O så mycket jag skulle uträtta i dag! Förträngde detta när jag blev inbjuden att dricka förmiddagskaffe hos dottern och två fina killar. Tog en promenad dit. Har i eftermiddag haft besök med intressant samtal.
Nu fortsätter jag på samma tråd som i går, berättelsen om resan till Gräddö.
Under vår barndom berättade mamma ett och annat från sin egen uppväxt men nästan ingenting från tiden i Stockholm där hon bodde tills hon var 7 år. Sista tiden på Gräddö, nära Norrtälje. När vi läst polisrapporten har jag många gånger undrat varför mamma inte hade något att berätta om sina första levnadsår. Varför sa hon ingenting om sina föräldrar? Vid besöket på Gräddö tror jag mig i alla fall, ha fått ETT frågetecken uträtat.
Mamma berättade väldigt lite men EN situation etsade sig fast i mitt minne.
Mamma berättade hur hon, fyra dagar efter sin 6årsdag (datum har jag själv tagit reda på i papper jag läst) tillsammans med sin lillebror, 4åriga Harald, följde sina föräldrar till båten och sedan hand i hand gick hem för att, enligt mamma, i flera dagar bo ensamma innan någon kom och tog hand om dem.Åsögatan, där de bodde ligger i närheten av den gata, där Georg och jag bodde, som nygifta. I tankarna har jag följt dem från båten, som skulle gå till skärgården där de ibland vistades och till hemmet på Åsögatan. Varför fick inte barnen följa med?
När jag nu "läst på" lite mera och dessutom varit på Gräddö så förstår jag att det inte var som jag trott.
Morfar,( jag kallar honom så, även om en viss osäkerhet råder om detta, han har dock själv skrivit mamma på sig sedan giftermålet då mamma var sju månader gammal) var född på Gräddö, Rådmansö församling. Hans föräldrar bodde där och redan ett år efter vigseln flyttade han med familjen hem till svärföräldrarna. Morfar blev sjuk och mormor försörjde familjen genom att städa, laga mat hos andra familjer och ibland arbeta som kokerska på en ångbåt. ( Hon hade gått i hushållsskola i tre år)
Hösten 1902, då den matservering hon drivit för sommargäster, gått omkull och lämnat skulder efter sig, var de i en ekonomisk situation som gjorde att mormor svarade på en annons om fosterbarn, tipsad därtill av svärmor. Första barnet hette Maja och var knappt en månad gammal. Nu var familjen tillbaka i Stockholm och bodde på olika adresser. Gator som jag under mina första två år i Stockholm dagligen passerade när jag cyklade till jobbet i Färghandeln.Tänk om jag....
Från hösten 1902 till sommaren 1905, alltså 2½ år, mottogs 17 små barn, som sedan inte alltid sköttes så väl. Fyra av dessa dog. Familjen bodde i Stockholm mest men var tydligen ofta på Gräddö och där togs flera fosterbarn emot på kort tid. Rykten började spridas om att fosterbarnens antal var alltför många, att de missköttes och så kom detta till kronolänsman Alfred Rose'ns vetskap och den 20 juli 1905 ringde han till "konstaplarna i Stockholm" att de skulle gripa mormor. Detta skedde på Strömgatan där båten skulle lägga till.
Alltså var det på Gräddö som barnen följde föräldrarna till båten och sedan gick hem till farfars hus.
Det märkliga är att när mamma berättade om denna händelse så sa hon att "jag visste, att de inte skulle komma tillbaka."
Något märkligt är att morfar, enligt polisrapporten, "inte hade en aning " om vad som försiggick. Visserligen jobbade han delvis i Stockholm och kom ut över helgerna och jobbade även på båtar, men jag har undrat och undrar fortfarande! Mormor kom senare till Kronohäktet i Norrtälje, där mamma vid ett tillfälle var och hälsade på och mormor hade då sytt ett förkläde till henne.Det var något mamma kom ihåg i alla fall.
Nu får det räcka för i kväll. Berättelsen fortsätter i morgon.
Önskar er alla en God Natt. Själv tackar jag Gud för all nåd han visat mamma och hela vår familj. Jag hävdar bestämt att det faktum att mamma och pappa valde att ta emot Jesus, som sin Frälsare har fört så mycket av välsignelse med sig över hela vår familj. Mamma hade det svårt i den fosterfamilj där hon växte upp men hon gick i söndagsskolan och fann tryggheten i sin Gudstro, en tro som hon delade med pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar