tisdag 30 maj 2017

Tisdag 30 maj 2017. Aj då, är klockan så mycket redan? En liten kortis igen.

Befarar att jag börjar få "flyttfeber". Hinner ytterst lite på en dag. Hade jag haft samma ork som förr och samma fart i benen som på den tiden då skulle det ha uträttats mycket med den tid jag nu har till mitt förfogande.  Men så är det inte. I går och halva dagen i dag har jag "letat", som så ofta numera.

Jag ber till Gud när jag har försökt själv ett tag och se det hjälper. Gud blir jag inte klok på och det är nog inte meningen heller. Jag VET att han alltid hjälper men vill inte vänta så länge som jag ibland får göra,

Ofta när det gäller små vardagliga saker får jag svar direkt.
Det har dock hänt att jag bedit för något i åratal innan jag fått bönesvar. I Bibeln står det att "om vi ber om något efter Guds vilja ( nog så viktigt) då hör han oss,

Det förunderliga är att även de gånger då jag  fått "vänta i åratal" så har Gud uppehållit mig med sin Nåd. Påmint mig om bibelord, som stärkt min tro och hjälpt mig att fortsätta att tro.
SÅ många gånger saker och ting till sist har förändrats och jag har fått tacka och jubla för att Han aldrig sviker.

I dag har jag fått ett böneämne,som jag talar med Gud om Ett fall där det måste till ett Guds ingripande för att en situation ska förändras. Jag blir så tacksam att jag får vara med. Samarbeta med Gud! Att känna sig maktlös, sorgsen och villrådig men ha en vän som både vill och kan hjälpa om han får. "Nalkas Gud så ska han nalkas eder" stod det på en broderad väggbonad i min barndoms kök.
Det är något som fyller mig med tacksamhet!

Dagen har i övrigt varit ganska händelselös. Jag har fortsatt med mina pappershögar för att inte behöva ta med allt i flytten.  Att lämna en villa , om än en liten sådan, och flytta in i en tvåa kräver en del av slängande av sådant som jag ej behöver. Egentligen!
I går skrev jag om ett skrivbord, som inte finns plats för i tvåan. Nu är det "bortgett".
En gammal spegelbyrå från Georgs föräldrars första hem har varit ett litet problem, som löstes bra.
Jag får ett skrivbord, som står i vägen hos Ulla och Lennart och de hämtar spegelbyrån hem till sej.

Nu är det ordnat med de stora sakerna så de försvinner. Smågrejer kan jag ta ställning till när jag kollat in vilka ytor jag har att röra mig med,
I går fick jag så mycket matvaror av barnen så jag behöver inte handla på flera dagar.
Hoppas att jag kommer igång med arbetet lite tidigt i morgon. Inte slöa bort halva dagen.
Är tacksam för att det känns som om förkylningen har avtagit och jag känner mig piggare på dagarna.

Nu ska jag iväg till sängen. Om någon bloggläsare ännu inte somnat så var gärna med i bön för det böneämne som jag ska fortsätta att be för. Somnar ofta medan jag pratar med Gud. Det är inte fel!

Kära vänner, SOV GOTT och gå till vila i frid! Ser fram emot en ny dag i morgon.
Tänker på de ensamkommande som nu ska utvisas till en osäker framtid i de länder de flydde från.
Låt oss gemensamt förvänta oss att ett nytt och humant besked ska komma. Många är engagerade
och det är bra men det är politikerna som bestämmer. " Gud som haver barnen kär..."

måndag 29 maj 2017

Måndag 29 maj 2017. Att plocka i gamla papper och tidningar och fastna!

Tänkte inte skriva någon blogg i kväll! Kände mig lite trött efter en ansträngande dag.
I dag skulle det hända ett och annat i samband med min kommande flytt.

Det finns människor som samlar på grejor av olika slag. Det gör inte jag, fast det kvittar för jag har svårt att slänga, så jag får i alla fall för många prylar! Utan att ha samlarintresse..
Mitt dilemma är att jag samlar på tidningsurklipp och tidningar på vilka det står skrivet :"Spara!"
Sparat har jag gjort! I många år. Gissa om det var roligt att hitta förvaringsfack med olika rubriker  i dag när vi började arbetet med att försöka slänga lite av det sparade.

För några år sedan tog jag itu med problemet på samma sätt som i dag. Det var något bra för i dag stod där i bokhyllor i källarens rymliga pannrum fyllda med förvaringsboxar med prydligt påskrivna titlar. Ett exempel var ett fack där det stod skrivet :"Mellanöl!" (Jag var en ivrig motståndare till mellanölets frisläppande. Ordnade med demonstration bl.a.) Insåg att detta var en förbannelse för svenska ungdomar. Genom mitt frivilligarbete bland människor , som hamnat i alkoholberoende hade jag sett farorna som lurade bakom knuten.

Vi gjorde nu en lätt genomgång och (SORRY)  slängde bara en del. Allt som handlar om människor har alltid intresserat mig och här har samlats ska jag säga. En människa är en sammansatt varelse med många "fack" och jag har sorterat!. Inte konstigt om det nu finns alltför mycket att ta rätt på.
Jag kan försäkra att jag har intressanta timmar tillsammans med det sparade.

Sven kom och hjälpte Lennart med att lasta TVrummets soffa, som nu finns hos en invandrare med familj i Pålsboda. Lennart hade släpkärran till bilen med så lite annat åkte också med.

Nu sitter jag här med min "Nostalgi" i form av tidningar och annat njutbart.
Ingen kan göra det jobbet åt mig. "Kan själv" är det som gäller.

Men oj så mycket som ska bort. Farfars stora skrivbord tex. Vem vill ha det? Ingen i familjen i alla fall.

Nu lämnar jag flyttbestyren och berättar att Kerstin kom, efter röntgenbesök på Karlskoga sjukhus. Hon  hade köpt bigarråer till mej, som hon brukar efter att Georg lämnat oss, annars var det han som alltid varje vår kom med dessa av mig så åtråvärda bär, för att göra mig glad. Roligt att dottern tog vid.
Ulla och Lennart åkte vidare för att avlämna soffa, filt och kuddar. I källaren finns ännu en bäddsoffa som också ska till invandrare i Pålsboda. Bra att gamla grejer kommer till användning. Att flytta från vill till en tvåa har sina sidor.

Nu är det dags för mej att sova. Har ringt mina systrar i dag. Roligt att ha kontakt med dem. Helge hade varit i Figeholm några dagar  och träffat flera barndomsvänner. Samtliga i åldern åttio till nittiotre år gamla.

Då säger jag GodNatt till er alla.  Sov Gott! Vilken fin dag vi fick i dag också!
 

söndag 28 maj 2017

Söndag 28 maj, MORS DAG! Tiderna förändras!

Jag tänker på år tillbaka då barnen med sina familjer kom hem till oss för att fira Mors Dag!
De små barnbarnen kom med små teckningar de gjort. Stod där så finklädda och sjöng. Vi åt tillsammans och sedan saft, kaffe och MORSDAGstårta, så klart!

Åren har gått och mycket har förändrats. Barnens familjer har vuxit  men vi har fortfarande mycket av gemenskap fast vi är så många.
Födelsedagar är vi alla med bara jämna dagar när födelsedagsbarnet ställer till med fest. Studentdagar är alla med. I år den nionde juni är det barnbarn nummer fjorton och den sista i raden, som tar studenten.
Men känn ingen oro ! Snart kommer äldsta barnbarnsbarnet och sedan kommer det ett antal år med studentfester kan jag försäkra. Det är ju faktiskt ett bra sätt att få träffas år efter år i vacker försommartid. Jag är så glad över dem alla!

I dag hämtades jag av Elsemarie och hos "Tant Grön" i Vintrosa fanns Kerstin, som uppgjort var.  Ulla bortrest denna helg. Det blev en trevlig fikastund med härliga räkmackor, kaffe och bakelse.
Vilken grej! Så roligt!
Vid hemkomsten kom Annelie med en stor vacker hortensia att ha ute på altan samt en storpack choklad. Vi fikade på min fina altan och njöt i solskenet!

 Jag känner mig så privilegierad av all välvilja ! Tack Kerstin, Elsemarie och Annelie.
Ni är så omtänksamma!! Ulla och Sven har jag gratulerats av telefonledes. Inte är jag bortglömd, inte!
Naturligtvis hann jag också med att sova  en stund i fåtöljen på eftermiddagen.

Vilken otroligt vacker sommardag vi haft i dag. I landets södra del. I Kiruna har det snöat! HÖR och HÄPNA!
Men snart har sommaren intagit hela Norrland och då, minsann, får de sol, sol, sol!!!
Min vän Amer bor nu i norr. Om en tid kommer han hit och jag får veta hur han har det och hur han trivs.
Nu är dagen slut och jag ska utföra en del sysslor, som jag inte gjort fast jag"bort"

Tackar åter Gud för Hans kärlek och omsorg om de sina. Jag är trygg i Hans sällskap!
GODNATT, SOV GOTT, alla mina vänner! Jag hinner inte med Forntid i kväll heller.


lördag 27 maj 2017

Lördag 27 maj 2017. Två i mitt sällskap hamnade i sjön. Frivilligt!

Telefonen ringde tidigt. "Vill du hänga med till Ånnaboda?"  "OK"!  "Vi hämtar dej om fem till 10 minuter! Jag hade just tagit gröttallriken ur micron  då både den och jag fördes ut i bilen där jag åt min gröt och spillde på min tshirt.  Jo jag vet! Det går att tvätta den!

Den långa bryggan rörde sig stilla. En stol för min välfärd fälldes ut och snart satt jag bekvämt i den.
De två i mitt sällskap, varav den modigaste, sin vana trogen, och med sin faders gener i blodet, hoppade; NEJ, DÖK i "havet" under starka protester från en skällande liten Frank när matte också  hoppade (eller dök?) i . "Vad är det för dumheter Matte hittar på?" Han var så nöjd när han fick doppa sina tassar i sjön och oj vad de små fötterna försökte simma! " Kan, jag också!"

Att sitta vid sjön och dricka morgonkaffe är ett nöje så stort och vi drog oss till minnes de år vi hade vår sommarstuga i Högskulla och drack vårt morgonkaffe vid Östersjöns strand.
Då hoppade; eller dök vi från "stora stenen", (eller lilla för en del mindre modiga) Hela sällskapet tog sina dopp innan vi samlades kring kaffekorgen som Lennart, till sin stora glädje, hade till uppgift att bära ner till sjöstranden! Det var tider det!

I dag firades mamma Elsemarie av sina barn och sin Lasse. En fantastisk present fick hon!
Utöver vackra blommor fick hon "Biljett" till Göteborgsvarvet:"Grattis på MORS DAG finaste mamma! Du ska springa Göteborgsvarvet 2018 och vi kommer att heja på dig!"

(21 km.) Om någon undrar.!!  Då gäller det att ha bra skor!! Inte få skavsår som i går på en promenad till Stortorget.

Annelie och jag fikade på min altan sedan hon fixat till det lite efter att hammocken försvann. Nu står  en vit möbel där i stället!

Mina alltför sent sådda tomatplantor planterade jag i dag om i krukor med en planta i varje. Ska bli kul att se hur det ska bli med dem på nya stället.

Jag har nu kommit till den där punkten då jag bara måste sova. Så jag säger GODNATT till er alla.
I morgon ska jag på utflykt hela dagen. Jag tror att barnen vet om det.
Jag vill att barn ska uppvakta sin mamma i första hand. Sedan mormor och farmor. Med det ska det vara nog tycker jag, som gärna åker hemifrån den där dagen.

SÅ tacksam jag är för den här härliga dagen . För mig blir aldrig livet långtråkigt.
I dag ringde jag min syster IngaMaj,  och vi hann prata en stund.
Jag är så imponerad av att hon har så bra minne. Hennes hörsel är också bättre än min.

Nu känner jag mig inte förkyld så jag ska  göra ännu ett besök i hennes nya hem.
Nu när sommaren kommit kan vi sitta ute och fika. Så härligt!
SOV GOTT, mina vänner!






fredag 26 maj 2017

Fredag 26 maj 2017. Och nu så har sommaren kommit! Allt blev grönt i ett huj. Hur nu det gick till!

Jo så var det. Från den ena dagen till den tredje var hela naturen grön! Hur det gick till?.
Det kanske ändå finns en Gud som håller i trådarna. Så tänker jag!

Vilken dag vi haft! Och vilken underbar sommar kväll!
Jag har nyss kommit hem efter en intensiv och mysig dag tillsammans med delar av min stora familj.

Dagen började med att jag tillsammans med Elsemaries familj åkte till Centrum och denna gång försedda med tumstock och block kollade den bostadsrätt jag förvärvat.
Det verkar som att jag fått precis vad jag behöver och önskat  i boendeväg.

Nu gäller det bara att se till att, när dagen är inne, jag har hittat rätt firma att forsla mina möbler och annat till den nya adressen. Plus att jag gjort mig av med de grejor jag inte behöver ta med mig. Pianot och sofforna är redan bortlovade. Kvar finns ett gammaldags skrivbord, som Georgs pappa en gång ägde. Det är i största laget för att ta med till nya bostaden.

Lyckligtvis konstaterades i dag att mitt kära runda köksbord kommer att få plats.
Ärligt talat så verkar allt vara helbra och jag kommer säkert att framöver få anledning att  berätta om ett och annat.

Från denna inspektion bar det iväg till Marieberg där kostym och skor till Georgs och mitt yngsta barnbarn skulle inhandlas till kommande studentfestligheter. Filip hade dessförinnan tagit tåget mot Göteborg för att lägga sista hand på ett examensarbete.
En synnerligen serviceminded kille såg till att Tobias fick rätt kostym i önskad färg och med matchande slips och näsduk. Så fin han blev!
"Köste va de köste vill", resonerade den hulda modern med lånade, bevingade ord från Emils pappa, på sin tid boende i det småländska Lönneberga.

Tobias är, liksom Emil en snäll gosse, älskad av sina föräldrar och omtänksam om sina medmänniskor.

Med en påse wienerbröd åkte vi hem till Lasse, som hjälpt Filip till tåget och nu hade kaffe klart till oss. Jag fick skjuts hem av Lasse, som passade på att titta till Alfons så han fortsätter "att gå sin tysta ban" över gräsmattan.

En kort stund senare hämtades jag av Fredrik och Anna med deras fina killar, Johannes och Lovin.
Nu åkte vi till Hovsta där kusiner med föräldrar var samlade. Cornelia från Stockholm med sin syster Stella och föräldrar var där för att tillsammans med oss andra fira Cornelias födelsedag.
Jag älskar att se och höra små barn omkring mig och njöt i fulla drag.
Kusinerna roade sig med att klättra i träd och göra kullerbyttor på gräset.

Tårtfesten avslutades med att vi alla bjöds på hamburgare eller korv. SÅ gott och mättande!
Vi var 16 personer, som satt på den rymliga uteplatsen och njöt av den underbara sommardagen!
Jag fick skjuts hem och skriver nu ner en liten blogg medan jag minns vad som hänt denna intensiva dag.
I morgon bär det, för ett par dagar,  av till Wien med ett par av de som var med på festen.
  
Att jag är nöjd över en så fin, rolig dag förstår ni , mina bloggläsare.Dessutom mycket trött och sömnig. Jag är så nöjd och tacksam för min fina familj och kommer att sova gott.
Får se hur morgondagen blir. Var dag har "nåt att ge, nåt att ge" sjunger vi.

Sov Gott, mina vänner! En spännande framtid väntar! Just nu är det sängen! O, vad jag längtar dit!
Jag hade gärna varit på Stortorget i kväll men orkar inte. Får läsa om evenemanget i morgondagens tidning.  GODNATT! Gud är god!

torsdag 25 maj 2017

Torsdag 26 maj 2017. "Du ska inte tro att det blir någon flytt ifall inte nån sätter fart!"

Om man har fyra barn och alla har olika "gåvor" så får man se till så att det blir rätt familj i rätt tid om man behöver be om hjälp!

I dag var det familjen Hallqvist som hade ledigt och kom hit och satte fart.
Elsemarie är sin fars dotter och har haft hans egenskaper slumrande i sig sedan tidiga barnaår.
Nu är hon sedan många år vuxen och egenskaperna har slagit ut i full blom.   När hon sätter fart, då händer det saker ska jag säga! Bestämmer vad som ska göras och ger sej inte förr'n det är klart.
Jag har betydligt lättare för att "göra i morgon det som inte blir gjort i dag."

Så hon kom med sin familj och "satte fart"! På oss alla! Hade handlat frallor och annat gott på vägen hit och vi började med förmiddagskaffe på altan där solens strålar flödade över oss.
Så tog vi itu med vinden. En del av oss plockade fram kartonger, skåp, pärmar och annat som måste bort. Flyttkartonger och andra kartonger som sparats år efter år. Nu kommer de till användning. Två plockade fram, en tog emot i vindstrappan och en gick vidare ut på garageuppfarten där allt lämnades för vidare sortering. Bil med släpkärra stod bredvid redo för bortforsling!
Ett och annat glatt tillrop till mej om hur bra allt kommer att bli! För att peppa mej! Fint gjort!

Så var det dags för garderobsgenomgång. Tre högar! En hög som av mig ska brukas också i fortsättningen,
En d:o att slängas. En hög att ge till invandrare på flyktingförläggningen i Björnhammar.
De två sistnämnda högarna var lika stora. Invandrarna ska ha bra kläder. Är de "noppriga" eller tvättade för många gånger så hamnar de tveklöst i "slänghögen". Tidigare rektor på "KomVux", så vet Elsemarie att invandrarna ofta är människor som levt "ett gott liv" i sitt hemland innan de tvingades till flykt på grund av situationer, som de helst hade undvikit att hamna i.

Två personer fixade snart den delen av flyttbestyren. Det gick undan, värre. Jag satt på min säng och kollade läget! Skor och kläder!

Tredje och dagens sista etapp ägnades åt matkällaren där vi hittade ett och annat som nästan fick oss att stanna upp ett tag innan vi "la locken på" och bestämde att Lasse skulle ta fram projektorn och titta på gamla filmer vid tillfälle så vi kan minnas gamla tider.

 En kassabok från år 1945, då jag bodde ensam i Stockholm var högst intressant, men vi lämnade också den för att sköta våra uppgifter. Även den kartongen fick finna sig i att vi "la locket på" tills något tillfälle längre fram i tiden. Matkällaren är rymlig och mycket av olika slag förvaras där.

Glasburkar förpassades till kärran fvb till återvinningen. Stor kartong med flaskor sparades till Stina, som förser oss med så god fläderblomssaft och hon behöver ständigt nya tomflaskor.

För att avsluta dagens jobb på ett "värdigt" sätt, bestämde familjen att det skulle inhandlas kebab  och lite annat gott till kvällen. Den outtröttlige Tobias hade fotbollsträning och hade ätit en portion inköpt mat för att möta det behov, som skulle uppstå under kvällens lopp!  Här kom jag lindrigt undan må jag säga. Men det är klart att vi sparade ju faktiskt  tid på detta sätt.

Jag inbjöds att följa med hem till familjen för att äta av den goda grekiska maten,som Lasse hade inhandlat. Fick skjuts hem av Filip.
 Jodå jag grät en skvätt här hemma när vi avslutat jobbet. Men det FÅR jag göra. Jag är nöjd även när tårarna kommer. Jag VET att allt kommer att bli bra.

I morgon är jag bjuden på födelsedagskalas i Hovsta. Martin och Tina är i Örebro med sina flickor och nu ska vi fira Cornelias 6-årsdag. Innan dess återigen en  "titt" på lägenheten, dit jag ska flytta inom kort.

Så har också denna dag tagit slut och jag är så nöjd och tacksam för den! Jag behöver att nå'n sätter fart. Jag har lite anlag för motsatsen när jag är ensam. Hur tacksam jag är för all hjälp jag fått i dag! Jag är så beroende av hjälp fast jag helst vill klara allt på egen hand men har varken nödvändig ork eller tillräckligt bra syn för att klara det jag vill!

Nu återstår bara att säga GODNATT till er mina vänner. Sov Gott!

onsdag 24 maj 2017

Tisdag 23 maj 2017 med fortsättning onsdag 24 maj. Visst känns det!

Vilken underbar dag vi haft i dag! Strålande sol. Jag hade tid hos hårfrisörskan. En lyx som mina barn bjuder på genom guldkanten de förärar mig. SÅ skönt att dra dit utan att tycka att jag gör något jag inte borde göra. Så enkelt det blivit! Hon är så bra, min hårfrisörska, och jag är så nöjd, så nöjd! Håret håller sig OK så länge och jag mår så bra av att få uppleva denna lyx i tillvaron.

Nyss ringde ett barnbarn och det är också något man mår bra av! Det där med barnbarn är något alldeles speciellt och "Ränderna går aldrig ur." Fatta detta på rätt sätt. Alltså på det sätt som jag tänkt mig det! Hahaha!!!

Fick i dag besök av Annelie, som tog fram dammsugaren och fixade golven, innan vi fikade på altan.
Något rörigt både på altan och inomhus. "Jag sitter på kanten av upprivet bo och ordnar min vinge till flytt", sjöng vi i mina unga dagar. Något i den stilen känner jag det nu och en tid framöver, antar jag.

  Jag flyttar om några veckor från mitt lilla Paradis in till stadens Centrum!
 Det var inget lätt beslut kan jag säga och visst faller det en tår emellanåt! Konstigt vore det väl annars. Jag har bott och stortrivts här i 23 år. Alla barnbarnen har sovit över då och då. Fler eller färre dagar. När jag flyttade in här hade jag tio pojkar och två flickor. Nu har jag tolv pojkar och två flickor. Filip och Tobias utökade skaran nov. 94 och juli 99.
Så fina barnbarn allihop och jag älskar dem alla. De är så omtänksamma och jag hänger med på födelsedagsfester och andra evenemang så jag tappar inte bort någon. Barnbarnsbarn har jag tjugoen.

Sedan april 1994 har jag bott här och njutit varje dag. Lagom stort hus i ett  underbart, lugnt område med gångavstånd till stan. Fina, grannar, en Alfons, som traskar runt och klipper gräset utan att göra väsen av sig, Garage, Vind och Källare. Inte konstigt att jag trivts och mått gott här! Lagom stor trädgård med Fruktträd, Hallon, Vinbär, vita, röda och svarta, Krusbär Rabarber förutom vackra rosor och en Vinstock som ger jättegoda druvor.

Drar mig just nu till minnes en gammal historia om en bonde som läste en annons i tidningen om sin gård, som han utannonserat till salu. Han läste och läste och sa:" Om det här är min gård då säljer jag den aldrig!!"  Så kan man känna det. Dock icke jag, som länge insett att min ork inte räcker och att det är dags nu. Fast länge har jag hållit ut.

 Att flytta den här årstiden är väl inte så väl valt. Träden blev gröna i förgår. Exploderade, kan man säga. Som det ofta blir när våren inte kommer när den ska. Fåglarna kvittrar och ute är det varmt och skönt.För att inte nämna om hur vackert det är med denna första, skira grönska.

 Nu börjar tiden här dock rinna ut, När krafterna tryter är det tid för yngre krafter att ta vid.
Naturligtvis känns det, men man måste inse att "allt har sin tid", som Bibeln säger.
Då är det lika bra att "dra vidare", ett par ord jag fick av en vän, som i sin tur fått dem från Gud, häromdagen, beträffande min flytt.
 "Att dra vidare". Låter spännande! Gud vet framtiden och man vet aldrig vad han hittar på. "Han leder oss på rätta vägar för sitt namns skull"står det i Psalm 23.

Nu bearbetar jag det här och förstår att det som sker är bäst och rätt just nu. Jag är gammal. Jag kan fortfarande tänka någorlunda klart och har önskat att själv få sälja mitt hus och välja den bostad jag önskar. Jag har haft ett och annat förslag på lägenheter men varit lite envis att jag ville bo i Centrum.  Nu blir det så och precis i  det område där jag önskat att få bo den dag jag måste lämna min lilla idyll. En tvåa väntar nu på mig där.  Något ytterligare rum hade jag nog önskat men jag vänjer mig, så klart! Jag får med Vinrankan till den inglasade balkongen. Härligt!

Kommer ihåg att de som bodde här före mej sa ungefär likadant som jag. De lämnade huset med saknad och kallade det för en liten idyll.
Det som känns bra i sammanhanget är att jag säljer till barnbarn med familj. Det passade perfekt i tid för dem att byta bostad just nu och de har önskat att få bo kvar i det här området där de bott  ett antal år i hyreslägenhet. De är nöjda och givetvis är det lättare för dem att flytta, än för mej men jag är  nöjd med det som sker. Fälla en saknadens tår ibland är väl tillåtet!

Jag kommer att bo nära kyrkan där jag har mitt Andliga hem och även om många av mina gamla vänner flyttat hem till Gud så finns det flera kvar i livet och det blir enkelt att ta mig till kyrkan med rullatorn.

I dag, onsdag, blev jag bjuden på god, vegetarisk lunch hos Kerstin och Awad. Det var så fridfullt och stilla  i deras mysiga trädgård  Vi satt ute och njöt av sommarvärmen. I deras Växthus bara växer och växer det!
Alla mina barn har sina hem i lugna, stilla områden medan deras mamma drar sig mot Centrum!

Jag är, som vanligt trött och sömnig i kväll också. Måste sova fast jag har en hel del att göra och kvällen inbjuder dessutom till en mysig stund på altan,. Jag tror att jag börjat uppbrottet lite för tidigt och nu får bo resten av tiden lite "hipp som happ". Har lite svårt att hålla mig till EN uppgift i taget. Må Gud hjälpa mej att ta med minsta möjliga. Jag ska ju till Himlen nästa gång jag flyttar och dit tar man ingenting med sig. För jag kan väl inte tro att jag ska flytta fler gånger innan  dess. Men vad vet jag? Jag oroar mig dock ej för morgondagen. "Allt ju vilar i min faders händer"...

Nu säger jag GodNatt till er mina vänner. Njut av sol, värme och fågelsång! Nyss fick jag SMS från Tobias att Filip kommit hem i kväll och i morgon kommer Linn. Roligt när barnen kommer hem till sin familj. Jag minns!!!   Med stor glädje!

Jag tackar Gud för en fantastisk dag och ska nu sova gott!  Det är så skönt att sitta här vid den öppna altandörren och skriva medan skymningen stilla sig sänker!

måndag 22 maj 2017

Måndag 22 maj 2017.avslutades med våffelfest..

Om dagen närmar sig sitt slut och man blir hämtad till våffelfest hos dotter och måg, vad gör man då?  Jo då tänker man till. Ingen träning på mången god dag. Känns i kroppen. Följer med till festen . Våfflor, jordgubbar och  grädde smakade så gott! Jag hade från början räknat ut att jag skulle ta en välbehövlig promenad hem. Vad hände? Jo precis som jag skulle börja min promenad hemåt hände sig att det började regna.  Rullatorn och jag fick ytterligare en biltur! Fast meningen var en promenad.

Vid hemkomst blev det en cykeltur på motionscykeln. Att jag inte tränat beror inte på lättja utan på den förkylning som började för fem veckor sedan och ännu inte  helt lämnat mej även om den är på återgång. Då säger de lärde att man inte ska träna förrän man är helt frisk. Det  ser jag fram emot!

I dag har jag pratat med min syster IngaMaj, Väntar på att jag ska komma iväg för ännu ett besök hos henne. Syskonkärlek håller även om åren går.

Det är så märkligt att den här förkylningen gör mig så trött. Jag sover på natten och jag sover på dagen. I fåtöljen.
I dag ringde det på dörren så jag vaknade till liv.
Där stod Kerstin och Awad och på gatan stod en bil med släpkärra.
Min gamla Hammock , som var den sista presenten jag fick av Georg skulle hämtas.
Den fick jag i "förskott", som MorsDagspresent en vecka före den stora dagen.
När Mors Dag kom var Georg död. Den fick förstås en speciell plats i våra hjärtan.
Efter 27 år  flyttar den nu och jag hoppas att de får mycket glädje av den!

Jag börjar bli gammal och trött och måste se till så jag lastar av en del grejer så det blir lite enklare att bryta upp härifrån för det måste ske förr eller senare.
En av orsakerna till att jag alltmer börjat tänka på att flytta är att jag inte längre finner glädje i att jobba i trädgården.
Tänker på vad mamma, när hon blev gammal , sa om matlagning:"Det har gått ifrån mig". Jag känner det som om trädgården har gått ifrån mig. Passar att yngre krafter tar vid.
Det finns ju något som heter "Pensionärskuvös", där man kan sitta tillsammans med någon vacker blomma och ev. några tomatplantor. Inte illa!

Häromdagen fick jag ett vänligt SMS, som uppmanade mig att tänka på att jag inte är 15 år, utan 90!
Joo, jag känner och vet!

Nu vill jag i alla fall önska er alla GOD NATT.  "Blott en dag, ett ögonblick i sänder! Vilken tröst vad än som kommer på."

söndag 21 maj 2017

Lördag 20, söndag 21 maj 2017. Dagar som väcker minnen.

Söndag. Ingen kyrka i dag heller. Närradion fick, som så ofta , ersätta. En enkel och bra predikan som jag önskar att många skulle få ta del av. Fina sånger. Studiogudstjänst från stadens pingstkyrka.

Jag lyssnade noga men var i övrigt inte i bästa form. Kvicknade dock till fram på eftermiddagen.
Pratade med Tobias om hans deltagande i en Fotbollsmatch i Kungsör.
Har ej hört från honom sedan han kommit åter. Han åkte dit i sällskap med föräldrarna.

Bakade bullar, som jag gratulerade en god vän med. Hon fyllde nyligen år och några bullar blev presenten, som försenad fick avhämtas i dag.

I dag är för mig en glädjens dag. Annelie och Markus gick till Gudstjänsten i Immanuelskyrkan och blev medlemmar i den församlingen. En stor dag! I kväll kom de hit för en fika och nybakta bullar!

När jag i eftermiddag skulle fatta ett beslut och kände mig lite oviss hörde jag inom mig sången:"Herren skall strida för eder och ni skall vara stilla därvid."
Jag fylldes av frid och glädje och känner ingen oro utan är viss om att allt är väl.Att Herren är med mig i allt.

I kväll har ännu en gång "Fallet Kevin" varit med i TVs Agenda. Jag kan ej låta bli att titta varje gång det visas i TV. " Så skulle vi inte göra i dag", sägs det. Precis som doktorn sa till mej när jag berättade att jag ej fick komma till sjukhuset när jag fått en stroke för flera år sedan. Det skulle gå tillbaka inom ett antal  timmar.  

Den här dagen och den i går är speciella för mej och för vår familj
Den 20 maj år 1990, var en söndag, då Elsemarie och Lasse hade lysningskalas med många gäster.
Jag har i tidigare blogg  utförligt berättat om den dagen och glädjen som nästa dag förbyttes i sorg då pappa Georgs hjärta upphörde att slå, så jag nöjer mig med att bara nämna om det.

Naturligtvis dyker dessa minnen upp varje år dessa dagar.
Barnbarnet Mattias var här i går och vi pratade om hur sorgligt det var.
Mattias var då 17 år. Georg jobbade i Stockholm, men kom på fredagarna, om han inte var utomlands, hem till Örebro och varje söndagsmorgon när Mattias och Mikael delade ut Nerikes Allehanda i vissa distrikt, så var morfar Georg med och hjälpte dem, morgonpigg som han var.
Efter avslutat arbete samlades de runt fikabordet hos oss, som då bodde på Eklundavägen, nära pojkarnas hem. Mattias nämnde särskilt det där med att Georg och pojkarna fikade och pratade tillsammans och hade det mysigt. Det betydde mycket för både morfar och killarna.

Nu är det dags att sova och jag sneglar, som vanligt mot min sköna säng.
Lika bra att säga GodNatt. Hoppas att ni alla mår bra och att ni får sova gott i natt.
I går hade jag besök av mitt barnbarnsbarn Celia, tre år. Så härligt att höra henne prata så förståndigt
och höra hennes resonemang om saker och ting. Barn är ljuvliga!

 

fredag 19 maj 2017

Fredag 19 maj 2017. Både Karl-Olov Hedlund och Bernard Landh fyller år i dag.

Det har hänt mycket i dag. Solen både kom och stannade kvar. Varmt, varmt!
En firma, som jag anlitat kom med chef och en anställd. Den anställde, från Gambia, var gift med en svensk flicka och bosatt  i Hällefors.
Nu blev det vårstädat i trädgården. Jag försökte mej på att klippa några torra hallongrenar. Det är så roligt. Jag tog några och ser att det finns några kvar som jag kan ta en annan dag. Om jag blir OK.

Förkylningen är tydligen inte över. Hostar ibland och har lite svårt med andningen.
Lasse och Fredrik kom sen eftermiddag, då jag sov gott i fåtöljen. (Det var inte första gången i dag)
De skulle få rätsida på Alfons som varit inlåst över vintern och i dag skulle det bli ALFONS-släpp.
Alfons är fortfarande inlåst i väntan på, ja, något jag inte förstår!!
I morgon ska nytt försök göras.  Mer roligt har hänt i dag.

Jag ringde till min syster IngaMaj och i dag svarade hon. Jag blev så glad över att slippa höra tel.svararen.
I dag har Helge åkt till Figeholm och ska stanna några dagar. Han är fantastisk, vår storebror!
Åker buss från Södertälje till Oskarshamn, trots sin dåliga syn. IngaMaj och jag sa i dag att vi borde vara där, vi också. Vi båda åker nog dit lite senare.

 Vilken dag vi haft i dag! Jag fick ett foto som jag ska skicka vidare på FB, där Ulla berättar en otrolig grej, som har att göra därmed.

Jag ringde till Karl-Olov Hedlund i Lesjöfors och gratulerade på 71-årsdagen. Han blev förvånad och glad. Vi hade, så klart, åtskilligt att prata om. Gamla roliga minnen. "Ibland om jag har svårt att somna på kvällarna så ligger jag och tänker på alla gamla, roliga minnen och jag sätter på gamla sånger på youtube och minns Saron och sångerna vi sjöng där",sa han.
Han berättade om sin kärlek till barn, som han alltid haft och sa att när Ulla var liten så hittade han på ärenden för att få leka med henne. Han var 8 år när hon föddes. Han kom ihåg "den snälla barnflickan, Marianne" och alla träffar vi som familjer hade.

Vi mår säkert båda gott efter det samtalet. Den fina Karl-Olov, som haft problem med svår olycka med påföljd, svårighet med både syn och hörsel, vilket i stor utsträckning hindrat honom i hans intresse för att sjunga. Ändå nöjd med tillvaron.
Födelsedagen hade han firat tillsammans med de få familjemedlemmar han har kvar.

Bernard fyllde 37 år i dag och jag uppvaktade via FaceBook. Ska fira honom bättre,senare.

Att jag nu är så sömnig har säkert att göra med den långdragna förkylningen. Jag känner igen symptomen.
Kära vänner! GodNatt och Sov Gott! Det önskar jag er av hela mitt hjärta. Själv ska jag inta sängen omgående. Tackar Gud för att jag "bara" är trött och inte har ont.

Nu ser jag fram mot en ny dag. Vet att jag får fint besök. Kanske hinner jag med något vettigt arbete innan dess. Nu är jag tacksam för dag som svunnit! Tack, Gud! Amen.

torsdag 18 maj 2017

Onsdag 17, torsdag 18 maj 2017.Solen och värmen fyllde oss med förundran.

Om TV flera dagar i sträck sagt att värmen och solen är på väg och det är lika grått ändå, händer det att jag tappar tron på både värme och TV och slutar att lyssna.
Så kom då dagens överraskning. Nyss tittade jag ut på altan där termometern visade 28 grader klockan 21. Det har blåst lite på eftermiddagen. Nu är allt stilla. Vad händer då?

Jo då börjar jag längta efter  Georg. Tycker mig höra honom föreslå att vi ska ta en promenad i den vackra kvällen. Jo jag vet att dagen D närmar sej och att det kan ha en viss betydelse.
Nu känns det bra att få sitta en stund vid datorn och få till en liten blogg.
I går regnade det och jag sov halva dagen i fåtöljen. Förkylningen tröttar mig och jag är glad över att jag snart ska få  träffa min fantastiska läkare.
I dag låg i brevlådan det efterlängtade brevet från Vårdcentralen. " Blodtrycksmätning och träff med läkaren." Datum 9 juni. NEEEJ!
Förra gången jag kallades fick jag världens näsblödning. Återbud!
Nu, 9 juni, Studenten för yngsta barnbarnet, nr 14.  Direkt ringde jag och bad om ny tid. Sköterskan hade full förståelse för att jag inte avstod "studentutsläppet", som skulle ske samtidigt med mitt läkarbesök.

I går hände ingenting men det gjorde det i dag.  Kerstin var i affären. Något jag behövde?
Joodå, mjölk och lite annat behövde jag. Kerstin vet att jag gillar mango. Nu kom hon med små djupfrysta mangokuber, så goda. Inte nog med det. Frukt och JORDGUBBAR, de första för i år för min del. SÅ goda. De kom från Spanien. Där var vi förra året då Kerstin och Awad hade bostad där en tid.

Vi hann förresten med en tripp till Mallorca också. alla fyra. Då passade vi på att fira Ullas födelsedag medan vi var där.
I dag fyller hon år igen men nu firar hon ensam med sin Lennart. Vi andra får väl passa på vid ett annat tillfälle. Alla, utom jag jobbar ju och jag slåss fortfarande mot förkylningen så jag tar det lite lugnt.  Jag vågar inte träna heller för det och det irriterar mig. Jag vet vad det betyder att hålla upp i flera veckor.

Någon "Forntid " orkar jag inte med i kväll. I morgon planerar jag att baka Finska Pinnar. Degen står i kylskåpet och det finns kaksugna, som inväntar att få äta dem. Så vet ni!
Jag får också lunchgäster, som ska få soppa och pannkakor. Får besök av en firma som fixar i trädgården så den blir fin till midsommar.

På tal om midsommar så är det märkligt att åren sätter sina spår. Förr planerade jag någon resa eller annat att göra när det var helg. Numera tar jag dagen som den kommer." Blott en dag ett ögonblick i sänder. SÅ skönt! Orkar jag med att göra någon syssla så gör jag det, annars så vilar jag. Vilket jag INTE gillar men gör det ändå!

GodNatt mina vänner! Sov Gott!




tisdag 16 maj 2017

Tisdag 16 maj 2017. I dag 118 år sedan min mamma föddes.Växte upp på Söder i Stockholm, skickades som ensamkommande fosterbarn till Småland.

Den här dagen är en stor dag för mej och mina syskon. Vår bror, Helge snart 94år brukar ringa sina systrar på mammas födelsedag. I dag ringde jag honom och fick då i uppdrag att ringa mina systrar och hälsa från honom att han nu bestämt sig för att avsluta denna sedvänja, som han hållit fast vid i så många år. Nu tar vi småsystrar vid. Han mår så bra,vår bror, och ska denna vecka ta bussen till Oskarshamn för att hälsa på "lillasyster" och vänner i Figeholm.

Hade varit roligt att vara med där. Det har ryktats om att Näktergalen har anlänt till Högskulla.
Så ofta det varit möjligt och så länge mamma levde, har vi syskon med familjer träffats i Figeholm den 16 maj. Visst har det hänt att det varit kyligt men Näktergalen har alltid känt på sig att till mammas födelsedag gällde det att slå sina första drillar.
Jag minns hur vi stod utanför mammas hus och lyssnade på kvällarna.  I "Hulta" plockade vi liljekonvaljer och gullvivor. En krans av gullvivor kring mammas kaffekopp på födelsedagen hörde till.
När mamma fyllde 54 år hade pappa slutat sin stund på jorden. En tuff tid följde. Vill minnas att pappa under sin ganska långa sjukdomstid hade en till två kronor om dagen.
Mamma tvättade rockar åt Konsumpersonalen, hjälpte bonden med skördearbete och mjölkning av korna, städade åt folk i samhället, vävde mattor och sålde, hyrde ut rum till semesterfirare. Kort sagt:Hon slet och arbetade för nästan ingenting men generös till tusen och Gud välsignade henne med ett förnöjsamt sinne och god hälsa (mestadels), klar i huvudet till sitt sista andetag och en tro på Gud, som bar genom allt. Ställde upp för andra människor, barn och vuxna.

Kan ej hjälpa att det faller ett par tårar utför mina kinder när jag tänker på vad det kan bli av ett ensamkommande barn utan någon som helst vetskap om anhöriga, inte ha möjlighet att få utveckla sina talanger, men arbeta hårt från tidiga år.

Har många gånger tänkt på mamma,som växte upp utan kärlek och hennes tillit till Gud, som hon lärde genom att vara trogen elev i söndagsskolan, där hon fick lära sig att bedja till någon som alltid såg henne och brydde sig. När hon ,15 år gammal, måste sluta söndagsskolan för att korna skulle mjölkas just den tid då söndagsskolan pågick, grät hon.

Att sedan följa henne och se hur en gudfruktig godsägarfru tog hand om både mamma och pappa, hur hon bad för dem och sedermera för oss syskon och hur mamma och pappa tog emot Jesus och blev hans tillhörighet, det är så stort och jag tackar Gud för Tant Östling i Hasselås, som haft avgörande betydelse för hela vår familj. I Hasselås hade vi, som barn vår trygghet och jag kan när som helst se huset, deras vuxna barn och minnas allt roligt vi där upplevde.

Säg inte till mej att det var en slump det som hände mamma och pappa och oss syskon.
Nej! Jag ser Guds fantastiska omsorg om en liten ensamkommande stockholmsflicka och vilka konsekvenser det fick på många sätt för oss som familj!
Ett liv tillsammans med Gud är ett intressant liv att leva.

Dagen tar slut. Jag har bakat bullar, gjort kålpudding, som jag delade med andra hungriga och är nu tacksam för att jag har en skön säng.

Ett SMS från en kille i Göteborg gjorde mig nyss så glad. Suger åt mig allt gott! Älskade ungar, som aldrig blir för stora för en farmor och mormor. På lördag får jag besök av barnbarnsbarn! SÅ roligt!


måndag 15 maj 2017

Måndag 15 maj 2017. Den kommer och går, förkylningen, eller vad det nu är. Kortisblogg!

På TV säger de, som de sa för en vecka sedan att nu ska sol och värme komma.
Tack för det säger jag och slutar att titta på små solar och moln, som blivit felplacerade.

Kortisblogg ja! I dag har jag inte haft en bra dag. När hostan började för två-tre veckor sedan skrev en av mina FB-vänner att den förkylning som nu är i farten "kommer och går".

Jag har tänkt på det i dag, när jag upplevde det som att "den kom".
Att Ulla ringde när hon stod utanför min dörr gjorde mig glad. Hon hade varit på USÖ och röntgat höften.
Kerstin röntgade axeln häromdagen. Båda har värk.
Det har inte jag. Ingen värk men jag vill vara helt OK! Inte vara trött och inte hosta och inte va tjock i halsen.

Jag sov i fåtoljen på förmiddagen. Om jag gör det så vet jag att jag är "lite så dålig" för att citera Filip när han var i 2-3årsåldern.
Därför tänker jag lägga mig i min sköna säng sedan jag druckit varmt vatten med Ingefära och pratat med Gud. Inte i första hand om mej i kväll. På FB fick en grupp, som jag är med i, vädjan om bön för en liten pojke i morse. Det tar aldrig slut på böneämnen och jag tycker det är en förmån att, i någon mån, få vara med.
I Tv går ett roligt och intressant program som heter Diagnoskampen, en norsk TV-lek, som jag tittar på medan jag skriver. Första delen av åtta.
Får se hur länge jag står ut med att titta utan att tro att jag har alla föreslagna sjukdomar.
Oerhört intressant program. Och lärorikt. Och annorlunda. Hoppas att jag inte glömmer att titta nästa vecka!

Nu är det Rapport  och jag ska avsluta bloggen efter den och invänta full hälsa under den väntande sömnen, så jag säger GodNatt till er alla mina bloggläsare.

För att se till att i någon mån rädda dagen så kokade jag risgrynsgröt och förberedde morgondagens lunch. Kålpudding. Ulla kom i dag med en burk lingonsylt för hon hade sett i gårdagens blogg att jag ämnade laga kålpudding. Till den maträtten måste man ha lingon. Nu har jag fått påfyllning.Så bra!

Sov Gott, mina vänner! Kycklingen som Annelie skulle hämta står på trappan. På grund av att jag måste gå i säng så tidigt. Natti, Natti!

söndag 14 maj 2017

Söndag 14 maj 2017. Kalas hos Kerstin. Trött är jag men avslutar dagen med en kortisblogg.

Färdtjänst kom på utsatt tid. Som så ofta var det en man av utländsk härkomst som var chaufför.
Jag frågar alltid från vilket land de härstammar. Den här killen berättade att han när han var liten adopterades från Sydkorea och har svenska föräldrar.

Han frågade vad jag sysslat med och jag drog hela min historia för honom. Han ställde många frågor under tiden som jag berättade. Eftersom min historia är något av en solskenshistoria, som jag själv tycker, så berättade jag ända från barndomen, om mina år i Stockholm, omoderna lägenheter, vedplockning genom källargluggen mitt i centrala stan då Georgs och min första lägenhet uppvärmdes med kakelugnar och vedspis. Killen visade stort intresse för hur det gick för oss och utropade flera gånger:"Men så bra!", när han hörde hur vägar öppnades för oss undan för undan.

Om han trodde på Gud? Joodå det nekade han inte till.
Jag hoppas att det jag förmedlade av min gudstro ska bära frukt i den mannens hjärta.

Väl framme i Frommesta gick vi först lite husesyn i trädgården. I det ganska nya växthuset frodades tomatplantor, persilja, fikonträd, vindruvor mm.
Kerstin och jag satte oss på varsin stol och andades in växthusluften, något jag gillar.
Med en mugg the i handen kom Awad för att sitta ner och inta sitt förmiddagsthe.

På spisen kokade riset och snart satt vi i den lilla verandan och åt en jättegod middag med lammstek, Kerstins enormt goda sallad ( den bästa jag vet), vinbärsgele', ris och god sås.
Bullarna som jag lovat men glömt att ta med fick vi klara oss utan. Måste skärpa till mig.

Häromdagen var en av mina små killar, Liam, hemma hos mig. I dag fick jag åter träffa honom när han hälsade på hos farfar och farmor. Liam fyller sju i sommar och han räknade från  siffran 1 till 100  för mig. Det gick undan ska jag säga. Hoppas att jag får tillfälle att i någon mån följa mina små bbbarn på "deras resa" genom skolan.
  
Jag fick skjuts hem och kände mig väldigt trött. "Det FÅR du vara", säger mina barn.
Kerstin hade i affären "hittat" ett vitkålshuvud, storlek mindre, passande för mej att göra kålpudding av i morgon.
Elsemarie ringde från bilen. Lasse och hon har varit västerut för att, med tanke på framtiden, kolla om det finns någon sommarstuga i Göteborgs närhet som skulle kunna passa dem.
Intressanta tankar!

Nu har jag hängt tvätt, stekt kyckling i ugn. En nära vän kom hit med en påse kyckling i går och talade om (vet ej om det är så) att steka kyckling det är hon inte bra på. Nu är de stekta och i morgon kan vännen hämta maten i samband med att vi tar en fikastund.
Måste också baka bullar i morgon för jag har lovat bort ett ganska stort antal av sådana och jag ska verkligen se till att hålla vad jag lovat.

Jag andas fortfarande väldigt tungt och är väldigt trött. Jag har ju måst avstå träningen på grund av pågående förkylning. Någon som vet när det är tillåtet att börja igen?
Jag tror alltid att alla krämpor beror på att jag ej tränat tillräckligt. De där sidorna av tillvaron hör inte precis till de som jag behärskar! Så har det alltid varit.

Nu säger jag GODNATT till er alla, som orkat läsa. Själv traskar jag till sängen tacksam för mången god sak i dag. Intressant är livet. "Höj jubel till Herren, alla länder!"

lördag 13 maj 2017

Lördag 13 maj 2017. Vilken bra dag det blev. Inte jobba. Bara njuta!

Att jag fick inbjudan till förmiddagskaffe hos dotter och måg gjorde att jag tog tag i dagen som höll på att bli en slödag, vilket inte är önskvärt.
Jag kom snabbt i kläderna, tog rullatorn och promenerade i det vackra soliga vädret.
Fikade på deras härliga altan och hämtades senare av Annelie på en biltur till Karlslund, där jag aldrig tidigare varit innanför staketet. Bara beskådat från stora vägen.

Där bjöds jag på fika och vi hann med att bese museum och ett brudpar, som tydligen tillsammans med ett stort sällskap skulle äta Bröllopsmiddag där.

Från Fredrik och Anna fick jag inbjudan att tillsammans med dem och deras pojkar äta på Libanesisk Restaurang tidig kväll.Inte tackar jag nej till det.Som han sa, Emils pappa:"Ja ä inte dum på dä viset!

Efter att vid flera tillfällen ha ätit sådan mat i Jerusalem och trakten däromkring på den tiden jag var gift med en guide så händer det att jag faktiskt ibland går och längtar efter sådan mat.
Måltiden avslutades, för min del med en liten kopp arabiskt kaffe. För att allt skulle vara på riktigt.
Man kunde få glass om man så önskade.
Elsemarie ställde upp med skjuts både dit och hem.

Nu är jag hemma igen. I morgon är jag bjuden till Kerstin och Awad på lunch. Jag kan inte klaga och gör det inte heller.

Nu är det dags att sova efter en lång och trivsam dag.
Solen har verkligen gjort sitt bästa för att värma oss i dag. Man blir glad och att se träden grönska  igen är en syn man bara kan njuta av. Syrenträdet knoppas och spireabusken är obeskrivligt vacker med sin vita skrud.

I dag har det jobbats hårt hos Elsemarie och Lasse, som grävt ner kabel runt hela sin stora gräsmatta för att deras "Torsten", bror till min "Alfons", ska hindras från att bita av kabeln när den traskar fram på gräsmattan. I natt kommer Elsemarie och Lasse att sova gott, kan jag tänka!

Jag har verkligen inte gjort något som gjort mig uttröttad men jag passar på att gå till vila ändå för sömnig är jag antingen jag jobbat hårt, lätt eller inte alls!

Önskar er en GOD NATT, kära vänner. I morgon ska solen åter skina. Kan man annat än vara glad?
Tack för i dag, Gud! Så mycket hjälp med än det ena ,än det andra jag fått också i dag! Din och min relation, Gud, är något jag aldrig kan upphöra att tacka dig för. Att du alltid finns för att stötta, hjälpa och uppmuntra på så många sätt dagligen. Önskar SÅ att många skulle upptäcka vem du verkligen är.



fredag 12 maj 2017

Fredag 12 maj 2017. Så mycken välvilja jag möter. Både i dag och i morgon.

Inte blir jag klok på medicinerandets för och nackdelar.  I dag tog jag hostmedicin och nu hostar jag igen fast jag varit av med den några dagar. Ursäkta, men jag har läst "BIVERKNINGAR".
Säga vad ni vill men jag är drabbad.

Lyssnar till Närradion, som alltid på fredagskvällarna. Nyss sjöngs sången "Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon, Herre mig giv! Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig."

Förbönskvällen i Pingstkyrkan innehåller en del sånger, bön och tacksägelse. Det är så fint att människor kan ringa in sina böneämnen och få hjälp av många att bedja. Många, som lyssnar, förenas i bön och Gud har lovat att vara oss nära och svara på våra böner.

Dagen började bra med besök av Kerstin och Ulla. De hade med ägg, en stor ost, ekologisk fläskfärs mm. Döttrarna är mer hemma i sjukvårdskunnande än vad jag är och vet att det är viktigt att dricka mycket när man inte är OK. .Distriktssköterskan ser till att jag alltid har ett stort antal stora flaskor kolsyrat vatten med någon god fruktsmak för det är lättare att se till att få i sig än enbart kranvatten.

Jag är så omsluten med omvårdnad och kärlek av mina barn och jag blir så rörd. Inte heller tillåter de mig att betala allt de kommer med . Jag gör som mamma alltid sa;"Säg TACK, det räcker!"
Det är väl något nedärvt att föräldrar har ansvar för sina barn men inte tvärtom. Fast det är ju så det funkar i verkligheten. Jag är så privilegierad, tycker jag.

I dag var båda döttrarna lediga och gav mej sin tid. Vi skulle "röja" lite här hemma för att det har med åren blivit onödigt mycket av mycket!! Så är det bara!!

Vi bestämde oss för att ta tag i bokhyllorna i TVrummet. Inte lätt att veta vilka böcker som skulle slängas och vilka som jag ville ha kvar.
Kerstin tog bok för bok, läste boktiteln och jag visste genast i vilken hög den skulle hamna.
Jag har alltid älskat böcker, fast jag nu för tiden ej har så mycket tid att läsa, eftersom vardagsarbetet tar så lång tid mot vad det gjort tidigare. Därför var det lika bra att Secondhandbutiken "Livlinan" fick ta av överflödet.
Flickorna åkte dit med böckerna medan jag lagade biffar av den fina fläskfärsen jag fått.

Vi åt tillsammans. Så roligt!

Så var jag åter ensam. Men inte så länge för snart kom Annelie och Markus. Jag fick erbjudande att i morgon åka med till Nora. (För att där äta glass.En utflykt som vi örebroare gör när vi behöver lite förströelse.) Annelie hade lite roligt att berätta. Något som gjorde mig så glad. Som jag ska berätta om längre fram. De fick överblivna biffar , potatis och vinbärsgele' med sig hem.

Sven och Maria är i Stockholm på KD möte för Seniorer!!
Kristin spelar med Smaskgänget på aula Nova på Musikhögskolan.

Nöjd med dagen och "utrensningen" tänker jag gå till nattens vila. Sändningen från Pingstkyrkan i Närradion pågår och jag lyssnar med glädje medan jag somnar in.

Tack Gud för denna fantastiska dag då vi i lugn och ro fått se resultat av våra gemensamma ansträngningar. Nu förenar jag mig med övriga i förbönskvällen i Pingstkyrkan.

Tänker på de anhöriga till den 30-åriga lärare i Göteborg, som i går morse blev skjuten till döds i en bil utanför den skola där han arbetade. Både elever och lärare såg vad som skedde. Två maskerade män försvann i en bil där en tredje man satt vid ratten. I dag har en man skjutits i Malmö.
Vi lever i en ond värld. Vi vet dock att en dag ska allt förändras för Gud kommer att ha sista ordet.
Till dess står vi tillsammans med honom i striden mot det onda. MOT det onda, FÖR det goda! ALLTID! I Närradion tackar man just nu för att "var och en som åkallar Herrens namn ska vara frälst." I den tacksägelsen instämmer vi!
Sov Gott , kära vänner! I morgon ska solen skina igen! Något att se fram emot!!!  
 



torsdag 11 maj 2017

Torsdag 11 maj 2017. Väntar på solen. Fick en bra dag ändå fast den började lite så där.

Om man beställt kommunal städhjälp till klockan 11, vaknar med huvudvärk, ringer återbud till städning, bestämmer sig för att vara sjuk och sängliggandes hela dagen, ändå tar sig ur sängen och intar det sedvanliga morgonkaffet, får på sig kläderna, känner sig lite bättre och det ringer på dörren. Vad gör man då?

Jo.då öppnar man och där står Annelie, som lovat titta in efter jobbet denna dag. Annelie har varit min vän i ca 35 år och är så älskad. Att hon kom åter från Malmö är för mig en källa till glädje.

Ut i köket gick hon, tittade på golvet med orden:"Var har du dammsugaren?"  Medan kaffebryggaren gjorde sitt så blev kök och hall dammsugade, köksgolvet tvättat och så kunde vi sätta oss i vardagsrummet och fika. Så fick jag i alla fall hjälp med städningen.  Så kommer min fina Ricardo och städar nästa gång jag kallar på honom. Han har hjälpt mig i flera år för det där med golven tycker jag är så jobbigt.

Nästa gång det ringde på dörren var det Markus, som kom.
Markus och jag pratade i dag, som så ofta förr om vår gemensamma gudstro. Han har en del synpunkter, som jag tar till mig och tänker vidare på. Han berättade intressanta erfarenheter om sina gudsupplevelser.
Jag kan aldrig upphöra att förvånas över vilken fantastisk Gud vi har. Med intresse för varenda människa och han hanterar oss, var och en, på ett speciellt sätt. Det sätt, som passar för just den människa som han är engagerad i just då. Egentligen, tänker jag, så har det väl bara att göra med vår vilja. Allt är redan gjort genom Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse. Så what?

Under dagens lopp kände jag mig allt bättre men arbetslusten, som jag väntat på, kom inte. Undrar vart den tog vägen? Hur ska jag hitta den igen?

I morgon kommer Kerstin, Ulla och Annelie hit för att hjälpa till med att sortera bort onödiga grejer, som jag samlat på mig under årens lopp.
Något som jag funderat på i 20 år men aldrig kommit igång med. Flickorna har varit här förut och jag märker att det är roligare när jag har sällskap.

Inte för jag vet om det har med åldern att göra men vad jag saknar i mitt liv är det där, som jag kunde uppleva tidigare i livet, att vakna på morgonen och med glädje möta den nya dagen, full av energi att  med glädje ta itu med dagens sysslor.
I ärlighetens namn får jag säga, att jag,  numera, tar  på morgonrocken, tar god tid på mig med fika och andaktsstund, somnar ibland en stund i fåtöljen och börjar komma igång framåt lunchtid. Jag gillar't inte!
 Visst det finns något som heter disciplin, ett ord ,som vår moder både sa och levde efter! Jag ska nog se om det går att lite grand bättra mig och leva lite mer efter detta ord.

Efter hostan, som började för två veckor sedan,eller mera. och som följdes av stor trötthet, så har jag tänkt att "bara förkylningen är över", så ordnar sig det övriga. Överhuvudtaget så inväntar jag mer av ork.

"HUR kan man tänka så när man är så gammal", sa en mig närstående, en gång, när en moder hade uttryckt sig på det viset.  Men återigen: Om man i huvudet VILL och så inte orken hänger med blir det "fel med balansen", som min vän GunBritt så klokt säger och som jag försöker inse är rätt resonerat.

Men nu, mina vänner, är det dags att sova igen. Jag sov så gott förra natten och låg ej vaken och grubblade. Jag är glad, tacksam och nöjd med beslut jag fattat och ser fram mot morgondagen då jag får både hjälp och sällskap.

Nu säger jag GODNATT till er mina trogna bloggläsare. Det är roligare att skriva när man vet att någon läser det man skriver. I morgon ska solen skina för det har de sagt på TV och nu för tiden stämmer det oftast vad de har sagt. I min barndom lyssnade vi till Väderleksrapporten i radion och det stämde ibland, det de sa, ibland inte. Nu ser vi fram mot sommaren,igen!

onsdag 10 maj 2017

Onsdag 10 maj 2017. Det händer en del.

Att vakna med huvudvärk är faktiskt ingen bra början på dagen.  Ibland hör jag folk säga att de legat vakna och grubblat och gjort fruktlösa försök att kunna somna om.

Jag kan ligga vaken men sällan i samband med att jag grubblar. I natt gjorde jag det!

Som jag brukar på morgnarna så gick jag in till fåtöljen med kaffekopp och bulle.
Tittade i Andaktsboken "Daglig Kraft" och möttes av något så bra! Så här stod det:
"Genom stillhet och förtröstan ska ni vara starka," Hämtat ur Jesaja, kapitel 13."
" Men Gud, tack," sa jag och sög in orden i mitt medvetande.

Kom plötsligt ihåg att jag inte ringde till vännen Arja som för ett par dagar sedan fyllde 70 år! En människa som satte spår i  vår familj. Det var på 60-talet vi möttes första gången. Hon flyttade snare till Eskilstuna.
Ringde, i dag, en av hennes vänner där för att få veta hur hon mår och hur hon firade sin födelsedag. Efter alla år i staden så har hon fortfarande en del vänner där. De uppvaktade med tårta och blommor men hon var för dålig för att kunna uppskatta det.
Trist var att höra att hon tydligen drabbats av stark glömska och jag förstod att det inte är någon ide' att åka dit. Jag sa att vi får mötas i Himlen och vännen höll med om det.

Jag har tidigare berättat om Arja, som jag träffade på Kävesta Folkhögskola, som då hade filial i Örebro. Hon kom att bli en av oss i vår familj. Hon hade många problem och det var hon som från början tog mig med till Ria där jag fick kontakt med Håkan Blome` och vi båda hade täta kontakter med Arja. Hon gav oss mycket jobb men var en synnerligen intressant människa, som lärde oss mycket om livet  med människor, som "inte är som alla andra.".

Hämtades av Annelie till stan för ett viktigt ärende, till vilket jag återkommer i senare blogg.
Nyss hemkommen fick jag besök av Liam och och hans pappa. Roligt att se den lilla fina killen igen.Det var länge sedan. Så fort de små barnen växer.

Nu ska jag titta på TV 1, som handlar om 4-åriga Kevin från Arvika, som hittades död år 1998.
Nu har "fallet" tagits upp igen och man vill kontrollera vittnesmål och förhör.
Jag går och lägger mig när programmet är slut. Sov Gott alla vänner!

tisdag 9 maj 2017

Tisdag 9 maj 2017. Lite Nutid och lite Forntid.

Dagen har varit grå och kall! Men jag har varit med förr! Det brukar slå till med sommarvärme på riktigt efter den 15 maj. I sådana fall. Det här är inte sant. Det har hänt men sådant vet man inget om i förväg. Bara TV som vet och de har ej SÅ lång framförhållning.

I dag har jag jobbat med pappershögar som jag sorterat ett antal gånger och flyttat från stol till stol i köket. Allt jag gör  går så sakta. Det har hänt lite roligt också.

Kerstin ringde och berättade hur hon satt i Växthuset och njöt. "Kom hit och fika", sa hon. Just som jag skulle ringa Färdtjänst kom jag på att jag skulle få fikabesök så jag bad Kerstin att få komma en annan dag.  Så kallt som det varit så hade det varit slöseri att sitta i Växthuset en dag som denna. När solen skiner kommer jag.

Det är tisdag. Sven ringde på väg till Maxi. Skrattande frågade han om jag ville ha en påse potatis och ett blått paket hårt bröd. Det är sådant som passar bäst att köpa på ICA.
Han kom med en påse potatis och en burk honung, som jag önskat.

Jag tog itu med att sätta in papper i pärmar. Förmodligen helt onödigt men detta är en last jag dragits med i hela mitt liv. Och som tagit alltför mycket av min tid. Går fortare att slänga!

Ett telefonsamtal gjorde mig glad. Jag är fortfarande trött men det sägs att det är sådan den här sortens förkylning är. Läste i dag att Vila, Värme och Vatten är vad man ska bjuda sig själv i förkylningstider.  Så nu ska jag tänka på det. Också!

Så tar jag vid där jag slutade om Forntiden. Året var 1996.
Den 16 maj skulle jag resa hem från Småland. Raquel bjöd på god lunch. Tjälknöl av älg! Det smakade vill jag säga! Stina skjutsade mig till tåget.
Den 16 maj är en speciell dag. Mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 97 år om hon hade levt. Hon var bara 90 år när hon flyttade till hem till Gud. Mammas födelsedagar är så ljusa minnen . Alla blommor, nyfernissade golv och feststämning. Denna ljuva årstid!
Detta år Kristi Himmelsfärdsdag och Örebromissionens årskonferens.

Följande dagar efter hemkomsten till Örebro händer att Sven och Maria åker till Stockholm för att se  "Sound of Music"
Det blev en kall och blåsig helg. Den 18 maj, lördag var det minus två grader på morgonen. Ulla fyllde 42 år. Hon firades inte den dagen tydligen, annat än av sin närmaste familj Det firas ibland före och ibland efter själva födelsedagen. Vi har lärt oss att anpassa oss efter rådande förhållanden, så många som vi är!
Den kvällen är jag barnvakt hos Linn och Filip. Linn och jag har "Disco" sedan Filip somnat.

19 maj, söndag. I Dagboken läser jag följande:"Min lilla Bernard, som ville gifta sig med farmor när han var 4 år fyller i dag 16! Tiden går. Jag får god lunch, stryker en del kläder innan Maria skjutsar mig till Immanuelskyrkan  på kvällen.

Följande dagar fikabesök av vännen Gurli Holmer, lunchgäster också.
 Något  nedslående står det:" Det blev ingen vår i år heller!" Aj då, säger jag som trodde att det alltid var soligt i maj förr i tiden, Nog vill jag minnas att det var så.

23 maj,torsdag. Stryker kläder som jag tog med hem från Hovsta i söndags.
Jonas kom vid 9-tiden på morgonen och fick lite mat. Han hade tillsammans med en kamrat sovit i Fågeltornet i Oset.
Barnvakt på kvällen. Elsemarie och Lasse hos Karlehagens på husgrupp. Elsemarie gjorde sedan ostpaj, som Linn önskat få med på utflykten i morgon.
Nästa dag åker Elsemarie och Lasse med lilla Filip till Eskilstuna djurpark.
Kerstin och jag med blommor till Georgs grav.

Den 25 - 27 maj, pingsthelgen besökte jag en nybliven vän i Eksjö.Nästa dag barnvakt då Filip har ögonproblem och ej kan vara på dagis.
Maj 29. Emil på skolresa till Göteborg. Jag till Skrankebol med Lennart.Stannar där ett par dagar.
Så var det slut med den kalla maj månaden år 1996.

Det passar bra för jag längtar till sängen nu.  Tackar Gud för dagen som passerat i lugn och ro.
I morgon är det, förutom Annas födelsedag, viktiga saker som händer.

Till sist en vers av den fina psalmen:"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer. Skulle jag som barn väl ängslas då?"

Gud sviker aldrig.




måndag 8 maj 2017

Söndag 7, måndag 8 maj 2017. Ja så var det tur att man inte hängt vinterkappan på vinden!!

Tänka sej, så det kan bli! I lördags berättade jag om värmen och sommaren som kommit! Tur att jag hann med att göra det för nu vet jag ej var den är. Varken värmen eller sommaren.

Skulle handla en del i dag. Svenska kycklingklubbor och lite annat. Har inte återgått till träning ännu så det blev bara affären i dag.
Då var det kofta och vinterkappan som fanns kvar i hallen som ännu en gång kom på. Skulle ha tvättat den och hängt den på vinden i dag. Så gick den drömmen upp i rök! Men den kommer, sommaren! Absolut! Den som väntar på något gott osv.

Elsemarie passade på att vaska fram något roligt för att få lite balans. Skickade på FB ut meddelande om firande av 50årsdag i augusti. Ska bli roligt.
Med Tobias har jag haft tät konversation i dag. Det har rört sig om fotboll, fett, träning och muskler. Jag börjar känna mig lite som expert på det där området vid det här laget.
Bäst att hålla ut "until the bitter end," eller hur man brukar säga!
I går fyllde min vän Arja 70 år. Missade det. Hon bor i Eskilstuna. Ska ta kontakt i morgon.

Jag har en Bloggvän (alltså en vän som jag fått för att hon läser min blogg) och hon ringde i dag.
Hon är 20 år yngre än jag och bor i eget hus. Tankar på att sälja har dykt upp på sista tiden. Jag gav henne det goda rådet: " Stanna kvar så länge du orkar!" Ett råd hon tog emot med tacksamhet.
Som hon sa på kardiologen om mina hjärtklaffar som borde bytas ut. "Man ska inte börja röra i gamla hus". Likadant är det med det där att flytta när man bott länge i eget hus. Man vill stanna kvar
Det kommer en dag när det inte finns ork kvar. Då är det dags att sälja och flytta.
Den dagen närmar sig alltmer för min del. Att plötsligt få veta att ett barnbarn med familj är intresserade av att ta hand om det gamla huset gör att uppbrottet blir mindre smärtsamt, inbillar jag mig. Bäst att få det gjort medan huvudet funkar!

I dag hände något roligt. IngaMaj, min syster ringde. Jag har tidigare berättat om hur svårt det är att nå henne. Vi pratade länge. I juni ska både hon och jag åka till Göteborg.

I kväll skruvade jag på Radion, P1. Tendens heter programmet och det hade sänts två gånger i dag. Senast klockan 20.03.
Om du har möjlighet så sätt på dator, padda eller iPhone och lyssna hur kristna invandrare som flyr för sin tro hittar kristna vänner i Sverige och de firar gudstjänst tillsammans.
Jag blev så glad att höra detta!

Inga ringde i dag. Vi delar våra tankar med varandra och ber för varandras böneämnen.
Det är en förmån vi har, alla vi som tror på en Gud som svarar på våra böner.

Jag har plockat med lite papper i dag. Sakta, sakta går allt. Men visst! Jag har ju handlat i affären också. För en pensionär kör det ju alltid ihop sig. Ena dagen till affären , nästa till posten, tredje dagen till banken, hårfrisörskan, skomakaren, kyrkan, vårdcentralen.
Swisch, så var veckan slut! Men nästa! DÅ har jag tid, visst?

"Hur eller hur", som hon sa, vår mamma, så är det konstigt att jag fryser i kväll. Eller kanske ä det inte så konstigt! Tittar på utetermometern. Den visar 4 grader.
Jag ger upp och går till sängen Tänker på våra tiggare. Härbärget har stängt för säsongen.
Såg en man utanför affären. Jo han fick en sedel och lite bröd.  Men ack så dåligt jag mår varje gång.
Livet är inte rättvist. Varför ska det vara så här?

