fredag 31 augusti 2012

Fredag 31 aug 2012. Lesjöfors 1954.

Ja så var det slut också med augusti. Och hösten börjar innan sommaren kom. Så konstigt.
Men vi människor är väldigt anpassningsbara och tar dagen som den kommer. Förresten, vad annat att göra?
För varje dag hoppas vi att det ska bli lite sommar. Nu hoppas vi på en fin eftersommar!
Jag brukar ej bry mig så mycket om vädret  men i år när sol och regn har växlat flera gånger om dagen så har t.o.m. jag haft svårt att inte bry mig.

I dag har jag haft en trevlig dag med lunchbesök av ett barnbarn och senare kom mitt äldsta barnbarn, som i år fyllt 40, tillsammans med fru och tre förtjusande barn på middag. Det var riktig fest att ha dem här. Det blir ej så ofta för alla har sitt att göra.

I ett tidigare inlägg berättade jag lite om hur jag upplevde mötet med Lesjöfors. Vi kom att bo där i elva år. En lång tid av vårt liv som familj.
Som ni förstått var det ingen "dans på rosor" att ta över en  i botten nerkörd affärsrörelse men att ha eget är en känsla av frihet. Går det dåligt har  man gjort det åt sig själv och har ej ansvar inför någon annan. Går det bra så får man själv skörda frukten av detta.
Nackdelen med att "ha eget" är att man inte kan ta semester. I alla fall inte om man finns inom en bransch där man måste besitta diverse kunskaper om varan man saluför.
Nu hade vi ju fördelen  att kunna skicka våra barn till mormor i Småland varje sommar, så barnen drabbades ej direkt men visst hade det varit roligt att få vara tillsammans med dem lite mera.

Som jag tidigare berättat så kom mamma med Sven och Kerstin den 18 augusti. Mamma stannade i tio dagar och i hennes dagbok läser jag om hur vi hade något för oss varje kväll. Alla var vänliga och ville se mamma som gäst.På söndagen åkte vi till Rottneros. Det ständiga utflyktsmålet fast det var ganska lång väg dit. En dag var vi hos en familj och plockade 14 liter hallon!!!

Den 28 aug kom en familj från Figeholm , på väg hem från sin semesterresa och hämtade mamma.
Nu hade vi tre barn, en lägenhet med ett ganska stort rum,hall och kök. En affär, som krävde allt av vårt intresse för att få den " på fötter". Men vi grep oss verket an med friska tag. Ulla var nu tre månader och 
vi började se oss  om efter en barnflicka för vi måste båda vara i affären.

Eftersom jag är lite trött nu så låter jag den angenäma historien få inleda nästa blogg.
Om jag varit sparsam med namngivande hittills så kommer jag ej att vara det i fortsättningen för våra barns skull eftersom denna plats på jorden är så betydelsefull för dem. Och nöjda barn är något stort och värdefullt.


torsdag 30 augusti 2012

En dag i Örebro 2012.

Så blev det morgon och afton även denna dag. Isak kom och sov i flera timmar eftersom han varit med sin matte på långpromenad i tidig morgontimma.
En stund senare "pling" på dörren. En kille skulle hjälpa mig lite med måning. Efter det fika och lång pratstund. Då kom städhjälpen från kommun och skulle dammsuga. Välbehövligt!

Samtidigt ringde två barnbarnbarns mamma och frågade om de fick titta in en stund på en fika. Så klart de fick. Jag blev jätteglad.Har alltid älskat barn och det går aldrig över.

När de gått hem knackade det på köksfönstret. Där stod ett syskonbarnbarn. En kopp kaffe men en  mycket kort visit. Hoppas att vi får mer tid tillsammans vid nästa besök.

Nu var bullarna slut. Och då bakar man nya Jag bakade på direkten men eftersom jag i flera dagar saknat grovt matbröd så fick det bli Danska Knaseboller också. De är grova och nyttiga och en sats ger 2 plåtar.

Jag blev klar ganska tidigt och ska strax säga godnatt till er som måhända läser även denna lilla blogg.
För en stund sedan ringde ett barnbarn och sa:" Hej farmor! Kan jag komma till dej i morgon ?"
Så klart! Då får jag sällskap till lunchen också.

Tänk vilket rikt liv jag lever och jag är full av tacksamhet för allt gott. Just nu också för sängen som väntar.
Det blev tidigt sänggående i kväll och det känns bra.
I morgon bittida färsk bulle till morgonfikat och en knaseboll till frukosten.Toppen!
I morgon återvänder vi till skriverierna om Värmland. Sov gott!

onsdag 29 augusti 2012

Kan man få för mycket av bedövning?

Så började jag dagen hos tandläkaren. Och slutar den i trötthet som utgör sviter efter den starka bedövningen som han gav mig. "Jag vet att du gillar bedövning," sa han. Så rätt, så rätt!
Nu var det rotfyllning på gång och han ansåg tydligen att det var bäst att ge en rejäl dos. "Går det bra?", frågade han och skrattade själv åt frågan där ett svar var otänkbart.

Två kaffegäster på altan i det härliga sommarvädret. Vi njöt så länge värmen dröjde sig kvar.

Tänkte säga något om vårt möte med Lesjöfors.
Att som femtonåring komma till Stockholm och uppleva tonåren där, träffa "den rätte", gifta sig, bli förälder, få många vänner, ett jobb att trivas med  och så plötsligt flytta till Kil var omvälvande. Men ännu mera omvälvande var att flytta från Kil till Lesjöfors.På många sätt. Kils Järnvägsstation var ganska stor och det var lätt att snabbt ta sig till Karlstad med tåg eller buss.Lätt att ta sig till Stockholm med tåg.
Lesjöfors var i motsats till Kil mycket kuperat .Genomfartsgatan låg i en dal med höjder på sidorna. Den ena sidan bebyggd med små villor, vilka under våra år där, blev både flera och större. Höjden på den andra sidan bevuxen med skog till största delen. Vi var så glada för att få en egen affär att satsa på så vi brydde oss inte alls om att ta reda på något om t.ex. bruksmentaliteten.
Den stad som låg närmast var Filipstad och dit var det drygt 3 mil. Dit åkte man med buss om man inte hade bil. Till Karlstad hade vi 10 mil. Vägarna var smala och dåliga och det var något av ett företag att ge sig iväg  ut i världen.
Det som störde mig mest var dialekten. Samma landskap men en himmelsvid skillnad . I Kil var man påverkad av

 Arvika och Norge och hade en uppåtgående slutton på orden som gjorde att man älskade det tonfallet. Hade ingen aning om, den  i mina öron, fula dialekten,som mötte oss i Lesjöfors. Men det  var bara att finna sig i att barnen lärde sig denna dialekt och man vänjer sig vid allt. Något bra som vi lärde oss där redan första året var att äta surströmming.
Det fanns ett gäng i kyrkan som åkte till en sommarstuga, som hette Infallet. Ägaren bodde i Stockholm, men hade släkten i Lesjöfors och de hade tillgång till stugan när de önskade. Georg och jag hade aldrig tidigare  ätit denna läckerhet, men förstod att det var bara att" haka på" för det här skulle ju återkomma år efter år. Redan andra året gick det bra och vi blev "surströmmingsälskare", som i alla år sedan var med om att ordna surströmmingsfester.

När man hade bjudningar i hemmen eller träffades i andra sammanhang, hände det att man gemensamt sjöng "Värmlandsvisan".Man ställde sig upp när man sjöng den . När vi kom till strofen"Här vill jag dö"så sjöng jag inte för jag hade något i bakhuvudet som  sa att det vore oärligt av mig att sjunga så , även om jag kunde sjunga"Här vill jag leva" för vi hade så många fina vänner där och många och trevliga var kunderna som blev allt fler med tiden. Så visst kunde man bo och leva där men inte för alltid!.En dag flyttar vi var tanken jag tänkte.

Men nu ska jag nog vila ut efter en solig, fin dag och tacka Gud för Hans ständiga nåd.Gud är en god Gud!

tisdag 28 augusti 2012

Örebro 2012.Oväntat besök gjorde mig glad.

Ingen dag är den andra lik och det är då för väl. Så man inte hinner med att få långtråkigt.
SMSade till grannen. Fika kl 11.00 om det passar.
Efter det koka saften klar och buteljera den. Kan ej förstå att jag aldrig lär mig att jag faktiskt inte behöver safta och göra sylt när jag inte längre har en stor familj men det hänger med. Handla för mycket mat, baka för mycket bröd osv.
Eftersom det var uppehållsväder tog jag itu med att klippa resten av gräsmattan. En del klipptes i går men gräset var högt och batteriet i gräsklipparen räckte inte hela vägen i dag heller så nu laddar batteriet för morgondagen då ett barnbarn kommer och klipper klart.
Fick ett infall att jag skulle klippa lite i fruktträden så att luft (och event. sol) skulle komma frukten till godo. Får man en sekatör i handen så är det ett nöje att klippa i trädens grenar. Trädbeskärarna gillar inte min framfart i träden så jag har lärt mig att ej ta för mycket utan invänta professionell hjälp lite senare.

När jag kommit in från trädgården ringde ett barnbarn och frågade om han och hans fästmö fick komma på besök. OM de fick! Det är ej så ofta vi ses och jag blev verkligen glad över besöket.

Vi började prata foton och dator och om att beställa kort. Den här tjejen kan allt om datorer och mycket annat och vi gick igenom en del foton som jag ska beställa. Hon lovade att komma åter och hjälpa mig mera.
Jag har så svårt att fatta men hon har ett enormt tålamod och är dessutom en skicklig pedagog så jag ser fram emot nästa besök. Jag passar på att snappa upp lite här och lite där och förvånas hela tiden över hur snälla och tålmodiga människor jag ständigt möter.

Nu blir det sängen och i morgon nytt tandläkarbesök inplanerat. Sedan får vi se hur dagen blir. Det är skönt att vara pensionär och kunna ta dagen som den kommer. Sov gott och dröm goda drömmar!

måndag 27 augusti 2012

Tandläkarbesök Örebro 2012. Affärsliv 1954.

SOL i dag men kylig morgon. Inte en regndroppe!!! Detta måste år 2012 noteras.
Tandläkaren skulle laga två små hål i dag men hittade en infektion i en tand och meddelade att den måste rotfyllas så det blir två besök ytterligare. Tittade in på Röda Korset och tänker gå dit igen på onsdag och köpa "grejen"jag såg i dag, om den finns kvar då. Besökte på hemvägen Isak och gick ut en promenad. Till träningen. Vid hemkomsten besök av kaffegäster, som också klippte gräsmattan.Tack för det!
Hällt upp jättegod svart vinbärssaft i två stora flaskor. Båda ska skänkas vidare till saftälskare.

Nu drar vi till Lesjöfors 1954. Sven och Kerstin stannade hos mormor. Ulla och jag tog tåg till Lesjöfors den 13juli. Några dagar senare var det dags för Georg att sätta sig i morrisen och åka till Stockholm. Hade jag bara haft körkort då så hade jag ha haft bilen kvar men nu fick den stå i garage i Stockholm medan Georg som chaufför körde Gunnar Wahlström med fru och två halvvuxna barn i deras nyinköpta bil, genom Europa till Frankrike. Vet ej varför Gunnar W. ej ville köra själv. Naturligtvis var väl inte det här något drömläge för mig. Nystartad affär, en baby i lagerrummet dagtid och en lång promenad från bostaden till och från affären varje dag. Expediera kunder, amma , vara trevlig och tänka på framtiden.
Önskar att jag hade fört dagbok den tiden. Ännu var ju antalet kunder pr dag ganska få och dagskassan därefter. Men ändå var det spännande och affärsvana hade jag ju sedan många år.
Från Georg kom ett kort någon gång. Mobiler fanns ännu inte så kontakten mellan oss var inte tät.
Jag började tycka att det var jobbigt att gå den långa vägen morgon och kväll och ordnade på något sätt så jag fick en säng placerad i lagerrummet. Vi hade hunnit få flera vänner och alla ställde upp med hjälp när det behövdes. Undrar när jag handlade mat för alla hade ju stängt en timme för lunch.

Måste berätta om en natt i affären då någon knackade på affärsdörren, som var helt i glas. Jag smög mig upp från bädden och såg en man stå utanför. I ett av skyltfönstren fanns en mängd bijouterier av olika slag och jag hade bilden klar för mig. Jag hade påhälsning av en tjuv. Inte så långt från affären bodde i ett hyreshus ett par av vännerna i kyrkan. I affären hade vi telefon så jag ringde till dem och mannen skrattade och sa att den "tjuven" var inget att vara rädd för. Han var onykter ibland men en snäll och beskedlig människa, känd i hela samhället under namnet,ja vad var det nu igen? Men Sven och hans fru Lisen hämtade oss med sin bil och vi fick bo hos dem den natten.
Naturligtvis fanns de som tyckte att Georg var oansvarig som lämnade fru och dotter ensamma medan han själv fick ut och resa. Men för mig var det en stor glädje att kunna göra detta möjligt för min man. Jag visste om hans stora intresse för andra länder och detta var ju hans livs tillfälle att få komma ut i världen. Vi får ha i minnet att det var år 1954 och att få resa så långt och helt gratis var något helt fantastiskt. Senare i livet fick han göra många och långa resor men vid den här tiden fanns inte en tanke i den vägen. Eftersom det inte hunnit bli någon "snurr" på affären och mycket av dagen gick åt för att ordna allt i syfte att det skulle bli en fungerande  färghandel så gjorde det inte så mycket att jag var ensam dessa tre veckor. Jag hade kompetens för jobbet och vi var båda medvetna om att det skulle ta sin tid innan vi skulle få kundernas förtroende.Gud bevarade på den långa bilfärden och Georg skrev senare ner allt han varit med om men vid översvämningen flera år senare förstördes både det och en del annat som jag nu saknar.

Nu sätter jag punkt för detta inlägg och hoppas att ni ej tröttnat på att följa mig i min berättelse om mitt liv.
Vi hörs i morgon. Nu tackar jag Gud för denna dag då jag mått så bra till ande, kropp och själ.Gud är god.

söndag 26 augusti 2012

Bilder.

Som ni ser så blev bilderna ej så bra men jag håller på att lära mig. De är i alla fall från åren 1953 och 1954 då vi bodde i Kil och visar Sven och Kerstin , Svens 4-årsdag, en utflykt med en av Georgs chefer och hans familj till Oslo samt mamma som läser tidning och några badbilder. Skratta gärna ! MVH.Ruth.

Söndag aug. 2012. Lesjöfors 1954.




Morgonfika med Tobias. Traditionsenligt. Traditioner ska man vara rädd om!
Ingen kyrka i dag heller. Men matgäster, som bjöds på rådjursstek med potatis (de sista för i år?) från egen skörd. Glace med blåbär och hallon till efterrätt. Den lilla familjen skulle titta på husobjekt i Kumla och åkte dit.De vill ej bo mitt i stan som de gör nu och husen i Örebro är alltför dyra tycker de. Vi hoppas att allt ska bli bra och rätt.
I natt och på förmiddagen regnade det men nu visar sig solen lite grand. Hur länge vet ingen . Denna sommar-- ingen sommar! Nu mullrar åskan också. Ganska varmt i luften och vi kunde sitta på altan och äta. Möbeln som ska stå under päronträdet har ej varit ute på hela sommaren och så kommer det att förbli. Tänker ofta på mina vänner i Palestina hur de, när de varit här på besök, jublat om det fallit regn. Tänk om de varit här denna sommar!!!

Men nu ska Ruth inte gnälla mer över vädret i dag.

Ska återvända till Lesjöfors och vårt jobb med att få igång affärerna där. Tyvärr finns ingen landsbygd omkring samhället så kunderna vi hade att räkna med fanns inom dess gränser. Vi startade med att skicka tillbaka fula färgburkar till fabrikerna och fick tillbaka nya, fräscha. Beställde en stor sändning bijouterier på öppet köp från Stockholm. Försäljare som vi haft kontakt med i Kil, ja t.o.m. i Stockholm kom på besök och vi försökte köpa in det vi trodde skulle gå att sälja. För lagret, som vi stod i skuld för hos Lesjöfors Bruk, var i många fall i dåligt skick. Men vi såg framåt och kunderna var vänliga och trevliga och ökade vartefter i antal.


Efter några veckor, den 18 maj, var det dags att åka till BB i Filipstad.En vän till oss skulle låna vår bil och hämta sin fru och nyfödda dotter på BB och jag fick åka med eftersom " tiden var inne" och Georg ju inte kunde lämna affären. Dagen innan hade min syster IngaBritta kommit till oss.Vi hade ju, som tur var, utöver våra sängar också en bäddsoffa i rummet. Jag var i affären hela förmiddagen och sorterade etiketter minns jag. Av vistelsen på BB i Filipstad minns jag ej mycket. Mera då från Kerstins födelse i Karlstad. Jag vet att sent på kvällen den 18 maj kom Erik Hedlund ,vännen från tiden i Stockholm, med telefonbud till Georg och IngaBritta att Ulla var född. Förmodligen kom Georg till Filipstad på onsdagskvällen men så märkligt att jag inte har något minne av hur jag kom hem eller hur lång tid jag var där.

Var det så att affären och flytten och allt i sambands därmed helt tagit över så att en dotters födelse ej engagerade mera?. I min mors dagbok ser jag att IngaBritta och Sven kom med tåg till Oskarshamn den 25 maj ,en tisdag och då var jag hemma  med Ulla. Det dröjde ej många dagar förän jag var i affären igen.
 Att det nu fanns en baby i lagerrummet innanför affären var förstås en attraktion och det drog dit en del kunder. Många mammor blev tvungna att gå till affären eftersom deras barn skulle titta på babyn.

Skönt att vi hade vårt egna hem, om än så ringa. Vi engagerade oss i kyrkan och blev hembjudna till våra nya vänner och vi hade ju "att gilla läget", som man säger. Och det gjorde vi även om jag, för att tala för min egen del, aldrig riktigt fann mig tillrätta där. Men barnen växte upp och är alla tre (den fjärde kom flera år senare när vi flyttat till Örebro) helnöjda med sin barndom där. Skolan ,slalombacken , kompisarna. Det går ej att ta miste på att de hade en fin tid. Georg och jag fann oss också väl tillrätta och särskilt jag är en utpräglad affärsmänniska och trivdes med affärslivet.

Vi hämtade Kerstin som, som sedan före flytten varit i Tidan hos IngaMaj, Sune och Lena.
Till midsommar åkte vi den långa vägen hem till mamma i Figeholm. Georg kunde ej stanna men det gjorde barnen och jag.
Den 30 juni var det total solförmörkelse. En märklig dag då t.o.m. fåglarna upphörde att sjunga under tiden det hela pågick. I trakterna runt Figeholm var det många utlänningar som med sin utrustning hade kommit för att följa naturfenomenet. I ett par rum på övervåningen hos mamma bodde några holländare. De åkte hem så snart det hela var över.
Det kom sommargäster i deras ställe.En vecka i taget bodde de.Den 13 juli åkte Ulla och jag hem. Sven och Kerstin stannade till 15 augusti då mamma kom med dem till Lesjöfors efter tre dagars besök i Tidan.
Då hade Georg hunnit med en 3 veckors resa till Frankrike med familjen Gunnar Wahlström,ett erbjudande han fick julhelgen 1953 innan vi hade tänkt tanken att flytta från Kil.

Mer om detta i nästa blogg. Nu är det dags för sängen och sova gott trots att ett tandläkarbesök väntar i morgon förmiddag. Gud är god och alltid vid vår sida för att hjälpa i stort och smått.


lördag 25 augusti 2012

2-årskalas i Örebro 2012. Mera från Lesjöfors 1954.


Idag skiner solen ibland och ibland regnar det som vanligt denna sommar kan man säga. Nyheterna i går och i dag handlar om gårdagens dom i Norge mot Anders Behring Breivik, som förra året, den 22 juli,
dödade 77 personer i Norge. Straffet blev fängelse i 21 år, med möjlighet till förlängning.
På eftermiddagen i dag var det kalas i Gräve där lilla Liam bor med sina föräldrar,Magnus och Lisa.Det är roligt med barnbarnbarnens födelsedagar. Ibland kan jag vara med,ibland inte.Men för det mesta får jag skjuts både bort och hem. Man har onekligen vissa privilegier när man blir gammal.

I kväll kommer barnbarnet Tobias hit och ska sova över. Föräldrarna är på 50-årskalas. Då passar jag på att få en trevlig kväll. Tobias har nyss fått eget bankomatkort och meddelar att han använder kortet och köper kebab, dricka och ostbågar och bjuder mig! Glädje!

Så går vi bakåt till år 1954 och vårt kaotiska inträde i brukssamhället.
Vi bodde på vårt rum på kontorets övervåning och åt kokerskans goda mat i matsalen. Om det inte fanns tillresande gäster behövdes ingen mat men nu måste hon laga mat till oss varje dag, vilket hon snart tröttnade på.Då erbjöds vi att få flytta in i en tom liten affärslokal, f.d. Konsum som fanns i "vinkelhuset" och där skulle vi kunna bo tills vidare. Någon annan lösning på vårt bostadsproblem fanns inte. (mina barn vet vilket hus det är även om de ej minns när vi bodde där.) En byggfirma höll på med att uppföra ett hyreshus i tre våningar och där skulle vi såsmåningom få en trea.Det skulle dock dröja till februari nästa år innan vi kunde flytta in där. Under tiden fick vi hålla till godo med den nedlagda mjölkaffären som bestod av ett ganska stort rum, hall och ett mörkt, långsmalt kök. Inte precis vad vi väntat oss men det var det enda som fanns. Hur mycket vi betalade i hyra har jag glömt.Våra sängar, en bäddsoffa ett skåp och det mesta av övrigt bohag kunde vi få med oss.
I alla fall skönt att ha ett ställe där vi kunde leva ett normalt liv. Vi hade en bra bit till affären men tack vare vår morris så gick det bra att hinna äta på lunchrasten då affärerna var stängda en timme.

Ja så blev det kväll också denna lördag. Vi har spelat Kina schack och ätit gott och nu står Isak,som fick följa med Tobias hit, och väntar på att jag ska inta sängen. Tobias och jag har bett aftonbön och han sover nu. Natti,Natti och sov gott om du läser detta innan du går till vila. Nu tackar vi Gud för denna dag.Amen!

Min berättelse fortsätter i nästa inlägg, förhoppningsvis i morgon.
























fredag 24 augusti 2012

Så börjar livet i Lesjöfors 1954.


Idag i Örebro när jag tränat, varit ute med Isak, spelat Racko med Tobias och skulle gå hem för att klippa gräset; så kom både åska och regn och det ska bli regn i 2 dagar till så jag behöver ej anstränga varken mig eller barnbarnen med gräsklippning.

I går och i dag har jag förresten varit så trött så det är lika bra att få ta det lugnt.

Egentligen är jag ej färdig med Kil ännu för jag skulle fått in några foton därifrån, men "ängeln" har flyttat och trots hans undervisning minns jag ej hur man gör.Så nu blir det barnbarnen som åter få träda i tjänst.Men de är så upptagna så jag får ha tålamod. Jag slänger väl in fotona efteråt som gubben gjorde med jästen som han glömt lägga i degen, när han skulle byta jobb med sin gumma och hade satt in brödet i ugnen.

Nu var vi alltså i Lesjöfors, Georg ,Sven och jag. Gick ut i ladan och letade efter kläder och annat vi kunde behöva.Vi hade tillgång till el så vi kunde koka kaffe och fixa frukost. Minns att vi roade oss med att göra äggtoddy att njuta av.
Utan någon som helst betänketid gick vi till affären och tog itu med arbetet där. Jonasson, snäll och trevlig, berättade ett och annat för oss och vi fick träffa hyresvärden som bodde i samma hus. Ska visa foto senare. I en liten lokal bredvid vår fanns en damekipering och i en lokal bredvid den en herrfrisör. På övervåningen fanns två lägenheter.Jag kan försäkra att det inte var en toppenaffär vi köpt. Men vi tog itu med att göra i ordning. Jonasson var glad över att få lämna det hela.Efter något år flyttade han med sin familj till Karlstad. Duktig bandyspelare som han var behövdes han säkert i Karlstad, f.ö. hans hemstad.

Vi hade beställt en del nya inventarier som kom på plats. Kunderna var få om ens några. Vår företrädare hade jobbat med att klä om möbler och att spela bandy, så man kan säga att affären var mer eller mindre "nerkörd".Men vi var unga och vi var två och vi behärskade vårt yrke och såg framåt med förväntan.

I kyrkan blev vi väl mottagna och genom våra vänner sedan vår tid i Stockholm fick vi snabbt kontakt med andra. I samma veva bytte församlingen pastor så vi fick ju sällskap med fler nykomlingar.

Själva samhället Lesjöfors upplevde jag som ganska trist.Den långa gatan,eller vägen som gick genom samhället med infart från Filipstadshållet,där bandyplan fanns på höger sida, en bensinmack en bit därifrån,några gamla röda hyreshus innan den ganska nybyggda Konsumbutiken låg. Mitt emot den låg vår affär. Inte bästa läge för gatan var lång och vi "låg" i ena änden.Gatan kantades av en klädaffär, en mjölkaffär och en matservering.På Konsumsidan en järnaffär, ett litet pensionat, Brukshandeln (som var vår stötesten eftersom de också hade en separat färgavdelning med en trevlig kille som skötte den.)Vi kom senare att hjälpa varandra med att låna färgburkar av varandra för att bevara var och en sin kund.Efter Brukshhandeln,det stora kommunalhuset där även en distriktssköterskemottagning hade sina lokaler. Begravningsbyrån, en cykelaffär, en brödaffär och ett litet hus där postkontoret var inrymt avslutade gatan som sedan fortsatte förbi Järnvägsstationen och vidare norrut.
I sanningens namn ska sägas att vi nog kom till samhället i en "lycklig" tid då det ganska snart började byggas både villor och hyreshus Bruket ökade sin omsättning och anställningarna av folk "utifrån" ökade. Men innan dess hade vi lagt ner mycken möda för att få det hela att gå ihop. Som tur var hade vi vårt väl tilltagna "rörelsekapital" som räckte till inventarier och inköp av en liten bil,en Morris, ett bilmärke jag för alltid kommer att älska.

Jag tror att jag ska avsluta detta inlägg nu men ska berätta mera i nästa.
I morgon är lördag och vi har blivit lovade mera regn,som om vi inte fått nog av den varan. Men vi får ta det som det blir. Ha en fortsatt trevlig kväll, som tv säger. Själv somnar jag med tack till Gud för allt gott denna dag. I min ålder är det hälsan man särskilt tänker på och är särskilt tacksam för. Gud är god!

onsdag 22 augusti 2012

Vi flyttar till Lesjöfors 1954.


Denna onsdag blev mörk och dyster men utan regn. Det ska komma i morgon!

Jag fortsätter min berättelse om vårt beslut att ta steget att "starta eget".
Unga och orädda. Vår rådgivare i Karlstad kontaktade en färgfirma i Göteborg, där han var kund och fick dem att ställa upp som borgenär för ett lån till rörelsekapital, som vi ämnade ansöka om i banken i Filipstad. Visst var det spännande!

När vi var i Lesjöfors och pratade med Disponent de Geer så sa han att vi skulle kunna ta över Jonassons lägenhet och sa till en av personalen att visa oss den. "Men var ska Jonassons bo då," undrade den som skulle visa oss den och ytterligare en lägenhet.
"Det ordnar sig", var Disponentens svar. Vi fick se båda lägenheterna och bestämde oss för Jonassons eftersom det var en trea och den andra var en tvåa.

När det gäller avskedet från Kil var det värst att skiljas från våra närmsta grannar. Dörrarna intill varandra. Barn i samma ålder.
Jag sydde en vit rock till Sven som nu fyllt fyra år och skulle bli "springpojke".
Exakt vilken dag vi flyttade vet jag ej men tror att det var första april. Min syster och svåger i Tidan hade hämtat Kerstin och skulle ha henne under flyttbestyren. Sven skulle åka med till Lesjöfors.Dagen för avresa kom.

Nu hände det otroliga! Flyttbilen stod på gatan färdigpackad. Samma dag skulle Georgs efterträdare flytta in i den tomma lägenheten. Då ringer telefonen och från Lesjöfors Bruk meddelas att när vi kommer till Lesjöfors finns ingen lägenhet för oss. Det hade tydligen inte gjorts något för att lösa bostadsfrågan. I våra dagar skulle ju detta vara otänkbart. Vad göra? Ringa Disponenten och säga att vi backar ur det hela? Det gick ju inte för vi hade ju ingenstans att bo och inget arbete. A-kassa hade vi aldrig hört talas om. Alltså bar det iväg enligt planerna. Med löfte att vid framkomsten skulle vi få packa in vårt hem i en lada bredvid den stora herrgården där Disponenten med familj bodde. Vi skulle få äta till självkostnadspris i kontorets servering.


I maj skulle vi få tillökning i familjen.
Flyttbussen körde in på herrgårdens tomt och någon kom och visade oss ladan och var bohaget kunde ställas. När jag nu tänker bakåt så undrar jag hur i all sin dar det hela gick till.

Vi blev anvisade ett rum på kontorets övervåning där vi tre skulle få bo.
Nu var det så att under vår tid i Stockholm fanns ett par år en familj från Lesjöfors där. Vi var med i samma kyrka och umgicks en del på den tiden. De var glada över att vi skulle flytta till samhället och för oss kändes det bra att de fanns där som en trygghet mitt i allt.Dessutom visste vi ju att en församling fanns och, som jag tidigare sagt,då har man genast vänner.

Jag känner mig nu lite omtumlad av alla minnen så jag hoppas att ni förstår om jag avslutar för i kväll. Det kommer en fortsättning och Gud är god. "Prövningar vi möta få och vi ofta ej förstår" men GUD SVIKER ALDRIG. Att man har en tro betyder ej att man inte får möta livets avigsidor. Men man är aldrig ensam. För varje motgång växer mitt behov av Gud och jag lär känna Honom och Hans trofasthet allt mer.
"Herren är min Herde, mig skall intet fattas."

tisdag 21 augusti 2012

Blåbär 2012,Örebro.Kil 1954.


I går var det måndag och jag drog på eftermiddagen iväg till blåbärsskogen. Kom dit tillsammans med Ulla och Lennart klockan 18.00. En och en halv timme senare hade jag plockat 8 liter bär.Två timmar senare var alla rensade och årets skörd för min deluppgår nu till 57 liter. I dag gav jag bort de 2x3 liter jag lovat och resten bytte jag mot svarta vinbär. Skulle gärna stannat längre i skogen för just som vi skulle åka därifrån kom jag till ett ställe där det fanns så mycket bär så det värkte i hjärtat att behöva lämna skogen.

I dag blev jag av en väninna hämtad till hennes sommarstuga och vi satt i trädgården där och fikade.

Nu ska jag fortsätta min blogg där jag slutade i söndags.

Jag fick svar på brevet där jag bad min f.d. chef om råd. Fick rådet att kontakta en färghandlare i Karlstad,två mil från Kil, vilket jag gjorde. Så märkligt att han precis visste om en möbel och färghandel som var till salu i Lesjöfors, tre mil från Filipstad. Han erbjöd sig att följa med oss dit för att se den och träffa ägaren, som var Lesjöfors Bruk. Det var nämligen så att Baron De Geer hade satsat pengar i nämnda färghandel, för att en mycket duktig bandyspelare vid namn Jonasson från Karlstad skulle flytta till Lesjöfors. Han var också kunnig inom möbelbranchen, däremot visste han ingenting om färghandelsyrket.Jag vet ej hur lång tid det tog innan det inte längre gick att försörja sig på inkomsterna från affären. Kanske Bandybaron, som han kallades, var glad över hans skicklighet som bandyspelare och inte vidare kollade hur det gick med affären.

Nu var det inte Baron vi fick träffa utan hans son, Disponent de Geer och brukets ekonomichef.Värdet på lagret minns jag ej nu och jag har inga papper kvar.Jag minns att vår rådgivare hade bestämt sig för att 25.000 kr var ett pris som han ansåg skäligt. Disponenten och ekonomichefen gick in i ett annat rum, kom tillbaka och ville ha mera betalt men vår rådgivare var bestämd och då fick det bli så. Troligtvis kunde vi ha fått den för en betydligt mindre summa eftersom de inte hade någon mera spekulant och de var säkert medvetna om att ifall de skulle reat ut varorna hade de inte fått ut någon större summa. Jag antar att de var mycket nöjda. Men så sa Disponenten att de ville ha något slag av säkerhet till ett värde av 10.000 kr. Jaha, det skulle vi försöka ordna. Med facit i hand stod det klart att vi hade fått ta affären utan denna säkerhet. Vi var unga och litade på vår betydligt äldre rådgivare. Han hade dessutom varit med om en liknande händelse då den nye ägaren hittade mycket som aldrig tagits upp i inventeringen.

Hur inventeringen i vårt fall gått till fick vi senare,av "folk" veta. En på bruket anställd äldre man, hade i två veckors tid dagligen suttit och noga skrivit upp varje pryl som fanns i lager och den listan med slutsumma presenterades för oss och då nu vår rådgivare delgivit oss sina tidigare erfarenheter av affärsövertagande, där det fanns sådant som ej var med i inventeringen så var vi benägna att säga OK till de 25.000 kr som bolaget "måste nöja sig med".

Vår rådgivare har jag inget minne av att vi senare hade kontakt med.
Vi blev bjudna på mat i kontorets matsal och blev skjutsade till tåget av en uniformsklädd chaufför.
Väl hemma i Kil snurrade tankarna runt i våra huvuden. Hur skulle framtiden bli för oss, Sven,3 år och Kerstin 2½. Dessutom väntade vi vårt tredje barn i maj.

När jag nu tänker på det så förvånar det mig att vi överhuvudtaget vågade tänka på att ta ett så stort steg men när man är ung, stark och orädd så händer det saker.

I nästa blogg ska ni få veta vilken flytt det blev. Det som hände skulle aldrig opåtalat få hända i dag men på den tiden var det bara att "gilla läget" och acceptera den rådande situationen.

Nu är det många tankar som ramlar över mig och jag ska nog inta sängen och sova gott och tänka på att i allt som händer finns en trofast Gud, som aldrig sviker.

I dag, på FB, hade förresten "ängeln" som bodde här, skickat foto på sitt hyreskontrakt, gällande nya lägenheten. Förstår att han är lycklig efter att ha varit bostadslös i månader,att nu ha en egen bostad.Grattis!

söndag 19 augusti 2012

Söndag 19 aug. Örebro. Kil 1954.


Vilken häftig söndag det blev! Jag som i min förra blogg skrev om söndagsarbete och min mammas syn på det fick nu en arbetets söndag. Skulle hämta något i skafferiet i morse. Upptäckte att det fanns strösocker på fyra hyllor och en del på golvet. Hur i all sin dar??? Kunde ej komma på hur det gått till. Men då tar man itu med problemet och det betydde att varenda grej , incl. medicinskåpet som inryms i skafferiet, plockades ut på bänkar, bord och golv. Just då ringde Stefan, min trädbeskärare, som numera är trogen kyrkobesökare. Erbjöd sig att hämta mig till Citykyrkan dit vi tidigare talat om att gå denna söndag. Jag tittade mig omkring i köket och tackade.Klädde mig snabbt i "finkläder". När jag stod klar kom Elsemarie för att hämta Isak."Men vad här ser ut, vad har du gjort? "Socker,", sa jag helt lugnt. Sedan hon fått mig att byta "finkläder"(hon visste att det fanns ännu finare i garderoben) avlägsnade vi oss alla från huset. Isak var glad att få åka med matte hem till familjen och Stefan och jag åkte till Citykyrkan på gudstjänst. Man känner sig alltid välkommen där och jag har en del vänner i den kyrkan sedan flera år.Förresten är det ju så med kristna att vi har ju syskon lite överallt och det känns bra. Kyrkkaffe drack vi där.

Nu började den jobbiga söndagen. Kan försäkra att det tog tid innan allt socker var borta, hyllorna rengjorda, allt sorterat, en del hamnat i soporna.Hade länge tänkt ta en ordentlig storstädning i skafferiet och se, nu är det gjort. Hann i en paus ta fram mat från frysen och ringa Stefan att maten var klar. Plockade de sista hallonen för året och de åts med vispad grädde till efterrätt. Fattar inte att dagen tog slut innan den hann börja. Tacksam för det fina vädret så vi kunde sitta på altan .

Några ord också om Kil 1954. Georg och jag hade ibland talat med varandra om att det skulle vara roligt med en egen färghandel. Vi var ju båda utbildade i yrket och hade god erfarenhet. Jag ryckte ofta in och hjälpte till i affären där Georg var anställd så det var ej konstigt att drömmen om "eget" ibland dök upp. En dag i början av året skrev jag ett brev till "farbror Harry" i Stockholm, min första chef, som nu var verkställande direktör för Färghandlarnas Riksförbund och bad om råd.Svar kom omgående.

Klockan har dock blivit så mycket att jag måste tänka på sängen nu. Skriver mera i nästa blogg. I morgon börjar skolan och jag är åter dagmatte åt Isak och då måste jag vara uppe i tid och ta emot. Så godnatt, kära bloggläsare och sov gott! Gud är god! Tacksam är jag för mitt nystädade skafferi, om ni undrar....

lördag 18 augusti 2012

Åter till torsdagen 16 aug. 2012. Forts julen 1953.


Återgår till torsdagen den 16 aug. Innan jag åkte till "blåbärsstället" så var det dags för "ängeln", som sedan en vecka före sin student bott i min källare, att packa och flytta. Han har varit så nöjd med en soffa att sova i och åt maten som jag lagat En underbar kille. Åt allt, tyckte att allt var så gott. Då är det roligt att laga mat. Ibland försvann han till kompisar ett par dagar. Han och andra har tittat efter lägenhet ,som han ju behöver för att leva ett ordnat liv. I förra veckan var han och tittade på en ledig lägenhet, perfekt för honom. Fyra intressenter hade redan tittat men till slut var det han som fick den. Förstahandskontrakt. Inte dåligt. Centralt läge. Han var helnöjd.Hans mamma kom med en rymlig bil och hämtade honom och grejor han haft med sig hit. Han lovade att komma och hälsa på. Vi har trivts bra tillsammans, trots åldersskillnaden.Som modern tonåring behärskar han också hanteringen av datorer, vilket jag naturligtvis haft nytta av. Han har lärt mig och hjälpt mig även om jag är aningen obildbar.Men jag vet var han finns och vår kontakt kommer att vara mig till stor glädje. Önskar honom allt gott och vi tackar Gud för mycket gott som hänt
senaste dagarna.Det känns meningsfullt att han kom hit och jag har upplevt det som om något av "en förklädd Gud" har bott i huset.En förmån att få hjälpa någon som behöver en hjälpande hand.

I går var jag på en väns begravning.
I dag är det lördag och jag har haft en kaffegäst. Jag brukar ju berätta om den dåliga sommaren men hör här, tre dagar av sol och värme har vi nu haft. I dag är det åter mulet och svalt men då tänker jag på vilken härlig dag och kväll vi hade i går. Då känns det bättre.

Nu åter till Kil julen 1953. Jag minns ej om det var juldagen eller annandagen men
vi hade väldigt trevligt med sällskapsspel osv. Den församling vi tillhörde hade som tradition att ha möte i Fagerås, en av dessa kvällar. Ärligt talat så tyckte vi nog att det var lite tråkigt att inte få ha en"fortsatt trevlig kväll" och Georg var ej glad åt att lämna oss men plikttrogen som han var så åkte han med dit. Det var ej många mötesdeltagare där. En stund efter att Georg åkt till mötet ringde det på telefon. Det var författare Gunnar Wahlström från Stockholm , som ville fråga Georg om han kunde tänka sig att nästa sommar följa med honom, hans fru och två barn till Frankrike,som chaufför.

Jag visste mycket väl hur road Georg var av resor och andra länder fast han saknade möjligheter att förverkliga sina drömmar och sa att jag trodde att Georg ville men tyvärr var han ej hemma men jag lovade att berätta. När Georg kom hem och fick veta detta blev han jätteglad och vi andra tyckte att det var så roligt att han fick detta erbjudande efter att han måst avbryta vår trevliga samvaro.

I mammas dagbok läser jag från måndagen den 28 december:" Skönt att man kan arbeta igen.Stickar vantar till Sven. Flickorna stickar och syr." På den tiden "arbetade" man inte på helgdagar så mamma hade läst böcker hela helgen och var glad åt att nu få arbeta med sina händer. Jag minns från min barndom att på helgdagar fick vi barn använda pennor och färgkritor men inte saxen. Den var tydligen förknippad med arbete.( TV var ej uppfunnen och radion hade bara en kanal, betänk detta!)
Den dagen åkte Sune till Tidan igen.Fru och dotter samt mina två andra systrar två dagar senare. Mamma reste den femte januari till Tidan och fortsatte efter några dagar där till Figeholm via Vaggeryd där hon hälsade på vänner någon dag.

Så skrev vi 1954, ett år som skulle bli avgörande för oss och vår framtid. Till detta återkommer jag i nästa blogg. Isak som kom hit i går kväll ska sova här ännu en natt. I kväll är matte och husse på bröllop. Nu väntar han på att vi ska gå till vila så det är lika bra att vi gör det. Natti. Natti.






fredag 17 augusti 2012

Augusti 2012. Jul 1953.


Nu har det gått 5 dagar utan blogg. Förra fredagen lånade jag ut datorn till "ängeln". Hans dator funkade ej så bra. När jag sedan skrev bloggen kunde jag ej länka den i mitt namn. "Ängeln" försvann några dagar, bl.a. på en resa till Tyskland för att hämta bilar.Jag var en del i blåbärsskogen.Väntade på att "ängeln" skulle logga ut sej så allt skulle fungera som vanligt. I dag kom han hem igen och sa med ett leende:"Det här kunde du ha klarat själv." Han vill tro gott om mej!

Nu vet ni! Lördag 11 aug. Yngsta dottern ringde. Vill du hänga med till Nora? Visst! Så åkte vi. Barnbarnet Jonas med familj följde också med. Naturligtvis hamnade vi direkt på det fina fiket vid Norasjöns strand. Ack vilka tunnbrödsrullar med god fyllning och gott kaffe.Länge satt vi där. Kvällen middag på Restaurang Efesos.

Söndag kom Jonas och Jenny med barnen och jag bjöd på Rådjur och nyupptagen potatis.
Efterrätt hallon med vispgrädde.Efter detta putsade Jonas alla mina fönster. Härligt!

Fort nu till måndagen. I dagboken står att jag plockat några luktärter,årets första. Vilken doft! Åkt med mågen till Hjortkvarn. I blåbärsskogen kl6. Efter dryga två timmar hade jag plockat 11 liter, som jag samma kväll frös in åt min syster Stina som annars måste köpa bär. I Småland finns inga i år.Dessutom har hon ont i en fot och kan ej ge sig ut i skogen.(Lämnade bären i Ullas frys. Där finns plats fortfarande.)
Tisdag:
Lennart knackade på min dörr 5.27. Åkte med honom till Örebro. Denna gång utan bär.
" Ängeln fortfarande borta." På eftermiddagen ny tur till Hjortkvarn och blåbärsskogen.I dag blev det 9 liter.

Onsdag 15 aug väcktes jag som vanligt 5.27 och så bar det iväg mot Örebro. Att Lennart orkar dag efter dag! År efter år!Ringde till sonen och äldsta dottern att de hade bär att hämta.Kerstin hade sitt snart tvååriga barnbarn Liam med sig. De fick blåbärspaj till fikat.Ingen blogg i dag heller.
I dag, torsdag vaknade jag i min egen säng. Gick till hårfrisörskan. Efter det träning. Lunchgäst.I dag strålande väder. (Lika fint i går)Vi kunde äta på altan.
Underbart! Ringde sonen och fick åka med honom till blåbärsskogen. "Ring när du vill åka hem", sa han när han släppte av mig vid blåbärsstället.Efter en kvart bad jag om hämtning.Mobilen är oumbärlig numera. Fick skjuts hem igen! Inga blåbär i Örebro! Det blir en tur igen till Hjortkvarn. Det är där bären finns i år!



Nu tar jag fram mammas dagbok. Förvånad läser jag för första gången:" Mycket trött. Stackars jag".Då hade hon jobbat som vanligt på karamellfabriken från kl. 6 på morgonen. " Skurat efter tysken" på em.Bakat bullar på kvällen.Vet ej vem "tysken" var men uttrycket återkommer och det verkar ha med hårt jobb att göra.

Men nu till julhelgen och mammas dagbok. Ringer min syster Stina för att få ytterligare hjälp eftersom hon också skrev dagbok.( Tänk om jag också hade gjort det redan på den tiden!)
Den 23 dec kl. 7 på kvällen fick mamma och Stina bilskjuts till Oskarshamn Därifrån åkte de tåg med några byten. Kom fram till Kil kl. 6 julaftons morgon. Tydligen fanns redan mina tvillingsystrar IngaBritta och IngaMajdär, den senare med make och lilla Lena ,född 6 november, alltså 6 veckor gammal. Hur fick vi alla plats i 2 eller möjligen 3 rum och kök?. Av allt att döma hade vi en trevlig julhelg. Mamma skriver:" Haft mycket trevligt och roligt. Tack gode Gud för Din nåd att få uppleva
en så härlig och skön julhelg." Det finns mera att berätta om denna julhelg och det ska jag göra i nästa blogg. Jag vill nu avsluta för i kväll.Eftersom allt nu tycks fungera (utom att jag ej ännu vet hur man skickar foton) så ska det bli ordning på bloggandet i fortsättningen. Hälsningar till er alla. Gud är god och älskar oss alla.

fredag 10 augusti 2012

Örebro 2012. Kil 1953.


Oj då, nu har det gått flera dagar sedan jag skrev i bloggen.Tisdag till Hjortkvarn. Plockade ytterligare 7 liter blåbär, rensade. Onsdag plockade jag 14 liter.Denna dag var så perfekt för blåbärsplockning.Kom till skogen Kl. 9.30.Sex timmar senare åkte vi därifrån. Nöjda och glada. Lagom varmt,ingen sol, inga insekter. Massor av blåbär. Av mina fyra barn är det bara Ulla som gillar bärplockning lika mycket som jag så vi har roligt hela tiden. Fikarast vid två tillfällen med sedvanliga äggmackor. När vi skulle anträda hemfärden kom regnet.Men då fanns bären i bilen och vi hann lagom in. Ett störtregn så förskräckligt vräkte ner en god stund. Så glada vi var över att vi gick till bilen i rätt ögonblick.

Torsdag morgon väckning klockan 5.27. Fick åka med Lennart till Öerebro med alla bären rensade och klara för infrysning.
I dag är det fredag och den blev liksom inte som beräknat med besök av barnbarn med familj. Tobias, yngsta barnbarnet spelar fotboll. Häromdagen när jag berättade att han gjort mål två dagar efter varandra var det i den då pågående årliga Forwardcupen.I går var det träning och han råkade "slinta" med foten som svullnade och i dag var det dags för läkarbesök. Denna vecka har rektorer det som jäktigast innan skolan kommer igång så jag förstod att föräldrarna ej skulle ha tid att följa med, varför jag erbjöd min hjälp. Ringde återbud till lunchgästerna, tog taxi till Vårdcentralen, taxi till Röntgen på USÖ,taxi hem igen.Tur att taxi finns när det kniper!

Nu till Tidan år 1953 där Sven firat sin treårsdag och dit Kerstin och jag kommit för att hämta honom. Dagen efter det vi kommit dit ringde mamma och berättade att vår älskade pappa avlidit. Jag har tidigare berättat hans sjukdomshistoria. Nu var hans svåra lidande över. Två dagar senare var min syster IngaMaj, barnen och jag hemma hos mamma efter en lång tågresa.Min bror,hans fru och lille son, mina två andra systrar var också hemma hos mamma.

Pappa dog den 17 februari och begravdes den 1 mars. " Tack gode Gud att denna dag är över", står det i mammas dagbok. Så svårt mamma haft det dessa tre år sedan pappa insjuknade. Hur den lilla människan slet och arbetade för att klara sin försörjning.Vid den tiden fanns vår yngsta syster Stina hemma i Figeholm där hon hade arbete på Brukskontoret. Måste ha varit skönt för mamma att ha någon hemma hos sig.
Den fjärde mars åkte IngaMaj, barnen och jag tillbaka till Tidan. Det här läser jag i mammas dagbok.Där står också att mamma och Stina tog med Christer,då fyra år,och åkte till Sune och IngaMaj i Tidan den 2 april och stannade i fyra dagar.Dagen efter hemkomsten började hon sitt arbete på karamellfabriken klockan sex på morgonen som vanligt.Jag tror att hon hade en krona i timmen. Den 10 april står det att hon varit i Oskarshamn och "betalat det sista på begravningskostnaderna. Tyvärr hade ingen av barnen möjlighet, på den tiden, att hjälpa till ekonomiskt. Men mamma kunde sköta sin ekonomi och klarade det omöjliga.

Den 9 juni kom Sven, Kerstin och jag till Figeholm och den 19, midsommarafton, kom Georg. Den 27 juni åkte Georg och jag hem till Kil och lämnade barnen hos mamma och Stina.Hur fick alla plats? Dessutom sommargäster som hyrde rum och kök på övervåningen. Mamma behövde nog de inkomster som gick att få och på något sätt ordnades allt till det bästa. Den 6 augusti står det i mammas dagbok:" Mina små älskade barn rest." Min syster IngaBritta, tvillingsyster med IngaMaj, tog dem med på tåget till Kil. Då hade de varit ensamma hos mormor sedan den 27 juni då Georg och jag åkte hem.Jag har ett foto från hemkomsten till Kil. Ska visa det nästa blogg. Utöver våra barn hade mamma också ibland min brors pojke Christer, som då bodde i Figeholm.Kajsa-Greta,grannen från Högskulla Gård i ungefär samma ålder. Hos mamma fanns alltid plats. Naturligtvis var det en tillgång att vår syster Stina jobbade i Figeholm och tog del i "barnarbetet" på sin fritid. Att barnen fick stor kärlek till sin mormor kanske ej var så konstigt.

Jag får nog sätta punkt för denna gång. "Skönt det är i kvällens timma då all dagens oro dör, att få Herrens röst förnimma som det sista ord man hör." Ett litet samtal med Gud innan man somnar skänker ro och trygghet!

måndag 6 augusti 2012

Ikeabesök . Fika med en dotter. Kil 1953.


Vaknade redan klockan fem. Alldeles för tidigt men eftersom det inte gick att somna om så gick jag upp klockan sex. Kunde ju alltid rensa blåbären som stod på altan.Tio grader varmt. Sommaren har inte börjat ännu. Jag rensade bären ,sju liter blev det. Och mer ska det bli. Kärt besök av dottern Ulla som tog mig med till Ike´a. Inköpen där inskränkte sig för min del till tre chokladkakor. Priset 15 kr för alla tre var överkomligt. Någon ny soffa blev det inte. Får väl köpa den där begagnade jag såg i tidningen.Mera passande i min generation. Hem och fikade med jordgubbar som dottern inhandlat. Eftersom jag är teknisk idiot , så var jag glad att Ulla tog sig an en apparat (som har stått ouppackad sedan i julas)och lyckades få denna tingest att föra över kassettband till datorn, varifrån jag senare ska kunna få fram CDskivor. Naturligtvis kommer jag att lyckas med detta då jag har flera experter i min nära omgivning.

Medan vi höll på med detta kom regnet, som ett brev på posten. Men i ärlighetens namn ska sägas att gårdagen var perfekt, utan regn så varför gnälla?. Nu behövs ingen vattning på två dagar, minst.
Men låt oss nu förflytta oss till år 1953. Julhelgen var avslutad,syster och svåger avvinkade. Före julhelgen flyttade de från Strängsered till Tidan i Västergötland där Sune fått nytt jobb i en affär. Efter nyår kom våra vänner Dagny och Henry från Stockholm på besök. När de efter ett par veckor reste tillbaka fick Sven som den 30 januari skulle fylla tre år följa med dem till Laxå, där han möttes av min syster coh fick följa med till Tidan där han av allt att döma firade sin treårsdag. Sune och IngaMaj hade ännu inga egna barn.

Efter ett par veckor åkte lilla Kerstin och jag tåg till Tidan. Kerstin klädd i en ljusblå overall och en rosa mohairmössa.Minns hur hon sprang omkring på station i Laxå medan vi väntade på tåget mot Tidan och jag tyckte att hon var så söt.

Så roligt att träffa Sven igen, nu en treåring.

En stolt moster och morbror hade läst en bok för honom, säkert många gånger, och lyckats lära honom att utantill läsa dikten som stod där.

I dag ringde jag till min nu 81åriga syster och frågade om hon kunde hjälpa mig att komma på hur dikten löd. Joodå! Hon läste hela dikten i närmast ett enda andetag.
Nu tycker kanske somliga att jag är lite skrytsam. Men OK. Jag kan ej låta bli att återge den. Sven, tre år läste den helt utantill från början till slut.Vart boken tog vägen vet väl ingen men så här löd dikten med rubrik "Toms månskensfärd".

