måndag 28 april 2014

Måndag 28 april 2014. Lite mer Oberammergau.

Passionsspelens stora kör.
Jag har svårt att slita mig från Oberammergau så jag kommer nog att sända ytterligare bilder. Det är så fantastiskt alltsammans och att hela byn är engagerad både med att vara med i spelen, i sina hem ta emot besökande och jobba i restaurangerna. Naturligtvis blir det ett "lyft" för hela byn. Det finns gott om souvenirbutiker också.
År 1984 var det 350 år sedan första passionsspelen, därför denna extra föreställning.

Nu ska jag berätta att vi haft en underbar dag i dag. Varmt och skönt och sol hela dagen. Jag sitter vid köksbordet och skriver. Altandörren framför mig fortfarande öppen fast klockan börjar gå mot 23.00
Så här skulle jag vilja ha det fram till jul.
Dagen har varit skön och fridfull. En matgäst och en som jobbat i trädgården. Så snabbt han jobbade! Tänk om jag skulle gjort det själv! Vad tid det skulle ha tagit. Nu är rosorna klippta på rätt sätt och snart ska jag sätta potatis. Som jag ännu ej inhandlat.
Men nu ska det bli skönt att sova,trots att jag sov ett par timmar på eftermiddagen.
Tacksam för att jag orkat med en del jobb i dag. Förr var det så naturligt att göra en massa saker. Så är det inte nu för tiden.  I nästa inlägg ska jag berätta om Ullas besök på Stadsarkiv i Stockholm. Nu önskar jag oss alla en God Natt. "Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer..."

söndag 27 april 2014

Söndag 27 april 2014.Oberammergau 1984.

I Lukas kap. 19 med början vers 28 läser vi om Jesu intåg i Jerusalem.
Kyrkospel uppfördes i Oberammergau långt före 30åriga krigets dagar men då pesten slog till år 1632-1633 lovade byns invånare att, om den då pågående pesten, upphörde skulle de vart tionde år uppföra passionstragedin. Pesten upphörde genast och år 1634 uppfördes det första passionsspelet. Från 1680 förlades spelen till jämna 10årstal och detta har endast i undantagsfall brutits.
Bearbetningar har skett flera gånger. År efter år samlas massor av människor från hela världen för att bese detta fantastiska spel, som pågår från morgon till kväll med tre timmars uppehåll vid lunchtid.
Då kan det hända att Aposteln Petrus eller Johannes serverar på restaurangen där man äter. Hela byn är engagerad och det är ett stort förarbete. C.a 100 roller spelas av infödda amatörer men genom tradition och grundlig förberedelse under skolad ledning når man konstnärliga resultat. I spelen medverkar c:a 800 personer, alla infödda, en orkester, omkr. 50 personer, och en stor kör.
År 1934 gavs en extra föreställning beroende på att det då var 300 år sedan första gången spelen uppfördes. Samma gällde för år 1984 då 350 år gått sedan första uppförandet.

En fantastisk upplevelse. Spelen pågår från maj till september. Georg hann se spelen många gånger, både 1980 och 1984 eftersom han åkte dit tillsammans med en grupp och vände åter med en ny. Vecka efter vecka.
Georg hann med att  få en del vänner också i Oberammergau och när spelen var slut för dagen gick vi tillsammans till en av dessa, en bildhuggare,Hans Deisenberger, där vi bjöds på förfriskningar och hade en trivsam stund. På kvällen gick vi till Wemstube med Janne ( chauffören?) Vera och Margareta. Enligt mina kortfattade anteckningar.
Dagen efter, den 16, fortsatte vi vår resa.

I dag har jag varit på 2årskalas hos Anton och träffat en del av släkten. Det är bra med födelsedagar för då träffar jag en del av min stora, älskade familj. Nu tänker jag avsluta skrivandet för i kväll och önskar oss alla god sömn i stor frid.


lördag 26 april 2014

En annorlunda lördag 26 april 2014.

Dagen började som de flesta dagar men blev annorlunda när jag fick veta via en god vän i Stockholm att det finns något som kallas kulturnatt Stockholm som går av stapeln detta datum och att bl.a. Stadsarkivet har något av intresse att dela med sig av.
På datorn kunde jag läsa:"Änglamakerskan. Guidad tur i magasinen 18.00 -23.00Följ den dömda änglamakerskan Alva Nordbergs levnadsöde i en vandring genom magasinen."

Man kunde sända ett meddelande till Stadsarkiv, vilket jag gjorde. Jag skrev att Alva Nordberg var min mormor. Fick svar:" Du är varmt välkommen på vår visning i kväll och även att höra av dig till oss om du vill ta del av de handlingar som finns om Alva hos oss."

Omtumlad har jag varit hela dagen med anledning av denna kulturnatt som bl.a. handlar om vår mormor.
Jag har ju varit på Stadsarkiv i Stockholm vid tre,kanske fyra tillfällen och har fått veta en hel del men ska dit ytterligare en gång för fortfarande har jag en del obesvarade frågor om mormors uppväxt och lite mer. Jag har kopior på brev hon skrivit och frågat efter sin dotter, min mamma. Hoppades att hon skulle få se henne igen , men fick aldrig veta var mamma fanns.

Märkligt nog är min dotter Ulla med sin man i Stockholm just i dag så jag ringde henne och hon skulle gå "för att följa mormors levnadsöde".

I Örebro, på Konserthuset var det avskedskonsert med anledning av att det ska byggas nytt och detta var sista konserten i det nuvarande konserthuset. Örebro Kammarkör och d:o Orkester, ett 80tal personer, medverkade. Pampigt värre. Så roligt att vara där tillsammans med barnbarnet Kristin.

Efter konserten lite kaffe hos dotter och måg innan de gav sig iväg till nästa konsert. Denna på Risbergska Gymnasiet, den sista konserten av 25,  för nu ska Risbergska och Karolinska gå samman till ett enda gymnasium och detta blir på Karolinska.  Men konserter lär det bli också i fortsättningen.
Så många konserter på Risbergska jag har hunnit med vartefter barnbarnen har varit elever där och deltagit.

Ja detta blev lite om dagen som blev annorlunda. När jag gick hemåt i kväll njöt jag i fulla drag av grönskan som plötsligt bara slog ut överallt och den ljumma vårkvällen, fantastisk aprilkväll!

I morgon blir det födelsedagskalas för ett barnbarnsbarn, som heter Anton. Hoppas att jag kommer iväg till kyrkan innan kalaset. Och nu är det sovdags igen Den avbrutna bloggen från gårdagen tar jag tag i senare. Sov Gott, alla! Tack, Gud, för en en härlig dag, om än lite "skakig". Tack för all omsorg du visat vår föräldralösa mamma och oss alla hennes efterlevande!  Aldrig kan jag tacka dig nog för allt!

fredag 25 april 2014

Lite nutid fredag 25 april 2014.

En påbörjad blogg får anstå till morgondagen och jag nöjer mig med att ta en liten nutidsblogg beroende på att jag varit mycket upptagen i telefon i kväll så jag väntar med att skriva klart det påbörjade tills jag är piggare och kan tänka klart.

Det blev en trevlig dag tillsammans med vännen Lotta (på 70talet skolevangelist i Motala och även i Borensberg). Vi åkte till Naturens Hus och åt en god lunch och hann med att prata en hel del. Alltid lika roligt och värdefullt att träffa denna vän som alltid finns till för alla.
När Lotta åkt vidare tog jag en liten promenad på stan men kände att krafterna inte riktigt räckte till så jag gick hem "i förtid". Att komma hem när man har ont i benen och är trött är en underbar känsla.

Fick telefon med inbjudan till konsert i morgon. Två biljetter så jag och det musikaliska barnbarnet Kristin ska gå till konserthuset och lyssna. Då blir jag omhändertagen och det gillar jag. " Konserthuset kan jag", sa hon när jag uttryckte min glädje över att få hjälp med att hitta rätt .

Ett långt telefonsamtal med Linn i Växjö fick avsluta dagen innan bloggskrivandet började och snabbt slutade för nu är jag alltför sömnig för att skriva mer men det blir en ny dag i morgon och då kan jag fortsätta. Så nu blev det lite magert, det här men, som jag tidigare sagt:"Det gäller att lyssna på kroppen och den vill sova. NU! En God Natt önskar jag er alla. Gud är god. 

torsdag 24 april 2014

Torsdag 24 april 2014. Åter till 1984.

Vilken vacker stad!
Torsdagen inleddes med sol och sol har vi haft hela dagen. Underbart!
Har bakat bullar. Gett bort dem, utom 5 st som jag ska ha en om dagen till morgonkaffet. Ska baka nya till min frys i morgon. De jag bakade i dag var till ett barnbarnsbarn födelsedagskalas. Hade också en matgäst. Så roligt!

 Åter till år 1984. Den 11 augusti anlände vi till Salzburg. Dagen därpå hann vi med att besöka Domkyrkan, åka linbana till fästningen Hohensalzburg, på slingriga vägar till Örnnästet på kvällen. Efter en sådan dag somnade man gott.
 Den 13 augusti besökte vi slottet Hellbrunn och en del andra sevärdheter.
Den 14 augusti lämnade vi Salzburg för att fram på dagen komma till den viktigaste platsen för denna resa, Oberammergau. Så här står det i mina enkla anteckningar:" Elsemarie och jag samt Ursula, Kerstin, Anita och Maria bor hos en grå tant med en katt. Ätit god mat på Hotel Wulf."
Det var ganska många deltagare från Heby i Salatrakten, bl.a. de nu nämnda ungdomarna. I den lilla byn med så många besökare på så kort tidsrymd var det folk boende både på hotell och privat.De senare åt på hotell och restauranger.

Nu säger jag GodNatt. I morgon får vi besök från Uppsala då Elsemarie och jag ska träffa vår älskade vän Lotta från Uppsala. Det ska vara sol hela veckan säger TV. Kan man vara annat än glad?
 Om vistelsen i Oberammergau berättar jag i nästa inlägg. Sov gott!


onsdag 23 april 2014

Onsdag 23 april 2014. Lite om dagen som nu tar slut.

Så skönt att vakna i dag och få känna mig som vanligt. Gårdagen var jag så trött så jag tänkte att kanske är jag nu inne i en ny fas av livet då tröttheten skall vara bestående resten av livet. Tack för att jag hade fel! I dag har livslusten flödat.
Städhjälpen kom, dammsög och tvättade golv. Isak låg ute och solade.
På tiden att träna! En hel vecka se'n sist. Jag var ensam i träningslokalen i dag.
På hemvägen stannade jag till i affären och kom hem med mat som jag egentligen ej behövde. Frukten däremot behövdes för allt var slut. Jag fick nyss telefon om att jag får en matgäst i morgon så OK med matinköpet då!

Eftersom "det blev till att ha arbetslust i dag" så satte jag igång med att stryka och därmed blev det för sent att blogga så jag tänker bara tala om att det är Georgs namnsdag i dag och jag har tänkt på honom mer än vanligt. Saknar honom och längtar. Jag vet dock att han har det bra hemma hos Gud och en dag ska vi åter mötas.
Nu säger jag GodNatt och ska sova gott efter en härlig dag. På hemvägen från affären såg jag ett vårtecken, som jag älskar. Killarna på vår gata var ute och sparkade boll för första gången denna vår. Underbart att se dem! Nu börjar en härlig tid!   

tisdag 22 april 2014

Tisdag 22 april 2014. En kort nutidsblogg.

Dagen gick. Den "tröttaste" dag jag haft på mycket lång tid. Sovit mitt på dagen och är nu färdig för sängen. Funderar mycket på anledningen. Resorna med luftombyten senaste veckan? Smittad av Ulla? Så här orkeslös var hon i helgen då jag var där. Vårtrötthet? Vitaminbrist? Lättja? En mening som jag minns från barnbarnets första år. " Jag vet inte,inte jag heller". Alla var nöjda med det svaret. Gossen förtjust över att kunna forma en så bra mening. Jag instämmer!

Nu ska jag berätta om vädret. Solen skiner och över 20 grader varmt på dagen och det ska fortsätta så i flera dagar.
I dag ringde dottern, som med sin man varit på husbilsfärd i södra Europa. "Jaha, nu har vi mött våren i Europa och haft det varmt och skönt och nu kommer vi hem till den här fina våren." De är så nöjda, så nöjda.    
Hade tänkt berätta mera om den påbörjade resan 1984 men jag orkar inte skriva mer i kväll. I morgon ska bredbandet upphöra och jag har beslutsångest inför val av nytt sådant men på något sätt kommer det att lösa sig. Ska gå på stan i morgon och kolla lite. Är så tacksam för min iPhon som gör att jag inte behöver känna mig isolerad även om datorn tar paus.
Nu önskar jag oss alla GodNatt." "Herren välsigne oss och bevare oss och give oss sin frid, Amen!"



måndag 21 april 2014

Annandag Påsk 21 april 2014. Lite nu och lite då.Forts 1984.

Medan jag skriver tittar jag på TV, som visar Haga slott, forntid och nutid. Får se kungens far Prins Gustav Adolf i början av 30-talet. Lite muntert att se honom med hatt och krycka. Precis dessa detaljer har etsat sig in i mitt minne från en påskafton när vår kung var nyfödd på 40talet. Gustav Adolf kom in i den färghandel på Arsenalsgatan där jag då jobbade, strax innan vi skulle stänga för dagen.
Jag var ensam i butiken, minns jag. Med hatt och krycka kom han in och frågade om vi hade äggfärger. Nej då! Kriget hade gjort att mycket, som tidigare funnits, nu var omöjligt att få tag på.
Året efter omkom han i en flygolycka, nyss fyllda 40 år. Prinsessan Sibylla blev ensam med fem barn. Den äldsta 12 år.  Det är rörande att nu på TV se "Hagasessorna" för man följde dem ju från det de föddes tills de gifte sig och gjorde, när tillfälle gavs, utflykter till Solliden med färja till Öland.
Fotografier på de vackra prinsessorna och "lillprinsen" fanns överallt på 30 och 40talet.

Men nu kom jag visst "ur spår" igen! Dagen har varit solig och varm. Jag drack eftermiddagskaffe hos min syster på hennes uteplats. Så skönt. Hon fick besök av två barnbarn med deras familjer när jag gick hem.  Min trädgårdsskötare kom för att gräva lite i trädgårdslandet och se, där fanns potatisen som ej togs upp förra året. Den som spar den har!

Men nu till år 1984 och den påbörjade resan där vi kommit till Wien i Österrike. Den 10 augusti ägnade vi oss åt att bese Wien för att nästa morgon åka vidare till Gemunden och en keramiktillverkning där. Elsemarie köpte fina temuggar, som jag ännu med förkärlek använder när jag bjuds på kaffe hos dottern.
Så var vi framme i Salzburg, denna vackra stad! Där finns så mycket att se och uppleva så man får aldrig nog.
Jag får nog avsluta för i kväll för plötsligt blev jag så sömnig. Jag måste nog sova nu. Godnatt till er alla. Sov Gott! Ser fram emot en solig dag i morgon. Sommaren ser ut att komma tidigt i år.
Till sist en liten psalmvers. " Jesus för världen givit sitt liv". Vers två:"O vilken kärlek underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han. Frälst genom honom, lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli."





söndag 20 april 2014

Påskdagen 20 april 2014. Resan mot Oberammergau 1984 forts.

I går på påskafton, träffade jag hos Ulla och Lennart  barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Yngsta barnbarnet, ännu ogift, hade åkt till Japan igen. Han reser omkring i världen och spelar tillsammans med kompisar i den branschen.   Både eftermiddagskaffet och kvällens grillfest blev en upplevelse ute i det fria. Underbara vår som nu ska stanna några dagar.
I dag kom jag hem och hade tänkt mig till Stortorget, där i eftermiddag många människor från en del av stans kyrkor varit samlade för att proklamera JESUS, den uppståndne , levande , närvarande Frälsaren, som en dag skall komma åter. Något som vi tror ska ske snart.Dagen och stunden vet bara Gud.
Jag orkade ej ta mig dit. Luftombytena har varit för täta och för många, den gångna veckan, så nu ska jag"lyssna på kroppen", som de vise säger.

I förra inlägget var vi 7 aug. på resa i Tyskland. Jag hade min fickdagbok med och nu återger jag kort vad som står där. 8 aug åkte vi efter frukost till Eschwage gränsstation. Vidare till Linz i Österrike där vi efter en god middag övernattade på bra hotell.
9 aug. till klostret i Melk där vi fick lunch ( med mycket grönsallad av olika slag), för att sedan "på besvärlig väg" åka vidare till Wien för middag och övernattning. På kvällen gick Erik, Gunhild och Elsemarie, alla tre lika musikintresserade, på en konsert, som de var helnöjda med.Vi andra gick till Stadsträdgården och var också nöjda med allt vackert vi där såg.

I morgon fortsätter vi resan mot Oberammergau men NU blir det sängen. Absolut! Trött som jag är!
Nu ska vi alla sova gott och minnas orden från Johannes evangelium där Jesus säger: " Känn ingen oro! Tro på Gud och tro på mig!"
"Jesus är verkligen uppstånden", har det predikats från våra kyrkor i Sverige och utöver världen denna dag, som varje påsk, varje år. " Gläd er i Herren alltid", säger Paulus! Det gör vi!!

fredag 18 april 2014

Långfredag 18 april 2014.Åter till år 1984.

Ja så är påsken här. Denna stora högtid, som egentligen är den allra viktigaste, utöver jul och pingst.
Har nyss sett på TV musikalen Jesus Christ superstar. Det som fattas i den är ju Uppståndelsen. Detta fantastiska som skedde på tredje dagen. Då var Jesu frälsningsverk fullbordat och han uppstod för att en kort tid vistas på jorden. Så kom dagen då han tillsammans med sina lärjungar stod på Olivberget och han hade uppmanat dem att föra budskapet om honom ut i världen. Lärjungarna såg hur han "lyftes upp i höjden och ett moln tog honom ur deras åsyn," står det i Apostlagärningarnas första kapitel. Apostlagärningarna är en fantastisk bok att läsa om hur de som trodde på Jesus vittnade om honom, som han sagt att de skulle göra. " Till jordens yttersta gräns" hade Jesus sagt och i Jerusalem i de dagarna började detta verk som pågår ännu i dag. Snabbare nu att nå ut till avlägsna platser när Radio och TV finns och används i stor utsträckning.

När jag var barn minns jag hur missionärerna kom hem från sina perioder i främmande land och berättade hur människor kom till tro på Jesus och församlingar bildades lite här och var.Hur skolor och sjukhus byggdes och fungerade som en följd av detta.
Sverige är ett sekulariserat land men också här kommer människor i dag till tro och fler ska det bli för Gud kallar människor att ta emot den frälsning som Jesus vann på Korset för hela mänsklighetens bästa.

Det här är så stort och viktigt för mej så jag kan bara inte låta bli att tala om det.

De två senaste inläggen i min blogg har kanske upplevts som att de inte borde ha funnits men det jag har berättat var på den tiden så allmänt känt genom tidningar att de flesta människor förr eller senare kommer i kontakt med detta, hur motbjudande det än är. En bloggläsare skrev i en kommentar att "det måste hos vår mormor ha funnits en klokhet på insidan då hon förmådde att börja ett liv igen och ett annorlunda sådant."
Jag fick ju aldrig bilda mig någon egen uppfattning om henne så därför är det så värdefullt för mig att få ta del av det som kusinen berättar. Hon hade kanske en annan ekonomisk situation efter skilsmässan från första mannen. Vad vet jag!

Men nu kanske det är på tiden att gå tillbaka till år 1984.
Den 6 augusti kom Georg med buss och resenärer från Stockholm. Elsemarie och jag fanns på anvisad plats i Örebro och vi började vår intressanta resa till Oberammergau.Trevliga resenärer, en del från Salatrakten och vi blev snabbt goda vänner allihop.
Vi övernattade i Hälsingborg. Tidigt nästa morgon färja till Helsingör, buss till Rödby, färja till Putgarden. Vidare med bussen till Göttingen och Park hotell. Se bara vad jag var duktig att skriva, åtminstone i början av denna resa.
Dagen är nu slut och fylld av tacksamhet går jag till nattens vila. Gud är så god! I Närradion spelar de just nu en CD. "Jesus för världen givit sitt liv. Öppnade ögon, Herre mig giv! Mig att förlossa offrar  han sig när han på korset dör ock för mig." Kommenterar"tänk att det gäller för alla i alla tider! Nästa låt:" Så helt förlåter Gud!"Sov Gott!

onsdag 16 april 2014

Onsdag 16 april 2014. Fortsättning ang. resan till Gräddö..

Så här några dagar efter resan till Gräddö kommer jag på att vi ju inte, till de båda männen, som hört talas om "Änlamakerskan på Gräddö"av sina föräldrar, ställde så många frågor , så vi kanske får göra om resan och då eventuellt träffa flera som " hört."

Ulla och jag åkte söndag morgon till mormors grav i Dalarna. Det var första besöket där.
Vi fortsatte mot Västerås där vi hälsade på kusinen och hennes man. Jag har varit där tidigare och vi trivs bra tillsammans. Jag har tidigare i min blogg skrivit om mormors fortsatta liv efter de 2½ år hon satt i fängelset i Växjö, dömd, icke för mord, men för misshandel av spädbarnen hon tog hand om. De var mycket små när de togs om hand och de som dog var ett par månader eller något mer.
Det fanns fler fostermödrar (änlamakerskor) vid den tiden och flera fick sitta i fängelse för vanvård av barnen, som fick för dålig mat och skötsel. Det berättas om en änglamakerska, som t.o.m. avrättades.

En månad innan frigivningen tog morfar ut skilsmässa och mormor flyttade till Grevgatan med sonen Harald.Han dog efter något år i tbc,9 år. Mamma hade då, med morfars "hjälp", överlämnats till Fattigvården, som ombesörjde flytten till fosterhemmet i Småland. Jag har kopior av mormors brev, välformulerade och med fin handstil, som skickats från fängelset till Utackorderingscentralen för att hon ville veta var mamma fanns men hon fick aldrig veta det. Man kan mellan raderna läsa om den smärta det var för henne att inte veta var dottern fanns.

Alltnog ,hon gifte sig och fick, tre år efter att hon blivit fri, en dotter och några år senare en son.
Dottern fick i sin tur en dotter och sonen fick en son.Alltså fick jag och mina syskon två kusinerpå mammas sida.
Nu åkte vi alltså på hemvägen till Västerås. Bullar och kakor som jag hade med mottogs med tacksamhet. Kusinen har dålig syn och är inte så stark. Hennes trevliga man är också sjuk och de har fullt upp med att klara av sin dag.
Det är så roligt att träffa kusinen, som har så många fina minnen av mormor. Av allt att döma så yppade mormor aldrig något om det liv hon levtinnan giftermålet med  kusinens morfar. Mormor var helnykterist men båda hennes män hade alltför stort intresse av alkohol,  Kusinen berättar om hur innerligt de älskade varandra och att mormor var arbetssam och duktig med att sy och sticka, laga mat och baka, bärplockning osv.Mannen skötte sitt jobb men drack i helgerna Han var snäll och älskade mormor mycket.
 Fantastiskt att höra kusinen berätta om mormor och se hur lika mamma och hon var i mångt och mycket. Ser också att vi efterföljare har en hel del arvsanlag. " Att göra rätt för sig" var ett uttryck vi minns från vår mamma så jag kan förstå att när mormor drabbades av skulder efter den misslyckade affären med matserveringen på Gräddö så måste hon se till så ekonomin klarades och det fick sina konsekvenser. En viss inneboende stolthet tycks också finnas i kölvattnet.

I dag har jag haft en matgäst och så tre barnbarn med sin mamma och faster på eftermiddagskaffe.
Luftombytet efter Gäddöresan fungerar som vanligt med trötthet och konstigheter. Sov gott!


Här bodde mamma hos en snäll familj sedan modern häktats.Därifrån hämtades hon, mot sin vilja, till Stockholm fvb till fosterhem i Småland.

tisdag 15 april 2014

Tisdag 15 april 2014.Sorgliga dagar år 1905.

O så mycket jag skulle uträtta i dag! Förträngde detta när jag blev inbjuden att dricka förmiddagskaffe hos dottern och två fina killar. Tog en promenad dit. Har i eftermiddag haft besök med intressant samtal.

Nu fortsätter jag på samma tråd som i går, berättelsen om resan till Gräddö.
Under vår barndom berättade mamma ett och annat från sin egen uppväxt men nästan ingenting från tiden i Stockholm där hon bodde tills  hon var 7 år. Sista tiden på Gräddö, nära Norrtälje. När vi läst polisrapporten har jag många gånger undrat varför mamma inte hade något att berätta om sina första levnadsår. Varför sa hon ingenting om sina föräldrar? Vid besöket på Gräddö tror jag mig i alla fall, ha fått ETT frågetecken uträtat.

 Mamma berättade väldigt lite men EN situation  etsade sig fast i mitt minne.
Mamma berättade hur hon, fyra dagar efter sin 6årsdag (datum har jag själv tagit reda på i papper jag läst) tillsammans med sin lillebror, 4åriga Harald, följde sina föräldrar till båten och sedan  hand i hand gick hem för att, enligt mamma, i flera dagar bo ensamma innan någon kom och tog hand om dem.Åsögatan, där de bodde ligger i närheten av den gata, där Georg och jag bodde, som nygifta. I tankarna har jag följt dem från båten, som skulle gå till skärgården där de ibland  vistades och till hemmet på Åsögatan. Varför fick inte barnen följa med?

När jag nu "läst på" lite mera och dessutom varit på Gräddö så förstår jag att det inte var som jag trott.
Morfar,( jag kallar honom så, även om en viss osäkerhet råder om detta, han har dock själv skrivit mamma  på sig sedan giftermålet då mamma var sju månader gammal) var född på Gräddö, Rådmansö församling. Hans föräldrar bodde där och redan ett år efter vigseln flyttade han med familjen hem till svärföräldrarna. Morfar blev sjuk och mormor försörjde familjen genom att städa, laga mat hos andra familjer och ibland arbeta som kokerska på en ångbåt. ( Hon hade gått i hushållsskola i tre år)

Hösten 1902, då den matservering hon drivit för sommargäster, gått omkull och lämnat skulder efter sig, var de i en ekonomisk situation som gjorde att mormor svarade på en annons om fosterbarn, tipsad därtill av svärmor. Första barnet hette Maja och var knappt en månad gammal. Nu var familjen tillbaka i Stockholm och bodde på olika adresser. Gator som jag under mina första två år i Stockholm dagligen passerade när jag cyklade till jobbet i Färghandeln.Tänk om jag....

Från hösten 1902 till sommaren 1905, alltså 2½ år, mottogs 17 små barn, som sedan inte alltid sköttes så väl. Fyra av dessa dog. Familjen bodde i Stockholm mest men var tydligen ofta på Gräddö och där togs flera fosterbarn emot på kort tid. Rykten började spridas om att fosterbarnens antal var alltför många, att de missköttes och så kom detta till kronolänsman Alfred Rose'ns vetskap och den 20 juli 1905 ringde han till "konstaplarna i Stockholm" att de skulle gripa mormor. Detta skedde på Strömgatan där båten skulle lägga till.

Alltså var det på Gräddö som barnen följde föräldrarna till båten och sedan gick hem till farfars hus.
Det märkliga är att när mamma berättade om denna händelse så sa hon att "jag visste,  att de inte skulle komma tillbaka."
Något märkligt är att morfar, enligt polisrapporten, "inte hade en aning " om vad som försiggick. Visserligen jobbade han delvis i Stockholm och kom ut över helgerna och jobbade även på båtar, men jag har undrat och undrar fortfarande! Mormor kom senare till Kronohäktet i Norrtälje, där mamma vid ett tillfälle var och hälsade på och mormor hade då sytt ett förkläde till henne.Det var något mamma kom ihåg i alla fall.

Nu får det räcka för i kväll. Berättelsen fortsätter i morgon.
Önskar er alla en God Natt. Själv tackar jag Gud för all nåd han visat mamma och hela vår familj. Jag hävdar bestämt att det faktum att mamma och pappa valde att ta emot Jesus, som sin Frälsare har fört så mycket av välsignelse med sig över hela vår familj. Mamma hade det svårt i den fosterfamilj där hon växte upp men hon gick i söndagsskolan och fann tryggheten i sin Gudstro, en tro som hon delade med pappa.







måndag 14 april 2014

Fredag 11 - måndag 14 april 2014.Norrtälje, Rådmansö,Gräddö.

Det är svårt att veta var jag ska börja skriva men det hela började i fredags med att jag bakade bullar och kakor för att packa in i bilen på väg till Gräddö. Jag hämtades av Ulla klockan två och färden gick mot Norrtälje där Ulla bokat in oss på ett hotell. Frukost och middag ingick så vi började med middagen för att sedan sova gott till lördagen, en dag av höga förväntningar.
En svårighet med att skriva blogg varje dag är att jag ej alltid minns vad jag berättat och inte.

Men "hur eller hur", som mamma brukade säga, så är det så att jag fått kontakt med Cajsa, boende   på Gräddö och genom henne fick jag kontakt med Arne och Kjell.
Ganska märkligt, det hela. Cajsa var på besök hos en äldre dam och fick under samtalet veta att det på Gräddö funnits en "änglamakerska". Cajsa hade ej hört uttrycket tidigare, gick hem och tog fram det på nätet och fick automatiskt upp min blogg där jag skrivit om min mormor.
Nu fick Ulla och jag träffa Cajsa och de två männen, som genom sina föräldrar hört talas om att det på ett ställe, (som hette Tavlan, tror jag) funnits en "änglamakerska" och de visste var huset en gång fanns,så vi gick dit. De hade kontaktat nuvarande markägaren, som var med och visade var huset  och  den igenlagda brunnen funnits. Rakt genom tomten hade byggts en asfalterad väg så man fick ana sig till en del. Några buskar påminde om att där en gång funnits en bostad.

Med tanke på att jag redan som 17åring, i Stockholm, gjorde mina första försök att få veta var min mormor fanns, så kändes det märkligt att stå där denna lördag, några och 100 år sedan hon en sista gång
 lämnade huset för att aldrig mer återvända dit.
Efter att ha pratat en del på plats fortsatte vi till den stuga där jag anar att vår mor bodde hos "ett gammalt snällt par",(som mamma uttryckte det) vid namn Enhörning. Det var därifrån hon hämtades till Utackorderingscentralen i Stockholm en söndagseftermiddag i augusti år 1906. Det är inte mycket från sin barndom som mamma berättat men den upplevelsen måste ha varit väldigt stark för hon berättade hur hon klamrade sig fast vid tanten och ville inte följa med mannen och damen med hästskjutsen. Hon fick inte heller ta med sig dockan, som så klart gjorde ensamheten än värre. Tre månader senare skickades hon, som fosterbarn, till Oskarshamn f.v.b. till en lantbrukarfamilj i Ström utanför Figeholm.
 
Vi åkte vidare till Rådmansö och ett Hembageri med cafe' där vi bjöd på fika och vi hann prata lite mer. När vi kom ut därifrån stod en bekant till våra nyblivna vänner där. Han är journalist och fotograf och ville ta lite bilder vid den platsen där mormor bodde, så hela sällskapet åkte dit och jag blev fotograferad på plats, så att säga. Barnbarn till änglamakerskan på Gräddö.
När vi sagt farväl till fotografen Rojne, Cajsa och Arne åkte Ulla och jag med till Kjells hus för att köpa en CD med gamla låtar från Rådmansö och en till med berättelser om gamla tider i omgivningen.
När vi svängde in på Kjells gård så fick vi se att det stod "Solviksvägen". Vi hajade till för vi hade tidigare en sommarstuga i Figeholm, som låg vid Solviksvägen.
 
Nöjda med dagen, då solen slösat med sina strålar, kom vi såsmåningom till hotellet, fick vår middag, tittade lite på TV. Om frågetecken som rätades ut denna dag  ska jag berätta i nästa inlägg.
Nu ska vi sova gott allihop. Jag har slappat i dag så jag ska se till att få lite uträttat i morgon. Tränat har jag i alla fall gjort. Nu, Gud tackar jag dig för en vilsam dag . Kom precis att tänka på en sång från 80talet." Jag vill prisa dig o Helige Fader. Du är Herre över allt. Jag min väg åt dej befallt. Jag vill prisa dig och lova ditt namn!" Den får sjunga inom mig tills jag somnar.


torsdag 10 april 2014

Torsdag 10 april 2014.

Direkt jag vaknade i morse så kände jag mig lika pigg som i går. Arbetslust helt enkelt.
Packade barnvagnen full med tidningar, plast och allt som skulle till återvinningen på väg till träningen.
Väl där meddelades att det var stängt i dag. Alla på utbildning, inhyrd personal.
Då gick jag till affären och handlade nio påsar vetemjöl till kampanjpris. Jag bakar mycket. Lite annat slank också med så barnvagnen kom återigen väl till pass. Jag har kört så mycket i den under de 12 år jag haft den så jag är varje gång tacksam att den fortfarande håller!

Men vad skulle jag nu använda den upptäckta arbetslusten till?
Hela köksbordet fullt med det osorterade sedan gårdagen. Vindruvskvistar skulle planteras, tvätt strykas och två sorters kakor bakas. Jag började med planteringen. Tog sedan itu med det som fortfarande var kvar i lådan med alla brev och kort. Att hinna det på "en kafferast" går ej om man heter Ruth. Fastnade i att läsa brev och kort från den tid mina systrar befann sig i Brasilien. Tunna papper, tätt maskinskrivna sidor. Brev från mamma och från barnen när de varit hemifrån. Brev och kort från Georg när han var på sina många resor.

 Tiden rann iväg och nu blir det att baka och stryka i morgon. Det sista som fanns i kartongen var tre mycket små anteckningsböcker med gröna pärmar en från 1955, en från 1959. Georg var en gång dess ägare. Det stod knappast någonting i dem så de slängdes i skräpkassen. När jag öppnade den tredje boken,som jag, vad jag vet, aldrig tidigare sett, så fanns i den anteckningar varje dag från det att vi träffades i januari 1944 till maj samma år. Sedan inga fler anteckningar. Att hitta den boken var en fantastisk överraskning.
Själv skrev jag dagbok den tiden men den förstördes i "översvämningen" i källaren i Borensberg.
Nu fick jag se hur han kände det." Följde ett par flickor till söder" var första anteckningen. Efter det var jag nämnd så gott som varje dag. Det sa "klick" på direkten och efter någon vecka var vi ett par. Han var så romantisk, min man, och de tre orden "jag älskar dig" sa han när han ringde och skrev det  i kort och brev som han flitigt skickade var han än befann sig.
Ja så blev det så att inget mer blev gjort denna dag men allt är nu sorterat och klart så jag kan sova och så hoppas jag att nästa dag ska bli en dag då jag hinner med det jag ej gjorde i dag.

Nu säger jag Godnatt och Sov gott! " Jag vänder ögat mot Himmelen och knäpper hop mina händer. Till dig o Gud som är barnens vän min håg och tanke jag sänder". Visst var det så vi sjöng i söndagsskolan?

onsdag 9 april 2014

Onsdag 9 april 2014. Somliga dagar blir si, andra så!

Det var roligt att på morgonen upptäcka att arbetslusten infunnit sig. I går tog jag fram en stor låda med gamla brev och kort som bara fått ligga osorterade år efter år. Nu ställdes lådan fram på en stol vid köksbordet och sorteringen började.

Ett telefonsamtal från min vän Stefan betydde kaffe, smörgås och en lång prat och bönestund.
Det har varit grått och kallt i dag. Inte så bra att ge sig ut och klippa träd, men i alla fall en trädgård skulle han ta hand om efter förmiddagskaffet.
När jag blivit ensam resonerade jag mig fram till att jag gjorde bäst i att baka lite kakor, som jag lovat ta med till min halvkusin i Västerås på söndag. Sortera brev kan jag göra senare men baka måste man göra innan krafterna tryter.
När två sorters kakor var bakade och jag skulle ta itu med sorteringen igen, ringde det på dörren och jag fick besök av Ulla med två barnbarn. Kaffe, saft och bullar bjöds i lilla TVrummet eftersom köksbordet var belamrat med "osorterat". Vi passade på att se videofilm om den härliga Alfons Åberg.
För vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag tröttnar aldrig på att sitta med små barn och titta på den.
Vi inväntade pappa Jonas, som skulle hämta barnen på väg hem från jobbet.

Jag gick in i vardagsrummet för att hämta något. Stannade till för en underbar doft slog emot mig.
Nejmen det doftar ju som det gör om spindelliljan när den blommar! Tittade åt fönstret och se, där blommade den med fem klockor, fast den inte ska blomma förrän i juli. Likadant var det förra vintern. Den blommade fel tid efter att i flera år alltid blommat i juli.Ur led är tiden!

Timmarna gick men nu har jag tagit en dust med lådan igen. Tyckte att en paus med bloggen skulle sitta bra.Lådan finns ju kvar i morgon då jag "bara" har fem uppdrag att utföra och om jag inte hinner allt så blir det väl som det brukar. Vänta till nästa dag.
Är så tacksam att jag haft arbetsglädje i dag och hoppas att den är kvar i morgon. Reseskildringen som jag nämnde om i går får nog anstå för nu är Jon Blund snart här. Sov gott! Gud är god och älskar oss!

tisdag 8 april 2014

Tisdag 8 april 2014.

Hemma i Örebro igen. Dagen efter sudenten i Västerås.
Att det år 1984 inte fanns något musikgymnasium i Örebro fick till följd att Elsemarie fick bo i Västerås ett par år. Hon fick ganska snart lägenhet, en etta, där hon bodde de två åren.
Den dag skolan slutade fanns inga kompisar och andra på plats. Bara Ulla, Lennart och jag. Pappa Georg åkte samma dag till Israel. Vi hade dock gjort det bästa av situationen och Elsemarie var nöjd.
Sina kompisar hade hon ju i Borensberg och i Örebro så det var bara att gilla läget.
Här har hon nu sovit tillsammans med sin stora nalle bredvid.
Nu väntade utbildning i Stockholm till hösten.

 Den lilla lägenheten i Västerås skulle tömmas och städas. Jag blev barnvakt medan Ulla och Lennart hjälpte Elsemarie, som stannade över hos en skolkamrat till nästa dag då hon gick till lägenheten för en sista gång. Då ringde det på dörren och där stod en herre av äldre datum, om man nu får säga så, med en nyckel i handen. "Jag ska be att få lämna den här.Jag har haft den sedan förra hyresgästen bodde här. Jag bor en trappa upp." Joodå visst hade de mötts någon gång i trapphuset. Inte alltid var han helnykter men visst, en verklig gentleman, som återlämnade nyckeln. Hur Elsemarie tänkte i den stunden kan man bara ana.
Samma dag som flytten från Västerås hade jag på kvällen, som vanligt, ställt min cykel utanför huset. I bland låste jag den, ibland inte. Denna kväll inte. Borta för alltid var cykeln.
Georg kom hem söndag 1 juli, hämtades av Kerstin i Hallsberg och han kunde berätta att han nu skulle ha två veckors sammanhängande semester Underbart!

Nästa dag kom Dagny från Stockholm med färdtjänst. Nu jobbades det i huset. Veranda och altan och mycket annat som återstod att göra. Systerson, granne, barn och mågar. Alltid var det någon som ställde upp med hjälp.
 Barnen med familjer åkte i omgångar på en liten semestertripp med husvagnen.
Den 16 juli började "stråkfamiljen" på Östgötagården. Ulla, Lennart, Barnen och Elsemarie åkte förstås dit, som vanligt. Detta läger hade sin egen karaktär och jag har tidigare berättat om detta.
Den 21 kom IngaBritta med sin Vidor på besök

Nu hade vi ett stort bekymmer. Elsemarie måste ha någonstans att bo i Stockholm i augusti.
Åter sattes vi på prov. Jag ser i "boken" att på morgonen den 4 augusti sa Gud:" Tacka mig varje dag för lägenheten!" I vår veckobönegrupp hade vi bedit för detta med lägenhet och nu berättade jag för vännerna vad Gud sagt. Det fanns ett rum att hyra hade vi, genom en vän i Stockholm, fått veta och just denna dag skulle vi ge besked. Gud hade sagt "lägenhet" och vi sa nej till rummet.
Om två dagar skulle Georg, Elsemarie och jag åka till Oberammergau och Passionsspelen där. Jag ser i boken att jag kvällen innan var uppe till klockan 3 för att greja med allt. Georg var i Stockholm och kom därifrån nästa dag med bussen som tog upp fler resenärer efter vägen.

Det ser ut i min Fickdagbok som att jag ska ha material till en liten "reseskildring" denna gång. Minns hur vi åkte till Leningrad på skolresa, när vi bodde i Borensberg och jag inte hittade en enda anteckning när jag skulle skriva om den resan.
Denna aprildag har varit grå och regnig. Isak har inte mått så bra, men plusgrader, så viktiga för mej, har det varit.
Nu säger jag Gonatt till er sena bloggläsare. Sov gott när det blir dags.Kan nämna att från Italien kommer rapporter från dotter och måg om varma, soliga dagar! Jag gläds med dem!
I dag sjöng de i Närradion min älskade sång:"Spärras din väg utav hinder så väldiga, och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud för han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmår! Den sången har burit mig genom många svårigheter. Bara vi kommer ihåg att Han sagt:"BED, så ska ni få!"
Har han sagt det så! OK. Vi ber!
Tack för en fin dag i dag!

måndag 7 april 2014

Måndag7 april 2014. Lite från år1984.

Så blev det måndag igen! Tiden går bara fortareoch fortare! Isak var i dag ledsen när han lämnades och fortsatte så hela dagen. Tror att han saknade familjen. Filip hade åkt på morgonen efter att ha varit hemma några dagar. Så åkte jag till träningen efter lunchen och han blev lämnad igen. När jag kom hem låg han och blev inte ens glad. När Elsemarie kom för att hämta reste han på sig, viftade med svansen och sprang ner för trappan till bilen och glad blev jag!

Nu till år 1984.
Den 5 juni var det avslutningskonsert på Carlforska Gymnasiet  i Västerås. Georg och Dagny kom med bil från Stockholm och jag tog tåget dit.
 Den 7 juni var det dags för Elsemarie att ta studenten. Georg åkte samma dag till Israel med en grupp resenärer men Ulla, Lennart och jag åkte till Västerås. Vi firade med en liten fest i Elsemaries lägenhet innan vi åkte till Örebro. På midsommarafton hade vi fest hemma. Då hade Georg återvänt från sin utlandsresa och hela familjen var samlad för att fira Elsemarie.

Den 12 juni,dagen efter annandag pingst, skulle Elsemarie åka med Ulla och Lennart till ett läger i Dalsland. Nu var det så att Elsemarie använde glasögon och hade dem på pingstaftonskvällen, då hon låg i Georgs säng en stund och pratade med mej innan hon gick  upp till sitt rum. Nästa dag var de borta. Vi letade och letade överallt men kunde inte hitta dem. På annandagen var hon desperat, grät och sa att det var omöjligt för henne att åka till lägret utan glasögonen. Hon var arg för att "Gud minsann inte svarade på bön" fast vi bedit och bedit. Hon sa det högt och många gånger. Jag var något förvånad för att vi ej kunde hitta glasögonen. Min erfarenhet av Gud var en annan. Jag försökte säga att tiden ej var ute och att det nog skulle ordna sig. Jag hade letat runt sängen, på sänggaveln, under sängen, ja överallt där det kunde tänkas att hon lagt dem. Elsemarie gick bekymrad på annandagens kväll upp till sitt rum. Efter en stund kom hon ner för trappan med sin Bibel i handen. Arg och upprörd slängde hon Bibeln i Georgs säng. Jag låg i min säng och såg allt.                    Plötsligt började hon storgråta.
"Men mamma där ÄR JU GLASÖGONEN!" Där hängde de, fullt synliga, över sänggaveln, där de INTE hängt förut. Nu bad hon Gud om förlåtelse för sin ilska, tackade Gud och lyfte upp sin Bibel och kramade den.
Att Gud gör sådana här och andra under vet jag, men detta hände OSS, just då, och det blev för oss en påminnelse om att "GUD ALDRIG SVIKER". Nu kan man ju undra varför det behövde dröja så länge, när Han nu i alla fall kom med hjälpen. Men det är faktiskt så att Han kommer ofta sent, men inte FÖR sent.

Nu tackade vi Gud och hon kunde sova gott för att nästa dag åka till Dalsland.
Jag tror att detta får bli allt för i kväll för jag ska nog tacka Gud för en härlig dag med träning och skön promenad hem i det grå men varma vädret. Undrar om våren kommit. Små, små skott kan man se på buskarna och vitsippor i trädgården. Men april är april! Sov Gott !!

söndag 6 april 2014

Söndag 6 april 2014. Forts med år 1984.

Kusinerna träffades ofta hemma hos oss.Här Jonas och Bernard.
En av fördelarna med att vi flyttade tillbaka till Örebro var att vi nu hade "tillgång" till våra barnbarn på nära håll. Det betydde, utöver glädjen för Georg och mej att kunna träffa dem oftare,  också att vara barnvakt. De här två killarna hade mycket roligt tillsammans och gillar fortfarande varandra, nu  båda med familjer.  De strålade ibland samman hos mig, som hade tid innan jag fick mina fem månaders arbete för att sedan "stämpla" i närmare två år.
Eftersom det inte finns mycket att säga om dagen som gått, mer än att den varit otroligt lugn, skön och trivsam för min del, så går jag direkt till år 1984 och tittar i min fickdagboks små anteckningar.

27 april:" Jonas vattkoppor". 28:"Emils öra rinner".30:"Petter fått vattkoppor." När föräldrarna efter fyra dagars ledighet kom hem hade de sina tre pojkar sjuka. I anteckningarna står det vidare om en Valborgsmässoafton "i värme och sol. Alla går vårklädda. Helt fantastiskt!" Barnen och jag var inomhus.
3 maj: Georg kommit från Israel.Den 11 maj står det att "vi har firat att Elsemarie fått bsked om att hon kommit in på musikhögskolan i Stockholm." Hon var 17 år och var orolig för att hon var för ung. Att hoppa över en klass kan ibland få komplikationer. Hon ville inte söka till Örebro där hon hade sin bror och andra vänner som satt i juryn för intagningar.
Nu gällde det att få bostad i Stockholm till hösten.

Jag hade haft studiecirklar, bl.a. en om Oberammergau, dit några av mina deltagare skulle åka med en reseledare vid namn, Rosemarie Frebran. Hon är numera landshövding i Örebro län.
Själv skulle Elsemarie och jag senare åka med pappa Georg som reseledare.
Jag hade nu avslutning på cirklarna men fortsatte på jobbet ännu en tid.

Den tjej som bodde hos oss var en trevlig flicka och vi hade roligt tillsammans. En liten tonårsgrej bara,som gav socialen anledning att för en tid placera henne hos oss. Hennes mamma var död men hon hade en bra pappa, som jag fick god kontakt med. Dottern skötte skolan och kunde snart flytta hem igen.

I huset pågick fortfarande reparationer. Georg jobbade  med hjälp av barn och andra när han var hemma någon dag. En del hade vi "yrkesfolk" till.
Söndag 27 maj åkte Bernard, Elsemarie och jag tåg till Linköping, vidare till Bjärka Säby där Vidors son Tomas och hans Harriet hade bröllop. Vi åkte därifrån med mamma och Stina till Figeholm Där höll näktergalen konsert om kvällarna. Härligt att komma hem den tiden på året.Efter en vecka åkte vi hem till Örebro.

Nu talar de om Egypten i TV. Fortfarande oroligt där, liksom i Syrien. Många människor flyr därifrån till andra länder. Fruktansvärt!
Nu är det dags att sova. Önskar er alla en GodNatt.Är tacksam för dagen, som nu slutar i samma stilla frid  som varit rådande under dagen. "Blott en dag, ett ögonblick i sänder.Vilken tröst vadhelst som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn väl ängslas då? Gud är god!


lördag 5 april 2014

Lördag 5 april 2014. Födelsedagskalas. Lite 1984.

Började dagen med att baka bullar. När de var klara kom barnbarnsbarnet som skulle ha födelsedagskalas och hämtade. Dock inte alla. Några gick till en kille, som på Facebook uttryckt sitt missnöje över en kvinnlig busschaufför. Jag smsade"Kom hit och hämta nybakade bullar!" Han kom. Jag visste att han gillar bullar. "Du har gjort min dag", sa han.
Själv åkte jag färdtjänst till ett födelsedagskalas på stan. En god vän fyllde 70.
Träffade där en del vänner, som jag ej sett på många år. Så roligt att ses och att prata om ett och annat minne från t.ex. 80talet.

Nu ska det bli lite från år 1984.Den 3 april åkte vi med jobbet till Finland några dagar. Föreläsningar på båten och några studiebesök. Bl.a såg vi Runebergs hem i Borgå.Högintressant, står det i min bok.
Jag nämnde i tidigare inlägg om att vi från socialen fått ta hand om en 20årig flicka en tid. Jag ser att den 16 mars flyttade hon hem till sin mamma igen och en annan, lite yngre tjej kom för att bo här.  Jag hade dock under lång tid kontakt med 20åringen och hennes familj.
Den 9 april åkte jag till Alvesta (för jobbet) på"Drogkurs." Där gjorde jag mina bordsgrannar vid lunchen förlägna genom att säga att jag ej kunde dricka lättöl för att jag haft alkoholproblem. Fy på mej, som ljög! Jag har lite skådespelaranlag i mej och det hände i yngre dar att jag släppte loss dessa ibland, fast mest blnd barn.Men nu blev det så.Det blev lite oro vid bordet eftersom lättöl var det enda som serverades och vi var där för att tala om bl.a. alkoholproblem. I vårt hem hade vi haft Arja, som jag tidigare berättat om och jag fick mig en tankeställare då hon efter att en tid varit nykter fick se att vi i matkällaren hade lättöl och drack ur den ena flaskan efter den andra. Med detta i minne fick jag ide'n om att lura mina bordsgrannar. Efter en stunds förvirring var det någon som tittade på mig och sa:" Jag tror du skojar med oss" och de oroliga drog en lättnadens suck då jag erkände.

På påskafton 21 april åkte Georg till Israel och kom hem den 3 maj.Den 12 maj åkte han till Oberammergau och kom åter den 24.Hade ont i ett ben och fick på vårdcentralen veta att det var muskelinflammation, vilken behandlades på något sätt så han blev bra.
Men nu har tiden runnit iväg och jag ska sova, så jag säger gonatt till er ,som läst.Nästa lördag är jag på Gräddö och får veta en del om min mormors liv där i början av 1900talet. Spännande!

fredag 4 april 2014

Fredag 4 april 2014.Aldrig långtråkigt."Människan först".

Här ett foto från en av Georgs många resor till Palestina/Israel. 
Hittar ett och annat foto. Georg fotograferade inte men ibland så skickade någon resenär ett foto där han fanns med. Möjligen är detta foto taget vid "The four homes of mercy" där Ulla och Kerstin arbetade.

Nu har vi kommit till år 1984. Måste snabba mej så jag hinner ifatt mig själv. Jag har väldigt lite anteckningar från årets början. Ser att den 9 januari åkte Dagny hem efter julfirandet hos oss.Den 12 fyllde Elsemarie 17 år. Det var en torsdag och Ulla tog Jonas med sig och åkte till Västerås för att gratulera, stannade där över natt och hade födelsedagsbarnet med till Örebro nästa dag.

Nu hade jag varit arbetslös i två år.På den tiden kunde man "stämpla" lång tid, särskilt om man uppnått 55 års ålder. Nu var tiden ute och det ordnades så att jag fick jobb på Frikyrkliga Studieförbundet. En del arbete på kontoret och en och annan studiecirkel att leda. Det första var att jag fick ta gitarren och med bussen ta mig till Halltorp, ett hem för funktionshindrade barn, för att träffa små grupper och spela och sjunga barnvisor tillsammans med dem och personalen. Jag kände mig alltid välkommen dit. En del kunde sjunga lite, andra ingenting, men de log mot mig och det gav så mycket att träffa dem varje vecka.

I januari fick jag kontakt med Radio Örebro och blev anmodad att komma dit och berätta om studiecirkeln jag hade haft med anledning av Jesusfilmen som visades på TV. En av deltagarna,Marie-Therese, den unga tjejen, som var nyfiken på Jesus, hade då börjat på en bibelskola. I programmet där Radiomannen, Jan Hermansson, ställde frågor till mig mellan låtar han spelade, fick jag tillfälle att berätta om vad Jesus betydde för mig. Han var också informerad om Marie-Therese och hade gjort upp med henne om att få ringa, så hon fick vara med i programmet och berätta om sin kristna tro. Enligt Jan Hermansson blev det ett mycket bra program, något som förstås gjorde mig glad.
Den 24 februari står det att Geoorg varit hos doktorn. Inget fel på hjärtat!

Dagen i dag blev bra även om den inte blev som jag planerat. Så är det ofta. En anledning är nog att jag har ett valspråk att följa."Människan först"kan betyda att jag gör något helt annat än jag från början tänkt men jag trivs med flexibilitet och då är det OK.
Nu sätter jag punkt för i dag och ska sova för i morgon ska jag upp tidigt och baka bullar till ett barnbarnsbarns födelsedagskalas, som jag lovat.
Godnatt! Nyss sjöng de i radion:" Bred dina vida vingar, o Jesus över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! Det duger att sova på!"
Vi är alla så älskade!

onsdag 2 april 2014

Onsdag 2 april 2014. Liten kortisblogg.

Det går en bra bit in på dagen innan jag kommer igång. Hade dock bättre kondition än i går. Fick via telefon två viktiga böneämnen, som jag vidarebefordrade till andra bedjare. Vi är många också i Sverige ,som tror på förbönens makt.
Själv tog jag längre tid än vanligt för samtal med Gud. Jag har alltid många att be för och nu bad jag särskilt för dessa två. Det gällde sjukdomar. Vi får be om allt . Gud har sagt att vi ska be, så då gör vi det.
Fram på dagen tog Isak och jag en promenad till min syster och stannade en stund.
Nu för tiden går allt så sakta och det är väl därför det inte blir så mycket gjort.Ofta är jag, när kvällen kommer, förvånad över hur lite som blivit gjort jämfört med förr i tiden när jag hann med både affär, familj, församling och vänner. Men att ha en god hälsa är mycket värt och jag är så tacksam!

I kväll fick jag besök av en vän, som jag ej träffat på länge fast vi bor på samma gata.
Vi har känt varandra i många år och har samma barnsliga tillit till Gud.
Ett telefonsamtal med min vän Stefan hann jag också med.
 Ett SMS till ett barnbarnsbarn, som fyller år i dag skickade jag på eftermiddagen.

Från dottern med man och husbil i Italien fick jag trevliga foton i går. Allt var väl med dem.
Nu är dagen slut och jag går till nattens vila.
Avslutar dagen med ett ord från Psaltaren 4:9 "I frid vill jag lägga mig ned och i frid ska jag somna in. ty du, Herre, låter mig bo avskild och i trygghet." En psalm av kung David som levde för mer än 2.000 år sedan.  Nu önskar jag oss alla en God Natt med mesta möjliga sömn. 
 


tisdag 1 april 2014

Tisdag 1 april 2014.Vårtrötthet tog överhanden.Lite annat

Georg, vår vän Elias Chacour, och jag.
Börjar med dagen som gått. I TV pratade de för en stund sedan om vårtrötthet. Jamen, det måste vara det som jag drabbats av. Har gått och funderat vad det är för fel på mig. Kändes bra att få en diagnos. Nu blir det en kort(?) blogg och sedan sängen. Alltså finns inget att berätta om dagen mer än att jag ätit och sovit, skrivit och gratulerat en "pojke" från vår tid i Lesjöfors. Han är nu 72 år. Ojojoj!
En väninna från tiden i Lesjöfors fyller i dag 78 år och jag vill ej ringa i dag för vi får prata mera ostört om jag ringer i morgon.

I ett tidigare inlägg från år 1983 nämnde jag om att vi den 22 november hade besök av en arabisk präst, Elias Chacour från byn Ibillin i Israel. Han var några gånger på besök i Sverige medan Georg levde. Var med i större sammanhang där han talade fredoch försoning och om rådande förhållanden i Israel/Palestina.  Georg var alltid med som tolk och de blev goda vänner.
Han har bl.a. skrivit böckerna "Blodsbröder" och "Vi tillhör detta land."  Den senare utgiven på "Verbum" år 1990, samma år som Georg dog.
Georg tog med sina resenärer med bussen uppför de knaggliga vägarna för att besöka skolan , kyrkan och församlingen där han började under ringa förhållanden i den lilla byn.I sex år hade han studerat till präst i Paris, studerat vid Hebreiska Universitetet, talade flera språk. Efter prästvigningen i Nasaret fick han veta att hans första missiv som nyprästvigd skulle bli i Ibillin.

Ärkebiskopen talade om för honom att det var en liten församling där och tillade:"Fast i ärlighetens namn vet jag inte om det är rätt ställe för dig." Chacour sa att han ville gärna försöka.
"Far till Ibillin bara på en månad. Kom ihåg det, Elias, det här missivet är bara ett provisorium på en månad," sa ärkebiskopen i Haifa.
Elias började  i augusti år 1965 och finns kvar där ännu. "Prästgården" var i ett fruktansvärt skick . Han berättar om hur det saknades dörrar, hur han svepte in sig i en filt och låg på en matta på stengolvet. Kyrkan var kal och tom men han höll gudstjänst där med ett femtiotal församlingsbor.
Efter en månad sa han till Gud att han ville stanna där och sprida budskapet om Jesus. Han besökte varje hem, fick medhjälpare, stångades mot myndigheter men hade hela tiden en stark förtröstan till Gud. Hans föräldrar hade en stark gudstro och barnen såg att den bar, även i svåra situationer.

Låt mig få citera något av det han skriver:" Det handlar om att bygga broar mellan medlemmarna av samma familj. Frestelsen att ta till våld och maktspråk finns där alltid, men den som bygger broar erkänner: "Min vän har också rätt och jag har också fel". Vi är landsmän, som tillhör landet och varandra. Om vi inte kan leva tilsammans kommer vi med säkerhet att begravas tillsammans. Vi måste välja livet.
" Nu blomstrar det i området som ägs av församlingen.Kyrka,skola och mycket mer. Nunnor arbetar och besöker människor och man bara blir så rörd och tacksam för att denne man inte gav upp genast. De som tog emot honom i denna miljö frågade honom direkt om han tänkte stanna eller inte.Till deras förvåning stannade han. I tro på att den starke Guden var med honom,fruktade han inte, utan tog steg för steg för att bygga upp det som i dag är så fantastiskt.

Vilka föredömen det finns! Jag har tidigare berättat om madam Siksek, som startade det hem där Ulla och Kerstin jobbade i Betania utanför Jerusalem i början av 70talet. Utan tanke på egen bekvämlighet offrade dessa två nu nämnda personer allt för att hjälpa sin nästa. Så mycket av glädje som sedan följde i spåren.
Nu ska den vårtrötte sova med hopp om att morgondagen ska bli en dag av arbetslust så något synligt blir gjort. Sov Gott, säger jag!!! "Så går en dag än från vår tid...."