söndag 30 oktober 2016

Söndag 30 oktober 2016.Roligt med födelsedagar.

Visst är det härligt med tvillingar! Här Edvin och Vilma. Theas och Antons små syskon.
Den gångna natten vaknade jag flera gånger, somnade om och vaknade på riktigt halv tio i morse.
Nej, jag skojar bara! En "riktig" klocka var halv nio för klockan tre, mitt i natten började årets "vintertid". Klockan dras tillbaka en timme. För min del har jag ALLTID sommartid. Visst tar det lite tid innan man vant sig men det gör man.

En härlig Gudstjänst från Frälsningsarme'n i Linköping hann jag med att i lugn och ro vara delaktig i.
Tvätten, sedan gårdagskvällen hängdes på altan. Andaktsstund med morgonkaffe, som vanligt.

  Pling på dörren. Där stod Mikael, AnnaLena och Gustav, som jag lovat plocka äpplen, som måste ner inom ett par dagar. Vintern med köldgrader är i antågande säger de på TV.
Själv har jag två korgar och det räcker gott till mej. Grannen kom också in och plockade det de önskade.

Sedan satte jag fart med att göra deg till drömmar, Tjugo minuter i ugnen, innan jag av Ulla och Lennart skulle hämtas till Jennys och Theas födelsedagskalas. Drömmarna var min lilla enkla present till Jenny plus att hon senare ska få minst 50 hembakta bullar. Till Thea hade jag paket.  Inte alltid hinner jag iväg till någon affär för att skaffa present.

På dagens födelsedagskalas fick jag, förutom familjen Kraftling träffa Jennys trevliga föräldrar, hitresta från Falkenberg, Jonas kusin Bernard med familj. Jonas och Bernard har sedan tidig barndom varit bästa vänner och de firar födelsedagar tillsammans.
Från Petters familj kom kusinerna Alva, Viggo och Hanna.Föräldrarna denna helg helt upptagna med att  ta emot nya invandrare och dela ut förnödenheter av olika slag till dessa. Kräver mycket av organisation för att allt ska gå i lås.

Jag fick skjuts hem och fick i min telefon ett foto som Jonas tagit och som jag tänker visa i denna blogg. Fick också meddelande om att Jonas och Jenny skulle ut för att förlusta sig i kväll när tvillingarna somnat. För de båda större barnen var det nog roligt att få ha mormor och morfar, som barnvakt.

Så tog denna roliga dag slut. Nu återstår att skicka fotot och sedan gå till vila.
Fick i dag av ett barnbarn SMS. "Kan jag komma till dej och äta lunch i morgon? "
Om sådana SMS tycker jag. Sådana gör mig så glad och nu ska jag ta fram något gott från frysen att bjuda på i morgon. GodNatt mina vänner!

Fredag 28, Lördag 29 oktober 2016. Alltid händer det nå't! Är såtacksam för allt!

För att nu ta det i rätt ordning så var det torsdag i förgår.Om den dagen skrev jag då. Annelie var här. Jag sa att jag ur pärmar plockat ett antal fakturor som jag tänkte förstöra. Annelie erbjöd sig att ta dem med hem och förstöra dem. Jag hade ju en sådan apparat och tyckte att jag, för en gångs skull, själv borde ta itu med den nya apparaten och testa den så jag tackade nej. Något jag kom att ångra.

Jag lyckades få den enkla maskinen att fungera och var så nöjd, så nöjd!
Efter torsdag kom fredag!
 Jag skrev i går kväll på Facebook om alla timmar jag tillbringade med dokumentförstöraren bara för att papper hade fastnat och jag fick använda en större arsenal av verktyg för att återställa den. I FB skrev jag i går om detta och avslutade med att "nu är den åter brukbar". Trodde jag bara

I morse vaknade jag av en telefonsignal. "Vill du komma hit och dricka morgonkaffe?" Inte så ofta vi träffas då vår samvaro mest sker via SMS, så jag tackade ja.(I sömnen, nästan).
Hämtades med bil till kaffebordet. Bara mor och far hemma. Tobias hade tidigt åkt iväg till Universitetet för att göra Högskoleprovet. Han tar studenten nästa år men tycker det är intressant att vara med på Högskoleproven i alla fall.

Fick ett par kassar  äpplen av en sort som är goda att äta och ypperliga för att skära i klyftor och lägga i frysen. Skjuts hem och nu skulle den stora högen med gamla papper rasslas till strimlor i den, sedan gårdagens kväll, från fastnat papper befriade "Förstöraren". OK! "Säg mig den glädje som varar beständigt", sa hon ibland, vår moder.
Det finns tre lägen på den omtalade "förstöraren".  Auto--Off--Rev. Jag tog, för säkerhets skull bara ETT papper, valde Auto och förväntade mig att få höra det där rasslet. Icke! Valde Rev. Jo nu satte den igång men till ingen nytta, som ni förstår. Kanske alla vassa verktyg jag använt i går kväll hade stört just den där funktionen som jag skulle haft nytta av.

Nu står det en kasse med papper här och det blir väl att skicka den till Annelie. Nu har jag ju i alla fall sett hur bra det går. Om man inte tar för många papper åt gången!!!

Det tog flera timmar i går kväll att få bort allt papper och jag fick en lektion i tålamod och uthållighet, som jag sent kommer att glömma.

När jag inte kunde använda "förstöraren" så tog jag en stor korg, gick till äppelträdet och plockade Ingrid Marie äpplen.. Nu ligger de i en låda på altan. Ska plocka ner fler i morgon innan jag går till födelsedagskalas!

Det är 8 grader ute och det blåser. Jag försökte ringa IngaMaj men bara telefonsvarare där. Ringde Stina, som är full av energi. Är ute och åker och far och tycks orka hur mycket som helst! Grattis, Stina!
Den här dagen börjar ta slut. Jag tänker gå till Forntiden i mitt bloggande men jag gör det på en extrablogg, som jag skickar iväg jämsides med den här.

lördag 29 oktober 2016

Lördag 29 oktober 2016. Tillbaka till Forntiden .

Förra gången jag skrev om förgången tid var den 9 oktober. Jag avslutade då med 15 oktober 1995. Det har gått alldeles för lång tid mellan forntidsbloggarna, så jag börjar direkt där jag slutade.

Oktober,16. Direkt ur dagboken. Jonas och Kristin sovit här i natt. Elsa Nordenborg här en stund på förmiddagen. Lennart och Kristin får rådjursgryta. Skjutsar Kristin till spelning i Betel. Sedan till Holmgatan. Elsemarie åker till Karlstad. Jag är barnvakt tills Lasse kommer.  Elisabet, Börje Rådberg och jag åker på kvällen till Gullan och Arne i Marieberg. Kristin sover här.

Oktober, 17. Kristin börjar 8.15. Går upp i god tid och går glad till skolan. Jag gläder mig över att se det. Brev från Skattemyndigheten att jag fått uppskjuten skatt på husförsäljningen av Eklundavägen. Ska betala 14-15000 nu och 50.000 när jag säljer det här. Jag är nöjd. Det betyder att jag har råd att åka till Singapore, som planerat. Åkte med Lennart till Hjortkvarn där jag tar över ansvaret för hushållet medan Ulla är i Härnösand för sina distansstudier denna vecka.

Oktober, 21, lördag.Ulla hemma igen. Halv (glad) gris levererad till Skrankebol. Fam. Hall
qvist kom och stannade över natten. Tidig morgon åkte de och jag till Örebro. Elsemarie och Linn till söndagsskolan. Elsemarie senare till "Svart på Vitt" då kören ska lyssna till den skiva de spelade in i somras.
Jag besöker E. på Runnagården. Hon är negativ i dag.
Oktober, 23, måndag. Till en privat ögonläkare dit jag skickats av optiker. Hade varit bättre om jag fått remiss till sjukhuset men vad visste jag, då?
Tryck 14 på höger , 22 på vänster.  Det ögats synnerv är skadad. Bra blir det aldrig men ögondroppar kan förhindra försämring.

Oktober, 24, tisdag.Ur Dagboken direkt. Gud hjälp mej! Nu ska jag till Liljeholmens Folkhögskola på " Möta Döden"kurs där jag ska medverka. (Kurs för personal av något slag). Körde efter kursens slut till Skrankebol på kvällen och vidare till Örebro nästa dag. Innan dess gjorde Ulla och jag sylta, leverbiff och korvkaka.
Petter och Lennart sover över här.
Oktober, 26.torsdag. Jag hade genom bekantas bekanta fått en lägenhet åt E. som bott en tid på Runnagården. Två av personalen kom hit och hämtade madrass, kudde och mycket mer, som hon behövde låna. E. flyttade in i lägenheten. På kvällen cyklade jag, tillsammans med den som hjälpt till med anskaffandet av lägenheten och som var vän med hyresvärden,  för att hälsa på. I dagboken står det: "Ack, ack, ack! Herre förbarma dej!" Mer står det inte och behövs inte heller. Återfall!

Oktober, 29, söndag. Jag var i kyrkan på fm. På em kom Gullan och Arne (Riavännerna) Vi åkte till lägenheten där Arne satte upp medhavda gardiner och lampor. E. sov här på natten.
Oktober, 30, måndag. Jag till Diakonala Rådet i Immanuelskyrkan. Gör först Pizza åt Lennart, Petter och Jonas som ska sova här i natt. De jobbar på Våghustorget i morgon.

Oktober, 31. tisdag. Lennart och jag åt lunch på Holmgatan där jag var barnvakt tills Lasse kom hem. Elsemarie hos hårfrisörskan och sedan till Grammofoninspelning tillsammans med kören Joybells.

Nu tog den slut, Oktober månad 1995. Då går jag till sängen. I morgon bittida får jag två bullar till kaffet! Tackar Gud för att jag mår så bra och för att Han har så stor omsorg om mej varje dag.
När det stormar så kommer Han med sin frid och allt blir väl."Bred dina vida vingar o Jesus över mig." Hoppas att ni alla haft en bra dag och att vi alla ska sova gott i natt.
I Aleppo ser det ut som om IS är på reträtt. Må staden byggas upp igen, så de som vill, kan återvända.


torsdag 27 oktober 2016

Onsdag 26 och torsdag 27 oktober 2016. Fikabesök. SÅ roligt!

I dag sov jag länge. Jag borde lägga mig tidigare på kvällarna, som jag föreslog mig för ett par veckor sedan. Så lätt man faller in i gamla mönster.
I dag SMS från Elsemarie, redan på jobbet i Katrineholm.
Vet du vem Bernard Mickelsen var? Han ska ha bott i Figeholm. Så klart jag visste. Där kände alla till alla. Då fick jag veta att hans barnbarn och Elsemarie är kollegor. Världen är liten. De hade pratat med varandra om Figeholm. Karamellfabriken och Nordstjärnan och mycket mer. Högst intressant!

Det är märkligt hur lite man hinner nu för tiden. Hann i alla fall, utan jäkt med att prata med både Helge,  IngaMaj och ett par till.

Nu ska jag skriva en kort blogg och sedan sova. Läste i dag i en dagbok från förra året om Isak och så klart kom ett par tårar. Jag är nöjd med att det inte blev någon mer hund i familjen för det räcker med att skiljas från en hund EN gång och även om det blivit en ny hund hade det inte varit Isak.

Har fått SMS från ett par barnbarn i dag. Det gläder mig.
Gårdagen fick jag fikabesök av Annelie, som kom flyttandes från Malmö nyligen. Att de fick lägenhet på nästa gata är något jag är så glad för. Innan flytten till Malmö träffades vi ofta och Annelie har fattats mig de här åren, så nu ser vi framåt även om jag naturligtvis hade lättare att hänga med på stan på den tiden.

Jag tror att jag måste till sängen fast klockan bara är 21.00
Kommer nog att sova gott och vakna tidigt. Tja det blev inte mycket till Blogg det här men det är som det är. Jag är tydligen gammal och trött! I morgon borde jag hinna med att baka Finska Pinnar, som jag planerat i flera dagar. GodNatt kära vänner och Sov Gott!

Nu ska jag läsa lite och så prata med min osynlige vän en stund. Någon smsade i dag och bad om förbön. Pratade nyss med en väninna i min ålder och hon berättade hur hon häromdagen fick ett pling på dörren av en kvinna (de bor i samma hus) som bad om förbön för en släkting som snabbt insjuknat och hamnat på sjukhus där man såg mycket allvarligt på situationen och inte gav något hopp.
 Min väninna lovade att bedja och gjorde det och fick sedan veta att släktingen kommer att överleva. Något hade hänt i hennes tillstånd, som vänt till det bättre. Inte alltid får vi uppleva så snabba svar men vi får aldrig sluta att be.
ALDRIG! Jag har alltid någon att be för och upplever det som en stor förmån att få vara med i det godas tjänst.
Sådärja! Nu kom jag igång igen! Att prata om Gud och hans verk är så stor glädje för mig. Vi känner varandra sedan så många år och jag vill vandra vidare i hans sällskap. Jag vet ju vart jag är på väg!

tisdag 25 oktober 2016

Tisdag 25 oktober 2016. Tur att det finns en granne att fika med ensådan här grå dag.

Denna bild är från min Vårdcentral med min fina läkare och en patient. Fotot säger så mycket tycker jag. 
Ja, grå blev dagen och den, på min iPhone  utlovade solstrålen, klockan 17.26 i går, lyste så vackert med sin frånvaro. Men se bara! På onsdag, fredag och söndag syns en bit av en sol bakom ett moln. Låter lovande! Men på SÖNDAG! Ja, på SÖNDAG  syns endast en stor SOL. Dä ni, vänner!

 Jag väntar så ivrigt på solen för i solsken ska vinteräpplena plockas har jag hört. På söndag är jag på födelsedagskalas för barnbarnsbarn med moder, men hinner kanske också plocka några äpplen innan dess. Riktigt säker på den stora solen är jag ju inte förstås!

För första gången i mitt liv är jag också bjuden på Hallowenfest. Det ska bli intressant. Speciellt för att få träffa de som kommer att vara med! "Gamla" kära vänner!

Tyckte det var alltför grått väder i morse så jag ringde grannen för lite förmiddagskaffe,
Det blev kaffe hos Karin i stället. Hon har sitt köksfönster vänt mot gatan så man kan se de som går förbi på trottoaren. En och annan bil kan ibland synas.
 Jag kände direkt när jag kom till den här gatan att här var ett bra område och stortrivdes på en gång. Lugnt, tyst och stilla!

 Får se om det kommer något bra förslag till  lägenhet framöver! Då får jag lämna idyllen här.
 Hörde nyligen talas om en dam som sålt sitt hus i ett område där hon bott i många år och flyttade in i lägenhet i en annan del av stan och har det lite jobbigt att anpassa sig. Jag skulle nog inte ha svårt med den sidan om jag var frisk för jag hittar alltid på något att göra och ensamhet har aldrig varit   något problem för mej.
 Däremot, att efter 44 år i fristående hus, återgå till att bo i lägenhet kan måhända vara svårare.

Nu har jag ej tänkt  flytta utan att  veta att det är Gud som har tagit fram mitt nya boende, så jag tar en dag i taget, viss om att Gud älskar att få leda mig och han vet var han vill ha mig. Men nog är han bra "seg"  ibland och då är det lätt att ta sig för med att fatta egna beslut, som sedan visar sig ej vara så kloka. Så jag gör nog bäst i att invänta honom, som känner forntid, nutid och framtid. För både min och Guds skull. Jag har varit med några gånger så jag borde vid det här laget veta.

Han är så nöjd när han får leda, för han vill alltid vårt bästa.
Nu blev jag plötsligt trött och då är det bäst att dra sig till sängen och ännu en dag gå dit, utan att ha gjort vad jag planerade i morse. Något som min matgäst och jag också diskuterade i går och som fick oss att skratta ännu mer. Kul att vi kan göra det, men det beror på att vi vet att de flesta åldringar  oftast har samma problem.

I går anmälde jag mig som medlem i Villaägarföreningen så i november ska jag dit på höstmöte.
I november har jag också tid för besiktning av bilen, som sedan byter ägare. Då blir det plats för andra grejer i garaget!
 Jo jag "röjer" ibland men det blir bara ett par plastkassar och sedan jag slängt det funderar jag över om det verkligen var rätt saker jag slängde. Kanske borde anställa någon att utföra jobbet medan jag blundar! För att sedan tacksamt betala för "röjningen".

Så gick dagen och jag säger GodNatt till er, alla vänner. Hjälp mig gärna i bön för en person som  jag särskilt ber för denna vecka och kommer att fortsätta med tills bönesvaret kommer. Då ska jag berätta om "Guds dråpliga gärningar", för att citera en  tidigare omnämnd Örebro-pastor.

måndag 24 oktober 2016

Också en måndag! 24 oktober 2016. Flera skratt i dag. Berättar lite!

Måndagsmatgästen kom. I dag kom vi i vårt samtal att nämna ett par personer, som utmynnade i det vanliga i vår ålder. Ja men vad var det nu igen hon hette? Efternamnet kom vi ihåg och en del andra förnamn, släkt till dessa två vars, namn vi båda försökte komma på. "Jamen, jag har det ju i huvet"
"Jag kan se både henne och hennes son framför mej men vad hette dom i förnamn nu igen? "
Och vad hette det där de bodde? Jag vet ju så väl vad stället heter. Det kommer senare."

Hahaha! Vad vi skrattade! Kom överens om att den som först kom på något skulle skicka sms till den andre.
Jag fick skjuts till träningen där jag fick vara med om nästa skrattsalva.
Före träningen satt jag,som vanligt , med min iPhone, Hade skickat ett meddelande till Birgitta i Göteborg, som fyllde år i lördags. Skulle kolla om hon läst det, vilket jag inte kunde upptäcka på en gång. Vet ej hur jag gjorde men plötsligt ser jag hennes glada ansikte i mobilen.
 Men hjälp! Jag hade kommit åt Facetime! Det var inte meningen. Jag kan ju, i stort sett, bara skicka meddelande och blogga. Plötsligt kastades jag in i något nytt utan att vara ledsagad av ett barnbarn.

 Jag förklarade för Birgitta att jag aldrig använt Facetime tidigare och kunde nog ej dölja min nervositet. Vad vi skrattade!
 Oj då, plötsligt var man sedd utan att först ha hyfsat till sig.
Vi fortsatte dock  att prata och hem kom mannen från sin just avslutade träning, så vi hann också se varandra och växla ett par ord. Det var verkligen roligt att både ses och prata med varandra.

Jag har länge tänkt åka till Göteborg för att hälsa på familjen. När jag nu såg dem längtar jag ännu mer att få göra ett besök hos dem. Det finns i sammanhanget två små barnbarn, varav jag bara sett den äldre av de två.

När jag kom hem från träningen kom jag på att det var dags att betala ett mindre antal räkningar. Eftersom bilskatten skulle vara bokförd senast 26 oktober fann jag för gott att se till så jag var vid bensinmackens brevlåda före klockan sex.
Jo, det borde lyckas! Väl där fick jag veta att närmaste brevlåda numera finns på Coop, en bit bort.
Nej!!! Jo det skulle bara ta några minuter att gå dit fick jag veta. Som tur var hade jag rullatorn och började gå i riktning mot Coop. Hittade en brevlåda. Tyckte att det lät som att det fanns mera post i den så jag gick in i affären för att köpa frimärken och fick då veta att mina gamla julpostfrimärken går att använda fortfarande på samma sätt som vanliga märken. Tack för det!

Så började den långa vandringen hemåt. Jag tog tid exakt 25 minuter tog det. I dag blev det ordentlig träning!
På altan stod två små hinkar hemkokt ärtsoppa, "kokt på rikligt med bogfläsk" och i min iPhone fanns ett meddelande om detta från Lasse. "Godaste ärtsoppan ever. Recept?"  Svar:"Nix. Hemligt!"
Det betyder väl att jag kommer att bli bjuden fler gånger. Lasse är numera expert vad gäller god ärtsoppa.

Som sagt, hem kom jag och inte var jag så trött som jag förväntat mig. Jag satte igång tvättmaskin och kände t.o.m lite arbetslust. Tänkte som så att lördagens förböner fortfarande fungerar.

Det blev en rolig dag med mycket skratt. De båda namnen kom jag på strax före träningen och skickade sms och fick ett HaHaHa till svar.

Nu ska jag bara hänga tvätten, läsa lite, prata med Gud om det ena och det andra. Till honom kan jag säga allt, om det svåra, det roliga, mina drömmar, om mina nära och kära, om mina vänner. Han förstår så bra och lägger tillrätta när så behövs. Dagen slutar bra! SOV GOTT, vänner!





söndag 23 oktober 2016

Söndag 23 oktober 2016. Fick lite annat att tänka på och bloggen blir därefter.

Dagen har varit mörk och grå och jag har sovit bort en del av dagen. Klockan tre kom Inga och vi begav oss med Färdtjänst till ett möte på Drottninggatan. Ytterligare en liten församling finns i denna stad och alla behövs. Det beds om väckelse över stan och över landet.

Ibland blir jag så glad när jag vet att vi är så många som beder och drar åt samma håll och att Jesus, så klart är på VÅR sida. Han längtar efter människor som vill ta emot honom.

Det är också en förmån att vi får be till Gud om hjälp för andra, som behöver få möta Jesus och börja ett nytt liv tillsammans med honom. Ni får gärna be för en person, som jag själv en tid har bedit mycket för och som jag vet kommer att få ett bra liv tillsammans med Jesus . Bed med mig för detta.
Bön åstadkommer stora ting. Vi har en fiende, som kämpar MOT oss men Vi håller ut, vänner!

Jag är så tacksam att jag fick detta att räkna med Gud med mig från barndomshemmet.

Skulle ha skrivit lite om forntid men jag får vänta med det till i morgon.

Nu avslutar jag min korta blogg för i kväll. Ska tala med Gud och tacka för allt gott han givit i dag.

"Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på! Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta giver ju åt varje nyfödd dag, dess beskärda del av fröjd och smärta, möda vila och behag."
" Själv han är oss alla dagar nära för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära."
I Mosul pågår kriget och  många av de som flyr blir dödade av minor och krypskyttar.
Vi ber för dem och vet att när vi gör det så kämpar vi på det godas sida.

lördag 22 oktober 2016

Lördag 22 oktober 2016. Detta en dag med många inslag. Jag berättar!

Det är faktiskt roligare att blogga än att skriva dagbok även om jag i viss mån gör det också. Tänker ibland på hur många försök jag gjorde att skriva mina memoarer, som en del barnbarn föreslagit. "Det gick åt pipan", passar visst bra att säga här. Undrar förresten var det uttrycket kommer ifrån. Ytterligare något att googla på. Nu är jag där jag är. Visst händer det att jag tänker att jag nog ska sluta med bloggen och läsa böcker i stället men nu är det faktiskt så att, förutom att jag själv tycker att det är roligt,  så har Gud ett finger med i detta. Jag tror inte att jag tidigare berättat detta. Nu ska jag göra det.

För ca 30 år sedan var jag, som jag tidigare berättat om, tillsammans med vänner från olika församlingar i Örebro i en bönegrupp, som i flera år, varje måndagsmorgon träffades. Vi möttes i varandras hem, fikade och berättade för varandra om "Guds dråpliga gärningar", ett uttryck, som en örebropastor ibland använder. Vid kaffebordet var det sådant vi pratade om och sedan var vi inför Gud i tacksägelse och bön i 2-3 timmar. De som förvärvsarbetade bytte till sig ledighet, en del var pensionärer, någon jobbade i egen firma. Själv var jag  på den tiden arbetslös långa perioder
Vi åkte på retreat tillsammans och höll telefonkontakt med varandra. Hela tiden med Jesus i centrum. Nu rinner en tår utför min kind. Jag tänker på de kära vänner, som gått hem till Gud under årens lopp. Jag minns deras namn. Jag minns deras utseende. Jag minns deras hem. Jag minns deras hängivenhet, deras kärlek till Jesus och människorna. Jag tackar Gud för dem alla och för all välsignelse från Gud vi upplevde i gruppen.

Vi hade böneämnen, som vi delade med varandra och med Gud. Det hände att Gud sa något till oss, som grupp, eller till någon enskild. Vid ett tillfälle fick en av deltagarna ett ord från Gud att säga till mej och det rörde sig om att Gud skulle "föra mig ut på öppna fält." Jag hade fullt förtroende för den kvinna, som sa detta, och jag förstod att det verkligen var Gud, "som var i farten". Jag skrev in det i en liten antecknings bok, gjorde som det står om Maria, Jesu moder. "Hon begrundade allt och gömde det i sitt hjärta."

Om ni visste vad jag har begrundat och undrat! Vad menade Gud? Skulle jag stå på Stortorget och predika? Nej så kunde det inte vara men vad betydde det Gud sagt?

Åren gick. Min lilla anteckningsbok fanns kvar. Såg bokstäverna då och då men allteftersom tiden gick så tänkte jag allt mindre på det. En gång frågade jag min vän vad hon trodde om "öppna fälten", de ord från Gud hon för flera år sedan förmedlade. Hon log, som hon ofta gör, och sa att det kom inte hon ihåg. Denna kvinna får ofta ord från Gud att förmedla så jag bara tänkte: "Jasså" och , utan att tvivla på äktheten i det ord hon förmedlat från Gud, tänkte jag allt mindre på det.

På den tiden när Gud talade om öppna fält visste jag noll och intet om ordet dator. Georg dog år 1990 och jag minns att han under sista årtiondet hade god hjälp av sin dator. Han jobbade i Stockholm och veckopendlade. Vid ett tillfälle minns jag att han hade den lilla väskan med datorn med sig hem. Att jag skulle befatta mig med en sådan var otänkbart och inte heller fanns ju behov av detta.

Nyåret 2012, då jag ett par år ägt en gammal övergiven dator, hade ett bloggande barnbarn lärt också  mig att blogga, i stället för att skriva memoarer.
Ungefär 28 år efter "ordet från Gud", var jag ute på de "öppna fälten". Men Gud! Var det detta du menade???

Som jag brukar säga: " Gud vet Forntid, Nutid, Framtid. Medan hans lilla barn inte har en aning.
Nu kombinerar jag mina memoarer, dagboksskrivande och tillfälle att dela det bästa jag har. Min tro på Jesus, som dog och uppstod för oss människor så att vi återfick den gemenskap med Gud som en gång bröts.

Nu kom plötsligt en gammal sång, som vi sjöng mycket på 50-talet, tonande inom mig och med den avslutar jag kvällens lite annorlunda blogg."Ljuvligt och kärleksfullt Jesus hörs kalla. Kalla på dig och på mig. Famnen är öppen, ja öppen för alla. Öppen för dig och för mig"

Men dagen då? Jo jag skrev på Facebook om att jag var lite yr i dag men att jag ändå skulle baka några bullar. Söndagsmorgonkaffe och bullar är en gammal tradition sedan vi gifte oss, Georg och jag.
Av en ganska ny vän på Facebook fick jag en hälsning " Jag ber för dej, Guds välsignelse!" Jag blev så glad. Tack vännen! Jag kände att dina böner blev hörda! Roligt det här med Facebook. Jag orkade!  Gud sviker aldrig. Dagen har varit helt lugn och i övrigt händelselös. Sov Gott, kära vänner!

fredag 21 oktober 2016

Fredag 21 oktober 2016. Kort ska den bli, bloggen, så dryga gärna ut med en Bamsetidning, ni som läser bloggen som godnattsaga.

Jovisst kände jag redan när jag vaknade i morse att det inte skulle bli en höjdardag. Jag kände vemod. jag ville gråta och gjorde det också en stund. Ibland är det skönt att ostörd få fälla några tårar.
Men det hör till åldern. Det sa de på TV häromdagen.
  Sven ringde. Ville jag bli hämtad till Fredagscafe' i Lundhagskyrkan på eftermiddagen?
Glad blev jag för att komma ut lite en gråmulen dag som denna. Jag har varit där några gånger tidigare.Trivsamt att vara där och dricka  kaffe med hembakat gott bröd, lyssna till fin sång och musik och träffa trevliga människor. Jag har nytta av det länge.  Jag sa " Jatack"! på en gång.

Efter en stund kände jag bara hur svag jag var och insåg att jag borde stanna hemma. Så blev det.
Tyst och lugn blev dagen. Fläskfärsen jag fick i går lades i plastpåsar i frysen förutom en mindre del som jag gjorde några biffar av i kväll. SÅ goda.

Ringde ett par samtal för att uppmuntra vänner, varav den ena har svår värk i höften. Vi fortsätter att be om förändring. Ska bli bättre på att ringa. Vi ber i telefon och Gud är "större än vårt hjärta och vet allt",står det i Bibeln så vi är i goda händer och han ger hjälpen på rätt sätt.

Det är fredag och det betyder att från Pingstkyrkan sänds programmet "Förbönskväll" och "Önskesånger" så nu lägger jag mig i sängen, lyssnar och läser i boken som är på gång sedan lång tid. Fort går ingenting numera!

Sov Gott! Såg på TV hur fruktansvärt människor i staden Mosul lider. Människorna bara vill bli fria från IS. En pojke berättade hur de halshögg hans kusin medan han såg på. Man kan bara ANA hur den stackars gossen ska klara av att leva med ett sådant trauma.

Jag kan bara tala med Gud om deras svåra situation och han har inte glömt sin skapelse, men än så länge har Ondskan kvar sitt grepp över så många och som Guds folk använder vi de medel vi har och det är att gemensamt bedja om en förändring. Vi har varit förskonade från mycket lidande. Vi kan inte hjälpa alla som flyr men vi kan hjälpa några och då gör vi det. Även om vi inte gör det för att få lön så vet vi att Gud ser med välbehag på det goda vi gör och lönen får vi på många olika sätt. Som min pappa brukade säga:" Gud ger och delar ut av sitt goda  och Gud blir aldrig någon något skyldig."

Egentligen borde jag varit i sängen redan, men nu störtar jag dit via tandborsten och önskar oss alla en GOD NATT! "Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin frid". SOV GOTT alla mina kära vänner!



















torsdag 20 oktober 2016

Torsdag 20 oktober 2016. Surgräddskringlor och fikabesök. Kortisblogg.

Min tro på en stor, mäktig och kärleksfull Gud torde ingen av mina bloggläsare betvivla.
Den här dagen blev också ett bevis på att han lever och bryr sig.

Ni vet att jag bakade några surgräddskringlor i går., blev trött och stoppade hälften av degen i kylskåpet. På förmiddagen i dag ringdse Kerstin. Om jag var hemma? Joodå!
Jag fick bråttom med att baka ut resten av kringledegen och sätta på kaffe.
Dagens kringlor blev inte vackrare än de i går. Men goda. Kerstin och jag pratade om skillnaden mellan de kringlor mormor Alva gjorde och de vi åt i dag. Jag vet vilka som vann!

Medan vi fikade kom min vän Benjamin, som härstammar från Sierra Lione, kom som tonåring som flykting till Nya Guinea där han blev frälst, kom till Sverige och Dorothea där han blev döpt och så småningom via Linköping till Örebro där vi nu tillhör samma församling, Filadelfia.
Benjamin har blåbär, som han plockade i somras, förvarade i min frys, så han kom för att hämta en påse. Han fick också en del äpplen, som han skulle göra mos av.

Båda kaffe gästerna fick Äppelpaj utöver kringlor till fikat.
Kerstin hade varit i en "riktig" Köttaffär och hade en verkligt fin gåva med till mej. Inte mindre än 1½ kg "riktig" fläskfärs. Jag har länge tänkt göra egna, hemgjorda köttbullar, som blir bäst när de görs av fläskfärs (för det har min mamma sagt), men har ej fått till det. Kanske för att jag är i fel butiker och inte hittar bra fläskfärs.

När kaffegästerna gått var det dags att börja tänka på Alpha och andra kurser som håller till i kyrkan
på torsdagskvällar. Efter moget övervägande smsade jag till pastorn och sa att jag avstår denna termin. Återkommer nästa. Anledningen är att jag har en del kontakter med vänner, som jag  träffar och ibland ber tillsammans med och andra som finns på andra orter men som jag har ett förbönsansvar för.

I kväll fick jag ett SMS från en av mina vänner, som berättade hur jag tagit kontakt i rätt ögonblick. "Måste ha varit Gud som ingav dej att ringa just då."  Det är sådant som gör mig så glad. Att då och då påtagligt vara ledd av Gud är det mest spännande man kan vara med om.

Ytterligare ett samtal i kväll gäller en äldre kvinna, som har fruktansvärt ont i ett knä. Kära bloggvänner,bed gärna för henne att hon på ett eller annat sätt får hjälp och smärtan försvinner. Alvedon hjälper tydligen inte! Jag ska nu gå till vila och innan jag somnar ska jag tacka Gud för bönesvar både i går och i dag och be för sådant som jag kommer att få svar på när Guds tid är inne.

Kan tala om att lägenheten, som jag inte tittade på i går, men som jag ändå fått små pling på i telefon när någon givit ett nytt bud i dag, nu är uppe i mer än 700000 utöver ingångspriset på 1.975000. BSNV.
Jag tar en dag, ett ögonblick i sänder. Ibland kan det vara mindre bra förstås. TEX om jag ska ringa och beställa bilbesiktning och glömmer det dag efter dag, som nu skett en hel vecka! I MORGON, I MORGON måste det ske. Jag är lite glömsk också.

Tack, Gud för de människor du hjälpt, uppmuntrat och förvandlat oro till frid för i dag och tack för allt jag själv har fått erfara av din nåd och kärlek.  Du sviker aldrig!. Jag tror på dej! Amen!

onsdag 19 oktober 2016

Onsdag 19 oktober 2016. Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Vad har jag gjort med den?

Satte igång med att baka surgräddskringlor, som vår mamma så ofta bakade och som vi fick till eftermiddagskaffet varma sommardagar då vi kom från sjön efter att ha badat i timmar i Östersjöns salta, klara vatten. (Jag talar här om 30-60talet).

I dag skulle jag få fikagäst. Ringde min syster för att få veta hur man bakar dessa kringlor. Samma svar, som jag skulle ha fått av mamma , om hon varit vid liv. Så här alltså:" Ta en bit smör, lite socker, hjorthornsalt, lite bikarbonat, sur grädde och mjöl.

Jag gjorde så. Tyvärr blev de så fula att jag inte ens vill skicka dem på ett foto. Men ack, så goda!
 För att bättra på det hela så gjorde jag en äppelpaj, vars recept skrivits av en yngre årgång bagerska  och i vilket stod följande:" Lägg äppelbitar i en form. Smält 200 gram smör eller margarin! Blanda med 3 dl mjöl en knivsudd bakpulver, 1 dl socker. Klicka smeten över äppelbitarna och grädda i 225 grader!" Detta recept ger jag till er som läser min blogg så kan ni också prova. Jag kan försäkra att den äppelpajen blir läcker. Vispad grädde eller vaniljvisp till servering.

Vi fikade och pratade och just när vi sa hej då så ringde ett barnbarn ett samtal som gjorde mig så glad.
Efter en kort stund kom Inga för en fika. Kaffebordet var ju dukat så det passade bra. Jag har tidigare berättat om vår vänskap, som började på en av stadens bussar.

I går bad jag tillsammans med en bekymrad person till Gud om att en förändring skulle ske i en viss situation. Vi lämnade saken i Guds händer då vi insåg att vi ej kunde förändra något i egen kraft.
På förmiddagen i dag fick jag ett smsmeddelande att allt hade löst sig i går kväll och att det som i går såg omöjligt ut nu var på väg att få sin lösning. Underbara Gud, ropar jag! Gud vet hur han ska hantera våra svårigheter. Fortfarande väntar jag på ytterligare några bönesvar men blir så uppmuntrad av varje gång jag ser att Gud bryr sej om oss och griper in, som svar på bön!

Minns återigen sången" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå? Räkna med GUD ty han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmår."

Innan Inga i kväll gick hem tackade vi tillsammans Gud för att vi får ha en sådan far! En far som ser allt, vet allt och ger oss hjälp i rätt tid. Tillsammans med en annan kristen har jag en överenskommelse att under en viss tid bedja för att en person vi känner ska få göra bekantskap med Jesus, som inte drog sig undan döden utan utgav sig själv för oss alla. Han bara längtar efter att få ha gemenskap med oss och vill ge oss FRID.

Tacksam för en så innehållsrik och bra dag, om än grå och regnig, går jag nu till nattens vila inom den tidsram, som jag häromdagen föreslog mig själv att försöka hålla för att må bra på ålderns höst.

Måste väl berätta om att jag ibland får en tanke om att flytta från mitt lilla hus till någon annan bostad. När någon av mina barn hör detta så går de ut på nätet och kollar in vad som finns att hyra eller köpa. Denna vecka var det en bostadsrätt till salu. Jag fick bilden skickad till min iPhone. Jag nöjde mig med detta och gick ej på visning eftersom jag visste att jag ej ville bo i det område där den fanns. Men roligt var att följa budgivningen genom de "pling" som hördes varje gång ett nytt bud gavs. Vet ej om budgivningen slutat ännu men priset gick under tiden upp med ca500.000 kronor.

Roligt var det i alla fall att följa det hela och själv vet jag av erfarenhet att också val av bostad är något som Gud bryr sig om. Därför kan jag lugnt gå till vila, tacka Gud för Hans storhet och be för min familj och andra. "Gud är inte långt borta från någon av oss" står det i Bibeln. Halleluja!
 

tisdag 18 oktober 2016

Tisdag 18 oktober 2016. Liten kortisblogg om dagen.

Om ni kunde se mig nu,så fin som jag är sedan jag varit hos den absolut bästa hårfrisörska jag någonsin haft.
Innan mitt besök där hade jag haft besök av Sven, som sin vana trogen ringt från Maxi och frågat om jag behövde något därifrån. Han kom hit med den stora påse potatis jag önskat. Fick sedan åka med honom till hårfrisörskan.

Efter hemkomsten fick jag besök av Annelie, som under många år haft en stor plats i mitt hjärta. Vi fikade och pratade om för oss viktiga saker, bad till Gud och gav varandra en stor kram. Vi är varmt förbundna med varann.

Ringde IngaMaj men fick ej svar. Pratade med Stina och Raquel.
I dag fyller Maria 67 år och "äkta" pensionär. Förr inträdde pensionsåldern vid uppnådda 67. Jag ringde och GRATTADE. Vi ska ses en annan dag!

Jag sitter i köket och fryser. Kom på att jag i flera timmar haft två fönster öppna. Nu stängde jag och ska strax inta den kalla sängen men här finns gott om värmande morgonrockar och filtar.

I dag har jag tagit tag i pappershögar och tidningsbuntar. Som jag berättat tidigare, så hör jag till dem som lätt fastnar i detaljer och jag kan försäkra att  detta, som i mitt fall gått till överdrift, är inte något som gör livet enklare precis!

Från staden Mosul i Irak får vi veta att striderna fortsätter för att få ut IS, som i ett par års tid haft viss makt över staden. Folket lider och man blir så fylld av medlidande med de stackars människor som oförskyllt får lida. Nu hoppas de som flyr på att få vända tillbaka en dag. När man ser bilderna på TV så tänker man:" Vända tillbaka till VAD? " Våra böner är en motvikt mot ondskan för vi har Gud på vår sida när vi samarbetar med honom. Återigen; MOT det onda! FÖR det goda. ALLTID"

I kväll var Elsemaries tåg försenat men hon hann tydligen vara med Tobias på fotbollsmatch såg jag i ett meddelande. I morgon ska jag baka bullar och Finska Pinnar. På eftermiddagen får jag besök av en vän från församlingen. Roligt då om jag har lite nybakat att bjuda på.
"Dagarna försvinner i hast som en dröm, år efter år ila bort" vill jag minnas att vi sjöng i min barndom. Så är det och nu ska jag se om sängen blivit så pass varm att jag vågar sova där. Annars är jag ju så lyckligt lottad att jag har andra sovplatser också.
Just nu kom ett kärt SMS från yngsta barnbarnet! Klart att jag kommer att sova gott!

måndag 17 oktober 2016

Måndag 17 oktober.2016. Grått ute, grått inne! (Sol i hjärta och sol i sinne????)

Lite regn denna gråmulna dag! Jag hade matgäst, Fick skjuts till träningen. Handlade i Närbutiken det jag kom ihåg. Ringde IngaMaj. Hon skulle bort i eftermiddag så jag går dit en annan dag.

Pratat med Stina i dag, med Helge i går.  I TV berättas om att Mosul i Irak bombas och att det beräknas att en miljon människor kommer att fly, att IS kommer att i det längsta hålla ut, att man befarar att de kommer att använda sig av mänskliga sköldar där barn också kan komma att användas.

Ondskan tilltar. Fienden förleder många men vi vet att Gud är starkast och att Han älskar oss.  Evangelium om Jesus är ett glädjebud till oss människor. Läser om det i Nya Testamentet Matteus, Markus, Lukas och Johannes.

Jag har i dag haft två långa telefonsamtal.  Det första var från en  vän, boende på annan ort, som har stora bekymmer med sin mor, som behandlat henne illa och sagt många fula saker till henne under flera år och nu, uttalat en förbannelse  över dottern via SMS. Jag skriver detta för jag förstår att jag fick kännedom om det hela för att dottern vet att jag tror på Gud, vilket hon själv också numera gör och jag vet att flera av er bloggläsare också ber och tror på en mäktig Gud och min önskan är att ni ska vara med i bön för detta allvarliga böneämne.  Vi bad i telefon om beskydd. "Jag vill ju ha tillbaka min mamma. Att prata henne tillrätta går inte så hjälp mig att be", var hennes vädjan!


 Efter uttalandet av denna förbannelse fick min vän plötslig huvudvärk i ett par dagar. Vi kom överens om att be för mamman, som jag f.ö. träffat vid ett par tillfällen för flera år sedan och mer eller mindre följt genom åren!
 Vi får bära min väns börda (precis som det står i Bibeln att vi SKA göra), Det måste  bli en normal kontakt mellan mor och dotter. Bara Gud kan åstadkomma det, som det ser ut nu!

Nu ser vi framåt och förväntar oss ett ingripande från Gud. Han vet nutid, forntid, framtid och
"kan göra mer, ja långt mer, än vi kan bedja eller tänka",står det i Bibeln. Amen!

Nu ska jag sova och i morgon gå till hårfrisörskan, en lyx jag kostar på mig för guldkanten mina barn förser mig med. Sov Gott kära vänner! Så tacksam och glad för varje dag jag får uppleva.
Såg i TV1 klockan 20.00" Sveriges bästa hemtjänst." Så rörande och bra program!

söndag 16 oktober 2016

Söndag 16 oktober 2016. Födelsedagsträff, fikagäst och en del annat.

Gudstjänst från Frälsningsarmen i Linköping. Närradio d:o med Birger Skoglund från Örebro. Gud gör under än i dag.
Jag hämtades av barnbarnet Mattias till Födelsedagslunch hos Kerstin. Mina barn är så duktiga på att laga mat och dagens välkryddade kalvkött med husets goda sallad var läcker! Jag älskar att bli bjuden på mat hos barnen nu när jag inte själv har ork att bjuda på fest hos mej.

Fick skjuts hem med Mikael, AnnaLena och barnen Gustav och Matilda.
Jag har det verkligen beviljat men klagar inte heller!
Det som är svårt när man varit mormor och farmor i så många år och varit med från början när barnbarnen kommit till världen en och en, för att till sist bli fjorton, är kanske att inse att de plötsligt alla är vuxna. Jag har haft många roliga år tillsammans med mina barnbarn, som jag nästan alltid prioriterat och haft god kontakt med. Nu måste jag inse att de lever sina vuxenliv och har sina egna liv att hantera och tänka på och jag lever mitt liv på mitt sätt.

Då är det bra att ha vänner att umgås med och jag är så tacksam att ännu finns det, av den äldre generationen,  några kvar i livet och under årens lopp har jag fått en del yngre vänner som jag har kontakt med. Att vara ensam har också sitt värde! Om det inte blir så att det upplevs som något man har svårt för.

Sedan jag kom hem har jag haft besök av Inga, min väninna, som bor nära mej.
Fika med äppelkaka, tända ljus och mycket prat om vardagslivet, i vilket det finns vissa likheter.
Innan Inga gick hem fick jag ett SMS med önskan om förbön för en medelålders kvinna, som fått en stroke och var på väg till Sjukhuset. Vi bad tillsammans för detta och tror att Gud är med och att allt ska bli bra.

Min bästis och skolkamrat från barndomstiden i Figeholm, Britt Augustsson, gift Sjövall, fyller i dag 89 år. Som jag brukar ringde jag och fann en vän med minnet i behåll (bortsett från namnminne förstås) och hon hade en del att berätta om sin dagliga tillvaro på Lidingö. Hennes syster Lena, ett par år yngre än Britt hade nyligen avslutat sin stund på jorden. De bodde ganska nära varandra och träffades ofta så jag förstår att det känns tomt för Britt. KarlVilhelm och AnnaLisa är också borta Kvar är nu, av de fem syskonen, Britt och Lillebror Lasse, boende i USA, sedan många år.

Jag tror mig veta att jag har en eller annan bloggläsare i Figeholm och måhända finns någon som minns familjen Augustsson från gamla dar.

Att bli gammal är inte så dumt!
Om morgondagen vet jag att, om allt går som tänkt är, jag får matgäst och kanske skjuts till träning.
Ska också ringa bilbesiktningen för nu ska min lilla bil bli körklar tills den byter ägare.

Nu återstår bara att säga GODNATT till er alla. Också i dag har jag fått se spåren av Guds hjälp som svar på en liten bönesuck. Han är aldrig långt borta och han älskar att göra oss gott.


lördag 15 oktober 2016

Lördag 15 oktober. Så mycket jag har att vara glad över varje dag!

I dag har jag varit inomhus hela dagen. På grund av kylan.
Jag ska i kväll gå till nattens vila i önskvärd tid. Det blir ej ofta så fast jag när det som något som en dag skall inträffa. Så märkligt att det skulle bli just i kväll. Ligga i sängen före klockan 22.00 !
I morgon blir det födelsedagsfest hos Kerstin tillsammans med hennes familj.
 Dessutom fyller min bästis från barnaåren 89 år i morgon.
Då blir det ett långt telefonsamtal. Om det blir som det brukar. När man nått denna aktningsvärda ålder vet man ju ej från gång till gång hur mycket man minns av händelser och annat att prata om men när jag fyllde i mars och Britt ringde så var vi båda klara i huvudet och kunde prata på som vanligt.
 Britt och jag höll ihop från första klass och har under alla år hållit kontakten. Stort glädjeämne!  Under några år bodde vi samtidigt i Stockholm. Jag flyttade vidare. Hon stannade kvar, men vi har hälsat på hos varandra under årens lopp. Känns fint att fortfarande ha en skolkamrat och bästis att hålla ihop med. Hoppas att vi kan ses framöver!

Detta veckoslut är släktens tvillingmamma för första gången sedan Edvin och Vilma föddes, på utflykt till en annan stad och pappan i familjen har just meddelat att allt går bra med att lägga alla barnen. Jag tror att det är sant!

Så blev det en kort blogg i kväll! Önskar GOD NATT till er alla! Det grå vädret ska fortsätta säger de på TV men vi har tak över huvudet och värme på elementen och sjunger lovsånger och tackar Gud för allt! Många är de som behöver våra förböner. Gud vill hjälpa oss alla! FÖR det goda, MOT det onda. Alltid. Där får vi alla vara med och i Bibeln står det att "Gud kan göra mer, ja långt mer, än vi kan bedja eller tänka."

fredag 14 oktober 2016

Fredag 14 oktober 2016. Vilken rolig dag det blev!

Att vakna före fem på morgonen utan att kunna somna om är ingen höjdare precis. Om man dricker sitt morgonkaffe, läser några verser eller ett kapitel i Bibeln, ett litet avsnitt ur "Daglig Kraft" andaktsboken och tackar och ber till Gud och sedan går till sängen igen. Vad händer då?
Jo i dag hände att jag somnade om och vaknade utvilad.

Tog en liten titt i garaget för att se om möjligen den försvunna bilnyckeln låg där. Det finns tyvärr bara EN nyckel. Nej den fanns inte i garaget! Inom mig hörde jag en röst säga att jag skulle inte oroa mig för Gud visste och han kommer ,visserligen ofta sent, men aldrig FÖR sent.

Ja,ja tänkte jag, Gud vet om allt! Också var bilnyckeln finns och Gud sviker aldrig, så jag bara visste att den kommer fram i rätt tid. Som Kristin sa när hon var liten. "När det är dags, farmor, då dör du. När det är dags." Jag har många gånger tänkt på lilla Kristins kloka ord och nu igen.

På förmiddagen kom min vän Annelie (som med sin man återbördats från Malmö) hit och fikade. Hon visste att hon lagt nyckeln på överenskommet ställe. Vi funderade och jag vet att jag är glömsk så jag var glad över att Gud sagt att jag ej skulle oroa mig.
För att göra en lång historia kort så hittade jag nu i kväll nyckeln i fickan på en jacka jag inte använt på flera dagar.  Jag meddelade berörda personer om fyndet och alla drog en lättnadens suck och jag tackade Gud för att Han lät mig höra sin röst att jag inte skulle vara orolig.
Jag är så tacksam för varje erfarenhet av Guds närvaro i olika situationer och hans frid.

När Annelie och jag fikat och pratat en god stund så hämtades jag av Ulla till Svampen dit Kerstin kom för att med oss fira gårdagens födelsedag med att bli bjuden på lunch i Svampens restaurang.
Passade på när Ulla var i stan och Kerstin inte hade jobbat natt så hon behövde sova på dagen.
Vi avslutade vår samvaro hemma hos mig innan Kerstin skulle börja jobba eftermiddag/kväll.
Ulla åkte hem till Hjortkvarn. Till mej kom Mika som kan laga trasiga lås och fick låset på ytterdörren att fungera igen.

När han var klar stod en bil utanför och väntade på att ta mig till Familjen Hallqvist för afterworksfika innan jag fick en åktur till fotbollsmatch med den 17åriga Tobias vid ratten och hans skickliga mamma bredvid som lärare. Han lämnades på plats och jag fick skjuts hem.

Har en känsla av att jag borde fullfölja bloggen sedan onsdagen gällande det betyg som Georgs mor Elsa fick den 13 augusti 1911. Intressant att se förändringar i Svenska språket på 100 år.
" ÖREBRO SIMSÄLLSKAP gör härmed bekant att det vid sin 47 årshögtid för utmärkt

SKICKLIGHET I SIMNING tilldelat ELSA OLOFSSON den större belöningen

                                     EKLÖFSKRANSEN
och förväntar sällskapet att detta vedermäle af aktning tillika skall erinra om förbindelsen att efter
yttersta förmåga befordra och utbreda den särdeles välgörande simkonsten.

  Underskrivet av PROMOTOR, ORDFÖRANDE och SEKRETERARE, 13 augusti 1911.                            
BETYG! Sträcksimning 1200 meter, betyg 3, Ryggsimning 450 meter, betyg 3.
Klädsimning 450 meter, betyg 3, Flytning 225 meter, betyg 3, Vattentrampning 225 meter, betyg 3,
Längddykning, 23 meter, betyg 3, Djupdykning 4ggr, betyg 3, Afklädning, betyg 3.
Hopp från högre trampolin,1, Lifräddning, ab.          Örebro 13 augusti 1911. SIMLÄRARE.

I en tidigare blogg berättade jag om att Georgs mor dog när han bara var tre dagar gammal. I det omtalade skrinet hittade jag ett recept utskrivet dagen efter Georgs födelse. Vi har i dag unga läkare i vår släkt och jag vill att ni ska se detta. Georg och jag träffade, för flera år sedan, en person från Uddevalla som berättade hur hon, som 10-åring fick springa flera gånger till Apoteket med anledning av mamma Elsas kritiska läge. Den flickans föräldrar, makarna Köllerström, var nära vänner till Georgs föräldrar. När vi träffades i Filadelfia, var hon med sin man på tillfälligt besök där och vi fick tillfälle att hälsa på dem och hon berättade lite om det hon kom ihåg från de kritiska dagarna kring Georgs födelse. Hennes föräldrar hade Manufakturaffär i Uddevalla på den tiden.

Sesådär! Nu tog denna innehållsrika dag också slut. Allt är väl och bilnyckeln på insidan av huset.
Säger GODNATT till er alla med hopp om att den stora geting som surrar i lampan ovanför mitt huvud av mig ska bli tillintetgjord inom kort!! Sov Gott!


torsdag 13 oktober 2016

Torsdag 13 oktober 2016. Kerstin 65 år! Vilken dag!

Så fick vi en Nobelpristagare i litteratur för år 2016. Låtskrivaren Bob Dylan blev det. Han är 75 år gammal och turnerar fortfarande.
I eftermiddag har jag varit i kyrkan där det var Nattvardsgudstjänst för Daglediga. Ett bra initiativ. Bilburna medlemmar hämtar oss, som inte är det och så får vi, som kanske inte regelbundet går i kyrkan var med om att fira Herrens Nattvard. Jesus sa: "Gör detta till min åminnelse." Det fortsätter de som tror på Jesu död och uppståndelse, runt hela vår jord, med och det är märkligt vilken härlig gemenskap det skapar bland människor som inte känner varandra men som är förenade och tror det Jesus har sagt. Jesus lovade att det ska komma en dag då vi gör det tillsammans med honom i Guds rike. Det ser vi, som Guds folk fram emot.

En kort men o så innehållsrik predikan vår pastor Anders Sundström lät oss få del av. Vet ej om han talade fritt ur hjärtat eller om det finns ett utkast, som jag gärna skulle vilja ha. Ska fråga om det.

Så befriande att höra om Guds Faderskärlek! Hur han  älskar varje barn precis som den personen är. Att han inte vill att vi alla ska vara lika utan att han i varje sitt barn ser just det personliga som just den har. En del är högljudda och pratar mycket, andra är tystlåtna. En del har fart i sina liv, en del mera stillsamma. Vi blev påminda om att vi ska vara nöjda med oss själva, liksom Gud är det, inte försöka likna någon annan, som vi tycker är bättre än vi. Just du har fått det som Gud ville att du skulle ha.

Roligt var att när jag skulle lämna kyrkan kom en kvinna och sa till mej: "Jag vill tacka dej för det där du sa, vid det där tillfället då vi var där och där."
 Just då hade jag totalt glömt både tillfället och vad jag sagt. " Jag har tänkt så mycket på det du sa", fortsatte hon och nämnde i korta drag vad det handlade om.
Först när jag kom hem drog jag till minnes hur någon vid en samling plötsligt sa:" Ruth, du har nog något att berätta" och hur jag för att "rädda mej", snabbt kom på, och berättade, en erfarenhet som
jag hade varit med om någon dag tidigare. Nu är jag så glad för att jag i dag fick veta att det jag sa fått vara till välsignelse. Så är det nog ofta tror jag. Gud använder sig av det han givit och som vi ibland för vidare till hjälp för andra. Ibland får vi "bara vara" och då räcker det.
Vi är alltid hans älskade barn i många olika skepnader, men vi älskar vår far och han älskar oss. Och vi syskon älskar varandra!

I morgon får jag besök till förmiddagskaffet av den från Malmö tillbakavändande vännen, som råkade få lägenhet alldeles nära min gata.

Jaha, så blev det så här i kväll. Vet sällan när jag börjar blogga var det hamnar till slut.
"Vad hjärtat är fullt av talar munnen" sa min kloka moder. Kanske hon hade rätt.
Under tiden jag skrivit har jag fått MMS på min iPhone.Ska nu lista ut hur jag går vidare med detta.
Till Filip kan jag inte ringa för jag har sagt att han ska få "va i fre", som han själv uttryckte sig i sina första levnadsår.Han pluggar till en tenta.'

I dag är det en stor dag i vår familj. Kerstin har hunnit ifatt storebror Sven och blivit pensionär.
13 oktober föddes hon på BB i Karlstad. SÅ roligt för oss att få en dotter som vi kunde ge namnet Kerstin eftersom Georg, då han var liten, med sitt lockiga hår fick smeknamnet Kerstin. Vi ska fira henne i kommande helg.
Jag skulle ha åkt till Göteborg på Kvinnoashram på fredag/lördag men, med hänsyn till vingliga ben och försämrad syn, valde jag att avstå denna gång. Hoppas på fler tillfällen.

I dag har jag i alla fall tränat, handlat och givit den unga tjejen utanför närbutiken en sedel. Vi träffas där då och då med vissa mellanrum och vi ler igenkännande mot varandra. Fel eller rätt?
Rätt i dag tror jag. Hellre  ge en slant för mycket än för lite.

Jag drar nu till sängen. Har en bok som handlar om "Jesu tillkommelse", som länge har legat vid min säng och väntat på att bli läst.

Nu säger jag GodNatt till er alla. Vi sjöng i dag  sången som Göte Strandsjö skrev:" Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn, så var det för mig att komma till Gud. Jag kände att där hörde jag hemma. Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mej och jag kände , här är jag hemma! Jag vill vara ett barn i Guds hem!"

onsdag 12 oktober 2016

Onsdag 12 oktober 2016. Plockat in pelargoner från altan.Inte roligt. Kämpar med beslutsfattande angående en resa.

Tiden rusar iväg. Ju äldre man blir ju fortare går det. Själv tror jag mig veta att det beror på att allt jag gör går så sakta numera och därför hinner jag aldrig med allt jag tänkt göra.
I huvudet finns så många planer men orken räcker inte till. Ändå är jag så oerhört tacksam för så mycket. Påminns just nu om att det var så det stod i andaktsboken. Tänk på sådant du har att vara tacksam för. Tacka Gud för det och be sedan om vad du mera önskar. Jag har börjat leva så. Först tacka Gud och lovprisa honom för allt gott. Sedan tala om för honom sådant som jag vill ha ändring på eller något som jag anser mig behöva. Han är så rik och då är jag det också för jag är hans älskade barn, som han unnar allt gott och HAN, (som det står på min köksvägg, ord av en tysk nunna) ÄLSKAR ATT GÖRA OSS GOTT, MEN HAN FINNER SÅ FÅ SOM TROR DET OCH DÄRFÖR ÄR DET SÅ FÅ SOM FÅR UPPLEVA DET. Tilliten till Gud och tron på HANS förmåga att agera i våra liv är många gånger avgörande för vårt handlande.

Det är ej så ofta grannen och jag fikar tillsammans men i dag smsade jag att hon var välkommen in på lite förmiddagskaffe. Det är värdefullt att ha bra grannar och det har jag begåvats med.

Elsemarie har varit i Stockholm för jobbet två dagar och hållit till i närheten av gatan där jag började mitt första jobb i huvudstaden. På 40-talet när bilarnas antal ej var så många och man nästan alltid cyklade till jobbet. Det händer att jag ibland, med längtan, ser tillbaka på ungdomstiden i Stockholm.
Ett okomplicerat liv man levde. Trogna vänner och fästman!!!

 Nu börjar höstens kyla göra sig påmind. Ogillart! Grannen hade i dag med sig av sina goda äpplen, som hon plockat ner en del av. Vi väntar i det längsta med att ta dem alla från trädet för vi tror att de mår bättre där än i en låda på altan.

Lasse var här och tittade till datorn och just nu funkar den. Nu måste Filip i Göteborg få lugn och ro och inte behöva bry sig om min dator för han har en viktig tenta framöver och jag önskar honom lycka till med den, i stället för att besvära honom med mina datorproblem.

En bra dag tar nu slut och morgondagen är inplanerad. Joodå, jag minns vad mamma sa:" Människan spår men Gud rår."  Nu tackar jag Gud för all omsorg han visat mej i dag. Han hjälper mej med så mycket och vi håller kontakten. Jag älskar honom!
Kära trogna bloggläsare, Sov Gott! Guds änglar vakar över oss.

I Psalm 4, vers 9 står det:"I frid vill jag lägga mig ned och i frid skall jag somna in, ty du Herre låter mig bo avskild och i trygghet."
 
I skrinet, i går hittade jag också Georgs mor Elsas betyg från simundervisningen i Örebro. Jag pratade en gång med en kamrat till Elsa, som berättade om att de lärde sig simma i Svartån.
Ska skicka med det på bloggen om det går. Känner mig alltid lite osäker, som ni nog märkt.

tisdag 11 oktober 2016

Tisdag 11 oktober 2016. Vet ni vad det är att fastna i detaljer?? DetVET jag!!

Vilodag har jag ofta. Kanske inte alltid på söndagar men många andra dagar.
I dag skulle jag träna men om man inte kommer igång förrän vid 13-tiden så ställs man inför läget att börja prioritera och då är det lätt att välja bort träningen.
Det gjorde jag.

Nu skulle jag ta itu med de där kartongerna som blivit stående i väntan på att något slags  rensning skulle ske. Ingen ringde, inga sms, inga besök. Allt lugnt och stilla. Dagens återstående halva var som beställd för att jag äntligen skulle lyckas få ordning på grejorna efter många försök tidigare.

Tog tag i en kartong i bra storlek för att snabbt vara avklarad. Ett par brevpappersförpackningar plockades snabbt till den hylla dit de hörde.
Det var så och då det började! Och slutade.

Kvar i kartongen fanns ett skrin med gamla brev och telegram. Det var väldigt länge sedan skrinet var framme. Bara en enda gång tror jag att Georg och jag tittade på dess innehåll.

Nu glömde jag tid och rum. Det andades Historia!
Jag  försvann till köksbordet med "skrinet" och timmarna gick.
Jag har i början av mitt bloggande berättat om Georgs föräldrar, som gifte sig i Örebro i början av 20-talet. Georgs pappa Helgo,nyutexaminerad baptistpastor vid Örebro Missionsskola, mamma Elsa, pianist i Filadelfia, lärare på Missionsskolan och en tid hushållerska åt sin bror som var jurist och bodde i egen lägenhet i Jönköping. Intressant att notera för oss som lever i dag.

 Elsa hade två bröder och jag uppfattade, av det jag hört, att det var svårt för föräldrarna att Elsa skulle lämna hemmet för gott och dessutom flytta så långt bort. Bröderna var redan utflugna.

Första pastorsplatsen blev i Uddevalla Baptistförsamling. I augusti 1924 föddes Lars och 2 år senare Georg. I tre dagar hade han en mor. Jag minns att svärfar berättade om de båda läkare, som hjälplösa, till slut sa till pappa Helgo:"Hon går ifrån er, vi kan inget mer göra."

Nu stod jag där med skrinet som innehöll ett handskrivet recept, daterat 22augusti, alla kondoleansbrev och telegram samt en förteckning över kransar och buketter till begravningen. Jag försökte räkna alla brev men gav upp. Ett 50-tal brev uppskattar jag att det är, ett flertal telegram och ett gravbrev. Lars fyllde 2 år 20 augusti, Georg föddes 21 augusti, mamma Elsa dog 24 augusti, pappa Helgo fyllde 30 år den 27 augusti. Samma dag anlände Gravbrevet från kyrkogårdsförvaltningen.

Alla brev och telegram kunde jag förstås ej läsa men jag såg ett och annat namn på män från Örebromissionens dagar,sådana som jag också minns från min ungdom. Kvällen tog fort slut och jag var ännu en gång omskakad av att en mor dör från sina barn. Så ohyggligt. Då är det ej konstigt om ordet varför kommer till användning.

Jag hinner nog inte med några fler kartonger i dag. Hoppas att jag ska slippa undan lite lättare och snabbare i morgon då jag tänker fortsätta jobbet. Det måste fixas före jul! Absolut!

GodNatt alla vänner och Sov Gott!

måndag 10 oktober 2016

Måndag 10 oktober 2016. En trött dag blir det ibland.

Ser i gårdagens blogg att jag under rubriken :"Nya vänner från andra länder" visade en bild på Lilla Frank som sa hej då innan han åkte med Linn tillbaka till Växjö. Han är inte från ett annat land.

Ja det blev en trött dag i dag. Jag lagade god lunch för tre personer. Hade glömt att en av mina två matgäster var i skogen för älgjakt.
Kristin och jag åt den goda maten och jag har kvar en matlåda i kylskåpet om någon skulle behöva mat i morgon. Kristin och jag hade en mysig stund tillsammans innan hon måste hem till sin älskade  lilla söta katt, Sussie, som älskar att ha Kristin i sin närhet.

Då jag vaknade för tidigt i morse så var jag trött och sov ett par timmars eftermiddagssömn, på gott och ont!
Efter det var det svårt att komma igång med något vettigt!
Vad gjorde jag då? Jo då skickade jag några meddelanden av vilka de blå nådde mottagaren, de gröna icke, vad jag förstod. Vände mig till experterna men det bestämdes att jag i morgon ska få besök av Tobias med förklaring och hjälp.

Gav mig då på att göra "Delikat äppelkaka" efter ett gammalt fint recept jag fick av Eva Sturve på 70-talet. Inspirerad av min syster Stina, som i går berättade att hon gjort "min" äppelkaka och bjudit sina middagsgäster.

SMS från Elsemarie meddelade att tåget hem från jobbet var försenat och att hon uttröttad, efter att ha avslutat den korta kvällen med att ha strukit in tvätt, nu skulle sova.
Själv sov jag ju tidigare under dagen så jag kan vara uppe en stund till.

Ett långt, intressant och värdefullt telefonsamtal med en vän gjorde att kvällen blev kort här också.
I gruppen "Ge och du ska få" hittade jag ett par fina länkar som jag förmedlade till ett par vänner. Ibland skickar jag bra saker vidare offentligt, ibland till någon vän, som jag särskilt vill nå.

Nu ska jag läsa ifatt några tidningar innan jag somnar. Denna vecka har jag bestämt till förbön för en bestämd sak och om du som läser bloggen vill vara med att be så gör gärna det!
Gud förmår göra MER än vi kan bedja eller tänka och han sviker aldrig så därför vill jag i samarbete med Gud, eftersom jag VET att det är hans vilja att jag ber för detta, bedja tills bönesvaret kommer.
MOT det onda, FÖR det goda, ALLTID! Spännande att vänta och se! Ber Gud om uthållighet i att bedja! Jag vet om fiendens knep. Det gäller att ha ständig kontakt med Gud som är starkast och bäst.
Om kontakten skulle brytas så vet jag vem det är som bryter och det vill inte jag göra efter alla år av erfarenhet av Guds trofasthet och omsorg i smått och stort. Visst är han lite långsam ibland men han har ju HELA bilden och handlar därefter. Amen!
Inom mej sjunger det nu:"Hans kärlek är gränslös, Hans NÅD är oändlig, Hans makt ingen människa utforskat än, ty av sina väldiga , eviga skatter, han giver och giver och giver igen!" Härlig gammal sång! Sov Gott alla kära bloggläsare. Gud är god!


söndag 9 oktober 2016

Söndag 9 oktober 2016. Nya vänner från andra länder.

En grå söndag närmar sig sitt slut.  Även en sådan har en del att bjuda på.
Gudstjänsten i TV2 kom från Frälsningsarme'n. SÅÅ bra!
Jag fick besök av Linn på väg till Växjö. Hon åkte tillsammans med lilla Frank i framsätet med säkerhetsbälte och ringde när hon kommit hem till Växjö.
I morgon tar hon tåget till Kalmar och jobbet. Nästa år ser det ut som om hon kan få jobb i Växjö.
Hon fick en mjuk pepparkaka och ett par flaskor saft med sig.

Planerat var att en syriansk familj skulle komma hit och titta på min lilla bil, som jag, på grund av ålder, ej längre ska köra. Bilens fortsatta öde kommer att redovisas när den slutligen fått ny ägare.
I dag fyller Georgs lillasyster 75 år och jag har gratulerat pr telefon.
I morgon fyller våra barns kusin Raquel 50 år och blir ihågkommen på lämpligt sätt.

I kväll är det Partiledardebatt i TV2: Jag lyssnar samtidigt som jag bloggar. Ha detta i vänlig åtanke, kära bloggläsare!
I dag har jag fått av den goda ärtsoppa Lasse lagade till familjen med gäster i går kväll.
I går åt jag av den goda Kinamat som jag fick med mig efter Magnus 40årsfest.

Nu går jag åter till min dagbok från år 1995. Jag avslutade september månad och på tur står oktober.
Oktober.1. Till Immanuelskyrkan. Vispar massor av grädde till 330 rulltårtor, som vi gör till bakelser.
Från Runnagården kom Elisabet och några fler till gudstjänsten. Vi städade till sen eftermiddag.
Okt.3. Linn ringde. " Jag ska gå till Tage." ( Tage och hans fru är grannar till Linn) "Får jag gå med?", frågar jag. "Hahaha! Du känner ju inte honom!"
Okt.5.Till Lesjöfors. Hälsat på hos Linnea, Tekla och Karin. Sov hos Barbro Nygren till nästa dag.
Okt.7, lördag. Magnus köpt bil.Flera matgäster och 6 nattgäster. Kören "Svart på Vitt" i Smålandsstenar. Bakat thekakor.
Okt.8. Gudstjänst i Immanuelskyrkan. Sedan matgäster.
Okt. 9. Mikaelsträffen eftermiddag, barnvakt kväll.
Okt. 10. I Tv omtalas att Oskarshamn haft 24,5 grader i dag. Filip, 11 månader ställt sig själv.
Okt.11.  Elsemarie och barnen åker till Hjortkvarn och grattar Petter. Jag gör äppelmos, har sammanträde i kyrkan på eftermiddagen  och husgrupp på kvällen.
Okt. 12. Hos en vän, som mår lite dåligt på fm. Med Elisabet från Runnagården och tittar på lägenhet på Hertig Karls Alle' på eftermiddagen.

Okt.13.Fredag. Kerstin 44 år. Åker dit och gratulerar tillsammans med Sven och Maria.
Följde sedan med Kerstin och Avad till Frommesta där de köpt en sommarstuga för 110.000. De ska bo där permanent. Väl hemma strök jag,  utan arbetslust, in en del kläder. Mona Sahlin i blåsväder!
Okt. 14, lördag. I kyrkan på bönemöte klockan nio. Hämtar Linn och Filip. "Kan du ta Skrållan nån dag? ( en docka) Jag har så många barn, alldeles för många!" vädjar Linn! Jovisst kan mormor ställa upp nån dag och ta hand om Skrållan.
Okt.15. Söndag.Lasse på kurs lördag,söndag. Elsemarie och barnen tar mej med till kyrkan. Elisabet där. Elsemarie åkt till Karlstad. Jag barnvakt tills Lasse kommer hem. Sedan åkte jag till Hovsta.

Jaha, så går det en dag i taget, som vanligt! Nu är jag trött och sömnig. Ska gå till nattens vila efter en mycket intressant och lovande dag. En dag som jag kommer  få anledning att återkomma till, senare!
Gud leder oss på rätta vägar för sitt namns skull, står det i Psalm 23. Så tacksam att det gäller än i dag!  Även tacksam för att det ser ut som att jag ska komma i säng skapligt tidigt i kväll. Q"Skapligt" var ett ord som vi övade på i kväll. Syrianske mannen har varit i Sverige i två år. Hans fru i 7-8 månader. Båda går på Komvux och läser svenska. De bor i en lägenhet med rivningskontrakt till 31 mars. Sedan har de ingen bostad men det finns ju tid och vi  har en Gud, som hjälper med allt, som svar på bön! Jag vet!
  Nu önskar jag er alla GodNatt! "Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst!"  " Lov, ära och pris du vår fader och vän, som alltid oss älskat och älskar oss än! Halleluja, din är äran, halleluja, amen!"  Skickar med ett foto på den lilla dansande Frank, som nu finns i Växjö.
Husse hinner med att på lunchrasten gå hem och ta en kisspromenad med honom. SÅÅ bra!











lördag 8 oktober 2016

 

Lördag 8 oktober 2016. Kall och blåsig dag utan stadsbesök men andra besök.

Dagen började med att jag blev hämtad till frukost på Holmgatan. Linn och Frank, den lilla dansande vovven var hemma. SÅ roligt! Tobias skulle till en annan stad (vilken ?) på fotbollsmatch och åkte med laget dit. Lasse förberedde kvällens middag då några gäster skulle komma.
Jag fick skjuts hem och hade förmånen att  hinna med ett besök hos IngaMaj medan Chauffören besökte Maxi och jag sedan fick fortsatt resa hem till mej.

Så kunde dagens händelser ha slutat om inte Inga, min tidigare omtalade vän från bussen, kommit på besök. Som jag tidigare berättat så har Inga och jag trevligt tillsammans. Vi har en barnslig och okomplicerad tro på Gud, kan prata om allting, dela erfarenheter och berätta om vad Gud gjort och gör. Någon kallar det för Jesushistorier, där Jesus är huvudpersonen.

Nu har Inga gått hem och jag tänker ta mig tillbaka till september 1995 med hjälp av min gamla dagbok.
Sept. 16. Min brorson Christer ringt. Lyssnat på TV om EU. Bernard sover över här.
Sept. 17. Gudstjänst i Immanuelskyrkan. Elisabet tog bussen från Runnagården till kyrkan.
Kristin och Linn här på eftermiddagen. Deras föräldrar med kören Svart På Vitt till Finspång.
Valvaka i TV på kvällen. 40% deltagande. Skjutsat hem Kristin till Hovsta. Nära midnatt ringde en olycklig vän. Jag försökte trösta men ibland finns inga ord. Dagen har varit solig och fin.
September 18 ska jag återkomma till!

Sept. 19. Fixar till sovrummet innan besök av Majken och Vidor som kommer från Göteborg framåt kvällen.
 (Vidor var tidigare några år gift med vår syster IngaBritta, som flyttade hem till Gud år 1987). Matgäster på dagen,
20 september. Vidor, sin vana trogen, tidigt upp och ut i trädgården för att klippa träd. Jovisst visade han mej den konsten och hur gärna jag önskar att jag tagit vara på den undervisningen men icke!
Nästa dag tog han tag i resten av trädgården innan han och Majken åkte hem på eftermiddagen.
22 - 30 sept. Barnvakt åt Filip ett par dagar när föräldrarna var i Stockholm. Hans glädje var stor när de kom hem igen!
Kerstin och Avad har sålt sitt hus i Glottra och flyttat till Norrbygatan i Örebro. Vi städar lite varje dag i huset innan nya ägaren tillträder.
Magnus 19-årsdag firade vi med tårtkalas och presenter på lördagen.
Efter det plockade jag äpplen hos Hallqvists, kokade mos och bakade sex rulltårtor, som skulle till kyrkkaffet i Immanuelskyrkan på söndagen.

 Så var September månad lagd till handlingarna, som det heter. Själv ska jag snart i säng. I morgon blir en spännande dag då jag får besök av en familj från Syrien, tillsammans med Elsemarie och Lasse.  Nu säger jag GodNatt till er kära bloggvänner.  Sov Gott! Var inte rädd! Guds änglar vakar över dig, som vill! Skickar med lite av sommarens rosor på ett foto. Kan behövas i Höstens kvällsmörker!

fredag 7 oktober 2016

Fredag 7 oktober 2016. Ingen matgäst, inget kafferep. Blåser ute. Jagstannar inne.

Kristin skulle komma till lunch. Gav återbud. Jag var bjuden till eftermiddagskaffe. Fick återbud. Nyss skrattade vi i telefon, Kristin och jag. Kristin kommer till lunch på måndag. Min inbjudan till kaffe i dag utbyttes mot frukost i morgon. Så nu har både Kristin och jag ändå något att se fram emot. Båda tar vi förändringen med ro och tar en lugn hemmakväll, var och en på sitt håll.

Elsemarie tog i dag bilen till Katrineholm och i kväll är hon åter på ett avskedsparty i samband med sin avslutade tjänst på KOMVUX i Örebro. Linn åkte efter avslutad arbetsdag i Kalmar med tåg till Växjö där hon skulle ta bilen för vidare färd mot Örebro, dit hon anländer sen kväll antar jag. I Lundhagskytkan är Sven och Maria engagerade i musikcafe', ett omtyckt tillfälle att fika, prata och lyssna till musik. Återkommer då och då!

Ute blåser det kalla vindar. Jag ryser.
På TV visar man hemska verklighetsbilder från Haiti och Florida. Hitintills har 800 döda konstaterats och dödssiffran kan stiga ytterligare. Tre miljoner personer har evakuerats. De materiella skadorna är oöverskådliga. Risken för kolera är överhängande.

Nu ska jag beta av lite av år 1995. I tidigare avsnitt slutade jag med augusti månad.
September.3. Söndag. Hämtat Elisabet på Runnagården  På gudstjänst i Immanuelskyrkan.
Sept. 5 Britt A. här på förmiddagen. Linn, 3 år,  ringde:" Kom hit mormor! Kom på direkten!"
Jag gick dit senare. Skulle vara barnvakt där på kvällen. Kom hem och en olycklig vän ringde långt samtal ang. ett avgörande beslut under dagen.
Sept.6 Elsemarie ringde. Filip sovit 24.00-7.00. F.f. g. en hel natt. Tio månader gammal.
Kristin kom kl.8.00. Ska senare på dagen vidare till lägerskola.
Sept.7 Linn ringt:" Kan du komma på direkten?", säger hon. "Var är mamma", frågar jag. "Hon ä däruppe o söver Filip."  Jag stannade hemma

Sept. 8-15.Nu började det dra ihop sig för resa till Singapore.Kontakt med Resebyrå.
Kontakt med flera oroliga sörjande människor. Nattgäst. Husvagnsbesiktning. Bönegruppssamling.
Filip skurit sig i tummen. Till Vasapraktiken med honom. Punktering. Bernard och Jonas här.

Så tog halva september slut. Vilket härligt pensionärsliv jag levde. Besök och telefonsamtal. Jag var ung och frisk och trivdes med det livet.

Nu är det kväll och se bara så tidigt det blev i kväll! Skönt för alla som sysslar med läsande av denna blogg och för mej, som får gå till vila i tid, Hinner kanske läsa lite innan jag somnar. Är ju bjuden till frukost i morgon bittida! Nu tackar jag dej Gud för all omsorg och all hjälp jag fått i dag i många, till synes små ting, som alla medverkar till tro för större ting! Gud är god!

torsdag 6 oktober 2016

Torsdag 6 oktober 2016. Vad skriver man om en uppochnedvänd dag ?

Tog från altan in två, som jag tror, ömtåliga blommor innan kylan slår till.
Jag tar en kopp varm mjölk och en dagsfärsk bulle för att komma i balans.
En del dagar börjar normalt men innan kvällen har det hänt små saker som kan få en 89åring att bli lite konfunderad.

Visst har man hjälp av barnbarnen i denna digitala tillvaro men ibland fattar jag egna beslut om knapptryck mm och det kan ställa till problem.
I kväll fann,efter  diverse försök att hantera ett problem, Tobias för gott att lugna mig med att "jag har 55 minuter på mig innan fotbollsträningen, jag kommer om 10 minuter." Skönt att vi bor så nära varann. Jag hade under dagen skickat tre meddelanden till Tobias angående mat eftersom jag höll på att steka kyckling,ensamma människa, och Tobias föräldrar ej skulle vara hemma i kväll.
Nu är det så med Tobias att han ALLTID  snabbt svarar i telefon när man ringer och ALLTID svarar på meddelanden, till följd att om jag söker någon annan i familjen så ringer jag ibland honom för att få besked. I dag hade jag både ringt och skickat meddelande utan svar.

Tobias kom. Efter en stund meddelade han att jag fått en tvåa tillagd på hans nummer varför alltså inget fungerade.
Fanns ett fåtal andra personer som också missat meddelanden. Jag har emellanåt avstyrt HELA konversationen när jag bara skulle radera ett enda meddelande. Jag minns killen som bodde hos oss några år. "Hur dum får man vara?" sa han när han blev arg på mej.

För att åter använda mammas uttryck "hur eller hur" så lämnar jag nu den dag som snart tar slut.
Bullarna, som jag i dag bakat, ligger i frysen och kycklingen är klar. I morgon kommer Kristin till lunch, så då äter vi den.
 Tobias hade på väg till träningen ringt sin mamma och bett henne ringa mej. "För jag tror hon känner sig övergiven!" Underbara barnbarn jag har! Mamma ringde och sa att killen kommer in på hemväg från träningen om det hade blivit mer strul, som han kunde hjälpa mig med.
 Han sa när han var här att jag skulle se det positiva i saker och ting och tolka allt till det bästa. "Mormor, om  ingen svarar i telefon, så är det för att de inte KAN just då. Inte för att de inte VILL. Och "OM du ej får svar på ett meddelande så beror det på att den som fått det inte har sett det."

Jag kan inte hjälpa att jag småler och känner igen min pappa i detta resonemang. Sådan var han, vår pappa! Om något ofördelaktigt sades om någon fick han strax fram något, som denne någon var bra på och han ställde alltid upp till försvar för den, som inte själv kunde försvara sig.

Jaha vad blev det nu av denna blogg? Jo att vi fick lära oss att tyda allt till det bästa. Jag minns att även under den korta period som Tobias mobbades så fanns den här grundtanken inom honom, även om han var ledsen. Snart var allt glömt och livet fortsatte som tidigare.
Hade tänkt skriva lite om forntid men en vän har flera gånger sökt mig på telefon och jag avslutar därför bloggen för i kväll och säger:"På återseende. Sov Gott , vänner och låt oss komma ihåg att vi alltid är Guds älskade barn även om vi inte är perfekta.

Tror att jag kom lite ur balans av att höra om Haiti och Florida. Två miljoner människor måste evakueras på grund av den stora orkanen Matthew som orsakat stor förödelse. Hittills har 136 personer dödats och dödssiffran väntas stiga. Ser i TV hur fruktansvärt läget är och det förväntas bli ännu värre. Bara i Florida ska en och en halv miljon människor evakueras. Den största evakueringen i Floridas historia.  O, Gud, hjälp !

onsdag 5 oktober 2016

Onsdag 5 oktober 2016. Efter diverse krångel blir det en kort blogg i kväll.

Jovisst blev det krångel i kväll igen. Efter diverse fruktlösa försök med att skriva på Paddan och iPhone, så tog jag som sista utväg telefonkontakt med Filip i Göteborg. Så funkade det igen.

Men nu har klockan hunnit bli alltför mycket. Jag fattade ju i går ett bra beslut att somna tidigt om kvällen fr.o.m. i går. Ser inte ut att lyckas. Ett annat säkert löfte var att i dag baka mandelkubb eftersom bullarna var slut och jag inte hade jäst hemma. Inte blev det några mandelkubb, inte!

Matgästen hade blivit ombedd att köpa jäst på vägen hit. Det gjorde han. Inte har jag bakat bullar, inte!

Nu blir det att äta smörgås eller skorpor till morgonkaffet och sedan baka bullar.

Jag fick, som vanligt, skjuts till träningen. Promenerade med rullator hem utan besök i närbutiken.

I kväll har jag tittat på TV om tiggare, som blir lurade hit och fråntagna de insamlade pengarna av sina uppdragsgivare.  Naturligtvis är det ej alla tiggare som är i "rövares händer" men visst tänker jag varje gång att "vem vet"!!

 Sov Gott alla vänner!
Det är klart att kvällens Uppdrag Granskning gör att man tänker till lite extra. Bra att de tagit tag i detta problem, stort eller litet. Det visades också något exempel på då en kvinna själv samlat pengar och sedan åkt hem och reparerat huset för pengarna. Men svårt för oss att veta. Säkrast är väl att ge till de organisationer som jobbar på plats och det finns ju flera sådana.

På grund av tidigt Datorstrul säger jag  GodNatt redan nu, för att ej bli alltför försenad till bädden.
I morgon ska det bakas bullar. Kom och fika med mej! Natti, Natti.
Det är kallt ute men tror inte det blir frost. Jag tog dock, för att vara säker, från altan in en Novemberkaktus full med små knoppar samt den stora bougenvilla jag köpte  på försommaren och som ännu blommar.
Om kylan tycker jag inte!!! Sov Gott, mina vänner!

tisdag 4 oktober 2016

Tisdag 4 oktober 2016. En kortisblogg om dagen blir allt i kväll.

I kväll fick jag datorproblem. På telefon till datorkillen i Göteborg." Vad ska jag göra. Kommer ingen vart" Svar: "Tja vänta minst 5 minuter så rättar det till sig. Om inte så får du stänga av datorn på något sätt". Det där sista gillade jag inget vidare men sa snabbt "Hej då och tack för hjälpen". Bestämde mig för att vänta och dessutom under tiden invänta ett samtal från annat barnbarn.
Väntade förgäves  på samtal 10 minuter. Tryckte på en knapp. Tydligen den rätta, tack och lov, för datorn stängdes och när den på nytt öppnades så var allt som det brukar.

Så nu några ord om dagen som blev både blåsig och kylig. Jag skulle av Kerstin hämtas till ett litet firande av deras yngste son, Magnus, som nyss fyllt 40. Jag hade tagit hem av Hallqvists goda äpplen så jag gjorde snabbt en god äppelpaj för att ha "lite förning", som vi sa i Småland.

Jag har förmånen att få vara med på många födelsedagsbjudningar. Visst händer det någon gång att jag ej kan, men oftast är jag med för jag ser dessa födelsedagar som ett bra tillfälle att få möta nära och kära. Några då och då. När jag fyller jämnt nästa år ska jag hyra lokal så hela familjen och andra kan finnas med. Ska bli roligt.

Nu ska jag göra som jag sa i gårdagens blogg, gå tidigt till sängs, så då gör jag väl det. Fast, om jag ska vara ärlig, så har jag alltid varit en nattuggla. På gott och ont.

Det fina med att lägga sig i tid är att man dels hinner läsa lite och så tala med Gud om än det ena, än det andra. Han är min ständige vän, som jag pratar med om allt. Efter Jesu död och uppståndelse blev det ju enkelt att nå fram eftersom Jesus undanröjde alla hinder och försonade oss med Gud, som vi varit skilda från sedan människan använde sin fria vilja till att ta avstånd från Gud. som i sin stora kärlek själv, genom Jesus, såg till att öppna vägen tillbaka.
Aldrig kan jag nog tacka för denna fantastiska ställföreträdande offerdöd.  Att det i dag över hela vår jord finns så många som fått uppleva denna verklighet gör mej så glad! Amen.Amen.

Kära vänner! Sov riktigt gott! Själv är jag tacksam för en härlig dag och ser fram emot morgondagen.
En sak tänker jag då göra. Baka mandelkubbar, för jag har ätit upp alla bullar till morgonkaffet och jag har ingen jäst hemma så jag kan ej baka bullar förrän jag handlat. Bara så ni vet. Om det nu var värt att veta.

måndag 3 oktober 2016

Måndag 3 oktober 2016. Vissa dagar blir bättre än förväntat.

Hittade ett foto från år 1974. Ulla och Lennart har bestämt att göra sällskap genom livet. 
Oktober! Höstmånad! Sommaren började ju aldrig på riktigt, enligt mitt sätt att se.
Vackert väder i dag. Vad hände? Jo något högst ovanligt. SMS från Elsemarie:"Jag jobbar hemifrån i dag, Kom ,jag sätter på kaffe!" Verkligen lockande. Vår kontakt består till stor del av att vi skickar SMS. Nu skulle jag få veta lite om besöket i Växjö över helgen.

Jag tog rullatorn och gav mig iväg. Fick frukost och kaffe. I dag skulle Ulla komma till stan och nu fick hon SMS att hon skulle åka till Elsemarie för att få träffa oss båda två och vi,henne.

Det fattades inte samtalsämnen ska jag säga! Ack så roligt att ses så här spontant och ha tid att umgås!
När klockan närmade sig lunchtid gick Ulla till bilen och hämtade kycklinglevergryta.
Så fick vi äta lunch tillsammans innan Ulla och jag åkte till Biltema för att köpa termoskannor till Hembygdsföreningen i Bo där Ulla är starkt engagerad.
Jag fick ett bra tillfälle att inhandla en del småsaker. Efter det besöket fick jag skjuts till Träningen.
Ulla åkte vidare till Jonas, som har föräldraledigt på måndagar, Jenny och de små tvillingarna så de inte glömmer sin farmor. Risken är stor i deras låga ålder.

Handlade i min närbutik på hemvägen. Var tveksam gällande dagens tiggerska  men gav henne, lite slentrianmässigt, en mindre sedel. Ibland ger jag utan tvekan men ibland får jag lita till magkänslan, vilken naturligtvis kan vara vilseledande. Det händer ibland att jag upplever en direkt ledning ovanifrån och då är det ingen tvekan.

I morse fattade jag ett beslut att ta kväll tidigare än den sena timme jag felaktigt infört.
Jag skulle nog må bättre om jag kunde följa dessa tankar, tror jag!

Jag ska i kväll se på TV om flyktingars situation, före och efter flykten.
Senare i veckan ska jag få besök av en liten syriansk familj tillsammans med Elsemarie och Lasse.
Ser jag fram emot!
I dag pratade Ulla, Elsemarie och jag om glädjen av att ställa upp för andra människor. Elsemarie påminde om Ullas och Lennarts år i Vivalla. De fyra pojkarna var små. Lennart var utbildad pastor men jobbade heltid som fönsterputsare. Ulla var hemma hos barnen. Jag minns att de inkomstmässigt låg en bit under existensminimum, men detta reglerades automatiskt genom skattelättnad så de nådde upp till den summa en fyrabarnsfamilj måste ha, som lägsta summa pr månad.

Varje vecka hade de samling, då alla närvarande bjöds på kaffe med bröd. Viktigast för besökarna var nog att alla kände sig sedda och respekterade. I dag påminde vi oss om den ena efter den andra, som inte alltid kände sig hemma i samhället, men som passade in i den lilla gruppen hos Ulla och Lennart och där Jesus stod i Centrum.  Att de oftast höll till hos Ulla och Lennart berodde nog på att de hade sina små pojkar och det kändes tryggt för både pojkarna och föräldrarna  att vara i varandras närhet.

Hos Ulla och Lennart fanns alltid en öppen dörr. Också för dem som kände sig på livets skuggsida. Alla kände sig hemma och alla kände att de fick vara sig själva! Jag kommer särskilt ihåg en man som gång på gång, vid varje samling, upprepade samma mening om något i Bibeln, som han ej förstod. Han blev tillfälligt nöjd när han fick ett enkelt svar på frågan. Man läste Bibeln och samtalen hölls på en nivå som passade alla. Man sjöng enkla körer till gitarrspel. Man delade erfarenheter. Gjorde utflykter tillsammans.

Min uppgift var att se till pojkarna så  de kom i säng under kvällens lopp.
På söndagarna hade den lilla gruppen (flera namn nämndes i dag) söndagsskola och sedan Gudstjänst tillsammans med Svenska Kyrkan i en liten lokal i Vivalla. Alla trivdes tillsammans.

Se bara vad jag ramlar iväg! Nu ska jag ta hand om varorna jag handlade i dag och sedan gå till vila (tror jag) i enlighet med min önskan om att ta tidig kväll.

Sov Gott kära bloggläsare som jag  vet antalet men inte namnen på. Jag älskar er alla och önskar er Guds välsignelse!




söndag 2 oktober 2016

Söndag 2 oktober 2016. Vilken konstig dag det blev.

Här sitter Bertil Nordström bland sina vackra rosor.
En del dagar vill jag bara "hoppa över". Det här är en sådan dag. Så jag gör det. "Hoppar över".Nej inte framåt. Jag hoppar bakåt. Till forntiden, som jag ännu inte är färdig med. Om dagens strul på flera sätt går ändå ej att ge en rätt bild av, så nu börjar jag med forntiden där jag slutade förra gången det begav sig.

År 1995. Augusti 14.Måndag. Fick i en tidning se att min vän Bertil Nordström avlidit. Jag skulle varit där för ett par veckor sedan men något kom emellan. Nu finns jag här med många minnen. Han var trädgårdskonsulent och var känd i staden. När vi bodde på Eklundavägen hade vi nära till varandra och han tittade ibland in för en kopp kaffe. Han lärde mig att ympa, han gav mig den första plantan till de så oerhört goda, gröna vindruvor, som jag sedan har givit bort ett otal skott utav. SÅ många vinstockar det finns både i Örebro och på andra platser, som har den där kvisten som han av misstag hade råkat bryta av, som sitt upphov.

 " Vill du ha den här", sa han och höll fram en liten plasthink med den avbrutna lilla grenen i. På garageväggen fanns redan blå druvor när vi köpte huset år 1982. De var planterade av Nordström långt före vår tid i villan.
De gröna, av vilka han hade en jättestor vinstock som klättrade uppför väggen på hans villa, är dock mycket godare så det är dessa som jag fortsatt  att värna om. Så roligt att så många fått njuta av druvor från den ringa begynnelsen.
 Bertil ordnade med trädklippningskurser i stan, varje år, så länge han orkade. Han var en ivrig förespråkare vad gäller komposter och tog vara på grenar som klipptes.
Dessa malde han i en kompostkvarn och på grund av hans undervisning var det en och annan, som köpte sådana kvarnar.Också jag. Den användes i många år men nu låter jag ris och grenar bli bortkörda, fast ibland har jag lust att ta fram den gamla kvarnen. Fliset hamnade i komposten och gav fin jord.
 Att ha Bertil som granne gjorde att jag fick hjälp och många goda råd ang "det gröna livet". Tyvärr har jag glömt det mesta men det händer att jag tar fram anteckningar från den gamla, goda tiden och påminner mig.
Vad gäller kvarnen så dånade den betänkligt och min nuvarande närmsta granne är tacksam för att slippa det väsen den förde.

Denna dag, 14 augusti, blev en sorgens dag för familjen Sjöberg och även för mig.
Doris, min älskade väninna avslutade sin stund på jorden. Hon hade lång tid varit sjuk och jag har tidigare berättat om detta. Doris frånfälle gjorde mig så ledsen även om hennes tillstånd de båda senaste åren gjorde att vi ej kunde fortsätta vår gemenskap på samma sätt som tidigare.

När vi kom från Borensberg år 1982 kom vi att bo i var sin villa 2-3 kvarter från varandra. I vår ungdom var vi ett par år medlemmar i samma församling, Korskyrkan i Stockholm, innan Doris gifte sig med sin Arne och flyttade till Småland.
Märkligt nog blev vi nu nästan grannar och en innerlig vänskap växte fram. Båda nyinflyttade till Örebro. Jag hade varit borta från staden i 9 år och hade i viss mån kommit ifrån mina gamla, nära vänner och från första stund fann Doris och jag varandra.

 Vi kunde prata om allt och kände till våra familjers förehavanden. Cyklade på 5 minuter över till varandra för lite kaffe, prat och bönestunder. Vi bad för varandras böneämnen. Vi kom in i samma ekumeniska bönegrupp, som träffades varje måndag, några förmiddagstimmar och som kom att betyda oerhört mycket för både oss två och de övriga,som var med. De flesta är nu hemma hos Gud .

Under en tid hade Georg och jag ingen bil så Doris hämtade mig  när vi skulle till olika samlingar. Vi hade också ibland ansvar för städning av toaletterna i Filadelfia enligt schema.
Jag fäller en tår, nu när jag skriver om min vän, och när jag besöker Georgs grav på Almby kyrkogård så går jag de få stegen till Doris grav och tårarna går ej att stoppa. Så rika de första åren efter flytten till Örebro blev för oss båda genom vår vänskap. Doris skötte bokföringen åt Arne och var alltså hemma. Jag var långa tider arbetslös och vi hade  tillfälle till täta kontakter.

Ja detta blev mycket om en enda dag.
Augusti. 15. Hälsade på hos Emy Eriksson, pastorsfru under vår tid i Stockholm.
Augusti, 17, Kristin och Maria här efter besök på Mikaelsskolan. Gjorde äppelpaj som Elsemarie fick ta med till Marylene och Stefan, som flyttat till Örebro i dag.
Underbart sommarväder varje dag. Ljumma kvällar. då vi kunde sitta ute halva natten.
Augusti. 19, lördag. På middag i Glottra hos Kerstin och Avad. Skjutsat hem Kristin till Hovsta.

Måndag 21 augusti. Georgs födelsedag,vår bröllopsdag. Georg skulle ha fyllt 69 år. Vi skulle ha firat vår 47-åriga bröllopsdag.
Till graven med blommor. Hämtat Elisabet på Runnagården.
Tisdag 22 augusti kom Kristin, som lämnat sin skola i Hovsta och nu måste åka buss med byte till Mikaelsskolan.  Hade tagit fel buss. Inte så lätt med så stora förändringar.
Vi gick tillsammans till skolan och allt blev bra.

Augusti. 24.Torsdag. Klockan 11. Begravning i Brickebergskyrkan, där Arne och Doris varit medlemmar en tid. Så svårt för oss alla att ej ha Doris ibland oss men vi vet att hon är hemma hos Gud och dit ska vi också. Elsemarie sjöng "Det enda jag vet, det är att nåden räcker" och "Flyttfåglarna", båda sångerna av Lydia Lithell. Lasse spelade till både Elsemarie och unisona sångerna.
 Jag tog senare på dagen  Linn och Filip med i bilen till Hjortkvarn.
Augusti. fredag 25. När Ulla kommit hem från skolan så åkte vi till blåbärsstället. Inte så gott om bär men skönt för både barnen och oss att komma ut i skogen.

Augusti. söndag 27. Ulla packade och åkte till Härnösand. Filip, Linn och jag hämtades av Lasse på kvällen. Pratade med en gammal vän i två timmar om stora, personliga problem!
Augusti. Måndag, 28. Hösten på väg? Bara 6 grader på morgonen.
Skjutsat Elsemarie till tåget. Hon åkte till sin vän Evy i Västergötland över dagen.
Augusti. 29. Skrivit två viktiga brev. Åkte med Lennart till Hjortkvarn och tog åter hand om hemmet medan Ulla är i Härnösand på den månatliga veckan i hennes distansutbildning till lärare.

Så tog Augusti månad år 1995 slut. Den här dagen är också snart slut och jag säger Godnatt till er kära vänner!
Nyss sa jag till Gud att jag vet att någonstans finns ett foto av Bertil Nordström, sittande bland sina vackra rosor. "Tack för att du kan låta mig hitta det fast det är omöjligt eftersom jag har rört till det bland alla foton. Min tro är väl ej så stark men jag vet att  för dej Gud är ALLTING möjligt." Jodå, helt plötsligt i bland alla foton dök det upp. Så varsågoda! Och Tack Gud för hjälpen!





lördag 1 oktober 2016

Lördag 1 oktober 2016. Läs, om ni vill, men det blir bara en uppräkning av dagens händelser!

Som sagt, så blir det inga djupsinniga funderingar. Hade tänkt lägga mig i tid i kväll men det är säkrast att skriva lite medan minnet funkar.
Planerna på att äta frukost tillsammans med IngaMaj och hennes besök från Göteborg uteblev då telefonkontakten ej fungerade som den skulle.
Annelie och Markus kom en sväng och hälsade innan de på motorcykel susade iväg mot Nora för besök i en möbelaffär.
Grannens son, som var på besök hos sina föräldrar hälsade jag på vid brevlådan. Jag minns honom sedan grundskoletiden. Nu hade han familj och jag fick hälsa på hans 2-åriga dotter, som han hade på armen. Man fattar inte vart tiden tar vägen men det bara rullar på , dag efter dag, som det verkar!

Kristin dök upp till lunch och efter denna greps hon av något slags lust att ta sig an en hylla sittande nära taket i köket. En gång pr år är det vanliga för mej att ta mig an detta städprojekt.
Hyllan är lång och Kristin stod på bänken för att kunna göra det ordentligt rent.
SÅ skönt att få det gjort! Kryddburkar och lite annat fick också "en släng av sleven!"

När Kristin cyklade hemåt kom Benjamin, en kille som jag tidigare berättat om. Det var han och jag som plockade blåbär tillsammans för kort tid sedan.
Vi fikade och pratade en god stund och under tiden ringde Inga, som jag också tidigare berättat om. Fick hon komma över en stund framåt kvällen? Jovisst, så roligt!

Benjamin fick med sig en del av  blåbären, signerade med hans namn på påsarna samt en burk blåbärssylt som jag kokat av hans egna bär. Han ville att vi skulle be till Gud och det gjorde vi, speciellt för ett viktigt böneämne.

När han promenerade hemåt så kom Inga. Kaffet var klart och vi har nu haft en lång pratstund, som avslutades med lite samtal med Gud.
Inga traskade hemåt i mörkret. Hon tog tid när hon gick hit. Tio minuter! Förunderligt att vi skulle träffas på bussen, bo så nära varandra och trivas så bra tillsammans.
 Roliga saker, som jag sparar ett par veckor med att berätta, hände också under den innehållsrika dagen. GodNatt till er som orkat läsa om en vanlig dag, eller kanske, i ärlighetens namn, inte direkt vanlig. Tacksam går jag till nattens vila! Sov Gott alla härliga vänner! Gud med oss!