Oförglömlig gudstjänst i TV 2. Och lite mer.

           Hade väl funderat på att gåtill kyrkan men blev sittande framför TV 2 och såg gudstjänsten i Klara kyrka med Karl-Erik Sahlberg som predikant och ett gäng människor av skilda slag som deltog på olika sätt. Att höra mannen som varit missbrukare i 35 år, men som fick ett Jesusmöte som förändrade hans liv var gripande. Nu är han en hjälpande hand till sina medmänniskor. Så härligt att se dessa vänner sjunga ut sin tro på Jesus! Man kunde se glädjen hos dem. O vad jag älskar det arbete man bedriver i Klara Kyrka. Befinner du dig någon gång i Stockholm så titta in i kyrkan , sätt dig i en bänk och känn in atmosfären. Du blir sittande där en god stund. Ofta har jag tänkt att hade jag bott kvar i Stockholm så hade jag funnits med i den kyrkan.
Ser dock att Jesus rör vid människor också här. Och mer ska vi få se. Jesus lever och får ständigt nya efterföljare.

Så hände sig att min bosniske vän kom. Han har varit sjuk i tre veckor men var nu bättre och ville hjälpa mig lite i trädgården. Jag satte på mig stövlarna och gick med ut en stund. Så kom då de perenna luktärterna ned i rabatten. Dessutom några plantor i en kruka nedgrävd i gruset nära huset. Spännande!

De sista Ingrid Marieäpplena plockade jag ner. Blev ej så stor skörd i år. Men det finns att köpa om jag skulle bhöva fler. Då är de odlade i Skåne och har förhoppningsvis fått lite mera sol och värme.

Tog mig för att ringa ett samtal till Lesjöfors.Till Mainy, som jobbade hos oss det året då Georg var i Arvika. Så många minnen som dök upp. Den där julen då både hon och Georg var sjuka samtidigt men Mainy kom tillbaka efter några dagar och var mig sedan till stor hjälp under Georgs sjukdomstid. Hon berättade ett minne hur jag höll på med att baka kakor en morgon, öppnade fönstret och sa till kunderna som stod utanför affären och väntade, att jag hade kakor i ugnen,som jag strax var klar med och skulle snart
komma ner och öppna affären. " Och de stod där så snällt och väntade," sa Mainy och skrattade gott. Ja det var på den tiden , när ordet stress inte fanns, mammorna var hemmafruar och folk tog den tid som behövdes.
Jag visste antagligen vilka de väntande kunderna var så jag ej riskerade att förlora kunder. Den risken tog jag säkert inte.Så kom vi ihåg när vi efter fotogenkaminsutbrottet körde alla rökskadade leksaker tillbaka till affären och torkade och dammsög med god hjälp av Karin Stålhammar i Damekiperingen.Vi höll på halva natten första dagen och lika länge nästa. Nu hade det gått c:a 50 år sedan vi pratades vid och så klart ville hon veta om Sven, Kerstin och Ulla och deras familjer. Samtalet blev både långt och intressant.På FB ser jag att Elsemarie och Lasse åter är publikvärdar på Bern Arena. Sista gången enl. uppgift. Det är kallt att stå ute hela matchen plus lite före och lite efter antar jag. De har hållit på länge med detta med anledning av yngste telningens fotbollsintresse då föräldrarna måste ställa upp med tjänster emellanåt. Duktiga har de varit som haft denna "tjänst" samtidigt som de i tre år pluggat på rektorsutbildningen och därtill har tuffa jobb.

Skönt nog tar de en och annan utflykt tillsammans med barnen. Snart tar de några dagar i London då också fästmannen är med. Isak och jag stannar hemma.
I "Rapport" berättar de om hårda strider mellan regeringsstyrkor och rebeller i Syrien. Så lång tid detta nu har pågått. Rebellerna vet vad som står på spel och ger inte upp.Många flyktingar från Syrien kommer också till Sverige samtidigt med att allt fler romer söker asyl här. Det värsta är att det ej finns bostäder åt alla och på Migrationsverket är man bekymrade. Många ensamma flyktingungdomar kommer också så ibland känner jag att jag kanske borde dela med mig lite utrymme. Tidigare i livet skulle jag nog ställt upp men vid min nuvarande ålder känns det ej OK. Hörde på radion i går att många svenska ungdomar åker till Norge för att jobba. Där får de jobb genast medan det är det motsatta förhållandet i Sverige.
Men vi väntar bättre dagar så jag instämmer med prästen i Klara kyrka när han säger: "Var inte rädd". Med tanke på att Gud har sista ordet. Även när det inte ser så ut! AMEN!
Nu ska jag skala äpplen,  skära klyftor och torka dem. Det finns barnbarn som inte gillar godis men tycker om torkade äppelbitar.
Talade i em med en invandrarkvinna, som jag ej träffat under lång tid. Till henne ska jag gå en dag kommande vecka. Ensam, arbetslös och ledsen var hon. Nu publicerar jag innan det drar iväg så ni inte orkar med att läsa. God Natt! Herren välsigne oss och bevare oss!