I går kväll grät jag framför TV 2 då jag såg Dokumentären "MIN ORO".
Heidi Fried ber oss att inte GLÖMMA!
Heidi, 93 år överlevde Förintelsen !939- 1945. Hon berättade så fint om hur de fraktades iväg och hur hon skildes från de sina för att aldrig se dem igen. Hon var 14 år när kriget bröt ut. Jag var 12.
Jag minns det "på avstånd" men ändå så nära. Man kunde ju ej riktigt andas ut förrän den där vårdagen 1945 när Tyskland kapitulerade. Ransoneringskort på mat fortsatte och jag vill minnas att det tog tre år innan de försvann. Vissa varor var ändå svårt att få tag på men sakta ordnade det till sig.
Att se denna fina kvinna lågmält berätta framkallade en tår, Namn och minnen från den tiden dök åter upp.
I dag har jag också gråtit. Fick på min iPhone meddelande om "en mycket tråkig nyhet".
Anna, dotter till Georgs syster Ingrid och hennes man John, som då Anna föddes här i Örebro, var ungdomspastor i stadens Pingstkyrka, avled den17 januari.Alltför tidigt tycker vi som är kvar.
Anna dog i cancer efter kort tids sjukdom.. Hon är hemma hos Gud nu, men efterlämnar en dotter, Irma, 14 år gammal!! Hon behöver våra förböner!!
Jag har pratat med Annas pappa John i kväll och fått veta lite mer om den uppkomna situationen.
Jag kan ej hålla tårarna tillbaka. Anna var ett par år äldre än Elsemarie och jag har på avstånd följt henne genom åren, även om kontakten blivit allt glesare.
Mina tankar är hos Irma, Ingrid och John, syskonen Marcus och Maria. Det där med sorg är så svårt. Även om vi tröstar varandra med att en dag ska vi åter mötas.
Visst blir det lättare med åren, men ändå! Damen i gårdagens dokumentär sa att "man vänjer sig"
Ja det gör man men ack vad tid det tar och vilken smärta man upplever under tiden! Särskilt de första åren!
Detta blev en sorglig blogg men "Sorgen och Glädjen de vandra tillsammans" Så är det.
I dag har jag haft besök av en ung invandrarkvinna. Önskar att ni skulle få träffa denna fantastiska tjej, som berättade om intervjuer angående hennes uppehållstillstånd. Hon går i skolan nu och vet vad hon ska utbilda sig till. Hon är i 25årsåldern och har en förmåga att se på livet på ett klokt sätt, trots många besvikelser. Ska bli intressant att följa henne. Hon har körkort och bil, jobbar när hon ej går i skolan för hon ska klara sig själv och vill ej ta studielån.
Jag är så imponerad och glad över att efter Lasses och Elsemaries flytt få fortsätta kontakten med henne.
Så dagen avslutades med hennes besök och det var, trots allt, positivt att få veta om hennes framtidsdrömmar och hennes vilja att genomföra dem. Att vara avskuren från familjen och ändå hålla modet uppe!
Hon påminde mig om att jag lovat be för henne. Själv ser hon hur Gud hjälper henne och är så tacksam! För mej är det en ynnest att få ha denna kontakt.
Hon är SÅ tacksam för friheten hon upplever i vårt land. Att hon får möjlighet till utbildning!
Nu, mina vänner har också denna dag tagit slut och jag säger GodNatt och Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar