torsdag 31 augusti 2017

Torsdag 31 augusti 2017. Jag letar fortfarande.

I dag är dagen då gamla pengar ska plockas fram för att sättas in på banken. För nu ska de bort, våra silverslantar och de (förlåt) fula, nya ska användas i stället.
I flytten hittade jag ett kuvert med en anteckning i, utöver en femma och tre enkronor. Jag hade skrivit på en lapp. "Detta fick jag av Tobias i dag. Han sa:" Mormor, i min hand har jag en femma och tre en- kronor. Du får dom." Jag protesterade och menade att dem skulle han själv ha.
" Nej, ta dom du! Du har gjort så mycket för mej!"  Han hade nyss fyllt 8 år ser jag att jag skrivit.
Så underbart för mormor.  Han har alltid haft ett gott hjärta och jag har många gånger  fått ta del av hans generositet.

Jag som numera ständigt letar borde leta efter pengar i dag  men jag vet inte var jag ska leta, så antagligen finns det inga mängder.
I dag letar jag efter en del papper. Tacksam är jag för all motion jag fått i dag. Det behöver nog mina onda ben.
Jag hade tid klockan 11.00 hos min superduktiga hårfrisörska. Det regnade lite men  det spelade ju ingen roll på vägen dit så jag traskade på. Det tar en halv timme att gå dit.

Fin, som vanligt blev jag. Känner mig så lyxig att jag inte längre rullar håret själv utan anlitar utbildad hjälp. Det är mina barns "guldkant" till sin mamma som jag får njuta av. Mina snälla barn!
 Att gå i riktning MOT hårfrisörskan i regn går an. Värre är när man är klar och det då skulle regna.
Jag borde ha ringt Färdtjänst vid framkomsten men glömde det och när jag nu ville hem så skulle jag få vänta en knapp timme. Regnet hade så gott som upphört så jag bestämde mig för att promenera hem'.
 Drog mig till minnes hur Sven och hans kompis Kajsa-Greta (Sven var hos mormor på sommaren och där fanns KajsaGreta i stora bondgården intill. De lekte varje dag. Var i samma ålder. Fem-Sexår.
Mormor hade talat med dem om att be till Gud och nu stod hon på vägen som gick förbi utedasset där de båda lekkamraterna satt i var sin "fjöl" och bad till Gud att det skulle sluta regna Kajsa-Greta skorrade, vilket gav lite extra krydda när mamma sedan berättade., Hon bad: "Käre Gud, gör så det bare dröpper!"  Då skulle de nog ändå kunna vara ute och leka för de hade ju så roligt.
Hon ville inte begära alltför mycket.
  Det gjorde däremot jag. Droppade bara när jag gick under något träd.. Tacksam kom jag hem med frisyren OK.
En timmes promenad, sammanlagt är ej att förakta.  Tog hand om köket och kom på att jag inte har betalat räkningarna fast det är månadens sista dag. Hittade den "avdelningen" och betalade i vanlig ordning det som skulle betalas via post- eller bankgiro.
Har begärt auto på hyran så om ett tag så! Här ingår bredband och el i hyran vars summa är anpassad därefter förstås, men ju mindre antal fakturor, ju bättre!

Nu drar det ihop sig till bröllop för Ullas och Lennarts son nummer fyra, musikern Kristian och hans Ulrika. Det är roligt med bröllop. Kristin ska spela fiol, något jag älskar att lyssna till för hon spelar så fint, och Elsemarie övar och övar för hon ska ackompanjera och till en så duktig violinist krävs det en skicklig pianist. Jag tror att de kommer att klara det bra.

I kväll bloggar jag återigen ganska sent men jag tittade på TV om prinsessan Dianas begravning.
Det var verkligen något att se och förvånas över. Jag minns den där dagen då man fick veta hur hon så hastigt rycktes bort från sina pojkar och att se dem på TV i kväll tillsammans med alla gråtande människor tog tag i hjärtat.

Nu ska jag gå till nattens vila. I morgon kommer Bernard och jag har lovat att fixa lite lunch.
Annelie kanske också kommer.

Nu säger jag GodNatt och det blev ingen "Forntid" i kväll heller. Jag ser dock framåt, som vanligt!
Blott en dag, ett ögonblick i sänder!  Sov Gott!



onsdag 30 augusti 2017

Onsdag 30 augusti 2017. Födelsedagsfirande och grillfest.

Ingen dag är den andra lik. Alltid händer det något nytt!

I dag skulle jag till Vårdcentralen för min läkare vill ha lite mer prover än de som senast togs. På förmiddagen förväntades jag dit så proven hann skickas till USÖ med dagens sändning dit.
Vet ej om jag uttrycker mig rätt. Det här med sjukvård är liksom inte MIN grej!

Där träffade jag Marianne och vi har alltid en del frågor att dryfta.
Färdtjänst dit. Rullatorn till Annelie som i dagfyller 46 år. I mer än 30 år har vi haft kontakt med varandra. Nu bor hon i Örebro och det är till stor glädje för mig. Hon och maken är också nöjda med att åter vara i stan, deras hemstad.

Positivt SMS från Elsemarie gjorde mig också glad. Om barnen upplever något glädjande så är en mamma också glad.
Hos Annelie fick jag en utsökt god soppa till lunch och senare kaffe med budapestbakelse, min favorit!
Annelie vill bli Arbetsterapeut och ska söka till Universitetet. Hon saknar behörighet i bara ett ämne och det ska hon läsa in på fritiden. Jag ska hjälpa till med att hitta en lärare som kan hjälpa henne med detta så hon kan börja utbildningen nästa år. SÅ roligt att få ta del av hennes tankar om framtiden. Vi bad till Gud om hans hjälp hela vägen och han älskar att få ge oss den hjälp vi behöver och mer därtill.

 Med rullatorn vandrade jag hemåt och plötsligt, när jag väntade på grönt ljus vid övergången, så kommer en man och ger mig en stor kram!
En av mina många män i familjen, barnbarnet Bernard, var på väg från en föreläsning han nyss hållit för några anställda i kommunen, om jag fattade rätt. Nu var han på väg till bilen för att åka hem.Det var ett tag sedan vi sågs så nu passade vi på att bestämma att han äter lunch hos mig på fredag.

När klockan blev 18.00 så gick jag ner på gården för där hade Bostadsrättsföreningen bjudit in till Grillfest.
En trivsam avslutning på en mysig dag! Ingen av mina bekanta kunde jag se men många har bott här i åtskilliga år och det pratades och skrattades och Föreningens ordförande höll ett litet tal om vad som är på gång för uppsnyggning av trappuppgångar och annat. En man som jag pratade med hade bott i Gillet i 33 år, ända sedan det var nybyggt. Vi var ett litet gäng som pratade lite och det visade sig att vi alla bodde i samma uppgång. Det är många adresser knutna till området, Gillet.
De frågade hur jag "gillar" att  bo här. Jag sa att jag fortfarande håller på med att "bo in mig" men att det var OK att bo här. I min blogg ska jag, om en tid, berätta hur det är med trivsel och sådant.

De tyckte att jag verkade pigg för att vara 90 så de frågade efter "receptet". Jag svarade skrattande som jag gjorde i affären när affärsbiträdet ställde samma fråga för något år sedan.
"Varje morgon äter jag blåbär och ber till Gud". Ja det där med blåbär var det någon som höll med om men "be till Gud"?  Nej det var dem främmande. En berättade att hon vuxit upp i ett ateistiskt hem.
Ett kort resonemang avslutades med att egentligen så har ju också en ateist en tro.

Kvällen var varm och skön till en början men det började bli lite kyligt så vi började vandra hem till våra bostäder. Fick veta att det två gånger varje sommar är Grillfest och vid jul är det julfest med gröt och skinksmörgås. Dessutom aktiviteter av olika slag varje vecka. Så varför skulle man inte trivas här?

Nu är det åter dags att sova. Jag har haft väldig lite känning av benen i dag noterar jag med tillfredsställelse. Ska träna i morgon igen. Tror att det är bra!
Gud, nu tackar jag dej för en bra dag! Jag ber för alla mina vänner att de ska få sova gott i natt och att Din Frid ska lägra sig över oss alla. Amen!



tisdag 29 augusti 2017

Tisdag 29 augusti 2017. Trött, trött!

I går hos tandläkaren, i dag bakat bullar, i morgon till Vårdcentralen, där jag nyss varit. De vill ha mer prover som ska skickas till USÖ.
Efter det, födelsedagsfest hos Annelie.
Nyss sms från Tobias som gjort mål på fotbollsmatchen i kväll. Ett böneämne ville han också dela med mej. Jag är så glad att få vara med i barnbarnens tillvaro.

Att baka både bullar och Finska Pinnar och tidigare varit på gym i källaren i 10 minuter!
Det kräver sängliggande, som ni förstår.

Natti , Natti!. Snart är Jon Blund här och han är så välkommen!

Tacksam för en bra dag!

måndag 28 augusti 2017

Måndag 28 augusti 2017. Intressant dag.

De flesta dagar är intressanta. En del dock lite mer än andra.
Jag tog promenad till Tandläkaren, som lagade ett hål. "Bedövning", sa jag, som jag brukar. Ifall han skulle glömma! "Nej," sa han, den snälle tandläkaren. "Jag tror inte det behövs i dag."
" Är du säker på det", frågade jag för säkerhets skull. "Vi provar", sa han . "Du får säga till om det gör ont". Det gjorde inte alls ont! När det var över frågade jag om tanden var rotfylld. Fick veta att det var en stor, gammal lagning, som var skadad och då hade pulpan dragit sig tillbaka, så därför! Glad var jag och fick en ny tid framöver.

På hemväg tittade jag, liksom vid  förra tandläkarbesöket, in i Nikolaikyrkan. Tände ett ljus och bad om hälsa för samma person som jag förra gången tänkte på.
Satte mig på en bänk. Tyst och stilla i kyrkan. ett par personer satt där före mej. 
En man kom in och satte sej några bänkar framför mej. Jag anade att han hade invandrarbakgrund. 
Då jag haft lite brådis på morgonen och ej, som jag brukar bedit för min familj så tänkte jag göra det i stillheten i kyrkan. Mitt intresse för människor , eller var det Gud, gjorde att jag blev intresserad av  den där mannen framför mig och i stället för att be för min familj så bad jag till Gud för honom. Jag såg att mannen bad och jag sa till Gud att jag ville att Gud skulle ge honom det han bad om.

Jag brottades med mig själv. Skulle jag kontakta honom? Tänk om han inte talade varken svenska eller engelska. Jag bad att jag skulle få frimodighet att göra det Gud ville.

Mannen reste sig. Jag också. Vid de små  tända ljusen innanför dörren stannade han. Jag också. Jag tog ett ljus, tände det lyfte det mot himlen och visade att det var för honom. Han tände också ett ljus och lyfte mot himlen. för mej.

Utanför kyrkporten fick jag veta från vilket land han kommit, att han bott i Sverige i 5 år, var han jobbade och att han trivdes bra med jobb och arbetskamrater men han ville ha människor utanför jobbet att träffa. Hans dåliga svenska gjorde att han var så ensam.
Jag blev högst förvånad när jag hörde detta och sa till honom att han pratar bra svenska.

Vi blev vänner på FB och jag lovade att höra av mig när jag börjar nästa Alphakurs.
Vi vet inte så mycket mer om varandra men vi har vår tro på Gud och han är med där något gott sker.

Senare kom Sven och fullföljde en del av inflyttningsarbetet. Jag har det så bra!

Kanske en del av er som läser detta sett hur jag ojat mig över en "liggare", som jag, när jag bodde i villan, hade på köksbordet för att skriva sådant jag ej får glömma att göra. SOM jag letat!
Två hurtsar med några lådor står i klädkammaren. Jag trodde att jag tittat i alla lådorna och där mest funnit kassettband. Tydligen hade jag hoppat över en låda. 

I denna låg det jag letat efter och jag blev åter lugn och glad. Jag vill ha en viss ordning i all oreda, om ni förstår.
Nu har jag antecknat tider hos Audiologen, Födelsedagar osv. Plus allt som jag ska göra dag för dag.

Nu tar denna intressanta dag slut och jag inväntar nästa. Det är roligt att vandra i sällskap med Jesus. Man vet aldrig vad som händer men man kan alltid vara trygg.
Nu ska jag ta reda på när Alphakurserna börjar så jag kan fullfölja det jag kom överens om med min nyblivna vän.

Sov Gott  alla mina vänner! Gud är god och sviker aldrig. Bed gärna för min nya vän att han får svenska kompisar och att han inte ska känna sig ensam!  Jag har träffat så många fina invandrare och jag tror att Gud behöver dem i sin tjänst. Många längtar efter att lära känna Jesus. 
Vem ska visa dem om inte vi som av nåd fått lära känna Jesus som vår Frälsare och Herre

Själv säger jag som pingstpastorn Levi Petrus. " Om jag var född i ett muslimskt land så är det ju helt naturligt att jag varit muslim."  Gud älskar varje människa. Jesus dog för allas vårt väl. 
I söndagsskolan sjöng vi: "Guds famn den är så stor och vid . Den räcker till för dig och mig."  

     


söndag 27 augusti 2017

Söndag 27 augusti 2017. En kortis i kväll.

Jo det blev söndag!
"Min kyrka" är på Hjälmargården för församlingsdag. Jag lyssnade till bra gudstjänst från stadens Pingstkyrka. Tog en titt i ett par mappar, sorterade, flyttade om och slängde många tidningsurklipp. Höll dock hårt i vissa, som jag vet kommer att vara av intresse för somliga.

Det är intressant att flytta för det kommer fram en del som jag tyvärr fastnar alltför länge i.
Nu är det dock bestämt att nu ska varenda mapp gås igenom. Sortera, flytta om, slänga, gäller.
Det mesta faller under rubriken"vem bryr sig" och då är det enklare att jag rensar än att barnen efter min död ska få extra jobb med det.

 Av det lilla vår mor hade slängde hon det mesta, "Men mamma har du slängt pappas gula visbok" frågade jag. Han hade en sådan sedan ungdomens dagar. De han senare skrev i hade svarta vaxdukspärmar och sångerna handlade då om Gud,  Jesus, Änglar och Himlen. Dessa har jag nu i min bokhylla och de är för mej dyrbara minnen.
"Ja, vad ska man spara en massa bråte för", svarade mamma och lämnade efter sig var sitt personligt brev med inneliggande 1000 kr  till var och en av oss barn. Något som hon tydligen undan för undan sparat ihop av sin
pension. I övrigt var det förutom hemmet bara Fotoalbum och så förstås, Dagböckerna!  

Jag har nyss kommit hem från ett möte i en liten församling vid namn I Hope, en internationell organisation med en liten grupp i Örebro. Mötet började klockan 18.
Nu bor jag så centralt så det tog bara 20 minuter att gå med rullator från dörr till dörr.
I morgon bittida ska jag till Tandläkaren och jag beräknar att det tar en halv timme att gå dit.

Kristin med föräldrar hade sjungit och spelat i Vasakyrkan i dag såg jag på FB.

 Jag hade tänkt återge ett par brev, som mamma nogsamt sparat sedan hon var 14 år, brev från fadern, som skickade  henne till fosterhem när hon var 7 år och sedan inte hörde av sig på 7 år. Möjligen har jag tidigare berört dessa brev. Mammas hantering av brevens innehåll är så bra, så jag funderar på att återge dem framöver.

Nu är det dags att sova och jag har sängen klar för sova är vad jag tänker göra nu! Sov Gott alla vänner! Gud är god!







lördag 26 augusti 2017

Lördag 26 augusti 2017. Forntid och Nutid.

Tar lite Forntid så här på direkten för att ej helt glömma den med tanke på barnbarn och andra intresserade.
Hade skrivit fram till 4 augusti 1996 då jag plötsligt blev så trött så jag inte orkade skriva mer.  Skulle skriva dagen därpå men det blev inget av det tydligen.

Kristin, Emil och Kristian kom med Sven, Maria och husvagn till Stina den 3 augusti. Då var jag redan där. Barnen stannade i Högskulla hos mej och Stina. De andra åkte till Örebro nästa dag.

 1996.6 aug. Nu skriver jag direkt ur min dagbok från den tiden." Alexander, 2 år hos Stina.
Vi åkte till Mederhut och fick mjölk, åt god stekt gös (från Södertälje) till middag Besök på kvällen.
Barnen till sjön och fiskade. Bea och Ture kom och tittade på  garaget och skulle ordna mer rödfärg till det. Pojkarna är irriterade på den gulliga Alexander som kissar på gräset och biter på deras tandborstar. (Jag hade ganska roligt åt det hela. De måste ju köpa nya tandborstar, bevars).

Aug. 7. En hemsk dröm. Jag måste flytta från Georgs och mitt hem och bo ensam. Georg lämnade mig bara helt lugnt. Jag kände mig så ledsen och övergiven och utan hjälp med flytten. Tanken på taklamporna var värst.
Georg bara försvann och jag undrade hur något sådant kunde hända efter alla år.
Det var skönt att få vakna på morgonen och komma till verkligheten igen.
 Det var då 6 år efter Georgs död. Just det där att han bara försvann drömde jag om flera gånger de första åren. Jag kunde se honom men han sa inget.

Jag brukar säga att det tog sju år efter hans död innan jag kände att jag på riktigt levde mitt eget liv.
Märkligt det där. Kanske vi har olika upplevelser av liknande händelser, vi som är kvar här nere.

Veckan i Högskulla fortsätter med bad och annat roligt.
9 augusti tog Kristin och jag tåget till Örebro. Troligtvis ska Ulla och Lennart komma och hämta husvagnen och pojkarna för att ha en liten semestertripp tillsammans. Kristin och jag fick en trevlig resa tillsammans.
Fortsätter i Örebro med att vara barnvakt åt Linn och Filip. Fyra och två år gamla.
Lasse och Elsemarie tar Linn med till Leken" och badar. Filip och jag till Lövstagatan och tillbaka. Han gick barfota hela vägen. Efter det somnade han i vagnen och sov länge.

Augusti 14 står det att Elsemarie börjat jobba. Jag var där och  Filip skrek när Elsemarie gick på morgonen. Jag tog dem båda till Dagis och han blev glad igen. Inte så lätt att se mamma ge sig iväg när man är så liten.

Augusti 15.  Bakade bullar. Ulla kom tillbaka med husvagnen och lämnade den.
Martin fått rum i Stockholm och kommer t.v. att bo på Betelseminariet. Tack Gud, står det!

Ja, så var halva augusti 1996 klar. Får nog sätta lite fart med "Forntiden" tror jag!

I går kom Ulla och Lennart hit och hjälpte mig med en del flyttbestyr, som tycks räcka länge.
Nytt lysrör i köket. Så svaga lampor överallt och med min dåliga syn måste jag ha ordentligt ljus.
Lite av varje hann de med och jag är så tacksam för all hjälp jag kan få.

På kvällen kom min vän, invandrartjejen på fika.
Hon berättade från sin barndom hur hennes kompis , 9 år, av sin far såldes till en äldre man, hur kompisen skrek när hon fördes bort. "Har ofta undrat hur det gick för henne! Det var så hemskt. Att bli såld för pengar. Min pappa hade så mycket pengar så jag behövde inte säljas men skulle giftas bort med en äldre man. Jag vill aldrig lämna Sverige. Här är man fri."

Jag visste en del, sedan tidigare, hur hårt livet farit fram med den här fina tjejen. Jag kunde ändå inte hålla tillbaka tårarna  när hon berättade.
Att hon träffade Elsemarie ser hon som en Guds ledning. Hon är så tacksam för all hjälp hon fått.
Ofta pekar hon mot Himlen och säger:"Det är Gud. som hjälper mig."

 Jag har haft  och har kontakt med andra som kommit hit som invandrare men alla har olika bakgrund och är präglade av det land där de växt upp.

En del av mina invandrarvänner har återvänt till sitt hemland eller till något annat land i Europa.
Alla har varit så tacksamma för den hjälp de fått i Sverige.

I dag har ingenting hänt. Jo jag sov länge. Jag bakade inga bullar. Ulla hade några med sig i går så jag "gör det en annan dag", som jag brukar.
I alla fall gick jag till träningslokalen en stund.Jag måste röra på mig med de medel som står till buds.
 Tog sedan slutfasen  i Badrummet  med sortering i förbandslåda mm.
I dag har ingen ringt. En tyst och stilla dag. Jag har själv ringt förstås!

Nu går jag till sängen och i morgon får vi se hur det blir. Jag går här och småpratar med mig själv och med Gud. Han hjälper mig hela tiden med allt möjligt.Jag säger: "Men Gud nu behöver jag din hjälp igen !" Han finns där alltid och ger mig hjälpen i rätt tid. Ibland får jag vänta tills alla pusselbitar är på plats. Men sviker? Nej, det gör han aldrig!

Sov Gott, mina vänner!


Onsdag 21 juni 2017. Omväxling kan man säga.

Med Kerstin, Gustav och Liam till Utställningen om Titanic. Efter det åt vi lunch på Svampen.
Allt som skrevs om denna dag.

torsdag 24 augusti 2017

Torsdag 24 augusti 2017. Lite försiktig gympa och lite annat i dag.

Det är torsdag. Utan att äta frukost går jag ner till gym. i källaren.
Jag är ej bekant med "maskinerna" där ännu. Dock finns även här "Roddmaskinen" och den är faktiskt rätt bra om man inte tränat på länge men vill ta upp övningar igen. Kanske jag återgår till Karla Vårdcentral där det finns mera material och jag är mer bekant med vad som finns då jag åren efter lårbensbrottet besökt deras träningslokal åtskilliga gånger.

Hur dagen blev? Jo jag hade lovat att städa kylskåpet hos Elsemarie. Det går ej fort för mig numera så jag hann inte ens det helt klart för halv fem hämtades jag av Kerstin till Liam som fyller 7 i dag.
Han har just börjat i ettan och jag hade sedan länge en rejäl Kulram liggandes i väntan på födelsedagen.
" Jag älskar att få presenter" sa den förhoppningsfulle gossen och strålade som en sol.
Med tanke på skolan så fick han av farfar och farmor ett skrivbord med stol utöver alla andra presenter han fick av kompisar och mer blir det på lördag då det blir barnkalas!

Från Förrådet hämtade jag i dag en liten bråkdel av det som där finns sedan flytten. Ni vet att jag har som mål att bli klar till Första Advent då det blir Adventskaffe med hembakat här. Om allt går enligt planerna och Gud står mig bi och han sviker aldrig!

Nu har jag nästan ätit upp alla bullar som jag bakade häromdagen så jag ska till Lucullus och köpa jäst i morgon i samband med gymbesöket i källaren. Allt är så nära nu för tiden!

I dag ringde min vän Inga och i nästa vecka kommer hon en sväng för att se hur det är att bo på Gillet. I morgon kväll får jag besök av en invandrartjej, som jag fick som vän genom Elsemarie och Lasse.
Annars är det så att jag haft, och har, fullt upp med att bo in mig så jag har tagit det lugnt med fikabjudningar hittills. Ska baka och hyfsa till det  först har jag tänkt. Vissa saker måste jag ha hjälp för att utföra så jag inväntar denna.

Så är det åter kväll utan att jag hämtat lite Forntid men i morgon är en ny dag och jag fungerar bättre då om jag somnar i tid.

Sov Gott mina vänner. Gud är god och finns alltid när vi söker honom.
"Hans kärlek är gränslös, Hans Nåd är oändlig. Hans makt ingen människa utforskat än. Ty av sina väldiga, eviga skatter Han giver och giver och giver igen!" Så har vi sjungit och fortsätter därmed.







onsdag 23 augusti 2017

Onsdag 23 augusti 2017. Jag letar av bara farten nu.

Ja jag fortsätter att leta. Tänk att jag i morse, utan att leta, fick syn på äggkoppen, där jag lägger min  guldring  när jag inte vill använda den. Den stod på skrivbordet, alldeles framför mig när jag skriver på datorn. Potatisskalare har jag fått två stycken av FBläsare så den bortkomna letar jag inte längre efter.

I  skrivbordet hittade jag i dag rester av  innehållet i min kontorslåda, som jag ej bevakade då jag hastigt lämnade villan, dagen före stora flyttdagen. När jag kom tillbaka hade kontorslådan, av papp, gått sönder och dess innehåll plus andra papper, som låg i samma väska som lådan,  plockats in i skrivbordets lådor.
 Jag hade tänkt märka den väskan med RUTH men glömde det. Då får jag skylla mig själv. Att min familj var så effektiv och så  snabba kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mej.  Hur jag tänker fram och tillbaka så måste jag nog medge att det sätt på vilket denna flytt skedde var den för mig skonsammaste och även om jag nu måste lägga både tid och möda för att få allt på sin rätta plats så sker det på ett trevligare sätt än om jag skulle stått där ensam bland en massa möbler och kartonger. Förmodligen hade jag stuckit iväg även i ett sådant fall.

Ett och annat saknar jag. Tex. Bokhyllan som stod bredvid skrivbordet i villan. Men den hamnade nog på någon Second hand i stan och då är det ju inte något att gnälla för.
Egentligen har jag ganska mysigt när jag går här och pratar högt för mig själv, när jag flyttar om och faktiskt tar en liten "rensning" igen. Barnen vet att den ej var så omfattande tidigare.


Men nu till dagen. Lennart kom med den nyinköpta dammsugaren. Dammsög hela lägenheten och konstaterade att Kerstin och jag gjort ett bra köp. Den sög mer än bra, ibland.
Lennart kollade också in för att senare sätta upp lysrör i köket och flytta en lampa.
Självklart är jag tacksam för att det finns kunniga män och kvinnor i familjen.
Lennart och jag fikade på min underbara balkong.

Från ett barnbarn kom efterlängtat samtal, som gjorde mig glad!
Tog en liten tur över gården till "Träffpunkt Gillet". Där finns personal, som leder en nykomling rätt.
Fick nästa veckas matlista som jag ska kolla. OM man vill, så har man möjlighet att enkelt beställa.

Gick vidare till Gymnastiken i källaren. "Ledigt" stod det på skylten och i boken inte någon beställning på flera timmar. Jag lyckades inte låsa upp med min nyckel och tänkte gå tillbaka då dörren öppnades inifrån av en man, som glömt att vända på skylten.
Han gjorde en gest mot huvudet när han upptäckte missen med skyltvändningen. Vi log båda och jag har nu beställt tid i boken en annan dag.

I alla fall så håller dagen på att ta slut och jag går tacksam till nattens vila.
GodNatt, mina vänner! GUD ÄR GOD! Och vill oss väl!


.
 

tisdag 22 augusti 2017

Tisdag 22 augusti 2017. Utflykt i dag också.

Jajamensan, utflykt i dag också. Jag mår bra av att "komma ut bland folk " emellanåt.
Ibland är det bra att få gå därhemma och prata med sig själv om vilken låda eller hylla som man ska ta itu med. Dels för att få allt på rätt plats, dels för att göra ännu en liten rensning , med resultat att det lättar lite på behov av utrymme. Ena dagen jobb hemma. Nästa dag  utflykt, om så bara en liten runda på stan. Då jobbar jag effektivare. En liten hälsning i min iPhone, som i dag, kan också bli en dagens höjdare.

Vid lunchtid hämtades jag av Sven, Maria och Kristin. Det bar iväg till Restaurang Svalan där jag bjöd Sven och Maria, som blev dåligt uppvaktade på sina senaste födelsedagar, på lunch.
För flera år sedan var jag på denna restaurang och åt julbord tillsammans med delar av familjen.
Flera sorters inlagd sill så god att börja med. Sedan Buffe'. O, så gott, alltsammans.!

Annelie kom, som avtalat var, för en fika som vi ej hann påbörja förrän det ringde på porttelefonen och Rita Rådberg kom på besök. Vi bodde nära varandra då jag bodde i villan fast hon promenerar gärna så det kan bli fikabesök emellanåt i alla fall.
Annelie stannade kvar en stund och vi hann med att prata lite om Guds ledning i våra och andra människors liv. Så glad jag är för att hon och Markus flyttat hit igen och för den levande tro på Gud som de båda med glädje visar.

 När jag kom hem i dag tog vägen förbi Bostadsrättsföreningen Gillets "Träffpunkt.  Har varit där en gång tidigare på föredrag.
I dag var det Minigolf i lokalen. Jag tittade på en stund. Så fick jag träffa personal och fick information om det jag ville veta utöver det jag redan visste.
Varje vecka är det något på gång för den som vill vara med.
I morgon kommer matlistan för nästa vecka. Vill man beställa mat så ska det göras senast fredag. man kan hämta sin låda eller äta tillsammans med andra eller helt avstå. Pris 60 kronor.
Jag ska kolla lite. Jag lagar ju gärna mat själv men om det tex. är kåldolmar så ser jag gärna att jag får dem i en matlåda på "Träffpunkten".

Fick förresten i dag veta att det ska bli Surströmmingsskiva framöver. Dock inte på "Gillet".
Nej i en stuga i skogslandskapen. Det ser jag fram emot, så gott som det är!!.Georg och jag tvingade i oss de två första strömmingarna i Värmland år 1954 tillsammans med  vännerna från vår tid i Stockholm, Karin och Erik Hedlund,  och nya vänner efter vår flytt till Lesjöfors några månader tidigare. Sedan bara fortsatte det år efter år och vi kom att älska  Surströmming.
Många surströmmingsskivor ordnade vi senare i vårt hem och ibland var vi bjudna till vänner. Alltid lika festligt och efterlängtat av oss båda!

Nu hinner jag i kväll med att plocka lite  bland alla grejer. Har en väska med en del av mitt "överflöd"   som jag ska skicka till invandrarna i Björnhammar.
 Så tråkigt det är att en del måste fly från sina hem och andra har det så bra. Jag ska, vid tillfälle, ta mig ut till vännerna där för att med egna ögon få se hur väl de  har blivit mottagna. Bygdens folk har ställt upp på olika sätt, efter vars och ens resurser, för att göra livet lättare för ett antal medmänniskor.

Så blev det kväll igen och jag är tacksam för en trevlig dag tillsammans med familj och vänner.
Säger GodNatt till er alla. Var rädda om varandra! Gud är God !


måndag 21 augusti 2017

Måndag 21 augusti 2017. 69 år sedan Bröllopsdagen.