Det var en gång en gosse, och han var ganska snäll så länge det var dag men så fort som det blev kväll så blev han stygg och grinig för han tyckte inte om att gå och lägga sig i tid. Den gossen hette Tom.
Tom fick smaka riset och blev stoppad i sin säng. Ute lyste månen som en stor och gyllne peng.
"Tänk om jag ändå finge,"sade Tom,"en enda gång, som mångubben och stjärnorna va uppe natten lång."
Då knackar det på rutan och utanför där står en liten månskensälva med gyllne, lockigt hår." Kom med mig, Tom," hon ropar. " Vi gör en månskensfärd och reser bort från natt och sömn till Månens sagovärld.Här utanför ditt fönster har jag en Månballong!" I den tar Tom nu plats ,och den lyfter med en gång.

Och upp igenom rymden till Mångubben den styr. Och Tom är mycket nyfiken på detta äventyr.Så landar nu ballongen uti ett sagoland, där många rara stjärnebarn om Tom nu tar hand.
Kung Måne själv, han strålar bland sina stjärnebloss och vinkar till sig Tom och säger: "Välkommen nu till oss. Nu ska du bara leka med mina stjärnbarn små. Och aldrig mera sova , det kan du lita på!"

Dikten hade en kort fortsättning som varken min syster eller jag kommer på, men nog fanns det anledning för min syster och svåger att känna sig stolta över att ha lyckats lära en treåring detta. Sven fick självklart läsa den för fler åhörare och blev förstås beundrad, fast i den åldern tar man inte åt sig beundran.

I nästa inlägg ska jag berätta om hur våra planer på att återvända till pappa Georg i Kil förändrades. Men nu får det vara nog för i kväll.

Jag har i dag fått se Guds speciella omsorg och ingripande i saker och ting så jag står här med förundran och tacksamhet. Vilken Gud vi har!!! Amen!

söndag 5 augusti 2012

Blåbär och annat roligt 2012.


Så var veckan slut. Fredagen träning, fikabesök av barnbarn med familj, Tobias gjort mål. Lördag: Tobias ringde och talade om att han gjort ett mål i dag också. När han kom hem hade han feber, 38,6. Kanske inte så bra. Men han hade haft roligt i alla fall. Jag plockade sommarens skörd av svarta vinbär, 2 liter.Efter det hämtades jag av vännen Stefan och vi åkte till Byrsta på tältmöte. Det blev ett fint slut på lördagen!
Men i dag ,söndag, fick jag följa med till Hjortkvarn och efter god lunch och en fin Gudstjänst i Bo gamla skola med en blåsorkester från Skyllberg, som verkligen lyfte oss till ett högre plan. Så roligt! Och så fint!

Sedan bar det av till blåbärsskogen. Skulle det finnas några bär och skulle jag orka gå i skogen.? Kom ihåg förra årets blåbärsplockning då jag
efter stor möda fick ihop en liter bär, då i Kilsbergen. Hur jag stapplade fram i skogen. I dag plockade jag 7 liter bär och klarade , om stundom med möda, att gå i skogen. Men skillnaden vad gäller bärmängd mot förra året var närmast osannolik. Där fanns massor av bär. På flera år har jag ej varit med om att se så mycket blåbär.De unga,som rörde sig lättare plockade betydligt mera än jag men jag är mer än nöjd över alla bär jag fick med mig hem.
Och så, det bästa med blåbärsplockning, kaffe och smörgås med stekt ägg.

Märkte att jag rörde mig i alla fall lättare i skogen nu och tror att det beror på att jag tränar regelbundet. Gjorde mig glad!
Vilken härlig dag! Nu ska jag ut i skogen och plocka mina 15 liter som går åt på ett år. Varje morgon blåbär till gröt eller fil.

Medan jag var i skogen fick jag telefon från Växjö och en nyförlovad Linn. Jag fick faktiskt ett SMS i går kväll då hon berättade men nu fick vi prata lite om den stora händelsen. Det är länge sedan det sa "klick" mellan Sebastian och Linn och nu blev det alltså förlovning den fjärde augusti 2012.

Nu är det dags att tacka Gud för en fantastisk dag och önska er alla en God Natt.

torsdag 2 augusti 2012

Sommar på riktigt 2012. Kil 1952.


Vem kunde tro detta? Värmen , den bara kom!! Inte på morgonen men mitt på dagen!
Jag hade ,som vanligt garderat mej med kofta och jacka, när jag hämtades till dagens stora händelse, den årliga samlingen i en sommarstuga, en bit utanför stan.
Inbjudna är pensionärer, många har varit det i flera år. I dag var antalet inbjudna
21 personer. Värmen höll i sig och vi kunde sitta utomhus. Kaffe med hembakat bröd smakade bra.En trubadur sjöng och spelade, en pensionärskvartett sjöng några sånger.
Mycket pratande vid borden och avslutning med bönen "Fader vår".

Alla njöt denna härliga eftermiddag, kanske den bästa på hela denna "sommar".
"Ängeln" kom hem, fick mat och sedan hjälptes vi åt en stund i trädgården. Jag förklarade krig mot kirskålen och avgick med segern. Grönsakerna jag sådde, ville sig inte riktigt i år. Bara salladen kom. Men grannen har både dill och persilja. Nästa år ska jag komma ihåg detta.

År 1952 i Kil. På vintern blev vår lilla Kerstin bara ett halvt år gammal, sjuk med hög feber. Distriktssköterskan kom och gav henne penicillinspruta. O, så grova nålar de hade på den tiden. Kerstin skrek och jag våndades. Jag är ej själv spruträdd men att se Kerstin få denna spruta var nästan för mycket för mitt arma modershjärta. Bra blev hon i alla fall och vi kunde åka till Småland på sommaren, som jag tidigare berättat om. Det blev höst och julen nalkades. Min syster och hennes man skulle fira högtiden hos oss. Min syster IngaMaj kom ett par dagar före jul. Min svåger, Sune måste jobba i affären där han var anställd och skulle komma först på julafton.
Varför skulle det ta så lång tid med tåg på den tiden?. Det strulade på resan och till slut kom han med taxi och då var det dags att lägga sig. Ungefär som jag hade det med min första julaftonsresa från Stockholm 1943. Minns ej hur många dagar de stannade hos oss, men roligt var det att vi fick detta besök. Så långt borta som vi hamnat från nära och kära.

Nu är det också dags att sova efter en varm, skön dag. I morgon blir det träning.
Önskar er alla en god natt. Tacksam för en trevlig dag och för att jag orkade ta itu med allt ogräs. Känns bra att sova när man gjort ett bra arbete.

onsdag 1 augusti 2012

Augusti kom 2012. Inte sommaren


Nej , sommaren kom inte i dag heller. Men jag fortsätter att vänta. I morse plingade det på dörren. Grannen kom med en utlovad vallmolök, typ större, och undrade var han skulle gräva ner den. Underbara människa. Vi har lite olika uppfattning om Gud men vi respekterar varandra och grannsämjan är god.
Lite senare nytt dörrpling. Nu kom äldsta dottern på besök och vi åt lunch tillsammans. Det är särskilt roligt när barnen kommer.Mamma är mamma!

Vi gick ut i trädgården för att plocka hallon och upptäcker då att fåglarna rensat trädet från alla körsbär. Skörden var ej så stor i år, men de som fanns var stora och goda.Nu var allt borta!
Men hallonen får jag ha i fred.

Yngsta dottern,som bor närmast, kom och klippte gräset. Så glad jag blev. Medan hon var här återvände "ängeln" från Norrköping, där han varit mer än en vecka.
Vi trivs med varandra, fast åldersskillnaden är stor.
Han söker både lägenhet och arbete och det kommer att ordna sig.

En telefonpåringning med inbjudan till party i en sommarstuga i morgon gjorde att jag fick säga återbud till planerad blåbärsplockning. Vi resonerade som så att partyt är i morgon, blåbären finns kvar. Flera burkar med vinbärsgele´har det blivit i dag. Jag är nöjd. I morgon ska det bi regn men det är vi vana vid och livet är ganska gott trots frånvaro av sommar.

I mammas dagbok står det: "Gårdagen är förbi. Morgondagen har vi icke sett. Och i dag hjälper Herren."