Att flytta har sina sidor. Att dagligen vara upptagen med att LETA efter någon grej som man visste var den fanns medan man bodde i villan.
Det där att börja rota bland papper och även hitta ett och annat brev väcker känslor.
Jag tar tag i lite sådant från flytten då och då. I dag låg plötsligt ett brev där och självklart så läste jag det. Något jag gjort många gånger tidigare.
Läste både det som stod på raderna och det som stod mellan dem. Det brevet låg helt ensamt och bara dök upp så där utan förvarning.
Det var poststämplat i Örebro sommaren 1961 och skrivet på samma sjukhus som i dag heter USÖ. Universitetssjukhuset i Örebro.
Georg hade sedan slutet av år 1960 vistats på Arvika Lungklinik, vilket jag tidigare skrivit om .
Nu var det dags för operation och den skulle ske i Örebro. Vi bodde då i Lesjöfors. Sven, Kerstin och Ulla var 11, 9 och 7 år.
Brevet var skrivet dagen före operationen. Georg var en romantisk man och kärleksbreven därefter.
I det här brevet skrev han om sin trygghet i Gud och om hur han såg framåt då vi skulle
finnas i tjänst tillsammans med Gud. Han hade länge känt denna Guds kallelse inom sig och vi var helt klara med att affären, som vi haft några år skulle avyttras förr eller senare. En till synes oviss framtid väntade oss och våra, då tre barn. Det skulle dock dröja innan våra drömmar skulle gå i uppfyllelse!
Många var de som bedit lång tid för Georgs tillfrisknande och förväntade sig ett ingripande av Gud utan att operation skulle behövas. I ett litet samhälle där alla känner alla och en liten församling där man delar varandras bördor, som i Saron, Lesjöfors så vet man om vad som händer och deltagandet var så påtagligt. Georg var tacksam för stödet och var medveten om att visst kunde Gud göra ett under, som vännerna önskade och bad om men för hans del var det ingen tvekan vad gällde en operation. Han sa att han behövde förböner och Guds hjälp men att den planerade operationen skulle utföras var han helt viss om.
Operationsdagens kväll kom läkaren, som opererat honom och meddelade glad att det hade tydligen "hänt något" och att de därför inte behövt ta bort den del av lungan som var tänkt från början och enligt tidigare undersökningar.Något som Georg noga fått sätta sig in i och därmed förväntat sig.
Gud är så god och leder oss steg för steg. Georg var sedan i många år i heltidstjänst för Gud.
Jag tror nog att jag tidigare berättat om dessa händelser men när jag läste brevet i dag så kom minnena och följde med mig till datorn.
Jag hittade andra intressanta saker, som jag förmodligen får anledning att nämna om i någon senare blogg. Det är inte så dumt att flytta ibland. Beror förstås på om man har något sparat, eller inte!
Jag har en tendens att vilja hålla kvar det gamla invanda. När jag ibland får en "kick" att "nu måste här rensas" så slänger jag fel saker. Det är inte heller så kul.
Det blev visst en annorlunda blogg det här men nu ska jag gå till sängen.
GodNatt alla mina vänner! Sov Gott under Guds beskydd! Blir så glad när jag tänker på att Gud älskar ALLA och precis sådana vi är. För honom kan vi berätta om vår trasighet
, våra misslyckanden, vår sorg, vår otillräcklighet, vår glädje för allt gott vi har! Han finns där alltid för oss. Förlåtande , kärleksfull och säger:" Kom, Kom! Jag älskar dej!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar