tisdag 30 december 2014

Tisdag 30 december 2014. Kortisblogg om dagen som gick.

Denna dag ett liv. Som hon skrev Astrid Lindgren.
Så blev det att dagen avslutades med att "ta igen" programmet i TV om Astrid.
Hade missat TV. Filip kom och såg till att jag kunde se första avsnittet på "paddan". Välsignade padda och välsignade Filip.

O vad jag njutit av att titta. Och minnas. "Stockholm Motala", alla bilder från Stockholm, spårvagnarna, gatorna, Hitler, hakkorsen, PerAlbin Hanssons röst, låtarna som spelades på radion under kriget. Jag blev gråtfärdig av att minnas och påminnas!

Sent blev det. Hostar gör jag och har snuva. Blir en Alvedon igen och sedan sova. Om jag kan komma till ro efter att ha sett filmen om Astrid Lindgren. Den kom mig så nära, möjligen eftersom jag själv växt upp, inte så långt från Vimmerby.

I dag hämtades jag av Sven och Maria som skjutsade mig till banken för lite påfyllning av kontanter. Efter det åkte de och handlade åt sej och åt mej för att sedan dricka julkaffe här. Det är så roligt när barnen kommer. Det blev också lite musik av Sven på hans  gamla piano, som står här hemma.

Sven och Maria är farfar och farmor till Alfred, som fyller tre år i morgon. Så tacksam jag är som fått leva så länge och fått följa barnbarn och bbbarn.
Nu säger jag GodNatt till er alla. Citerar lite ur den lilla boken som ligger här.
"Att vara medmänniska är att vara rädd om någon."  "Omtanke och omsorg skänker trygghet." Sov Gott! 
 

måndag 29 december 2014

Måndag 29 december 2014. Lite mer om julhelgen.

 
Berättade i gårdagens blogg om avskedet från Loka. En sak återstod. Familjen Hallqvist har en fyrbent familjemedlem. Som jag tidigare berättat är han förtjust i Mattes syster Ulla och antog med glädje erbjudandet att få vistas i Hjortkvarn i helgen.
Nu skulle han hämtas.  Filip skjutsade Matte, Linn och mej till stillheten i Hjortkvarns skogar. Naturligtvis hoppade Isak runt av glädje, visande Elsemarie sin kärlek med många pussar, innan vi alla satt runt kaffebordet.

Nu till dagen som bara försvann. Dock inte spårlöst.
När jag vaknade klockan 10 (!) i morse kände jag mig lite hängig, vilket fortfarande pågår. Att äta av den i går griljerade julskinkan med Västervikssenap på en skiva av den hemgjorda jullimpan till kaffet, ack så gott!

Fram på eftermiddagen kom Tobias, Filip och hans tjej Thea för att lämna Ipren innan de gav sig iväg till Marieberg för diverse inköp, bl.a. Alvedon, Jag är en obotlig vanemänniska.
På hemvägen stannade de till hos mig. Inte Tobias, som gärna vill vara hemma och spela tvspel med kompisar, om jag fattat saken rätt.
Jag hade kaffebordet dukat med ljus och allt. Kakor är ingen höjdare hos dagens ungdom. "Bara lite kaffe",säger de nu för tiden!

"Vilka ungdomar", tänkte jag när de efter ett par timmar bröt upp. De lyssnade, frågade och visade stort intresse för allt jag berättade, om tid som svunnit. Bl.a. om mormor, som jag i så många år sökte att få vetskap om. Vi läste skannade brev som hon skrivit och vädjat om hjälp för att få vetskap om vart hennes dotter Alva, vår mamma, skickats. En ovisshet som följde henne in i döden. Ändå hade mamma ännu inte fyllt 50 år när mormor dog år 1948.
Vi tror att mormor aldrig berättade för någon i sin nya familj om varken sin fängelsevistelse eller att det fanns ytterligare en dotter, vår fina mamma!

Det blev en intressant eftermiddag med utbyte av tankar om hur livet kunde te sig i gamla tider och skillnaden i dag.
 Då jag, i början av december, var på Stockholms Stadsarkiv tillsammans med Johanna Sköld, som sedan lång tid tillbaka forskar om både fosterbarn och änglamakerskor, fick jag boken " Från Skuggsidan, folk och förbrytelser ur Stockholms historia", som nyligen utgivits och där Johanna Sköld skrivit ett kapitel om mormor.
 "Genom kända och okända levnadsöden, platser och händelser speglas en föränderlig Stockholmshistoria från 1600-talet fram till i dag,"står det på bokens baksida. (Stockholmia förlag)

 Det lär pågå en utställning med samma namn som boken, på Stockholms Stadsmuseum hörde jag av en gäst på Loka, som såg boken jag läste. När vi i eftermiddag bläddrade i boken, så förfärades vi när vi såg hur galet "mångt och mycket" var. Tack och lov för att det i "mångt och mycket" gått åt rätt håll.

Hur hemskt det än är att läsa om dessa "brott" och dess "straff "så tänker jag läsa boken för att sedan låna ut den till ungdomarna. De ville verkligen veta hur det har gått till med rättvisan i det här landet.
Jag märker då och då att dagens ungdom gärna lyssnar, och med intresse tar del av "gamla tider", när de får tillfälle. Minns ni boken"Om detta må vi berätta"? Kanske vore bra att på nytt, i dessa tider, aktualisera den.
Nu vill jag i alla fall meddela att jag strax intar sängläge.  Säger därför GodNatt och tackar Gud för att jag orkat med också denna dag. Nu blir det Alvedon och ett glas vatten Och så hoppas jag att inte förkylningen ska komma. Den knackar på dörren!

I en liten bok, som ligger bredvid mig står det tre meningar:" Allt som är av kärlek fyllt skall bestå."
"Se med ömhet på varandra!"    "Bjud på dig själv!" 








    

söndag 28 december 2014

Söndag 28 december 2014. Forts. julhelgen .

"När juldagsmorgon glimmar." I Brunnskyrkan på Loka Brunn juldagen2014.
Att vakna och se att det är minus 16 grader ute är sannerligen inte min grej. Nu hade jag tur i dag för jag hade bjudit hit familjen Hallqvist att äta lunch här innan dottern återvände till Växjö, där hon har sitt hem  numera. Fästmannen, som firat julen hos SINA föräldrar, kommer också hem till Växjö i kväll.
Som sagt, det var bra med lunchen för då måste jag tänka på annat än kylan.
Efterrätt så god hade de med sig. Jag bjöd på god förrätt. Jag hade funderat på att duka i vardagsrummet men valde köket. När familjen anlänt blev det "andra bullar".

Snabbt kom en extra skiva i bordet i vardagsrummet , fin duk fick jag fram.Fina servisen, finaste glasen, vackra servetter.
Allt gick på nolltid och det blev så fint som jag ju  helst ville ha det och som det var i forna dar. Numera är jag trött och väljer enkla vägar.
Efter maten tog Lasse och Linn hand om köket, serverade kaffe och den goda efterrätten de bjöd på.
Allt blev så mycket lättare genom hjälpen jag fick.
Så vinkade vi ännu en gång av Linn, som skall jobba i morgon. Studentlivet har sina vedermödor, men hon trivs och båda jobbar för att kunna bo kvar i sin trivsamma lägenhet under studietiden och även ha en liten bil.

Nu väntar jag på att få höra att hon kommit fram till Växjö.

Under tiden ska jag berätta klart om julhelgen på Loka Brunn.
Vi kom före lunch. Efter middagen samlades alla som ville i Brasrummet där vi fick lyssna till,( sjunga med om vi ville), vackra julsånger, lyssna till Julevangeliet, se när de många barnen klädde julgranen och höra mera sång. Mamma Malin, i den andra familjen, hade sina föräldrar med och "morfar" sjöng så fint, "O helga natt", och drog ner många applåder.

Julaftonsmorgonen träffades familjerna, som de brukar, till morgonkaffe då också  var sin julklapp delades ut. Detta före frukost.
Julbordet mitt på dagen är en fröjd för öga och mun. SÅÅ mycket god mat!
Eftermiddagen ägnades åt bubbelbad och motion i simbassängen innan vi fick gröt och skinka.

Kvällen var det "hejsan, hoppsan" för hela slanten. Elsemarie och Lasse, Malin och Urban med sina "barn" sjöng och spelade "Nu är det jul igen " och andra godingar, som slutade med långdans då alla, stora och små, hängde på! Plötsligt blev det stopp!
Jultomten kom! Ur två säckar plockade han fram paket till alla barn. De behövde bara säga sitt namn så fanns ett paket. Så roligt och vad de strålade av lycka!

Godis, glögg och kaffe fanns förstås hela tiden framme och när alla ville sova så gick "våra" familjer för att dela ut sina egna julklappar. Vår familj höll till i ett fint rum i källarplanet. De andra på övervåningen. En trivsam stund tillsammans med familjen. I år var också Lasses mamma med. Roligt för oss alla. Lasses pappa dog i somras så det kändes bra för henne att vara med barn och barnbarn i julhelgen.

Juldagen samlades vi vid 12tiden,som sed är, i den kalla Brunnskyrkan där publiken möttes vid dörren med en mugg varm choklad. Att sitta på renfällar och värmas av drycken medan sångarna står där framme, med ytterkläder på, sjungande "När juldagasmorgon glimmar" och " Nu tändas tusen juleljus", vilken känsla!
Efter det direkt till lunchbordet med så mycket god mat. Tacksam för allt!  Så klart gick mina tankar då och då till tiggarna. Kanske de åkte till Bulgarien före jul. Jag hoppas det! De kommer i så fall tillbaka.

Tredje kvällen bestod underhållningen av jazzmusik och en del solonummer. Antal besök denna julhelg var 160 personer. En och annan som var med förra året träffade jag, men har så svårt att komma ihåg utseende. Skönt nog har Elsemarie lätt för det. Det här var sjätte året på Loka för de här två familjerna som sköter underhållning och lite värdskap så de har ju en del bekanta, som kommer åter.

Annandagen kom alla rester fram till "brunchen", som alla åt före hemfärd. Vårt gäng samlades en kort stund med en kopp kaffe för att sedan önska varandra "Gott Nytt År" .
Det säger jag inte till er nu , men Godnatt! Jag ska snart vara i säng. Linn SMSade klockan 21.00 att hon hade kommit till Växjö. Det känns bra!
VAR RÄDDA OM VARANDRA, får bli min korta avslutning för den här gången. Tacksam att jag varit ganska pigg i dag men nu känns det som att jag skulle gilla att ta en Alvedon. Hittade Ipren i dag så jag kan ta en sådan och ett glas vatten.  Sov Gott, vänner!

lördag 27 december 2014

Bloggsammandrag julhelgen 2014.Både tiggaren och jag grät.

Att fira jul på LOKA, sitta framför brasan med en kopp kaffe eller glögg, är så mysigt.
Hur jag mår? Inte så bra i dag. Började med snuva och lite halsont. Kanske inte skulle gått barhuvad så mycket i julens kyla. Visserligen brukar jag, omkring julhelgen,  ha några dagars förkylning. Men någon gång kan det väl bli ett år av "överhopp."

När jag varit borta, haft trevligt och hela tiden haft folk omkring mig då är det så konstigt att komma hem. Ingen ringer, ingen kommer och jag gör inte heller något för att ta kontakt.
En dotter som nyligen legat sjuk i förkylning ringde dock berättande att hon nu är sjukskriven för halsfluss. Så nu börjar det om igen för hennes del.

Själv hoppas jag på att vara bra i morgon, trots att jag inte har en enda Alvedon i sikte. Jag tar väl lite "Svenskdroppar" och en matsked Wisky. Det får duga för i kväll. Dessutom prata med Gud om mitt tillstånd. Han vet allt men han gillar att vi pratar med honom om både det som är roligt och när vi är lite dåliga. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är SÅ tacksam för möjligheten att ha ständig kontakt med min osynlige vän.

Förhoppningsvis är snuvan och nysningarna över tills i morgon. Om inte, blir den planerade lunchen inställd, för det gäller att inte sprida smitta till sina gäster. Då får vi vänta till påsklovet. Linn åker hem till Växjö i morgon och jag hade glatt mig åt att få se henne här före avresan.

Nu till "alla dessa dagar" efter torsdagen den 18 dec.
 19 fredag: Besök av min syster som, trots värken i benen,  med rullators hjälp hade promenerat hem till mig. Så roligt att hon orkade!
Efter det gick jag till min matvarubutik och om detta vill jag berätta. Jag har gjort det tidigare, då på Facebook men tror mig veta att alla mina bloggläsare ej ser på FB.

