onsdag 31 oktober 2012

Skönt att inte behöva städa själv. Onsdag 2012.


                       Ja det är så bra att Rickardo kommer ibland. Han dammsuger och tvättar golven. I dag fikade vi innan han gick hem. Det är bra att ha samma person varje gång. Vi vet hur det ska gå till och i vilken ordning vi ska ta det.
På TV ser vi förskräckliga bilder från New York och andra platser som drabbats av orkanen. Beredskapen var dock god  och  räddningsarbetet fungerar bra. Vattnet drar sig nu tillbaka till havet men förödelsen är stor och en del hem helt förstörda. Ett 40tal människor har omkommit. Men alla verkar samlade och tycks se framåt . Luttrade är de ju och har en viss katastrofvana. Svenskar som är där är imponerade över hur bra beredskapen fungerar.

 I morgon ska jag få åka med Elsemarie och Lasse till Katrineholm. Trevligt att komma ut lite.

I kväll ringde Stina och berättade om sin underbara resa till Brasilien. Tänk att efter alla år få komma tillbaka och se de stora förändringar som Porto Alegre genomgått. När IngaBritta, och senare Stina, kom dit en gång så var Brasilien  ett Uland. Så är inte fallet i dag. IngaBritta köpte, av ett svenskt missionärspar, en sommarstuga i Tramandai, 14 mil från Porto Alegre och där hade systrarna en tillflyktsort där de kunde vila ut ibland och semestern till bringades mestadels där.De hade på den tiden en rymlig tomt runt stugan. Nu var det tättbebyggt med nya hus efter hela stranden.
Efter några dagar hos adoptivdottern och barnbarnen i Uppsala åker hon till Figeholm, där vi syskon ska stråla samman någon gång i november. Ska bli roligt.

Jag tror att jag ska gå till sängen nu. Jag ändrar aldrig mina klockor så jag har numera alltid en timme till godo. 
I Psaltaren kap 91 står det att "Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud på vilken jag förtröstar."Gud sviker aldrig. Sov Gott!

tisdag 30 oktober 2012

Lite av varje. Tisdag 2012.

Tänka sig, 2 plusgrader i dag. Nu kan jag plocka in äpplena, Ingrid Marie, som hänger så vackert i trädet. Ett par tre frostnätter klarar de men man får vänta tills det blir milt för att plocka dem.
Frukost med blåbär, mjölk, flingor, ägg och så en smörgås till kaffet. Blodtrycksmedicinen intagen. Samtalat med Gud. Talat med ett av mina barn. Ringt USÖ, Skatteverket,Landsarkivet i Uppsala för att få ett intyg som säger att jag var gift med min man.För att senare skriva ett brev och skicka detta tillsammans med intyget till Thoraxkliniken på USÖ och då förhoppningsvis få Georgs journaler från tiden 28juni till 15 juli 1961. Jag minns vad Georg berättade men om det går att få veta från USÖ så vill jag gärna det.


På TV får vi höra om stormen Sandy som härjar på USAs ostkust. Redan har 13 personer omkommit av fallande träd. Ett sjukhus på Manhattan måste stängas och patienterna flyttas på grund av att reservaggregatet inte fungerade. Stormstyrka 36 m /sek. 370000 personer i New York beordrade att flytta. 4 miljoner hushåll strömlösa. Alla beordras att ta sig så långt upp i skyskraporna som möjligt. Flyg till och från NewYorkoch Washington inställda. Stora skyfall också i Argentina. Arma värld!
Vidare berättades att Frälsningsarme´n är på väg att dö ut. Får väl se! Allt har sin tid!

Själv har jag ägnat en del tid åt att läsa mors dagbok från 1961. Jag upphör aldrig att förvånas över hur hon orkade och trivdes med att ständigt "vara i farten". Eftersom jag inte ska skriva om Georg i dag så ska jag ge lite smakprov på det liv hon levde så ni som ej har tillgång till hennes dagböcker får lite vetskap om livet i Högskulla sommaren 1961. Hon skriver om det som hänt dag för dag men inget därutöver. Ingenting om barnbarnsfödslar, födelsedagar, när vi barn har bytt boplatser osv.

1961, måndag 12 juni!"Många järn i elden. Gått upp en kvart över fyra. Till sjön för att skura mattor vid 5-tiden.Städat källaren, skurat trappan i farstun, hängt upp nya gardiner. Sommargästerna Almqvist från Nässjö kommit i em.
Juni 13.På fm uträttat ingenting!Skickat paket till Stina. Hälsat på i Mederhult. Hos Anna i Jakobsberg på hemvägen. Rensat jordgubbslandet till halv tio.
Juni 15. IngaMaj och Sune kommit med barnen .
Juni 18. Sune hämtat IngaMaj.
Juni 22.Bakat småbröd. Anna i Jakobsberg kommit för att ta hand om barnen medan jag säljer karameller på torget i em. På kvällen bjudit Greta och Ture på våfflor.
Juni 27." Norgefrämmande." Nu skriver jag utan att direktcitera ur mors dagbok. Jag har tidigare berättat om hur vi under kriget i början av 40-talet fick kontakt med pappas ingifta moster Ingeborg i Norge och hennes dotter Unni, vars pappa, (min pappas morbror) dog när
hon var två år, Unnis man Finn och deras två barn Frank och Ingelin. Både vi syskon och mamma hade varit hos dem i Norge och hälsat på. Moster Ingeborg och Frank, 5 år, var en tid hos mamma och pappa år 1946, året efter krigsslutet.Nu blev det kärt återseende. De stannade till 5 juli då de kom till oss i Lesjöfors. Georg låg då på Thoraxkliniken i Örebro och väntade på operation. Barnen och jag tog den tid vi kunde för att vara tillsammans med våra kära släktingar. Den 7 juli, dagen före Georgs operation, åkte de hem till Norge.Under tiden de var hos mamma hälsade de också på hos IngaMaj och Sune och övrig släkt.
Juli 10." Varit till doktorn i Västervik med barnen. IngaMaj och Sune åkt hem igen och lämnat barnen kvar här." Varje dag har hon något för sig utöver att hon har barnen att sköta om. Medan hon säljer karameller har hon någon hemma hos barnen eller lämnar hon dem till någon på bygden. Lena var 7 och ett halvt år och Anders 6. Juli 11, 12, 13. var hon på karamellfabriken varje förmiddag.
Den 14 juli kom Karin och Herman Östell från Lesjöfors för att hälsa på hos mamma men hon var ej hemma.
Den 15 juli kom IngaMaj och Sune för att hämta sina barn och samma dag kom "fröken Gerda Larsson för att bo här några nätter", skriver mor.
Den 16 åkte IngaMaj, Sune och barnen hem.
18 juli kom Ivar, Maj och barnen från Gunnebo "och ska bo här i natt.På kvällen" påhälsning av några vänner från Köping".
Juli 19. Sålt karameller i Klintemåla hela dagen. Kom hem kl. 8.Barnvakt åt Stefan på kvällen.(sommargäst?)

Tror att jag ska ta paus här men fortsätter nog med dagboken senare.

Ha det bra! Nu ska jag jobba med något annat en stund.

(Det här är den bloggen som Jonas hjälpte till att få upp)

Liten GodNattblogg.


            Ja det blev lite problem med bloggen tidigare  i dag, men den kommer väl fram såsmåningom med lite hjälp av Jonas.
I dag kom min syster Stina hem från Brasilien och sin underbara resa. Hon har träffat barnhemspojkar och de pratade om "mamma IngaBritta", vår syster, som var föreståndare på hemmet och gav dem så mycket kärlek och omsorg. Hon träffade också Raquels (adoptivdotterns) mamma.  Raquel och hon  fick se och prata med varandra.Så annorlunda mot den tid då IngaBritta och Stina var där på 50 och 60talet då det var brev som gällde. IngaBritta hade  vid ett par tillfällen väninnor med till Sverige, vilka Georg och jag också träffade, och nu fick Stina återse dem. Tyvärr fick jag i dag veta att vår storebror fått en propp i ett öga. Han kan inte, just nu, läsa och inte köra bil.Han brukar varje morgon ta bilen till simhallen, simma 200 meter och därefter träna. Blir prövosamt för honom . Men nu var detta en liten blogg så ni har lite att läsa innan ni somnar, ni som har den som avslutning på dagen. Sov Gott! Och Stina, välkommen hem till Sverige!

måndag 29 oktober 2012

Måndag, minus morgon. Regn och + senare.


          Ja så gick det som vanligt. Jag satt vid TVn och somnade.Och missade därmed en del av min dyrbara tid. Men det var minus 2 i morse. Jag bestämde redan i går kväll att mina två måndagsmatgäster skulle få grönsakssoppa och pannkakor, i denna kyla. En vän ringde. "Jag och min kompis jobbar nära din gata, har du kaffe?" "Så klart." " Vi kommer". Fika och bullar serverades medan jag började med soppan. De båda killarna gick och jag sa att de kunde höra av sig på em . Kanske det skulle bli soppa kvar åt dem.
De ordinarie gästerna kom och jag fick skjuts till träningen. Så bra!

Mot slutet av träningen ringde min mobil. " Kan vi komma nu och äta soppa?"  "Javisst men då måste ni hämta mig. De kom,fick varm soppa och ostsmörgås. Pannkakorna som var kvar hade jag skickat med en av de tidigare matgästerna hem. Men kaffe och kakor fanns ju.
Konstigt nog har jag varit väldigt pigg i dag, inte trött. Jag tog itu med tvätten. Det ringde på dörren. Där stod min systerson, Anders."Jag ska titta på en bostadsrätt åt mamma här i närheten". "Ok ,får jag följa med?"
Vi tittade och tyckte. När jag kom hem ringde jag IngaMaj i Växjö. Hon skulle bort i kväll. Roligt att hon kryat på sej lite på sistone. Hon är nöjd med att sälja sin bostad och flytta till Örebro,  där hon har två av sina barn, som tar hand om henne. Hon har bott här tidigare. En trevlig och rymlig tvåa med uteplats passar henne perfekt.

Nu ska jag berätta om sommaren år 1961. Georg var fortfarande kvar i Arvika och åt medicin men nu var dagen för operation bestämd. Av brev kan jag se att han kom till Örebro den 28 juni och att en del undersökningar skulle göras före operationen. De var tre kamrater från Arvika som låg på sjukhuset i Örebro samtidigt. Georg skriver den 30 juni att "preliminärt är fastställt att Albert ska opereras på tisdag, Åke på onsdag och jag på torsdag. När nu en måste komma sist är det väl rättvist att jag gör det eftersom jag har den allra bästa hjälpen att räkna med." Han hade hela tiden en trygghet i sin tro på Gud och att Han var med hela vägen.

Om jag räknat rätt så var det den 8 juli denna torsdag inföll. Men nu tar jag kväll och fortsätter i morgon.
Tack, Gud för att Du varit med i dag och att jag varit så pigg och kry och att jag fick skjuts i regnvädret både till och från träningen. Du är så god och sviker aldrig. Kära bloggläsare, vi hörs i morgon igen! Gud är god!

söndag 28 oktober 2012

Om familjeträff och lite annat.



             Hade länge gått och tänkt på att samla mina barn , barnbarn och bbb. Så bestämde jag mig för att bjuda hem dem den 27 oktober. För länge sedan när det bara var barn och barnbarn och vi hade ganska stort hus brukade Georg och jag ordna lite samvaro någon adventssöndag: Vi hade på den tiden fyra barn och elva barnbarn. Allt som allt 21 personer. inga problem. Nu hyrde jag in oss på Hjärsta Gård. Bra där med goda utrymmen för de minsta. Tyvärr blev det sjukdom och förhinder i sista stund för en del. Men det var roligt att träffas och alla tycktes trivas. Nu ser vi fram emot 7 juni nästa år då det blir studentfest. Förra året när Linn tog studenten kom samtliga i familjen förutom övrig släkt och vänner.Det är viktigt att vi ses då och då.

Veckan som gick användes för min del till att baka och förbereda festen. Elsemarie och Lasse har i tre år gått rektorsutbildningen samtidigt som de jobbat. Mycket pluggande. Den gångna veckan blev Lasse klar och innan jul blir Elsemarie klar. De har gått utbildningen på olika håll och avslutning olika tider.Grattis, båda två!
Jag har inte tränat så mycket som jag borde ha gjort men bara det nu inte blir snö och halka ska jag träna regelbundet igen. Känns när man slarvar.

Jag hade tänkt berätta om Georgs operation år 1961 men känner mej just nu så trött så.... Dessutom har jag fått en bok att läsa och jag avslutar nu för i dag men om jag är OK i morgon så ska jag berätta då. Ha en skön kväll och tänk på att "var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.Var dag är en nåd dig given från Himlen, besinna det! Gud är en god Gud och "är nära alla dem som åkallar honom", står det. Det är ganska enkelt att tala med honom. Han vill oss väl! Tack för i dag, Gud! 

fredag 26 oktober 2012

Rödvinssås och lite annat 2012.