Nu ska jag säga på en gång att jag vet ej hur det här kommer att gå för datorn är knäpp och far hit och dit i kväll.
Dock kan jag inte underlåta att nämna om denna för mig så stora dag. Ännu en gång, bäst att jag säger, för jag anar att den här dagen har omnämnts i någon tidigare blogg.

Jo det är faktiskt i dag 69 år sedan vi gifte oss i Korskyrkan, Döbelnsgatan 48 i Stockholm med Linne' Eriksson, som vigselförrättare.
I dag kom Kerstin med en vacker röd ros och gratulerade på bröllopsdagen.
Så glad jag blev! Den här dagen är också Georgs födelsedag.
Det blev dock inte något besök vid graven i dag. Ska åka dit en annan dag.

Att min syn är sämre och att jag har ont i benen gör att jag är något begränsad i vad jag tar mig för numera.
Kerstin, fortfarande sjukskriven tog mig med till Marieberg, där vi köpte en ny dammsugare, lite mindre och lättare att hantera än den jag nu har.

Är man på Marieberg vid lunchtid missar man ogärna att äta på Ikeas matservering. Så god schnitzel i dag.
Hos Jenny och Jonas skulle det bli tårtkalas med anledning av att Anton och Thea hade sin första dag i Förskola och skola. Vi skulle vara med på kalaset. Ulla och Lennart var barnvakt åt tvillingarna, Edvin och Wilma, som satt i var sin hög stol på altan och åt små bitar av melon i var sin skål.
När de sitter så där vid bordet är de rätt lugna men annars små busfrön, så härliga och rörliga!!!

Kerstin skulle åka hem till sin man och jag stanna men plötsligt överväldigades jag av en stor trötthet och bad att få följa med i Kerstins bil. Hem kom jag och i fåtöljen hamnade jag. Sov i ett antal timmar.  Dagen gick mot sitt slut när jag vaknade. Vi hade gått och gått mycket och jag börjar bli till åren kommen.

Georg skulle i dag ha fyllt 91 år. Är så tacksam för alla år vi fick tillsammans och för våra fyra fina barn och deras familjer. Jag tackar Gud för dem alla. De finns där för mej och ställer upp för mej.
Med fullbordandet av flytten går det ej så bra tycker jag men jag har ett mål att sträva emot.
Före jul ska allt vara i hamn! Absolut! Bara jag får ha hälsan och synen och benen blir bättre.

Just nu minns jag att en av mina släktingar sa om sin mamma, som  väntade på att få bättre hälsa: "HUR kan man tro att man ska bli bättre när man är över 80 år?"
Man ska aldrig ge upp tycker vi, som fyllt både 80 och 90!

Nu ska jag avsluta dagen med att tacka Gud, som hjälper och hjälper  och jag säger gång på gång efter att ha viskat en bön och fått hjälp:" Men Gud, så fantastisk du är!"
Om människor mer förstod att prova på att bedja och söka Gud så mycket spännande de skulle få vara med om! Inte så att alla bekymmer och svårigheter skulle vara borta. Det har inte Gud lovat. MEN han finns alltid med oss och hjälper oss i stort och smått! Och LEDER oss när vi ber om det!
I vårt barndomshem hade vi en broderad väggbonad med ett bibelord: "Nalkas Gud så ska han nalkas er!" Han finns där men han har stor respekt för vår fria vilja.

Sov Gott, mina vänner! Just nu ett pling i iPhone där en vän berättar om Guds ledning som de behövde och fick just nu! Jag blir så glad. Det funkar!! Gud är GOD! Och sviker aldrig!






söndag 20 augusti 2017

Söndag 20 augusti 2017. Bästa gudstjänsten i Stadsparken ever , enligt mej.

Söndagen tar snart slut. Jag, och rullatorn, hämtades i morse med bil av Sven, Maria och Kristin.
Att en gång om året komma till Stadsparken på gudstjänst hör till livet här.
Inte alla går dit, men många. Det finns många kyrkor i den här stan. Varje kyrka har sin egen församling. På det årliga mötet i Stadsparken ses vi alla, Stadskyrka, Frikyrka och alla, som vill vara med..
Vi är alla ett genom  Jesus, Kristus vår Herre.
Jag har varit med på många sådana här "fester" i Stadsträdgården, för det känns som en stor fest då vi alla tillsammans lovar Herren. För min del upplevde jag dagens trädgårdsgudstjänst som den bästa någonsin. Det bästa var att Gud blev ärad och upphöjd.

Efter denna fina sammankomst åkte vi till Lasse, Elsemarie och Tobias och drack kaffe.
Roligt när vi som familj får tillfälle att träffas ibland lite spontant.
Fick veta att surströmmingsskiva hos Ulla och Lennart är planerad längre fram. SÅ roligt!

När mina barnbarn var små hände sig att jag besökte familjerna för att räcka en hjälpande hand. Numera är det jag som bäst behöver den där hjälpande handen.
Att stryka var ofta min uppgift på den tiden, för länge sedan.
Trodde knappt att jag hörde rätt när Elsemarie i morse frågade om jag kunde hjälpa till med att stryka.
Att "vara behövd" är något fint och så klart stannade jag kvar och strök några plagg.

Att bli gammal innebär, för en del av oss, bl. a. nedsatt syn.
Ska säga att jag undrar om det märktes på de strukna plaggen. Visst märkte jag skillnaden på hur lång tid det tog och den där osäkerheten, beroende på nedsatt syn är inget åtråvärt.
Jag fick god mat och innan Lasse skjutsade hem mig så var Elsemarie en sväng ut till plommonträdet på tomten och kom in med de första mogna plommonen. Helt underbara!

Så kom jag hem lagom för att se TVnyheterna från fåtöljen.Och somnade.
När jag vaknade var det dags att sova för natten vilket jag nu ska göra. Sängen väntar.

Allt gott till er mina vänner! GodNatt och Sov Gott!




lördag 19 augusti 2017

Lördag 19 augusti 2017. Se bara så tidig blogg jag skriver i kväll

Medveten om att det finns de som har min blogg till Nattsaga så hoppas jag att denna blogg ska avslutas så dessa mina vänner får insomna i rätt tid. Liksom förhoppningsvis jag själv även om jag alltid varit en "Nattuggla", så för mej kanske det inte gör någon  skillnad.

Det blev en rolig dag  i dag. Annelie hämtade mig med bil till Vadköpings Matmarknad.
Där var mycket folk och man kunde gå runt och smaka på det ena godare än det andra.

Vi köpte gott kaffe med var sin stor dubbelmacka och en söt kaka som avslutning.
Annelis två systerdöttrar gjorde oss sällskap. Roligt att träffa dem igen.
Bredvid oss att en mamma med sin son. Vi började ett samtal och vi fick veta att maken, tillika sonens pappa hade dött i canser för en tid sedan. De kom från ett annat europeiskt land men hade valt att flytta till Sverige där nu sonen går i skolan och modern arbetar på kontor.

Hade gärna fortsatt det samtalet. Kanske vi ses i morgon då vi inbjöd dem till Stadsparken där det kommer att hållas gemensam gudstjänst med deltagande av stadens olika församlingar, som samtliga predikar Jesus som korsfäst, uppstånden och världens Frälsare.

Jag har i eftermiddag suttit på balkongen och njutit och sovit emellanåt.  Hade vissa planer om att ta ett stortag i förrådet men jag kom inte utanför dörren.
Förresten så har jag haft ganska ont i benen i dag. Mest i det vänstra där jag för några år sedan bröt lårbenshalsen.

Det märkliga är att det kan göra ont ena dagen och inte lika ont nästa. Nu har Annelie lovat mej att nästa vecka ringa varje morgon för att få mig ner till gymparummet i källaren för att komma igång med mera regelbunden träning. Konstigt nog verkar det vara svårare att ta sig dit ner än att ta rullatorn och dra iväg till Vårdcentralen där jag kan köpa årskort för träning.
Lårbensbrottet och "käkont" är nu  överståndna så gratisbesöken är indragna.

Får se om jag blir bättre av "källarbesöken" annars gör jag ett nytt försök att få träffa en sjukgymnast och få lite råd. Det är ju så att det är lite överfullt av patienter så jag försöker att inte besvära i onödan. Min vårdcentral och den läkaren funkar jättebra och det är  det viktigaste. Tar helst remiss därifrån för att komma vidare.

Nu ringde Annelie om Alphakurs som vi tillsammans med en invandrartjej tänker anmäla oss till i höst. Här behöver jag inte känna av någon åldersskillnad! Underbart! Vi förstår varandra så bra!

Nu är det dags att sova. Kanske tar jag en extrablogg om Forntiden för nu har jag hittat dagboken från 90-talet! Fantastiskt!
Sov Gott mina vänner! I morgon är det söndag och solen ska skina, bortsett från någon skur, säger TV.. Jag blir hämtad till Gudstjänst i Stadsparken av son och sonhustru.

Paraplyerna har jag ej hittat efter flytten men de finns nog i förrådet och jag ska ta tid att ta itu med det någon dag.
Nu blev jag så sömnig så jag tar ingen "Forntid" i kväll heller. Sorry!






fredag 18 augusti 2017

Fredag 18 augusti 2017. Skyddsänglar finns de?

Dagen började med besök på Vårdcentralen. Jo det där med hjärtklaffar och flåsljudet kvarstår. Blodtrycket visade, som vanligt när jag är på Vårdcentralen, 200/100. Efter lite vila fick hon ner det till 190/ 90 tror jag. Jag hade glömt att ta medicinen i morse!
Ska titta in på något ställe och ta det själv, så är det lite lägre.

Nu ska jag berätta om färden dit. Vi åkte på Lövstagatan. Jag såg att en bil, som kom från en mindre gata körde ut, tydligen utan att observera oss. Jag förstod att det skulle smälla men tänkte att min chaufför såg vad som höll på att hända, vilket han inte gjorde.
Jag SKREK så högt jag kunde:;" GOSSE! Vad gör du?"
I den stunden, precis innan det skulle smälla,  tvärnitade min chaufför, som märkligt nog, INTE sett vad som höll på att hända, men som på grund av mitt skrik upptäckte hur nära det var och   snabb på bromsen kunde undvika en olycka. "Tack gode Gud" utbrast jag. "Ja det var Gud", sa killen vid ratten. "Gud är alltid med". Han sa några andra ord, avsedda för chauffören i den andra bilen, innan dess, dock  inga svordomar! Vi insåg båda två Guds beskydd!

När jag kom hem igen blev det kaffe på balkongen med Kerstin och Ulla, som anlänt  innan jag kom hem.
Den som läste gårdagens blogg vet hur illa jag tog hand om den dagen.
Nu tog mina flickor itu med det som jag skulle gjort i går. En stor gryta och lite annat som jag ej behöver tog de med sig. Jag kom på att jag glömt att bjuda på den grillade kycklingen och jordgubbarna som jag inhandlade i går med tanke på dagens besök. Vi hann äta detta innan deras parkeringstid var ute och de åkte hem.

Visst var det enklare att hälsa på hos mig i villan, men vi får alla vänja oss vid ett nytt liv.

Så hände sig att det kom ett meddelande på min iPhone.  "Av en händelse fick jag upp din blogg och ser att du var vän med mina släktingar. Jag var så liten när de dog och jag behövde få en del pusselbitar till det pussel jag lägger för att få veta mera."
Sedan har vi digitalt pratats vid och det ena har lagts till det andra och vi får säkert anledning att fortsätta vår intressanta konversation.

Nu har tiden gått och jag är så tacksam för en bra dag i dag och LÄNGTAR till sängen. I morgon ska jag hämtas till något roligt evenemang så det blir lite att berätta om i morgon också.

GODNATT mina vänner! Sov Gott!
Jag tackar Gud för hans beskydd i dag! Skyddsängeln fanns där i precis rätt ögonblick!

 


torsdag 17 augusti 2017

Torsdag 17 augusti 2017. Lite onsdag också. Sol hela dagen!

I går skrev jag ett långt och faktiskt ganska roligt inlägg på Facebook. Genom lite missförstånd mellan datorn och mej så var allt det roliga puts väck "och du kommer inte att återse det mer", sa FB. Tänkte göra det hela lite enklare men i efterhand inser jag att det hade varit bättre att skicka det på blogg i stället. Nu "bidde" det alltså ingenting.

Det var en enormt bra arbetsdag i går och jag hade högtflygande planer om allt jag skulle hinna med.
Började, som tänkt var; i klädkammaren där städskåp skulle inredas och en del som hamnat där felaktigt skulle bort.

 Hittade plötsligt något som egentligen skulle vara  på balkongen!
 Jag gick dit och var strax klar.
Fick se att alla växterna borde få vatten. Men så många torra små grenar som behövde klippas bort!! Tog en gammal sekatör och ansade dem. Plötsligt började jag ändra om växternas placering lite hit och dit. Så bra det blev!
. En titt in i vardagsrumsfönstret sa mej att den inbördes ordningen av orkideerna ej var tillfredsställande. De behövde dessutom, utöver omflyttning, också viss ansning.
Efter ytterligare grejande på balkongen så var jag  nöjd!.

Nu var det bara så att "min tid var ute", för att hinna med det som jag egentligen hade planerat för och nu var det annat som måste göras. Ringde min bror, som mådde så bra! Sämre gick det att få prata med min syster. Jag ringer ibland fast det mestadels är telefonsvararen jag hör. Hur som helst så är det i alla fall hennes röst.

I dag hade jag tid hos hårfrisörskan klockan 15.00.
Ena dagen Tandläkaren, nästa Apoteket osv. En pensionär har något nästan varje dag och för min del så är dagen förbrukad om jag haft ett enda ärende att uträtta. Allt går så sakta.
I ärlighetens namn ska sägas att jag har ont i båda benen och att synen blivit sämre. Naturligtvis påverkas  jag av detta.
Jag beräknade tiden att gå till Hårfrisörskan till en halv timme. Exakt den tiden tog det. Från villan var jag där på 10 minuter. Men aldrig ska jag byta hårfrisörska så länge som hon finns i stan.

Ringde Annelie, som kom, tillsammans med sin trevliga man och skjutsade mig hem. Hon hade varit vid villan och hämtat en av mina två kvarglömda vattenkannor. Nu blir det enklare med balkongvattningen! Jag satt på rullatorn och läste tidningen när hon kom. Hon tog en bild!

Efter hemkomsten tog jag en runda på Storgatan. Kollade in ett par affärer, upptäckte närmaste brevlåda, fick sällskap in genom porten med den som har ansvar för detta boende. Hon har sökt mig tre gånger men jag har ej varit hemma. Nu kommer hon och fikar en dag och jag kan få lite mer upplysningar om vad som tilldrager sig på denna gård.! Korvgrillning, en kväll väntar, vet jag!

I morgon kommer två döttrar och hjälper mig att komma närmare ett slut på att flytta om saker och ting. Skönt nog så var hela möbleringen incl. uppsättning av tavlor,  till min fulla belåtenhet när jag kom hem efter inflyttningen.
Då återstår bara att flytta om "lösa" saker och det har jag beräknat ska vara klart till jul.

Nu är det åter dags för sängen. Klockan 10.00 i morgon ska min ständige läkare på Vårdcentralen träffa mig för årlig genomgång och Färdtjänst tar mig dit.

 Så var det dags att säga GodNatt igen. I dag har vi haft en underbar dag med sol och värme.







































































tisdag 15 augusti 2017

Tisdag 15 augusti 2017. Hurra! Jag har varit hos tandläkaren!

I morse vaknade jag alldeles för tidigt och kunde inte somna om hur jag än försökte.
Tänkte på många saker och särskilt på att jag skulle vara hos tandläkaren klockan 9.00
När jag bodde i villan tog jag buss eller färdtjänst dit. Eftersom jag nu bor i Centrum av stan så var det naturligt att, med hjälp av rullatorn, ta en promenad dit. Jag beräknade en halv timme. Det tog bara en kvart.

Tandläkaren som varit  Georgs och"min" och en stor del av familjens sedan ca 30 år fick inget leende som hälsning i dag. Med en glugg i överkäkens tandrad kniper man ihop munnen till ett streck. Han log och förstod. Efter röntgentagning och behandling, som tog en kvart ungefär, gav han mig i handen en spegel. Jag log mot mig själv, ett glatt leende, fick av sköterskan en ny tid om ett par veckor och gick nöjd därifrån. Undrande! Hur gick nu detta till!.

Har senare i dag tänkt på hur bra det blivit för mig, vanemänniska som få. Elsemarie sa häromdagen:" Mamma, jag har aldrig träffat en människa så rädd för förändringar som du är."
Så kan det vara. Det är en bit emellan detta och att ha lätt för "Tjong, Ballong" !!
Jag säger än en gång:"Jag var gift med hennes pappa" och hur bra var inte det?

En som efter morgonkaffet sa: "Nu tar vi en promenad", eller fick ut mig varje lördagmorgon till Eirabadet för att simma 200 meter. Jag tyckte om det men utan Georg hade det inte hänt.
Skönt nog bodde vi under flera år nära till badet men vi cyklade jämt dit.

När Elsemarie ibland tar bilen till jobbet i Katrineholm  stannar hon vid någon sjö utefter vägen, hoppar i och kommer ändå i tid till jobbet.. Precis så skulle hennes pappa också kunnat göra.
I dag ringde jag min bror, snart 94. Tre dagar i veckan,  tar han tidig morgon bussen till Simhallen (trots att han bara har 8 % syn) och simmar 150 meter.

Att jag kom in på det här med vanemänniska har att göra med att jag i dag tänkte på hur glad jag är för att ha haft samma tandläkare i 30 år, haft samma läkare på Vårdcentralen  min Hårfrisörska likaså i många år. Under några år hade jag samma ögonläkare på USÖ, innan han flyttade från stan. Det var roligare att gå dit på den tiden.

På hemvägen tittade jag in en stund i Nikolaikyrkan, tände ett ljus och bad särskilt för en vän, som drabbats av en  sjukdom, som delvis begränsar de möjligheter som finns att leva ett fullödigt liv.
Tror att Gud var med när jag tände ljuset och bad.

I går när Stefan var här så pratade vi om hur rolig Gud är och att han skojar med oss ibland,
Som väl mina bloggläsare vet så umgås Gud och jag en del i vardagen och då händer det ibland små enkla saker, som tex. i dag. Jag var hes i halsen innan jag skulle ge mig iväg i morse och jag önskade en Vick halstablett. Jag drog ut en låda i nattduksbordet, inte för att jag trodde att jag skulle hitta någon tablett men i alla fall.
Jag kan ibland inom mej höra ett hånskratt i sådana situationer. Så dum du är som överhuvudtaget tittar i lådan!
Det är då jag ilsknar till. Så också i dag. Jag sa:" Nu ska du va tyst! Min Gud kan göra allt! Han kan ha gömt en tablett för det här tillfället eftersom han VET allt i förväg. Och hittar jag ingen så tror jag på Gud ändå!"

Just som jag skulle stänga lådan får jag se den. Rätta sorten var det också. Den låg där ensam i ett hörn av lådan. Barnslig som jag är sa jag:"Där ser du" Gud sviker aldrig!"
Som jag tidigare skrivit så lever vi i en ond värld. MEN, som vi sjöng i söndagsskolan:"Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen, le mitt i stormen, när glad jag seglar hem."
Det onda är alltid ute efter oss och vill ej att vi ska lita på Gud. Men vi VET  hur det slutar! Till sist!

Någon tycker det här låter knäppt: OK. Jag citerar åter min vän, Kyrkoherden som sa;"Så här tror jag. Sen får ni tro vad NI vill." Jag brukar säga att Gud och jag vet var vi har varandra och inte alltid gör jag det HAN vill men hans nåd är så stor och hans kärlek så gränslös och under mitt långa liv har jag så många erfarenheter av detta så jag säger bara:"Jag KAN inte tvivla . Jag MÅSTE tro och jag älskar Jesus!
 Nu är det sovdags. Tack vare att jag sov i fåtöljen sedan jag kommit från tandläkaren så har jag inte blivit sömnig så tidigt i kväll, som jag annars brukar.

Sov Gott, mina vänner. I TV säger de att i morgon ska solen skina.  SÅ ROLIGT!!













måndag 14 augusti 2017

Måndag 14 juli 2017. Godnattblogg.


Jo jag har letat i dag också. Dels efter mina block, dels efter en ganska ny och fin kartbok, som fanns i hyllan bredvid pianot i villan. Kanske den är i förrådet. Jag har andra kartböcker men den där jag letar efter var modernare.
Den kommer väl fram med tiden. I dag har Stefan varit här och fikat. Han har alltid mycket att stå i så det var roligt att ha tog en stund av sin sista semestervecka och berättade lite glada nyheter.

Den röda plastpåsen med de många blocken som jag började skriva i, för hand, efter Georgs död hittade jag i dag och ska skriva några rader där, innan jag intar sängen.
Jag skriver både i bloggen och mera privat, i mina block!

 I morgon blir det besök hos tandläkaren för att, om möjligt, få en ny tand i stället för  den förlorade framtanden som försvann samma dag, som Elsemarie firade sina 50 år.

Nu säger jag GodNatt till er mina vänner och hoppas att vi alla får Sova Gott. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är."

söndag 13 augusti 2017

Söndag 13 augusti 2017. En annorlunda söndag för min del.

Nu gäller det att fatta sig kort. Dagen började med att jag av Annelie och Markus hämtades till gudstjänst. Vi kom i tid men en timme för sent, om ni fattar.
Vissa kyrkor har sommartid med gudstjänst klockan 10.00. Något jag mycket väl vet men det är väål åldern, som vanligt, förstås!

Första sången av tre, som sjöngs avslutningsvis, var den som sjöngs som inledningssång när Georg och jag gifte oss i Korskyrkan i Stockholm och vår pastor och vigselförrättare tyckte att vi skulle börja med den.
"Hur ljuvligt det är att möta, på väg mot Jerusalem". Nummer två i dag var "Jag älskar dig Jesus, jag vet du är min" och dagens tredje, som jag också kunde utantill har jag redan glömt vilken det var.
Kan tänka mej att jag vaknar mitt i natten och kommer på den.

Det där med att komma för sent till en sommargudstjänst brukar hända en gång i början av sommaren, inte i slutet. Jag borde veta bättre. Men vi fick del av atmosfären och Välsignelsen, som avslutade gudstjänsten.

Det regnade när vi kom ut ur kyrkan. Jag föreslog att vi skulle åka till "Naturens hus" och fika, vilket mottogs positivt. Skönt att sitta där i lugn och ro och prata samtidigt som vi hanterade våra iPhones.

Jag fick skjuts hem. På hemväg från Arlanda stannade Ulla och Lennart till för lite kaffe. De var så nöjda med sin semesterveckai  Skottland  och hade kakor med därifrån så nu har jag dessa att bjuda på när jag får besök. De visade också många fina bilder.

Makarna Hallqvist smsade att de kommit åter från sin lilla utfärd med bilen.

Stina ringde och berättade om ett trevligt besök hon haft i dag. På 40talet fanns i Figeholm en gosse som ibland vistades hos vår mamma och Stina som då bodde tillsammans i Högskulla.
Sedermera blev han och systern lekkamrater med Sven, Kerstin och Ulla när de på somrarna vistades hos mormor.
Han bor numera utomlands men var på besök i Figeholm och tittade in hos Stina, som berättade att de tittade på varandra och sa:"Vem är du?" Glada blev de båda att ses igen. Kan tänka mig att åldersskillnaden är ca femton år.

Av en händelse hade han kommit in på min blogg och läser den. Roligt för mej att få veta.
Jag kämpar för att komma igång med "Forntiden", som legat "i träda" alltför länge. Snart ska jag väl komma igång hoppas jag!

I morgon börjar en ny vecka och för min del blir det besök hos min tandläkare för att be om hjälp med hålet i överkäken, orsakat av framtanden som försvann samma dag som Elsemarie hade sin 50-årsfest. Ack ja!

Nu är det dags att sova och jag hoppas kunna göra det. GodNatt kära vänner!
" Herren är min herde, mig ska intet fattas! " SOV GOTT!




lördag 12 augusti 2017

Lördag 12 augusti 2017. "Här växlar det av dagar , år "

På FB i går meddelade jag att jag avstod från att skriva blogg. Jag låter det vara därvid och skriver lite om denna grå lördag. "Men solen är på väg," säger TV ibland. Jag bryr mig inte utan tar sol när den finns och motsatsen också för vad är annat att göra?

I dag ringde det på dörren och där stod Kerstin, som en glad överraskning. Hon hade varit på Ikea och inhandlat en smal hylla, som jag behöver att ställa pennor, tape och annat på, nära köksbordet, där jag tillbringar min mesta tid.

Tidigare hittade hon till mitt stora skafferi korgarna, som jag uppskattar oerhört och som gör att jag vet var jag har det  som till ett skafferi hör.

Ett par dagar senare hittade hon på "blocket" ett tredelat skåp där jag kan förvara mina många (onödiga) pärmar utan att de blir dammiga. Ja alla är inte onödiga och de jag nu kommer att göra mig av med ska ersättas av andra viktiga ting.  Tidningsurklipp, brev o.d. Två söner körde hem skåpet till mej och nu står det i mitt sovrum. Ett verkligt drömskåp! Ska bli kul att plocka in, ändra och ställa tillbaka, som det just nu går till här i min fina lägenhet med extra rum p.g.av den inglasade balkongen.

Efter Kerstin dök Elsemarie och Lasse upp. Den senare efter att ha avverkat ett antal misslyckade försök att via min iPhone få mig att förstå enkelt digitalt förfarande, som hjälp att gå vidare i mitt bloggande, FBanvändning och iPhoned:o.

Tacksam tar jag emot den hjälp jag får. Dessutom uppmuntrande ord om att jag nog begriper mer än jag låtsas. Detta dock icke med sanningen överensstämmande.  Att jag överhuvud taget gett mig in på denna hala bana beror uteslutande på att jag gillar att skriva och att jag har ett stort intresse av människor och anser att Blogg och FB är ypperliga instrument för att tillfredsställa dessa behov.

Elsemarie och Lasse är på en liten, sen eftermiddag påbörjad, tripp västerut och vi har nu haft lite smskontakt. De ska bo på ett mysigt familjepensionat över natten för att i morgon fortsätta sin biltur.
Skönt för dem att koppla av lite innan jobbet börjar på allvar.

Att Kerstin och de andra kom i dag var så roligt. Jag mår bättre och får mera arbetslust när någon tar tag i ett och annat här hemma. Jag "ser lite så dåligt", som han uttryckte det, Filip, när han ställde denna gåta för Linn att besvara, när han var mycket liten. "Vem säger så?" Linn var snabb med svaret. " Det är mormor." "Jaa de va jätt!"

Saken är den att jag fortfarande "ser lite så dåligt". Inte när jag läser och skriver ,men "på håll", som det heter.

Fram på eftermiddagen kom Annelie med godsaker till kaffet. Ack så gott!
Vi fortsatte med kaffe och fläderblomssaft på den underbara balkongen, samtidigt som vi pratade om våra Gudsupplevelser. Fick i dag bl. a. höra en underbar berättelse om hur hon, genom Guds ledning, fått säga de rätta orden till en medmänniska, som styrkt i tron efter detta kunde gå vidare tillsammans med Jesus

För mej är det så uppmuntrande att se hur Gud använder unga människor i sin tjänst.
Jag fick ännu en rolig berättelse, men jag tar den en annan gång.

I en tidigare blogg under veckan berättade jag om en ung vän som var svårt sjuk. Tack alla ni som var med i bön!. Jag upplevde hur jag, gång på gång, måste bedja och det  under många tårar för denna vän. Kanske fler upplevde det på samma sätt. Nu är vår vän hemma hos Gud och jag ber nu för de anhöriga, att de ska orka med den tunga sorgen. Det kommer att ta sin tid, jag vet, men Gud  hade en plats därhemma och nu är lidandet över. Så länge vi vandrar på denna jord så drabbas vi, mer eller mindre, men gott är att veta att Gud finns där mitt i en ond värld för att lyfta också de sörjandes bördor.
Vill, som avslutning på kvällens blogg, påminna om Göte Strandsjös vackra sång, som jag återger ur minnet. :" Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en öppen famn, så var det för mej att komma till Gud. Jag kände att där hörde jag hemma. Där fanns en plats i Guds stora rum , en plats, som väntade på mig.
Och jag kände,  här hör jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds famn."
Hoppas att jag återgivit den någorlunda korrekt. Den bara poppade upp så där ur mitt inre!!

Nu är jag så tacksam för en fin dag och i morgon blir jag hämtad till kyrkan, är det tänkt.
Nyss sa jag i telefon GodNatt till Tobias, som precis hade kommit hem från träningen.
Nu ska jag sova. Önskar er alla en GOD NATT och att ni ska Sova Gott!



torsdag 10 augusti 2017

Torsdag 10 augusti 2017. Visst letar jag ännu. Varje dag!



Dagen tog slut och ej mycket synligt har blivit gjort.

I morgon får jag kärt besök av en väninna, som inte tidigare varit hos mej.
Det ser jag fram emot! Inte för jag har klart här efter flytten men vänner är vänner och vi hittar alltid varandra, även om flytten fortfarande sätter sina spår i hemmet. Till jul räknar jag med att jag ska vara klar "och inbodd", som en del tröstar mig med. Det får ta den tid som behövs.

Nu är jag nöjd med att få sova. Lite grubblar jag på vart den tog vägen, bloggen från 31 juli. Förut har Filip sagt att allt skrivet finns borta i Amerika, men det sa han inte i dag, när det gällde min saknade blogg. Den handlade om lite Forntid. Den är borta men förmodligen sådant jag kan hitta igen i min dagbok om jag kommer igång.

Kära vänner! Ber om överseende med att det kanske är lite dålig ordning på det skrivna men jag är väldigt sömnig och sneglar mot sängen.  Säger GodNatt och Sov Gott. Gud är god!










onsdag 9 augusti 2017

Onsdag 9 augusti 2017. Vilken bra dag det blev!


  I dag har jag haft så trevligt. En dotter, sjukskriven  lång tid framöver, efter en operation i en axel ringde och sa att hon med sin pensionerade man var på väg till mej.
Det blev fika på min inglasade balkong. Två hyllor som kommit  bort i flytten saknades  så vi gick ner till Myrorna, alldeles nära min bostad för att finna något passande, vilket vi inte fann. Får bli Ike'a eller någon second handbutik en annan dag.

När vi gick därifrån kom vi på att det var lunchtid och att vi kunde välja någon restaurang för lite mat. Vi åkte till "Naturens Hus", i stadens utkant med lite vattenkänsla.
Synnerligen vällagad kolja med potatis och grönsaker smakade förträffligt.  Vi hämtade post vid min f.d. villa på vägen hem. Försäkringskassan , Skatteverket, Vattenräkning. Har i, alla fall, nu meddelat de flesta som behöver veta om min flytt. Ska meddela några privatpersoner på lämpligt sätt.

Till min balkong kom vännen Annelie för en fika. Det är så roligt att hon och hennes Markus flyttade tillbaka till Örebro. Vi pratade om hennes kommande studier och tog kontakt med Petter, som är lärare på KomVux och som  kunde säga det Annelie just då behövde få vetskap om. Allt ordnade sig så bra.

Jag började tidigt att skriva på dagens blogg men raderade och började om igen.
Nu är det dags att prata med Gud, läsa dagens tidning för att sedan somna tidigt denna kväll.
Borde betyda att jag vaknar utvilad i morgon bittida innan gatsopbilen kommer rullande.
Säger GodNatt till er alla,mina kära vänner, och bloggläsare. SOV GOTT!

Ett bibelord lyder så här:" Må Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar i Jesus Kristus!"





tisdag 8 augusti 2017

Tisdag 8 augusti 2017. Besök gjorde mig glad.

"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer." så sjöng vi i skolan i gammal god tid.
Nu kan jag bara tänka orden men de sitter som berg. Å så många psalmer vi lärde oss och som poppar upp emellanåt.

Gymnastik i dag? Nej! Gå till banken? Nej! Sovit i fåtöljen? Ja! Städat kylskåpet? Ja! Haft besök? Ja!
Trött i kväll? Ja! Post att hämta i förra bostaden?  Ja! Det gör Annelie i morgon.

Jag ljög lite om det där med att städa kylskåpet. Jag plockade ut alla burkar på köksbordet och där står de fortfarande kvar..

Tidigare under dagen överfölls jag av en stor glädje då jag tänkte på den stora förmån jag levt med i det att jag redan i barnaåren i mitt hem fick veta att Gud bryr sig om oss människor och att han lyssnar till och besvarar våra böner. Att han ser allt och vet allt, att han älskar oss och att han är en förlåtande Gud som bryr sig om allt det som händer oss i denna onda värld. Räddar oss och hjälper oss när vi ber om hjälp och vägledning. Så tacksam jag är för allt!

I morgon ska jag gå ut på promenad och inte missa gymnastiken i källaren.

Dagen har också använts till förbön för en ung, svårt sjuk vän.

 Att  det goda och det onda ständigt är i konflikt med varandra vet varje kristen och vi har att förhålla oss till detta.


Ja så blev den lilla bloggen återigen inte så liten, som jag lovat men nu är jag klar och längtar till min sköna säng dit jag tacksam beger mig. Sov Gott, mina vänner! Vi är alla så älskade!


















måndag 7 augusti 2017

Måndag 7 augusti 2017. Så fort den dagen gick!

Ja det är klart att om man sover länge, tar Färdtjänst till dottern i hopp om att kunna göra lite nytta, få i uppdrag att städa kylskåpet och ta en fika, få skjuts hem och sova lite i fåtöljen och inget mer så går tiden och man bara känner att dagen försvunnit utan att något blivit uträttat.

Då tar jag itu med att skriva lite blogg innan jag behöver sova igen.
Kommer då på att det inte finns så mycket att skriva om utöver det redan skrivna.

Skulle skriva Forntid men vet ej var jag slutade förra gången så jag får ta en paus och titta på TV.
Efter den pausen letade jag efter den senaste forntidsbloggen. Hittade den inte. Värre var att måndagen den 31 juli är helt tom . Bara rubriken finns.

Får se om det går bättre i morgon! Nu ska jag be för de som vädjats om förbön för och tacka Gud för hans kärlek, tålamod och omsorg om de sina!  Sov Gott, vänner!

söndag 6 augusti 2017

Lördag 5, söndag 6 augusti 2017. Det är roligt med födelsedagsfester.

Så blev det lördagen den 5 augusti och den stora födelsedagsfesten.
Stina och jag hämtades av Tobias. Stina för att tillbringa dagen hos vår syster Ingamaj. Själv avlämnades jag på Holmgatan 27 där jag fick ett passande jobb. Lasse hade stekt och marinerat flera kilo kycklingfile' som nu skulle skäras i bitar.

Tänk att det fanns passande jobb åt mej. Ena dagen kavla smördeg och göra snurror därav, nästa dag skära  kycklingfile'. Alltmedan den övriga familjen tar hand om allt annat.

Den underbara grannen Susanne och dottern Linn skötte om dukningen i den hyrda lokalen på Karolinska skolan., välkänd för både Elsemarie och Lasse, som båda jobbat där.

Klockan 18.00 mingel på skolgården. Gäster från  Stockholm, Uppsala, Göteborg, Borensberg och några fler ställen utöver Örebro hade infunnit sig för att hylla jubilaren.
Lasse och några till har en grupp som spelar på fester och evenemang och av dem var det väl sörjt för musiken under kvällen.
En trivsam kväll blev det och Stina och jag lämnade festen i slutskedet för att åka hem till mej och parkera bilen, vilket inte är lika lätt när man bor i centrala stan som när man bor i villa och kan erbjuda garageuppfarten för gäster med bilar.

Elsemarie och Lasse har många goda vänner och har man, som Elsemarie, ett antal år på nacken så har hon hunnit med
Grundskola i Borensberg, Musikgymnasium i Västerås, Musikhögskola i Stockholm och Örebro, jobbat på Mikaelsskolan som Musiklärare, varit rektor på Karolinska läroverket, Verksamhetschef på skolförvaltningen i Katrineholm.Var med om att starta upp och i flera år arbeta på  KarlJohansskolan i Örebro.
 Ett kapitel för sig, som jag, om jag hade hållit tal, nog skulle ha uppehållit mig en del vid. Nu blev det så att Elsemarie  i början av festen höll ett bra tal där hon nämnde om olika gäster och hur en relation mellan dem har uppstått och fortsatt.

Då nämnde hon också om både utbildning och olika arbetsplatser och hur dessa påverkat att hon i dag har relationer med många och ordet generositet kom ofta till användning i de tal som hölls.
Till Linn, Filip och Tobias fick man anmäla sig om man ville tala. Jag avstod men vill gärna här berätta lite om den nyss nämnda KarlJohansskolan, som jag och Tobias har en speciell relation till. Bara vi och hans familj har inblick i detta på riktigt anser jag, som ganska väl känner till åtskilliga av de turer som föregick den skolans tillkomst.

När den skolan startades var Tobias relativt nyfödd. Mamma Elsemarie mammaledig. Filip fick av den anledningen ej ha sin plats på dagis kvar ( det var så på den tiden) Mamma var ju hemma med sin baby och  det ansågs nyttigt att det äldre syskonet då vistades i hemmet. En god tanke med konsekvenser, dock!
Att det blev en väldig omställning för en 4-åring att mista sina kompisar, som man varje dag lekt med bekymrade inte politikerna på den tiden.

 Elsemarie satt vid datorn och skrev, ringde för att hitta lokal till den planerade skolan, möten med lärare  på Mikaelsskolan. Kontakt med den lärare, anställd på samma skola, som skulle bli rektor för den planerade skolan, som kom att heta KarlJohansskolan.
Resor till Stockholm, tillsammans med den grupp av föräldrar och lärare, som brann för detta projekt. Kontakter med "Pysslingen" i Stockholm, som skulle bli huvudman för den planerade skolan och mycket mer, i samband med den kommande starten, betydde att jag hade att varje morgon infinna mig för att, i första hand, leka med Filip. Något som jag gillade stort!

Genom att  Elsemarie, mer än någon annan, hade tid och därmed möjlighet att hålla kontakt med olika instanser på dagtid så passade det bra att jag fanns som lite bakjour, (tror jag det kallas) så kunde hon helhjärtat gå in för att, tillsammans med övriga, ro skeppet i land.
.(Just nu slår det mig att jag, av en tjänsteman, som inte längre finns kvar på Pysslingen, blev lovad att bli bjuden på lunch för mitt engagemang och insats för att Elsemarie skulle kunna sätta till den tid som behövdes för projektets genomförande. Hahaha! Naturligtvis något som också jag lagt på hyllan, men jag blev, på den tiden, lite smickrad av att vara uppskattad för min insats, samtidigt som jag hade så roligt!

Filip och jag hade en "bilmatta" på golvet. Jag minns särskilt hur han med sin polisbil hämtade tjuvar ock körde dem till "Finkan". När det blev fullt i finkan så hade han en plan för att bli av med de återstående. Denna plan var ej så rumsren och  jag protesterade. Snabbt hittade han på en annan, i mina ögon, lika dålig grej, i tro att det skulle lugna mej.

 För det borde jag väl ändå fatta att om det är fullt i "Finkan" och det ständigt kommer nya tjuvar så får  man ta till de åtgärder som står till buds för att bli av med de som , (sorgligt nog), ej fick plats. Sättet att ordna detta på  blev, i viss mån, humanare när Filip förstod att jag inte kunde acceptera det första förfarandet.

Vi lekte mycket annat, läste sagor, lekte affär, var i lekparken.
Efter en tid hade KarlJohansskolan  blivit verklighet med rektor och lärare, en stor del av dem kom från Mikaelsskolan, som inte fick politikernas tillstånd att starta musikprofil ,vilket gjorde att  föräldrar och lärare själva tog tag i det hela.
 Nu har KarlJohansskolansskolan funnits i många år.
När det såsmåningom löst sig och värsta jobbet var gjort så kunde Elsemarie ägna sina barn mera tid och jag hade andra som behövde mig.
 Så blev en av Mikaelskolans lärare rektor och Elsemarie biträdande, på den nya skolan. Föräldrarna engagerade sig och satte till mycket av tid och intresse tillsammans med lärare och övriga anställda.
Prov i vissa färdigheter föregick elevintagningen och det blev en stor dag när skolan till slut stod klar för att ta emot de inskrivna eleverna.

 Då var det dags för Tobias att börja på samma fina Dagis, som hans syskon haft förmånen att få vara en del av.

Visst blev det så att jag även fortsättningsvis ryckte in när det behövdes.  Båda föräldrarna jobbade heltid, barnen  på dagis och jag hämtade ibland. Köpte en begagnad tvillingvagn för att med dess hjälp förenkla hemfärden något. Ofta hämtades de av pappa Lasse med bil, när han var på hemväg från jobbet.

På festen fanns arbetskamrater från de olika skolor där Elsemarie jobbat och många påminde om hennes skiftande egenskaper.och hennes målmedvetenhet. Där fanns  Gunnel, Karin och Liz från Grundskolan i Borensberg samt Skolpastor Lotta, som höll ett fint tal om de mellanstadieelever hon kom att träffa i skolan där.
 Jag har tidigare berättat om dessa energiska elever, som t.o.m. överraskade Lottas förväntningar, när hon första gången träffade dem. Lotta blev, under de åren hon varje vecka besökte skolan i Borensberg,  vän till vår familj och hälsade på hos oss för en kopp kaffe innan hon drog vidare. En vänskap som fortfarande består och som uppskattas av både mej, Elsemarie och Lasse. Lotta och hennes Hans finns där alltid  och är en stor tillgång för oss.

I dag är det söndag och vi har fått mycket regn, så efterlängtat! Stina åkte hem på förmiddagen. Jag erbjöd mig att hjälpa till, om jag behövdes, med återställelse av lokalen sedan gårdagen.
Jag hämtades och där fanns utöver familjen , Susanne, Charlotte och Lars. Alla jobbade på och skratten klingade.
Charlotte och jag följde med familjen hem, där det serverades nyinköpt Pizza, så god.

Efter att Tobias skjutsat hem mig,(så bra att han fick körkort precis innan födelsedagsfirandet) så somnade jag i fåtöljen och så snart jag avslutat bloggskrivandet ska jag lägga mig på riktigt och fortsätta sovandet.

Så är vecka 31 slut och nästa vecka blir det att ta upp Forntiden igen.
Innan jag avslutar ska jag berätta att jag i går efter att ha ätit en köttbit plötsligt märkte att en framtand fattades. Inte roligt! Hoppas bara att tandläkaren kan klara detta! I morgon ska jag ringa både tandläkare och sjukgymnast!

GodNatt, mina vänner! Sov Gott!  I går,efter festen åkte Ulla och Lennart till Arlanda för övernattning och i morse vidare för en semestertripp till Skottland.




fredag 4 augusti 2017

Fredag 4 augusti 2017. I morgon blir det fest.

 Eftersom det inte blev så mycket gjort i går med tanke på den kommande festen så blev det att sätta fart i dag.
Jag hämtades av Tobias till min suveräna  hårfrisörska. I dag hade jag inga "Finska pinnar" med mig men lovade att fixa det till nästa besök.

Efter att ha blivit fin i håret bar det iväg till dottern som tillsammans med mannen storhandlat och nu var i färd med att planera för morgondagens fest.Efter lunch åkte familjen iväg till festlokalen där Elsemarie var portförbjuden.
Tillsammans med mej fixades ostsnurror och annat gott under tiden.
Allt jag gör går så sakta numera så jag är ej till så stor nytta men kavla smördeg klarade jag av.

Familjens trogne vän Lars var där och såg till att det han lovat ta ansvar för förbereddes i köket.
Elsemarie och Lasse har många goda vänner och vid ett sådant här tillfälle är de guld värda.
På deras frågor om de kunde hjälpa till med något delegerades uppgifter åt olika håll.
Det är faktiskt smart att göra så.

Alla tre barnen samlades och alla hjälptes åt för att tillsammans med pappa Lasse ge sin mamma en oförglömlig 50-årsdag.
Jo det stämmer att hon fyllde i januari men att ha fest passar bättre den här årstiden.
För min del känner jag stor tacksamhet att jag fått leva så länge och haft tillfälle att få vara med på mina barns 50-årsdagar.

Framåt kvällen kom Stina från Figeholm och nu sover hon redan, trött efter lång körning
Själv vaknade jag före klockan sex i morse och går nu också till vila.
Nästa vecka ska jag blogga om lite "Forntid" då jag nu hittat den försvunna gamla dagboken, som förser mig med stoff till dessa mina skriverier.

Elsemarie har i dag haft kontakt med den unga invandrare som jag berättade om i går. Vänner, vi fortsätter att be för den anhöriga i hemlandet som fått benet splittrat och amputerat vid ett terrordåd.
Naturligtvis för hela familjen varav en befinner sig i vårt land och sörjer över att  ett älskat syskon råkat illa ut i ondskans framfart. Vi fortsätter "MOT det onda, FÖR det goda!

Mina kära vänner nu önskar jag er en GOD NATT och att ni ska sova gott!  











torsdag 3 augusti 2017

Onsdag 2, torsdag 3 augusti. Blogg blandad med tårar.

Jodå, gårdagen, onsdagen blev en bra dag. När kusinerna Petter och Bernard av en händelse råkade sammanstråla till lunchen hos mormor/farmor blev det extra trivsamt.
Eftermiddagen använde jag till att kolla igenom ett par pärmar, slänga en del av innehållet och sätta papper på rätt plats i andra pärmar. Ska fortsätta med det jobbet en tid framöver.

Dagen i dag skulle användas hos dottern för en del planerat jobb. Dottern smsade från sin hårfrisörska att jag skulle hämtas för att ta en förmiddagsfika på "Hälls konditori" Snabbt var jag klar. Tog rullatorn och följde med. Elsemarie lät sin cykel stå kvar här på gatan.

Härlig ostmacka och fika föregicks av besök vid en boklåda utanför ett bokantikvariat  bredvid konditoriet. Det tilltalade mig och jag befarar att det kommer att bli flera besök där. Lagom promenad från min bostad och ett lockande utbud. Det roligaste med besöket där var inte de böcker jag köpte för egen del. Medan jag stod där och tittade fick Elsemarie se något i skyltfönstret. Smet snabbt in i affären och kom ut med en stor fin bok. "Mamma, den här ska du få av mej!"

Bokens titel "Stockholm på 1940-talet. Beredskapsår och efterkrigstid i unika färgbilder."
Jag kom till Stockholm, som tonåring, i början av 40-talet och flyttade därifrån i början av 50-talet, då med make Georg  och sonen Sven.
De där åren i Stockholm var så härliga och framstår som mina mest betydelsefulla och intressanta år.
Lasse kom och hämtade oss med bil. Sittande på deras härliga altan blev jag tillsagd att i väntan på lunch läsa i boken och ha det skönt. Jag gjorde som jag blivit tillsagd. Såg alla färgbilder, kände igen gator och affärer, numren på spårvagnarna och deras olika rutter. Fyran, ringledningen, som gick runt stan och inte hade någon början eller någon  slutstation. Den linje som jag först gjorde bekantskap med och som  blev den jag mest anlitade. Det kostade 20 öre för enkel resa. Behövde jag byta till annan linje för att nå mitt resmål så begärde man  av konduktören "övergång" och det kostade då 30 öre. "Natt- taxa dubbelt" stod det på skyltar i vagnen. Det gjorde att vi ungdomar såg till att åka hem innan den senare började gälla.

Så många minnen som kommer upp när jag nu kan sitta på min balkong, bläddra och titta på alla bilder och läsa det som står under varje foto. Så glad jag blev för den presenten!

I övrigt blev det ej så mycket gjort denna dag, som fick ett sorgligt slut då en av våra "ensamkommande invandrare" plötsligt storgråtande stod i hallen.
Ett terrordåd har inträffat i hemlandet  och en anhörig, ung människa, finns bland de skadade, vilket medfört amputation och förmodligen färd till annat land för snabbare hjälp. Många blev dödade.
En anhörig hade ringt och berättat. Oron utökas av att det, av olika anledningar, inte är möjligt för "den ensamkommande" att härifrån ta kontakt med sin familj.
Utvisningshot finns också med i bilden.Vi grät alla tillsammans med vår fina förtvivlade vän.

Vi bad till Gud om hjälp för den skadade anhöriga och om tröst för familjen långt borta samt, inte minst,  för den som finns ensam här i vårt land med sin oro!

Jag vet att det finns många , som läser min blogg, som tror på att Gud hör bön och jag vädjar om förbön för denna situation. Bed att utvisningshotet för den "ensamkommande"ej ska verkställas då hot i hemlandet föreligger och rädslan är stor.
Bed för den skadade anhöriga och för hela familjen! Det är, i detta fall, ej ekonomin som sätter gränser för sjukvårdsbehandling osv.

Med vissheten om att det lönar sig att bedja till en stor Gud fortsätter vi "Mot det onda", "FÖR DET GODA !! Jag får nog också i kväll använda FB för mitt foto för jag vågar ej i denna sena timme göra försök med något jag ej till fullo behärskar.
Sov Gott mina vänner! Gud sviker aldrig!




tisdag 1 augusti 2017

Tisdag 1 augusti 2017.

Jag blir inte klok på datorn i kväll heller. Vet ej just nu vad jag gör men hoppas att det kommer att bli en blogg. Av något slag. Paddan går ej heller att använda så nu skriver jag på iPhone. Allt är knäppt! I morgon kommer Petter. Jag anar att det här med flytten och bredband inte funkar tillsammans. Nu tar jag lite kort om den gångna dagen, oviss om det kan läsas eller ej. Jo de kom Ulla, Lennart och Kerstin. Överraskade oss gjorde Tobias som var en välkommen tillgång. Tvättmaskinen fick nu vattenintag och motsatsen. Ulla och Kerstin hade sitt att pyssla med. Tobias gick till förrådet och hämtade den s. k. Henrystolen och lämnade tillbaka dit den s. k. Alvafåtöljen för att jag skulle prova . Ont i benen har jag och mycket värre blev det efter en stunds provsittning i Henrystolen. Nu blir det ytterligare provsittning i morgon i en annan fåtölj. Roligt då blir att Petter kommer att få ordning på dator och padda och se till så jag kan blogga normalt igen! 😂😂 j Ja jag vet. Det blev tunt det här men man tager det man haver. Jag önskar oss alla en God Natt och hoppas att allt knasigt ska vara OK i morgon😴😴👍