Jag har sett tiggaren någon gång tidigare , även hans fru. Har förstått att de byts av att sitta utanför "min" butik. Jag tog fram plånboken men han visade att han önskade att jag först skulle gå in i butiken, vilket jag gjorde. Jag handlade mycket åt mig i min barnvagn, frågade om det möjligen fanns en smörgås att köpa. Jodå, en dubbel trekant med smör och ost kunde jag inhandla utöver lite frukt, dricka, kex och choklad. Jag lämnade den lilla kassen till mannen utanför affären, tog upp en 100lapp för attge honom. Med en avvärjande gest visade han först att han ej ville ta emot den. Jag tog upp ytterligare en 100lapp och gav honom båda. Då började han gråta. Jag också. Jag kramade om honom, pekade mot himlen och bad en välsignelsens bön för honom. Gud var där!! Han vinkade när jag, med tårfyllda ögon gick hemåt.
Hade jag bott i Bulgarien kanske jag också varit en tiggare.

Både mannen och hans fru ser ut att vara i 40årsåldern. Jag frågade om jag fick ta ett foto, vilket jag fick. Jag skulle så gärna ha velat visa det fina fotot här men jag tar det säkra för det osäkra och låter bli. Själv tittar ja på det ibland.
 Eftersom jag ej så ofta är "på stan", så träffar jag ej på så många tiggare så jag får ge i närområdet. Jag har förstått att tiggarnas två barn är hos mormor eller farmor. Skulle önska att jag kunde prata  med föräldrarna De kan varken svenska eller engelska och inte jag, deras språk.

Men se bara så jag drar iväg!Detta med tiggarna är dock så viktigt att prata om. Även om vi aldrig behövde tigga i min barndom, så minns jag när pappa på 30talet, var arbetslös, glädjen därhemma när vi fick pengar, mat och kläder av vänliga människor.
 Jag använder alltid kontanter när jag handlar så därför kan jag ge en slant "när den behövs, där den behövs."

Övriga dagar "före Loka"bakade jag jullimpor och småbröd, plockade in alla äpplen från altan till kylskåpet. Varning för kallt väder! Ringde min hurtige, 91årige bror, som skulle ta bil klockan tre natten till den 23 till Arlanda och flyg till Spanien kl. sex för att fira jul hos son och sonhustru. Han har starkt nedsatt syn men alltid glad och pigg och simmar sina 100 meter varje morgon

Tisdag 23 dec. åkte jag med Linn, Filip och Tobias till Loka Brunn där de tillsammans med föräldrarna och en annan familj, även de med två söner och en dotter, som vanligt,  skulle stå för underhållningen under juldagarna.  Jag var med också förra året och hade verkligen sett fram emot att få lämna allt och bara äta god mat, sitta framför brasan och lyssna till fin sång och musik. Underbart!

Jag trodde att jag skulle klara av hela julhelgen med en enda blogg men ser nu att  jag inte klarar det, så jag ber att få fortsätta i morgon och avslutar med gårdagens Bibelcitat från Jesaja 40:11 " Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar!" Lammen, det är vi, du och jag!
Sov gott alla bloggläsare! Vi hörs i morgon!   

torsdag 18 december 2014

Torsdag 18 december 2014. En liten nutidsblogg.

Vi har samma mormor. För två år sedan fick vi kännedom om detta. Så tacksam att jag nu får höra lite, som jag aldrig hört förut eftersom jag ej ,efter år 1908, haft vetskap om, när eller var, mormor levde och dog.
Jo nu funkar "nätet" igen  men det blir bara en liten blogg om dagen som gått för jag har litre bråttom. Som pensionär är det,som alla vet, lite tidspress. "Ena dan till Apoteket, nästa till Banken", förutom Vårdcentral, Tandläkare, Seniorträffar och annat som dyker upp.

Jag hade en mamma, som tidigt steg upp på morgonen och hade hunnit med åtskilligt vid den tid då jag så sakta kommit i rörelse. Sedan kan jag, vissa dagar, plötsligt hinna med en hel del av mitt planerade jobb.
Jag är en obotlig "historiemänniska" och blir ofta stående vid en tidning eller bok, fast jag  egentligen är upptagen med något annat. När mamma var på besök hos oss kunde hon ibland ropa:"Ruth, var är du? Har du hittat en bok nu igen? Du höll ju på med" osv.

Jag tycker nog att jag bättrat mig!
I alla fall tog jag itu med lite papperssortering i dag och det var riktigt roligt. Men visst hittade jag ett och annat, skrivet av barn och barnbarn, som jag bara MÅSTE läsa. Tex hittade jag en anteckning jag gjort under Elsemaries tid i Grundskolan. Hon och jag hade samtalat en del om kyrkor och församlingars olikheter. Snabbt tog resonemanget slut med ett skratt från oss båda när hon utbrister
" Det viktiga är att man har en djup och fast tro."
Det hade hon då och det har hon fortfarande. Om man sedan är pingstvän eller tillhör Svenska Kyrkan  är av underordnad betydelse.

Vad gjorde jag nu utöver papperssorterandet?  Sov en timme på förmiddagen eftersom jag vaknade klockan fyra i morse och hade svårt att somna om. Kanske är det fullmåne? Det brukar störa sömnen, tycker jag.

Fick för mig att jag nog borde göra en deg till äkta jullimpor, med skållat mjöl, kummin och pomerans.
Nu står degen och jäser i en stor syltgryta med lock. På varm plats.

Isaks husse och matte, var och en med SINA arbetskamrater, var på julbordsfest så Isak blev tvungen att stanna kvar längre än han brukar. Han hoppar av lycka när han hämtas och i dag gladdes han stort när han förstod att stunden var kommen. Borta bra men hemma bäst. Så också för hundar.

Nu avslutar jag med tacksamhet för ännu en dag,vars temperatur  höll sig strax ovanför 0-strecket. Jag har ännu alla äpplen på altan. I morgon ska jag baka bullar till ett b.b.barns födelsedagskalas och en fruktkaka som enligt tradition ska bakas och bli julklapp. Limporna kan vänta ytterligare någon dag. Jag hoppas att också komma iväg till träning och  dagligvaruaffären i morgon.


Så ber vi för de fördrivna, hungriga och hemlösa. Det är INTE Gud som vill att människor ska fara illa
men, som jag tidigare sagt och som jag läst att Jesus sa:" Hela världen är i den ondes våld". Dock vann Jesus seger på Golgata och budskapet om "Gudsriket," det osynliga, men i full verksamhet, började att, med utgångspunkt från Jerusalem, spridas till människorna och har så fortsatt genom dem som har tagit emot Jesus. Numera fortare genom radio och TV.
 Jag hörde en nyårsaftonsbön i radion för många år sedan. Predikanten sa:" Överallt där något gott sker finns Gud med."  Denne Gud vill vara vår vän och ledsagare och jag är så tacksam för gemenskapen vi har med varandra. Vi strider MED det goda, MOT det onda. Alltid! Sov Gott, kära vänner! 

onsdag 17 december 2014

Onsdag 17 december 2014.

Det blev en intressant dag i Västerås. Allt funkade perfekt vad gäller resa. Att träffa kusinen och hennes man var som alltid trevligt. Vi pratar och pratar om mormor och undrar och undrar. Jag lyssnar och lyssnar till vad som berättas för mig och får för varje gång vi träffas ytterligare en pusselbit  för att få en uppfattning om vem hon verkligen var. Så också i dag. Tyvärr blir det ingen vanlig blogg i kväll för det står på datorn att det inte finns kontakt med nätverk. Jag skriver detta på min iPhon och Det blir för jobbigt så jag  måste säga GodNatt ! Hoppas att nätet funkar i morgon!
 

måndag 15 december 2014

Måndag 15 december 2014. Kanske lite 90tal.

I dag kom matgästen, som promenerade med Isak och jag fick, som vanligt, skjuts till träningen. Jag var där bara EN gång förra veckan och det är för lite. Två gånger bör det vara. Känns det som!

Brev från den gamle arabiske guiden, numera boende i Betlehem. På 70 talet boddew familjen i Jerusalem. Han skriver alltid om Jesus, så också denna gång. Han skrev om en blomma som heter " Förgät mig ej" och att vi ska komma ihåg varandra så länge vi lever på jorden. Jag har dröjt väldigt länge med att skriva svar på hans förra brev. Ska försöka bättra mig.

I dag har Elsemarie varit i Stockholm och upplevt en positiv dag.
Jag är för trött i kväll för att ta mig an mer än en del av måndagen den 21 maj.
I min dagbok står det att Georg ringde, som han brukar klockan 6. Han var alltid tidigt uppe. Förvånades ofta över att även om kvällen blivit sen var han ändå uppe så tidigt på morgonen.

Han brukade alltid säga " Gomorron, o, vad jag älskar dej!" Jag noterade att han denna morgon sa:" Hej min älskling! Har du sovit gott?"
Han hörde på mig att jag var väldigt trött och sa att han skulle ringa om en timme, vilket han gjorde.
" Vad du låter trött, gå ut och lägg dej i hammocken och vila dej," sa han.
Förmodligen var han tröttare än jag. Men jag skulle skonas från att veta. Han kände mej och min inställning till sjukdom och död. Något jag inte, det minsta, ville tänka på. Till den inställningen får jag anledning att återkomma.

Han ringde igen efter någon timme och vi pratade om gårdagskvällens debatt i TV. Vill minnas att det var Ulf Ekman och Axelsson som debatterade.
Så sa han: "Tänk, mamma, att vi glömde att jag skulle ha bröd med mig, men det är ju bara två dagar innan jag är hemma igen, så jag köper lite."
Detta att ha hembakat bröd med sig var något som hade varit vanligt ända sedan han i flera år hade sitt arbete i Stockholm och då bodde hos vår vän Dagny. Hon var också glad över att få hembakat bröd.
Nu uttryckte både Georg och jag vår förvåning över att vi båda glömt. Nu hade han sin lägenhet i samma hus som Studieförbundet fanns. Nära till jobbet.

Vi pratade om hur roligt vi haft under gårdagen. Att Elon fick tid över för att besöka oss. Hur fin Elsemaries brudklänning var! Jag tänkte vid 12tiden att jag skulle ringa honom igen. Han blev alltid så glad för en liten signal på dagtid. Jag gjorde inte det. Hade en del att plocka med sedan gårdagen.

Nu  är jag tillräckligt sömnig för att gå till sängen. I morgon ska jag baka kakor för att på onsdag åka till kusinen i Västerås och hennes man och överlämna dem som en julgåva. Vi har ju bara ett par års kontakt bakom oss, som ni bloggläsare känner till och är nu nöjda med att träffas ibland.

Säger nu GodNatt till er alla. Tack Gud för i dag, för uppmuntran och glädjeämnen, som jag fått vara med om. Du är så god! Amen!

söndag 14 december 2014

Söndag 14 december 2014. Julgranen klädd. Lite 90tal.

Från "källarvalven" kommer detta foto, som en god vän sände oss, tillsammans med några så väl valda ord, att jag anser det förmätet att återge dem. Tror att fotot är från Ullas och Lennarts bröllop 1974. 

Ja så har också denna söndag lagts till övriga dagar. I all enkelhet tände jag i morse ett ljus, fikade med lussebulle och så en stund med Bibel, boken "Daglig kraft" och en pratstund med min osynlige, alltid närvarande vän, JESUS!

Elsemarie kom infarande med en radio eftersom min hade gjort sitt och de hade en annan att använda.
Den jag nu fick fungerar så jag kan spela CD. Den gamla strejkade där. Nu blir det julmusik i köket.
"Mamma, jag orkar inte läsa din blogg," sa hon. Senare SMSade hon:" Jag åkte hem och grät och grät. Jag trodde att jag bearbetat klart min sorg efter pappa, men jag har nog inte det."

Lite senare kom barnbarnet Fredrik med sin Anna ,Johannes och Lovin, fina killar, för att klä min julgran. Det har blivit tradition att de sköter granens på och avklädning och jag är så nöjd med att få den hjälpen. Dessutom besitter Anna en beundransvärd förmåga att "få till det" när vi andra står handfallna. I alla fall jag!

Egentligen gick jag ner i källaren för att leta efter ett visst foto men fann det här i stället och tänkte att då får det bli så. För mig är det ett dilemma att jag tagit foto med vanlig kamera, diabilder och filmat och sedan inte hållit koll.

Nu är det dags att gå till 90talet och den 20 maj. Jag återger från min dagbok.
"Georg och jag åkte till Växus och köpte fyra vita stolar med dynor till trädgården.
Hem och såg TVgudstjänst från Livets Ord. (Om jag minns rätt så var det nog den första förmiddagsgudstjänsten i TV för deras del.) Predikan enkel och klar. Mycket sång. Ulla är kvar och hjälper till med maten. Jag gör potatisgratäng. Den stora ovala räcker till 8 personer. På bröllopet kommer det att finnas 130 gäster och 15 personal. Det blir 20 formar i den storleken.
Just som vi skulle börja äta kom Elon.Vilken överraskning! Georg som inte visste något om detta blev extra glad. Det var ett tag sedan han träffade sin bror.

Det kom ett stort antal vänner till det blivande brudparet och allt gick väl i lås. Kakor hade jag bakat i god tid. Det blev en trevlig eftermiddag." Så långt dagboken. Nu tar jag till mitt minne från den dagen då det ännu funkade.
Före TVgudstjänsten hissade Georg flaggan. För honom, som hissat flaggor ett otal gånger på alla läger där han varit lägerchef, var det alltid lika högtidligt och han följde strikt varje regel. Den här dagen var Kerstins pojkar och grannpojkarna med. Jag vet att jag fotograferade på något av mina tre sätt men kan inte hitta det fotot, som jag alltså hade hoppats få med på denna blogg.

Elsemarie hade på förmiddagen varit hos sin väninnas mamma och hämtat sin brudklänning, som den duktiga sömmerskan sytt och gav Elsemarie som lysningspresent. Vilken present! Så mycket arbete som lagts ned på denna vackra klänning. Elsemarie gömde den i ett låst rum. Ingen skulle få se den före den stora dagen.
Gäster kom och gick hela eftermiddagen. Eftersom Georgs bror aldrig tidigare varit i villan så tog Georg honom med till övervåningen för att visa hela huset.
Elon skulle vidare mot Göteborg och föreslog att han kunde skjutsa Georg till det tåg han skulle åka med till Linköping.
När Georg skulle säga adjö till Elsemarie sa hon plötsligt:" Pappa kom ska jag visa dej något." Så fick pappa, innan han åkte iväg, se den fina klänningen och beundra den.

Georg hade blivit ombedd att vara reseledare åt några få  från Uppsala Universitet i mitten av juni. Frikyrkliga Studieförbundet hade inte längre egen resebyrå men ordnade ändå resor för grupper emellanåt och Georg var ibland ute med sådana.
 Den här gången var det den resebyrå som "tagit över" efter Studieförbundet som bad Georg att ta den här resan åt dem. Jag tror det bara rörde sig om högst 10 personer. Jag vill minnas att dessa var några "höjdare" och Georg såg intresserad fram mot de där dagarna.

Den lilla gruppen skulle komma hem fredagskvällen 15 juni. För att Georg skulle hinna hem till bröllopet.på lördagen så hade han bestämt sig för minsta möjliga packning. Antalet resdagar var ej heller så många. Med allt i handbagaget skulle han snabbt hinna byta plan för att hinna till Örebro eller Katrineholm, minns ej nu den detaljen. Han hade tänkt igenom allt. Jag var aldrig orolig när det gällde hans myckna resande. Han var rutinerad.
Nu återgår jag till dagboken där det står:" Jag var så trött när kvällen kom men  glad att allt gått i lås."

Nu avslutar jag åter min blogg med en psalmvers:"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig ett fadershjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.  GodNatt alla bloggläsare. Gud är god.
 




lördag 13 december 2014

Lördag 13 december 2014. Lucia. Liten kortisblogg om dag som gått.

Kan inte begripa varför jag är så trött. Hade tänkt gå tillbaka till 90talet men nu blir det bara lite om dagen som gått.
Jag vet att jag vaknade för tidigt i morse men jag har sovit 2-3 timmar i eftermiddag.
Fin luciakonsert på TV 2 klockan 7. Såg och fikade med lussekatt.

Bakade två sorters kakor. Tänker ta en buss till Västerås någon dag i veckan då kakorna jag bakat i dag och ytterligare ett par sorter ska överlämnas till kusinen som en julhälsning. Bäst att handla medan tid är. Vi hör nu till de äldre i landet.
Nyss pratade jag med min vän Stefan. Han hade också varit trött och sovit många timmari dag.
I morgon ska han gå till kyrkan. Jag ska titta på TVgudstjänsten innan ett par killar med föräldrar kommer hit för att klä julgranen och dricka eftermiddagskaffe. Jag tycker det är svårt att både sätta i ljusen och klä den. Dessutom så är det  roligt med både hjälp och sällskap.

Det där med julstädning går sakta men EN hylla i köket har jag rensat i dag. Slängt en del "med varsam hand"!!

Nu är det dags att sova och jag återkommer till Elsemaries och Lasses lysningsdag för nu är det den som står på tur att vara med i bloggandet. Sov Gott, vänner!
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!" Tack, Gud för allt du ger varje dag och bäst av allt vetskapen om att du finns med alltid. "Jag har en vän, en underbar vän" sjöng vi ungdomar i stor glädje. En vän som aldrig sviker vill jag lägga till.

fredag 12 december 2014

Fredag 12 december 2014. En slö dag, som alltid, när jag varit utsatt för luftombyte.

Så snabbt det går mellan fredagarna! Som vanligt när jag gjort en resa, lång eller kort, så blir jag trött dagen efter. Mycket finns att göra men på något vis rinner tiden bort.
Jag pratade med Bernard,hemmapappan, en kort stund.
 Fick därefter besök av Ulla. När hon kommer in genom dörren slår Isaks svans hur många slag som helst, alltid likadant. Han pussar och slickar henne omåttligt. Sedan lägger han sig ner i hennes knä och blundar. Jag måste skratta.
 Ulla och Lennart stöper, i god tid före jul, så vackra trearmade grenljus som de frikostigt ger till mig och syskonen. Nu får jag inte glömma att ge vidare till dessa och själv ska jag tända mitt eget och njuta.
Efter en stund kom Lennart. Vi fikade innan de skulle till Marieberg för julklappsköp.

I morgon är det Lucia i TV. Får se om jag tittar här hemma eller är så morgonpigg så jag delar upplevelsen med familjen på Holmgatan. Det ska bli oväder sägs det. Sådant kan också spela in, men visst är det roligt att sitta och fika med god lussekatt tillsammans med någon.
Jag är lyckligt lottad som har barn och barnbarn boende så nära så möjligheten finns.

Jag ringde i dag till Mariann, min tämligen nyfunna kusin i Västerås. Jag berättade om mitt besök på Stadsarkiv i går och att jag träffat Johanna, som också varit med och hälsat på hos Mariann och Håkan.

Nu ska jag se vilken buss jag kan åka med till Västerås för de måste få några julkakor. De är båda lite sjukliga och har hjälp i hemmet varje dag numera. Håkan ,isynnerhet , är en riktig kakälskare och jag brukar ha med mig kakor när jag hälsar på hos dem.  Vi trivs så gott tillsammans och försöker "pussla ihop" mormors liv så gott vi kan. Båda vet något som vi ej visste innan vi fick kontakt med varandra. Det känns bra att sitta där och prata om vår gemensamma mormor.

Inte borde jag vara sömnig så här tidigt, men för mej är det "dagen efter". Att en enda dags luftombyte kan betyda så mycket för mitt välbefinnande är en gåta.

Nu ska jag ringa mina syskon innan de somnar. Vi börjar bli gamla och kvällströtta alla fyra.
Så det är bara att säga GODNATT och avsluta med en vers ur psalm 49:" Det är sant att Jesus ser mig, fast Han själv osynlig är, vad som än i världen sker mig, hela tiden är han där." Nu sover vi gott och är tacksamma för att den osynlige är med oss, alltid.
 

torsdag 11 december 2014

Torsdag 11 december 2014. Stockholmsresa i dag.



Det har sedan länge varit bestämt att jag i dag skulle infinna mig på Stadsarkiv i Stockholm för att möta de två arkivarier, som Ulla träffade i maj, på "Kulturnatten " i Stockholm, varom jag tidigare berättat. Dessutom skulle min första kontakt i ärendet om mormor, Johanna Sköld, som i flera år har forskat om fosterbarn och änglamakerskor och som jag har kontinuerlig kontakt med, sluta upp.

Det blev en intressant dag. Fick skjuts till Lindbergs buss av Elsemarie. Även om jag, sedan mina ungdomsår,  har ganska god kännedom om Stockholms innerstad så blev jag lite tveksam när jag steg av vid bussterminalen. Jag gick en liten bit gatan fram, tittade in i en taxi och sa att jag skulle till Kungsklippan och var lite osäker om vägen dit. Fick ett svar, som passade mig perfekt och som har roat mig hela dagen när jag tänkt på det. "Gå bara gatan rakt fram, sen känner du igen dej." Så sant, så sant! Jag kände ganska snart igen mig, men småskrattade vid tanken på hans tvärsäkra svar på min korta fråga.
Jag tror att det var fjärde gången jag besökte Stadsarkiv och gick den långa, men bekväma, stentrappan
dit. Antalet trappsteg är 129 och lika många tillbaka. Jag har i en tidigare blogg berättat om denna trappa. Jag tog ett par foton. Kanske lyckas jag få med dem i kvällens blogg.
Jag hade min rullväska med mig. Lite kaffe och en del papper och fotografier. Klarade ändå trappan så bra och sände ett tack  till min osynlige vän.

Att träda innanför dörrarna till Stadsarkiv är något speciellt. Allt är tyst och  det tycks mig som om tiden där står stilla. Folk sitter vid sina monitorer, fullt upptagna med sitt arbete.

Johanna och jag kom ungefär samtidigt dit och hann ta en kopp kaffe och en macka innan de båda arkivarierna hämtade oss till ett stort rum med ett mycket stort runt bord. Tänk om jag skulle ta med alla mina kort och album och breda ut på det bordet och det skulle få stå där för min räkning tills allt var i hamn!!! Det vore något!

Vi fick veta att rummet var tingat några timmar framåt för oss fyra. Jag hade med en del foton på mammas familj och vi var ju alla insatta i ärendet gällande mormor. Naturligtvis tycker arkivarierna att det är "häftigt" att träffa ett barnbarn till den person de studerat och hållit föredrag om.
Alla var vi förvånade över sammanträffanden, som gjorts. Hur Johanna och jag fick kontakt, kontakten med Gräddö, där det hela fick ett slut, kontakten med Stadsarkiv och Ullas besök där "Kulturnatten" då hon träffade dessa arkivarier.

Johanna är med i många statliga utredningar ang. fosterbarn och forskar fortfarande om "änglamakerskor".
 Hon har för avsikt att skriva en bok om mormor, fascinerad som hon är av att ha fått veta att mormor fick en ny familj strax efter fängelsevistelsen och levde ett normalt familjeliv utan att, som vi förmodar,aldrig yppa något om sitt frihetsberövande för sin nya familj. Dessutom genom vår kontakt fått veta hur det gick för mamma, som mormor, trots flera försök,  aldrig fick återse.  Ett "fall", som fick en fortsättning!

För mej, som i så många år "letat" efter vår mormor är det en lisa att få sitta tillsammans med dessa, i saken insatta, intresserade personer och dryfta spörsmål, som ständigt dyker upp. Johanna och jag lämnade i dag en del frågor, som vi måhända får svar på nästa år.

Klockan 18 gick bussen mot Örebro och jag blev av Elsemarie hemkörd till porten.
Detta är alltså dagens blogg. Nu väntar sängen.   Jag tackar Gud för dagen som gått. Att allt har klaffat så bra. Att jag fick lite extra träning i den långa trappan. Jag gillar den.
Sov gott nu alla vänner! Snart tändas tusen juleljus på jordens mörka rund...




tisdag 9 december 2014

Tisdag 9 december 2014. Mera 90tal.

Här står vi någonstans och inväntar bussen för nu ska det bli utflykt till Norge med "de lungsjukas förening",i vilken Georg blev medlem under sin sjukdomstid 1961. Fotot från källarvalven. Sven, Ulla Kerstin, Georg och Ruth.Så roligt vi hade!!
Så gick denna tisdag. En kort stund såg jag solen på väg till träningen. Köpte en amaryllis, lite mat till mej och lite till den bulgariske tiggaren utanför affären.

Jag har så svårt att slänga saker. Inte bara för att "de kan vara bra att ha" utan också för att jag är en "historiemänniska". Har svårt med förändringar och vill hålla fast det gamla. Det blir då så att det ligger papper, böcker , brev, kort, pärmar och tidningsurklipp lite här och där förutom alla receptböcker i bokhyllan i köket. Ju fler år jag lever, ju mer hinner samlas.
Nu tog jag itu med de två översta hyllorna i dag och åtskilliga recept åkte i en papperskasse fvb till soptunnan. I morgon ska jag fortsätta innan jag går för att äta julbord i Immanuelskyrkan, dit jag varje år blir inbjuden av en vän.

Bäst att gå till år 1990 så det året också får sin avslutning. Jag skriver om ännu en dag i maj. Den 19e.
"Georg tidigt uppe och jag får kaffe på sängen, som vanligt."
Jag ringer Bernard, som fyller 10 år i dag. Ulla kommer framåt kvällen och vi gör tårtorna klara och fixar inför morgondagen, lysningsdagen."
Nu ska jag berätta lite ur minnet, utan dagbokshjälp. Georgs yngsta bror är bosatt i Holland. Trots att vi bott i huset i 8 år hade han aldrig varit hos oss. De tillfällen han var i Sverige gällde det oftast affärsresor förlagda till Stockholm eller Göteborg. Han brukade då ringa till Georg förutom att han alltid, som han gör än i dag, ringde på våra födelsedagar och på nyårsafton.

Denna lördag ringde han.  "Hej, det är Elon. Jag är i Stockholm och skulle i morgon till Göteborg på ett affärsbesök, men har fått återbud. Jag har ju inte varit hos er sedan ni kom tillbaka till Örebro så nu passar jag på och kommer i morgon." Jag sa att vi har lysningsfest för Elsemarie och Lasse och att han var hjärtligt välkommen. Jo han och syskonen hade en present så han visste att bröllop stod för dörren. Elons besök skulle få bli en överraskning för Georg, bestämde vi.

Jag tar nu åter hjälp av dagboken, men låter minnesbilder utöver dagboken vara med.  Bernards födelsedag skulle firas hos hans familj. Pappa Sven var ju i Jugoslavien, tråkigt nog, men väntades hem om ett par dagar. Märkligt nog följde inte Georg med till Bernard, något som förvånade mig.
Att han i stället följde med en granne för att gräva vid hans bygge i Pilängen gjorde mig misstänksam.
Var han så inställd på att hans dagar snart var räknade så han inte ville riskera att något skulle hända då jag eller andra i familjen var med om något oväntat skulle ske.
Kerstins man följde också med för att gräva och han har sedan sagt att han kände oro för Georg. Att hjärtat spökat lite visste han.På morgonen hade han kört Mikael till fotbollsträning och återigen kört på tvåans växel. Något som oroade.
Alltnog. Jonas var hos oss och följde med mej i bilen till Hovsta.

När Georg kommit hem klippte han gräset och kantklippte.
Han hade för vana att lägga sig på köksgolvet ibland när han var trött och då brukade han säga:" Väck mig om 10 minuter". Han blev pigg efter den lilla tuppluren.
Den här dagen låg han först på sin säng och vilade men kom ut till köksgolvet och sa:" Jag vill vara hos dej, nära dej!" Jag kunde inte, som jag brukade böja mig ner och pussa honom, på grund av mitt skadade ben. Han låg sina 10 minuter och vi tittade sedan på TV. Program "Notknäckarna". När det slutade 21.00 var han väldigt trött, kramade om mig och gick till vila. Ulla och jag var uppe mycket längre.
Grävningen, som han på dagen så gärna hjälpte till med, blev ej så långvarig. Jag anar att grannen hade sina farhågor beträffande Georgs hälsa och avslutade arbetet i förtid.

Nu sätter jag punkt för i kväll och går till vila. Återger några ord från en liten bok jag har i min ägo:
" NU är din stund på jorden. Störst av allt är kärleken."

Säger nu Sov Gott till er alla. "Herren är vår herde, oss ska intet fattas." Amen!



 

måndag 8 december 2014

Måndag 8 december 2014. Lite söndag och lite 90tal.

Grått i går och grått i dag. Ett av mina barnbarn, Ullas och Lennarts son fyller 35 år i dag  men numera blir det ofta, som i dag, bara ett SMS som uppvaktning. Många  är de som fyller år och jag blir allt äldre och hinner ej som förr. Den här dagen har varit en konstig dag. Jag hade stora planer för dagen men, som oftast nu för tiden, stannar det där.
Jag har sovit mycket, både förmiddag och eftermiddag. Blev lite misstänksam över detta. De senaste åren har jag i december fallit offer för förkylning, som jagats iväg genom att jag fått ett enormt sömnbehov. Hur är det vi brukar säga? Peppar, peppar , ta i trä. Vet ej varifrån det kommer.

Gårdagen började med TV2 och Gudstjänst från Hillsong ännu en gång. Det är livfulla gudstjänster med mycket sång och bra predikan.
Innan dess en frukostgäst och senare besök av en härlig tjej från "min" församling. Hon överlämnade en så vacker blomma och hade med inbjudan till förasamlingens grötfest i januari.

På Stortorget var det "O helga Natt", jag tror för 14e året i följd. I år var det publikrekord med 30000 besökare. På Julafton klockan 20.00 kan vi se det i TV 4. Jag blir så tacksam när jag tänker på att så många människor sjunger ut evangelium om Jesus. Många kanske inte tänker på orden de sjunger men i den osynliga världen har det stor betydelse, hur eller hur, som min mamma brukade uttrycka sig.
Ett telefonsamtal från Växjö gjorde i övrigt min dag ljus,

Nu betar vi av ytterligare en dag från maj 1990,18 maj, Ullas 36 årsdag.
Jag fick, som vanligt, kaffe på sängen. Jehuda F. skulle åka vidare mot Jerusalem med sin kör. Han ville bara ha lite kaffe, så vi skickade med honom frukost att äta på bussen. Georg skjutsade honom till Filadelfia där alla i kören samlats, vinkade av dem 7.45 och kom sedan hem till mig för frukost. Efter denna åkte han till Studieförbundet för att förstora "brudparets" lysningsannons som han tänkte göra något roligt av till bröllopet.
 På söndagen skulle vi ha lysningskaffe för många gäster och det var mycket att stå i. Jag haltade omkring med käppen och tog tacksamt emot all hjälp jag kunde få från omgivningen.
Jag bakade tårtor, Georg handlade på Ekershallen. Jobbade sedan med gårdspumpen men lyckades ej få upp vatten.
Han gick till sängs redan vid 19 tiden för han var så trött!!
Ja, så här står det i min dagbok den 18 maj 1990. Ulla fick inget besök på sin födelsedag och Greta Lennqvist kom ej till kyrkogården, dit Georg lovat skjutsa henne.
Nu ska jag försöka  göra något av det jag planerade i morse. Sedan sova.
Avslutar med några ord ur sången:" O HELGA NATT, O HELGA STUND FÖR VÄRLDEN--- DU FRÄLSNING ÅT OSS GAV.....
UTI DIN SLAV DU SER EN ÄLSKAD BRODER, OCH SE, DIN OVÄN SKA BLI DIG SÅ KÄR osv.

Jag är så tacksam för att ännu en gång få fira att Jesus kom till vår jord för att erbjuda oss evig frälsning! Sov Gott kära vänner!


lördag 6 december 2014

Lördag 6 december 2014. Kort blogg om en dag på stan och möte med en fattig kvinna.

Klockan var halv tolv då jag hämtades av Elsemarie. Utanför Lindska bokhandeln satt en mager kvinna, en av flera tiggare, som  finns i vår stad. Jag far illa av att se dem och jag vet att jag ej är ensam om det. Vi gav av vårt överflöd, var sin hundralapp. Eftersom jag mest är hemma så ser jag dem inte så ofta och  ger  alltid en sedel, när jag har tillfälle. Naturligtvis kan man ej ge till alla men, som någon sa: " Ofta känner man på sig när det är lämpligt att ge." Livet är inte rättvist.

 Kvinnan blev mycket glad och höll Elsemaries händer länge. Vi fortsatte vår julklappsfärd. Jag behövde ett par fingervantar och köpte ett par i en affär. "Om du visste så kalla händer hon hade," sa Elsemarie. Jag köpte ännu ett par vantar, medan Elsemarie hittade en varm tröja. Vi gick tillbaka och tiggerskan fick hjälp med att få på sig den varma tröjan under jackan. Efter det gick Elsemarie till kondis och köpte en mugg varmt te med bröd. Jag stod kvar och fick veta att kvinnan kom från Rumänien.( Vi har en del från Bulgarien också.) O hur jag önskar att jag kunde prata med dem!

Det tog lång tid innan televeransen kom och jag såg hur hon drog ner tröjärmarna ner över vantarna och de kalla händerna. Jag fick se ett foto där hon fanns med två barn. Jag visade på mitt finger att jag ville veta om hon hade någon man. Då tog hon fram ett par foton, som visade mannen i en kista och sörjande människor omkring. Han dog för två år sedan, förstod jag och att barnen nu var hos mormor.

Mycket folk på kondiset och det drog ut på tiden. Jag gick en bit bort och ställde mig för att ej störa förbipasserande som skulle ge en slant. Man får inte glömma att det numera är så att folk inte har kontanter på sig. Man betalar med kort. Så också Elsemarie. Jag har kort, som jag dock sällan använder, och har därför alltid pengar med mig.
Precis som Elsemarie kom med varmt te och tilltugg så kom en kollega till Elsemarie och stannade för att lägga en sedel i pappmuggen. Sedlarna läggs undan naturligtvis och kvar ligger några mynt.
Jag stod ganska länge men såg inte att hon uppmärksammades.

Undrar hur det gick för kvinnan. Önskar att man kunde åka till hennes hemland för att se hur de har det.
Jag vet att "Hoppets stjärna"  och andra organisationer finns på plats för att hjälpa, men när det nu är som det är så får vi instämma med Stig Dagerman i dikten:" Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra: en annan människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder (eller syster, min anm.) mer.

Joodå, visst köptes det julklappar men vi var "märkta" av upplevelsen med tvåbarnsmamman.

Att gå på stan med Elsemarie betyder avbrott då och då. Hon träffar bekanta än här och än där. I dag stötte vi förresten ihop med Sören Alnehill, tidigare pastor i Salem Borensberg, med fru Patricia. Alltid roligt att möta gamla vänner. Lite senare också Tobias Andersson med dotter, Tobias, son till vår pianist Bertil i Salem.
Jag var trött när jag lämnades av vid porten, tog tidningen till soffan för att vila en stund. Somnade och sov i timmar. Inget blev sedan uträttat. Fortfarande trött ska jag fortsätta att sova, tacksam för en fin dag. Önskar oss alla en God Natt och att solen snart ska visa sig. Jag brukar ej ta åt mig av vädret men nu är jag på väg ner i skorna om inte solen snart visar sig. Sov Gott! 

fredag 5 december 2014

Fredag 5 december 2014. Julsångscafe´i Hovsta. Lite 90tal.

En del dagar kommer jag ej igång. De dagarna går fortare än andra. "O, forna tiders kvinnor", tänker jag då. Minns min mamma, som hade uträttat så mycket innan klockan slagit tolv på dagarna! Likadant för de flesta husmödrar på den tiden. Det liv, som då levdes, kan knappast jämföras med det liv vi lever i dag. För att hinna allt som måste utföras, då utan hjälpmedel, var de tvungna att börja tidigt varje dag. Söndagar avhöll man sig i största möjliga utsträckning från arbete. Söndagen var vikt för vila och rekreation. Gud hade kanske en tanke med det, när Han från begynnelsen sa till människan att "sex dagar ska du arbeta. På den sjunde ska du vila.

I alla fall gick jag till träningen. Passade på när Isak sov. Han gillar inte när jag går ifrån honom.
I Lundhagskyrkan var det cafe' med julsånger från klockan tre. Min vän Stefan och jag åkte dit. Så fint att få lyssna till sedvanliga julsånger och avnjuta gott kaffe med hembakat och våfflor. Försalingen har en medlem som är bagare och han drar sig ej för besvär ska jag säga! Dessutom finns det goda sångare och musikanter. Nästa söndag ska det bli julkonsert i kyrkan, klockan 11.

Nu ska jag gå till år 1990 och torsdagen den 17 maj. Jag återger ur dagboken. " Vaknar när min älskling ringer mycket tidigt. Han ska åka med tåg till Eskilstuna. Han har bråttom men hinner säga:" Jag älskar dig" och jag älskar honom så mycket. Jag klarar att städa kök och badrum för värken i foten har gett med sig. Jag går med stöd av en käpp. Lennart hämtar Georg vid tåget klockan fyra. Jehuda Fickler, körledaren, vill att Georg ska göra om program åt honom så Georg får direkt åka till konsertlokalen, Filadelfia, för att ordna med detta och måste sedan stanna där. Jag kunde ej vara med denna minnesrika kväll.

Jag lagade mat och tog emot Jehuda och Georg när de kom hem. Georg var så nöjd med att för publiken få berätta om kören och hälsa densamma välkommen  till Sverige och Örebro, särskilt eftersom det fanns både judar och araber med i den stora kören som bjöd på fin musik och sång. En lyckad kväll, tydligen.
 Jag vill minnas att jag tidigare berättat om vårt samtal vid bordet när Jehuda F. sa till Georg: " You have to accept your age", när Georg berättade om sina planer för framtiden som pensionär. Han var vid det här tillfället 63½ år.
Det blev sent innan vi kom i säng.
Jag tar en dag i taget och avslutar för i kväll med att säga GodNatt till er alla, kära vänner.
"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner."  Jag är så tacksam till Gud för allt jag har fått av hans hand. Jag säger det till honom ganska ofta.
Gick i dag och gnolade på en gammal sångvers:"Nu har jag lärt mig var vägen går, att den som beder är den som får osv." Tack Gud för all omsorg in i minsta detalj! Blev så glad i kväll när Stefan berättade om hur han fått påtaglig hjälp från Gud och vad det betyder för honom. Vi tar ett steg i sänder tillsammans med Gud och ser hur trofast Han är.  SOV GOTT!


torsdag 4 december 2014

Torsdag 4 december 2014. Det grå vädret bara fortsätter! Lite 90tal.

Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Dagen blev bra. Fotografierna på kökshyllan fick byta plats med tomtarna, som står på vinden större delen av året. Nu är alla fjorton barnbarnen nedlagda i tomtekartongen och ska i stället för tomtarna vistas på vinden till slutet av januari.
Mysigt med tomtar på en hylla och julkrubban med Jesusbarnet  på en annan.
Julgranen står på sin plats och väntar på att få ljus och pynt. Enligt tradition kommer numera barnbarnets fru Anna med deras två pojkar och tar hand om den detaljen. Mysigt det också!

Eftermiddagsfika med väninnan, som ringde i går. Så roligt med spontana besök!

Nu till år 1990 och onsdagen den 16 maj. Återger ur dagboken:" I dag städar jag till morgondagens besök då Jehuda Fikler och två till ska bo över till torsdagen. Går ner i källaren med några krukväxter på en bricka. Missar sista trappsteget och blir liggande bland växter och jord. Så hemskt!
Ringde till Ulla i Hjortkvarn. Hon kom, Lennart också. De städade allt utom badrum och kök, som jag ansåg att jag skulle klara själv. Jag ringde och fixade härbärge åt två nattgäster. Lotta Berntsson lovade ta hand om dessa. Foten värkte och på kvällen var jag tvungen att åka till Akuten. Ajajaj! Tiden!
Fick medicin och stödstrumpa. Kerstin och Ulla hjälpte mig. Tack Gud-ingen skelettskada. "Bara" ledbandsskada, men så foten värkte! Blev sjukskriven."

Nu skriver jag utan hjälp av dagboken.
Det var så att Georg, som  på Frikyrkliga Studieförbundet i Linköping, hade tjänsten som distriktsstudieledare, av Örebroavdelningen hade blivit ombedd att vara med och hälsa "välkommen" när en kör och orkester från Jerusalem skulle ha konsert i Örebro på torsdagen. Eftersom kören och framförallt dess ledare Jehuda, ej var okända för Georg, som många gånger träffat dem i Jerusalem så ansågs det vara lämpligt. Naturligt var då att ledaren skulle bo över hos oss.

Jag fortsätter min berättelse i nästa inlägg då jag förhoppningsvis inte är så sömnig, som just nu!
Lika bra att jag säger Godnatt alla bloggläsare! Gud är en god Gud! Han har också i dag stått vid min sida och hjälpt med allt!  Nu får vi allt vara med och be för vår Riksdag och Regering efter gårdagens bekymmer, förorsakat av ett parti, som tagit som sin största uppgift att stoppa invandringen till vårt land. Skrämmande! Människor, stora och små, flyr för att klara sina liv.
Gud, hjälp så att vi ej blir så egoistiska att vi sluter vår hand.
Just nu minns jag en väggbonad hemma hos min farmor:"Må ej din hand så hårdna uti striden, att den till bön ej knäpps då dag är liden!"
 Nu knäpper jag mina händer till aftonbön och ber för de som flyr för att rädda sina liv! Ber för vårt land, för de som styr och ställer och för mig själv att jag må finnas till DÄR jag behövs, NÄR det behövs! Amen!

onsdag 3 december 2014

Onsdag 3 december 2014. Gud och jag är vänner.Lite 90tal.

Någon ringde och frågade om jag verkligen inte skrivit någon blogg sedan den 30 november. Jag måste medge att det var riktigt men att i kväll skulle det skrivas.

Nu blev det ingen vanlig kväll denna onsdag. Blev sittande först med min iPhon för att läsa om den lilla, till döds misshandlade flickan, i Karlskrona och den nu pågående rättegången. Aftonbladet hade mycket att berätta.
Efter detta TVn där det berättades om dagens stora händelse. Statsministern signalerade om nyval efter regeringens nederlag för sin budget i Sveriges Riksdag. Sverigedemokraterna har efter senaste valet fått en vågmästarroll i Riksdagen och deklarerade självsäkert hur de ser på detta. De anser sig därmed ha fria händer att säga och göra som de vill och lovade att utnyttja den möjligheten.
Efter det blev det utfrågningar till höger och vänster. Tiden rullade på och jag vet ej hur många gånger jag hörde någon säga:"NI lovade, NI lovade, NI lovade, tills jag kom på att jag ju lovat ta itu med min blogg denna kväll och nu, på grund av denna regeringskris, sitter jag här åtskilligt försenad, skrivande, som jag lovat.

I går, måndag 1 nov. var jag på träning. På hemvägen gick jag till min dagligvaruaffär. Aj, ännu en korg till min rullator borta. Tre tunga kassar skulle ändå nu fraktas hem. När jag lämnade kassan tänkte jag som en äkta, god närking :"Det här går aldri.!"
Men min osynlige vän såg sanningshalten i denna tanke. Sakta gick jag mot utgången. Vad händer? Jo, i dörren  mötte jag min granne, Karin, som inte handlar i den affären i vanliga fall. Vi skrattade båda när hon direkt gick med mig till sin bil där vi lastade in de tunga kassarna och jag kunde lätt promenera hem med min rullator. En stund senare stod kassarna på trappan. "Det var nog en mening med det här", sa hon. "OM, TACK gode Gud," sa, jag. Gud sviker aldrig, som ni vet!

Kvällen kom och jag kom plötsligt ihåg att jag på tisdagen hade tandläkartid kl.11.40. Hade ett par dagar tidigare i min iPhon fått påminnelse om detta men hunnit glömma.
Jag bara kände ett motstånd mot detta besök. Det rörde sig om två tänder i nedre framkäken, båda lite lösa och enligt tandläkaren var det risk för spridning till övriga tänder. Detta hade delgivits mig vid mitt förra tandläkarbesök och nu skulle vi diskutera olika sätt för att behandla detta.
Jag bara kände en stark ovilja att överhuvudtaget diskutera problemet. "Vill inte, Vill inte!" Tänkte skicka ett SMS med återbud men valde att göra det nästa morgon.
Jag sa till Gud att jag inte ville, föreslog att kanske Gud kunde göra så att tandläkaren fick förhinder av något slag. Då skulle han ringa mej och säga att "tyvärr" osv.
Tisdagsmorgonen kom och jag frestades att ringa återbud men så ryckte jag upp mig och infann mig långt före utsatt tid på mottagningen. Jag hälsade glatt på sköterskan som tog emot och sa att "jag vet att jag kommer för tidigt men jag har tid att vänta". Hon tittade på mig och på datorn. "Men du har väl ingen tid i dag...", sa hon. "Jovisst" sa jag och började bläddra bland mina meddelanden. Hon fortsatte att titta i datorn. "Nej här står återbud",sa hon. "Återbudet gällde i november och då fick jag tid till i dag. Se här att jag fått påminnelse," sa jag medan hoppet inom mig steg.
Tandläkaren och den sköterska som tagit emot återbudet i november, kom båda, undrande vad som hände. Tandläkaren sa:" Ruth du vet att vi måste tala om hur vi ska behandla dina lösa framtänder, att risk finns att det sprider sig. Du får en ny tid i början på året."  "Nej, vi tar det i slutet av mars," svarade jag. "Då har jag fyllt 88år och då tar jag med kakor från födelsedagen och bjuder på !" Jag har haft samma tandläkare sedan början av 80talet, då han, som nybliven tandläkare, kom till Örebro, så vi känner varandra ganska bra.  Ja så blev jag, över det lilla missödet, gladare än jag vågade visa och min tacksamhet till Gud flödade inom mig.( Förresten hade jag några kakor med i går också)

En del kallar det för ödet när något sådant här händer men jag ser det som Guds omsorg, både det som hände på måndagen och nu detta. Han sa en gång under vår tid i Borensberg:" Mitt älskade barn, jag hjälper dig med allt!" SÅ många gånger jag fått uppleva detta! Ibland som svar på bön. Ibland som en överraskning, men han står alltid fast vid det han lovat!

I dag, onsdag fick jag besök av barnbarn med liten dotter. I morgon kommer en väninna, som ringde i dag och frågade om det passade med besök. Så klart det gör! Det var länge sedan vi sågs och ska bli trevligt.
Nu till dagboken och år 1990." 14 maj. Bakar bullar till lysningen på söndag. Smörkransar och finska pinnar också. Studiecirkel på kvällen."
Ur min dagbok:"15 maj. Skjutsar Kerstin till RSÖ på kurs. Lennart äter lunch och putsar sedan fönster. Jag åker till Hovsta och hämtar Bernard och Kristin på "Fritids".
 Hem och sitter på altan med dem och fikar. Läser sedan Barnens Bibel och Bamse. Kokar risgrynsgröt till kvällsmat. Vilken lycka att få vara tillsammans."
Jag hade så roligt med alla barnbarn.
Nu ska jag sova. Tiden har varit inne för länge sedan. Godnatt, alla! Sov gott! Förra natten sov jag hos Isak och Tobias, då föräldrarna var borta. En för sitt arbete, den andre semesterdag, som betalande gäst, för  välbehövlig rekreation.  
 

söndag 30 november 2014

Söndag 30 november 2014. 1a Advent! Lite om dag som gått.

Söndag igen! Jag hade inviterats till dotter, måg och deras, ännu några år, hemmavarande son, på adventskaffe och TVgudstjänst. Första advent saknar jag Georg särskilt mycket. Vi hade så mysigt vid morgonkaffet. Nu fick jag "mys" i dag också med den lilla fina familjen och den svansviftande Isak, som låg en stund i knät hos mej för att sedan gå till Elsemarie, för säkerhets skull!

En fantastisk adventsgudstjänst från Malmö med vacker körsång och sedvanliga härliga adventssånger där alla sjöng med. Vilken vacker kyrka, dessutom. Det är allt bra roligt att alla kyrkor är så välbesökta,  år efter år. Nu ska Jesus firas en hel månad!

Klockan 18 var det stormöte i Filadelfia med fullsatt kyrka. Besök av indianstammen motilonerna genom dess representant, Bruce Olson, som redan som 17åring utan några utlovade bidrag, på Guds order, gav sig iväg till de farliga motilonerna. Människorna var skeptiska till hans utvandring i så unga år, och mänskligt sett med "alltför lite på fötterna" Men Gud sviker aldrig och jag upphör aldrig att faccineras av denna berättelse där det inte fattas farligheter. Men Gud hade bestämt denna uppgift för Bruce och stod för det enastående resultatet.Bruce sågs av motilonerna som en farlig fiende, blev beskjuten med pilar. Han var fångad av gerillan i 1½ år, fastbunden vid ett träd med ett mål mat pr dag. Det slutade med att han sista tiden av fångenskapen, på ledarens uppdrag, fick lära 50 soldater att läsa och skriva.

Han levde sitt liv tillsammans med motlonerna i 7 år innan han fick se den första motilonen ta emot Jesus, som sin frälsare och sedan blev hela stammen kristen. De  har nu skolor och sjukhus och mycket annat gott men de är fortfarande motloner med en genuin gudstro! Många har nu hög utbildning och är med i större sociala sammanhang.

