägar och stigar skall han leda den bedjande rätt."
 Det är så stort, mäktigt och intressant och ett sådant meddelande fick jag pr telefon  just  i dag.
 
Att i tro på Gud och hans ledning,  handla i tro, utan att veta det Gud redan vet om framtiden, och förvänta sig att  han gör det som är bäst för sina barn för Gud kan man lita på och så helt plötsligt bara få se hur allt faller på plats och mer därtill. Att stå där i stum förundran över hans suveränitet. 
Vilken gemensam glädje det skänker! Hela ens inre fylls av tacksamhet. 
Att tro utan att se, är ordet för Guds älskade barn!  

Innan jag avslutar min blogg denna fredagskväll ska jag återknyta till "Forntiden" då jag funnit att det var länge sedan jag skrev om den. Ja så hittade jag inte var jag slutade förra gången så det blir att snopet säga Godnatt. GODNATT! I morgon SKA det bli ordning! 

torsdag 18 januari 2018

Torsdag 18 januari 2018. Ajajaj vilken tur att ha ett barnbarn på Chalmers i Göteborg.

Jovisst ler han åt mina frågor som i kväll blev tre på raken. Tur att jag inte fortsatte själv i min envishet. Jag var på god väg. Nu fick jag i tre etapper den undervisning min odigitala hjärna behövde för att allt skulle komma på plats. Så mycket tid jag sparade! Jag lovade att han fick berätta för kamraterna på skolan om en bloggande mormor som egentligen inte vet vad hon sysslar med. Nu skriver jag på paddan för datorn har Windows tagit över och det ska ta en halv timme och så länge kan jag inte vänta. Nu är det så att två dystra grå dagar med en sol som gömt sig och ska enligt TV förbli så i ännu en vecka, gör mig orkeslös, initiativfattig, lat, sömnig och allmänt ur funktion. Jo visst gnolade jag på låten vi sjöng i skolan i Figehom. "Sol, Sol, Sol i de glimmande snår. Sol Sol är det var jag går. En speleman osv." Inte kom solen för det. Jag kan inte få ny rad på paddan och vågar inte i denna sena timme börja experimentera med tryckande på knappar, som jag ej behärskar. Nu blir det som det blir. I går fick jag ETT telefonsamtal. I dag ETT. Jag har ringt ETT. Det är som om världen står stilla och vi alla väntar på . Det måste vara solen! Men, för all del! Messenger och SMS har utbytts livligt och lika bra det. Om vi inte är "uppåt" om vi ska prata så kan man ju alltid fixa till det utan ljud. SÅ tänker jag och har i dag levt därefter. Annelie ringde. Ja det blev två samtal i dag, faktiskt. Något jag behövde från affären?? En stund senare kom Markus med det önskade. Annelie har börjat plugga och vill ha tid med mej och fika en annan dag! Intet nytt på två dagar bortsett från att jag i går hade matgäst som fick rotmos. Själv fick jag en underbar bukett tulpaner i den moderna lila färg som nu är aktuell i flera sammanhang. Att jag inte i dag heller kom iväg till träning är något jag helst inte vill berätta men gör det för att ingen bloggläsare ska ha högre tankar om mig än jag förtjänar! Så försvann två dagar i stillhet och frid. Sådana här dagar då inget synligt händer så pratar Gud och jag med varandra en del och den tiden är ej bortkastad vill jag påstå. Jag skulle inte vilja vara utan den gemenskapen. Nu kan jag se hur sängen väntar. SÅÅÅ skönt! Sov Gott,

tisdag 16 januari 2018

Tisdag 16 januari 2018. Livet börjar stabiliseras. After all!

Det känns inte som om jag kommit in i mitt vanliga liv fast det är mer än en vecka sedan Tobias och jag kom hem från Onsala.
Att Elsemarie och jag samtidigt tog farväl av sina yngsta barn förorsakade tårar hos oss båda.
Tobias, som alltid bott med föräldrarna och nu, för gott, skulle börja ett eget liv med allt vad det innebär var förstås glad. Har jobb, som han trivs med, köpt bil, som han själv tjänat ihop till och hyrt lägenhet där han definitivt flyttade in i fredags, sedan föräldrarna hjälpt honom med flytt av saker till det nya och fixat till det så han har så trivsamt

I kväll har han kompisar där och han skulle bjuda på Tacos.
Jag minns hur glad jag själv var när jag, tjuguett år gammal, samma år som jag  blev myndig fick min första egna lägenhet på Söder i Stockholm. Tre trappor utan hiss, kakelugnar och vedspis!
Men lyckan av att ha en lägenhet och inte bara ett möblerat rum var total.
Tobias hyr "i andra hand" men ÖBO som äger fastigheten har givit sitt tillstånd så det är "raka rör".
Badrum, tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin finns. Blir lite glad när jag tänker på att det i dagarna är sjuttio år sedan jag flyttade in i min tvåa på Renststjärnasgatan. Att ha förstahandskontrakt i en tid då det var så stor bostadsbrist var förunderligt och jag tackade Gud.

En bokhylla och i övrigt minsta möjliga i möbelväg fick duga eftersom jag var förlovad och Georg och jag hade långt framskridna planer för giftermål, som möjliggjordes genom att jag fick "ta vid" Tant Wennqvists lägenhet när hon flyttade och vi höll på med att spara pengar till vårt gemensamma,  blivande hem. Ett rum hyrde jag ut för att få lite inkomst och hjälp till hyran.

Nu gläds jag med Tobias och hans moderna lägenhet.
Det är faktiskt lite roligt att få leva länge och se utvecklingen och skillnaden på nu och då.

Nu håller den här dagen på att ta slut och jag har haft en bättre dag i dag än i går.
I går kväll " deppade" jag och smsade till Tobias att be för mig.
Det var   märkligt att uppleva hur något inom mig vändes till något bra och sedan dess har jag inte gråtit några avskedstårar. Jag berättade för Tobias i sms och fick svar: "Halleluja".

Ja Gud är god och förbön har betydelse!!

Nu ska jag i alla fall gå till sängen. Tänkte ta upp "Forntiden" igen men det blir tydligen inte i kväll heller. Sov Gott, mina vänner!

lördag 13 januari 2018

Lördag 13 januari 2018. "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Vae dag är en NÅD dig given från Himlen besinna det."

Tack Gud för att du påminde mej om den låten precis som jag i mitt inre instämde i mammas uttryck ibland. "Hu en så lessam dag". Visst känns det bättre att se var dag som en gudagåva. Mamma blev tidigt änka. Vi barn försvann till Brasilien , Kalmar och Stockholm.

I sin stuga på landet satt mamma de första åren efter pappas död ensam många gånger även om hon hade vänner att umgås med. Hon höll kontakten med många och skördade frukt därav. Men ändå!
Längtan efter de sina är en annan sak. ( Just nu påminns jag om  den lilla 6-årige pojken jag genom socialen hade i min vård en tid och han skulle placeras hos en släkting  och hans ord när han sorgset tittade på mig och sa: "Att va hos dej, dä ä en annan sak det, förstår du! Jag kan ännu minnas hur svårt det var att lämna honom!) Jag var det näst bästa när han nu ej kunde vara hos de sina.

Dagen har till stor del tillbringats i gröna skinnfätöljen. omväxlande tillvaro med TV, Sömn. Bön och bibelläsning, samtal med Gud, ett par telefonsamtal.
Gårdagen hade satt sina spår så jag var lite dämpad. Ringde Tobias som åter varit på Ikea och köpt mer som han behövde i sitt första hem, sedan han sovit så länge han behövde utan att bli störd av en morgonkaffedrickande mormor.
Han är så nöjd, så nöjd med att ha både bil och egen bostad.

Föräldrarna har redan fått gäster i sitt hus i Onsala. Något de trivs med. Att Gud varit med och planerat deras flytt har de redan sett bevis för så de är också nöjda.
För min del, som har svårt med förändringar, har det senaste halvåret bjudit på lite i mesta laget av detta. I och med gårdagen så kom allt ramlande över mig och jag hade det lite jobbigt.
Vetskapen om att det är rätt och att Gud är med gör det lättare.
Jag minns tidigare avsked och hur allt blivit bra med det nya som skett.

När klockan blev halv fyra stod jag upp ur stolen och sa till mig själv.att så här kan man inte bete sig.
Jag "tog konen vid hornen" (som Georg plägade säga) och begav mig till den bokhandel som hade den för mig rätta Dagboken. Köpte den och en bok och lite mer innan jag vid hemkomst åter hamnade i den gröna skinnfåtöljen, som enligt rådgivare inte passar in tillsammans med den rosa soffan. OK! Vi trivs tillsammans så då får den stå där.

Grötfesten i kyrkan, som jag tidigare väntat på avstod jag ifrån beroende på att jag inte ville dit och riskera att få frågor om flytt och  avsked. Att de hade trevligt vet jag sen tidigare men ibland får man fatta lite obekväma beslut som medverkar till det bästa för alla.

Så blev det en bra dag också denna lördag och jag säger GOD NATT till er mina kära bloggvänner! GUD är GOD!

fredag 12 januari 2018

Fredag 12 januari 2018.

En del dagar är "toppen", andra "så där" och ytterligare dagar hade man gärna kunnat avstå.
Men alla har ett slut. Så också denna fredag.

I dag har följande hänt. Elsemarie har födelsedag. Tobias som bott här några nätter flyttade  för gott in i sin nya lägenhet och sover där sin första natt. Han lovade att en gång i veckan komma och hälsa på hos mig för att göra mig glad. Han är mycket nöjd med sin tvåa och har jobb så han har råd att bo där.
Elsemaries femtioettårsdag firades med smörgåstårta och semlor till kaffe hos Tobias. Jag fick skjuts hem. Tobias föräldrar åkte hem till Onsala efter att ha sagt farväl till Tobias, mej och Örebro. Tobias fick besök av kompisar.
 Och jag? Sitter på sängkanten för att också denna kväll tacka Gud för hans hjälp i dag. I övrigt skriver jag nog hellre i blocket än i bloggen en dag som denna.

Elsemarie smsade för en stund sedan att de anlänt till sin villa i Onsala och att på trappan där fanns en stor bukett tulpaner, som ett bud lämnat med hälsningar från ett par vänner i Örebro. Mysigt  och roligt att mötas av vid framkomsten till nya hemmet med nya upplevelser och vänner väntande.

Sov Gott mina vänner! Gud är god!!! Och alltid närvarande.
I morse när jag vaknade kom några ord till mig. "Gå inte före Gud! Har du överlåtit en sak i hans händer så invänta hans handlande. Han kommer inte för sent och han sviker aldrig!

Natti, Natti mina vänner! Sov Gott!

torsdag 11 januari 2018

Torsdag 11 januari 2018. Bäst att skriva några rader medan jag minns dagen.

Konstig rubrik,eller hur? Efter dagens upplevelse så är den dock berättigad.
Lasse kom ochhämtade min nyckel till deras hem på Holmgatan. Med fullmakt från Elsemarie på fickan var han på väg till mäklaren för att möta husköparna och sälja villan som de bott i sedan början av 90-talet. Så stora förändringar däe skett under årens lopp. Villan växte undan för undan och köparna är mycket nöjda. Det där med att flytta in i en bostad där allt är klart och inte behöva sätta igång med reparationer är verkligen något att vara glad för. Själv flyttade jag för en tid sedan in i en fräsch bostad och Elsemarie och Lasse, som nu flyttar in i en stor villa i Onsala har också denna förmån.

Georg och jag bytte bostad några gånger och jag minns hur Georg uttryckte en önskan om att någon gång få flytta in utan att behöva reparera och bygga om.

Det hade med ekonomin att göra. De fräscha kostade mer än vi hade råd med och vi fick finna oss i att välja bostad efter de ekonomiska förutsättningar vi hade, vilket medförde massor av jobb men vi blev alltid nöjda med våra boenden. Minns att räntan var 16% då vi kom från Borensberg och köpte villan på Eklundavägen på exekutiv auktion för en summa som passade vår ekonomi.

SÅ mycket glädje och nytta vi hade av det huset..
Men nu till dagens händelser. Satt i fåtöljen , läste tidningen och somnade. Vaknade halv två. Visst ja! Klockan två skulle det ju vara undervisning om datorer och surfplattor i Föreningens lokal. Det hade snöat lite en jag tog rullatorn och kom i tid.
Personalen tittade undrande på mig och jag på dem. Jo jag skulle ju på IT information klockan två.
Nej det var i går!

Det var då jag blev lite skrämd och en aning av ängslan for genom mitt huvud.
Jag mindes gårdagen då jag blivit så glad av att få veta om denna informationsträff på hemväg från USÖ. Telefonsamtalet från barnbarnet som ville komma och äta lunch. Lasse som skulle komma senare på dagen för lite mat.
I och med detta hade jag totalt glömt allt om ITinformationen.Detta skrämde mig i dag.
Det blir en ny sådan om ett par veckor och Emely (personal) skickade med en handskriven påminnelse att ta med mig hem så jag skulle minnas.

Jag gick hemåt. Fick telefonsamtal som gjorde mig glad.
På kvällen kom Lasse och Tobias, som handlat på Ikea för att ställa allt klart i Tobias lägenhet, i vilken han tänker flytta in under morgondagen. Elsemarie kommer då från Loka och vi hinner med en liten födelsedagsfika innan hon och Lasse åker till sitt nya hem i Onsala.
Tobias har lovat att komma och hälsa på hos mig så ofta han hinner.
I mars när jag fyller år samlas syskonen och jag och vi firar både Elsemarie och mej om det blir som jag hoppas och tror.
 
Nu sover Tobias i soffan i Vardagsrummet och jag ska strax sova. Kanske borde göra ett nyårslöfte att gå till sängs lite tidigare. Tror någon att det är bra för synen och minnet??

Gud är så god och vi har det bra tillsammans om dagarna. Har man Gud till vän är man aldrig ensam.
Sov Gott och tänk efter om du kanske faktiskt har något att tacka Gud för också idag.
"Säll är den som hoppas uppå Herren" sjöng min pappa och jag hör låten inom mej och tackar Gud!

onsdag 10 januari 2018

Onsdag 10 januari 2018. Lite virrig i kväll men tänker få ordning på bloggandet igen!!

Om bloggläsare undrar varför de inte kan se bloggen så gör jag, som politikerna säger, gör om  och gör rätt!
Nu har det blivit onsdag kväll. Tobias kom nyss hem sedan han med sin pappa varit i Tobias lägenhet och grejat.
Klockan tio i dag skulle jag vara på USÖ för att få ny hörapparat. Jag tog rullatorn och gav mig ut i kylan . Minus tre grader! Ingen snö! Konstig vinter! Min Audiolog är så bra. Hon talade tydligt om  vad hon tänkte göra för att allt skulle bli så bra som möjligt. Jag förstod inte, eftersom jag är tekniskt okunnig men jag uppskattade hennes tydlighet så jag,  i alla fall, högst imponerad av hennes kunnande,kunde lämna sjukhuset för att ta promenaden hem. Det tog en halv timme. Den tiden behövde jag vara utomhus.Visst är det bra att bo centralt och kunna ta sig fram till fots. Bokhandeln jag besökte på hemvägen hade inte rätt sorts dagbok för mej, så i morgon får jag ge mig iväg upp på stan till en annan bokhandel. Jag både bloggar och skriver dagbok.

När jag kom hem fick jag besök till lunch av mitt barnbarn Kristin. Vi har hållit ihop i alla år och vi har alltid gillat varandra. Så roligt att ha en av mina barnbarnsflickor boende i samma stad som jag. Fjorton barnbarn, varav tolv pojkar och två flickor har jag begåvats med och jag älskar dem alla.

Nu ska jag prata lite med Tobias  för att sedan gå till vila. Han börjar sitt jobb klockan  åtta i morgon.
Nu säger jag Godnatt till er alla mina kära vänner. Gud är god och älskar oss precis som vi är! Sov Gott! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"

Lördag 6, söndag 7, måndag 8, tisdag 9 januari 2018.

Säga vad ni vill, men det där med luftombyte och efterföljande sovtimmar (dagar), förnekar sig icke.
I går kväll kom Tobias och jag hem från Onsala och i dag, måndag, har jag sovit bort det mesta av dagen. Tobias bor här ännu någon natt innan han får nyckeln till den andrahandslägenhet som han ska flytta in i.
I lördags fick jag följa med Elsemarie och Linn till Kungsbacka, Jag minns att jag (tror det var 1992) var i den staden och köpte kläder. Elsemarie och Lasse var på Vallersvik, i dess närhet för att tillsammans med ett annat par ha hand om fritidsverksamheten på Baptistmissionens lägergård och jag passade på att åka till den fina sommarstaden och handla  kläder, som jag blev så nöjd med.
Jag hade det lite jobbigt emellanåt den där sommaren. Grät när jag var ensam emellanåt. Det var bara två år efter min Georgs död och jag saknade honom så intensivt.. Så ofta vi tillsammans upplevt tjusningen i samlingar och lägerkvällar, då på Östgötagården i Rimforsa, under de åren han var anställd som provinssekreterare i Östgötamissionen  och hade ansvar för så många barn och ungdomsläger. Seniorläger också för den delen.
Den där sommaren var jag med i Vallersvik för att hjälpa till som barnvakt åt lilla Linn, som låg i barnvagnen. Sov inte mycket men intresserad av livet iakttog allt som inte undgick hennes ögon. Tid hade jag och vi tog långa, sköna promenader. Vår nära vänskap grundlades i dessa hennes tidiga år och består alltfort.

