torsdag 29 november 2012

Detta en dag 2012!


            Så blev det som jag befarade. Kallt och fruset men kände mig glad att jag skottade bort snöslasket i går. ElseMarie kom hit med Isak i morse och meddelade samtidigt att i bilen satt en ledsen pojke. "Din cykel är stulen,"sa hon om cykeln som Tobias fått "låna" av mig eftersom jag alltför tidigt slutat cykla på grund av rädsla att ramla vid avstigning. Det var en mycket bra cykel som jag köpte begagnad år 1984 och som jag varit mycket rädd om. Röd, vacker och tvåväxlad. Tobias har också varit rädd om cykeln och jag var glad att kunna stå till tjänst när han för en tid sedan behövde något slags fortskaffningsmedel för att komma till skolan.

Visst tyckte jag det var tråkigt. Inte minst för att pappans cykel nyligen stulits. Två cyklar borta från samma familj inom en vecka var i mesta laget. Som ni vet pratar jag med Gud om problem som uppstår. Jag sa att " nu Gud vet du vad som hänt. Du vet vem som tagit den, du vet var den är. Hjälp Tobias att bli glad igen!
Tryckte på play på radion där ett kassettband fanns på plats. Först en sång "Herren skall strida för eder och I skolen vara stilla därvid," Gott att höra,tänkte jag. Vände på bandet när det "sjungit färdigt". På den sidan predikade en kvinna med stor inlevelse och sa att "det du inte kan göra något åt får du överlämna åt Gud och vad som än händer så låt ingen bitterhet skjuta skott!" Bra, sa jag. "Gud nu lämnar jag den här saken i dina händer och du får hantera den som DU vill. Så var det gjort. Var nästan själv lite förvånad när jag bara kände att en stor frid fyllde mig. Och ingen bitterhet. Jag har vandrat tillsammans med Gud i 70 år och sett så mycket och vet att Gud sviker aldrig så jag visste att på något sätt skulle det ordna sig. Skrev en rad på FB om att jag ville köpa en tvåväxlad cykel på grund av stöld. Ibland tror jag att Gud har lite roligt när han hör på oss, sina barn.

Jag fick hjärtskärande sms från Tobias. Kvällen kom och jag blev hämtad till kyrkan där vi hade kurskväll.
I samtals och kaffestunden kom ett sms:"Hej mormor! Cykeln var inte stulen. Den stod hos Joseph och jag hade glömt det.Ville bara att du skulle veta det. Kram!" Jag läste högt för gruppen och alla gladdes vi. Jag hade berättat om inledningen på dagen och nu sa jag, "Halleluja!" Bäst tyckte jag det var att jag fick lägga av bördan för att sedan inte oroa mig. Visste bara att hur det än blev så skulle det bli något bra när Gud fått ta hand om det hela.

I mitt förra inlägg ställde jag i utsikt att ett foto med IngaBrittas skyddslingar i Porto Alegre skulle ta plats i dagens blogg men fast jag vet att jag såg det häromdagen så kunde jag i dag inte hitta det. Men det kommer, det kommer!  Bäst att jag intar sängen för i morgon ska fönstren "rutas in" med vit färg innan adventsljusstakarna placeras på fönsterhyllan och då ska jag vara i form, har jag tänkt. Sov Gott!

onsdag 28 november 2012

Dagen bara försvann! Hann inte ifatt! 2012.


        Dagen började med snöslask, som fick mig att skotta eftersom de lovat kyla. Oskottad trottoar med annalkande kyla! Nej den risken vågade jag inte ta.
Vid lunchtid kom Bernard från Nora. Hade treåriga Aline och snart ettåriga Alfred med sig.Mamma på jobbet hela dagen. Det är både roligt och jobbigt med små barn men vi hann både äta, fika och läsa böcker.Alfred sov i sin vagn ute på altan.

Efter ett par tappra försök att få ordning i huset lämnade jag det hela och förberedde ett planerat besök av ungdomar från Filadelfia. Vi gamla får då och då ett sådant besök. Jag bjöd på saft the, bullar och kakor medan jag berättade erfarenheter ur mitt liv som kristen. Ungdomarna hade sin personliga tro på Gud och så fick vi dela det som för oss är det allra bästa i livet och även bedja tillsammans.
Eftersom kylan lurar utanför altandörren så var det lika bra att ta in äpplena som fanns där och bära ner dem i källaren.
Efter det hade jag tänkt att scanna in ett foto på IngaBritta och "hennes" pojkar från Brasilien. Men ni förstår säkert hur det blev. Det jag inte hinner i dag gör jag i morgon.
Härmed slutar jag bloggandet för i kväll och önskar er alla en God Natt! Gud är god och älskar alla människor lika mycket! Denna kärlek tar vi tacksamt emot. Visst!

tisdag 27 november 2012

Bakat lussekatter. IngaBritta anlänt till Sverige.


             I dag kom Isak till mej så  jag fick stanna hemma.. Det regnar och är trist väder. Det tyckte Kerstin var anledning att göra ett besök hos mamma. "Tänkte att du nog behövde lite uppmuntran i detta väder", sa hon och hade mannen med sig. SÅ roligt! De gick ut på promenad med Isak medan jag fick på mig lite kläder. Ibland är det skönt att tassa omkring i morgonrock!
 Ytterligare ett par besök hanns med på förmiddagen. Fick hjälp med att ta ner adventsljusstakarna från vinden.
Jag gjorde deg till lussekatter och bakade ett 50-tal sådana. Isak fick några med sig hem när han hämtades av matte.
Tack vare att jag fick veta om Lesjöforssidan på Facebook i går, fick jag i dag en ny vän på FB.
Catharina var 3 år då vi flyttade från Lfs. Nyss fyllde hon 50 år och på denna långa tid tror jag att vi bara träffats en gång. Gillar FB!

I början av år 1963 åkte mamma hem efter sin långa vistelse hos oss. Vi hade haft julbjudningar och varit bjudna till många och mamma tyckte det var roligt att vara med. Julgransplundring hade vi förstås, som vanligt. Det handlade om lekar, godis, saft, kakor och gottepåsar.
Det blev tomt efter mamma. Hon hade skött om hushållsarbetet, lagat strumpor, stickat vantar och sockar.

I hennes dagbok ser jag att den 19 febr kom Karin, Helge och Christer hem och stannade ett par dagar. Efter det åkte mamma till Vimmerby,fick lift med dem till Tuna, där hon hämtades av Sune.Hon stannade till den 2 mars då hon tog Anders och Lena med sig hem. De stannade till 8 mars då de hämtades av föräldrarna.

Så kom maj månad och den 22 blev en stor dag för oss alla.Från Vimmerby kom Sune, IngaMaj, barnen och mamma. Från Värmland kom vår familj. Vi hade alla under natten tagit oss till Göteborg för att möta "moster Britta". Klockan 6 kom IngaBritta med båten Guayana från Brasilien. Glädjen var stor när vi efter mer än 5 år sågs igen. Vi fikade i hennes rymliga hytt, något fantastiskt tyckte barnen. Tullen kollade så hon inte hade något otillåtet i packningen och det tog en god stund innan vi kunde börja färden mot Jönköping.  Där hälsade vi på hos Stina, som gick sin sjuksköterskeutbildning där.     
 Vi var där några timmar och fortsatte sedan till Vimmerby där vi åt middag hos IngaMaj och Sune. Till Högskulla kom vi vid 22-tiden på kvällen.
Nästa dag skriver mamma att vi "haft familjefest i dag" och det var så rätt. O vad vi gladdes! Det är kanske svårt för den som i dag är ung och van vid mobiltelefoner, TV och flygplan, att fatta hur stort det var, att efter
denna långa tid med brevskrivning och ett och annat "rullband", där vår syster pratat och bandet skickats runt till släkt och vänner för att vi skulle få höra hennes röst nu efter mer än 5 år få vara tillsammans med vår älskade syster.

Efter ett par dagar hemma hos mamma bjöd IngaBritta på brasiliansk mat (minns ej vad men anar att svarta bönor ingick) och på kvällen den 25 maj var vi på Församlingens välkomstmöte. De hade ju hela tiden varit med i förbön och skickat pengar varje månad som hjälp till hennes lön. Det blev en fantastisk kväll! Roligt att vi fick vara med.
Dagen efter var det söndag och då ett offentligt välkomstmöte då många figeholmare och andra var med.
Vi systrar med familjer återvände till våra hem med glädjen inom oss att vi snart kunde träffas igen.
Till Midsommar kom också Helge, Karin och Christer. De åkte hem redan nästa dag. De hade ju sin affär och svårt, också de, att resa bort.
Den 6 juli kom vår familj tillsammans med Dagny och Henry för att sova en natt, innan vi dagen efter skulle ta båten till Gotland, där vi sedan hade en semestervecka tillsammans med våra vänner och deras släktingar.
Samma dag, som vi reste kom en " häftig tromb" dragande fram medförande stor förödelse i skog och mark
berättade mamma senare.
Efter en vecka på Gotland kom vi som familj åter till Högskulla för en veckas vistelse hos mormor. Mamma skriver att Sven åkte vattenskidor. "Det tyckte han var roligt,"skriver hon.
Kerstin stannade kvar hos mormor och "moster Britta" då Georg, Sven och jag åkte hem. Ulla var i Vimmerby.
Familjen samlades igen efter en härlig sommaroch nu började skolan. Sven i klass 8, Kerstin klass 6 och Ulla klass 3.
Ja så blir det som vanligt. Ruth blir sömnig och säger God Natt.

måndag 26 november 2012

Facebook en rolig grej! 2012.


    Så var det måndag igen! Jag fick åka med Linn till träningen. Hon skulle vara i Växjö före klockan två.
Måndagens matgäster kom och jag fick skjuts till Isak som alltid blir glad när jag kommer.
Gick hem och fick besök av Stefan. Vi fikade med god saffranskrans.

Så fick jag ett telefonsamtal, som gjorde mig så glad.En gammal god vän från Lesjöfors, som var mig till hjälp då och då i affären och som vi också en tid bodde granne med.Ulla Östin är namnet, gift med John . Hon var före giftermålet anställd hos Disponent De Geer och hans familj.
Det var länge sedan vi pratades vid och nu fick jag av henne veta att det finns bilder från Lesjöfors på Facebook. Nu har jag ägnat en god stund åt att titta. Så fantastiskt att se alla hus av vilka en del målats med färg som Georg och jag levererat.Men också personer av vilka jag minns en del. Att få se fotot med de unga"blåsarna", där Sven var en av dessa var verkligen roligt. Det fotot har jag inte sett tidigare. Att läsa kommentarerna var också ett nöje för mej. Där var jag ihågkommen som innehavare av Färgcentrum.

Hoppas att jag i övrigt lämnat goda minnen efter mig.
Nu drar jag vidare till tiden i Lesjöfors och till år 1962. År 1961 drog ut på tiden med anledning av att det blev ett "prövningens år" för vår familj, men jag säger återigen att det blev ej så svårt ändå därför att vi hela tiden fick uppleva hur Gud var med och som det står någonstans i Bibeln:"I all deras nöd var ingen VERKLIG nöd."Det finns de som känner igen sig skulle jag tro!
Barnen trivdes i skolan och nu hade också Ulla gått sin första termin. Vi klarade oss nu i hemmet med lite städhjälp ibland. Elsa Becker tror jag det var, som kom när det var som värst. Min syster Stina kom och hälsade på emellanåt och var till stor hjälp. Att bo i samma hus som affären var bra för när barnen kom från skolan så visste de att vi fanns i närheten. Ofta gick de och handlade i mjölkaffären, som hade det mesta, utom kött och fisk.

Där beställde vi till varje Nyårsafton en stor Schwarzwaldtårta, som kom med buss till Lesjöfors ,jag tror från Karlstad. Tårtan åts sedan på Nyårsdagen när vi , ofta tillsammans med någon annan familj, lyssnade till Konserten från Wien klockan 12.
Nu började barnen (särskilt Ulla, som var alltför livlig för att ta med i offentliga sammanhang. tidigare) växa till sig. Vi åkte alltid till Örebro på Höstkonferensen och till Stockholm där vi hade farfar och farmor samt våra vänner Dagny och Henry, som också var som farmor och farfar för våra barn. I Stockholm var vi på bio på Norra Bantorget och såg den tredimensionella filmen Windjammer. Vi upprepade faktiskt besöket där ytterligare en gång, då i sällskap med "moster Stina", som blev lika förtjust som vi över att se denna film.

Att hälsa på i Stockholm betydde också att åka till "Körvburn",belägen vid Berzelii park, där det såldes varmkorv, stekt över öppen eld. Så gott,så gott! Det missade vi aldrig. Sommartid var det naturligtvis besök på Skansen och Gröna Lund.

Eftersom vi var "bundna" av affären, så blev det dåligt med semester tillsammans, men i gengäld tog vi vara på den tid vi hade. När vi stängt affären på lördagen plockade vi in mat, spritkök och tält och gav oss iväg på utflykter till olika platser i landskapet eller åkte och hälsade på vänner. Det behövs egentligen inte så stora arrangemang för att få ha det trevligt tillsammans. Georg var den som hittade på roliga saker och jag fixade med en del praktiskt. Vi hade också bil från första dagen i Lesjöfors och det var naturligtvis en tillgång, som inte alla barnfamiljer då hade.


På grund av Georgs sjukdom blev vi medlemmar i "De lungsjukas förening". Där träffades de som var eller varit sjuka, de senare opererade i Karlstad eller Örebro. Av brev kan jag se att det var en hel del. De skrev till varandra och berättade, de som låg kvar i Arvika och de som var ute på "Operationsresor." En fin gemenskap tycktes de ha och omsorg om varandra. Att komma in i Föreningen betydde Bussresor, där hela familjen följdes åt. Ack så roligt vi hade på dessa resor!

Ja nu drog jag iväg igen och vet inte vad det blev. Inte det jag tänkt i alla fall . Men det blir en dag i morgon också om vi får leva och ha hälsan.

Nu får det bli "Gud som haver barnen kär" och så sätta  fart i morgon med det jag inte gjorde i dag.
Sov gott! Gud är god!

söndag 25 november 2012

Barnvälsignelse i Nora 2012. Avslut på 1962.


           Det är söndag kväll. Jag skriver en liten kortis i kväll för jag behöver sova. Det blev sent i går.
Jag åkte med Kristin, Sven och Maria till Nora, där Bernard och Lydia bor med sina två barn. Aline snart tre år och lilla Alfred ett år på nyårsafton. I dag var det dags att bära fram Alfred i Församlingens kyrka, där föräldrarna är medlemmar. Församlingen ber om Guds välsignelse över barnet, utan barndop. Som baptister menar man att ett beslut om att döpas ska göras av egen vilja och då blir det ju senare.
Förra lördagen var vi i Svenska Kyrkan då en präst döpte Jonas (kusin till Bernard) och Jennys son Anton. Båda barnen är välsignade och älskade av Gud. Vilket sätt man än väljer är det stort när föräldrar vill att deras barn ska tillhöra Jesus och den där dop och välsignelsestunden har nog större betydelse än vi anar. Det betyder en "avspark," hörde jag för några år sedan, en präst säga.

Efter en god lunch hos Alfred åkte vi åter till Örebro där Rapport kunde meddela att  Skolverket nu bestämt sig för vad som inte får sjungas och sägas om en rektor valt att ha skolavslutning i en kyrka.
Det får inte vara någon predikan, ingen bön, ingen välsignelse och man får inte läsa Trosbekännelsen. Tillåtet är dock "Den blomstertid nu kommer", för den är ju en vanlig traditionell sång. Likaså "Stilla Natt", som tydligen också anses ofarlig. Ärkebiskopen fick tillfälle att yttra sig i TV och han tyckte det var ett märkligt beslut."Den blomstertid" talar om Guds Nåd och "Stilla Natt"(Har nu glömt vad han sa om den men den var väldigt "farlig") Kändes lite konstigt när jag nyss varit med om att få välsigna ett barn.
Men jag säger åter som kyrkoherden i Mikael, Björn Svärd, vid ett tillfälle yttrade:"Så här tror jag. Se´n får ni tro vad NI vill."

Märkligt nog har det ju visat sig att det inte är invandrarföräldrar som är "räddast".
Men nu till år 1961. Det började mänskligt sett, inte så bra, men det blev ett år då vår fanilj på ett särskilt sätt fick se Guds omsorg, steg för steg, dag för dag. Georg blev helad i sin hals, så fantastiskt och operationen i lungan visade ju också Guds godhet och Hans vilja att svara på bön. Efter Georgs hemkomst från Arvika i augusti firade vi hans födelsedag och hade ett trivsamt liv. Georg åkte även detta år till Bibelskolan i Örebro. Tror att Majny slutade sin tjänst hos oss den hösten men den 28 november kom mamma och stannade till 3 januari så allt fungerade både hemma och i affären. Georg hjälpte nu till och under tiden han var på Bibelskolan hade jag lite hjälp av barnen och någon extrainkallad.
Georg kom ju lagom hem till de uppackningar vi hade att besöka i Karlstad eller Filipstad inför julhandeln.
Georg var också Överförmyndare och den sysslan skötte han även under sin sjukdomstid.

Julen 1961 kunde vi köpa vår första TV, naturligtvis svartvit, men så skönt att barnen inte behövde be grannarna om lov att få titta när det var något extra. Jag minns att också jag vid ett tillfälle var hos grannen i huset bredvid och tittade. Det gällde då Prinsessan Birgittas bröllop.
Vilken härlig jul vi hade, med en frisk pappa detta år! På annandagen kom också Stina  till oss och följde sedan med mamma till Vimmerby och Figeholm den 3 januari.

Nu är det dags att sova. Tack gode Gud för Din närvaro i dag. Jag har så mycket att tacka för så mitt hjärta flödar över av tacksamhet till Dej! Tack för att vi alla får vara omslutna av Din stora kärlek!

lördag 24 november 2012

Tillbaka till 1962 och Lesjöfors.



            Har tidigare berättat om början på år 1962 då mamma var hos oss i tre veckor i januari. Sedan några dagar i Vimmerby. Läser i hennes dagbok hur hon efter hemkomsten till Högskulla varvar tiden med att väva, klippa mattrasor och ny väv igen så fort hon slutat den förra, karamellförsäljning, besöka vänner, ha gäster på mat eller kaffe. Denna lilla arbetsmyra! Stina i Jönköping, IngaBritta i Brasilien, Helge och Karin på Mörkö, jag och Georg i Värmland. Förstår att det var viktigt med vännerna. Ensam ville hon inte vara.
Det blev påsk och på påskdagen den 22 april kom Helge, Karin och Christer hem och stannade till dagen därpå då de for vidare till Hjorted. En vecka i mars hade Lena och Anders varit hos mamma en vecka.
Den 16 maj fyllde hon 63 år och alla barnen hade skickat presenter eller pengar och många vänner kom på besök.Den 22 maj skriver hon:" Slutat väva i dag. O, så skönt! Plockat undan vävstolen." Då hade hon vävt mattor på beställning åt än den ena än den andra från 5 februari då hon började.Klippt mattrasor och dessutom  ibland jobbat på karamellfabriken, sålt karameller på auktioner och marknader, deltagit i många möten i församlingen och hela tiden umgåtts med sina vänner. Jag blr lite yr av att läsa om allt! O, forna tiders kvinnor!
27 maj skriver hon:" Mors dag. Hu vilket ösregn!Jag sitter ensam hela dagen. Vilken lång och ledsam dag! Varit på möte i kväll. Tagit Ture , Greta, Alice och Kalle, med hem på kaffe. Som tur var gillade hon att läsa så söndagarna användes till detta och till brevskrivning. Att baka, sticka, väva på en söndag var otänkbart. På den tiden. I alla fall var mamma mycket noga med detta.
Den 9 juni var det pingstafton. Då kom Georg, jag och barnen på besök och stannade i två dagar. Ulla blev kvar hos mormor. Efter ett par dagar kom kusin Lena från Vimmerby också. Nu blir det roligt i Högskulla.

13 juli kom Georg och Kerstin tillsammans med Sigurd Östin och Daniel Stolpe, för att de skulle rödfärga mammas stuga.Då står det faktiskt:"Jag trött och yr i huvudet. Men allting går!"

Mamma till fabriken nästa dag men Georg fixade frukost till både barn och målare. "Duktigt gjort", skriver mor, som naturligtvis fick ta hand om övrig matlagning då hon kom från fabriken.
Målarna från Lesjöfors hann både med en dags utflykt till Öland och en fisketur med vår granne, yrkesfiskaren. När målningen var klar åkte Georg, Kerstin och gubbarna hem till Värmland men redan efter två dagar kom en familj från Finspång och hälsade på och stannade en vecka.
Den 4 aug. kom fem personer för att övernatta och dagen efter kom två familjer från Skövde för en natt vid havet. Tro inte att mamma skulle tycka annat än att det var så roligt.

Den 10 aug. kom jag och ett par dagar senare for vi till Vimmerby och lämnade Lena där och sedan hem till Lesjöfors .
Men hos mamma fortsatte det att komma gäster och mamma skriver gång på gång hur roligt och trevligt de har det.
Denna sommar var Kerstin på Fotö, hos Georgs kusin Gunbritt och hennes familj. Sven var med sin kompis Rejo och hans föräldrar till Finland, där de hälsade på släkten. Georg var säkert på läger på olika ställen och så jobbade vi förstås i affären.
Nu är klockan alldeles för mycket så jag får nog sätta på "larm" om jag skall vakna i morgon då jag skall till Nora. Ha det gott alla kära vänner!

Figeholm, Växjö, Örebro 2012.


     Ja så sitter jag här igen och ska försöka förmedla lite av senaste tidens upplevelser. Hoppas att en del av mina bloggläsare hunnit läsa ifatt och att de andra inte har tröttnat utan hänger med nu när jag återupptar bloggandet.
Det är precis en vecka sedan jag sist skrev något och det hinner ju hända en del på en vecka. Ska nu försöka att fatta mig kort.
I måndags strålade vi samman hos Stina, som fyllde 78 år. Helge,IngaMaj och jag samt en vän från bygden som jag ej sett på många år, Dorothy, som kom i sällskap med Helge. De har båda förlorat sina partner och har nu återknutit sin kontakt från ungdomstiden. Så roligt för oss alla. Varför gå ensam om det finns någon vän att ha kontakt med? Vi syskon har utvecklat en tradition att vi ska träffas en gång pr år, trots avstånden.
För varje gång blir vi äldre och lite skröpligare, men vi har fortfarande "huvudet i behåll", något som vi är oerhört tacksamma för.Eftersom Stina bor kvar i vårt föräldrahem så framkallade det en del minnen från         barndomen." Fiskarns" Margareta, vår lekkamrat, bor också kvar i sitt föräldrahem i Högskulla och var naturligtvis också med hos Stina. Vilken dag det blev!Naturligtvis blev vi bjudna på äkta, hemgjord ostkaka med jordgubbar och vispgrädde. Stinas ostkakor är berömda! Vi tog ett foto och det kommer att visas här senare. Först måste det föras över till datorn och, ja ni vet....

På tisdagen åkte vi tre systrar till Växjö, där IngaMaj bor.Min bloggmedhjälpare, mitt barnbarn och min vän Linn,  studerar där och kom så klart på besök. En dag åt vi surströmming, då också vår vän, Birgit Knutsson,kom och delade den glädjen med oss. Det var ej första gången och jag hoppas, ej den sista!

Linn ämnade sig till Örebro för att gratulera sin bror, som fyllde 18 år på fredagen, så vi gjorde sällskap i Linns bil och jag kom på det sättet hem enkelt och snabbt.
I dag har vi firat på riktigt med kalas, presenter och mamma ElseMaries jättegoda och vackra tårta.



lördag 17 november 2012

Kvinnofrukost i Örebro 2012. Värmland igen.


      Fick skjuts av Elsemarie till Filadelfia . O, så många kvinnor det var samlade där!Cajsa Tengblad, friskvårdspedagog, var i dag föreläsare och talade om "Revolt mot duktigheten-- om att finna vilan i den jag är." : Jag är värdefull!
På hemvägen tittade jag, som alltid när jag är utr en lördag, in på Brao Begagnat. Två efterrättsskålar hittade jag. Samma sort som vi hade när barnen var små och som jag nu försöker samla för att de ska få några var.Blir alltid lika glad när jag hittar något exemplar.Så hittade jag också några ex av gamla Bamsetidningar.Kan bara inte slitas från Bamse!Vi har umgåtts i så många år!
Dagen har varit lite grå, men inget regn och fortfarande 6 grader.

Nu ska jag packa det nödvändigaste och åka iväg en sväng för att träffa mina två systrar och min bror. Det betyder förmodligen att jag ej skriver någon blogg några dagar framöver, så nu kan ni lägga er tidigt , ni som läser den som en godnattsaga och inte får den i tid.Sov gott!

Måste väl skriva lite om "forntiden" och det blir då år 1962. Mamma åkte från Vimmerby, där Stina och hon firat jul, till sitt hem på nyårsdagen.Sedan kan man läsa om hur hon varje dag hade besök och / eller var hos vänner fram till 10 januari, då hon åkte från Figeholm klockan 6 på morgonen och kom fram till Lesjöfors klockan ½9 på kvällen. Tåget gick bara till Persbeg. Där hämtades hon och Anders (som hon tagit med sig från Vimmerby) av Bo Östin (för att Georg och jag ej hade tid.) 
Den 14 jan. var det avskedsmöte för Elof Karlsson, pastor i den andra baptistförsamlingen. De flyttade till Malung. Nu förlorade Lesjöfors en fin människa. Anspråkslös till det yttre, men med "guld" i hjärtat. Han gick omkring, som Jesus gjorde. Hälsade på sjuka och ensamma, tog tid med människor. Dessutom härstammade han från Mörtfors, inte så långt från Figeholm och det gjorde att vi hade en del att prata om när han kom in i affären.

Dagarna gick och vi var ibland bjudna till vänner då också mamma var med. Georg var fortfarande konvalescent och tog det lugnt. Mainy var ledig några dagar men kom åter och vi hjälptes åt i affären. Jag körde posten. Mycket snö på gator och vägar.
Den 22 jan. åkte Georg till Skara med tåg. Ida Andersson , Västgötaevangelisten , hade träffat Georg när han var på Bibelskolan i Örebro och det blev då bestämt att han skulle vara henne behjälplig en tid på nya året.

Ida hade under sitt liv låtit bygga många små kapell runt om i trakten av Skara och hade behov av medarbetare. Efter en vecka åkte jag dit över helgen och hämtade honom.Han orkade ej så mycket ännu.

Den 29 jan var det 23 minusgrader enl. mors dagbok. Den 30 januari fyllde Sven 12 år och vi firade honom med presenter, pengar och tårta. På em. kom en del kompisar och uppvaktade.
Dagen efter åkte mamma och Anders klockan 10 på morgonen och kom till Hultsfred klockan 8 på kvällen, där de hämtades av IngaMaj och Sune.Ett par dagar senare var hon åter hemma i sitt kalla hus i Högskulla.
Ja, så var det slut med hjälp från mammas dagböcker ett tag igen. Nu blir det att gnugga geniknölarna och minnas på egen hand. Kan nämna att mors liv med kontakt med vänner varje dag, fortsatte som vanligt.Man kan inte, när man läser dagboken, finna en enda dag då hon är ensam och det gläder mig.Hon mådde bra!
Nu tänker jag inte skriva mer i kväll  för det finns en del annat att göra. Ska försöka hinna vara med på Gudstjänsten i kyrkan i morgon och då måste jag ha allt packat och klart i kväll.

Så önskar jag er en skön kväll och om några dagar hörs vi igen.
Läste häromdagen på Facebook:"En av de bästa gåvor vi kan ge oss själva, är tid ensam med Gud." Så sant.

fredag 16 november 2012

Fortsättning och ev. avslut.


          Eftersom det annorlunda året 1961 ej tog slut i mitt förra inlägg, så tar jag upp tråden igen.
Dagen blev mild. Klockan är ½8 och det är fortfarande 6 grader.
Rapport berättar om upptrappade strider mellan  Gasa och Israel. Från Gasa skjuts raketer mot Israel och  Israel fäller bomber över Gasa. Så sorgligt, så sorgligt! Sverigedemokraterna har nu tre "time out" eller "avhopp"på grund av att ett bråk förekom på Kungsgatan i Stockholm. Bråket filmades och först nu har filmen offentliggjorts sedan Expressen fått tag på den.
"Flera hundra jobb försvinner från Trollhättan". Det duggar tätt nu. Befolkningen ökar och arbetslösheten är hög. Må Gud förbarma sig. I Västervikstrakten har folk nu tröttnat på vildsvinen ,som förstör gräsmattor och annan mark.Nu ska de bort enl. Rapport. Alla jägare i trakten ska samlas och skjuta, skjuta tills alla svin är borta. Även i Högskulla härjar de enl rapport därifrån. Ska snart åka dit och kolla!
Milt ska det vara ett tag till, så äpplena får övertäckta ligga kvar på altan ytterligare några dagar.

Det där med brevrazzian i går kväll har tagit en del av min tid i dag.
I ett tidigare inlägg berättade jag om att vi det ödesmättade året 1961 tog en veckas gemensam semester hos mormor i Figeholm.Vi åkte hem till Lesjöfors den 7 augusti. Georg hade permission bara den veckan och reste dagen efter vår hemkomst tillbaka till Arvika. Han skrev genast brev om hur svårt det var att åka tillbaka och hur mycket han redan längtade hem.Återger en del av brevet:" Var gång jag far hemifrån och hit och alldeles särskilt i går, så känner jag det som om en förlamande bedövning skulle sänkas över mig och jag tycker det är som om jag placerades in i ett tomrum, ett vacum, där jag måste vara totalt ensam. Så beskriver han, i väl valda ordalag,  hur brev och telefonsamtal från oss därhemma  är " som en stråle av solljus i regntunga skyar, som syrerik luft när man lider av svår andnöd, som helande balsam i svidande sår!"

Georg , och även jag, såg det här året som en förberedelse för något nytt i våra liv.Georg hade inom sig en av Gud nedlagd längtan efter att en dag få gå in i en heltidstjänst för Guds rike, m.a.ord börja jobba som pastor eller något sådant.Vi pratade bara med Gud och varandra om detta. Hösten innan Georg blev sjuk gick han på Bibelskolan i Filadelfia; Örebro ett par veckor och från en församling i Kalmar hade han då fått förfrågan om han  efter nyår, ett par månader  kunde komma till dem  för att arbeta där tillsammans med församlingens pastor. Eftersom jan. febr. och halva mars är "tysta" månader i en färghandel, så såg vi inga problem med det. Georg såg med glädje fram emot att få "pröva på" det som han innerst längtade efter. Så kom allt det svåra, av skilda slag. Vi stod där och bara undrade vad Gud menade.
Jag hade ju räknat med att ensam ta hand om affären under Georgs bortavaro och det visste jag att jag skulle klara denna korta tid. Nu fick jag ensam  ta hand om affär, barn, ekonomi och postkörning under så lång tid.
Och Georg liggande i Arvika med vetskap om allt, utan att kunna göra något. Breven duggade tätt. Och senare telefon.

I papper jag fått i min hand står det att Georg vid inskrivningen annandag jul 1960 vägde 68,8 kg. Vid utskrivningen 31 aug.1961vägde han 81 kg och var "i väldigt fint skick."

Detta år som vi kallade ett år i Guds skola växte denna förvissning om att Gud hade något i beredskap åt oss. Att genom lidande få lära sig att FÖRTRÖSTA är något som inte för en kristen är något negativt. Gud finns ju alltid med. Lämnar oss aldrig, men som jag tidigare sagt, så tycker jag nog att Han är lite långsam ibland. Men det är Han som ser till att pusselbitarna faller på plats och Hans vilja är att vi ska lita på Honom.

Snart var det dags för höstens Bibelskola i Örebro och Georg åkte dit. Inneboende hos en äldre dam på Engelbrektsgatan. Långt senare skulle vi få veta att denna dam var farmor till vår granne, Ulla Östin.
Från Örebro kom det ofta brev. Han trivdes som fisken i vattnet.  Väl hemma igen hjälpte han till med julhandeln. Skönt för han var så duktig med julskyltningen vilket jag inte var bra på. Men sälja, det kunde jag!
 Nu funkade allt i affären, i motsats till året innan. Så härligt att ha honom hemma frisk och glad. De där kilona de gödde honom med i Arvika fick han dock dras med resten av livet. Fast 80 kg för en vuxen man är väl inte så farligt!
I god tid före jul hämtade han våra vänner Dagny och Henry från Stockholm. Vi hade en trivsam och skön jul tillsammans och gladdes över att ha en pappa som var frisk.Året innan hade han 40 graders feber på julafton. Då var Stina hos oss. Den na jul var hon och mamma i Vimmerby.
Så tog då året slut "till slut". Tack för tålamod, ni som följer bloggen. Får se om jag skriver i morgon. 
Sedan kanske jag tar "time out" några dagar. Men misströsta inte! Det kommer mera.
Tack, o Gud , för vad som varit. Tack för allt vad Du beskär. Tack för tiderna som farit. Tack för stund som inne är. Tack för ljusa, varma vårar. Tack för mörk och kulen höst. Tack för redan glömda tårar. Tack för friden i mitt bröst.
Tack för vad Du uppenbarat. Tackför vad jag ej förstår. Tack för bön, som Du besvarat. Tack för vad jag icke får.Tack för livets hemligheter. Tack för hjälp i nödens stund. Tack för nåd, som ingen mäter . Tack för blodets fridsförbund! Psalmer och Sånger nr261.

Så fick också detta år ett gott slut.


         I dag är det som om vädret inte riktigt kan bestämma sig men det ser ut som om solen tänker bryta fram. Hoppas! Temperatur 6 grader. Inte illa!

I gårdagens inlägg berättade jag om Georgs operation i Örebro, juli 1961.
Från Ulla fick jag följande kommentar:"Jag minns pappas berättelse om att doktorn i Örebro sa att"det såg ut som om någon redan opererat". Minns också hans långa ärr från bröstbenet, under armhålan och nästan ända bort till ryggraden. 34 stygn, tror jag. Jag berättade stolt om detta fantastiska ärr för mina kompisar."
Ointresserad som JAG är av " allt sjukt", så lägger jag inte sådant på minnet , men så klart minns också jag ärret. Det fanns ju alltid kvar.

I går kväll gjorde jag en razzia bland gamla minnen som finns i en stadig kartong i källaren. Ojojoj! Nu har jag jobb hela vintern! Jag är samlare och det har sina baksidor. Och förstås motsatsen.

Jag tror att jag ska återge lite av ett brev som han skrev dagen efter ankomsten till Örebro. Kanske något för Kerstin och andra inom sjukvården.Så här skrev han:" Man förstår att det nog är fråga om ovanligt stora ingrepp i människokroppen, som görs på denna avdelning. Bara personalstyrkan säger en hel del.Till max 16 patienter finns här 3 utbildade sjuksköterskor,2 elever och 4 biträden. Det måste tydligen alltid finnas utbildad personal tillhands.( Georgs intresse för sjukhus förnekade sig inte! Ruths anm.) På dörren till avd. hänger en skylt som talar om att besök får ske endast efter avd.sköterskans tillstånd och skylten har enl. syster kommit dit, dels av den anledningen att pat. behöver alla krafter efter op. till annat än besök, men också därför att många besök varit mera "sensationsbetonade", därför att det är så märkliga operationer, som görs på denna avdelning. Åke skall ha samma operation som jag. Den kallas "TAKPLASTIK", därför att man sänker taket i brösthålan, under det att Alberts operation är av mindre omfattning.Betr. besök så får givetvis de närmast anhöriga tillträde utan tillstånd.Besökstiden är tisd. torsd. lörd. och söndag kl 14-15.Men kanske du på söndagen kan få stanna något längre.Jag ska väl tala med syster Eva om det när den dagen nalkas.
Nu får vi ha våra möten "på bönebron" igen. Underbart att den vägen står oss till buds hur långt åtskilda och isolerade från varandra vi än måste vara. Gud är densamme och Han förmår att göra långt, långt mer än vi kan bedja eller tänka. ( Det sista ett citat från Efesierbrevet 3:20.Ruths anm.)
Så sänder jag 3 block med lotter. " Sälj så många du någonsin kan! Albert tackar för hjälpen." I övrigt var det som alltid ett varmt kärleksbrev. Det var en mycket romantisk man jag var gift med!
Att det hela gick långt bättre än förväntat har jag redan berättat om.

Nu är det mitt på dagen och jag har en del att göra så jag säger,inte godnatt utan "hej så länge"! Publicerar i befintligt skick.

torsdag 15 november 2012

SOL,SOL i Örebro 2012.


       Så konstigt det var att Inte ha Isak här när jag vaknade i morse. Solen har lyst hela dagen och det har varit några plusgrader så jag är så nöjd, så nöjd. Gick i det vackra vädret till träningen och därifrån till Isak, som blev glad när jag kom, även om det ej går att jämföra med hans glädje när husse eller matte kommer hem.Men så ska det vara. Vi tog en promenad och jag fixade till det lite på diskbänken innan jag gick hem.
Hade,som sagt stora planer men som vanligt tog jag inte itu med det jag tänkt utan det blev tidning och vila  i stället.Ena dagen si nästa så.

Det mullrar hos Sverigedemokraterna och det upptar mycket av nyheterna i dag.Får se om detta blir till fördel eller nackdel för partiets framtid.
Ligor åker omkring och stjäl koppar från kyrkor, trafikverket och andra. Ett stort problem!
Israel och Hamas i Gasa har ytterligare en konflikt på gång. Från Gasa skjuts raketer, som bemöts av flyganfall av Israel. I dag har både palestinier och israeler dödats.  
Min bror Helge fyller i dag 89 år. Hans syn är fortfarande mycket dålig sedan ett par veckor tillbaka. Nu kan han inte ta bilen till simhallen, som han gjort varje morgon tidigare men bussen stannar utanför dörren så han tar sig dit ändå och fortsätter med att trän och simma.
Han har snälla grannar och i dag kom de med både tårta och present. På söndag tar han bussen till Oskarshamn. På måndag strålar vi alla fyra syskon samman hos "lillasyster" Stina, som den dagen fyller 78år.

Men nu ska jag , som jag lovade återvända till år 1961. Han kom hem både till min födelsedag och till påskhelgen.Så roligt för både barnen och mig. Ulla skulle fylla 7 i maj och en dag i april fick hon gå till skolan på skolmognadsprov. Hon kunde läsa och även skriva hjälpligt så hon skrev några rader till pappa i Arvika och berättade om hur det var.
Av brev han fick från medpatienter ser jag att de , en efter en, skickades till operation.Mest till Karlstad men Georg och två av hans rumskamrater kom till Örebro. Isak, som liksom Georg var sängliggande , hade tbc i ryggen och kom till Karlstad, liksom Majlis.(Mina barn känner till de här namnen.) Han skriver: Du kan inte tro, jag känner mig i så finfin form. Jag känner mig så bra i hela kroppen, ingen som helst värk någonstans. Förut har det inte varit fritt. Du hörde att jag klaga högljutt ibland i Arvika. Hälsa till Åke, Daniel o Fjällis. Andersson är väl i Örebro nu. Hoppas det är bra med honom efter operationen.Hälsa till Britta, Sonja,Gerd, Karin o alla andra på avd. 4.Spelar ni luffarschack ännu? Karin var hos mig i går. Hon kommer rätt ofta nu när det inte är så lång väg.Hjärtliga hälsningar till er alla från Isak.

Georg kom hem till Midsommarhelgen den 23 juni och åkte på måndagen den 26 juni  till Örebro.  På söndagen var han på Gudstjänsten i Saron. Församlingen bad för honom och han var lugn och trygg när han på måndagen åkte med tåg till Örebro. En vecka senare, den 4 juli opererades han och det visade sig att man ej behövde göra något större ingrepp, som förväntat var. Doktor Göthman kom på kvällen in till Georg och berättade glad att "något hade hänt så de behövde bara skrapa lite på "det gamla".

Han opererades en tisdag och på söndagen åkte jag till Örebro tillsammans med Tekla Johansson, en av våra vänner.Vi satt i väntrummet innan besökstiden började. Tekla med en påse frukt i handen. Plötsligt står Georg där framför oss. Fruktpåsen åkte i golvet och vi blev minst sagt överraskade. Tror att besökstiden varade en timme. Så skönt att höra att allt gått så bra och att
 se honom på benen igen.Den 15 juli åter till Arvika. Den 31 augusti blev han utskriven och hade aldrig mer besvär av denna sjukdom. Han fick åka till Hagfors Dispensär för kontroll ett par år efter utskrivningen.
Som familj kom vi nu in i de Hjärt och Lungsjukas  förening , vilket betydde trevliga bussresor emellanåt.
En gång sov vi över i Halden i Norge och barnen, som ej tidigare set norrmännens duntepper kommer ännu ihåg denna hotellnatt, som något fantastiskt.

Den 29 juli fick Georg permission och vi åkte till Figeholm och stannade hos mormor en vecka. Barnen hade inte varit hos mormor denna sommar.
Sedan Georg blivit utskriven  kom han inte in i affärslivet igen.Kontakt med pengar och många människor skulle inte vara bra ansågs det. Men nu var pappa hemma igen och det svåra året nalkades sitt slut. Ibland har jag undrat varför Gud tillät detta med friskintyget som låg i Georgs ficka när han blev sjuk. Och detta med försäkringen på bilen, som skulle betytt att vi inte hade haft någon bilskuld att betala. Och Svens benbrott mitt i allt. När Gud är så rik varför lät Han oss ständigt leva i detta beroende av Honom?
Jag måste säga att genom att se hur Gud undan för undan hjälpte så att vi hade det vi behövde och att leva i ständigt beroende av Hans hjälp så lärde jag mig under denna tid att Gud aldrig sviker. Det håller att lita på Honom och vi led ingen nöd, varken Georg eller vi. Efter den här tiden har vi haft ett bra och omväxlande liv.
Det kommer mera om detta omväxlande liv! Nu är det kväll. Jag bara tycker att Isak finns här i min närhet. Så fort man tar in nya vanor. I morgon bittida kommer husse hit med honom. Matte är i Göteborg med två kollegor från skolan sedan i går. Sov gott sena bloggläsare!  


onsdag 14 november 2012

Jag tror inte längre! Örebro 2012.


      Nej, nu tror jag inte längre! Nu har de sagt i TV dag efter dag att på onsdag skulle det bli så varmt och en sol lyste över vårt område. I flera dagar har jag glatt mig åt detta och planerat för en ordentlig städdag . Altan och garaget skulle fixas inför vintern. Just i dag! Hela förmiddagen gick . Ingen sol och inte så många +grader som jag förväntat. Till slut gick jag ut, och se, arbetslusten infann sig. Jag röjde, bar trädgårdsmöbler, slängde skräp. Mycket trött, hungrig och frusen kom jag in. Nöjd med det jag hunnit med och med den fasta föresatsen att i morgon fullborda verket. Då ska det enl. TV bli kallare men eftersom jag slutat tro så ska jag ge mig ut. Då med barnvagnen full med skräp till,vad det nu heter. Plast för sig, papper för sig . Hela, rena kläder i Myrornas container. Icke användbara plagg i soptunnan.

Ska bli kul att se hur mycket som blir gjort i morgon!

Eftrer denna pers kändes det som om jag ville ligga en stund, men inte vågade jag det! Då hade jag somnat och inte velat lämna sängen, så det var bara att föröka krafterna med två kokta ägg, ett par mackor och ett glas varm mjölk. Så tog jag barnvagnen (mitt fantastiska transportmedel numera) och gick till närbutiken, som inför varje julhelg har en "bakvecka" innan advent. I deras tidning för denna vecka fanns många kuponger att klippa ur och det gällde allt inom "bageribranschen", så nu är julbaket räddat, flerfaldigt. Kom och ta en fika!
Naturligtvis kunde jag ha väntat till i morgon, men då ska jag ju göra klart i garaget. Dessutom har pensionärer 5% rabatt på onsdagar.

Jag slet och drog med barnvagnen absolut fullastad av mig som verkligen är bra på att packa. Det enda jag är bra på och därför framhåller allt som oftast! Det är så roligt att få skryta lite, särskilt när det gäller en så ringa gåva! Ingen kan ju bli avundsjuk.

Men nu ska jag plocka ut på altan mjölk och sådant som hör kylskåpet till,(där är det fullt!). Det övriga får vänta till i morgon för nu går jag till vila, nöjd med min dag. Och mycket tacksam till Gud för Hans hjälp varje stund.O, så skönt att jag orkat, säger jag!

I Romarbrevet 8:31 står det:" Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Därmed säger jag Godnatt till er alla. I morgon ska jag få slut på år 1961,så jag hinner undan lite. I kväll blåser det och jag blir obehagligt påmind om höststormarna från havet i min barndom. Somna fort är det som gäller!

måndag 12 november 2012

Gäddan vägde 3.750 gram. Så god, så god!



    Fattar inte att tiden går så fort när kvällen kommer.Nu blir det en liten "kortis" för jag får ej vara uppe för länge i kväll. I morgon får jag lunchgäst och då vill jag vara pigg och trevlig. Inte trött!

Måste berätta om gäddan jag fick i går. Jag vägde den. 3750 gram varav huvudet stod för de 750. Redan när jag vaknade i morse så började jag fundera på gäddan. Den var av mycket god kvalite`, upptagen i en stor sjö i Norrland. En riktig fjällgädda! Ja just det där med fjäll bekymrade mig en aning. Uppväxt som jag är vid Östersjön och med en fiskare till granne blev det mycket fisk i barndomen. Kanske är det därför jag alltid gillat fisk.På den tiden fanns det gott om fisk i Östersjön. Sämre i dag.
Jag kan för min inre syn se hur mamma och tant Elna stod vid stenmuren och rensade fisk. Gäddor, abborre och flior skulle fjällas. Flundror och ål skulle flås.Allt gick med fart och när det var klart slängdes "renset" ut på marken och fiskmåsarna kom skriande för att få sig ett skrovmål.

Men i dag var det min tur. Där låg gäddan i diskhon och stirrade på mig. Jag insåg att det skulle vara omöjligt att fjälla den inomhus, som det sprätter! Tänkte att "Vår Kokbok" kanske hade något knep. Läste om fisk. Stora fiskar behöver inte fjällas. Sättes in i ugnen i 100 grader en timme. Sedan kan man lyfta bort skinnet. Det lät bra! Gäddan åkte in i ugnen och det var hur lätt som helst att få bort fjällen när den var klar.
Delade den i bitar, panerade och stekte i stekpannan som vispades ur med tjock grädde. Kan försäkra att denna måltid var uppskattad av mina två måndagslunchgäster. Den gäddan var en verklig läckerhet.

I övrigt har det varit en bra dag. " Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne", stod det på en väggbonad i barndomshemmet. Träna hann jag också med och tre promenader med Isak, som tröttnat på att vänta och nu ensam gått till vila.
Såg reprisen från gudstjänsten i går. Nu har KarlErik Sahlberg lämnat över stafettpinnen till en kollega. Arbetet med att hjälpa utslagna människor pågår alltjämt i Klara kyrka där allt fler får uppleva förvandlade liv genom Jesu stora makt att frälsa!
Nu säger jag GodNatt till er alla. Gud är god och älskar varje människa. Alla är lika mycket värda.



söndag 11 november 2012

Vilken dag! Så mörkoch grå!


          Väcktes klockan halv 7 av en liten vovve som satt på golvet vid min säng och med sin tass visade att nu är det nog dags i alla fall! Ibland sover han längre ,men inte i dag. Morgonrock, kappa och stövlar på och ut i den ljumma morgonen. Hela 5 grader Dagen har varit synnerligen tråkig vad vädret beträffar. Den gråaste dag på länge. Jag längtar till vår och sommar. Ingen kyrka. Sov över TVgudstjänsten,sedan jag "tog igen" mitt alltför tidiga uppvaknande i morse. Lyssnade till Närradion och en bra predikan med flera vackra sånger. Ska se TV gtj. på datorn senare.

Har plockat bland den ansenliga mängd papper och tidningar som samlats under lång tid. Jag tror alltid "att det kan vara bra att ha" och så hopar det sig. Nu har jag en hel kasse av en del onödigt som ska slängas i veckan.

Så kom min vän Stefan hit med en STOR gädda, upptagen i en sjö i Norrland i somras. Något att ta itu med i morgon. Spännande. Det var ett tag sedan jag tog hand om en så stor gädda.
Isak har ätit potatis oc fläskkött och är så nöjd och belåten. Han har suttit ute två timmar i dag, bunden vid trappräcket.

Nu återvänder jag till år 1961 och Georgs första tid på sanatoriet i Arvika.
Georg kallar den här tiden för "Guds skola". Han är tydligen fortfarande mycket trött.I ett sammandrag den 31 jan. till 2 febr.skriver han bl.a.:"Man uppskjuter så förfärande lätt till morgondagen det som kräver den allra minsta lilla ansträngning i dag".
I sammandrag 3till 5 febr skriver han:" Aldrig trodde jag väl att man skulle få så här gott om tid! Detta har en mycket farlig baksida som heter slöhet.Så blir det med dagboken.När klockan bli omkring nio på kvällen är det så lätt att bara glida djupare ner i sängen och tänka att det går bra att skriva i morgon bitti och så blir det så lätt glömt.Denna helg har jag inte haft något besök alls men jag har fått prata med min Ruth i telefon både lördag och söndag."
I sammandrag 6 till 14 febr. skriver han:"Kära dagbok! Förlåt att du fått vänta flera dagar! Slöheten griper mig med sina klor så jag orkar knappast kämpa emot.Nu är i alla fall ryan klar och det hjälper något till att lätta arbetstrycket. I söndags var Ernst och Ingrid Ångström  samt Karin och Herman Östell här och hälsade på. Så roligt.
Så har Nils och jag fått börja hos tandläkaren här. Visst är det otäckt men går ändå förvånansvärt bra."


Ur dagboken: Fredag 17 - lördag 18 febr." Ännu en vecka ligger bakom och vi går åter in i helgdagskväll och helgdagsfrid. När lördagskvällen skymmer känns tomheten efter dem därhemma så oerhört stark och timmarna går så oändligt sakta. Men jag får övervinna detta denna helg och tänka på att nästa söndag får jag besök igen, och se´n får jag kanske "permis" såsmåningom.

I dag har KjellJohansson blivit utskriven och vi avvaktar med viss spänning vem och hurdan vår nye kamrat skall vara.Fjellman har begärt förflyttning till C-sidan när Magnusson får åka hem nästa vecka, så det kanske blir två nya här."

Så kommer hans sista sida i dagboksskrivandet.( Det finns många oskrivna sidor i boken.)
Söndag 19 febr:" Söndag. Hemma "en dag i Herrens gårdar, här en räcka fylld av långa, sysslolösa timmar.Vilken enorm skillnad! Undra på att jag längtar hem till mina älskade och till församlingen! Men kanske Gud vill lära mig att verkligen se värdet av allt detta ,som jag alltid betraktat som något självskrivet, helt enkelt." Så avslutar han med en lång och innerlig bön till Gud om att Gud ska forma honom efter sin vilja.
Georg fick permission och kom hem till min födelsedag och gav mig i present den fina ryamatta som han tydligen knutit sängliggande. Sven hade kommit hem från lasarettet i Filipstad och vi fick fira både hans  och min födelsedag tillsammans. Stor glädje. Jag tror att Georg fick vara hemma fyra eller fem dagar.

Så var det slut med hans dagboksanteckningar. Men han beställde material till en ryamatta, mycket större än den jag fick till min födelsedag och hann sy en stor del på denna under tiden han var i Arvika.

Ja nu är dagen slut och nyheterna förmedlar att det varit jordbävning i Burma och att SAS säger upp 1000 arbetare och de som blir kvar får sänkta löner. Varför sa de inget roligt? NÅGOT positivt måste väl ändå ha hänt någonstans. Det har det säkert gjort men av någon anledning har det blivit så att det negativa är mer intressant att berätta om.
 
Ute blåser det och jag gruvar mig lite för att gå ut men en liten sväng utanför huset ska det bli för Isak i alla fall.

lördag 10 november 2012

Barndop. Vad mera?



          Visst är det roligt att ha en stor familj. Det växlar mellan födelsedagar, barndop, bröllop,studentfest,
     barnvälsignelse, familjeträffar. Allt medverkar till att vi får träffas. Sällan kan alla vara med men oftast är de flesta med. Det är tillfällen av stor betydelse för stora och små.

I dag var det barndop i Olaus Petrikyrkan här i Örebro då mitt femtonde barnbarnsbarn döptes.
  Jag har ytterligare ett. Än så länge. Det var två barn som döptes i dag. En liten flicka som heter Siri och så Anton, son till mitt barnbarn Jonas och hans fru Jenny. Barndop och barnvälsignelse betyder att man överlämnar sitt barn i Guds händer och att barnet ska få stöd av Gud och församling i sitt fortsatta liv. En god vän till Antons föräldrar sjöng en fin sång ,som hon själv skrivit. I refrängen sjöng Jonas och Charlotta duett. Ack så fint!

I Syrien fortsätter striderna och många flyr till andra länder. De flesta till grannländerna men även till vårt land kommer många flyktingar. Det är svårt att hitta bostäder åt alla. För att inte tala om arbete, som det är ont om också i Sverige.  Och värre ser det ut att bli.
Isak är så kräsen. Han vill inte ha sina kulor om de inte är blandade med köttbullar, korv eller fisk. Nu fick han lax och det gick ganska bra men en del kulor har han slickat av och lämnat bredvid matskålen. Nu ska vi komma i säng tidigt i kväll. Jag har fått en ny bok att läsa.Men först en liten promenad med Isak. Nu är den gjord och jag är så sömnig. Önskar er alla en God Natt. Vi hörs i morgon.Nu tackar jag dej Gud för alla kära vänner. Välsigna dem och låt oss sova gott. I Jesu namn Amen!


Lördag morgon. Hur blir denna dag?


              Så har jag haft sällskap i natt. Isak har sovit gott, ibland i min säng, ibland på golvet i köket. Strax före sex ringde ElseMarie från Arlanda." Nu ska vi precis stiga ombord. Har sovit gott i natt. Bilen står i garage. Vi har nu suttit precis där vi satt när vi skulle åka till New York!" Det väckte minnen till liv. Vilken resa! Ett minne för livet. Så tacksam jag är för den resan. Att jag fick åka dit med mina barn var ju extra roligt!
Nu snarkar Isak här på köksgolvet, sedan vi tagit en kort kisspromenad. Jag i morgonrock och kappa.Ingen såg oss. Nu är det kaffe och bulle som gäller för min del. En vana från mina år med Georg. Varje morgon kom han med "kaffe på sängen".Nu går jag upp och brygger mitt kaffe själv men minnena finns kvar.

Känns lite konstigt att skriva blogg vid denna tidiga timme, men det gör väl ingen skillnad.
Jag fortsätter att göra små utdrag ur Georgs dagbok, den korta tid han skrev. Det som är genomgående för varje dag är hans tacksamhet till Gud och att han vet att Gud är med både honom och oss därhemma.

Måndag 23 jan." Inget brev från Ruth på tre dagar! Har i kväll ringt henne så jag fick höra hennes röst.

Så har en tillfällig patient fått "låna" Isaks säng för ett par dagar.Tyvärr är han så nervös så han vandrar fram och åter i salen och det är ju inte lugnande precis. Önskar att jag kunde vara honom till hjälp och stöd . Jag känner mig dock alldeles för svag och oduglig därtill ännu."

Tisdag 24 jan."Åter en dag, lagd till mängden av de svunna. Så har den första sidan om 30 dagar svunnit hän och jag börjar i någon mån kunna gången på detta "bygge". När jag ser tillbaka kan jag konstatera att Guds nåd har varit så outsägligt rik över mig och jag har fått förnimma Hans rika kärlek. I dag fick jag 5 brev vilket kompenserade den saknad jag upplevde under "weakenden."

Jag ska innan jag fortsätter, gå tillbaka till det jag inte skrev när jag väl hittat dagboken, som jag trodde att jag slängt. Han hade varit på stor undersökning ett par dagar efter ankomsten. Han skriver:" Av röntgen och undersökningen i dag framgår att förändringarna i vänster lunga är synnerligen väsentliga sedan junikontrollen(då var han ju helt frisk,Ruths anm.) och t.o.m. stora i jämförelse med kontrollen i Hagfors förra veckan. Något har också hänt på höger sida sedan dess. Doktorn sa att allt annat lät som det skulle. Jag frågade vad begreppet "ganska lång tid" och "inte SÅ länge" egentligen innebaroch fick i alla fall fram att tre månader kommer inte att räcka. Ja vad säger man efter ett sådant utlåtande? Egentligen hade det varit naturligt om jag krupit under täcket och gråtit, men Guds nåd är så oändligt stor att Han ger kraft för varje dags behov."
Det skulle bli MER än tre månader. Jag tror dock att han var nöjd med att få vara där han var just då för hans krafter var det inte mycket med så det blev nog så att han fick ta den kraft han fick dag för dag.

Onsdag 25 - lördag 28 jan."Du kära dagbok tror väl att jag alldeles övergivit dig. Men jag har varit så trött och slut flera kvällar å rad och stundtals också nedstämd av beskedet från doktor Lenming,att jag måste ligga länge än. På torsdagen fick jag tillstånd att gå upp på eftermiddagen till La Salle kvartettens konsert i biolokalen. Vilken obeskrivlig njutning! Jag bara önskade att min älskade Ruth fått vara med också. Jag är så lycklig i kväll för jag vet att hon kommer i morgon."

Måndag 30 jan." Så har Isak kommit tillbaka från Karlstad. Det är roligt att få en sängkompis igen och slippa ligga ensam."

Ja nu blev det en tidig blogg så jag säger väl"Ha en bra dag!" Vi hörs igen!

fredag 9 november 2012

De larmade dörrarna och åkte till London. 2012.


            Ja nu har vi bara varandra , Isak och jag. Han ligger på golvet och undrar varför han inte fick följa med familjen till London. Nu blir det att gå till vila tidigt för han vill att jag ska sova när han sover och han bestämmer. Egentligen vill jag också somna tidigt. Ändå blir det sällan så.
I dag har jag bakat två sorters kakor. Allt jag uträttat i dag.
Skulle till träningen i morse men ack, 6 minusgrader. Det regnade i går. Då är det halt i dag. Så blev det ingen träning! Dagen har varit grå. Nu är det 0 grader. Är det de utlovade milda västvindarna som gör sitt intåg?

Jag återvänder till Georgs dagbok 1961. Eftersom han måste ligga och skriva så är det ibland lite svårläst men han skrev en eller två sidor varje dag, av vilka jag endast gjort små utdrag.

Söndagen den 15 jan. skriver han:"Söndagarna är långa men i dag har det varit mer omväxlande deå jag har haft besök. Karl Erik Eriksson har varit här. Han hade vackra blommor med sig och hälsningar från sin fru Mona, från Ruth och Paul samt från Karin och Gunnar. Vänkretsen är större än jag kunnat tro. (Det här var folkpartivänner som vi började umgås med redan under vår tid i Kil. Ruths anm.) Så ringde farfar och sa att de kommer på lördag. Så det blev ändå en hygglig dag."

Måndag den 16 jan."I dag har Isak åkt till Karlstad för undersökning av sin rygg.Nu är jag ensam på salen när de andra går ut.Jag har fått låna en skrivmaskin så brist på sysselsättning har det ändå inte varit.
Humöret på salen är det allra bästa nu igen och pajasen Åke gör allt för att locka oss till skratt. Den mannen har ett sprudlande gott humör, som smittar av sig på oss andra."

Onsdag den 18 jan."I dag har jag haft besök av Siri och Artur Andreasson. De överlämnade också en vacker blomma från församlingen i Nordmark. Tänk så många som tänker på mig och de mina hela tiden."

Lördag 21 jan."I dag har jag tillbringat praktiskt taget hela dagen i farfars, farmors och Ingrids sällskap. På eftermiddagen hade jag t.o .m riktiga kläder på mig för första gången sedan julafton. Men o, vad jag är trött i kväll!"

Ja nu blev jag också trött. Var ute med Isak en kort stund. ElseMarie ringde att de nu är på hotellet på Arlanda och sover till kl 5 i morgon bittida då de måste upp för att ta flyget till London. Det blir Tobias första besök där. Nu till sängen. Tack för i dag, Gud! Skönt att veta att Du ständigt är med! Amen!!!




torsdag 8 november 2012

Nattvardsgudstjänst en helt vanlig dag 2012.



           Har svårt att komma igång på dagarna. Men efter klockan 11 går det skapligt.
Blev i dag hämtad till kyrkan där det var Gudstjänst för daglediga.
Det var en fin stund med ganska många deltagare. Inleddes med den gamla fina sången "Sjung om Guds rika kärlek famnande världen vid! Sjung om det blod som skänker sargade hjärtan frid.Och refrängen "Kristus på korset vunnit frälsning för var och en. Han har i sig förenat människa och Gud igen. Brusten är templets förlåt, vägen är öppen ,fri. Öppen till nådastolen för dig och mig."
Det där med att templets förlåt brast när Jesus dog på Korset är så fantastiskt tycker jag .När det stora draperiet rämnade mitt itu var det inte längre bara översteprästen som fick tillträde till rummet innanför. Nu var försoningen med Gud ett faktum och varje människa fick fritt tillträde till Gud. I Matteus 27 kan vi läsa om detta, det största som någonsin hänt mänskligheten.

För mig blev det lite känsligt när Öjvin och Per sjöng "Jag kom till hans lustgård alle´n ", och även "O, jag ser en vitklädd skara". Båda dessa sånger sjöng Georg och jag tillsammans i våra unga dar. En strof lyder"Och de vänta,ja de vänta tills en gång jag möter dem i de evigt sälla rymder. I vårt rätta fadershem." PerErik Boström berättade att han sjungit i Filadelfiaförsamlingen i 70 år. Många solo och duettsånger har det blivit genom åren.

Jag har ju i mina senaste inlägg berättat små avsnitt från Georgs dagbok under tiden i Arvika och ska göra det nu också. Jag säger, som jag sagt förut att den här tiden var en prövningens tid för oss men det var  förunderligt hur bra vi alla tog det. Vi var inte nedtyngda varken barnen eller vi föräldrar. Jag hade ju fullt upp med affären och ägnade kvällarna åt barnen och juniorarbetet, där de också deltog. Så var vi förstås på möten i Saron. Barnen hade kompisar och livet rullade på. Värre var det nog för Georg och han skrev att han väntade på dagen då han skulle få komma hem. Vi skrev brev var eller varannan dag och när han senare fick vara uppe så ringde vi. Hela tiden hade vi tryggheten i Gud och vi var glada för att vi visste att Han var med oss och att Han har sista ordet. Så ingen behöver tycka synd om oss.

Ur dagboken igen.Torsdag 5 jan. 1961."Dagarna börjar mer och mer likna varandra som pärlor på ett halsband, nu sedan den första nyhetens omväxling sjunkit undan. Än så länge avbryts enformigheten av  att jag nästan varje dag får blommor. I dag från Elna och Erland Stolpe och i går från fröken Qvarnström och hennes mamma. Vilken överraskning!" Dessa två var kunder i affären men inga vi hade närmare kontakt med.

Måndag 9 jan."Förmodligen skall jag till doktorn för röntgen i morgon.Ska bli skönt att få prata enskilt med doktorn igen och få höra hur det verkligen är. Vill också fråga om jag kan få börja med ryamattan nu. Isak har börjat arbeta med en skinnbjörn i dag och jag blir så avundsjuk på honom.
Samvaron på salen är väldigt bra och betyder naturligtvis mycket för humöret. Isak är också gift och har samma äktenskapliga syn som jag."
För att visa hur det kunde vara på ett "långtidssjukhus" återger jag följande: Tisdag 10 jan. " I kväll är stämningen lite dyster här.En av sjukhusets patienter har "sprungit med sladder till doktorn" om en kamrat, vilket medfört att denne måste lämna sanatoriet. En otrevlig historia som drar med sig allmänt gruff och en känsla av olust för oss alla. Det är ju tråkigt att hamna mitt uppe i detta, som ny patient. Styrelsen för patientföreningen har haft extra sammanträde i kväll och skall träffa överläkaren i morgon.
Har varit på röntgen i dag och doktorn sade i alla fall att det såg något bättre ut på höger sida nu. Fick ett jätterart brev från Herman Östell i dag, som ett synligt bevis på verklig broderskärlek."

Det var roligt att se hur blommor, brev och besök gjorde honom så gott.
Onsdag 11jan. "Gud är förunderligt god och jag vilar så tryggt i Hans famn!
Har nu fått börja knyta på ryan och hoppas att jag skall hinna få den klar till min älsklings födelsedag i mars.
Har pratat med henne i kväll.Torsdag 12 jan.I dag fick jag brev från Lars och från Flore Liljegren.
Livet på avdelningen har kommit in i lugnare banor igen sedan x rest och de svallande sinnena lugnats genom klarläggande besked från sjukhusledningens sida. Vår rumskamrat Fritz har valts till patientföreningens ordförande och han torde vara mannen som kan segla skutan i hamn.
I kväll är det julgransplundring i matsalen och vi "sänglägen" har lugn och skön hemmakväll på salen.
Tycker att jag blir slöare och slöare. Om det nu kan bero på medicinen , som de andra påstår, eller vad det nu kan vara." Nu lämnar jag dagboken för denna gång.

Åter till Örebro.
Ute är det i kväll ett par minusgrader, men i dag har det regnat. Vägarna kommer att bli hala till i morgon.
Nyheterna meddelar att det ena varslet efter det andra drabbar vår arbetsmarknad. Nu ser det ut att gunga för SAS. Lärare blir sjukskrivna. Ny ledare i Kina. Ny president i USA. USÖ bäst i Sverige på akut vård.
Vargattack mot får. Betygsgapet mellan tjejer och killar blir större. Ja detta några nyhetsrubriker.
Av 49 får på en gård i Ervalla rev vargen 26. Oskadda återfunna 9.Resten saknade. Inte roligt.
Roligt är att det ska bli ett par grader varmare på lördag,söndag.
" Det goda du gör i dag, kommer kanske att vara glömt i morgon. Gör gott ändå!"  Sov gott! Gud är god!










       

onsdag 7 november 2012

Ingen dag är den andra lik. 2012.


        I dag valde jag att ha Isak hos mej. Vi lyssnade till Nyheterna och fick veta att Barack Obama blev  omvald till president i USA i gårdagens val. Så nu är det över för denna gång.
Telefonen ringde. Det var min vän Stefan. "Kan jag komma nu och hämta stolarna. De behövs i Tysslinge."Han jobbade i somras i Tysslinge när svanarna kom i massor och mellanlandade där som vanligt.  Många  åker dit och ser detta "skådespel" och det fattas ofta stolar så nu kommer de till användning. Georg hade själv snickrat ihop dem för ca 35 år sedan och det fanns inga fel på dem.
Eftersom jag aldrig varit i Tysslinge så blev jag erbjuden att få följa med. Isak var lycklig över att få åka bil. Ett av hans favoritnöjen. På hemvägen stannade vi hemma hos Isak och där blev jag kvar hela dagen.Familjen på fotbollsmatch och jag strök in en del av tvätten innan jag fick skjuts hem.
Så annorlunda dagen blev! Mot vad jag tänkt, alltså!
  
I mitt inlägg i går återgav jag en del ur Georgs dagbok från tiden i Arvika i början av år 1961.
Nyårsdagen då jag var där på mitt första besök. Det skulle bli flera.
Den 2 januari skriver han:" Så har jag nu tillbringat en hel vecka här i Arvika. Ännu känner jag mig som en främling men det kanske blir annorlunda när jag i morgon får flytta in på sal 5, där jag får fyra medpatienter."

"Dagen har annars varit tyst och stilla. Jag har skrivit brev till min älskade Ruth och till alla tre barnen, till pastorn och församlingen. Så ber jag till Gud om ro för natten. Jesus, min konung,välsigna också min lilla Ruth, min älskade hustru, och våra små! Tack för denna dag, Du gode Gud!"

Söndag 8 jan. skriver han:" Egentligen blir det inte stor skillnad på söndag och vardag här. De patienter som får vara uppe markerar det dock genom att ta fram kostymer och vita skjortor men själva dagen blir nästan längre för det går ingen rond och det kommer ingen post."


Han skriver också att det gick bättre än han trodde att komma in på en sal och få medpatienter. Hur de kokar kaffe på salen (om jag fattat rätt) och bjuder Georg kaffe på sängen. Det brukar han själv vara bra på så jag anar att den sysslan tog han nog över när han slapp vara sängliggande.
Nu tänker jag i alla fall bli sängliggande för klockan är mycket och nu är dagen snart slut. Jag säger som Georg:" Tack för denna dag Du gode Gud! Sov gott alla sena bloggläsare! 

tisdag 6 november 2012

Sjuk eller inte? Det är frågan.


     Kände när jag vaknade i morse att det var något som var annorlunda. Det tog längre tid än vanligt att "komma igång." Minusgrader, även om bara två gjorde mi mera nedstämd. Jag har en ständig ovilja mot  sådana grader. Förmiddagen skred sakta fram men till slut var jag i alla fall på väg till Isak. Innan dess hade jag på FB frågat om någon ville ha en diskmaskin och 4 trädgårdsstolar i trä. Trots att jag ej kände mig kurant så greps jag av någon slags otålighet när jag tänkte på hur trångt det är i garaget och hur länge de där stolarna  stått ute på gården påminnande mig om allt annat som ej blivit gjort.
Jag stannade inte länge hos Isak i dag. Filip kom  hem och Isak fick sällskap. Jag ville hem och lägga mig i sängen.
På FB hade jag två intressenter, som sett min lilla "annons". Får se hur det går!

Så till Lesjöfors och år 1961.Som jag tidigare skrivit så skrev Georg dagbok i början av sin vistelse på lungkliniken i Arvika.
Onsdagen den 28 dec. skriver han att han blev så lycklig över att doktorn på ronden lovat att jag hade tillåtelse att komma på besök på söndagen och att "frun får stanna så länge hon vill". Samma dag hade han haft sitt första besök.Medicineringen med Pas i tablettform och Streptomycin genom sprutor sattes in första dagen."Så nu kommer jag att bli stucken", skriver han. Torsdagen den 29 dec: "I kväll kom syster UllaBritt in på mitt rum med blommor från Ruth och barnen.Då var det inte långt till tårarna."
Samma dag skriver han att "I dag är första dagen på hela december månad då jag varit feberfri! O, att det fick fortsätta så! Annars har det varit en ganska enformig dag."

"Fredag 30 dec.I dag fick jag promenera ner till Röntgen för s.k. Tomografi och undersökning (fotografering) som avser att visa håligheternas exakta läge i lungan." Så står det och jag förstår som vanligt ingenting. Vidare skriver han att han fått paket från Kerstin med mandariner, nötbitar och chokladkaka, som hon själv bakat..
Nyårsafton 31 dec. :" Tack o Gud för detta år! Så har också denna dag gått över i afton och mörkret utanför mitt fönster har tätnat mer och mer. De sista sekunderna av detta år ilar iväg och det nya-- det oskrivna bladet står för dörren. Här gör personalen allt för att vi ska känna att det är helg. Förutom dopp i grytan, lutfisk och gröt, har vi fått frukt, godsaker och nötter in på rummen.
Fick blommor också i dag. 7 röda nejlikor från postpersonalen i Lesjöfors.Här finns nu en mängd av blommor!

Nyårsdagen 1961." Hur skall jag kunna beskriva denna årets första dag?" Så fortsätter han med att skriva om mitt besök.Om alla hälsningar från kunder och vänner. Hur det gladde honom.Han skriver: "Stina, Ingegerd och Lasse var också med häruppe och jag fick vinka genom fönstret till Sven och Kerstin, som inte fick komma in."  Det var så att jag var lite rädd för att köra de 18 milen i vinterväder på dåliga vägar så jag bad Lasse Östell att köra . Varför? Undrar jag nu . Vi tre tjejer hade ju alla körkort.Men han var ju man och män var på den tiden ansedda som bättre bilförare! Skämt åsido. Jag var tacksam att Lasse följde med. Resan gick  bra och trötta kom vi hem. Sist i dagboken för den dagen citerar Georg en sångvers: "Jesus kär, var mig när och livets väg mitt hjärta lär.När dagen gryr, när natten skymmer, Jesus kär, var mig när!"
 Att Sven och Kerstin inte fick komma med in var ju tråkigt men de ville följa med trots att vi visste det. Därför fick Ulla stanna hemma hos mormor och slippa den långa resan.
Nu har mörkret fallit också över Örebro och det ser ut att bli en kall natt.
 Just nu meddelas i rapport att Systembolaget i dag börjat med hemleveranser av sina varor. Samma priser som om man köper i butiken. Tänk om jag kunde beställa mjölk och få den levererad till dörren!!! 
  I dag väljer USA ny (eller gammal) president. I morgon vet vi hur det blev.
 Jag ska nu ta en varm dusch och ta det lugnt för i morgon vill jag vara frisk och ha lite mera action än i dag.
" Att gå genom livet och underskatta sig själv är som att köra bil med handbromsen åtdragen." ( Maxwell Maltz) Sov gott!

måndag 5 november 2012

Träning, Matgäster, Hundvakt, Tjejträff.



        Så blev det kväll också denna dag. Började med träningen. Så mycket folk i dag. Skippade ett nummer men kände mig ändå vältränad när jag gick hemåt. Lagade mat till mina två måndagsmatgäster. Fick skjuts till Isak och vi tog vår vanliga promenad. Lagade lite mat till familjen när jag ändå var på plats. Fick skjuts hem . Hämtades av en god vän till tjejträffen. Det var länge sedan vi träffades men det är alltid roligt när det blir av. Rebecka har ett vackert hem och bjöd, som alltid på god mat. I kväll fick vi svamppaj med god sallad, härlig äppeldryck och senare chokladtårta garnerad med hallon och grädde. Gottgott! till kaffet fick vi också njuta av vacker solosång av vår värdinna! Vilken kväll! Ovanligt ,men roligt, att hon hämtade en gästbok där vi fick skriva några rader, så hon ska veta när vi var där och kan bli oss andra till hjälp när vi ska "bju igen". Det får inte gå för lång tid till nästa träff. Vi avslutade kvällen med att tala med Gud, som är allestädes närvarande och som kan hela och hjälpa. "Bed så ska ni få", sa Jesus.

Nu är intyget inskickat till sjukhuset och jag inväntar Georgs journaler från operationen i juli 1961.

I radionyheterna hör jag hur orkanen Sandy härjat också på Haiti och förstört för stora summor. Det gör mig ont att höra. De har ju ej hunnit repa sig från förra naturkatastrofen.
Annars är det mest tal om presidentvalet i USA. Börjar bli tröttsamt nu! Det är kanske ändå lugnare med att ha ett kungahus.
Men nu vill jag avsluta för i dag och önskar er alla en God Natt! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.....

söndag 4 november 2012

Oförglömlig gudstjänst i TV 2. Och lite mer.


           Hade väl funderat på att gåtill kyrkan men blev sittande framför TV 2 och såg gudstjänsten i Klara kyrka med Karl-Erik Sahlberg som predikant och ett gäng människor av skilda slag som deltog på olika sätt. Att höra mannen som varit missbrukare i 35 år, men som fick ett Jesusmöte som förändrade hans liv var gripande. Nu är han en hjälpande hand till sina medmänniskor. Så härligt att se dessa vänner sjunga ut sin tro på Jesus! Man kunde se glädjen hos dem. O vad jag älskar det arbete man bedriver i Klara Kyrka. Befinner du dig någon gång i Stockholm så titta in i kyrkan , sätt dig i en bänk och känn in atmosfären. Du blir sittande där en god stund. Ofta har jag tänkt att hade jag bott kvar i Stockholm så hade jag funnits med i den kyrkan.
Ser dock att Jesus rör vid människor också här. Och mer ska vi få se. Jesus lever och får ständigt nya efterföljare.

Så hände sig att min bosniske vän kom. Han har varit sjuk i tre veckor men var nu bättre och ville hjälpa mig lite i trädgården. Jag satte på mig stövlarna och gick med ut en stund. Så kom då de perenna luktärterna ned i rabatten. Dessutom några plantor i en kruka nedgrävd i gruset nära huset. Spännande!

De sista Ingrid Marieäpplena plockade jag ner. Blev ej så stor skörd i år. Men det finns att köpa om jag skulle bhöva fler. Då är de odlade i Skåne och har förhoppningsvis fått lite mera sol och värme.

Tog mig för att ringa ett samtal till Lesjöfors.Till Mainy, som jobbade hos oss det året då Georg var i Arvika. Så många minnen som dök upp. Den där julen då både hon och Georg var sjuka samtidigt men Mainy kom tillbaka efter några dagar och var mig sedan till stor hjälp under Georgs sjukdomstid. Hon berättade ett minne hur jag höll på med att baka kakor en morgon, öppnade fönstret och sa till kunderna som stod utanför affären och väntade, att jag hade kakor i ugnen,som jag strax var klar med och skulle snart
komma ner och öppna affären. " Och de stod där så snällt och väntade," sa Mainy och skrattade gott. Ja det var på den tiden , när ordet stress inte fanns, mammorna var hemmafruar och folk tog den tid som behövdes.
Jag visste antagligen vilka de väntande kunderna var så jag ej riskerade att förlora kunder. Den risken tog jag säkert inte.Så kom vi ihåg när vi efter fotogenkaminsutbrottet körde alla rökskadade leksaker tillbaka till affären och torkade och dammsög med god hjälp av Karin Stålhammar i Damekiperingen.Vi höll på halva natten första dagen och lika länge nästa. Nu hade det gått c:a 50 år sedan vi pratades vid och så klart ville hon veta om Sven, Kerstin och Ulla och deras familjer. Samtalet blev både långt och intressant.På FB ser jag att Elsemarie och Lasse åter är publikvärdar på Bern Arena. Sista gången enl. uppgift. Det är kallt att stå ute hela matchen plus lite före och lite efter antar jag. De har hållit på länge med detta med anledning av yngste telningens fotbollsintresse då föräldrarna måste ställa upp med tjänster emellanåt. Duktiga har de varit som haft denna "tjänst" samtidigt som de i tre år pluggat på rektorsutbildningen och därtill har tuffa jobb.

Skönt nog tar de en och annan utflykt tillsammans med barnen. Snart tar de några dagar i London då också fästmannen är med. Isak och jag stannar hemma.
I "Rapport" berättar de om hårda strider mellan regeringsstyrkor och rebeller i Syrien. Så lång tid detta nu har pågått. Rebellerna vet vad som står på spel och ger inte upp.Många flyktingar från Syrien kommer också till Sverige samtidigt med att allt fler romer söker asyl här. Det värsta är att det ej finns bostäder åt alla och på Migrationsverket är man bekymrade. Många ensamma flyktingungdomar kommer också så ibland känner jag att jag kanske borde dela med mig lite utrymme. Tidigare i livet skulle jag nog ställt upp men vid min nuvarande ålder känns det ej OK. Hörde på radion i går att många svenska ungdomar åker till Norge för att jobba. Där får de jobb genast medan det är det motsatta förhållandet i Sverige.
Men vi väntar bättre dagar så jag instämmer med prästen i Klara kyrka när han säger: "Var inte rädd". Med tanke på att Gud har sista ordet. Även när det inte ser så ut! AMEN!
Nu ska jag skala äpplen,  skära klyftor och torka dem. Det finns barnbarn som inte gillar godis men tycker om torkade äppelbitar.
Talade i em med en invandrarkvinna, som jag ej träffat under lång tid. Till henne ska jag gå en dag kommande vecka. Ensam, arbetslös och ledsen var hon. Nu publicerar jag innan det drar iväg så ni inte orkar med att läsa. God Natt! Herren välsigne oss och bevare oss! 

lördag 3 november 2012

Allhelgonadag 2012.Kyrkogårdsbesök. Tantkalas.



             Får se hur det går. Det tutar emellanåt i datorn och ibland hakar den upp sig och bara stannar. Men jag försöker. Tråkigt att jag inte vet så mycket och inte förstår mig på den nya tekniken.

Dagen började i lugn och ro och maten var klar i god tid. Mina väninnor kom och vi åt och trivdes, som alltid. Vi har numera vissa vanor och följer dem minutiöst. Värdinnan sköter allt och gästerna tar igen sig efter maten medan kaffet ordnas och sedan följer intressanta samtal. Vi känner varandra väl och kan prata om allt.

En av dem kör bil och de åker hem före mörkrets inbrott. När de åkt hem hämtades jag av Elsemarie och Tobias för att åka till Almby kyrkogård och sätta ett ljus på Georgs grav.
Att komma dit en allhelgonadag och se alla dessa ljus lysa i mörkret är så mäktigt. Allt är stilla och mängden av ljus och människor imponerande.
Jag minns en gång när vi var på väg från graven till bilen och mötte en liten flicka med sina föräldrar. Det var kallt och tösen var klädd i en tjock overall.Plötsligt föll flickan på knä och sa med bestämd röst: " NU, ska vi minnas!!!" Ja, det är många som är där för att minnas. Kanske vi också sänder en tanke till den oundvikliga döden, fast vi väl oftast lever som om den inte fanns. I veckan hörde jag en bra morgonandakt där talaren sa att vi lever antingen i tiden bakom eller framför oss men sällan i nuet.

Jag skrev i ett inlägg att jag ej hittade Georgs dagbok från hans tid på lungkliniken i Arvika. Trodde att jag slängt den. Men nu har jag hittat den. Att skriva dagbok och fotografera var ej Georgs grej men han började i alla fall och jag återger de första raderna, som skrevs den annandag jul 1960 när han började sin långa sjukhusvistelse.

"Kära dagbok, vad skall det bliva av detta tro? Skall vi kunna fullfölja det så att det inte bara blir en första kvällens företeelse utan verkligen en berättelse om hur Gud kan gå tillväga då Han svarar på bön. Klockan är halv åtta och jag har redan varit här på sanatoriet ett par timmar. Alla här har mött med idel välvilja och vänlighet. Resan hit gick relativt bra även om jag på slutet frös en del för att jag svettats mycket och måste ligga i ganska blöt pyjamas. Här blev det dock annat av. Jag fick eget rum där en säng väntade. Efter pyjamasbyte kröp jag ner och bjöds på en härlig middag sedan jag fått buljong för att värma mig med.. Efterrätt, jordgubbar och grädde.Efter maten kom en förtjusande läkare och undersökte mig."

Hela januari skrev Georg varje dag. Sista gången han skrev var ett sammandrag den 21 till 26 februari..Där skriver han om att han frågat doktorn om han kunde få permission och resa hem till min födelsedag den 3 mars.Vilket beviljades. Han skriver:" Jag är så trött på kvällarna så också brevskrivningen har blivit lidande av detta, men nu måste jag försöka rycka upp mig denna vecka! Jag har tänkt överraska mamma men hon misstänker nog något i alla fall för hon var så ivrig att säga att hon skulle besöka mig på söndag, så jag måste säga att hon kan ju få besök med anledning av sin födelsedag. Ja hur det nu går med hemligheten så skall det bli underbart att få komma hem några dagar igen. Sven ligger ju på lasarettet i Filipstad med sitt brutna ben men kanske också han kan få komma hem under tiden som jag har permission. Vi får väl se!"

Så blev det med dagboksskrivandet, som han befarade. Inte så långvarigt.  Han hade inte tid helt enkelt. Ständigt på språng.Kanske att han inte heller orkade. Men hem kom han till min födelsedag och jag vill minnas att också Sven kom hem. Familjen åter samlad i dagarna fem!

Vi hade ännu lång tid kvar innan vi skulle få leva ett "normalt" liv, men hela tiden kände vi Guds närvaro och hjälp dag för dag. Och många nyttiga lärdomar inhämtade vi.

Jaha, då blev det så här i kväll! Jag vet inte alltid när jag börjar skriva var det slutar någonstans. Nu önskar jag oss alla en God Natt. Att leva sitt liv tillsammans med Gud är alltid intressant även under mörka dagar, eftersom de blir mindre mörka genom Guds ständiga närvaro.
Gud, jag tackar Dig!

fredag 2 november 2012

ROSOR.2010.


Rosor i min trädgård år 2010 Det året var de så vackra. I år gick regnet illa åt dem.

Slut hos tandläkaren för denna gång! 2012.


       I går var jag med Elsemarie och Lasse och hälsade på Lasses föräldrar i Katrineholm. Vi besökte också hans moster  som bor på ett vårdhem. Hon har det bra där men nog vore det skönt för henne att få flytta till Himlen. Hon får säkert roligare där. Ibland undrar jag varför människor måste vänta så länge,även när de till synes inte får ut särskilt mycket av livet. Jag har inte frågat Gud om det och jag tänker inte göra det heller.
I går kväll skulle jag till kyrkan, men när jag kom hem så blev jag plötsligt illamående och skakis så jag måste stanna hemma. Gick tidigt till sängs, vilket medförde att jag vaknade vid ett-tiden och sedan hade väldigt svårt att somna igen.

Kom i alla fall till tandläkaren för ett sista besök för denna gång. Fick en liten chock när kvittot matades fram. Över 6.000 kronor. Det mesta jag någonsin betalat en tandläkare på en gång. Priserna måste ha stigit enormt. Undersökning, lagning av 2 hål.En extra röntgenbild och en rotfyllning. Det blev att ta till sparpengarna som tickar på varje månad till någon resa. Samtidigt som jag studsade till vid åsynen av det stora beloppet så tänkte jag att det är väl ändå bra att det finns tandläkare till vår hjälp och pengar brukar rätta till sig med tiden. så jag är ändå glad.

Ringde en god vän, när jag ändå var på stan, och frågade om det passade att jag kom på besök. " Å, jag är så nere i dag. Kanske du kan vara ett ljus i mörkret", fick jag till svar. Jag köpte var sin godbit till kaffet och gick dit och jag tror att hon var lite gladare när jag gick därifrån.

På hemvägen gick jag in till "Myrorna." De hade plockat fram alla julsaker så det blev så klart några tomtar igen. Köpte också en fin Barnens Bibel där. Vet ej vem jag ska ge den till. Ännu. För någon, som blir intresserad av det kristna budskapet, men vet väldigt lite om Bibelns innehåll, är det en enkel och bra väg att läsa Barnens Bibel,  som är kortfattad och med enkel text.Det kan hända att någon sådan får den. Vi får se!
Elsemarie "fiskade" upp mig på hemvägen och körde mig till dörren. Väl hemma så ringde en vän och hade en del bekymmer. "Men o så skönt att jag fick tag på dig", sa hon och så fick jag dela hennes problem. Glad blev jag när hon sa att " jag visste ju att det skulle kännas bättre om jag bara fick prata med dej." Egentligen hade jag inte sagt många ord, men jag hade lyssnat och ofta behövs det inte mer. Brukar be till Gud på morgonen:"Gör mig till välsignelse för någon i dag". Sen tänker jag inte mer på det men ibland händer det saker.


Med posten i dag kom intyget jag behöver för att få ut Georgs journal från Thoraxkliniken.
Hoppas att jag ska få den nästa vecka så att jag på bloggen kan lämna år 1961.

I går åkte Kerstin med sonhustru och sina tre vackra barnbarn till Stockholm för ett par hotellnätter och lite roligt i "kungliga huvudstaden", för att nu härma Pelle Svanslös. De gjorde en liknande resa förra året vid den här tiden. Man ska ta vara på den tid man har att få göra upplevelser tillsammans.

I Amerika har man så smått återupptagit presidentvalkampanjerna sedan orkanen Sandy, lugnat ner sig, lämnande massor av elände och kostnader efter sig.

I morgon ska vi "tre tanter", som träffas, äter, pratar och dricker kaffe tillsammans vara hemma hos mig. Ser fram emot detta. Jag har ostkaka kvar sedan i lördags.

 Är så tacksam att jag blev bra tills i dag. Men nu ska jag till sängen. Sov gott du som läser det här i kväll!
Gud är god. "Edra hjärtan vare icke oroliga. Tro på Gud och tro också på mig",sa Jesus.