          I morgon ska jag ha kalas. Inte släktkalas. Ska bara träffa barnen och deras familjer. De ses inte så ofta även om de flesta bor i Örebro. Emil med familj bor i Stockholm och har en sjuk liten Mary, varför Emma och pappa Emil inte kan komma. Mattias är på tjänsteresa i Mexico. Skulle ha kommit hem i dag men jobbet där pågår nu till tisdag, så därför kommer inte han. Men de övriga, ett 30tal vuxna och ett tiotal barn kommer. Minns ni berättelsen om lilla Alva, som kom från Stockholm till Småland som fosterbarn när hon var 7 år?. Mera om henne har jag lovat berätta och jag ska göra det när tiden är inne för det.Hon är alltså mormor till mina barn.

Nu ska det bjudas på lunch med ostkaka som efterrätt. Smålandsrecept som Ulla numera hanterar med den äran. Jag har bakat bullar och kakor till eftermiddagskaffet. Stekt kött som jag skivat och så var det bara att göra sås i kväll. Det visade sig inte vara "bara". Jag hade gjort god sås på vanligt sätt och nu tänkte jag förgylla den med lite Rödvin, som jag köpte på min Rhodosresa. Min väninna och jag tyckte det skulle vara bra att ha en flaska Rödvin hemma för att använda till sås, Så jag köpte två flaskor. Eftersom jag aldrig gillat vin så stod jag där i affären och tittade på flaskorna när en dam dök upp och gav mig ett råd om en bra sort.Själv hade jag ingen aning. Vinet var det nog inget fel på men att få ur korken blev ett stort problem. Jag försökte med två olika öppnare innan jag började skära i korken med en kniv. När vi gifte oss fick vi av min bror en del köksgrejor,. bl. a. en rejäl korkskruv. Kunde inte hitta den. När jag var nästan färdig att ge upp sa jag till Gud:" Men hjälp mig! Nu när jag äntligen har en flaska vin i huset så har jag ingen tillräckligt stor korkskruv." Som vanligt fick jag hjälp, när jag vid ännu en titt i lådan ser en jättegammal fällkniv med tillhörande rejäl korkskruv.Så fick jag, efter denna tidsspillan, upp korken och hällde  en skvätt i såsen. Smakade. Hällde i mer.Smakade igen. Neej, inte ett dugg godare än Rödvinspulversåsen jag brukar använda. Drack ett glas av vinet men inte var det gott. Jag fick kanske ingen bra sort. När jag tittade i kokboken såg jag att jag skulle gjort annorlunda från grunden. Nästa gång blir det pulversås. Eftersom jag har lågt blodvärde kanske jag kan dricka upp det som är kvar innan det blir förstört, även om jag lindat plast runt flaskhalsen. Jag hällde i svart vinbärssaft i såsen och avslutade dagen med ett glas av samma vara att avsluta dagen med.


Ack så lång tid detta tog men jag är glad att jag hittade fällkniven med korkskruven. Det är bra att ha en vän som hjälper när man ber om hjälp. Nu tackar jag Gud för dagen som gått och tror att vi får en fin dag i morgon. Är så roligt att träffa hela familjen någon gång emellanåt. Nu ska jag sova. Vi hörs!

torsdag 25 oktober 2012

Fika med ett barnbarn 2012. Lite Lesjöfors 1961.


                Bakade lite mer kakor när ändå mjölet stod framme sedan gårdagen. Tog dagens promenad till Isak och hann inte gå därifrån förrän någon öppnar källaringången och Linn kommer upp för trappan. Det hängde på minuten. Nu stannade jag ytterligare en stund och fikade. Isaks glädje visste inga gränser när han fick se Linn. Hon skjutsade mig hem, så bra! Hade en del att syssla med här hemma.

I kväll har jag varit i Filadelfia där tre olika kurser pågår. Vi äter alla tillsammans, delar upp oss, fikar i grupperna. Jag trivs så bra i min grupp, som jag nog tidigare sagt.I kväll berättade två av deltagarna hur de kommit till tro på Gud. Så intressant att höra hur olika pusselbitar i en människans liv blir en enhet. Stort att se hur Gud har varje människa i sin hand och gör allt väl när man har låtit Gud få fria händer. Det vittnade de här vännernas berättelser om.
Så går jag bakåt i tiden och till Lesjöfors år 1961.
Sommaren kom också detta år. Barnen var på läger. Inte hos mormor mer än den vecka vi var där tillsammans.Ser i mammas dagbok att IngaMajs två barn var där mellan 15 juni och 15 juli.Georg, jag och barnen var hos mormor mellan 29 juli och 7 augusti men innan dess hade det hunnit hända en del, som jag ska berätta om i morgon.

På försommaren började Georg tycka att det borde bli en förändring för hans del. Han bad överläkaren om att få bli opererad. Denne ville dock fortsätta med medicineringen men Georg var envis och röntgenplåtarna skickades till Thoraxkliniken på sjukhuset i Örebro. Högra lungan var nu helt bra men den vänstra måste åtgärdas. Som jag tidigare sagt är det här med sjukvård inte " min avdelning" precis så jag kanske säger en del fel. En lob skulle tas bort och därigenom skulle bröstkorgen komma att sänkas. För att dölja detta skulle man lägga fyllnad i kavajen. Skratta om ni vill, men det är så här jag minns resonemanget. Georg var mycket nöjd över beskedet att få operationen utförd.

Nu  är jag sömnig  och säger därför GodNatt men ska fortsätta berättelsen om vårt liv i nästa blogg.
Avslutar nu med en vers ur den psalm jag läste i morse, psalm 92. "Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet.Gud är god!

onsdag 24 oktober 2012

Krukor och balkonglådor! Tack för i år! 2012.


             Gott att ha goda vänner! Stefan kom med en släpkärra på bilen. Tömde blomkrukor och tomat d:o, balkonglådor och annat som kammunen nu fick att göra jord av. Så skönt att få hjälp med det här. Min bosniske vän, som brukar hjälpa mig har fått ischias och har så ont i sitt ben. Gud, hjälp honom!
Jag är så tacksam för att jag kan få hjälp i trädgården och med städningen genom kommun, som tillåter hjälp av olika slag.

Jag ringde ett par samtal till sjuka vänner innan jag fick skjuts till Isak. Han blir alltid lika glad när jag kommer. Jag brukar blanda hans matkulor, som han inte gillar så bra, med mosade köttbullar. Fanns inga, men mosad stekt strömming gick tydligen lika bra för nu blev allt uppätet.
Till affären och köpte tre grillade, stora kycklingar för 30 kr pr st. Jättegott! Bra att ha i frysen vid besök då snabbmat är aktuell.
Hem och bakade tre sorters kakor. Och nu är det sovtid.

Jag går nu åter till Lesjöfors år 1961. Som jag tidigare nämnt så levde barnen och jag med Georg i hans liv i Arvika. Vi visste att han skulle stanna där länge så det var lika bra att lära känna till både personal och "folket på salen".
När Georg skrev brev till mej la han ibland små brev till Sven, Kerstin och Ulla i kuvertet. Det stod "HEMLIGT" på dessa.
Ulla kunde ännu inte skriva men Sven och Kerstin skrev ibland brev till pappa. När jag läste gamla brev hittade jag detta, som Kerstin skrivit. Det visar hur nära kontakt vi hade.
Jag har ej bett om lov att få återge det men jag tar risken. Tydligen visste vi då inget om permission vid påsk.

"Hej pappa! Hur mår du?. Själv mår jag utmärkt fint.Jag tänkte att jag skulle baka en kaka. Det var så länge sedan sist. Hur är det med Nils-Gustav? När badade ni sist? I dag har vi haft slöjd i skolan. Det är roligt.
Hur går det med den där som är rädd för sprutor? På Tisdag är det flickornas afton. I går fick vi göra färdigt grytunderläggen.(I J1). Mainy stryker. Sven läser och mamma är i affären.Ulla är hos Anita som vanligt.Jag har löst ett korsord. Har du tittat på något bra program i TV? Hjärtliga hälsningar från Kerstin! Glad påsk pappa lilla. P.S.Ha det så trevligt i påsk!"
Så fina bokstäver och rätt stavning. Så klart att det var roligt att få ett sådant brev. Vi hade ännu inte haft råd att köpa någon TV men gjorde det senare samma år.
När jag läste det här brevet kom jag att tänka på visan" Pappa kom hem för vi längtar efter dej . Kom innan sommarn är slut osv. Åskan har gått och om kvällen blir det mörkt etc.Barn är barn Och helt underbara!

Ja så var det slut för i dag. Vi hörs igen.Om Gud vill och vi får leva. Ha det riktigt bra till dess! Gud är god!

tisdag 23 oktober 2012

Städdag och mysdag 2012.Lesjöfors 1961.


     Äntligen tog jag itu med lite städning! Det var förr ett nöje, nu en plåga.Men det var nödvändigt i dag. Sedan jag fått det lite skapligt blev det en mysdag. Har förpackat tomatmarmeladen. Och läst igenom ett antal gamla brev. Fikat men inte bakat, som jag tänkt. I NA kan man läsa om att Örebro åkte ur Allsvenskan vilket oroar en del. Dock inte mej.

I Syrien fortsätter de striderna mellan regeringstrogna och de oppositionella. Men den regeringen är hårdnackad. Nu börjar det bli oroligt i Libanon också. Vem var det som sjöng: "Varför skola människor strida?" Det är så sorgligt när medborgare i samma land strider mot varandra. Men människor vill ha frihet och kämpar för det.

I Lesjöfors 1961 fortsatte vårt liv med en frånvarande pappa. Ändå upplevde vi att vi var tillsammans och visste om varandras liv.Man vänjer sig. Nu väntade vi ivrigt på Georgs första permission. Han,och vi, hade hoppats att han skulle komma till min födelsedag i mars, men jag tror att han då fortfarande var sängliggande . En månad senare var det påsk och han fick komma hem över helgen. Så glada vi var.

1 maj var det året en måndag. Saronförsamligen skulle företa en sångarresa till Betel i Göteborg. Tror att Georg kom med tåg till Lesjöfors dagen före avresan, annars hämtade vi honom i Arvika. Jag har inga anteckningar om detta och tror att jag för ett antal år sedan slängde hans dagbok, i ett anfall av dödstädning, som det heter. Så nu är det mitt minne som gäller. Jag tror att vi var i Göteborg i två dagar. Veckan innan denna resa hade Georg fått ett dystert meddelande angående sin hälsa. Han hade fått tbc på stämbanden, till råga på allt. Överläkaren talade om för honom att han inte skulle kunna sjunga, eller tala länge i en framtid. Georg var mycket ledsen. Han älskade att sjunga men satt nu nere i bänken och lyssnade när vi andra stod där framme och sjöng i gudstjänsterna.

Sista mötet var förlagt till en annan kyrka än den vi från början kom till. Georg satt i bänken. Ett tomt kors hängde på väggen över talarstolen. Georg har berättat hur han såg på korset och uppfylldes av en glädje över att korset var tomt. Att Jesus hade uppstått och lever i evighet. Det var allt.
Vi lämnade Göteborg och tog vägen över Arvika för att lämna honom. Det var svårt, men vi var tacksamma för att vi hade haft en fin helg tillsammans och barnen och jag återvände till Lesjöfors.

Efter ett par dagar skulle en ny undersökning göras (ett konstigt namn som jag inte minns och säkert aldrig försökt lägga på minnet). När beskedet lämnades sa doktorn att det måste ha hänt något, för "hade jag inte själv sett dessa stämband, skulle jag inte trott att det funnits tbc där.Konstaterade doktorn med tillfredsställelse. 
 Georg ringde hem och var sååå glad.
Han kopplade det naturligtvis till upplevelsen i Göteborg, vid åsynen av det tomma korset i kyrkan där.
 Gud är stor och än i dag sker under. Med detta roliga avslutar jag dagens blogg. Gud är god.

måndag 22 oktober 2012

Så trött, så trött! Örebro 2012.


               Fick några rader från min "lillasyster" i Brasilien. Nu är klockan 22.00 i Sverige,18.00 i Brasilien. Efter övergången till sommartid där i går. Hon  saknade sin nattläsning och anade att det inte skulle bli någon i kväll. Det blir en kort sådan i kväll men ska gnälla lite.
Jag var trött när jag vaknade i morse och fortsatte att vara orkeslös tills Kerstin vid 4-tiden kom och hämtade mig och jag fick åka till Willys och storhandla. Jag har så snälla barn, som ställer upp när de har tid.
Nu har jag mat på altan för där är något kallare än i kylskåpet. Köpte svenska äpplen, något jag inte brukar göra den här tiden på året. Men i år är inget sig likt. Mina Ingrid Marie ruttnar på trädet. Inte blev det så många heller men de jag köpte i dag kom nog från Skåne. Fina var de i alla fall.

Nej i kväll är jag så trött så jag går nu direkt till sängen. Hoppas att jag är piggare i morgon för då ska jag baka kakor
Jag skriver i morgon God Natt.

söndag 21 oktober 2012

Födelsedagsfest och lite mer.


           Det har inte regnat idag. Jag hade svårt att komma igång i dag. Inget kyrkobesök blev det heller. Tur för mej att Gud inte är bunden till en kyrkolokal. Jag lyssnade lite till Närradion.
Blev hämtad till ett 3-årskalas. Där fanns kusiner och sysslingar och annan släkt. Det är bra med födelsedagar!
I övrigt har det väl inte hänt så mycket.
Något anslutningsfel gjorde att jag inte kom ut på nätet i kväll. Men nu när jag skulle gå till sängen såg jag att rätt "lampa" lyste på "datoranslutnigen". Då hade jag redan tappat gnistan så det blir lite magert i kväll.

Kerstin påminde mej i går om att vi som familj, genom Georgs sjukdom, fick följa med på bussresor som ordnades av Hjärt och Lungsjukas förening,tror jag det hette. Barnen älskade de där turerna och underhöll bussresenärerna med roliga historier.Vi var bl.a till Norge på en sådan dagsresa.
Men det var i ett senare skede. Nu låg pappa till sängs i Arvika. Han sydde på en ryamatta, som jag skulle få som present på min födelsedag i mars. Jag fick den nog senare för han fick permission först till påsk.

Jag förvånades över att Georg hade så stort tålamod och fann sig så väl i sjukhusmiljön. Han var intresserad av sjukvård och visste precis allt om röntgenbilder och följde med i utvecklingen. Jag är inte det minsta intresserad av sjukvård och skulle inte bry mig om annat än att så snart som möjligt komma därifrån. Skönt nog har jag inte behövt tillbringa några längre perioder på sjukhus.Jag trivdes bättre i affärsvärlden.
Jag ägnade så mycket tid jag kunde åt barnen fast det blev ju kvällstid. Att vi bodde i samma hus som affären var förstås ett stort plus. Vi fanns ju alltid till hands på nära håll.

 I morse när jag vaknade tonade en gammal psalmvers inom mig. Nu avslutar jag detta inlägg med att citera den. "Säll är den som sina händer i Guds händer sluter in. Hur hans liv och lycka vänder har han ro i själen sin.Han är nöjd i sorg och nöd. Han har tröst i liv och död. Till hans bästa allt sig vänder.Han är alltid i Guds händer." Visst är den bra!!!GodNatt kära bloggläsare. Vi hörs i morgon.

Ett foto och ett gömt grisöra.

Så glad jag är, som alldeles själv lyckades få in bilden på Isak. Tog fram den ur datorn. Tänk om jag kan nu!



                                                 Nu har jag gömt grisörat i ett hål som jag grävde och puttade grus över med bara nosen så nu kan inte mormor ta det. HA HA HA! 


 

lördag 20 oktober 2012


.

Jag på stan i regnet 2012. Lesjöfors 1961.


  Att det regnade SÅ förskräckligt såg jag inte förrän jag var på gatan på väg till bussen. Paraplyet blev räddningen. Jag var borta en bra stund och regnet hade avtagit när jag var på hemväg.
I morse satt jag länge och läste brev från början av år 1961. Såg ansikten bakom nästan varje brev och kortskrivare.Av Georgs och mina brev slängde jag en del.En dag när jag just börjat ett brev till Georg med några romantiska ord om kärlek, stod Ulla bredvid och tittade. Läsa kunde hon och hon utbrast:" Men fy så fjantigt!"
När januari och februari månader var tillända hade det mesta fallit på plats och på något sätt höll vi , som familj, ihop genom brev och telefonsamtal. Vi hade ju träffat de som låg på samma sal som Georg och var vän med dem också så när Georg pratade om livet på sjukhuset var vi med i svängarna.
En av dem hette Fritz. Kerstin, som bakade små chokladkakor i dockkakformar bakade var sin till pappa och Fritz och skickade med posten. Fritz hade en mamma som gjorde fina julgranskarameller. 
Hon skickade sådana till oss varje jul i några år efter Arvika-tiden. Eftersom alla hade lång behandlingstid så blev de som en "familj". Visste det mesta om varandra. En kvinna från Hagfors hette Majlis och hade make och två små barn. Vi hälsade på hos varandra sedan både Georg och hon blivit friska. Nils låg i gipsvagga och fick inte röra sig alls.Efter lång tids behandling i Arvika blev det operation i Karlstad för en del och sedan åter till Arvika. Då skrev de roliga brev till varandra. "Till Tjockisen Georg Landh," stod det på ett kort såg jag. Naturligtvis fanns en patientförening, som Georg var engagerad i, sedan han i mars eller april fick tillåtelse att vara uppe.Han hade aldrig varit sjuk i tbc tidigare, bara haft en fläck på ena lungan. När den upptäcktes vid en allmän kontroll medan vi bodde i Kil behövdes ingen behandling, men han fick varje år kallelse till kontroll. Därför var det inte svårt att få friskintyg när han skulle ta den frivilliga försäkringen för företagare året innan.
I dag ringde jag till Sven och frågade lite om hans benbrott. Han minns att han först fick ligga med benet i en vagga innan de sedan gipsade det. Han minns också hur hemskt lång tid det tog innan han kunde gå utan kryckor. Den där sportlovsveckan var Stina, som hade lov från sin skola, hos oss och hon besökte Sven på sjukhuset.Jag kunde inte lämna affären mer än när jag följde med första gången.Han gick med två kryckor,en under var arm. Jag skjutsade honom till skolan och hämtade på em.En regnig dag glömde jag och mötte honom halvvägs, gående med sina kryckor i regnet.Ojojoj!

Gipsen hade han länge och värst var när det lossnade små gipsflagor "innanför". Det kliade så förskräckligt.
När de såsmåningom tog bort gipset lät han benet falla ner och det gjorde fruktansvärt ont. Han hade så lång tid gått med benet rakt. (Det har ju också jag erfarenhet av) Även om jag helt frivilligt gick med rakt ben.
Sedan gipsen avlägsnats måste han ändå ha kryckorna och det ända till maj, juni då han gick utan.
Georgs förbättring gick snabbare än väntat. Med jämna mellanrum togs röntgenbilder.
Jag hade nu som dagschema att först skicka barnen till skolan.Får ej glömma att vi hade vår snälla Mainy till vår hjälp. Sedan tog jag med en personal från postkontoret (låg mitt emot affären) och åkte till Station och hämtade postsäckarna. Parkerade bilen ,öppnade affären och tog emot alla kunder med ett leende.
I sanningens namn ska sägas att jag, dagarna före jul, då Georg blev allt sämre, gick över gatan till distriktsköterskemottagningen och bad om ett piller för att hålla mig uppe. Jag gick dit ytterligare några gånger. Kallade pillret för "det kvittar". Effekten var att jag bara gjorde det jag skulle, log mot kunderna,expedierade och gav råd men brydde mig liksom inte.Allt gick på rutin.
Ibland har jag undrat över varför allt hopade sig. När vi nyss hade flyttat från den gamla butiken förde det med sig en del nya kostnader och gjorde att ekonomin var ansträngd.Och så allt det andra.

Men detta att se hur Herren dag för dag hjälpte oss. Att jag snart var glad och pigg igen, barnen mådde gott och Georg kom på benen och började sy ryamattor, affärerna gick ihop, om ibland med ytterst liten marginal,och vi ej kände det  svårt, trots allt.Det var helt fantastiskt. Denna tid lärde mig att det håller att lita på Gud. När jag sa till Honom att "OK, jag klarar inte det här utan Din hjälp", så förnam jag inom mig en stilla frid, som om Han ville säga: "Var lugn,Ruth, jag är med."Sedan dess har jag mer än en gång fått uppleva Hans hjälp och jag är tacksam för den svåra tiden år 1961. Nu blev väl det här inlägget väl långt men jag vill att ni som läser detta ska veta att vi har en stor Gud, som aldrig sviker, men att när vi ser vad Han gör så blir vår tro allt starkare. Nu säger jag God Natt och jag återkommer med goda nyheter i senare inlägg.


  

fredag 19 oktober 2012

Isak, kakbak,kaffegäst,brevläsning 2012.


     Bakat vetebröd, kakor och rosenbröd. Isak kom i dag. Jag har gått till honom nu flera dagar. I em. åkte han med familjen till Växjö där Linn bor. Så roligt för henne att få besök av sin familj.Jag skickade med lite saft och sylt. Som en mormor ska göra.
I kväll har jag ägnat en del tid åt att läsa brev från år 1961. De Georg skrev till oss och sådana som han fick till lungkliniken i Arvika. När jag läser ser jag hur svår tid det var för vår familj och frågorna kommer. Varför lånade vi ut bilen? Varför behövde denna olycka hända, som gjorde att vi förlorade försäkringen, som skulle betytt att jag ej hade behövt betala på bilen varje månad? Varför hade inte Georg lämnat intyget, när han beslutat sig för att ta denna frivilliga försäkring? Varför blev det liggande i fickan?

 Ett av breven jag läst i kväll var från Sven till pappa:"Hej pappsen! Här får du i alla fall Teatern. Vi ska åka till Sutterhöjden om 17 minuter. Nu har vi en hel vecka framför oss som vi har ledigt.Jagkanske skall åka till Filipstad någon dag i veckan, med Kjell-Åke och Timo.Hälsningar Svenne." På baksidan finns "teatern" maskinskriven. " Äventyret med villa Hilton" var namnet. En lång historia med polisbil och många spännande inslag.Spännande för Georg att ligga i sängen och läsa.

Nu var det alltså sportlov. Det skulle för Svens del betyda att dagarna skulle tillbringas i slalombacken. Han älskade att åka slalom. En dag kom ett par män in i affären och sa att de hade Sven i en bil utanför. Han hade brutit benet och omplacerades till vår bil där han kunde ligga. Någon tanke på ambulans fanns inte. Jag minns inte om jag eller någon annan körde, men jag var med och lämnade honom på sjukhuset. Något besök fick han ej och jag minns ej hur länge han fick stanna. Nu var han alltså i Filipstad men inte på en rolig resa med sina kompisar.Minns ej hur han kom hem. Ska fråga Sven i morgon. Nu är det för sent att ringa.
Tydligen kom doktorn på besök sedan han kommit hem för i ett brev till Georg skrev jag att" jag är så trött i kväll. Det kommer efter. Även om allt vilar i vår Faders händer så kan jag ibland inte låta bli att ängslas. I går kväll bara grät jag sedan doktorn gått. Tyckte att allt sammangaddade sig emot mig. Men nu är också denna dag förbi och även i dag har Herren hjälpt.Dagskassorna är ovanligt bra för att vara februari."

Georg fick många brev, blommor och besök. Mellan Georg och mej var postgången intensiv.
Jag berättade för honom om inkomster och utgifter och avbetalningarna på bilen.
Tidigare berättade jag om den tyske mannen som var  utrikeskorrespondent på bruket. De hade innan Georg blev sjuk flyttat till Stockholm där Hans fick ett bra jobb. Han skrev, så snart han fått veta om Georgs sjukdom ett långt brev på tyska. Georg kunde prata tyska och Käthe, Hans svärmor, och Georg pratade alltid tyska med varandra.Den familjen skrev många brev och det gläder mig att jag nyligen fick kontakt med Ingrid,Hans fru som fortfarande bor kvar i Stockholm. Till affären kom fru Frank på hembageriet med choklad, som vi skulle skicka och alla i samhället var så vänliga och det var så skönt att känna att de tänkte på oss.
Det kom ytterligare svårigheter och en kväll satte jag mig och funderade och sa till mig själv: "Men så här mycket elände på en gång kan väl inte komma utan att Gud har tillåtit det.Alltså kan jag räkna med att Han kommer att ha en väg igenom detta och att Han inte lämnar mig." Jag fick lugn och ro och även om inte allt löste sig i en handvändning så visste jag att Gud var med. Barnen fann sig i den rådande situationen och när vi kunde åkte vi den långa vägen till Arvika. Någon gång i mars eller april fick han gå uppe och det var ju en stor lättnad. Han hade trevliga kamrater på salen och hans tillfrisknande gick framåt.
Men nu tror jag att jag avslutar för i kväll. De spelar fin musik på Närradion, som jag lyssnar till medan jag skriver.Sov gott ,kära vänner! Gud är god och sviker aldrig.  

torsdag 18 oktober 2012

Tandläkaren. Sång på Drottninggatan.År 1961


  Grått och regnigt också i dag. Bakade två sockerkakor, som båda ska "ges bort".En av dem till tandläkaren, som blev ledsen förra gången när han rispade mig i läppen och det blödde mycket. Han är värd många sockerkakor. Han fick bort tandläkarskräcken och han ger mig bedövning! Samma tandläkare i snart 30 år Jag är tacksam. I dag var det rotfyllning på gång.
Jag var på stan i mycket god tid och hann både till banken och fick ändå en stund över för att lyssna till en grupp sångare som stod på Drottninggatan.Gav dem ,som många andra också gjorde, en slant för de sjöng så man blev glad.En musikmaskin stod för musiken utöver ett par gitarrer. På återvägen från tandläkaren stod de fortfarande kvar och sjöng ut sin glädje. Jag gick dit och frågade om de var från någon kyrka i stan. Ingen kunde svenska och de sjöng ju på ett språk vi ej förstod men glädjen gick ej att ta miste på och namnet Jesus hördes ibland. "Min fru kan", sa en man. Det var ej mycket hon kunde men jag fick veta att de var från Tjeckoslovakien och att de varit i Göteborg och andra platser och snart skulle åka tillbaka till sitt land. En dam kom fram och grät och sa att det var så fint det de sjöng."Vi står här i morgon också", sa den som kunde några ord svenska, för att trösta.Tandläkaren hade också hört." Det där blir man ju glad av", var hans kommentar. Förvånande att så många stannade till och lyssnade.De var kristna och ville sjunga om sin tro på Jesus och gjorde det på ett språk vi ej förstod men värmen och glädjen gick ej att ta miste på.

Tillbaka till Lesjöfors och alla svårigheter. Kanske ni minns att jag berättade om ett friskintyg som Georg skulle lämna till "Sjukkassan". Han hade det i fickan men glömde att lämna in det innan han blev sjuk och då var det för sent.Alltså fick han nöja sig med 1.50 kr pr dag. Förmodligen den summa alla fick, som ej var försäkrade frivilligt, vilket Georg ju hade varit om han hade lämnat intyget.Som egen företagare måste  man själv ta initiativet, lämna friskintyg och betala en viss summa pr månad. Naturligtvis var det ett stort bakslag för oss. En dag ringde Georg och sa att han ju , när han köpte den nya bilen, också betalat en summa för en försäkring, som betydde att om han blev sjuk skulle försäkringsbolaget betala resterande skuld på bilen. O, så bra! Jag ringde bilfirman men fick veta att den försäkringen gällde för den bil vi köpt av dem. Vi tvingades ju att köpa en bil på annat håll och hade alltså ingen skuld hos firman i Filipstad. Ytterligare en prövning. Det kom snart ett par till. Den ena ska jag berätta om i morgon. Efter det ska jag inte berätta om allt sorgligt. Det märkliga var att allt gick bra och att Georg fann sig så bra där han var. "I all deras nöd var ingen verklig nöd. Han lyfte upp dem och bar dem.," står det på ett ställe i GT. Så påtagligt vi fick uppleva detta. Allt blev till slut bra. Nu ska jag sova för jag hoppas på en ny dag i morgon. Sov gott, ni som läser bloggen sent!

onsdag 17 oktober 2012

Träning, strömming och vad mera?


    Det är onsdag. Efter lunch fick jag åka med Lennart till träningen. Därifrån gick jag till apoteket och tog ut mina blodtrycksmediciner innan jag hämtade den beställda strömmingen i Ekershallen. Jag köpte 2 kg. God, billig och nyttig mat. Pris 30 kr pr kg. Kom i går plötsligt ihåg att jag i år ej gjort syltgurkor. Köpte sex vanliga slanggurkor och försöker . Det ska vara stora vita gurkor om det ska bli som mamma gjorde men är man sent ute får man ta det som finns att få, eller vara utan syltgurkor ett helt år.

Ringde en god vän som är sjuk. Även till min syster i Växjö, som inte heller mår så bra. Livet går inte alltid som på räls.

Nu till Lesjöfors 1961. Nu var jag ensam med allt. Köra postsäckarna från tåget till postkontoret varje morgon innan jag öppnade affären.Sven och Kerstin gick till skolan och de skötte läxor och var duktiga.
Georg skrev brev nästan varje dag . I början låg han hela tiden till sängs. När han senare fick gå upp en stund emellanåt kunde han ringa från en telefon i korridoren.
 Visst var det svårt att han skulle vara så långt borta och att det skulle ta tid med hans tillfrisknande hade han fått veta. Nu var det att ta en dag, ett ögonblick i sänder.
När jag nu tänker tillbaka så kan jag inte minnas annat än Guds godhet att hjälpa igenom.
När våra olika leverantörer fick veta om Georgs sjukdom, genom skaran av handelsresande, blev de rädda att affären skulle gå omkull. Direktören för den färgfirma, som var vår huvudleveranör, ringde strax efter Georgs insjuknande och frågade: "Och hur har du tänkt att du ska klara upp det här då?" "Med Guds hjälp kommer det att gå", svarade jag. Jag var så ledsen och så genomtrött att jag absolut inte orkade gå in på några längre resonemang om vår ekonomi.
Eftersom det  var jag som hade det största intresset för affärer och ekonomi så var jag ej orolig och jag visste också att Gud aldrig sviker, även om jag inte på den tiden hade det som mitt lösenord, som jag har i dag..
 Men det hände mera av prövningar denna vinter. Jag känner dock att jag vill avsluta för i kväll och fortsätter i morgon om allt är väl. Gud är god och "prövar blott. Han ej förskjuter." Ha en fin kväll! Vi hörs igen!


tisdag 16 oktober 2012

Omväxling i Örebro 2012. Lesjöfors igen!


     Flexibel är ordet. Började med att bära ut grytorna med de färdiga tomatkonserverna till altan. "Förpackar" dem en annan dag. Kom ihåg att jag borde bakat en tårta i går till min vän Stefan som fyllde 49 år. Fixade till en tårta. Fick lunchbesök av Kristin. "Nästa besök" skickade återbud.När Kristin gått hem ringdes jag in till en fikastund. Tog promenad dit. Hämtades där av Stefan. Vi fikade med hallontårta hemma hos mej. En dag för sent men bättre sent än aldrig. Såg i kvällens TV att det varit bråk i Arboga. En flyktingförläggning har attackerats och skadegörelsen var stor. Flyktingarna, som placerats där av Migrationsverket, var mycket skärrade. Tre män har gripits för dådet. Vidare får vi veta att EU samtalar om att bilda en bankunion, som ska sätta regler för alla banker inom unionen. Sverige står tveksamma. Vi är ej med i "Euron" och rädsla finns att vi skattebetalare ska vara med och betala för andra länders dåliga ekonomi. England står också utanför och säger bestämt att de inte vill vara med i någon bankunion. Det ska bli toppmöte om saken.

Nu till år 1961 och de sista bitarna ur mammas dagbok.I går slutade jag lördagen den 21 januari och fortsätter nu med den 22 januari. Två möten i Saron. I kvällsmötet deltog sångerskan Margit Håkansson som var på besök. Saronförsamlingen var en sjungande församling med egna goda sångare och tog gärna emot sångarbesök "utifrån". "Ruth jobbat i affären efter mötet till klockan ett."

23 januari, måndag."Ruth har realisation i dag och det har gått bra.På kvällen hos Erik Hedlunds. Så trevligt och vackert de bor!Fått kaffe med mycket gott till det.Frukt och dricka. Sett TV. Hört många vackra sånger genom radiogrammofon och till sist sett film om julfirandet, julafton samt interiörer från olika hem i Värmland och Stockholm. Mycket roligt och trevligt."(Direkt efter mammas dagbok. Säger något om skillnaden förr och nu.)
24 Tisdag.Stickat ett par vita vantar till Ulla. Skött hushållet. Mainy i affären.Ruth till juniormöte och sedan sångövning.
25 Onsdag". Bakat bullar och småbröd. Sista dagen här.Varit hos pastorns på middag. Ruth Mainy och jag.
Elof Karlsson här i em. Linnea Östin här och sagt adjö.Det känns lite vemodigt att bryta upp men andra uppgifter väntar. Så farväl och tack för allt.20 grader kallt ute. Hu då! Men inte så mycket snö."
26 Torsdag." Ulla och jag åkt från Lesjöfors vid 12 tiden. Kom till Falköping på kvällen.
Där lämnar jag delvis mammas dagbok.Ulla stannade i Falköping hos Margot, Harry och deras två flickor.
De ville underlätta för mig nu när Georg var sjuk och låta Ulla vara hos dem en tid. Märkligt hur det var på den tiden. Man skickade iväg barnen och bytte barn med varandra för ett tag , om det var lämpligt för föräldrarna. Ingen frågade efter hur barnen mådde av detta, eller om de var roade av det.
Efter två dagar åkte mamma till Vimmerby. " Börjat jobba omedelbart. IngaMaj och jag jobbat till klockan2 i natt." Vilken mamma vi hade! I Vimmerby stannade hon till den 13 februari då IngaMaj och barnen följde med och stannade hos mamma en vecka.

Nu blev det nog lite svårt för mamma. Efter att ha varit med sina barn från julafton till den 19 februari och nu
hem till ensamheten ser jag att hon inte mådde så bra. Redan den 20 febr. står det att hon varit i Oskarshamn hos doktor Elmkvist. "Alldeles slut i mina nerver."Redan nästa dag kom Karin och Christer och stannade ett par dagar,i samband med besök hos Karins mamma.
De följande dagarna har hon besök eller är borta hos vänner så gott som varje dag. Det passade ej mamma att vara ensam. Att hon inte stannade hos sina barn längre tror jag berodde på att hon måste hem till 15 februari för då kom Sterve och deklarerade åt henne. Då lämnade man deklarationen 15 februari, sista dagen.
Hur länge Ulla var kvar i Falköping och på vilket sätt hon kom hem vet jag ej och nu är det slut med hjälpen från mammas dagböcker ett tag framöver. Men jag minns en del ändå och därom ska jag senare berätta.
Må så gott ni kan och glöm inte aftonbönen! Gud älskar att ha kontakt med oss. Sov gott! 

måndag 15 oktober 2012

Isaks grisöra Örebro 2012. Lesjöfors1961.


   Nej,det blev ingen  träning i dag. Bara en matgäst och denne fick Kålpudding från frysen. Gott och snabblagat. Fick skjuts till Isak. Tog promenad. Innan vi gick in stod han en stund och tittade på en liten grushög vid cykelstället, men sprang sedan uppför trappan.I går när husse och matte kom hem gav de honom ett grisöra, som de inhandlat på hemvägen. Jag såg det ligga på golvet i hallen men trodde att det var en plastbit och skulle ta upp den. Isak stod bredvid, tog snabbt örat och sprang ut genom den öppna dörren . Från köksfönstret såg vi hur han gjorde en liten grop , placerade örat däri och med nosen föste han sedan grus över för att sedan gå in och vara som vanligt.Vi hade aldrig sett honom gömma något förut så vi var förvånade.
Vid 5-tiden i em skulle jag gå hem och stod vid dörren. då sprang han ut och hämtade örat och började äta på det. Så gott, så gott! Tobias gick nära,då morrade Isak.
I kväll har jag äntligen fått slut på alla gröna tomater genom att koka marmelad samt tomat och löksallad.Varje år likadant. Sätter några frön och så låter jag alla gro och växa upp och får så mycket så jag bara får besvär med att ta hand om dem..Men visst är det bra att ha några burkar i källaren att ta med som present ibland. Hos familjen Hallqvist blev jag bjuden att stanna kvar och äta god indisk mat, som de fått av en granne med pappa av indiskt ursprung. Så gott!

I går berättade jag om vårt liv i Lesjöfors 1961. Mamma var på besök och skrev, som alltid dagbok, som jag fortsätter att citera också i kväll. Den sjunde januari skickade vi paket med lite hembakat till Georg. Det var första, men inte sista gången under hans långa sjukhusvistelse.
Den 8 januari var en söndag. Vi var i Saron på möte på kvällen.På den tiden var det möten i kyrkorna minst två gånger varje söndag.
Så blev det måndag. " Ruth kör posten och är sedan i affären.Mainy städar.Sven och Kerstin börjat skolan i dag. Ute snöar det ."
På tisdagen skriver mamma att posten var försenad på grund av snöfall. Allt var inte bättre förr.Mamma stickar vantar och sockar till barnen och jag är i affären.
Veckan fortsätter med att Mainy och jag är i affären."Inventerar mellan kunderna", skriver mamma.
Måndag den 16 jan. står det:"Ruth på juniorledarträff till kl. 11. Sedan i affären till halv tre.På natten. Hemska saker.Hur kan hon orka? Jag skrivit brev till IngaBritta."
Nästa dag är Sven, Kerstin och jag på juniormöte och sångövning till klockan 10.
Onsdagen bjudna till Östins på kvällen.Torsdagen bjudna till Tant Hilda i Fallet.
Fredagen : "Märta, Gösta och barnen från Kurkhöjden  här på kvällen. Mycket roligt att få träffa de kära vännerna." Märta arbetade i köket på Vilohemmet i Figeholm, där mamma, jag och mina systrar också hjälpte till i vår barndom, så det var gammal vänskap när de nu träffades efter alla år.
Lördag 21 jan." Barnen i skolan. Ruth och Mainy i affären.På kvällen hos Karin och Herman Östell där vi fick smörgåstårta, kaffe,kakor och tårta.Kom hem vid 11-tiden"

Nu har klockan dragit iväg igen. Jag avslutar Lesjöfors för denna gång. Tänk att ha mamma kvar så länge.Det måste ha varit skönt så där i början av det "ensamma året."
" Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner"

söndag 14 oktober 2012

Söndag igen! Fortsättning Lesjöfors 1960.


 Efter gårdagen bestämde Tobias och jag oss för att bo hemma hos honom den kommande natten. Vi spelade spel och roade oss på kvällen.
Filip hade sin tjej hos sig så vi fick vara i fred.
I morse sov vi länge. Filip cyklade till kyrkan. Jag lyssnade till Närradion och lagade kycklingrätt i ugnen . Elsemarie och Lasse kom hem från sin utflykt hos goda vänner i deras sommarstuga vid Laxsjön. Natuligtvis tog Elsemarie ett dopp där. Det sista utomhus för i år får man förmoda.
Jag fick skjuts hem. Skulle ta itu med de gröna tomaterna hade jag tänkt. Gick i stället till mina bosniska vänner, som jag ej träffat sedan de återvänt från sitt sommarbesök i Bosnien. Hos invandrare är man alltid välkommen. Behöver inte göra upp om en viss tid. Man bara går dit och blir alltid väl emottagen. "Hur tycker du min svenska är nu när jag varit borta så länge och bara pratat bosniska", frågade hon. "Helt OK", svarade jag. Mannen hade för en vecka sedan fått ischias och gick med två kryckor. Vi bad en liten bön till Gud om tillfrisknande.Muslim eller inte. "Bed så ska ni få", står det.
Han är en snäll och duktig man som alltid finns till hands när jag behöver honom.Hans sambo har jag varit vän med i många år och när mannen kom in i bilden blev vi också vänner.
Kommer plötsligt ihåg att jag lovat tala om namnet på nobelpristagaren i litteratur detta år. Mo Yan är namnet och han kommer från Kina. Inte ett enda exemplar av hans böcker fanns att köpa i Örebro.Så stor var överraskningen. Ett enda exemplar av romanen"Vitlöksballaderna" fanns i lagret i en bokhandel, den enda bok, som fanns i hela Örebro. Den hamnade till beskådande i ett skyltfönster och var ej till salu. Så kan det gå!

Nu ska vi återgå till Lesjöfors 1960. Jag berättade tidigare om julhandeln i affären. För att få bättre plats med leksakerna hade vi planerat att ha den försäljningen i en lten stuga , nära affären. Någon dag efter julskyltningssöndagen upptäcktes att den fotogenkamin som skulle ge värme i stugan hade på natten exploderat och när jag kom dit såg jag hur ett lager av tunt sot förstört en stor del av varorna. Jag tyckte nu att det blev i mesta laget när det gällde elände denna jul. Men att förtvivla ligger inte för mig och det fanns ju faktiskt bara en sak att göra. Ta tillbaka alla leksakerna till affären. Plocka de som skulle gå att sälja i en hög, de övriga dammsögs försiktigt vara för vara, de osäljbara lades i en hög. Grannen, Karin Stålhammar, som hade Damekiperingen dörren bredvid stannade på kvällen för att hjälpa mig och vi jobbade till långt fram på natten för att få upp allt i de hyllor vi lyckades frigöra för leksakerna eftersom det just då var den viktigaste varugruppen. Som situationen nu såg ut, med Georg sjuk, så var det ändå bäst att ha allt på samma ställe.

Sedan Georg kommit till Arvika Lungklinik vidtogs sedvanlig medicinering, som på den tiden hette PAS. Såg ut som NonStop och intogs i mycket stort antal. Minns att Georg till slut kunde svälja det stora antalet på en enda gång. Han fick smör och grädde och mycket närande mat, som han fick vissa problem av under resten av livet.Hans vackra hår tog också skada av den långvariga medicineringen.
Som jag tidigare berättat var Stina och hennes kamrat Ingegerd hos oss sedan dagarna före jul. Den 29 dec. kom mamma från Mörkö. Hon skriver i sin dagbok för den 30 dec. "Mainy tvättat, Stina kokar rotmos,Ruth och Ingegerd är i affären. Georg ligger på Arvika Sanatorium. Inte så roligt.
Nyårsafton:"På nyårsbön i Saron allesammans. Sedan hos Olga och Ernst Magnussons. Spelat och sjungit och haft mycket trevligt.Tack för det gångna året!"

Jag citerar fortfarande ur mammas dagbok.Nyårsdagen. Ruth, Stina, Ingegerd, Sven och Kerstin till Arvika. Ulla och jag hemma.Sigurd och Linnea Östin hälsat på i kväll för att höra hur det var med Georg.
Andra januari: "Ruth,barnen, Stina och Mainy varit till Hagfors på kontroll.Ingegerd kör posten. Sedan till Kurkhöjden på middag."
Tredje januari:"Ruth och Mainy i affären hela dagen. Stina lagar mat och städar.Ruth, Stina och Mainy inventerar i kväll. Ingegerd sjuk."
Fjärde januari." Ruthdagen. Ruth, Ulla och Ingegerd fick små presenter vid morgonkaffet på hallen."
.Mainy och Ruth i affären. Inventerar på kvällen. Jag skrivit brev till IngaBritta."
Femte januari.Trettondagsafton.Ruth i affären till klockan 2.På em. inventering, Ruth, Stina och Mainy. På kvällen gäster. Olga och Ernst Magnusson med ungdomar.
Trettondagen:Sovit länge. Kerstin bjudit oss allesammans på kaffe på hallen.(Hallen var stor och där stod julgranen). Ulla hos en kamrat, Kerstin och Ingegerd på promenad,Sven på bandymatch. Ruth på årsmöte i Saron. Hasse och Svenåke här i em. och kväll.
Lördag 7 januari.
Stina och Ingegerd åkt med tåget till sin skola igen. Sigurd Östin hjälper Ruth med att göra klart i stugan. Inventerar i magasinet.
 Jag bakar bullar och kakor, Kerstin bakar chokladkaka som hon ska skicka till Georg. Sedan på kaffe hos Hellkvists.

Om nu någon undrar varför jag skriver så utförligt är det för mina barns skull och för en och annan lesjöforsare, som jag vet läser min blogg. Dessutom åker mamma snart hem och skriver om ett annat liv, så det är bäst att passa på medan hon skriver från Lesjöfors.

Nu är dagen snart slut och jag har fortfarande en del ogjort i mitt kök så jag avslutar för i dag. Sov Gott . Gud är god. Det kan vi lita på. Vi hörs i morgon.





















lördag 13 oktober 2012

Lördagsfrukost i kyrkan 2012.Och sedan?


      Vaknade kl sju i morse.Av signal i mobilen. Skulle till kyrkan på Husgruppsledarfrukost och undervisning av Hans Jansson, pastor från Huskvarna.Lite speciellt för mej.När vi bodde i Lesjöfors var hans pappa pastor i Nordmark, ett par mil därifrån. Vi träffades ganska ofta. "Värmlandsmissionen", som inneslöt alla församlingar i Värmland till hörande Örebromissionen, hade ofta möten och konferenser tillsammans  och juniorläger på somrarna.Alla kände alla. Nu har jag glömt så många namn, men jag minns människorna. T.ex. en man från Nordmark, som var ett original man inte kan glömma. Jag vill minnas att han hette Engelbrekt. Han var så glad över att få tillhöra Jesus, efter att ha levt ett helt annat liv innan dess. När han reste sig och bad till Gud var det som om Himlen öppnade sig.
I dag fick jag hälsa på Hans. Det var länge sedan vi sågs. Han var ungdomspastor i Filadelfia Örebro på 80-talet om jag minns rätt , men jag minns honom bäst som en liten blyg gosse, som höll mamma i handen. Hans syster på andra sidan. De höll sig alltid nära mamma. Så otroligt vackra, båda två.
Nu är Hans pastor i en stor församling och hans undervisning i dag var sådan att den lever kvar inombords och kommer att bli till nytta i framtiden.

Jag har tidigare berättat om min syster IngaBritta, som var mamma för föräldralösa pojkar i Porto Alegre, Brasilien. När hon efter 20 år i Brasilien reste hem till Sverige för att bosätta sig här hade hon just då sextio pojkar på hemmet.Min yngsta syster Stina arbetade tre år på en sjukvårdsklinik belägen intill detta pojkhem.
I början av detta år fick Stina besök av en av dessa, nu vuxna pojkar, som med sin fru var på resande fot.
Åter i Brasilien skrev han till Stina och inbjöd henne att komma till deras hem . Han skulle betala hennes resa och hon skulle få bo hos dem.
Under IngaBrittas år i Brasilien följde vi hennes arbete och hon skrev intressanta brev,( som nu tyvärr är borta). När Stina berättade om besöket och om sin förestående resa grep det tag i mig på djupet. Tänkte på IngaBrittas många år av förberedelse, sedan Gud gjort klart för henne att hon skulle tjäna Honom i Brasilien. Ingenting om vad hon skulle syssla med annat än att tala om Jesus.Brevet vi fick där hon berättade om det nyöppnade pojkhemmet och sin uppgift att ta hand om dessa pojkar.Jag kan aldrig glömma det.

Alla pojkarna fick utbildning och nu bor Stina hos en av dessa pojkar, nu vuxen med god inkomst och har råd att bjuda Stina.
I går åkte hon dit. I dag fick  jag höra från henne. Hon skriver att resan från Amsterdam, där hon fick byta plan, till Sao Paulo, tog 11 timmar. "Bra att jag kunde språket för annars hade det blivit svårt i Sao Paulo", skrev hon.I S.P fick hon byta plan för att komma till Porto Alegre. " Jag bor iett stort modernt hus med tre våningar, i ett stort rum med eget badrum. De gör allt för att jag ska ha det bra." Tänka sig, denna faderlösa pojke, som mamman lämnade i IngaBrittas vård på pojkhemmet och som fanns där de tre år då Stina var där.Nu har han fått ett bra liv. I morgon ska de gå till kyrkan på Nattvardsgudstjänst. Hon ska få träffa flera barnhemspojkar senare i veckan.
Jag tänker just nu på Stig Dagermans dikt att "Jorden kan du ej göra om, stilla din häftiga själ. Ett kan du göra, en enda människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre, betyder en broder mer." Fritt återgivet. Nu ska jag umgås med barnbarnen lite innan jag ska sova.
På återhörande. Gud är god och älskar oss!

fredag 12 oktober 2012

En vanlig dag i Örebro 2012.


      Ett litet besök på Vårdcentralen Därifrån buss till Tybble. Men jag hamnade inte där jag skulle utan långt ifrån. En lång promenad för att komma dit jag skulle. Blev varmt välkomnad, som vanligt hos denna underbara 96-åring. Kaffe , äggsmörgås med ansjovis, härliga bullar, tre sorters kakor och rulltårta. Allt hembakat. Precis som vanligt. "Jag förstår inte men jag är så trött, har ingen matlust, och har inte lust med något. Vet inte vad det blivit med mig",sa hon. Kanske man har rätt att vara lite trött vid de åren, tänkte jag.  "Jag VILL ju så mycket", sa hon. Vi hade inte sett varandra på flera månader. När jag hörde henne berätta vad hon varit med om för c:a ett halvt år sedan tänkte jag:"Inte konstigt om hon känner sig trött."
En dag ringde det på dörren. Hon öppnar och en dam säger att hon skulle kolla något med vattnet. Jaha tänkte min vän, någon från HSB alltså. De gick båda ut i köket där den trevliga damen tittade sig omkring och beundrade vissa saker, samtidigt som hon hela tiden pratade.På en bänk i köket låg ett guldarmband.
Då den trevliga, pratsmma damen hade sagt adjö upptäckte min vän att armbandet var borta.
I rummet hade funnits ringar, vilka nu var borta. En låda var utdragen och guldkedjor var borta. Värst av allt  var nog ändå att en guldring med vackra stenar, ett minne efter mamma, ej fanns i det skrin i lådan där den brukade ligga. Katastrof! Medan den trevliga damen pratade i köket hade en annan dam gått in något min vän aldrig såg. Jag var gråtfärdig när jag hörde henne berätta. Genom försäkringen fick hon åtskilliga tusenlappar, som dock inte täckte värdet av det försvunna Det värsta var att med de ting som var borta fanns ett minne av någon kär vän eller anförvant.
Jag påminner mig om att vi i går kväll i kyrkan bl.a. läste ur Bibeln, Matteus 6, vers 19. "Samla inte skatter här på jorden,där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.Där din skatt är,där kommer också ditt hjärta att vara".. Det här passar inte in på min vän. Hon hade inte "samlat" skatter. Hon hade några kära minnen, som tjuvar kom åt utan att "bryta" sig in. Inget samvete, som fungerade där!

















Kunde ej låta bli att förvånas över att hon inte visade någon bitterhet,inte klagade, bara berättade som det var. Själv har jag vid ett tillfälle blivit bestulen på min plånbok. Allt ersattes av Försäkringsbolaget.Ändå känns det olustigt när jag tänker på det.Men att förlora sådant som man fått till minne av någon!!!
Vilken chock hon måste ha fått. Att någon varit inne i hennes hem och stulit smycken, som hon fått av sin mor och av kära vänner.Utan att hon sett något. Vilken tjuvutbildning!

Det här kom på tal i slutet av vår pratstund, men jag tror att vi ska prata mera om det vid mitt nästa besök.


Jag blev hämtad av Kerstin och bjuden på den godate strömmingsflundra jag ätit,tillagad av Awad. Gott potatismos därtill. Såg fina bilder som de tagit på sin husbilsresa i Europa. Fick skjuts hem.
I kväll kommer Tobias och Isak och ska sova över här medan föräldrarna gästar goda vänner.
Då ska vi, som vanligt gå till Pizzerian och köpa Kebabrulle, spela Fia eller Othello och ha mysigt.
Nu blev det tidig blogg i kväll. Måste ha den undanstökad innan jag får besök.Som ni säkert förstår.

Ha en skön och fridfull kväll! Drick Coccacola och sockerdricka och må riktigt gott! Vi hörs!
Gud är en God Gud och omsluter oss på alla sidor.

torsdag 11 oktober 2012

Fikabesök, träning, kyrka 2012.


    Vaknade halv nio och kom plötsligt ihåg att jag skulle få fikagäst klockan nio. Jenny och lilla Anton kom först kl. tio så jag hann bli klar. Vi fikade och jag pratade och svarade på frågor. Anton är nu ett halvt år gammal. Storasyster Thea var på dagis..Hade ej tid att stanna på lunch så jag skickade med maten hem så blev det middag för familjen senare på dagen.
När de gått hem ringde Elsemarie och ville bjuda på kaffe . Hon var i dag hemma och jobbade med sina rektorsstudier och ville ha en stunds fikasällskap. På väg till träningen tog jag vägen förbi och fick då också träffa Isak som glatt viftade på svansen när jag kom. Fina, lilla vovve!
Kerstin och Awad har kommit hem från sin Europaresa via sommarhuset i Skåne. Kerstin ringde och sa att hon i morgon kommer med vindruvor, som fanns massor av vid deras hus och som de tagit hem en del av i en stor hink. Ska bli trevligt att både träffa Kerstin och äta goda vindruvor.

I kväll har jag varit i kyrkan och det är så roligt att vara med i en grupp där vi samtalar och ber till Gud, sedan vi tillsammans ätit mat. I kväll vegetarisk lasagne, så god .Till kaffet i pausen, god chokladkaka.

I dag har namnet på årets Nobelpristagare i Litteratur tillkännagivits. Har ännu ej full koll på namnet så det får ni veta i morgon. Eftersom gårdagens blogg blev så lång så blir det en kortare variant i kväll. I morgon fm. ska jag till Tybble och hälsa på en god vän, som är nittiosex år gammal, en vacker och intressant liten dam.

Känner mig nöjd med att i kväll inte ha tröttat ut er med ett alltför långt inlägg. Önskar er nu en God Natt.
Gud är god och sviker aldrig! Till livet på 60-talet återkommer jag. Sov Gott!

onsdag 10 oktober 2012

Lite Örebro 2012. Georg sjuk 1960.


      Kom inte iväg till träning i dag heller! Fick SMS. "Får jag komma och dricka förmiddagskaffe i morgon ?
Så klart att hon får. Alltid roligt med besök.  Efter en stund ringde "ängeln", som bodde här ett par månader i somras. Har saknat honom så nu blev jag glad. "Jag fick körkort i går och är ute och åker. Om du är hemma så kommer jag. Han kom,vi fikade och han hämtade en del prylar som blivit kvar här och ett par möbler som jag ville bli av med. Han har nu egen lägenhet, så fin.
När han åkt iväg fick jag ett samtal från en väninna. Vi hade ej pratats vid på länge så det tog en bra stund. Efter det gick jag till Isak och vi tog den vanliga promenaden.
Därifrån tog jag bussen till en väninna som var sjuklig och hade ont. Men, som alltid hade hon gott kaffebröd och hemgjorda gräddbakelser. En del människor klarar av vad som helst även om de har ont i kroppen.
I kyrkan var det samling men jag tog bussen hem och plockade av de sista gröna tomaterna för i kväll var det frostvarning. Nu har jag skurit en del av tomaterna i små bitar och tillsammans med citron finns de nu i en kastrull på spisen och ska bli god marmelad. Innan jag intog min plats vid datorn hann jag med att ringa min systerdotter i Uppsala, som fyller år i dag.

Nu tänker jag ta vid där min berättelse slutade i min förra blogg.
Georg hostade och hade fortfarande besvär av sin förkylning. Vi hade fått en ny hjälp i hemmet efter att ha varit utan en tid. Det gjorde att jag kunde ägna all min tid åt affären. Det närmade sig jul och julhandeln stod för dörren. Vi hade stort sortiment av leksaker och affärsytan var inte så stor så vi hyrde in oss i en liten stuga, tillhörande herrgården,tror jag, och flyttade över alla leksaker dit veckan före julskyltningen. Hade tänkt att vår hemhjälp skulle ta del i affärsarbetet till jul och såg fram emot en bra julhandel.I stugan hade vi gjort så fint med bra belysning.Värmen klarade vi genom att sätta dit en fotogenkamin.Georg skötte alltid skyltningen eftersom han var bäst på det och han hade nu förberett en del men han blev allt sämre och fick inta sängen. Han magrade märkbart och kunde inte längre jobba i affären. Till att börja med körde jag postsäckarna från järnvägen varje morgon men nu fick vi leja en bekant som körde.

Julskyltningen fick jag nu ensam ta hand om och jag var inte bra på det där men gjorde så gott jag kunde. Jag vet att jag jobbade en hel dag och en hel natt i sträck och på söndagen , då alla var ute och tittade på julskyltningen, hade jag familjen att ta hand om. På söndagskvällen somnade jag gott.
Nu hade det kommit ytterligare bekymmer genom att vårt hembiträde Majny också blivit sjuk och åkte hem till sina föräldrar i Hällefors. Skönt nog kom hon åter efter några dagar. Hon var mig till stor hjälp på många sätt. Jag hade fullt upp att göra i affären och hörde hela tiden hur Georg låg i rummet ovanför och hostade. Majny fixade mat och skötte om hem och barn och ryckte in i affären vid behov.
Under lång tid hade vi i Lesjöfors inte haft någon stationerad läkare, men en duktig distriktssköterska (som f.ö. hade sin mottagning mitt emot vår affär) och en dag kom hon och sa att det nästa dag skulle komma en läkare och titta till Georg. Joodå han kom och när han gick sa han till mej att nu skulle Georg få en stärkande medicin, så skulle han nog bli bra. Varken distriktssköterskan eller jag var särskilt nöjda. Veckan efter kom en annan läkare på besök i samhället och sköterskan skickade honom till Georg. Han behövde ej lång stund på sig för att förstå. Han sa att ett besök i Hagfors där Georg tidigare åkt på kontroll för sin gamla tbc skulle ske omedelbart. Det var nu sista veckan före jul. När Georg kom tillbaka grät han för han hade fått veta att nu var han inte längre fri från tbc utan det var väldigt illa. Han skulle dock få stanna hemma över helgen.

Min syster Stina gick nu sitt andra år på Karlskoga Folkhögskola och kom tillsammans med sin kamrat Ingegerd Dahlqvist till oss för att fira jul och som vanligt naturligtvis hjälpa till med sådant som behövde göras i hemmet.Stina kom ibland, under sin skoltid i Karlskoga, på besök och var van vid att " rycka in",till stor hjälp för oss. Mamma tillbringade detta år julhelgen hos Helge, Karin och Christer på Mörkö.

Georg hade feber och på julafton blev han ännu sämre. Jag ringde till sjukhuset i Filipstad men de sa att det var inget de kunde göra något åt. Han måste till en lungklinik. Georg höll sig uppe och vi gjorde det bästa för att ha en bra julafton. På något sätt var vi nöjda med att vi nu VISSTE vad felet var och att vård väntade.

Stina och Ingegerd var  på julottan i Saron på juldagen. Alla visste nu om att Georg hade fått TBC.
Naturligtvis bad man till Gud för honom. Vi hade i församlingen,en tant Hilda, mamma till vår vän från vår tid i Stockholm, Erik Hedlund. Hon var en bönesjäl, som vi brukar säga. Denna julotta fick hon ett profetiskt ord från Gud. "Denna sjukdom är icke till döds." Stina och Ingegerd kom hem och berättade om julottan och om detta och det gav mig en viss tröst mitt i allt. Juldagen gick i lugn och ro. Troligtvis ringde jag till lungkliniken i Arvika för på annandagen kom en sjukbil eller ambulans och hämtade Georg. De bar ner honom på en bår och det blev lite för  mycket för Ulla,,då 6 år. Hon stod vid fönstret och skrek och grät när pappa åkte iväg.Sven och Kerstin tror jag förstod att det var bra för pappa, som nu skulle få vård Men naturligtvis kändes det för dom också. Nu blev det en del resor den långa vägen till Arvika, 18 mil bort och dåliga vägar.Förut hade Georg kört när vi var ute på långresor men nu var det jag som satt vid ratten. " Det bäste med pappas sjukdom va att mamma fick läre sej köre bil" ,sa Sven.
Jag var nu tillfreds med att veta att han nu skulle få rätt medicin och så fick vi ta en dag i sänder och vi hade
 ju alltid Gud på vår sida. Nu fortsätter jag min berättelse i morgon. Allt blev väl till slut. Gud är god. 

tisdag 9 oktober 2012

Surströmming i Örebro 2012. Lesjöfors 1960.


   Ingen tid för träning i dag heller. Tid hos hårfrisörskan måste man passa! Efter besöket där åkte jag med Stefan till Lundby där vi tillsammans med goda vänner åt surströmming klockan 13. Sååå gott!
En givande pratstund till kaffet med lingontårta innan vi tog farväl av värdparet. Jag fick skjuts till Filip och Tobias, som jag skulle ta hand om medan föräldrarna jobbade till klockan 8 med att presentera gymnasieprogram för elever som går ut nian i Grundskolan. "Ta hand om" betydde att grädda ett lass pannkakor till kvällsmat. Fick skjuts hem av en trött Lasse, som stått hela dagen. Pratat och pratat och svarat på frågor.

Nu är jag hemma och ska berätta om hösten i Lesjöfors år 1960. Vi hade nu flyttat både affär och hem. inte helt lätt eftersom det måste ske på kvällstid då affären var stängd. Georg hade extraknäck med att köra postsäckar från tåget till postkontoret varje morgon. För ändamålet hade vi köpt en släpkärra, som drogs efter den lilla morrisen. Denna höst insåg vi att det skulle vara bra med en större bil för dessa transporter. En Opel Caravan inköptes av en bilfirma i Filipstad. Vi skulle betala en viss summa varje månad och i samband med köpet erbjöds vi en försäkring som ,vid eventuell sjukdom skulle täcka avbetalningarna som återstod vid sjukskrivningens början. En engångsavgift betalades för denna försäkring i samband med bilköpet.

Under vår tid i Kil hölls allmän undersökning vad gällde TBC och det visade sig då att Georg hade haft något litet angrepp av sjukdomen vilket gjorde att han blev kallad till kontroll ibland. Som egen företagare hade han ingen "sjukkassa", som det hette då och alltså ingen ersättning om han skulle bli sjuk. Georg stod som ensam ägare av affären. För att få ta en privat sjukförsäkring krävde sjukkassan ett friskintyg från läkare, vilket Georg fick. Han stoppade intyget i fickan och glömde åka till sjukkassan med det. Om han skulle bli sjuk skulle han få 25 kr om dagen efter inlämnandet av intyget.

Församlingens sångare åkte ibland ut på möten i bygden. Vid ett sådant tillfälle, någon gång i november, tror jag det var, frågade pastorn om han kunde få låna vår bil för att åka iväg och delta i ett möte ett par mil från samhället. Georg var upptagen och kunde ej vara chaufför den kvällen så pastorn fick låna vår nya bil och tog några personer i den och åkte iväg. Om det var på ditvägen eller på återvägen minns jag ej, men pastorn förlorade kontrollen över bilen, åkte av vägen och in i ett skogsparti. Alla klarade sig men tant Hilda fick glasögonen sönderslagna och alla fick väl några blessyrer.Detta var något av en katastrof för oss genom att vi var beroende av bilen för postkörningen varje morgon.

Georg fick någon att köra posten och själv åkte han ut för att ta hand om bilen som bogserades hem. Georg satt i bilen med trasiga rutor och frös förfärligt. Kort efter den färden blev han sjuk, hostade och fick feber.
Det viktigaste var nu att få tag på en ny bil. Eftersom den var helt ny och var helförsäkrad skulle vi få en likadan. Nu visade det sig att det inte fanns någon sådan bil i Filipstad. I hela landet fanns just då bara 16 sådana nya bilar. Vi fick en bil från en firma i Stockholm och genom att ta ett banklån kunde vi betala den förstörda bilen och börja betala till banken i stället. Ganska snabbt kom den nya bilen och posttransporterna kom igång.
För min del hände något mycket märkligt. Jag fick en chock när olyckan med bilen hände och så fort jag såg pastorn gå förbi på gatan brast jag i storgråt. Kom han in i affären gick jag undan och grät." Men så där kan du inte hålla på", sa Georg. Jag försökte, men det tog lång tid, innan jag kom tillrätta med dessa yttringar. Kan än i dag inte fatta varför jag reagerade på det viset. Egentligen hade vi inte förlorat något eftersom vi lyckades få en likadan bil igen.
Men det värsta var att Georg inte blev bra från sin svåra förkylning utan blev allt sämre.

Det känns svårt att skriva om den tid som nu följde och jag tror att jag sover bättre i natt om jag avslutar här för i dag. "Prövningar vi möta få,och som vi ej förstå", men Gud sviker aldrig. "Han prövar blott, Han ej förskjuter", som bonden Pavo sa, om jag minns rätt. Fortsättning följer i morgon. Sov gott!


måndag 8 oktober 2012

Måndag Örebro 2012. Lesjöfors 1960.


   Vaknade i morse och kände mig inte riktigt bra. Tog en Alvedon och intog åter sängen. Kom på att jag ville titta i mammas dagböcker som nu anlänt och om något är en tidsslukare så är det mammas dagböcker. Hon skriver inga "djupare" saker utan mest bara vad hon sysslat med under dagen och vad som hänt i hennes närhet. Men ändå! Man läser och läser och märker hur hon trots sin hårda, ensamma barndom ändå är så stark,ärlig, omtänksam och arbetssam. Intresserad av människor.Alltid redo att hjälpa när hjälp behövdes.

Och så upptäcker man att tiden rinner iväg. Så blev det i dag. Plötsligt kom jag ihåg Isak, som jag visste väntade på mig. Iväg ut genom dörren. Som en ängel kom grannen, såg att jag hade bråttom och erbjöd mig skjuts eftersom hon ändå skulle ut med bilen. Isak och jag gick vår promenad och jag stannade tills Tobias kom hem.
Gick hem och plockade av ett stort antal tomater, en del röda, de flesta gröna. De senare blir tomat och löksallad eller tomatmarmelad.Dem tar jag hand om i morgon.

I gårdagens inlägg nämnde jag om att år 1960 började i frid och glädje och allt gick sin gilla gång. Vi hade nu fått bättre affärsläge och fräschare lokal och kämpade på i vår lilla färghandel. Kände till alla kunder och fortsatte att umgås med våra vänner. Utöver att vi träffade dem i Saron på möten och sångövningar. Det fanns en köpmannaförening och varje år hade vi en söndagsutflykt, under sommarhalvåret, till någon plats flera mil från Lesjöfors. För det mesta på smala, slingriga vägar. Då åt vi god mat någonstans och besåg någon sevärdhet.
Georg och jag åkte varje år till Örebro för att vara med på Örebromissionens årsmöte och Missionsskolans avslutning i början av juni och till Höstkonferensen då vi tog barnen med oss och även Ingrid och Ernst Ångström, ett barnlöst äldre par i församlingen.De saknade bil. På den tiden var det ej tal om säkerhetsbälten och högst antal passagerare.
Pingstafton, som inföll 4 juni år 1960 åkte vi i vår lilla morris till Figeholm och hälsade på.Vi lämnade Ulla hos mamma när vi ett par dagar senare reste hem. Lena var redan där och båda flickorna stannade hos mormor.Den 4 juli började de simskolan, som då var belägen vid vår badplats.

Nu följer jag mammas dagbok.Den 17 juli kom "band" från IngaBritta (rullband, kassetter fanns ej) och det kom vänner från samhället till mamma för att lyssna till IngaBrittas berättelser om sina skyddslingar på barnhemmet i Porto Alegre.Den 30 juli kom Georg, jag, Sven och Kerstin och stannade till 10 augusti.Då hade Ulla varit hos mamma i två månader tillsammans med Lena. Så roligt och bra de hade det hos mormor.
Under dagarna Georg och jag var hos mamma hann vi tapetsera finrummet, Georg var med Arvid, fiskaren, på fisketur till Öland, hjälpte till med höbärgning i Mederhult, Utflykt till Öland, då mamma var med, hälsat på IngaMaj och Sune som hyrt stuga i Oknö en vecka,varit på besök hos vänner i Figeholm m.m.

Något jag undrar mycket över är hur vi kunde vara borta från affären i mer än en vecka. Vem skötte om den? Men vi hade en trevlig semester och affärer är ju trots allt världsliga ting. Livet rullade på och vi hade det bra i vår lilla värld.Än så länge! Nu är dagen slut och jag ska nog sova nu. " Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst evad som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Sov i frid! Gud är god!



söndag 7 oktober 2012

Söndag i Örebro 2012.Lite Lesjöfors


      Ja så har det förflutit en vecka sedan jag kom åter till Örebro. Så fort en vecka går. I går och i dag handlar det om fotboll hos familjen Hallqvist. I dag började de tidigt och jag erbjöd mig att bjuda på middag vilket uppskattades. Fläskstek med god sås och potatis, chokladmousse och grädde var maten för dagen denna söndag. Så var det dags för mamma och pappa till den unge fotbollsspelaren att tjänstgöra på Berns Arena där ÖSK spelade fotboll och föräldrar ställer upp som vakter. I alla väder. Hu så kallt det var i dag! Jag liftade med dem till stan för att göra ett inköp som handlade om ett sistadagenerbjudande som jag ej ville missa. Ack så kallt det var att vänta på bussen när jag skulle hem. Tänkte på de stackars föräldrarna som stod och vaktade vid fotbollsmatchen.
Ingenting var planerat för dagen men jag fick på kvällen hjälp med permanentning av håret av en god vän, som satte till en söndagskväll för att göra mitt raka hår lite lockigt. Jag är djupt tacksam.

Nu har min syster skickat fler utav mammas dagböcker så jag får lite hjälp för minnet. Ser att mamma, Stina, Dagny och Henry firade julen hos oss i Lesjöfors,år 1959. Så trevligt vi hade! Och så mycket gott Henry bakade till jul.De kom alltid en vecka före jul och hann med en del vad gäller bakningen. Stina kom också några dagar före helgen och hon städade. Georg och jag hade fullt upp att göra i affären.
Ser att vi i mellandagarna hade besök av våra vänner, familjen Östell, familjen Östin med flera och att vi var på besök hos våra vänner  i "Kurkhöjda"och hos många fler.Våra julgäster var med på alla kalas. Det var alltid så i detta vänligt sinnade samhälle, att om någon av ens vänner hade fått gäster så skulle dessa tillsammans med värdfolket bjudas. Mestadels på lite kvällskaffe. På det viset fick man kontakt med nya människor. Kort sagt: Vi hade trevligt tillsammans.Detta innan TV fanns. Man kunde också träffas för att tillsammans tex. en lördagskväll lyssna till ett roligt radioprogram!.
Nu var julen slut och vi tänkte på IngaBritta som nu firat sin andra jul i Brasilien, långt borta från sin familj. Tänk om vi kunnat nå henne pr telefon,men det var ju otänkbart.
Mamma åkte den 30 december till min bror Helge och hans fru, som då hade affär på Mörkö, utanför Södertälje. Där firade hon nyår. Det har sina sidor att ha barnen "utflugna". Men mamma drog sig aldrig för att hälsa på hos sina barn och inte heller för att alltid ta emot oss och sina barnbarn.

Så började år 1960 i glädje och frid. Dagny och Henry stannade kvar några dagar in på det nya året och Stina, som nu gått sin första termin på Karlskoga Folkhögskola  reste tillbaka dit för fortsatta studier.
Slutet av detta år skulle betyda ytterligare prövningar i vår familj. Till detta återkommer jag i ett senare inlägg. Livet bjuder på både solsken och regn och vi kan inte göra så mycket åt det.
Men även den mörkaste tunnel har ett slut och ljuset finns där.
Nu får det räcka för i kväll och jag önskar er alla en God Natt. Gud är god och sviker aldrig.



lördag 6 oktober 2012

Lugn och skön lördag i Örebro 2012.Till Rhodos:"Hej då!"


Har svårt att komma igång  men till slut blev det frukost ändå. Sven ringde och vi kunde hälsa varandra välkomna hem. Sven och Maria var i Turkiet medan vi var i Grekland.Nu är vi alla hemma utom Kerstin och Awad som i förgår SMSade från Rhendalen där de då befann sig. På måndag åker Ulla och Lennart till Italien. Jag är så tacksam för både resan till NewYork och nu senast till Rhodos.Det lyfter på något vis. Resan, träffa nya människor, se nya platser,utan stress över att man måste gå till posten den ena dagen, till banken och apoteket nästa dag.OSV.
Det har varit en riktigt fin höstdag i dag med sol och nja inte värme precis, men i alla fall 10 grader. Inte illa. Jag tog bussen till och från stan en kort sväng. Planterade 3 vindruvsplantor, slängde ruttna äpplen, som låg i gräset. Samlade de fina i en hink.  Avslutade dagen med att baka 40 tekakor. Tvättat. Men inte städat fast det var mer nödvändigt än något annat.Men det som inte görs i dag osv.

Nu tar jag oss till Rhodos igen. Söndagsmorgon med  frukosttallrik serverad vid bordet. " O,vad jag kommer att sakna den när jag kommer hem",sa Linn. Flyget till Örebro tog 3 timmar och både Linn och jag var helnöjda med vår underbara resa. Hoppas att vi kan resa nästa år igen.Om hälsan står oss bi. Jag är så tacksam att jag är frisk och kry även om benen är lite vingliga emellanåt.
Jag har glömt var jag befann mig i skrivandet när det gäller vår tid i Lesjöfors. Jag övergick ju till att berätta om vår semesterresa men till i morgon ska jag vaska fram lite från den tid då barnen växte upp och livet mer eller mindre var på sin höjdpunkt.Man var ung och klarade av att jobba dygnet runt om det var nödvändigt. Nu är det en viss skillnad. Tacksam för denna vackra dag går jag nu till sängen. För morgondagen är ingenting planerat. Nu läser jag tills jag somnar.

fredag 5 oktober 2012

Luftombyte, en plåga. Rhodos 2012.


          Nu har luftombytet hunnit ifatt mig. Igen!. Jag märkte inte av det på Rhodos, men i går och i dag har det plågat mig. Jo jag somnade ju till då och då medan jag läste den medhavda boken, även på Rhodos men tänkte inte på det då. Det kommer att gå över om ett par dagar. Jag har år av erfarenhet!

Var i morse klar för att gå till träningen men plötsligt blev jag så trött så jag måste lägga mig en stund. Somnade och vaknade av ett pling i telefonen. Min vän Stefan stod utanför dörren. Nu blev det på med kaffepannan och kanelbullar fanns ju.Han hade som barn, med sina föräldrar varit på Rhodos så vi hade en del att prata om. Nu fick jag skjuts till Isak och även till träningen. Gud sänder änglar till vår hjälp emellanåt!
Ett SMS med inbjudan till Lill-Annas cafe´. Det var Elsemarie och Tobias som ville ha lite sällskap. Så trevligt! Efter det gick jag till Kjell & Company och inhandlade diverse sladdar för kommande behov då jag med hjälp av något barnbarn ska föra över film till datorn och sedan till DVD. Det blir i vinter har jag tänkt . Men lika bra att ha grejorna hemma. Bara de nu inte blivit omoderna till vintern då jag förhoppningsvis får bättre tid.

I mitt förra inlägg berättade jag lite om vårt besök i staden med samma namn som ön, vilken  är 80 km lång och 40 km. bred. Gamla staden är omgiven av en ringmur.Påminner lite om Gotland.Även när det gäller öns storlek.Antalet turister är nog betydligt större på Rhodos. Inte så konstigt.Där VET man att solen skiner den period den förväntas att skina. 

Torsdagen skulle vi träffa Vingresors representant som kom till vårt hotell på kvällen. På fredagen skulle det bli utfärd till Lindos och vi tänkte följa med dit. Men icke! Vi skulle ha anmält oss före klockan 12 fick vi veta av den unga damen, som bara beklagade oss." Ja men din kollega sa ju i tisdags att det räckte med att beställa utflykten dagen innan. Han sa inget om att det skulle ske före kl 12." "Tyvärr", var svaret vi fick. Men hon upplyste oss om att det gick en båttur till Lindos på lördagen. Den resan måste beställas pr telefon och betalas med kort. Vi kände oss lurade eftersom vi fått felaktig information på tisdagen. Sorgsna gick vi till vår balkong. Vi hade fått ett par goda vänner som skulle med på fredagsturen och vi hade glatt oss åt att få sällskap med dem. Vi satt där på balkongen och bestämde att vi i alla fall skulle gå till bussen och vinka av dem nästa morgon. Kanske närde vi också en förhoppning att vi ändå skulle få hänga med på resan.

Både Linn och jag har ett mycket personligt förhållande till Gud och nu bad Linn en kort och enkel bön till Gud att hur det än blev så skulle det bli bra för oss. Så lämnade vi åt Gud att sköta om den saken och vi kände oss trygga. Gud sviker aldrig!!

Fredagsmorgonen kom och vi var uppe tidigt och åt frukost för att sedan stå vid bussen och se utvecklingen.
Väl på plats fanns varken buss eller människor.De hade blivit hämtade på någon annan plats. OK, tänkte vi, då ska vi åka i morgon. Linn ringde till "Ving". Nu visade det sig att Linns kort inte gällde för uttag utomlands, så nu blev det att ringa pappa Lasse i Örebro, som hade ett sådant kort och kunde betala resan och Linn förde över pengar till pappas konto, för ordningens skull. Till slut fick vi bekräftelse på att resan var betald och att vi var välkomna på båtresan. Priset var 440 kr pr person. Vi förstod ju att Gud hade sitt finger med i det hela och kände oss nöjda och glada, vilket vi hade all anledning att göra för vilken dag det blev! Så tacksamma vi var att vi inte kom med på bussresan på fredagen.
Tre taxibilar hämtade oss och övriga, som valt att resa med båt, och körde oss till staden Rhodos där ännu flera resenärer kom och alla gick på båten för en 2½ timmes resa till Lindos, den vita staden, som den kallas då alla hus är vita och måste så vara.
Vilken härlig sjöresa utefter kusten med alla fina små samhällen och badorter. Linn hämtade fika och vi satt där och njöt.  Väl framme i hamnen  fick vi se åsnor i stort antal.  Vägen upp till själva stan var ganska brant och man kunde då få rida på en åsna i stället för att gå. Linn och jag valde att gå och jag blev inte trött trots att det var en bra bit att gå. Kanske min regelbundna träning visade sig ge resultat. För Linn,65 år yngre, var det ju inga som helst problem. De små gatorna var trånga och det gällde att ställa sig nära husväggen så åsnorna , med sina resenärer, kunde ta sig fram. Ack så roligt det var!En och annan liten butik fanns där och så det beryktade Akropolis men dit var det alldeles för långt att gå tyckte vi och hamnade i stället på en restaurang där vi satt under soltaket och åt grekisk mossaka, så god.Därifrån hade vi fin utsikt.  Bilar får ej finnas i den lilla staden. Endast åsnor och mopeder, vilka var ungefär lika många som åsnorna.Som vi uppfattade det i alla fall.

På väg till båten bestämde vi oss för att ta ett dopp i Medelhavet. Vi hade från båten sett att det var en badplats vid hamnen. Sagt och gjort. Vi klev ut i vattnet i tron att vi skulle kunna simma. Det var flera än vi som badade där. Det visade sig att det var alltför grunt för en simtur tills jag helt plötsligt sjönk ner i ett hål och Linn, som var strax intill formligen lyfte mig upp. Jag kom bara lite under vattnet med huvudet, ville ju inte blöta håret. Botten var ej så bra så vi gick snart upp till vår solstol innan vi promenerade till båten och hemfärden började. Man hade sagt att på hemresan skulle båten angöra en badstrand och att man skulle få tillfälle att bada från båten. I min fantasi trodde jag att man skulle hoppa i från relingen och det kunde jag ej tänka mig så därför ville jag gärna ta badet innan vi lämnade Lindos. Men detta fick vi ångra. Det var bara att gå nerför en trappa från båten ut i havet, hur enkelt som helst. Många tog chansen att simma omkring i det klara vattnet.Så gärna jag skulle velat göra det men nu var badkläderna blöta så det nöjet fick vi avstå. Tillbaka i staden Rhodos kom taxibilar och hämtade oss och körde oss hem till hotellet .  Vilken lyckad dag som vi avslutade med fika på balkongen. Så nöjda, så nöjda att vi inte kom med på fredagens busstur.

Tror att det får räcka för i kväll. Foton kommer senare. Förmodligen alla på en gång! Nu önskar jag er sena bloggläsare en God Natt. Mig själv också för den delen! På återhörande. Gud är god och vakar över oss.

torsdag 4 oktober 2012

Kanelbullens dag i Örebro och Rhodos 2012.


              Kanelbullarna som jag bakade i går kväll hämtades planenligt och kom till glädje för ett antal personer. Ny deg, nya kanelbullar. Så började dagen. Nu är förrådet i frysboxen säkrat ett tag framöver. Träning? Nej! Gör inte i dag det du kan göra i morgon!
Gick till Isak för sedvanlig promenad. Tog bussen till stan och handlade det jag skulle ha handlat i går om inte skadan i läppen inträffat. Då hade jag fullt upp med att stoppa blodflödet medan jag direkt tog bussen hem.

Dagen gick väldigt fort och jag har använt en del av den till prat i telefon. Nyttigt sådant. Min syster i Växjö mår inte så bra och skulle i dag få sitt hem fotograferat av en mäklare för senare försäljning . Sedan blir det Örebro, där hon har barn och barnbarn. Blir lättare för alla.

Egentligen skulle jag i dag varit i Stockholm på bokrelease, inbjuden av författaren, Johanna Sköld, som forskat om fosterbarn och nu skrivit boken om Gålö och barnen som förvisats dit. Hade tackat ja till inbjudan men insåg att det var ogenomförbart just i dag så därför blev jag kvar i Örebro.

Förra veckans onsdag tog Linn och jag lokalbussen från Kalithea där vi bodde in till staden Rhodos.
Linn hade varit där tidigare men för mig var det första gången.

Från bussen såg vi ett jättestort fartyg, en kryssare som hette Azura och som fångade vår uppmärksamhet i högsta grad. " Du måste titta i datorn i kväll, Linn, så vi får veta mera",sa jag . Från bussen gick vi till gamla stan och hamnade på en gatuservering för att ta något drickbart. Vid bordet bredvid satt en dam och en herre, båda i 70 årsåldern skulle jag tro. Jag förstod att de var turister och till slut måste jag bara ta reda på varifrån de kom. "From England" blev svaret och de berättade att de var i Rhodos bara en dag för de åkte med en båt som hette Azura och hade 3.000 passagerare .På kvällen skulle de fortsätta till Istanbul och vara där en dag för att sedan fortsätta till nästa stad. Resan skulle ta 24 dagar och de hann berätta om olika standard och priser. Själva hade de balkong ut mot havet och innehade den dyraste biljetten. De berättade om lite av varje och vi fick fotografera dem. Vi tyckte det var ett intressant sammanträffande eftersom vi var lite nyfikna på den där stora båten, som vi naturligtvis också har i Linns kamera, som dock befinner sig på Island denna vecka, då Linns fästman ,några timmar efter Linns ankomst till Växjö, drog till Island med sina kurskamrater för några dagar av studier där. När Linn skickat bilderna till min dator ska jag ta in dem i min blogg så ni kan se det stora vidundret till båt.
Hungriga blev vi och frågade en man på gatan om han visste något bra matställe. Tydligen hade han hört att vi var från Sverige för han visade hur vi skulle gå för att komma till en bra restaurang."Har du bott i Sverige", frågade Linn. " Nej, jag har lärt mig av turisterna", var svaret. Han talade flera språk, berättade han och det han kunde hade han lärt av turister.

Men nu är det dags att sova för att i morgon börja dagen med träningen som jag ej gjorde i dag.
Så därför säger jag God Natt till er alla som möjligen är vakna denna tid på dagen. Jag vet att det finns sena bloggläsare så det är berättigat att säga godnatt. Vi hörs i morgon. Tiil dess, ha det bra! Gud är god.

onsdag 3 oktober 2012

Tandläkarbesök, kanelbullar och lite Rhodos.


   Att vara pensionär betyder att man tar dagen som den kommer, även de dagar då man faktiskt gjort upp en plan för dagen. I dag skulle jag ta bussen till tandläkaren, till Forex och hämta svenska pengar i stället för Euron som jag ej gjorde slut på när jag var på Rhodos. Började med Forex.Kom i tid till tandläkaren som valde att laga en tand i dag.Rotfyllningen får anstå till nästa gång. Skulle handla på stan men tog bussen hem till Isak eftersom underläppen blödde, efter att ha fått en rispa av ett vasst instrument.Det kommer att vara läkt om ett par dagar och jag ringde tandläkaren och sa att allt var OK för han fick det lite stressigt genom att det tog tid att stoppa blodet och andra patienter väntade. Så kan det bli om man inte gapar tillräckligt.

Tog det lugnt efter promenaden med Isak. Fick beställning på kanelbullar till "Kanelbullens dag" i morgon. Nu har jag tagit ut sista plåten ur ugnen och ska plocka ner dem i burkar för de ska hämtas i morgon FM.

Någon hjälp med foton gick ej att få i dag men jag ska berätta om Tisdagen på Rhodos. Vi skulle ta en promenad till Medelhavet.Bara för att kolla. Det var en bit att gå och på återvägen valde vi en genväg. Som vi trodde. Men ack, medan vi gick och pratade om vildhundar kommer plötsligt från ingenstans två hundar farande omkring oss, skällde förfärligt och till råga på allt såg vi att en tredje hund var bunden strax intill. Ett par magra kor gick en bit därifrån och en tant sa lite lamt åt hundarna att "sköta sig". Hon verkade irriterad över "besöket" och vi vände direkt och gick skräckslagna snabbt därifrån för att ta  samma väg tillbaka som vi kommit. På darrande ben kom vi så tillbaka till hotellet. Det fick bli poolen den dagen också.
Vi åt bakad potatis med bacon och grönsaker till lunch på vår frukostrestaurang som också hade lunchservering.

Eftersom dagen närmar sig sitt slut så får jag väl ta itu med att plocka ner de nygräddade bullarna och sedan avsluta dagen med "Gud som haver"och ett TACK för dagen som ligger bakom. I morgon ska jag berätta om vårt besök i öns "stora" stad Rhodos Till dess, ha det bra och var rädd om dig! Det finns bara en som DU och DU är värdefull och högt älskad av en god Gud.

tisdag 2 oktober 2012

Oktober 2012 Örebro.


          Ja, så var då sommaren förbi för i år. Men det är ännu inga köldgrader och jag är tacksam för att tomaterna finns kvar. Jag bad faktiskt till Gud för dem när vi var på Rhodos, så nu säger jag:"Tack Gud för att det inte blev frost fast de sagt att risken fanns."
Dagen började med att jag vaknade klockan 5 och inte kunde somna om. Tänkte på hur bra det skulle smaka med en kopp kaffe och en bulle, som vanligt. Men icke i dag för i dag ville doktorn ha blodprov och fastande skulle jag vara. Jag kom tillbaka klockan 9 så det blev frukost med kaffe, något försenat. Efter det avsatte jag mer tid än lovligt för att få in ett foto på bloggen. Till slut lyckades det och så bra så det blev dubbelt upp som ni kan se.

Nöjd publicerade jag det omtalade fotot och tog itu med en del sysslor i köket innan jag gick till Isak.Jag strök in en del tvätt medan jag höll hunden sällskap. Fikade med Elsemarie och Lasse när de samtidigt kom hem från sina jobb. Tog en promenad hem. Hade  bestämt mig för att baka bullar så det gjorde jag medan jag tittade på TV. Jag har en sådan på en vägg i köket. Oerhört praktiskt. Nu är de klara och jag skriver lite på bloggen. Hade tänkt föra över bilder från resan från min kamera men hade glömt hur jag får in dem på datorn så det blir att vänta på att Filip ska titta in på hemväg från skolan i morgon så jag kan få hjälp också med detta. Undan för undan lär jag mig en del nyttigheter.

Om jag nu ska nämna något lite om Rhodos så kan jag berätta att både Linn och jag har myggbett på både armar och ben.Kliar gör det fortfarande men räknar med att det snart ska gå över.
Nu går jag till nattens vila för att i morgon åka till tandläkaren och rotfylla en tand.Påbörjades före utlandsresan. Sov gott  alla kära bloggläsare.På återhörande. Gud är god!

Det utlovade fotot. Mariann och barnen.


                             Vår fina barnflicka Mariann Nygren och våra första tre barn,Sven, Kerstin och Ulla.


                                           Här kommer äntligen de utlovade fotografierna.                                             
                                           Klicka på fotot så blir bilden större.

                      Tid tog det men när det väl lyckades så blev det dubbelt upp.Men jag är glad att jag lyckades
                       till sist.Den stackars fotografen som skulle få Ulla att sitta stilla ett ögonblick hade jobbigt.