Från min vän i Skåne, som jag pratade med i dag, fick jag veta att den rumänska farmor eller mormor som suttit och tiggt utanför min väns affär nu åkt hem till de fyra barnbarnen för att ta hand om dem i Rumänien och att nu barnens föräldrar sitter där i stället. Ska skicka en slant som min vän kan förmedla till dem. Min vän och de talar samma språk och det underlättar.
Så säger jag GodNatt och så fortsätter vi att vänta på sommaren. Låt oss uppmuntra varandra under tiden! Nu fick jag SMS från Nathalie ser jag. Roligt med Facebook. Ska läsa det innan jag ska sova.


lördag 6 maj 2017

Lördag 6 maj 2017. Benjamin kom! Ulla och Lennart också.

 Så går dagen mot sitt slut. En solig och vacker lördag också i dag. (Ska bli slut på det nu säger TV)
Benjamin kom till fika och lunch, som vi avtalat. Det var ett tag sedan vi träffades. Att prata med Benjamin är så intressant. Han är så fin, den killen. Vi träffades från början hos min syster, då han jobbade i hennes hemtjänstgrupp. Han kom ursprungligen från Sierra Leone. Flydde kriget först till ett grannland, sedermera kom han  till Sverige. Till Örebro? Nej till Dorotea! Hoppsan!! ( sa jag!)

I dag hade vi gott om tid och han berättade  om hur han var bortadopterad redan innan han föddes.
Att hans biologiska mor var analfabet. Vilket bra hem han kom till. Han gick i en skola som Metodistkyrkan var huvudman för. Han gick också i en Bibelskola.
När han kom till Dorotea sökte han upp en kyrka och träffade andra flyktingar, blev frälst och döptes i kyrkan.
Kom till Örebro där han och jag nu tillhör samma församling. Han ska bli sjuksköterska och både jobbar och studerar för han vill inte ta studielån. Jag är verkligen imponerad av honom. Jag frågade om han träffat sin biologiska mamma någon gång. En gång då han var 14 år men de kunde ej konversera för de talade ej samma språk. Mamman kunde inte engelska utan bara det språk de talade i Sierra Leone. Benjamin engelska och det språk som talades i det grannland där han gick i skolan.
Om han fick någon i sällskap skulle han gärna åka dit och träffa sin mamma men inte ensam!
Det är fortfarande oroligt i hans ursprungliga hemland.

Vi åt lunch tillsammans och han lovade att snart komma tillbaka. I kväll är han i kyrkan på möte då där är konsert och man samlar in pengar till en skola i Nepal, där två av våra församlingsmedlemmar har arbetat och båda "brinner" för det landet och dess folk. Jag är ej ännu så bra att jag ger mig ut.

Ska dock berätta att i dag kom Ulla och Lennart på ett kort besök på väg hem från ett barnvaktsuppdrag hos tvillingarna, snart 1½ år gamla medan deras två äldre syskon firade storebror Antons 5-årskalas med hans förskolekompisar som inbjudna gäster.

Att jag fick besök var något jag önskat. Ulla tog hand om köket; som vanligt. Lennart och jag gick till komposttunnan där den finaste matjord grävdes fram. Jag silade och jorden hamnade i skottkärran.
Nu ska balkonglådor och blomkrukor få del av den näringsrika jorden.
En vindruva omplanterades. Jag orkar ej som förr så jag är glad över att få hjälp av familjen.
Vårstädning av trädgården är nu beställd och allt ska bli så fint. AJAJAJ! Maskrosorna är redan stora och fina. Lyser som solen där de tittar fram lite överallt. Att rensa bort dem såg jag tidigare som ett nöje men jag kan ärligt säga att det nöjet blundar jag numera för.

I dag ringde min syster och jag blev så glad över att få höra hennes röst igen. Oftast är det bara telefonsvararen man hör när man ringer till henne.
Tidigare bodde vi ganska nära varandra och jag kunde ta en promenad dit och ta en fika. Sedan hon flyttat är det lite mer besvärligt. Särskilt då det är svårt att få svar på telefon och man ej säkert vet om det är andra aktiviteter på gång där hon nu bor.

Facebook är ganska roligt. I dag står det att jag har minnen sedan ett år tillbaka då jag just i dag , 6 maj,tillsammans med Kerstin, Ulla och Elsemarie reste från Örebro Flygplats direkt till Mallorca. Det var tider det! SÅ roligt vi hade och så skönt!!
 Kanske var det den påminnelsen som i dag på eftermiddagen gjorde att det kändes som om jag plötsligt var helt frisk. Eller vad det för att jag kom igång med lite trädgårdsjobb tillsammans med Lennart??
Hur som helst så kom en känsla av välbehag över mej och jag tolkade det som så att förkylningen nu är övervunnen. Tack för det, gode Gud! Låt det fortsätta i morgon också! Jag VILL vara frisk!

I går blev jag lovad en påse kycklingben, som jag skulle tillaga och bjuda på i morgon men det har nog blivit förhinder. Kanske någon ännu är ute och jagar kycklingarna då jag ej sett till några kycklingben. Vi  tar det en annan dag när benen är på plats. Jag har gott om mat i frysen!

I naturen har det fullkomligt exploderat de senaste tre dagarna i den goa värmen.
Den här tiden är helt underbar. Att se allt förändras. Människorna påverkas också!

Ska köpa några sättpotatis till lådan i trädgården. Jag gillar inte att se jord där inget växer. Eller där det bara växer ogräs.
Minns första året på förra stället där vi hade ett ganska stort växthus och jag   tyckte att det spelade väl ingen roll om det stod där utan någon växtlighet.

Detta hände dock bara det första året! Att komma in där och se allt torrt och öde var så deprimerande.

 De kommande 11 åren växte det både gurkor och tomater mm och inom några år en stor vinstock som gav de finaste vindruvor. Jag minns att jag ibland satte mig på en stol i växthuset bara för att känna hur det luktade när allt frodades där inne. Nu har jag inget växthus men gläds över att se några potatisar växa upp ur jorden. Någonstans!

Innan jag avslutar ska jag berätta att Elsemarie är på skolträff i Borensberg i dag. Låter så kul. Jag har tidigare berättat om de där speciella ungarna, för vilka ingenting var omöjligt. En av dem har kommit hem från Amerika, där hon numera är bosatt, för att få vara med på festen. (Kombinerar så klart med familjeträff) Hoppas att Elsemarie får en stund över i morgon så hon hinner berätta för mig för jag är faktiskt högst intresserad av detta evenemang. Dels arbetade jag som lärare på den skolan en tid, dels så var vi föräldrar så otroligt engagerade i deras framfart. Det var aldrig tid för eftertanke . Det var tanke och handling som gällde bland både föräldrar och elever. Lärarna var med på noterna, vilket betydde oerhört mycket.

Nu är dagen slut och jag älskar att sova. GodNatt mina kära bloggläsare. Sov Gott!    

fredag 5 maj 2017

Fredag 5 maj 2017. Vilken sommardag! Örebro slog rekord i värme!

Så är det fredag kväll. Allt är tyst och stilla. Jag sitter här och funderar över dagen och dess olika händelser.
Som så ofta efter frukost slog  jag mig ner i fåtöljen i morse, för att läsa Bibeln och "Daglig Kraft", samt ha en stund tillsammans med Jesus. Till honom kan jag vända mig med allt. Både glädje och bekymmer. Han ger mej sin frid även om jag är upprörd, sorgsen eller bekymrad. Det är förunderligt.

För många år sedan sa han en gång till mej: "Mitt älskade barn, jag hjälper dej med ALLT!"
Hur många gånger har jag inte sedan dess gått tillbaka till de orden och varit förvissad om att det Gud lovat står fast. Alltid! Aldrig har jag behövt gå besviken från honom.

Förkylningen har gjort mig trött. Det är nu två veckor sedan hostan började. Den blev ej så långvarig men den har förorsakat mig en enorm trötthetskänsla och det är tungt att andas.  Jag vill bara sova. Natt och dag.  Får snart min årliga kallelse till Vårdcentralen så tar vi både hjärtklaffar, förkylning och allt på EN gång.
Jonas kom i dag med Bisolvon, som jag ska ta tre gånger pr dag. Så får vi se. Jag tror att avsaknad av arbetslust är mest plågsam. Det där som min vän Gunbritt kallar för "balansen".
Jag vill, jag vill, jag vill! Å ena sidan. Orkar inte, orkar inte, orkar inte å den andra!

En gång när jag var förkyld passade en planerad utlandsresa till varmare länder perfekt. Solen hade en gynnsam inverkan och jag kom hem frisk och glad.

Alltnog! Vid tvåtiden i dag satt jag i fåtöljen och sov då min iPhone ringde. Sven undrade om jag ville komma till Lundhagskyrkan i Hovsta på Musikcafe'. Jag skulle få skjuts både dit och hem.
Var först tveksam men så kom vi överens om att jag skulle nog behöva komma bort ifrån fåtöljen en stund.
Sagt och gjort. Maria kom och hämtade mej. Lundhagskyrkan är så inbjudande och jag trivs med att sitta där och lyssna till fin sång och musik, dricka kaffe, se trafiken på stora vägen en bit från kyrkan. Allt är LIVET, som det är. Rymmer så mycket.
I sommar blir det cafe' och Loppis, som vanligt, alla dagar från klockan 11 till 18.
(Jamen dit kan jag kanske frakta en del prylar som jag inte behöver!) Bara en tanke! Vore värt att prova!!

Jag är så imponerad av den där kyrkan med alla sångare och musikanter och egen konditor. Matbröd, kaffebröd, allt så gott!! Den stora mackan, som gjordes till mig, då jag inte hade ätit lunch, blev verkligen en lunchmacka! Så god!!

Skjuts hem fick jag av Sven och Maria. Nu har jag i kväll glädje av den vackra sången  av pastor Monica Sturzenbecker till fin musik, som jag fick lyssna till. Den finns inuti mig på något sätt. Jag tror jag blev ett snäpp friskare av att lyssna. Tack för att jag hamnade där!

Joodå, det har hänt mer saker i dag, men klockan är nu dags  för mej att sova så jag säger därför GodNatt till mina Bloggläsare . Sov Gott! Tack, ni som ber för mig och mitt tillfrisknande! Låt oss fortsätta att be för den man vi bad för i går och som hastigt insjuknat. Jag har ej haft kontakt med den som förmedlade böneämnet i går så jag vet ej hur läget är just nu. Får återkomma!

"Herren är min herde. Mig skall intet fattas!" Psalm 23!

torsdag 4 maj 2017

Onsdag, torsdag 3,4 maj 2017.Halvbra kan man säga!

I morgon ska jag gå till apoteket och hitta något som fort, fort, tar bort förkylning.
Jag gillar inte att det tar så lång tid att bli av med hostan och den där tunga andningen som jag dras med.

Nu ska jag berätta något roligt.
Sol både i går och i dag.Och vilken sol sedan! I dag sedan jag kommit hem från hårfrisörskan kom Annelie hit och vi fikade på altan i solen. Har inte vårstädat där ännu men för att fika behövs bara ett bord och var sin stol. Resten blundar man för. O, vad vi njöt av sol och värme. Markus dök upp men då hade vi redan bestämt oss för att gå in till vardagsrummet där vi fortsatte att fika.

Vi bad också för en man som blivit sjuk och ligger på sjukhuset. Hans fru är gravid och oron för mannens hastiga insjuknande oroar. Vi ber att allt ska gå bra.
Markus har fått nytt jobb denna vecka och finner sig  väl tillrätta.
Jag blev glad då han sa att han själv kände sig lite osäker på nya jobbet men helt fantastiska arbetskamrater hade gjort att allt kändes bra och att han är på rätt plats.

 Jag skulle skriva tidig blogg i kväll men blev sittandes vid TV 4 för att se en film om Ike'as grundare Ingvar Kamprad. Jag har alltid beundrat den mannen. Om det beror på att vi båda är smålänningar eller möjligen har vissa gemensamma drag, eller båda, låter jag vara osagt.

Han tyckte nog att han borde ha varit hemma mera med sina tre pojkar när de var små men rörande var att höra hur han vid ett tillfälle kom hem från en resa och fann de  tre killarna sitta tillsammans och berättade för "pappa" att de hade pratat om hur  mycket han alltid hade att göra och kommit överens om att när de blivit vuxna så skulle de ta över jobbet så han fick ta det lite lugnare.
Det gjorde, så klart, gott i ett fadershjärta att höra.

(För min del tänkte jag att det måste väl ändå ha funnits det som vi numera kallar "kvalitetstid" i förhållandet mellan far och söner, annars hade de nog ej haft det där samtalet och överenskommelsen om att ge pappa ett lugnare liv.)

I dag och i morgon är Elsemarie i Stockholm för jobbet.
Jag gick till min fantastiska hårfrisörska och blev åter fin i håret. Sedan till brevlådan med ett försenat postgirokuvert och så en lång promenad hem.

På grund av förkylningen har jag ej tränat på mången god dag så den där promenaden lyfte mig en bit och jag känner mig något piggare i kväll.
Jag vill ut i trädgården och inväntar bara lite mer styrka i kroppen.
Ska ta jord från komposttunnan och så tomaterna som skulle ha blivit sådda för en månad sedan.
De blir i alla fall klara till hösten. Jag sår i krukor som kan stå lite överallt.
I år har jag inte satt någon potatis fast det är något jag gillar. Men ingen tid förliden.

Jag har så mycket att tänka på varje dag och allt går så sakta. Nu är det dags att sova och jag tror att den långa promenaden gjorde att jag känner mig trött så nu ska jag inta min sköna säng och fortsätta att läsa min bok, som jag fick av en vän när jag fyllde år.
Jag ska förresten återkomma till min födelsedag när jag fått klart allt i samband därmed.

Nu säger jag GodNatt till er alla och tror på en ny morgondag. Just nu rinner en låt från tiden som scoutledare upp i minnet. "Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann. Var ny dag med Jesus , min bäste vän är han. Jesus mig bevarar, jag vet han både vill och kan. Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann."

Det får bli avslutning på dagens blogg. Nu ska jag be för de hemlösa. Såg en del på TV i kväll. Önskar ibland att jag var yngre och kunde gå ut som jag nyss i min iPhone såg att Frälsningsarmen i Västerås gör. SÅ intressant! Så många fina samtal, kvällar och nätter. Människa till Människa!
  

tisdag 2 maj 2017

Tisdag 2 maj 2017. Vilken dag! Bara roligheter!

Ja se det blev en rolig dag!
Visst tog jag det lugnt på morgonen som vanligt. Men sedan hände det saker.
Först kom Annelie och vi fikade UTE PÅ ALTAN! Fattar ni? Solen strålade och varm var luften.
ÄNTLIGEN! Nu är det sommar! Ska det vara hela veckan. För det har de sagt på TV!

Sven ringde på väg till IcaMaxi för att veckohandla. Något jag behövde? Lika varje vecka! Denna omtänksamhet gör mej så gott.
Kerstin ringde. "Har du ätit något mer än gröt i dag?" Jag förklarade att jag äter lite senare.
Om en stund kom hon med en matlåda. Underbart god Risotto. De är duktiga kockar alla mina barn!
En kasse med frukt och annat gott hade hon med sig.
Vi fikade länge på altan, Kerstin Annelie och jag! Det där med fika på altan för första gången på riktigt är rena hälsokuren.
Systersonen tog sin fru med sej och åkte till sydligare breddgrader i dag.

Ett telefonsamtal, som utlovats, nådde mig precis när jag blivit ensam efter besöken.
Vi pratade om sådant som för oss var viktigt och det gladde mig så mycket.
Efter det ringde min vän Inga, som kort stund därefter kom för en fikastund.
Hon hade varit ute på en tripp till Stockholm och hade en del att berätta.

Så var jag framme vid dagens stora händelse. Årets Deklaration. Sista dagen i dag.
Jag har inget minne av att jag lämnat min deklaration före sista dagen så jag följde mönstret.
Minns forna tider då Kerstin och jag gjorde sällskap ner till Skatteverket, sista dagen på kvällen.
Det var något av spänning i luften och lite feststämning(!!) när folk samlades för att lämna Deklarationsblanketterna.
På den tiden hade jag mycket noggrant fyllt i alla uppgifter och det hade tagit timmar.
I kväll ringde jag ett telefonnummer, uppgav mitt personnummer, min identifieringskod och sist min kod för underskrift. Swish, så var det gjort på nolltid.

  Deklarationerna har jag alltid fixat åt både Georg och mej. Tid har det tagit men det händer ju bara en gång om året.So what?

Nu vill jag säga att jag tycker att jag "bättrat på mig" i dag och hoppas att denna bättring fortskrider under morgondagen så jag kan ge mig ut i trädgården och visa mitt intresse.
Grannarna har kommit en bit på väg. Jag går dock inte ut och jobbar om jag inte är fullt frisk. BSNV.

Tacksam för en verkligt trevlig dag önskar jag er alla mina vänner en GOD NATT.
Minns just nu en bön vi bad som små, sedan vi var klara med "Gud som haver".
"Det går en ängel kring vårt hus med två förgyllda ljus. Han bär en bok uti sin hand. Så somna vi i Jesu namn. Amen"   Var rädda om varandra! Ingen lever för sig själv!

måndag 1 maj 2017

Måndag 1 maj 2017. Lika bra att gå till Forntiden på direkten!

Solsken dagen lång. På andra sidan gatan med den breda gräsmattan emellan såg jag någon sitta utanför sitt hus och dricka kaffe. Så sugen på att få göra detsamma på min härliga altan, men är inte så OK ännu, så det var ett lätt val att låta bli.

Dagen har inte varit så kul. Jag är lite hängig. Har sovit, gråtit och frusit i omgångar. 
"Jag är för ung. Inte något att berätta," säger ett av mina barnbarn när jag undrar om utebliven aktivitet på FB. 

Jag fortsätter på FB och blogg, dels på grund av att jag har ett antal trogna "läsare", dels för att en del läser det skrivna, som godnattsaga ( människor med små pretentioner), någon har meddelat att ett beroende har uppstått och till sist för att jag själv upplever det vilsamt att få avsluta dagen med att blogga. Betydligt enklare än att skriva memoarer.

Som sagt, solen den bara skiner och skiner i dag och jag tror jag ska våga mig ut på altan och försöka fånga ett foto, som jag fortfarande ej kan förmedla via bloggen ( glömde be om hjälp i går) men FB får duga. OJOJOJ! Hur har jag kunnat avstå att ge mig ut i solen i dag? På altan står stolen  och bordet och bara väntar på mig. Jag trodde att jag var för skraltig. Så mycket roligare dagen kunde ha varit! "Släpp nu lite solsken in, släpp nu lite solsken in! Om du har besvärligt, kan du få det härligt om du släpper solen in! " Så sjöng vi på 40-talet i Söndagsskolan i Korskyrkan i Stockholm!

Jag bor så vackert med en underbar liten trädgård och en härlig altan med tak. Ska njuta varje dag för nu ska solen komma. (För det har de sagt på TV!)

 Går till "Forntiden" innan kvällshostan börjar. April månad år 1996 redan avslutad.
1 maj 1996. Middag hos Elsemarie och Lasse tillsammans med farfar, farmor och moster Elsie.
Maj 2.Immanuelskyrkan har ansvar för arbetet på Ria denna vecka så jag cyklar dit. Folke, Sigvard Unge och Per finns också där. Köpt Järnspis. (Den ska jag nu sälja. Den är så mysig och jag hade en gång en dröm att installera den i köket Drömmen gick upp i rök kan man säga!) Malde grenar i kompostkvarnen. 
Maj 3. Fredag.Lilla Filip, 1½ år lämnades här för nu skulle storasyster Linn få rå om sina föräldrar och tillbringa ett par dagar i Stockholm tillsammans med dem.
Maj 5. Söndag. 6 grader. Veckan har varit kylig. I dag ska Filip få återse familjen. Någon timme innan de kommer får han se bröllopsfotot."Pappa, pappa, sa han och pekade på Lasse. Jag pekade på mamma. Vem är det? Pappa, pappa, fortsatte han och pekade på Lasse.  Mamma hade ju en så konstig frisyr, som han ej sett förut.
När de kom in genom dörren blev han vild av glädje. Snurrade runt och kastade sej på golvet. Visste inte hur han skulle uttrycka sin förtjusning!! Underbart att se!!

Maj 7. Min vän Margon Mjörnell från Finspång kom  på morgonen.Vi gick till Dagis med Linn och Filip. Jag bjöd Indonesisk Köttgryta till lunch. Både Lennart, Lasse och Sven kom och åt tillsammans med Margon och mej. Tage hämtade sin Margon på eftermiddagen.
Dagen därpå kom Lasse och fixade en sandlåda på tomten. Jag jobbade i trädgården. Öste flis på hallonhäcken. Satte några potatisar. Jonas övernattar här. Cyklar i blåsten till skolan.
Maj 11. Elsemarie på "Svart på Vitt". Kören firar 10-årsjubileum med konsert på kvällen. Filip och jag är hemma. Jag är ledsen för att jag ser dåligt.
Söndag 12. Elsemarie på kvällen i Alnängsskolan  på konsert med Mikaelskolans musikklasser.

Måndag 13 skjutsade grannen Heino mej till tåget och i Oskarshamn träffade jag Stina, Raquel och lilla Alexander, som jag förstås filmade. Näktergalen i Högskulla hälsade mig välkommen med sina drillar.
Köpte Flundror för 10 kr kg att ta med till Örebro. Där finns inte flundror att köpa.
Åkte hem efter ett par dagar. Tågbyte som vanligt i Hultsfred, Nässjö och Mjölby. Elsemarie mötte i Örebro.  När jag kom innanför dörren började jag gråta. Sex år har gått sedan jag blev ensam men att komma hem utan Georg och veta att han inte ens kommer att ringa! Jag saknar honom så mycket!
Hos Stina hade vi pratat tomtköp till ev. sommarstugebygge. Kom att få konsekvenser.
En kylig första vecka i maj detta år.

Just nu  tittar jag ut på altan. Vilken härlig 1 maj vi fick. Fortfarande 20grader fast klockan är halv 9
Kanske jag klarar av att sitta där en stund i alla fall.innan jag ska sova. 
I morgon ska jag skicka in deklarationen.
Även betala ett par fakturor som ej betalas med automatik. Hoppas att jag orkar klippa lite hallonris och ta hand om grenarna från trädklippningen. Jag lägger mig nu så orkar jag nog med morgondagen också. Nog märker jag av åldern alltid! Ändå är jag oerhört tacksam för att jag har så pass mycket av mitt gamla jag i behåll och att jag inte har ont . Bara trött.

I dag fick jag inbjudan till Tobias studentfest den 9 juni. Den sista och nr 14 av mina barnbarn.
Jag minns första studenten då vi firade Mikael och Fredrik samma dag. Vi hade gemensam fest hemma hos Kerstin och Awad. 
Det var året efter Georgs död och vi kände det svårt att inte farfar och morfar fanns med på pojkarnas fest. De hade ju så många minnen av honom. Men livet måste gå vidare.
Nu säger jag GodNatt till er kära vänner! Sov Gott!