Fika med ett barnbarn 2012. Lite Lesjöfors 1961.

                Bakade lite mer kakor när ändå mjölet stod framme sedan gårdagen. Tog dagens promenad till Isak och hann inte gå därifrån förrän någon öppnar källaringången och Linn kommer upp för trappan. Det hängde på minuten. Nu stannade jag ytterligare en stund och fikade. Isaks glädje visste inga gränser när han fick se Linn. Hon skjutsade mig hem, så bra! Hade en del att syssla med här hemma.

I kväll har jag varit i Filadelfia där tre olika kurser pågår. Vi äter alla tillsammans, delar upp oss, fikar i grupperna. Jag trivs så bra i min grupp, som jag nog tidigare sagt.I kväll berättade två av deltagarna hur de kommit till tro på Gud. Så intressant att höra hur olika pusselbitar i en människans liv blir en enhet. Stort att se hur Gud har varje människa i sin hand och gör allt väl när man har låtit Gud få fria händer. Det vittnade de här vännernas berättelser om.
Så går jag bakåt i tiden och till Lesjöfors år 1961.
Sommaren kom också detta år. Barnen var på läger. Inte hos mormor mer än den vecka vi var där tillsammans.Ser i mammas dagbok att IngaMajs två barn var där mellan 15 juni och 15 juli.Georg, jag och barnen var hos mormor mellan 29 juli och 7 augusti men innan dess hade det hunnit hända en del, som jag ska berätta om i morgon.

På försommaren började Georg tycka att det borde bli en förändring för hans del. Han bad överläkaren om att få bli opererad. Denne ville dock fortsätta med medicineringen men Georg var envis och röntgenplåtarna skickades till Thoraxkliniken på sjukhuset i Örebro. Högra lungan var nu helt bra men den vänstra måste åtgärdas. Som jag tidigare sagt är det här med sjukvård inte " min avdelning" precis så jag kanske säger en del fel. En lob skulle tas bort och därigenom skulle bröstkorgen komma att sänkas. För att dölja detta skulle man lägga fyllnad i kavajen. Skratta om ni vill, men det är så här jag minns resonemanget. Georg var mycket nöjd över beskedet att få operationen utförd.

Nu  är jag sömnig  och säger därför GodNatt men ska fortsätta berättelsen om vårt liv i nästa blogg.
Avslutar nu med en vers ur den psalm jag läste i morse, psalm 92. "Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet.Gud är god!