Nu, 25 år senare var jag alltså åter i denna västkuststad. Den kommun som Onsala tillhör och närmsta stad. Där fanns den största ICA Maxi, jag nånsin skådat.
Tobias åkte in till Göteborg och hämtade Filip och Thea som sedan fortsatte till Onsala från Kungsbacka och Tobias åkte med oss hem.
Goda semlor och kaffe vid hemkomst.  God mat och myskväll avslutade dagen.

Söndagen kom. Soluppgången var magisk. Vi satt och såg solen gå upp över trädtopparna.
Linn hämtade vid tåget sin kompis Evelina, som skulle med till Växjö.
Tobias och jag åkte till Örebro. Filip och Thea till Göteborg.

Måndagens morgon åkte Elsemarie tidigt tåg från Göteborg till Katrineholm för sitt jobb.
Tobias till sitt och jag sov bort större delen av dagen, beroende på luftombytet, som ni tidigare hört talas om!
Elsemarie åkte till Onsala för att nästa dag ta tåget till Katrineholm igen.
På tisdagen, 9 januari kom Lasse från Onsala, Elsemarie med tåg från Katrineholm.
Tobias hade fått nyckeln till sin lägenhet och fick hjälp med att få in sina möbler.

I Bostadsrättsföreningen där jag bor finns en uthyrningslägenhet där Elsemarie och Lasse bodde.
Tidigt i morse åkte Elsemarie med bil till Loka där hon, med jobbet  befinner sig till fredag då hon, på sin födelsedag, kommer till Örebro för att, enligt egen  önskan, äta en semla till födelsedagsfikat innan Lasse och hon vänder mot Onsala! Godnatt mina vänner!


fredag 5 januari 2018

Fredag 5 januari 2018. Några strödda tankar om ett par dagar påVästkusten.

Julen kom och gick. Till den skall jag återkomma. I dag är det fredag 5 januari år 2018.                                                   I går, torsdag åkte Tobias och jag i hans nyinköpta lilla bil, väl underhållen av den tidigare ägaren och "genomgången" av bilfirman som förmedlade köpet. En liten pärla faktiskt. Vädret var inte det bästa. Gråmulet med snöglopp stora delar av färden. Förvånad satt jag bredvid den duktiga bilföraren som rattade sin bil med säker hand. 🚙. Vi hade fika med i bilen. Pizza väntande vid framkomsten till Onsala där Elsemarie och Lasse köpt ett rymligt hus vars historia jag just gett mig på att forska lite omkring. Historieälskare som jag är.                                                 Tidigare på dagen hade möbelbussen varit på plats och packat upp allt som de packade ner i Örebro tidigare i veckan. Möblerna på plats när vi kom och kompisen Helena var i full färd med att ställa alla övriga prylar på plats.            I dag fick Ikea besök av Tobias med föräldrar och just nu spikas det nya fina skåpet lhop. Linn har anlänt och hela familjen jobbar oavbrutet. Bara jag som sitter på sängkanten och lyssnar till hammarslag ackompanjerade av Linns besvärliga hosta, (som vi andra vill att hon ska behålla för sig själv) , är ledig och passar på att roa mig med att blogga  så ni inte ska tro att jag lagt bloggandet på hyllan.                                              Elsemarie går här och myser och säger sig bli förflyttad till Figeholm och Högskulla med alla minnen efter mormor Alva med vilken hon hade lyckan att få umgås med i sina barnaår. Mörkret utanför fönstret, närheten till havet.I morgon kommer Filip från Göteborg. Han pluggar till en tenta på tisdag men tar en paus för att umgås med familjen några timmar.                         Nu är det dags att sova och jag säger Godnatt till er mina bloggläsare.😴🙏 Sov Gott!
       

tisdag 2 januari 2018

2018. Andra januari.. Liten fuskblogg bara!

Tar min iPhone till hjälp i kväll igen!  Hur kan en dag ta slut så fort??                                  På förmiddagen kom Ulla och Lennart en liten titt innan de skulle ut och äta på en restaurang. Skulle göra slut på ett två år gammalt presentkort och njuta av god mat. De hade sim vanligt en karta ägg med till mej samt godis. De skämmer bort mig, mina barn. Jag är så privilegierad!