Lördagsfrukost i kyrkan 2012.Och sedan?

      Vaknade kl sju i morse.Av signal i mobilen. Skulle till kyrkan på Husgruppsledarfrukost och undervisning av Hans Jansson, pastor från Huskvarna.Lite speciellt för mej.När vi bodde i Lesjöfors var hans pappa pastor i Nordmark, ett par mil därifrån. Vi träffades ganska ofta. "Värmlandsmissionen", som inneslöt alla församlingar i Värmland till hörande Örebromissionen, hade ofta möten och konferenser tillsammans  och juniorläger på somrarna.Alla kände alla. Nu har jag glömt så många namn, men jag minns människorna. T.ex. en man från Nordmark, som var ett original man inte kan glömma. Jag vill minnas att han hette Engelbrekt. Han var så glad över att få tillhöra Jesus, efter att ha levt ett helt annat liv innan dess. När han reste sig och bad till Gud var det som om Himlen öppnade sig.
I dag fick jag hälsa på Hans. Det var länge sedan vi sågs. Han var ungdomspastor i Filadelfia Örebro på 80-talet om jag minns rätt , men jag minns honom bäst som en liten blyg gosse, som höll mamma i handen. Hans syster på andra sidan. De höll sig alltid nära mamma. Så otroligt vackra, båda två.
Nu är Hans pastor i en stor församling och hans undervisning i dag var sådan att den lever kvar inombords och kommer att bli till nytta i framtiden.

Jag har tidigare berättat om min syster IngaBritta, som var mamma för föräldralösa pojkar i Porto Alegre, Brasilien. När hon efter 20 år i Brasilien reste hem till Sverige för att bosätta sig här hade hon just då sextio pojkar på hemmet.Min yngsta syster Stina arbetade tre år på en sjukvårdsklinik belägen intill detta pojkhem.
I början av detta år fick Stina besök av en av dessa, nu vuxna pojkar, som med sin fru var på resande fot.
Åter i Brasilien skrev han till Stina och inbjöd henne att komma till deras hem . Han skulle betala hennes resa och hon skulle få bo hos dem.
Under IngaBrittas år i Brasilien följde vi hennes arbete och hon skrev intressanta brev,( som nu tyvärr är borta). När Stina berättade om besöket och om sin förestående resa grep det tag i mig på djupet. Tänkte på IngaBrittas många år av förberedelse, sedan Gud gjort klart för henne att hon skulle tjäna Honom i Brasilien. Ingenting om vad hon skulle syssla med annat än att tala om Jesus.Brevet vi fick där hon berättade om det nyöppnade pojkhemmet och sin uppgift att ta hand om dessa pojkar.Jag kan aldrig glömma det.

Alla pojkarna fick utbildning och nu bor Stina hos en av dessa pojkar, nu vuxen med god inkomst och har råd att bjuda Stina.
I går åkte hon dit. I dag fick  jag höra från henne. Hon skriver att resan från Amsterdam, där hon fick byta plan, till Sao Paulo, tog 11 timmar. "Bra att jag kunde språket för annars hade det blivit svårt i Sao Paulo", skrev hon.I S.P fick hon byta plan för att komma till Porto Alegre. " Jag bor iett stort modernt hus med tre våningar, i ett stort rum med eget badrum. De gör allt för att jag ska ha det bra." Tänka sig, denna faderlösa pojke, som mamman lämnade i IngaBrittas vård på pojkhemmet och som fanns där de tre år då Stina var där.Nu har han fått ett bra liv. I morgon ska de gå till kyrkan på Nattvardsgudstjänst. Hon ska få träffa flera barnhemspojkar senare i veckan.
Jag tänker just nu på Stig Dagermans dikt att "Jorden kan du ej göra om, stilla din häftiga själ. Ett kan du göra, en enda människa väl. Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre, betyder en broder mer." Fritt återgivet. Nu ska jag umgås med barnbarnen lite innan jag ska sova.
På återhörande. Gud är god och älskar oss!