På 70talet när Georg, jag och Elsemarie bodde i Borensberg hade jag hand om bokförsäljning för Libris räkning till församlingarna i Östergötland samt på läger och konferenser. På Östgötagården i Rimforsa med många läger för olika åldersgrupper och där vi sommartid hade vår uppgift,  ordnade vi år efter år något som kallades "Stråkfamiljen", som jag tidigare berättat om.
 En av deltagarna var Kerstin Gårsjö från Örebro. Hon har översatt många böcker från engelska till svenska och på ett av stråklägren var hon sysselsatt med att översätta en bok som fick namnet " Driven av kärlek", boken där man läser om Bruce Olsons spännande liv. Hon avsatte en viss tid varje dag till översättning av  boken. Jag minns att hon en gång sa att det var tidskrävande för det fanns så många ord från Bruces långa färd i djungeln med namn på växter och annat som hon, trots sin skicklighet i språket, måste slå upp i lexikon för att vara säker på att det blev rätt.

När den boken kom ut hade jag den alltid med vid våra församlingsbesök. Jag var så faccinerad, och är än i dag, av den bokens spännande innehåll så jag sålde den, delade ut till skolor och gav bort till privatpersoner. Att vara med och se Guds fantastiska möjligheter och vilja att leda en människa, som ställt sig helt i Hans tjänst, se Guds ingripande i de svåraste situationer, gör mig så glad.

Efter en  fantastisk kväll är jag så upprymd av det jag lyssnat till och så tacksam att jag ännu en gång  fått se denne "indianmissionär". Tror det var på 80talet han var här i Örebro på en konferens, då jag senast hörde honom. Han verkar fortfarande vara vid god vigör. Han började med att säga att han efter 10 år som "motilontalande" ibland hade svårt att hitta sitt modersmål, engelskan. Allt gick dock perfekt och tolkades till svenska av en av kyrkans medlemmar.

Med risk för något "klavertramp" i denna blogg
 säger jag GodNatt. I morgon är en ny dag. Till 90talet återkommer jag. Sov Gott, kära bloggläsare!   


lördag 29 november 2014

Lördag 29 november 2014. Vi väntar!

Nu är det fest i advent för barn och barnbarn.
Lördag före första advent är lite speciell. Mina tankar går numera ofta till de som under året varit med om att någon älskad fått sluta sitt jordeliv. Längtan, saknaden, tomheten. Jag minns den första adventslördagen då jag under året mist den som i så många år stått mig nära. Då jag ensam satte upp adventsstjärnan. Hur jag saknade mannen vid min sida. Nu har åren gått och även om det är så att tiden ej läker alla sår, ty ärren finns kvar, så känns det ej så svårt, som de första åren.
Med största deltagande tänker jag  på dem som nu sörjer. Hoppet om återseende är en tröst, även om man ej kan ta till sig det fullt ut för det läker ju inte smärtan.

Nu ska jag berätta om att det grå väder vi haft en lång tid med undantag för tisdagen denna vecka, bara fortsätter. O, vad vi längtar efter lite sol! 0 grader är en tröst även om en klen sådan.
Mina försök att få telefonkontakt med min städhjälp har misslyckats totalt så därför tog jag med glädje emot erbjudandet av Kristin att dammsuga och moppa golven. Hon hade vaniljbullar att hämta och vi åt en enkel lunch tillsammans innan hon tog itu med golven. Det där med golven "har gått ifrån mig", som mamma sa om matlagning när hon blev gammal.

Nu går jag till dagboken och 11 maj år 1990. Överst har jag skrivit: "Ta inte jour i sommar!"
Georg skjutsar Kerstin till hennes extrajobb på morgonen. Georg köper grejor till trädgårdspumpen och försöker laga den. Kl 13 kommer en socialsekreterare för att hämta tonårskillen, som senare i dag ska till psyk. för att träffa läkare, för att sedan skickas vidare. Stackars barn! Han är nu på musikfestival och ska hämtas när han kommer därifrån.
Georg tar bilen till Nyköping för ett jobbuppdrag några timmar. Kommer hem och är jättetrött. "Värsta resan jag någonsin gjort" säger han!!
12 maj. Ur dagboken: " Georg jobbar med vattenpumpen. Vi köper via annons en hammock, som jag får som för tidig morsdagspresent.
Klockan 18 middag hos Johannes syster och svåger som tidigare än Johannes kommit från Eritrea till Sverige. Ser film från deras hemland.

Söndag 13 maj. Vi åker med mat och tårta till Johannes syster som ska ordna med kalas åt Johannes.
Sedan kör jag bilen till Katrineholm där vi träffade makarna Törnberg, som ska vara värdpar på bröllopet i juni.
Georg åkte tåg till Linköping. Jag till Örebro.  Sven har i dag åkt till Jugoslavien tillsammans med Örebromissionens Predikantkör, som dess pianist.

Så får det räcka för i kväll. Avslutar med första versen ur den psalm som i morgon kommer att brusa fram i fullsatta kyrkor över hela vårt land. Jesus Kristus till ära och pris!
" Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud!  Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad var glad och hylla din konung och Gud.

fredag 28 november 2014

Fredag 28 november 2014. " I need your help!.

Visst tog barnbarnet häromdagen ner advents och julgrejor från vinden, men fick i dag se att ljusstakarna( som ju är allra viktigast) hade blivit kvar däruppe. Jag måste ha ner dem!
Men hur jag slet och drog i kroken som,   höll vindsluckan, så var det omöjligt att rubba den.
Det är bl.a. vid sådana tillfällen man inser att en man i huset fattas.

OK! Jag bestämde mig för att antingen gå till träning eller att gå till "min" kyrka, Filadelfia på RPGmöte med adventskaffe, mycket sång samt tal av prästen Moni Höglund. Jag valde kyrkan. Tog Färdtjänst dit. Hemma var jag så frustrerad av att jag inte kom någon vart med mina adventsförberedelser. Att nu komma till kyrkan, träffa vänner, lyssna till fin sång och musik, dricka kaffe med lussekatter, pepparkaka och en bit helt ljuvlig fruktkaka och så få lyssna till Moni som var pastor i Immanuelskyrkan på den tiden jag tillhörde den församlingen, var perfekt!
Moni berättade om sitt liv, som åttonde barnet av nio i en lantbrukarfamilj i Örmon. Eftersom vi några år bodde i Borensberg, ett par mil därifrån hörde det till att vi ibland besökte församlingen där Monis föräldrar var den fasta punkten. Jag minns när hennes far,  alltför tidigt, som vi tyckte, omkom i en älgolycka.Ett hårt slag för familjen. Men så länge vi lever på denna jord så drabbas vi alla av svårigheter men det stora är att GUD är med i allt och bär oss över djupen.Det är så det är.

Hon berättade om Guds ledning, steg för steg, i hennes liv och nu senast att hon som varit frikyrkopastor nu är präst i Svenska Kyrkan. Jag älskar att höra om hur Gud leder i det tysta, i vårt inre, utan buller och bång. Han bara finns där med sin milda röst, ibland genom situationer som möter oss.
När vi litar på Gud så ser vi, kanske först när lång tid förflutit, att Han var där. Att det där och det där ingick i Guds plan för vår fortsatta vandring.
 Gud sviker aldrig, som jag brukar säga. Intressant att höra hur Gud också talat till Moni genom andra människor för att visa henne den väg hon skulle vandra.
Förmodligen har de flesta av mina bloggläsare sett och hört Moni i olika TVutsändningar både före och efter "prästadömet." Att hon dessutom poängterar varje människas lika värde, något hon, liksom jag, fått med från våra hem där vi som barn fick vara med och se hur hemmets dörr alltid stod öppen för alla, utan åtskillnad, gav extra tyngd åt hennes livsberättelse. Nu gör hon en god insats i OPkyrkan dit Gud ledde henne till tjänst. Hurra, Gud säger det inom mej!

När jag kom hem ringde jag dottern, som bor nära och frågade om jag möjligen i morgon kunde få hjälp med vindsluckan. Ett par timmar senare ringde det på dörren. Där stod de, dottern med sonen. Nu gick det undan ska jag säga. Ljusstakarna snart på plats. Sista köksgardinen likaså. Vilken hjälp! Snabb och effektiv!

Med denna hälsning från dag som svunnit säger jag GodNatt och återkommer till år 1990 i nästa inlägg.
" Guds frid, som övergår allt förstånd, bevare våra tankar i Kristus, Jesus! Amen!
   

torsdag 27 november 2014

Torsdag 27 november 2014. Mer av år 1990

Det nyförlovade paret paret väntar på maten när familjen är samlad till sedvanlig lunch i advent 1989.25 årsfirande förra veckan.
Samma grå väder som i går men 1 grad +. Det gläder mig. Vad har jag gjort i dag?
Mådde inte så bra i morse så jag tog det lugnt. Har blött näsblod ett par dagar, dock inte i dag.
Bakade några vaniljbullar, som barnbarnet hämtade på väg hem från skolan. Packade barnvagnen full med "återvinning". Gick till brevlådan med postgirokuvertet så räkningarna blir betalda i tid.
Återvinningen med alla stora containrar finns bredvid brevlådan men när jag denna gång kom dit var klockan halv 6 och det var mörkt, mörkt. Tur att jag har en liten ficklampa i fickan så allt hamnade på rätt plats.

Nu åter till maj månad år 1990. Jag återger från min dagbok. Fredag 4 maj.
En ny dag. "Hos Herren, Herren finns räddning från döden. Han uppehåller mig med sin rättfärdighets högra hand. De bibelorden kom till mig när jag vaknade i morse. Det är underbart att få vakna till Guds Ord. I dag kommer inte Georg hem. Jag arbetar i trädgården till kl 22. Rensat upp bakom växthuset och i jordgubbslandet. Do ar trutt. Jag kan se det, säger Johannes och skrattar."

Lördag 5 maj.Ur dagboken. Jag jobbar i trädgården. I Adolfsberg och köper staket. Kerstin med make och pojkar klipper gräset och fikar med mej. Jag fortsätter med hallonhäcken till klockan 22  då det är för mörkt att arbeta ute.
6 maj. Jag hälsar på hos Greta Lennqvist. Kokar kroppkakor. Vilken meningsfull dag det blev. Hon är så ensam. Pratade med Georg som gladdes över att jag gjort Greta glad. Hon vill åka till Almby kyrkogård och titta till gravarna så Georg lovade att skjutsa henne dit den 18 maj då han ska vara hemma i Örebro.
7 maj. Sol och värme fortsätter. Lennart till lunch. På kvällen Studiecirkeln här hemma. Efter det kom en socialsekreterare med en pojke i nedre tonåren. Han hade varit efterlyst en vecka.
8 maj. Rita skrivs ut från Mellringe i dag.
9 maj.Tonårskillen och jag jobbar i trädgården. En socialsekreterare kommer och pratar med Johannes om en framtida lägenhet.
10 maj. Tonårskillen och jag till Socialen i det område där han hör hemma.
Hämtar Georg vid tåget 20.40. Han är trött!

Med detta avslutar jag dagens bloggande. Ska greja lite i köket innan jag tar tidig natt. Det blev ingen träning i dag. Hoppas komma iväg i morgon!  Sov Gott, kära bloggläsare! Gud är med oss!


onsdag 26 november 2014

Onsdag 26 november 2014. Lite mer från år 1990.

Kristin bakar pepparkakor till Advent 1989.Så roligt vi hade!
Det har varit 0 grader och mulet i dag. Inget av vikt har blivit uträttat. Rotar i mina lådor för att slänga det onödiga. Hittar då ett och annat att läsa och tiden går. Jag fastnar lätt !!!
Ska faktiskt delge lite från ett tidningsurklipp.
 "För 70 år sedan, år 1944,  kom 850 estniska flyktingar med en båt till Örnsköldsvik. De svårt medtagna esterna hade stått tätt packade på däck flera dagar i hård storm och blev omhändertagna av sjukvårdare.
Omkring 30.000 balter kom till Sverige i andra världskrigets slutskede." (Jag var då 17 år och bodde och arbetade i Stockholm.)


Nu halkar jag in på år 1990.Den 3 maj. Återger från min dagbok." Fortfarande sol och varmt. Ulla och Kristian kom och fikade. Ulla åkte till en kiropraktor för behandling av sin onda rygg. Lennart kom till lunch tillsammans med Ulla och sonen. På eftermiddagen träffade vi Monica och pratade bröllop. Monica skulle ha ansvar för mat och se till så att allt klaffade på Elsemaries och Lasses bröllop den 16 juni.Monica är en "klippa" och har sedan det bröllopet varit oss behjälplig vid åtskilliga familjehögtider och är tingad till ännu ett bröllop. Kerstin kom och lånade bilen."
Kertin och hennes familj bodde i nästa kvarter.

Jag är lite trött i kväll och vill ej skriva mer. Känner att jag måste sova. I morgon ska jag, enligt önskan av ett barnbarn, baka några vaniljbullar och sedan träna.

Nu säger jag GodNatt till er alla och avslutar med en sång som vi sjöng i söndagsskolan, nr 608 i psalmboken. "Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann.
Tack gode Gud för jorden och alla människor. Gör EN familj av alla. En enda, jättestor !

tisdag 25 november 2014

Tisdag 25 november 2014. SOL,SOL i dag. Lite år 1990.

Efter SÅ många dagar UTAN sol kan jag ej annat än uttrycka min stora glädje över dagens strålande väder. Jag började inomhus med att förbereda fönstren för advent men insåg att detta väder lämpade sig för städning av altan, något som borde ha gjorts tidigare. Påbörjade jobbet innan jag fick fikabesök av min syster, som nu, med rullator och lite sällskap tagit sig hit. Så roligt att hon nu är så mycket bättre. Nu kanske jag kan räkna med flera besök.

Från Figeholm ringde vår syster Stina, som kommit hem från sjukhuset i Västervik, glad för att armen fixats med skruvar, utan operation. Sex veckor ska hon nu använda enbart vänster hand men känner jag henne rätt så kommer hon att  köra bil efter halva den tiden! Skönt att det gick så bra. Guds närvaro kan ej förnekas när man inser vad som skulle kunnat hända.Inte en skråma i ansiktet, alla tänder i behåll och allt, utöver handen, intakt. Tack Gud! När det gäller pepparkaksbaket så upplyste jag henne om att pepparkakorna man köper i butiken är jättegoda. Hon verkade, skönt nog, acceptera detta! Mina systrar är så energiska!
Från våra vänner i Betlehem kom i dag gratulationer till Filip på min FB. Ska försöka vidarebefordra dessa till 20åringen.

Nu till 2 maj 1990.Skriver som det står i min dagbok.
"Sol och värme i dag också. Skjutsat Kristina T. till Örebromissionen där hon ska vara hela dagen. Hämtar henne till lunchen som vi äter tillsammans med Johannes som fortrfarande bor hos oss medan han väntar på lägenhet."

Nu lämnar jag dagboksanteckningarna! Jag har tidigare berättat om Inga, från Finspång, som jag fick kontakt med när hon påbörjade sina studier i Örebro. Hon gick nu sin sista termin och ville, innan hon lämnade Örebro, döpas. Nu var dagen inne och i Filadelfia, runt dopgraven, samlades vi, som varje vecka träffats på gården Palmbohult. Vi var 16 personer och Filadelfias pastor Öjvin Berbres döpte Inga. Vi sjöng sånger som Inga tyckte särskilt mycket om och efter dopförrättningen åkte vi i bilar till Palmbohult för att fira Herrens Heliga Nattvard, tillsammans. Gud var så nära och vi gladdes med Inga, som bestämt sig för att följa Jesus. "Vilken kväll! Tack Gud," står det i dagboken.

På söndag är det första Advent. Det är så högtidligt. Många minnen dyker upp. Jag saknar Georg när jag ska sätta upp adventsstjärnan, något som han brukade göra. Saknar honom vid adventskaffet på söndagens morgon. Förra veckan bakade jag saffransbröd för att Linn skulle få med sig till Växjö. Bakar till mig själv denna vecka. Det där med saffran har förändrats under årens lopp. Förr köpte man EN påse saffran till ½ liter mjölk och brödet SMAKADE verkligen saffran. Numera tar man 2 påsar till samma mängd mjölk och saffranssmaken är minimal. Via FB fick jag rådet att handla oblandad saffran på apoteket.
När det gäller saffransbröd så kan jag ej baka utan att tänka på våra tidigare omtalade vänner, sedan vår tid i Stockholm, Dagny och Henry Jakobsson. Själva barnlösa tog de Georg och mej och sedermera våra fyra barn till sina hjärtan. De hade haft konditori i Enköping innan de kom till Stockholm.
Så många julhelger de firade tillsammans med oss! Under vår tid i Lesjöfors kom de en dryg vecka före jul, lagom till söndagsskolans julfest i Saron. "Ja, nu är det jul när ni kommit", brukade en tant i Saron säga. Nu bakades det saffranskransar och kakor om dagarna medan Georg och jag hade fullt upp att göra i affären.  Vilka härliga minnen! Ibland kom också mamma och Stina. När julafton kom var allt klart.  Efter julhelgen  var det julbjudningar båd´ här och där. Så roligt vi hade! Många barn i ungefär samma ålder!
Nej, nu sitter jag här och drömmer. Jag är även nöjd med nya tiders julfirande. Det är ju, trots sekulariseringen i vårt land, ändå så att Jesus och hans kommande till jorden är det väsentliga för många. "O helga natt"! Så mäktigt med alla julsånger på Stortorget i vår stad andra advent. Bra att det sänds i TV på julhelgen för ibland tycker jag det är för kallt att stå på torget.
Nu har jag verkligen tjuvstartat mina skriverier om julen men tankarna bara kommer.Och alla minnen!
I morgon hoppas jag att min städhjälp svarar i telefon så jag kan få lite fint till advent.
God Natt och Sov Gott!   

måndag 24 november 2014

Måndag 24 november 2014.Och lite mer.

Yv
Så gick helgen. Både Linn och Filip kom hem för att fira Filips 20årsdag på söndagen. Lördagen skulle jag ha varit på barndop i Stockholm, i Örebro för att gratulera Gustav, barnbarnsbarnet som fyllde 8 år, förutom att jag lovat Filip att ta hand om hans storasyster Linn på kvällen medan han hade fest med sina barndomskompisar för firande av födelsedagen. Elsemarie och Lasse hade tursamt nog tänkt gå på restaurang för att fira sin 25åriga förlovningsdag, så de försvann. Tobias gick till en kompis. Linn och jag hade inte  träffats på tu man hand sedan lång tid så vi fick en myskväll tillsammans. Åt god mat och tittade på Carola på TV innan Tobias hämtades och familjen vid midnatt samlades där hemma.

På söndagen var det en liten enskild fest för familjen. Jag hämtades och fick skjuts hem.
Tidigt i morse tog Filip tåget till Göteborg, Linn till Växjö i sin bil, tillsammans med sin lilla vovve Frank.

I dag kom jag iväg till träningen efter en veckas brake. Fick i ösregnet skjuts av matgästen, som vanligt.
I dag har "lillasyster" Stina opererats på sjukhuset i Västervik. Får stanna till i morgon då hon får ta hand om sig så gott hon kan efter hemkomst. Men kavat som hon är lär det nog gå bra! Hon har varit med förr!

 Nu är det dags att titta lite på maj månad 1990. Som jag sagt så är jag fortfarande detaljerad när jag berättar det som står i min dagbok.
Maj 1. Sol och värme i dag också. Vi jobbar i trädgården. Georg gräver och jag rensar hallonlandet.
Vi åker till Centralen och hämtar Kristina Tufvesson, som ska vara i Örebro ett par dagar innan hon åker till Paraguay för en ny period i Örebromissionens tjänst. Georg och hon pratar medan jag fixar middag. Efter det skjutsar vi Georg till tåget. Martin och Magnus flyttar hem till sina familjer efter några dagar hos oss. Kristina och jag pratar hela kvällen.

Jag får avsluta här för jag är alltför trött för att fortsätta. Är så glad att Filip ordnat så det trådlösa funkar. Telefonen är ej ännu igång men det ska jag ta med Telia.

Nu tackar jag dig Gud för allt gott du givit i dag. Hjälp alla tiggarna på våra gator! Välsigna och hjälp människorna som ordnar med härbärgen åt dessa som sitter och räcker fram sin pappersmugg för att få en slant. Ingen skulle behöva ha det så! Livet är inte rättvist. Utanför "min" mataffär sitter varje dag en kvinna från Bulgarien. Vi har god kontakt men vi kan bara prata genom rörelser. Ska skaffa ett lexikon så jag kan ställa lite frågor. Att hon har man och två halvstora barn i Bulgarien har jag "fått fram" men jag skulle vilja veta var hon bor här i Öerebro.

Nu tar jag kväll! " Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är...."


 
            

fredag 21 november 2014

Fredag 21 november 2014. En kortisblogg blev det bara.

Så kom fredagen då jag vaknade alldeles för tidigt. En tupplur fram på dagen borde ha ersatt den förlorade sömnen men icke. Jag är jättesömnig nu!
Vad jag gjort sedan jag vaknade? Bakat tekakor och 70 Finska Pinnar. En del av dem ska till Stockholm i morgon, då där ska bli barndop. Marys lillasyster Lily denna gång. Gud välsigne henne och den lilla familjen! Den här gången kan jag ej vara med vid den högtidliga och betydelsefulla stunden.


Nu var det dags att ta vid där jag slutade år 1990. Tyvärr hade jag missat detta datum och har nu suttit och skrivit det jag redan berättat tidigare. Nu har jag raderat och orkar inte skriva mer så jag har bara ett att göra och det är att gå till sängen. Nästa gång ska jag börja 1 maj 1990.
Nu säger jag Natti, Natti till er alla. "Herren är min herde. Mig skall intet fattas. Han leder mig på rätta vägar. Godhet allenast, och nåd, ska följa mig i alla mina livsdagar och jag ska åter få bo i Herrens hus, EVINNERLIGEN!" Några citat ur psalm 23.



torsdag 20 november 2014

Torsdag 20 november 2014. Vad månde bliva?

Så sitter jag här igen. Det har gått många dagar sedan Linn fick iväg en blogg åt mej. Den sista före modembytet. I går skulle det nya börja. Icke. I dag fick jag hjälp av Lasse, men inte hjälpte det för att det trådlösa skulle funka. Nu går datorn på gamla sättet. Skrivaren är trådlös men den funkar inte alls i kväll. Nu haltar jag mig fram med en liten blogg i alla fall. Har ju mycket att ta ifatt.

Ska dra ihop lite efter 9 november då den senaste lämnade Linns dator efter min diktamen.
Vi hade då kommit hem från de intressanta dagarna på Gräddö. Mamma nämnde aldrig detta namn. Bara att hon och hennes lillebror var med till båten, som förde föräldrarna till Stockholm och polisen där fått order att möta vid båten och anhålla föräldrarna. Mamma berättade yttrerst lite om åren i Stockholm och besöken på Gräddö hos farföräldrarna.

Den 14 november kom vår syster Stina till Örebro på väg till Uppsala där hon skulle fira sin 80årsdag 19 november hos dotter med familj.
Den 15 november var en lördag och vi tre systrar handlade på Maxi och på kvällen åt vi surströmming, som vi missat tidigare detta år.
Söndagen var det konsert i Nikolaikyrkan med Örebro kammarkör, kl.18.00. Då var vi där och lyssnade till Requiem for Peace. Kompositören, Larry Nickel var på plats. Allt var så mäktigt!

När det var slut gick vi ut genom en annan dörr än vi kommit in. Av någon anledning missade Stina att det var en lång trappa framför henne.  Efter att ha stigit över en tröskel, trodde hon att hon var på fast mark, ramlade nedför alla trappstegen, 7 st, och bröt armen. Ulla körde oss till Akuten. Efter flera övertalningar fick jag henne till slut att lämna oss och åka hem. Klockan var då halv tio och hon bor 50 kilometer från Örebro. Armbrottet var komplicerat och fjärran var tankarna på att åka till Uppsala.
Dagen därpå hämtades hon och bilen av dottern för att köras hem till Figeholm. Så det kan bli!
Nu blir det operation i Västervik på måndag och vi hoppas och tror att allt ska gå bra! Skönt ändå att det ej gick värre. Man tänker på hur det kunde ha blivit!
Skönt nog har hon många vänner som ställer upp och hjälper henne.

I dag har jag haft besök av barnbarn med liten dotter.SÅ roligt!
Det känns lite konstigt att börja blogga igen men jag kommer väl in i mönstret såsmåningom. Hoppas att det trådlösa ska fungera och att skrivaren ska komma igång! Det är mycket med det här jordiska! Särskilt besvärligt när man inte fattar hur det funkar.
I alla fall säger jag Godnatt och önskar er alla God sömn! Tack gode Gud för dagen som gått och att jag mår så bra! Amen!

söndag 9 november 2014

Söndag 9 november 2014- Lite datastrul. En kortisblogg.

Nu är jag så glad att jag har ett barnbarn som heter Linn och bor långt här ifrån och ändå kan hon hjälpa mig i min svåra situation. Jag håller på att byta bredband och tyvärr råkade det bli just i de här dagarna då jag, Ulla, Kerstin och Elsemarie har varit på Gräddö och fått många nya vänner i samband med samlingen omkring min mormors liv på Gräddö. Kjell Åhlander har på ett engagerat sätt skött om annonsering och meddelat bygdens folk om tillfället att få höra om Änglamakerskan på Gräddö. Han har intresserat sig för saken och bland annat skrivit om min mormor. När vi på fredagskvällen kom till Bygdegården blev vi väldigt förvånade över att mer än hundra personer kommit för att lyssna. Kjell berättade om mormor och änglamakeriet. Efter det fick jag tillfälle att tala om vad min mamma berättade för oss när vi var små. Jag har i tidigare bloggar berättat om detta. På lördagen var vi i Norrtälje på arkivens dag där Kjell också berättade om Änglamakerskan på Gräddö och betonade vilka nödtider det var. Att mormor som även skötte om sina svärföräldrar gjorde allt för att få ekonomin att gå ihop, även om det här sättet inte var det bästa. Hon blev dömd till fängelse i två och ett halvt år för misshandel. Fängelsestraffet avtjänades i Växjö. Mamma och mormor fick aldrig mer kontakt med varandra, trots mormors ihärdiga försök att få veta var mamma fanns. Mormor dog 1948 vid 72 års ålder och mamma dog 1989, 90 år gammal. Trots att jag hela livet sökt mormor har jag först för tre år sedan fått veta om hur hennes liv fortsatte efter fängelsetiden. Hon träffade en ny man och fick en dotter och en son, vars barn jag nu har kontakt med. Jag har också varit vid min mormors grav i Folkärna.

Nu hoppas jag att jag snart ska få mitt nya bredband så jag själv kan skriva på egen dator. Tack för hjälpen Linn!



En bild från resan till Rhodos 2012

torsdag 6 november 2014

Onsdag, torsdag 5,6, november 2014.Lite 90tal.

I går bakade jag tekakor och nötrulle till träffen i går kväll. Vi berättade "Jesushistorier",som vi säger. Det är lite speciellt när kristna människor träffas och berättar om erfarenheter som  gjorts. Hur Gud givit vägledning vid olika tillfällen och allt har blivit rätt. Gud älskar att hjälpa sina barn och dessa älskar att berätta om vad han gör.
I dag blev en överraskningens dag då telefon ringde i morse. "Hej farmor, är du hemma i dag? Kan Amelie och jag komma?" Mamma på utbildning, de två syskonen på Dagis.
"Hej, nu är vi på Maxi. Något du behöver?" "Nja, jovisst, mjölk". Så kommer den lilla damen 1½ år med sin pappa, mjölk och tomater.
Snabb, som tanken klättrar hon upp i babystolen, alldeles själv innan pappa räcker ut en skyddande hand. Hon älskar att klättra och jag befarar att det kan bli en liten vilding. Men vad då? Alla barn är unika och värdefulla gåvor som vi fått att vårda. Så gott det går i denna hårt pressade tid då vi ska hinna med så mycket!
Det är inte så ofta jag får besök av småttingar nu för tiden och jag älskar att få umgås lite med sådana så jag tar för mig.Men först  bullar, nötrulle, saft och  kaffe. Till lunch Maklobeh och kycklingfile' från frysen. Rester sedan i söndags. Så enkelt! Efter besöket gick jag till hårfrisörskan här i närheten.
Vilket väder det blev! Snö och 0 grader. Gillart? Nej!!!
På FB står det att Rådmansö Hembygdsförening ska ha samling på Gräddö i morgon kväll och att barnbarn till Alva Nordberg ska finnas med. Trots allt känns det lite spännande.

Nu återvänder jag till min dagbok och april 1990.
26.Torsdag. Kerstin kom klockan 6 för att låna bilen till jobbet. Mattias kom en stund och bjöds på saft och bullar. Fem tjejer med anknytning till kyrkan bjöds på lunch. Börjes dotter Rita vistades på ett hem för att hon ej mådde bra. Jag hämtade henne efter lunch och hon stannade några timmar. Sedan jag skjutsat hem henne var jag barnvakt hos systersonens familj ett par timmar. På kvällen fixades köket.

27 fredag. Socialen ringde och önskade jourtjänst en vecka framåt. Det kunde komma något barn, eller inte. Cyklade (O vad jag saknar den tiden då jag vågade cykla!) till stan och ordnade bank och postärenden. Hämtade Georg vid tåget 16.40. Handlade i Ekershallen. Georg var trött och gick att vila sedan vi fikat. Martin och Magnus kom för att sova över. Vi åkte sedan alla fyra till OBS där vi åt lunch och handlade lite småsaker. Träffade där Elsie och Sören Alnehill, bjöd hem dem till kvällen, åkte hem och fixade lite mataktigt.
29. söndag. Georg bar tidningar i Magnus ställe eftersom han sov här. Martin följde med Magnus hem på dagen. Efter TVgudstjänsten åkte Georg och jag till Hovsta för att gratulera Eva Sturve som fyllde 50 år.
Oj, så fel det blev! Hon skulle ha mottagning och fest i kapellet klockan 16, så vi åkte hem och åt lunch
medan vi inväntade rätt tid. Dessutom hade vi missat att hon faktiskt önskat sig pengar till en Brasilienresa och inga presenter. Så det kan bli! Elsemarie och Lasse kom hem en sväng.

Så blev det 30 april.En måndag detta år.Strålande sol hela dagen! Vi åkte till Mikael och hälsade på en stund.Efter det åkte vi till OBS där Lasse köpte skor, Elsemarie en klänning och lite småsaker. Sedan står det inget mer om dem.
Vädret var så fint och så varmt . Martin och Magnus var hos oss. Vi ämnade promenera till slottet och majbrasan . Vi gick en bit innan Georg sa att han ville hämta bilen i stället för att gå. Jag visste ju hur trött han var så det var helt OK. Kunde ej undgå att försiktigt fråga varför han körde på tvåans växel men fick ett undvikande svar och snart var vi framme vid parkeringen. Gick fram till slottet, hörde vårtalet. Njöt av den härliga stämningen den vackra kvällen och av att se så många glada, förväntansfulla människor! Så skulle som avslutning sjungas:" Härlig är jorden". Georg älskade att sjunga, hade alltid gjort det och just denna psalm hade jag hört honom vara med och sjunga många, många gånger vid  lägereldar och andra tillfällen. Nu noterade jag, med förvåning,  att han INTE sjöng. Jag sa ingenting. Vi hämtade bilen och jag vill minnas att jag satt vid ratten på hemresan.

Nu är april slut och jag skriver ej mera i kväll. Ska ta itu med en del av det som skulle gjorts
 under veckan. I morgon åker vi till Gräddö utanför Norrtälje. Hoppas att det inte blir mera snö!

Avslutar dagen med tack till Gud för all hans godhet.Är så glad för att jag fick så trevligt besök i dag. Att vara tillsammans med småbarn mår så jag bra av. Nu önskar jag oss alla en fin fortsättning på kvällen! Gud med oss alla, stora och små!  

 

  

tisdag 4 november 2014

Tisdag 4 november 2014. Inte alla dagar blir som man tänkt. Forts. År 1990.

Från källarvalven och tiden i Borensberg. Elsemarie fick se detta och hon säger att det är från 9ornas resa till Leninggrad. Håll till godo, flickor. År 1982.

Att jag har så dålig ordning på mina foton! Underligt nog har jag ej slutat att hoppas att en dag ha alla foton i pärmar! Ska berätta hur dagen avlöpt. Trots att jag är obotlig tidsoptimist så hade jag just i dag bestämda planer, vad jag skulle göra och i vilken ordning. Först städa sovrummet. Sedan gå till Immanuelskyrkan på en träff för seniorer. Hemkommen därifrån städa skafferiet.

Kom inte igång med städningen. Kom att tänka på att jag skulle åka till Gräddö på fredag. Måste nog ringa Kjell som sköter om träffen på kvällen. Joodå, allt är planerat, men invånarna är så gamla så de minns ej och vet ej så mycket som önskvärt vore, från år 1905 och vår mormors liv. Några har hört att föräldrarna talade om saker och ting som barnen ej skulle höra. Intresset var väl ej heller så stort bland
dessa på den tiden.
Efter samtalet kom jag på att jag skulle ju gå till min bosniska väninna, som återkommit från sommarvistelsen i sitt hemland. Sagtoch gjort! Ringde och frågade om hon i stället ville komma till mej. Joodå, hon känner mej och mitt motstånd att ge mig ut, och kom omgående. Vi fikade och pratade. Isak viftade på svansen i snabb takt vid åsynen av sin vän, hoppade upp i soffan och höll sig nära henne. Han hade inte glömt!

Efter besöket skulle jag börja städa sovrummet, men kom på att jag faktiskt länge tänkt städa skafferiet så då gjorde jag det . Skulle, så klart, hinna städa också. Jag är mycket grundlig när jag städar skafferi, hemma eller hos barnen, så det tog sin rundliga tid. Fint blev det!

Telfonen ringde. Min vän Stefan mådde inte bra. Han hade flyttat tillbaka till sin lägenhet från husvagnen där han bott några månader. Han hade, när han hyrde ut lägenheten, slängt eller gett bort sina möbler, så det var ju inte så konstigt om han var lite deppig när han kommer åter och i stort sett bara har en soffa .
Han kom hit. Vi fikade och pratade och sedan gick han till tisdagsbönen med en grupp kristna här i stan. Gud är med honom och har alltid varit så även när livet ibland sett hopplöst ut. Gud sviker aldrig!

När han åkt tänkte jag att det skulle väl vara lika bra att städa ur kylskåpet också. Jovisst, det gjorde jag. Efter det två telefonsamtal. Men Bloggen! Javisst, det var dags för den,så jag satte igång. Men städningen då? Må Gud välsigna tiden i morgon och må jag bestämma rätt syssla på morgonen och utföra den. Tyvärr är det så här det ofta blir för en tidsoptimist och lite slarv i hanterandet av tiden.

Jag fortsätter med april1990.Den 16, annandag påsk.Georg och jag tittar på TVgudstjänsten.Sven, Maria och barnen äter middag med oss. Johannes kompis, som varit här några dagar åkte hem. Georg till Linköping.
17 april. Trädklippning här under ledning av Nordström. Jag bjöd på hembakad tårta och kaffe.
18. Köpte 16 liter grädde hos Lucullus. Vispade hälften. Frös in allt med tanke på bröllopet. Tårtor och potatisgratäng. Till Palmbohult på kvällen. Andra har flyttat in där så vi måste dela utrymmet med dem. Inte var det så vi tänkt!
19. Bakar bullar och massor av kakor hela dagen. Kristin här.
20. Fredag. Hämtar Georg vid tåget. Handlar på Ekershallen.

21. Hämtar flistuggen hos Nordström. Flisar grenar efter trädklippningen. Mikael hade fått en egen liten lägenhet. Vi åkte dit och gratulerade 18åringen. Sedan till Vessels där vi åt och handlade. På kvällen konsert i Sörbykyrkan. Sedan tittade vi på Musikfrågan i TV.
22. I dag bjuder jag Georg kaffe på sängen! Lite ovanligt. Pojkarna fikar med oss vid köksbordet efter tidningsutbärningen. Pannan har stannat. Igen! Sett Påskmässa på TV. Georg med tåget till Linköping.
23. Måndag. Jag till Sörbykyrkan på fm. "Förbön för Sverige."
Besök av min "syjunta" från Borensberg. Elsie, Erna Ingeborg, Gunborg och Eivor. Jag bjöd på potatissoppa,  kaffe med kakor och tårta.

24.Ulla och Kristian kom kl 9.00. Ulla till sammanträde. Sedan till Nordström och lärde oss att ympa. SÅ intressant.
25. Georg ringde kl.6. Min morgonpigga Georg! Jag läste klart Loren Canninghams bok. Så bra! Arne, min väninna Doris man, kom hit med ett kassettband där jag fick lyssna till Doris och jag fick höra hur dålig hon egentligen är. Det gör så ont i hjärtat. Min bästa vän! Inga och jag till Palmbohult på kvällen.

Jag har använt mig av  min dagbok även denna blogg. Nu ska jag gå till vila. Förhoppningsvis ska jag göra i morgon det jag inte gjort i dag. Gud med oss alla!