Jag erbjöds att bli hämtad till Sopplunch och föredrag om "ofrivillig ensamhet".
Hämtades av sonen som hade frågat om det var något jag behövde och uppfyllde denna min önskan genom att inhandla två paket knäckebröd av en sort som jag älskar men som inte finns i min Närbutik.
Det var länge sedan jag var ute i sådana sammanhang som i dag men det hela var gemytligt och trivsamt. Att jag dessutom träffade en och annan bekant där förhöjde stämningen för min del.
Linssoppan med goda tillbehör smakade förträffligt. Det var första, men inte sista, gången jag äter Linssoppa i den restaurangen. Dessutom har jag nära dit så det kan bli en perfekt promenad. Det händer lite i kvarteren här runt omkring i centrala stan och jag är dålig på att kolla förändringar så därför kan jag bli överraskad av sådana som skett för flera månader sedan.
Dottern sa en gång;"Mamma, jag tror inte att jag träffat på någon som är så rädd för förändringar som du." Så sant tänkte jag.
På tal om den dottern så har hon i dag tillsammans med maken med flyg anlänt till London för att hälsa på sonen som arbetar i sin datorvärld i den staden några månader. Betalda studie.
Jag gick hem från linssoppa och föredrag med åtskilliga tankar i mitt grånande och allt långsammare tänkande huvud. Det är föga lönsamt att börja återge vad som sades för då skulle jag förirra mig i de labyrinter där JAG hör hemma och det skulle inte ge en rättvis bild av det sagda.
Gunbritt Parsmo , som är yngre och klokare än jag gjorde anteckningar kunde jag se och ingav mig hopp om att senare få ta del av hennes anteckningar.
Jag återkommer gärna till tankar om ensamma barn och ensamma gamla med konsekvenser för båda parter. Ytterst gäller det hur vi prioriterar vår tid. Vill vi ge av den till de ensamma? Barn eller vuxna
Nej nu känner jag att jag är på väg in i just mina labyrinter och där kan jag fastna så jag fortsätter med att berätta om min promenad hem.
Hoppsan! Här fanns Stadsmissionens Second Hand i rymliga lokaler på Storgatan. Enligt personalen har de funnits där ett halvt år. Hur har jag kunnat undgå att se detta?
Jag gillar Secondhandbutiker. Märkligt är att när jag med full rullatorkorg kommer ut därifrån så är det böcker som jag köpt. Så också i dag. En del av dessa är böcker för barn och sådana har jag gott om i min familj så redan i morgon kommer min bokhög att minska något.
Den affären ligger farligt nära min bostad.
Efter en kopp kaffe somnade jag i fåtöljen! Där sov jag gott och länge.
Inte för jag VET men jag misstänker att något är fel med min hantering av det digitala för meddelanden och SMS har avtagit i antal. Även telefonsamtal men det är en helt annan sak meddelas av barnbarnen.
OK! Nöjd och tacksam för en mysig dag som började med ett meddelande från min invandrarvän i Kungsbacka. Möjligen skriver han på franska och anlitar någon översättningsmaskin för det kan bli ganska kul ibland. Men även om orden ej blir många så håller vi kontakten. Ska försöka hitta någon kyrka , som kan engagera sig med lite språkhjälp och gemenskap. Jag får knapphändig information hur livet ter sig för den unge mannen, som skriver att han går i skolan tre timmar pr dag men vill ha jobb också. Var gärna med och bed för Bool!
Så gick den dagen och en dag, snart en dag har jag hunnit ifatt mig själv och kan börja skriva om det förflutna. Ulla har köpt bläck till skrivaren och det kom ett paket, vilket inväntar någon mer tekniskt kunnande än jag, om ni förstår! Det börjar hopa sig nu och jag vill ha det jag skriver på papper med tanke på de som överlever mig. Börjar måhända bli lite bråttom!!
I alla fall så säger jag nu GOD NATT och går tacksam till sängen. Ännu en dag har jag fått se små bönesvar och de gör mig så gott och befäster min tro alltmer. Vilken Gud vi har!
"Tro honom blott, Tro honom blott", sjunger vi i en gammal sång!
torsdag 30 augusti 2018
onsdag 29 augusti 2018
Onsdag 29 augusti 2018. Besök av invandrare! SÅ roligt!
En del dagar blir särskilt intressanta.
För tre år sedan kom en liten familj bestående av mamma, pappa och en liten son till Örebro som flyktingar. Genom att Elsemarie då var rektor på KomVux kom också jag såsmåningom i kontakt med dem.
Föräldrarna hade fått en fin utbildning vid Universitet i sitt hemland i Syrien och kom till vårt land för att som flyktingar börja ett nytt liv. Vi har hållit kontakten och det var glädjande att i dag då mamman var här på fika hon delgav mej hur glad hon var för Elsemarie och vad hon betytt för dem med sitt engagemang.
Mannen har fast heltidsjobb som montör på en stor firma och frun har också jobb men det avslutas om någon månad och hon var lite orolig för att hon ännu inte har nytt jobb. Eftersom hon, liksom jag tror på Gud så bad vi att Gud skulle leda till det rätta jobbet för henne.
De har en trevlig lägenhet. Sonen trivs i skolan och talar flytande svenska. Föräldrarna har lärt sig svenska genom hård träning.
I dag hade hon en bok, en svensk klassiker, som skulle analyseras och jag förstod att hon verkligen gav allt för att lyckas.
Jag har under årens lopp haft en del invandrare som mina vänner. Ambitiösa, villiga att lära. De
flesta ivriga att komma ut i arbetslivet så fort som möjligt.. Det är berikande att träffa folk från andra kulturer. Även att få ta del av deras vedermödor och sorg över att behöva leva långt borta från släkt och vänner de tidigare hade i sin närhet.
När vi ska träffas hos dem eller hos mej så har de så mycket med arbete och studier så det är ibland svårt för dem att få tiden att räcka till.
I dag råkade vår dotter Kerstin ringa precis när jag hade besök. Jag överlämnade luren till min vän som talade arabiska vilket också Kerstin i viss utsträckning gör. De pratade med varandra coh Kerstin fick fina vitsord av min vän Abeer, liksom hon fick av Kerstin för sin svenska.
Ytterligare ett trevligt besök fick jag av Tobias, som är min hjälpare i den digitala världen när hans bror Filip, som annars brukar stå till tjänst, är kvar i London ännu några veckor.
I dag har det varit ovanligt tyst med både SMS och telefon.
Jo, för all del, Sven ringde och frågade om jag behövde bullar. Han höll just på med att baka.
Eftersom jag fick bullar av Ulla i måndags så behövde jag inga.
Mina barn vet att jag börjar och ofta slutar min dag med kaffe och bullar och när jag nu blivit lite gammal så är jag ibland för trött för att baka och då ser de till att fylla på i mina förråd!.
Jag hade nog tänkt att beta av lite gammalt i kväll men inser att jag behöver sova.
Jag ligger ibland vaken på natten ett par timmar och sover igen det när det passar och så känns det nu. Sov Gott, mina vänner!
Jag såg i kväll på TV "Uppdrag Granskning". Inte så uppbyggligt. Kan ej hjälpa att fast jag endast var i tioårsåldern när det på 30-talet började mullra så smått ännu kan känna ett obehag vid minnet. Ett muller som stegrades och som jag under mina tidiga tonår under flera år, om än lite vid sidan om, växte upp med och sedan alla "efterdyningar" under många många år, som därpå följde.
både materiellt och ett fruktansvärt mänskligt lidande med död för oskyldiga människor i flera länder. Vi blev det land som kunde hjälpa många som då flydde undan våld och hot. Jag mår än i dag illa av att tänka på alla barn som skickades iväg utan sina föräldrar. Till Georgs föräldrahem kom en pojke i sexårsåldern, ensam liksom så många andra barn. Efter kriget skickades barnen tillbaka till om de hade någon familj att återvända till. Den pojke som bodde i Georgs familj hade det och förenades senare med sin familj i Finland,
Nu är det dags att sova under Guds beskydd. Skönt att veta att Gud finns och på Guds sida är vi många. Mot det onda! För det goda! Sov Gott!
För tre år sedan kom en liten familj bestående av mamma, pappa och en liten son till Örebro som flyktingar. Genom att Elsemarie då var rektor på KomVux kom också jag såsmåningom i kontakt med dem.
Föräldrarna hade fått en fin utbildning vid Universitet i sitt hemland i Syrien och kom till vårt land för att som flyktingar börja ett nytt liv. Vi har hållit kontakten och det var glädjande att i dag då mamman var här på fika hon delgav mej hur glad hon var för Elsemarie och vad hon betytt för dem med sitt engagemang.
Mannen har fast heltidsjobb som montör på en stor firma och frun har också jobb men det avslutas om någon månad och hon var lite orolig för att hon ännu inte har nytt jobb. Eftersom hon, liksom jag tror på Gud så bad vi att Gud skulle leda till det rätta jobbet för henne.
De har en trevlig lägenhet. Sonen trivs i skolan och talar flytande svenska. Föräldrarna har lärt sig svenska genom hård träning.
I dag hade hon en bok, en svensk klassiker, som skulle analyseras och jag förstod att hon verkligen gav allt för att lyckas.
Jag har under årens lopp haft en del invandrare som mina vänner. Ambitiösa, villiga att lära. De
flesta ivriga att komma ut i arbetslivet så fort som möjligt.. Det är berikande att träffa folk från andra kulturer. Även att få ta del av deras vedermödor och sorg över att behöva leva långt borta från släkt och vänner de tidigare hade i sin närhet.
När vi ska träffas hos dem eller hos mej så har de så mycket med arbete och studier så det är ibland svårt för dem att få tiden att räcka till.
I dag råkade vår dotter Kerstin ringa precis när jag hade besök. Jag överlämnade luren till min vän som talade arabiska vilket också Kerstin i viss utsträckning gör. De pratade med varandra coh Kerstin fick fina vitsord av min vän Abeer, liksom hon fick av Kerstin för sin svenska.
Ytterligare ett trevligt besök fick jag av Tobias, som är min hjälpare i den digitala världen när hans bror Filip, som annars brukar stå till tjänst, är kvar i London ännu några veckor.
I dag har det varit ovanligt tyst med både SMS och telefon.
Jo, för all del, Sven ringde och frågade om jag behövde bullar. Han höll just på med att baka.
Eftersom jag fick bullar av Ulla i måndags så behövde jag inga.
Mina barn vet att jag börjar och ofta slutar min dag med kaffe och bullar och när jag nu blivit lite gammal så är jag ibland för trött för att baka och då ser de till att fylla på i mina förråd!.
Jag hade nog tänkt att beta av lite gammalt i kväll men inser att jag behöver sova.
Jag ligger ibland vaken på natten ett par timmar och sover igen det när det passar och så känns det nu. Sov Gott, mina vänner!
Jag såg i kväll på TV "Uppdrag Granskning". Inte så uppbyggligt. Kan ej hjälpa att fast jag endast var i tioårsåldern när det på 30-talet började mullra så smått ännu kan känna ett obehag vid minnet. Ett muller som stegrades och som jag under mina tidiga tonår under flera år, om än lite vid sidan om, växte upp med och sedan alla "efterdyningar" under många många år, som därpå följde.
både materiellt och ett fruktansvärt mänskligt lidande med död för oskyldiga människor i flera länder. Vi blev det land som kunde hjälpa många som då flydde undan våld och hot. Jag mår än i dag illa av att tänka på alla barn som skickades iväg utan sina föräldrar. Till Georgs föräldrahem kom en pojke i sexårsåldern, ensam liksom så många andra barn. Efter kriget skickades barnen tillbaka till om de hade någon familj att återvända till. Den pojke som bodde i Georgs familj hade det och förenades senare med sin familj i Finland,
Nu är det dags att sova under Guds beskydd. Skönt att veta att Gud finns och på Guds sida är vi många. Mot det onda! För det goda! Sov Gott!
måndag 27 augusti 2018
Måndag 27 augusti 2018 och ytterligare dagar.
Så blev det som jag fruktade. Jag hann inte med utan kom åter på efterkälken.
Lika bra att jag skriver lite om dagarna som förflutit.
Onsdagen den 22 hämtades jag av Kerstin och vi åkte till Liam som skulle fylla åtta år ett par dagar senare och nu skulle fira sin födelsedag. Av mej fick han en inbunden bok om Pelle Svanslös. Han kan alla bokstäver och kommer snart att kunna läsa om Pelles liv och leverne.
Vi bjöds på jättegod soppa med gott bröd och en stor fin födelsedagstårta fick avsluta festen.
När jag av Kerstins skjutsats hem så var det mycket folk på gården bakom järngrindarna där jag bor.
Där pågick korvgrillning som "föreningen" bjöd in till.
Joodå nu blev det ännu mera mat och så lite småprat. Jag somnade mätt och glad den kvällen också.
Hoppar till fredagen den 23 aug. Kerstin på väg in till stan ringde och frågade om jag behövde något från affären. Så fick jag hem varor utan att själv anstränga mig. Betala? Inte ! Jag har, som jag sagt tidigare, så omtänksamma barn. Nu hade jag allt jag behövde till morgondagens lunch då jag bjudit in två väninnor. Jag kokade soppa, liknande den som vi fick hos Liam. Kerstin hade bakat en härlig Fyriskaka som hon hade med till mej.
Klockan 14 på lördagen skulle lunchen gå av stapeln.
Var inbjuden till elvakaffe hos goda vänner samma dag. Hämtades med bil.
Ove Eriksson med fru Stina och två killar fyra och fem år gamla hade kommit till Örebro på besök. De är bosatta i England men vistades några veckor i sin sommarstuga på Västkusten och passade på att göra ett besök hos vänner i Örebro. SÅ roligt att få träffa den lilla fina familjen.
Väninnorna kom och vi åt den goda soppan. Nästan lika god som den vi blev bjudna på hos Liam.
Fyriskakan med vispgrädde till efterrätt.
Ja så blev det som så ofta, Jag får lämna en del till morgondagen och inta sängen.
Om två veckor blir det val i Sverige och det är bara att hoppas att vi tänker noga på forntid, nutid, framtid innan vi går till val.
Nu väljer jag i alla fall sängen ! GodNatt mina vänner! Jag är så tacksam att jag vet att det finns en Gud som inte tappar kontrollen. Och alla vi som tror på den Guden och bär vårt land och folk i bön, som Guds medarbetare vi håller samman och tackar Gud för att han ger oss nåd att fortsätta som han sagt. Mot det onda! FÖR det goda! Jesus har lovat att vara med alla dagar intill livets slut!
Sov Gott! Gud är god!
Lika bra att jag skriver lite om dagarna som förflutit.
Onsdagen den 22 hämtades jag av Kerstin och vi åkte till Liam som skulle fylla åtta år ett par dagar senare och nu skulle fira sin födelsedag. Av mej fick han en inbunden bok om Pelle Svanslös. Han kan alla bokstäver och kommer snart att kunna läsa om Pelles liv och leverne.
Vi bjöds på jättegod soppa med gott bröd och en stor fin födelsedagstårta fick avsluta festen.
När jag av Kerstins skjutsats hem så var det mycket folk på gården bakom järngrindarna där jag bor.
Där pågick korvgrillning som "föreningen" bjöd in till.
Joodå nu blev det ännu mera mat och så lite småprat. Jag somnade mätt och glad den kvällen också.
Hoppar till fredagen den 23 aug. Kerstin på väg in till stan ringde och frågade om jag behövde något från affären. Så fick jag hem varor utan att själv anstränga mig. Betala? Inte ! Jag har, som jag sagt tidigare, så omtänksamma barn. Nu hade jag allt jag behövde till morgondagens lunch då jag bjudit in två väninnor. Jag kokade soppa, liknande den som vi fick hos Liam. Kerstin hade bakat en härlig Fyriskaka som hon hade med till mej.
Klockan 14 på lördagen skulle lunchen gå av stapeln.
Var inbjuden till elvakaffe hos goda vänner samma dag. Hämtades med bil.
Ove Eriksson med fru Stina och två killar fyra och fem år gamla hade kommit till Örebro på besök. De är bosatta i England men vistades några veckor i sin sommarstuga på Västkusten och passade på att göra ett besök hos vänner i Örebro. SÅ roligt att få träffa den lilla fina familjen.
Väninnorna kom och vi åt den goda soppan. Nästan lika god som den vi blev bjudna på hos Liam.
Fyriskakan med vispgrädde till efterrätt.
Ja så blev det som så ofta, Jag får lämna en del till morgondagen och inta sängen.
Om två veckor blir det val i Sverige och det är bara att hoppas att vi tänker noga på forntid, nutid, framtid innan vi går till val.
Nu väljer jag i alla fall sängen ! GodNatt mina vänner! Jag är så tacksam att jag vet att det finns en Gud som inte tappar kontrollen. Och alla vi som tror på den Guden och bär vårt land och folk i bön, som Guds medarbetare vi håller samman och tackar Gud för att han ger oss nåd att fortsätta som han sagt. Mot det onda! FÖR det goda! Jesus har lovat att vara med alla dagar intill livets slut!
Sov Gott! Gud är god!
torsdag 23 augusti 2018
Sammandrag av 20, 22 och 23 augusti.
Ja så är det tänkt! Om jag avverkar dessa dagar så är jag "ifatt".
Måndagen den 20 började med att jag tog Färdtjänst till Hjortkvarn där jag hämtades av Ulla. (Hade tänkt åka dit kvällen före men fick resfeber) När jag får resfeber måste den på något sätt åtgärdas, vilket alltså skedde genom att sova hemma och åka nästa dag. I hällande regn åkte vi till Figeholm med sedvanlig kafferast i Rothult.
Väl framme hos Stina i Högskulla togs vi emot av Anders och Stina som bjöd på god lunch. Abborrfile' ! Vad kan väl passa bättre att äta när man är vid Östersjön.
Anders Erlandsson hade passerat 70 år och hade alltså inget minne av mej. Inte jag av honom heller även om jag träffade honom vid några få tillfällen i hans tidiga barndom.
En stilig man som jag gärna ägnat mera tid åt om det varit möjligt. Han bor i Spanien och har rest tillbaka dit. Jag fick grönt ljus när det gällde att använda hans rätta namn.
Anders var ute på en "nostalgiresa" kan man säga. Han hade skolkamrater att hälsa på och så förstås Figeholm där han bodde som barn och där han gick i skolan.
Högskulla Gård fanns ju i min värld långt innan Anders kom till Världen.
När vår familj flyttade in i tvårumslägenheten på bottenplanet i en av de tre röda stugor som utgjorde Högskulla by, fanns redan fiskare Arvid Nilsson med sin familj en trappa upp! Tala om att vara trångbodda! Men det var så på den tiden.
I Stora Bondgården bodde Anders med sin syster KajsaGreta som lekte med vår Sven eftersom de var lika gamla. Anders var några år äldre och i de åren har det stor betydelse.
Anders hade en del att fråga om när det gällde tiden före hans födelse och där kunde jag berätta sådant som han inte visste något om. Det kändes lite konstigt för mej att kunna berätta sådant som han ej hört tidigare. Jag kunde berätta om
Anders mors farmor som bodde i lilla röda stugan på gården. Den stuga som Georg, jag och barnen hyrde sista sommaren Georg levde.
Gården var då i Oskarshamns kommuns ägo och en arrendator drev gården.
Jag minns både Anders mamma Inez, hans moster Britta, som omkom i en bilolycka och lämnade make och dotter som sörjande. Hon gick bort alldeles för tidigt. Hon var under sina studieår på somrarna hemma hos sina föräldrar på Högskulla Gård och var då simlärare. Vi som bodde i "byn" fick åka med i hennes roddbåt till Äspö där simskolan pågick.
Det fanns även en son, Harald , i familjen. Han dog först av syskonen.
Tyvärr saknar vi foton på hela Anders familj och om jag fattat rätt så har inte Anders heller så många.
Anders har nu åter åkt hem till Spanien. Ulla lovade honom att hon skulle lära mej att inte vara rädd för att skypa så får se om Anders och jag kan fortsätta vår fina gemenskap efter alla år då han inte visste om min existens.
Att få möta och prata med Anders och om hans familj var för mig både omtumlande och roligt. Inte kan man tro att man efter så många år ska stöta ihop med någon man lite diffust minns från ett par möten i hans tidiga barnaår., Nu ska vi hålla kontakten för inte släpper jag Anders , en så trevlig ung man, tjugo år yngre än jag! Vi har mycket mer att prata om.
Men, men nu har tiden åter runnit iväg och jag får lappa ihop det här i morgon för nu är det dags att sova. Önskar er alla mina vänner en GOD NATT!
Måndagen den 20 började med att jag tog Färdtjänst till Hjortkvarn där jag hämtades av Ulla. (Hade tänkt åka dit kvällen före men fick resfeber) När jag får resfeber måste den på något sätt åtgärdas, vilket alltså skedde genom att sova hemma och åka nästa dag. I hällande regn åkte vi till Figeholm med sedvanlig kafferast i Rothult.
Väl framme hos Stina i Högskulla togs vi emot av Anders och Stina som bjöd på god lunch. Abborrfile' ! Vad kan väl passa bättre att äta när man är vid Östersjön.
Anders Erlandsson hade passerat 70 år och hade alltså inget minne av mej. Inte jag av honom heller även om jag träffade honom vid några få tillfällen i hans tidiga barndom.
En stilig man som jag gärna ägnat mera tid åt om det varit möjligt. Han bor i Spanien och har rest tillbaka dit. Jag fick grönt ljus när det gällde att använda hans rätta namn.
Anders var ute på en "nostalgiresa" kan man säga. Han hade skolkamrater att hälsa på och så förstås Figeholm där han bodde som barn och där han gick i skolan.
Högskulla Gård fanns ju i min värld långt innan Anders kom till Världen.
När vår familj flyttade in i tvårumslägenheten på bottenplanet i en av de tre röda stugor som utgjorde Högskulla by, fanns redan fiskare Arvid Nilsson med sin familj en trappa upp! Tala om att vara trångbodda! Men det var så på den tiden.
I Stora Bondgården bodde Anders med sin syster KajsaGreta som lekte med vår Sven eftersom de var lika gamla. Anders var några år äldre och i de åren har det stor betydelse.
Anders hade en del att fråga om när det gällde tiden före hans födelse och där kunde jag berätta sådant som han inte visste något om. Det kändes lite konstigt för mej att kunna berätta sådant som han ej hört tidigare. Jag kunde berätta om
Anders mors farmor som bodde i lilla röda stugan på gården. Den stuga som Georg, jag och barnen hyrde sista sommaren Georg levde.
Gården var då i Oskarshamns kommuns ägo och en arrendator drev gården.
Jag minns både Anders mamma Inez, hans moster Britta, som omkom i en bilolycka och lämnade make och dotter som sörjande. Hon gick bort alldeles för tidigt. Hon var under sina studieår på somrarna hemma hos sina föräldrar på Högskulla Gård och var då simlärare. Vi som bodde i "byn" fick åka med i hennes roddbåt till Äspö där simskolan pågick.
Det fanns även en son, Harald , i familjen. Han dog först av syskonen.
Tyvärr saknar vi foton på hela Anders familj och om jag fattat rätt så har inte Anders heller så många.
Anders har nu åter åkt hem till Spanien. Ulla lovade honom att hon skulle lära mej att inte vara rädd för att skypa så får se om Anders och jag kan fortsätta vår fina gemenskap efter alla år då han inte visste om min existens.
Att få möta och prata med Anders och om hans familj var för mig både omtumlande och roligt. Inte kan man tro att man efter så många år ska stöta ihop med någon man lite diffust minns från ett par möten i hans tidiga barnaår., Nu ska vi hålla kontakten för inte släpper jag Anders , en så trevlig ung man, tjugo år yngre än jag! Vi har mycket mer att prata om.
Men, men nu har tiden åter runnit iväg och jag får lappa ihop det här i morgon för nu är det dags att sova. Önskar er alla mina vänner en GOD NATT!
tisdag 21 augusti 2018
Tisdag 21 augusti 2018. Ingen vanlig dag!Det är vår Bröllopsdag!
Det är alltid lite speciellt med den 21 augusti. Den dagen var Georgs födelsedag.
För 70 år sedan, den dag då Georg fyllde 22 år. stod jag brudklädd vi d hans sida med guldkrona och brudbukett i Korskyrkan i Stockholm där vi vigdes av vår församlings pastor Linne' Eriksson.
Vilken underbar dag!
Om vår omoderna tvårumslägenhet på Renstjernasgatan på Söder vill jag minnas att jag tidigare berättat.
Visst fick vi elda i kakelugnarna och vedspisen men vad gjorde det? Vi hade förstahandskontrakt i en tid då bostadsbristen var stor i Stockholm och vi två skulle nu få dela både lägenhet och livet med varandra.Ingen kunde ta den glädjen ifrån oss!
Efter 42 år kom så dagen då döden bryskt skilde oss åt. Vi hade då hunnit med att få fyra omtänksamma, underbara barn, bytt bostadsort ibland och hunnit med att bo i både Stockholm ,Kil och Lesjöfors i Värmland. Borensberg i Östergötland och i Örebro.
Vi hade haft egen affärsverksamhet, Georg arbetat som Juniorsekreterare inom Örebromissionen,Arbetat i Bilda Studieförbund och i många år varit reseledare på gruppresor i både Europa och i Mellanöstern. . När han dog var han just i färd med att planera en resa till Jerusalem.
Det har gått 28 år sedan han dog. En dag som denna kommer så många minnen upp och det händer att en saknadens tår fuktar mitt öga.
När Elsemaries och Lasses lilla Linn en dag när hon var två år, såg mig gråta frågade hon varför jag grät. Det var ca fem år efter Georgs död och jag sa att jag längtade efter hennes morfar,(som hon ju aldrig hade sett) sa hon med övertygande stark röst: " Men han e ju dööö! Och han kommer inte tillbaka! Och DU! Du har ju Jesus och fåglarna!"
Jag tog tacksamt emot en tablett som hon hämtat i min handväska och gav mig, tydligen i tro att den skulle förstärka effekten av hennes tröstande ord.
Åren går och livet går lättare att leva utan livskamraten men när jag läser om någon som blivit ensam så ser jag det som en fördel att jag har den erfarenhet jag har och verkligen av hela mitt hjärta kan känna mitt deltagande i sorgen.
Nu handlade dagens blogg bara om Georg och mig med tanke på vår sjuttioåriga bröllopsdag. Jag ser med glädje tillbaka på de år vi fick ha tillsammans och så har jag ju hans och mina barn som tillsammans med sina familjer är mig till så stor glädje.
Gårdagen skulle få en egen blogg var det tänkt men klockan har som så ofta gått ifrån mig och jag får än en gång invänta morgondagen för att skriva om den intressanta gårdagen som betydde så mycket för mig. Så det blir att säga Natti, Natti och Sov Gott!
För 70 år sedan, den dag då Georg fyllde 22 år. stod jag brudklädd vi d hans sida med guldkrona och brudbukett i Korskyrkan i Stockholm där vi vigdes av vår församlings pastor Linne' Eriksson.
Vilken underbar dag!
Om vår omoderna tvårumslägenhet på Renstjernasgatan på Söder vill jag minnas att jag tidigare berättat.
Visst fick vi elda i kakelugnarna och vedspisen men vad gjorde det? Vi hade förstahandskontrakt i en tid då bostadsbristen var stor i Stockholm och vi två skulle nu få dela både lägenhet och livet med varandra.Ingen kunde ta den glädjen ifrån oss!
Efter 42 år kom så dagen då döden bryskt skilde oss åt. Vi hade då hunnit med att få fyra omtänksamma, underbara barn, bytt bostadsort ibland och hunnit med att bo i både Stockholm ,Kil och Lesjöfors i Värmland. Borensberg i Östergötland och i Örebro.
Vi hade haft egen affärsverksamhet, Georg arbetat som Juniorsekreterare inom Örebromissionen,Arbetat i Bilda Studieförbund och i många år varit reseledare på gruppresor i både Europa och i Mellanöstern. . När han dog var han just i färd med att planera en resa till Jerusalem.
Det har gått 28 år sedan han dog. En dag som denna kommer så många minnen upp och det händer att en saknadens tår fuktar mitt öga.
När Elsemaries och Lasses lilla Linn en dag när hon var två år, såg mig gråta frågade hon varför jag grät. Det var ca fem år efter Georgs död och jag sa att jag längtade efter hennes morfar,(som hon ju aldrig hade sett) sa hon med övertygande stark röst: " Men han e ju dööö! Och han kommer inte tillbaka! Och DU! Du har ju Jesus och fåglarna!"
Jag tog tacksamt emot en tablett som hon hämtat i min handväska och gav mig, tydligen i tro att den skulle förstärka effekten av hennes tröstande ord.
Åren går och livet går lättare att leva utan livskamraten men när jag läser om någon som blivit ensam så ser jag det som en fördel att jag har den erfarenhet jag har och verkligen av hela mitt hjärta kan känna mitt deltagande i sorgen.
Nu handlade dagens blogg bara om Georg och mig med tanke på vår sjuttioåriga bröllopsdag. Jag ser med glädje tillbaka på de år vi fick ha tillsammans och så har jag ju hans och mina barn som tillsammans med sina familjer är mig till så stor glädje.
Gårdagen skulle få en egen blogg var det tänkt men klockan har som så ofta gått ifrån mig och jag får än en gång invänta morgondagen för att skriva om den intressanta gårdagen som betydde så mycket för mig. Så det blir att säga Natti, Natti och Sov Gott!
söndag 19 augusti 2018
Söndag 19 augusti 2018. Livet har sina överraskningar.
På 40-talet när jag var ung och boende i Stockholm föddes i min hemort Figeholm en gosse, som jag vid mina besök en eller två gånger pr år hos mina föräldrar, på den tiden några gånger träffade.
Eftersom mina systrar, som fortfarande bodde hemma, ibland var barnvakt åt gossen och han då och då var hos mamma och pappa.Några få gånger i semestertid såg jag honom.
I går fick jag veta att den gossen, som blivit pensionär för länge sedan och bott utomlands hela sitt vuxna liv, vilket han fortsätter med, nu var på besök i Sverige och skulle besöka vår lillasyster Stina, 11 år äldre, och som har många minnen tillsammans med honom Han hade uttryckt en önskan om att få veta lite mer om sin ursprungliga familj, Pusselbitar som möjligen fanns och som kunde fylla ett och annat hål.
Sådärja! Nu kunde en gammal figeholmare komma väl till pass. Min syster insåg att jag måste vara den som skulle kunna veta något som kunde bli till hjälp.
Hon kontaktade mig och jag i min tur min dotter Ulla, som lovade följa med till Figeholm på sin lediga dag i morgon, måndag!
Naturligtvis blev vi glada, alla tre! Ulla hade minnen av killen och hans fina båt från åren hos mormor. Med den stora åldersskillnaden så fanns ej så många fler minnen!
I dag fick jag ett trevligt telefonsamtal från killen som jag bara ett fåtal gånger såg när han var liten.
Det visade sig i dag att han inte ens visste om min existens. Hade aldrig hört talas om mig.
Kanske inte så konstigt.! Nja han hade nyligen Googlat på min syster och då hade min blogg kommit upp men det hade ju inte mycket att säga honom just då! Jag hade ju annat efternamn.
Nu blev han mycket glad för att möjligen få veta ett och annat. Hans föräldrar är döda sedan många år. En del
närstående dog innan han föddes. "Så nu MÅSTE du se till att du lever tills i morgon", sa han.
På grund av min höga ålder och att vår familj under alla år hade kontakt med hans "ursprungsfamilj" så finns det en del att minnas långt tillbaka i tiden.
Jag har minnen både från hans morföräldrar och de i hans familj som dog innan han föddes.
Intressant också för mig, som är obotligt intresserad av gamla tider.
Nu ser jag fram emot att packa och med Färdtjänst åka till Hjortkvarn där jag övernattar och vi åker i morgon bittida mot Figeholm. Då några mil närmare än om vi skulle åkt från Örebro.
När sådant här roligt och överraskande händer blir jag så tacksam för att huvudet funkar ganska bra.
Ber ständigt till Gud för min syn och är tacksam så länge jag kan både skriva blogg och läsa!
SÅ roligt det ska bli att ses i morgon, Stina, Ulla ,jag och vår vän som jag inte sett på 70 år!
Visst har livet en del överraskningar i gömmorna!
Ha en skön kväll! Gud med oss alla!
Eftersom mina systrar, som fortfarande bodde hemma, ibland var barnvakt åt gossen och han då och då var hos mamma och pappa.Några få gånger i semestertid såg jag honom.
I går fick jag veta att den gossen, som blivit pensionär för länge sedan och bott utomlands hela sitt vuxna liv, vilket han fortsätter med, nu var på besök i Sverige och skulle besöka vår lillasyster Stina, 11 år äldre, och som har många minnen tillsammans med honom Han hade uttryckt en önskan om att få veta lite mer om sin ursprungliga familj, Pusselbitar som möjligen fanns och som kunde fylla ett och annat hål.
Sådärja! Nu kunde en gammal figeholmare komma väl till pass. Min syster insåg att jag måste vara den som skulle kunna veta något som kunde bli till hjälp.
Hon kontaktade mig och jag i min tur min dotter Ulla, som lovade följa med till Figeholm på sin lediga dag i morgon, måndag!
Naturligtvis blev vi glada, alla tre! Ulla hade minnen av killen och hans fina båt från åren hos mormor. Med den stora åldersskillnaden så fanns ej så många fler minnen!
I dag fick jag ett trevligt telefonsamtal från killen som jag bara ett fåtal gånger såg när han var liten.
Det visade sig i dag att han inte ens visste om min existens. Hade aldrig hört talas om mig.
Kanske inte så konstigt.! Nja han hade nyligen Googlat på min syster och då hade min blogg kommit upp men det hade ju inte mycket att säga honom just då! Jag hade ju annat efternamn.
Nu blev han mycket glad för att möjligen få veta ett och annat. Hans föräldrar är döda sedan många år. En del
närstående dog innan han föddes. "Så nu MÅSTE du se till att du lever tills i morgon", sa han.
På grund av min höga ålder och att vår familj under alla år hade kontakt med hans "ursprungsfamilj" så finns det en del att minnas långt tillbaka i tiden.
Jag har minnen både från hans morföräldrar och de i hans familj som dog innan han föddes.
Intressant också för mig, som är obotligt intresserad av gamla tider.
Nu ser jag fram emot att packa och med Färdtjänst åka till Hjortkvarn där jag övernattar och vi åker i morgon bittida mot Figeholm. Då några mil närmare än om vi skulle åkt från Örebro.
När sådant här roligt och överraskande händer blir jag så tacksam för att huvudet funkar ganska bra.
Ber ständigt till Gud för min syn och är tacksam så länge jag kan både skriva blogg och läsa!
SÅ roligt det ska bli att ses i morgon, Stina, Ulla ,jag och vår vän som jag inte sett på 70 år!
Visst har livet en del överraskningar i gömmorna!
Ha en skön kväll! Gud med oss alla!
lördag 18 augusti 2018
Lördag 18 augusti 2018 Ett tappert försök att få lite ordning på tillvaron.
Det där att inte "hinna ifatt" är något jag ständigt brottas med.
Ibland har jag försökt säga till "på skarpen", som både Pippi Långstrump och vi andra från samma trakter i Småland brukar säga! Någon enstaka gång har det hjälpt men alltmer sällan.
Det sista bottnar dels i min ålder, dels i min försämrade syn, dels att jag har tillåtit mig att inte "hålla efter", ett uttryck, även omsatt i handling, som vår mor var bra på.
Det finns ytterligare några omständigheter som gjort och gör att jag har det som jag har det, vilket i sin tur tvingar mig att LETA!! Det har ni hört förut!
I går var det fredag den 17 augusti och det är den dagen jag i dag ska berätta om.
Att vakna med en känsla av vemod inom mej händer nu och då.
Jag har då ett s. k. "MANTRA" , eller vad man vill kalla det Jag säger "Jesus!
Jaa det började jag med för länge sedan och det är oerhört effektivt.
Så klart kommer en sång upp inom mej! Vi lärde oss den i Missionsförsamlingens scouters samlingar i Figeholm. Sjung med, du som kan! " Jesu namn hur ljuvt det klingar. Låt det ljuda kring vår jord! Intet annat världen bringar hopp och tröst som detta ord," OSV: Sök på Google!
Som sagt , "Jesus" är ordet!
I går vaknade jag med förstärkt vemod och tårar började rinna utför mina kinder.
Det var fredagen den 17 augusti och det var den dagen det skulle tas ett sista farväl av
en maka, mor, mormor och svärmor.
Kanske blir det så att minnen från begravningar, även om det ligger långt tillbaka i tiden, gör sig påminda och man vet inte riktigt vems tårar man gråter.
I går var det Boel Jubrant, sedan flera år Örebromissionens missionär i Nice i Frankrike, som tillsammans med sin Sam arbetat för Guds rikes utbredande där,
enligt det uppdrag Herren givit sina lärjungar genom tiderna.
De har sista året bott i Karleby, nära Falköping i det hus som Boels mor ägde. Jag är så glad för att jag fick både träffa Boels mor och även att få hälsa på i Karleby medan Boel var någorlunda frisk
Jag har ett foto på Boel och mej där vi sitter i trädgården när jag var med Sven och Maria på besök där. Så tomt det blir för de fem döttrarna och barnbarnen men allra mest för Sam.
Att mista den man levt tillsammans med i så många år är så svårt.
Men, som någon sa till mej som tröst: "Med Guds och vänners hjälp går det."
Boel tillhörde det där folket "som är på väg" och vi VET slutmålet, där ingen sorg skall vara mer.
Och vi är en stor skara på väg dit. Under resans gång händer det att Gud kallar hem någon av sina barn och det förorsakar sorg och tårar men han har lovat att vara med och han förstår hur vi känner det.
Klockan halv elva skulle begravningshögtiden i kyrkan börja. Jag tände två ljus och tänkte att jag var med i kyrkan. Bara Jesus och jag fanns här i stilla frid.
Mina tankar var hos de sörjande. Bara den som varit med om att mista sin partner kan riktigt förstå den tomhet och saknad som uppstår. Då är det gott att veta att Gud är med och att man har vänner. Vänner, som inte kommer bara EN gång för att beklaga sorgen utan de som kommer tillbaka flera gånger, bara tittar in och ibland gråter tillsammans med den sörjande. Det behövs ibland inte några ord.
För inte länge sedan dog min bror och dessförinnan en väninna. Ingen vet dag eller stund men i Herrens händer är vi alltid trygga!
För att inte göra det här inlägget för långt så avslutar jag här för i kväll.
Önskar er alla en God Natt!
Nu har det blivit kallare ute Då är inte det heller så bra! Jag slipper i alla fall att gå ner till Närbutikens Mejeriavdelning för att svalka mig. Men det finns väl något som heter Brittsommar att vänta på, eller? Sov Gott vänner. Jag skickar utan att läsa igenom det skrivna. Ha överseende med en sömnig tant!
Ibland har jag försökt säga till "på skarpen", som både Pippi Långstrump och vi andra från samma trakter i Småland brukar säga! Någon enstaka gång har det hjälpt men alltmer sällan.
Det sista bottnar dels i min ålder, dels i min försämrade syn, dels att jag har tillåtit mig att inte "hålla efter", ett uttryck, även omsatt i handling, som vår mor var bra på.
Det finns ytterligare några omständigheter som gjort och gör att jag har det som jag har det, vilket i sin tur tvingar mig att LETA!! Det har ni hört förut!
I går var det fredag den 17 augusti och det är den dagen jag i dag ska berätta om.
Att vakna med en känsla av vemod inom mej händer nu och då.
Jag har då ett s. k. "MANTRA" , eller vad man vill kalla det Jag säger "Jesus!
Jaa det började jag med för länge sedan och det är oerhört effektivt.
Så klart kommer en sång upp inom mej! Vi lärde oss den i Missionsförsamlingens scouters samlingar i Figeholm. Sjung med, du som kan! " Jesu namn hur ljuvt det klingar. Låt det ljuda kring vår jord! Intet annat världen bringar hopp och tröst som detta ord," OSV: Sök på Google!
Som sagt , "Jesus" är ordet!
I går vaknade jag med förstärkt vemod och tårar började rinna utför mina kinder.
Det var fredagen den 17 augusti och det var den dagen det skulle tas ett sista farväl av
en maka, mor, mormor och svärmor.
Kanske blir det så att minnen från begravningar, även om det ligger långt tillbaka i tiden, gör sig påminda och man vet inte riktigt vems tårar man gråter.
I går var det Boel Jubrant, sedan flera år Örebromissionens missionär i Nice i Frankrike, som tillsammans med sin Sam arbetat för Guds rikes utbredande där,
enligt det uppdrag Herren givit sina lärjungar genom tiderna.
De har sista året bott i Karleby, nära Falköping i det hus som Boels mor ägde. Jag är så glad för att jag fick både träffa Boels mor och även att få hälsa på i Karleby medan Boel var någorlunda frisk
Jag har ett foto på Boel och mej där vi sitter i trädgården när jag var med Sven och Maria på besök där. Så tomt det blir för de fem döttrarna och barnbarnen men allra mest för Sam.
Att mista den man levt tillsammans med i så många år är så svårt.
Men, som någon sa till mej som tröst: "Med Guds och vänners hjälp går det."
Boel tillhörde det där folket "som är på väg" och vi VET slutmålet, där ingen sorg skall vara mer.
Och vi är en stor skara på väg dit. Under resans gång händer det att Gud kallar hem någon av sina barn och det förorsakar sorg och tårar men han har lovat att vara med och han förstår hur vi känner det.
Klockan halv elva skulle begravningshögtiden i kyrkan börja. Jag tände två ljus och tänkte att jag var med i kyrkan. Bara Jesus och jag fanns här i stilla frid.
Mina tankar var hos de sörjande. Bara den som varit med om att mista sin partner kan riktigt förstå den tomhet och saknad som uppstår. Då är det gott att veta att Gud är med och att man har vänner. Vänner, som inte kommer bara EN gång för att beklaga sorgen utan de som kommer tillbaka flera gånger, bara tittar in och ibland gråter tillsammans med den sörjande. Det behövs ibland inte några ord.
För inte länge sedan dog min bror och dessförinnan en väninna. Ingen vet dag eller stund men i Herrens händer är vi alltid trygga!
För att inte göra det här inlägget för långt så avslutar jag här för i kväll.
Önskar er alla en God Natt!
Nu har det blivit kallare ute Då är inte det heller så bra! Jag slipper i alla fall att gå ner till Närbutikens Mejeriavdelning för att svalka mig. Men det finns väl något som heter Brittsommar att vänta på, eller? Sov Gott vänner. Jag skickar utan att läsa igenom det skrivna. Ha överseende med en sömnig tant!
fredag 17 augusti 2018
Torsdag 16 och fredag 17 augusti 2018. Det händer så mycket!
Här har jag flera dagar pratat om " överhoppat" som skulle fram i ljuset. På grund av att det "överhoppade" i viss mån kan knytas till dagen i dag (fredag) så nöjer jag mig med att skriva enbart om torsdagen just nu. Bäst så, för ordningens skull, eftersom den varit eftersatt en tid.
Torsdagen hade jag fått tid hos min fantastiska hårfrisörska, som får mig så fin varje gång jag är där. Nu var det lite för långt uppehåll egentligen men hur hon nu får till det begriper jag inte men även om det blir försenat med besök så är håret fint ändå.
Jag promenerade både dit och hem. Måste se till så jag håller benen igång och då är det ju perfekt att ta vara på tillfällen då man kan få en lång promenad.
Det blir verkligen en nostalgitripp med minnen som dyker upp hela tiden. Just den stadsdel där vi först hamnade när vi kom från Lesjöfors till Örebro och där vi bodde de åtta år som utgjorde vår första etapp av boende i Örebro. De år då vi hade samtliga barn boende hemma vilket betydde liv och rörelse och en underbar tid då vi alla var tillsammans. De åren medan barnen går i skolan och har sina kamrater och vi delar livet med varandra är så värdefulla år som man med tacksamhet ser tillbaka på.
Det var många minnen som dök upp i går igen. När jag inte promenerar utan åker färdtjänst blir det lite annorlunda.
Jag handlade lite i min gamla närbutik på hemvägen. Den affären tycks byta ägare ibland och allt blir bara finare och finare med diverse ny inredning osv. Med mitt förflutna som egen företagare så ställer jag mig en och annan fråga. Men hur eller hur så är det skönt att gamla butiker kan finnas kvar , även i ny tappning.
Nu tänker jag nöja mig med detta i kväll. Jag har en hel del att reda ut i morgondagens blogg.
Nyss smsade ett barnbarn och bad om extra förbön för nu hade förkylning med halsont slagit till. Visst blir jag glad över att få vara med och be till Gud för mitt barnbarns tillfrisknande.
Gud sviker aldrig har vi lärt oss.
I övrigt så låter jag den här speciella dagen få stå över till i morgon. Behöver få lite distans till denna dags upplevelser. Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Sov Gott! Gud är god!
Torsdagen hade jag fått tid hos min fantastiska hårfrisörska, som får mig så fin varje gång jag är där. Nu var det lite för långt uppehåll egentligen men hur hon nu får till det begriper jag inte men även om det blir försenat med besök så är håret fint ändå.
Jag promenerade både dit och hem. Måste se till så jag håller benen igång och då är det ju perfekt att ta vara på tillfällen då man kan få en lång promenad.
Det blir verkligen en nostalgitripp med minnen som dyker upp hela tiden. Just den stadsdel där vi först hamnade när vi kom från Lesjöfors till Örebro och där vi bodde de åtta år som utgjorde vår första etapp av boende i Örebro. De år då vi hade samtliga barn boende hemma vilket betydde liv och rörelse och en underbar tid då vi alla var tillsammans. De åren medan barnen går i skolan och har sina kamrater och vi delar livet med varandra är så värdefulla år som man med tacksamhet ser tillbaka på.
Det var många minnen som dök upp i går igen. När jag inte promenerar utan åker färdtjänst blir det lite annorlunda.
Jag handlade lite i min gamla närbutik på hemvägen. Den affären tycks byta ägare ibland och allt blir bara finare och finare med diverse ny inredning osv. Med mitt förflutna som egen företagare så ställer jag mig en och annan fråga. Men hur eller hur så är det skönt att gamla butiker kan finnas kvar , även i ny tappning.
Nu tänker jag nöja mig med detta i kväll. Jag har en hel del att reda ut i morgondagens blogg.
Nyss smsade ett barnbarn och bad om extra förbön för nu hade förkylning med halsont slagit till. Visst blir jag glad över att få vara med och be till Gud för mitt barnbarns tillfrisknande.
Gud sviker aldrig har vi lärt oss.
I övrigt så låter jag den här speciella dagen få stå över till i morgon. Behöver få lite distans till denna dags upplevelser. Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Sov Gott! Gud är god!
onsdag 15 augusti 2018
tisdag 14 augusti 2018
Måndag, tisdag 13 och 14 augusti 2018.
"Morgonstund har guld i mund." Så lärde oss vår hulda moder, som hade både mjölkat bondens kor och hunnit med en del annat innan vi kom på benen. Skillnad förstås om det var vinter eller sommar.
Jag kom tidigt i säng i går kväll men inte har jag sett något guld utav att jag vaknade tidigt i morse.
Nej då! Tvärtom skulle man kunna säga. Ingen promenad, ingen träning, inget besök i affären. Inte ens plockat in i diskmaskinen. Några påringningar från mina barn. Några SMS från vänner.Kort besök av Tobias som av sin far fått i uppdrag att införskaffa något och placera in i min digitala , för mig rätt främmande värld.
Ingen kram i dag. "Akta dej mormor! Jag är förkyld!" OK! Då har jag den innestående till en annan dag!Tobias är mycket rädd om sin mormor och vill inte att jag ska bli sjuk och absolut inte att han skulle ha någon del i något sådant. För säkerhets skull bestämdes det att vänta med det digitala till en annan dag. Skönt så slapp jag belasta min hjärna med ytterligare lärdom.Börjar bli lite fullt och en aning rörigt nu.
Jag hade berättat att jag nyss ätit frukost och inte kände mig så bra i dag så det var inte svårt att bestämma sig för att avvakta! Så kunde jag åter lägga mig och sova en stund till.
Som ni vet så går vi här och småpratar lite om dagarna, Jesus och jag!
En del av er som läser detta om pratstunder med Jesus har också erfarenhet av detta. Andra tycker måhända att jag är lite "knäpp" men har överseende med mig för att jag är ju över 90 år.
Jo så kan tankarna möjligen gå.
Låt mig då få tala om att jag sedan mina tidigaste år fick lära mig att Jesus finns, att han älskar alla barnen på vår jord och oss andra också.Hade det jag lärde mig varit fantasier eller lögner så hade jag för länge sedan avslöjat det. Jag går inte på vad som helst, även om jag är "lite dum i huvudet."
Fast visst var det lite genant när jag hörde mina döttrar berätta för doktorn om att jag innan jag tar min medicin först noggrant läser i Bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ett förstående leende kunde man se i den åldrande läkarens ansikte. Sedan sades några ord om motivation!
Med det nu sagda vill jag visa att jag talar sanning när jag säger att OM inte det jag lärde mig om Gud, Jesus och änglar när jag var barn vore sant så skulle jag naturligtvis inte ha fortsatt att tro på det i så många år.
Instämmer ännu en gång med pappan till "Emil i Lönneberga"som sa:"Ja ä inte dum på dä viset"
Vore det nu så att det bara vore att tro på det goda så vore det ju enkelt. SÅ enkelt är det inte. Vi har en förskräcklig fiende, som vi för krig emot. Den striden pågår ständigt men det kommer en dag då vi ska få se att det är Gud som har sista ordet och denna visshet gör att människor under årens lopp t.o.m. fått ge sina liv i den striden men som gjort det för Jesu namns skull för att de visste hur slutet kommer att bli.
I den stund vi tar emot Jesus som Herre i våra liv så får vi gemenskap med honom och vi är aldrig ensamma mer.
Nu plingade det i telefonen.En liten hälsning från Filip i London. Jo det var jag som skrev först.
Nu skulle jag ha skrivit lite om ett par tidigare inlägg som jag "hoppat över" men det här blev alldeles för långt så jag får göra som jag ofta gör, Ta det en annan gång.
Jag blev trött fast jag sovit mycket denna regntunga, underbara dag!
Vill dock meddela att min avsikt är att tömma min lilla fina tvättmaskin och hänga tvätten på balkongen. Frisk luft? Inte som i Onsala men ganska bra ändå! Sov Gott mina vänner! Gud är god , vill oss väl och väntar på vårt "ja" till hans kärlek och omsorg!
Jag kom tidigt i säng i går kväll men inte har jag sett något guld utav att jag vaknade tidigt i morse.
Nej då! Tvärtom skulle man kunna säga. Ingen promenad, ingen träning, inget besök i affären. Inte ens plockat in i diskmaskinen. Några påringningar från mina barn. Några SMS från vänner.Kort besök av Tobias som av sin far fått i uppdrag att införskaffa något och placera in i min digitala , för mig rätt främmande värld.
Ingen kram i dag. "Akta dej mormor! Jag är förkyld!" OK! Då har jag den innestående till en annan dag!Tobias är mycket rädd om sin mormor och vill inte att jag ska bli sjuk och absolut inte att han skulle ha någon del i något sådant. För säkerhets skull bestämdes det att vänta med det digitala till en annan dag. Skönt så slapp jag belasta min hjärna med ytterligare lärdom.Börjar bli lite fullt och en aning rörigt nu.
Jag hade berättat att jag nyss ätit frukost och inte kände mig så bra i dag så det var inte svårt att bestämma sig för att avvakta! Så kunde jag åter lägga mig och sova en stund till.
Som ni vet så går vi här och småpratar lite om dagarna, Jesus och jag!
En del av er som läser detta om pratstunder med Jesus har också erfarenhet av detta. Andra tycker måhända att jag är lite "knäpp" men har överseende med mig för att jag är ju över 90 år.
Jo så kan tankarna möjligen gå.
Låt mig då få tala om att jag sedan mina tidigaste år fick lära mig att Jesus finns, att han älskar alla barnen på vår jord och oss andra också.Hade det jag lärde mig varit fantasier eller lögner så hade jag för länge sedan avslöjat det. Jag går inte på vad som helst, även om jag är "lite dum i huvudet."
Fast visst var det lite genant när jag hörde mina döttrar berätta för doktorn om att jag innan jag tar min medicin först noggrant läser i Bipacksedeln om eventuella biverkningar. Ett förstående leende kunde man se i den åldrande läkarens ansikte. Sedan sades några ord om motivation!
Med det nu sagda vill jag visa att jag talar sanning när jag säger att OM inte det jag lärde mig om Gud, Jesus och änglar när jag var barn vore sant så skulle jag naturligtvis inte ha fortsatt att tro på det i så många år.
Instämmer ännu en gång med pappan till "Emil i Lönneberga"som sa:"Ja ä inte dum på dä viset"
Vore det nu så att det bara vore att tro på det goda så vore det ju enkelt. SÅ enkelt är det inte. Vi har en förskräcklig fiende, som vi för krig emot. Den striden pågår ständigt men det kommer en dag då vi ska få se att det är Gud som har sista ordet och denna visshet gör att människor under årens lopp t.o.m. fått ge sina liv i den striden men som gjort det för Jesu namns skull för att de visste hur slutet kommer att bli.
I den stund vi tar emot Jesus som Herre i våra liv så får vi gemenskap med honom och vi är aldrig ensamma mer.
Nu plingade det i telefonen.En liten hälsning från Filip i London. Jo det var jag som skrev först.
Nu skulle jag ha skrivit lite om ett par tidigare inlägg som jag "hoppat över" men det här blev alldeles för långt så jag får göra som jag ofta gör, Ta det en annan gång.
Jag blev trött fast jag sovit mycket denna regntunga, underbara dag!
Vill dock meddela att min avsikt är att tömma min lilla fina tvättmaskin och hänga tvätten på balkongen. Frisk luft? Inte som i Onsala men ganska bra ändå! Sov Gott mina vänner! Gud är god , vill oss väl och väntar på vårt "ja" till hans kärlek och omsorg!
söndag 12 augusti 2018
Söndag 12 augusti 2018.Ensam igen.
Som jag tidigare berättat så är mitt åldersproblem min försämrade syn. Något som gör att jag gråter i min emsamhet ! I dag försvann en liten skruv som ingick i en av glasögonbågarna, vilket fick sinakonsekvenser, så klart. Därför blir,trots att jag i kväll påbörjade bloggskrivningen tidigt, det en ytterst förkortad blogg.
Jag tar hjälp av en liten ficklampa emellanåt.
I torsdags skrev jag sista bloggen i Onsala. På fredagen åkte Lasse, Elsemarie och jagtill Örebro.
I mitt boende ingår en övernattningslägenhet, som nu utnyttjades.
Det kostar en slant som man gärna betalar för denna ypperliga service!
I dag var det dags för mina gäster att åka hem. Tillsammans med Tobias och flickvän åkte vi till Vintrosa och fikade hos "Tant Grön". Så skildes vi och jag fick åka med den skicklige chauffören Tobias tillbaka hem. I ösregn gick färden hem.Något vi hälsade med glädje efter den svåra torka vi haft så lång tid.Har fått meddelande att samtliga nått sina mål.
När vi kom hem hit i fredags så grät jag en skvätt. Det är lite skillnad att komma tillbaka till stan från havsmiljön.
Men för mig är det just nu det enda tänkbara att bo här och allt är så välordnat och bra så jag kan vara nöjd och glad för mitt boende.
Jag har tidigare sagt att Elsemarie tycker att havsviken i Onsala med hela omgivningen påminner om Figeholm där hennes första kärlek till havet en gång tog sin början och jag håller med!
I dag blev jag också bjuden till Sven och Maria på middag men var då redan i Vintrosa så nu har jag ännu en grej att se fram emot. Jag har så omtämksamma barn!
Medan jag var i Onsala samlades en del av dem till städning av min lägenhet. Jag är så nöjd, så nöjd och tacksam för mina fina barn och deras familjer som bara vill mig väl! Gud välsigne dem, säger jag!
Möjligen har jag tryckt lite fel på tangenterna i kväll och för att begränsa sådana missar så avslutar jag denna kvällsblogg med undermåliga glasögon utan att skriva mer. Ha en fin kväll och SOV GOTT! Så tacksam för denna fina dag med så mycket bra regn som den torra jorden och vi alla behövde!
.
Jag tar hjälp av en liten ficklampa emellanåt.
I torsdags skrev jag sista bloggen i Onsala. På fredagen åkte Lasse, Elsemarie och jagtill Örebro.
I mitt boende ingår en övernattningslägenhet, som nu utnyttjades.
Det kostar en slant som man gärna betalar för denna ypperliga service!
I dag var det dags för mina gäster att åka hem. Tillsammans med Tobias och flickvän åkte vi till Vintrosa och fikade hos "Tant Grön". Så skildes vi och jag fick åka med den skicklige chauffören Tobias tillbaka hem. I ösregn gick färden hem.Något vi hälsade med glädje efter den svåra torka vi haft så lång tid.Har fått meddelande att samtliga nått sina mål.
När vi kom hem hit i fredags så grät jag en skvätt. Det är lite skillnad att komma tillbaka till stan från havsmiljön.
Men för mig är det just nu det enda tänkbara att bo här och allt är så välordnat och bra så jag kan vara nöjd och glad för mitt boende.
Jag har tidigare sagt att Elsemarie tycker att havsviken i Onsala med hela omgivningen påminner om Figeholm där hennes första kärlek till havet en gång tog sin början och jag håller med!
I dag blev jag också bjuden till Sven och Maria på middag men var då redan i Vintrosa så nu har jag ännu en grej att se fram emot. Jag har så omtämksamma barn!
Medan jag var i Onsala samlades en del av dem till städning av min lägenhet. Jag är så nöjd, så nöjd och tacksam för mina fina barn och deras familjer som bara vill mig väl! Gud välsigne dem, säger jag!
Möjligen har jag tryckt lite fel på tangenterna i kväll och för att begränsa sådana missar så avslutar jag denna kvällsblogg med undermåliga glasögon utan att skriva mer. Ha en fin kväll och SOV GOTT! Så tacksam för denna fina dag med så mycket bra regn som den torra jorden och vi alla behövde!
.
torsdag 9 augusti 2018
Torsdag 9 augusti 2018. Ännu en skön dag i Onsala.
Nu börjar det bli dags att tänka på hemresa. En underbar semester tar sitt slut. I går kväll åkte vi till Birgitta och Eduardo, som bor mitt emot oss på andra sidan ett stort grönt fält, men en liten bilfärd tog oss förbi detta och vi kom till en festkväll med underbar hemlagad Pizza. Så många och med varierande pålägg. Vilket jobb de haft. De hade hjälpts åt och resultatet var helt underbart. Så klart att om man gästar dessa vänner så är det både gott och rikligt. Vi måste äta av alla sorter och Eddy talade om vad de olika pizzorna hade för speciell fyllning. Otroligt gott.
Eddy är pensionär och grejar med sommarhuset så det blir finare och mer praktiskt för varje gång man är där. Att komma in i dras gemenskap är verkligen något som man uppskattar. Vänlighet och omtänksamhet hör till alltsedan pappa Vidors dagar.
Så roligt för oss att vara där igen och så klart roligt att vi kan se deras sommarstuga från Elsemaries och Lasses permanentboende. I går fanns också Nathalie med sina två små flickor där. Nathalie föddes under tiden som vår syster IngaBritt levde och blev IngaBrittas hjärtevän. Hon skrev upp vad Nathalie pratade och spelade in kassettband i mängd. Nathalie var bara 7 år när Ingabritta dog.
Att få ha Vidors barn Birgitta och Tomas med sina familjer som våra vänner sedan så många år är något att verkligen uppskatta.
Tidigt i morse följde jag med Else-Marie till havet för hon MÅSTE ta morgondopp innan hon åker iväg till skolan. Kaffekorgen har hon alltid med!
Som jag berättade i gårdagens blogg så handlade de två gångna dagarnas uppgifter om diskmaskin.
I går kväll upplyste frun i huset om att det skulle vara städdag nästa dag. Jag mumlade något om att jag kanske skulle kunna dammsuga, fast jag visste vad svaret skulle bli.
Nej den saken skulle hon sköta själv men OM jag skull orka (ni märker väl hur rätt hon har min vän G som jag nämnde om i går) så skulle jag kunna torka alla skåpluckor och lådor i köket.
Antalet visste hon exakt efter alla torkningar. Nödvändiga eller icke!
Jag fick veta var sprayflaska och trasa fanns. Som ni förstår så blev denna enda uppgift under dagen, en mycket lätt sådan. Allt till belåtenhet också i dag!
Ulla och Lennart är på resa m.ed båt och buss i Norge och hade träffat en tjej med rötter i Figeholm så där kom mitt fjärrminne till heders. Jag visste namn på personer i sammanhanget och det gör mig lite glad.
Nu har Lasse varit och handlat middagsmat och jag tycker mig känna igen doften av stekt makrill. Får se!!! Else-Marie jobbar med skolansedan hon insett att dammsugning faktiskt inte behövde utföras i dag. Med andra ord:” Frid och stillhet råder i detta vackra boende.
Undrar hur det ska bli att lämna denna tillvaro och krypa in bakom järngrindarna med det stora SCBhuet över gatan.
Jag har sett att några som varit gäster här har uttryckt attt de längtar tillbaka och jag befarar att också jag kan drabbas av liknande känslor.
Nu ska Else-Marie och jag åka till havet och avsluta dagen som vi började den men den här gången utan kaffe.
Sov gott kära vänner!
Imorgonkväll somnar jag i min egen säng.
Eddy är pensionär och grejar med sommarhuset så det blir finare och mer praktiskt för varje gång man är där. Att komma in i dras gemenskap är verkligen något som man uppskattar. Vänlighet och omtänksamhet hör till alltsedan pappa Vidors dagar.
Så roligt för oss att vara där igen och så klart roligt att vi kan se deras sommarstuga från Elsemaries och Lasses permanentboende. I går fanns också Nathalie med sina två små flickor där. Nathalie föddes under tiden som vår syster IngaBritt levde och blev IngaBrittas hjärtevän. Hon skrev upp vad Nathalie pratade och spelade in kassettband i mängd. Nathalie var bara 7 år när Ingabritta dog.
Att få ha Vidors barn Birgitta och Tomas med sina familjer som våra vänner sedan så många år är något att verkligen uppskatta.
Tidigt i morse följde jag med Else-Marie till havet för hon MÅSTE ta morgondopp innan hon åker iväg till skolan. Kaffekorgen har hon alltid med!
Som jag berättade i gårdagens blogg så handlade de två gångna dagarnas uppgifter om diskmaskin.
I går kväll upplyste frun i huset om att det skulle vara städdag nästa dag. Jag mumlade något om att jag kanske skulle kunna dammsuga, fast jag visste vad svaret skulle bli.
Nej den saken skulle hon sköta själv men OM jag skull orka (ni märker väl hur rätt hon har min vän G som jag nämnde om i går) så skulle jag kunna torka alla skåpluckor och lådor i köket.
Antalet visste hon exakt efter alla torkningar. Nödvändiga eller icke!
Jag fick veta var sprayflaska och trasa fanns. Som ni förstår så blev denna enda uppgift under dagen, en mycket lätt sådan. Allt till belåtenhet också i dag!
Ulla och Lennart är på resa m.ed båt och buss i Norge och hade träffat en tjej med rötter i Figeholm så där kom mitt fjärrminne till heders. Jag visste namn på personer i sammanhanget och det gör mig lite glad.
Nu har Lasse varit och handlat middagsmat och jag tycker mig känna igen doften av stekt makrill. Får se!!! Else-Marie jobbar med skolansedan hon insett att dammsugning faktiskt inte behövde utföras i dag. Med andra ord:” Frid och stillhet råder i detta vackra boende.
Undrar hur det ska bli att lämna denna tillvaro och krypa in bakom järngrindarna med det stora SCBhuet över gatan.
Jag har sett att några som varit gäster här har uttryckt attt de längtar tillbaka och jag befarar att också jag kan drabbas av liknande känslor.
Nu ska Else-Marie och jag åka till havet och avsluta dagen som vi började den men den här gången utan kaffe.
Sov gott kära vänner!
Imorgonkväll somnar jag i min egen säng.
onsdag 8 augusti 2018
Sammandrag 7-8 augusti
Ja numera får man vara glad om man kan minnas ett par dagar i taget utan anteckningar. Fast jag kör med dagbok också så det är lite samarbete på gång Klockan är snart 18.00
De båda rektorerna har kommit hem och bjudit mig på kaffe.
Svaret på frågan ”Vad har du gjort i dag?” blev något annorlunda mot i går då svaret blev att jag sovit , ätit och plockat ur diskmaskin. Svaret i dag var i stort samma med skillnaden att ”Idag har jag plockat in i diskmaskin efter gårdagens middag och dagens frukost.
Till min väninna Gs stora bestörtning trivs jag med detta liv.
Hon tänker på min framtid och att jag möjligen lägger mig till med ovanor som sedan blir svåra, om ens möjliga, att ta sig ur. Må Herren hjälpa mig att komma till rätta med mitt annars välordnade liv när jag om några dagar åter är i Örebro. Jag är medveten om de stora risker som föreligger.
Utöver arbetet med diskmaskinen och sömn dessa två dagar ringde jag min vän Elsa på tisdagen, tittade på ” Utvandrarna” på tisdagen.
I dag , onsdag lyssnade jag till en så värdefull undervisning (på paddan) det första jag gjorde i morse. Ibland så bara händer det och det visade sig att jag ”ramlat” rakt in i en ”serie” där en pastor undervisar. Den var så bra så jag lyssnade två gånger . Fortsatte sedan med nästa nummer och
kommer att ta del av de kommande avsnitten.
Kaffebrickan står varje morgon klar sedan rektorerna har gett sig iväg till sina jobb och jag kan välja var jag vill sitta och dricka mitt morgonkaffe. NEJ jag har inte klagat!
Nu drog Else-Marie till havet för aftondopp och sedan ska vi alla tre iväg till våra vänner sedan många år, Birgitta och Eduardo och deras familj.
Nu är den alltså klar, kvällens blogg och jag kan gå direkt till sängen när jag kommer hem igen. Här är så underbart att vara så jag njuter varje dag. Natti, Natti mina vänner! Sov Gott! Osminkad skickas den iväg nu!
De båda rektorerna har kommit hem och bjudit mig på kaffe.
Svaret på frågan ”Vad har du gjort i dag?” blev något annorlunda mot i går då svaret blev att jag sovit , ätit och plockat ur diskmaskin. Svaret i dag var i stort samma med skillnaden att ”Idag har jag plockat in i diskmaskin efter gårdagens middag och dagens frukost.
Till min väninna Gs stora bestörtning trivs jag med detta liv.
Hon tänker på min framtid och att jag möjligen lägger mig till med ovanor som sedan blir svåra, om ens möjliga, att ta sig ur. Må Herren hjälpa mig att komma till rätta med mitt annars välordnade liv när jag om några dagar åter är i Örebro. Jag är medveten om de stora risker som föreligger.
Utöver arbetet med diskmaskinen och sömn dessa två dagar ringde jag min vän Elsa på tisdagen, tittade på ” Utvandrarna” på tisdagen.
I dag , onsdag lyssnade jag till en så värdefull undervisning (på paddan) det första jag gjorde i morse. Ibland så bara händer det och det visade sig att jag ”ramlat” rakt in i en ”serie” där en pastor undervisar. Den var så bra så jag lyssnade två gånger . Fortsatte sedan med nästa nummer och
kommer att ta del av de kommande avsnitten.
Kaffebrickan står varje morgon klar sedan rektorerna har gett sig iväg till sina jobb och jag kan välja var jag vill sitta och dricka mitt morgonkaffe. NEJ jag har inte klagat!
Nu drog Else-Marie till havet för aftondopp och sedan ska vi alla tre iväg till våra vänner sedan många år, Birgitta och Eduardo och deras familj.
Nu är den alltså klar, kvällens blogg och jag kan gå direkt till sängen när jag kommer hem igen. Här är så underbart att vara så jag njuter varje dag. Natti, Natti mina vänner! Sov Gott! Osminkad skickas den iväg nu!
måndag 6 augusti 2018
Måndag 6 augusti 2018. Bara jag kvar.
Jaa så blev det. Tre var de som redan klockan halv sju lämnade ”båten” och gav sig iväg. Två för att börja sina jobb efter semestern. Den tredje för att påbörja sin semester.
Så var det då jag, som har ständig semester kvar i huset. Ingen Isak, inte ens en katt. Bara jag.
Vad gjorde jag? Jo jag somnade! En titt senare på min iPhone visade att killen från Afrika som Else-Marie och jag träffade i Kungsbacka nyligen och inledde samtal med hade skrivit och vi har haft en del skriverier under dagen. Nej något utbyte av vår konversation tror jag inte att någon av oss har haft men han har i alla fall skrivit en del bokstäver och har nämnt isf (sfi) mm.
Inte lätt för en nykomling att hitta lämpligt ställe för placering av bokstäverna. Han förlåter mig nog om jag säger att jag log och skrattade medan jag bildade mig en viss uppfattning om vårt skriftliga samtal.
Ser med intresse fram emot att få ta del av berättelsen om hans liv som han tänker låta mig få ta del av.
Sedan hände sig att Else-Marie kom hem. Glädjen lyser om henne för hon jättetrivs på jobbet som rektor på Nytorpsskolan i Angered, Göteborg.jag gillar när människor trivs med sina jobb. Jo hon bara längtar till jobbet.Så gott att höra.
Samm för Lasse fast han nyss tillträtt sin tjänst.
De är båda i rätt uppgift på rätt plats och har ett rymligt vackert hus att bo i. De är så nöjda och tacksamma!
I dag är det lite grått och det har regnat , men bara lite.! jag och paddan samarbetar ännu ej så bra så jag är redan lite trött och säger Natti, Natti mina vänner!
Så var det då jag, som har ständig semester kvar i huset. Ingen Isak, inte ens en katt. Bara jag.
Vad gjorde jag? Jo jag somnade! En titt senare på min iPhone visade att killen från Afrika som Else-Marie och jag träffade i Kungsbacka nyligen och inledde samtal med hade skrivit och vi har haft en del skriverier under dagen. Nej något utbyte av vår konversation tror jag inte att någon av oss har haft men han har i alla fall skrivit en del bokstäver och har nämnt isf (sfi) mm.
Inte lätt för en nykomling att hitta lämpligt ställe för placering av bokstäverna. Han förlåter mig nog om jag säger att jag log och skrattade medan jag bildade mig en viss uppfattning om vårt skriftliga samtal.
Ser med intresse fram emot att få ta del av berättelsen om hans liv som han tänker låta mig få ta del av.
Sedan hände sig att Else-Marie kom hem. Glädjen lyser om henne för hon jättetrivs på jobbet som rektor på Nytorpsskolan i Angered, Göteborg.jag gillar när människor trivs med sina jobb. Jo hon bara längtar till jobbet.Så gott att höra.
Samm för Lasse fast han nyss tillträtt sin tjänst.
De är båda i rätt uppgift på rätt plats och har ett rymligt vackert hus att bo i. De är så nöjda och tacksamma!
I dag är det lite grått och det har regnat , men bara lite.! jag och paddan samarbetar ännu ej så bra så jag är redan lite trött och säger Natti, Natti mina vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)