tisdag 28 februari 2017

Tisdag 28 februari 2017. Hårfrisörskan igen! Och lite annat!

Tänk att jag skulle lyxa till mig så på gamla dar. Gå till en hårfrisörska för att få håret tvättat och rullat. Allt beror på att resultatet blir både bra och hållbart. Jag har ju tidigare berättat att mina barn ger mig lite guldkant på tillvaron och jag tycker att jag använder denna generositet på rätt sätt då jag blir så glad och slipper så mycken möda.

Solen tittade fram någon minut men vände åter in i molnen! Sven och Maria är med två barnbarn och deras föräldrar någonstans där det snöar mycket och de njuter av skidåkning och annat roligt.
Jag blir så glad av att höra när barnfamiljer tar de möjligheter som står till buds för att roa sig tillsammans.
 Det skapar minnen för hela livet. Georg och jag hade inte stora möjligheter att åka iväg eftersom vi under ett antal år hade en affär, som måste skötas om.
Vi tog dock vara på de möjligheter vi hade och åkte till "Djuprämmen" för att bada så ofta vi kunde, Till Sälen första söndagen i mars, tillsammans med någon annan familj.
På sommaren anställde vi någon i affären EN vecka och då hade vi riktig semester. Ett år var vi tillsammans med våra vänner Dagny och Henry på Gotland och åkte omkring på ön och bara njöt av att få vara tillsammans hela familjen.

Så där fortsatte vi. När sladdbarnet Elsemarie gjorde sitt inträde i familjen år 1967 hade vi precis hunnit sälja affären i Lesjöfors och flyttat till Örebro. Vi hade nog tänkt att lämna henne, ett halvt år gammal, hos mormor i Figeholm medan vi skulle åka på semester i 2-3 veckor men fattade ett raskt beslut att ta henne med oss. Något som vi aldrig har ångrat. Hon låg i sin korg mellan resväskor och tält i vår Opel Caravan. Så skönt för oss att inte behöva dela på familjen.

Vi tältade i Haag i Holland bl.a. En natt blev det ett förfärligt åskväder. Alla vaknade utom Elsemarie, som sov hela natten. Vilken härlig semester vi hade och inte behövde vi tänka på affären!!
Att vara egen företagare har också  sina prövningar.

Nu blev det lite strödda tankar beroende på bloggens inledning.
Jag hade tid på Vårdcentralen i morgon men avbokade den för att uträtta en del inköp och annat jobb.  I dag har jag pratat med min vän från tiden i Borensberg, Anita Larsson. Vi ska träffas efter min födelsedag så vi får tid med varandra har vi tänkt.

Nu säger jag GodNatt till er alla! Ta tid med era familjer skulle jag vilja säga! Var snälla mot varandra och bjud gärna in kamrater till era barn. Vår mamma, till vilken jag ofta återkommer, var ett ensamt barn i en kärlekslös familj dit hon lämnats då hon inte hade någon anhörig , men jag minns att hon berättade om kamrater, i vars hem hon var välkommen.
 Jag vet t.o.m. namnen på kamraterna. Så mycket det här betydde för henne. De två som betydde mest  och som hon sedan umgicks med hela livet var "Maja på Äspö" och "Märta Zander i Mederhult". Jag minns ännu hur högtidligt det var då vi ibland var på middagsbjudningar hos dessa familjer

Det blev visst en annorlunda blogg det här. Det bara blev så. Natti, Natti!

söndag 26 februari 2017

Söndag 26 februari 2017. Dagen blev som den blev!

Söndagsmorgnar är så behagliga. Även om jag, som pensionär, har "söndagsmorgon" varje dag så är det mentalt en viss skillnad.

Tidig morgon med fika och en stunds sömn i fåtöljen tills TVgudstjänsten började. Tänk att kunna sitta hemma och vara deltagare i ett förmiddagsmöte. Må vi alltid få ha den friheten.
När den var slut var det dags att lyssna till Örebro Närradio. I dag kom den gudstjänsten från Pingstkyrkan. SÅ bra. tror att jag ska ringa och be att få köpa ett kassettband så jag kan lyssna igen.
När vår syster IngaBritta levde och några år bodde i Göteborg minns jag att där sändes gudstjänsterna i repris på måndagen, om jag minns rätt. Jag lyssnade gärna till dessa repriser för på söndagen befann vi oss i kyrkan.

I dag fick vi i mötets början höra ett vittnesbörd från en tjej, som hade haft problem med tarmar och mage och varit illa däran. Inlagd på sjukhuset, efter en tid tillbaka, efter att ha blivit jättedålig igen.
Gick till en gudstjänst där hon fick förbön, Hon blev fullständigt frisk. Hon både skrattade och grät när hon berättade om den stora händelsen och var så tacksam till Gud för allt!

Innan radiogudstjänsten var slut fick jag besök av en fin kille som heter Gustav.  Han och hans farmor Kerstin hade varit och handlat present till mamma AnnaLena som fyller år i dag och var på väg hem från Skåne där hon och Mikael varit på weekend i deras sommarhus. Tårta hade Gustav och Kerstin fixat så nu skulle det bli födelsedagsfest när familjen åter blev samlad.

Den omtänksamma dottern hade köpt flera paket kaffe och annat till min födelsedag nästa lördag.
Det är roligt att ha så goa generösa barn ska ni veta. Att de gör allt med stor glädje uppskattar jag så mycket. Utan den hjälp mina barn ger skulle jag ej kunnat ha  någon kaffebjudning men när jag inte behöver bry mig så är jag så nöjd och glad.

Nu har jag gjort ett uppehåll och tittat på Agenda i TV 2 . Det har  handlat om invandringspolitiken
 i Sverige  och när sändningen nu fortsätter  får vi veta hur samma ämne hanteras i Holland.

Jag har av allt blivit något distraherad och tror att jag avslutar mitt bloggande för i kväll.
I morgon MÅSTE det bli träning. Från London har meddelats att lillsemesterfirarna nu är på väg till Sverige, stannar över natt hos Filip och Thea för att tidig morgon åka till sina olika jobb och Tobias till skolan. Bra att göra så tycker de. Jag också!

Alltså har jag bara att säga GODNATT och se till så jag kommer i säng. Ser fram mot morgondagen!
Tacksam för dag som nu avslutas. "Var dag är en sällsam gåva."


lördag 25 februari 2017

Lördag 25 februari 2017. Kakor bakades av degen i kylskåpet. ALLT!

När kakburkarna är tomma bakar man  påfyllning.


Det började med att jag ringde ett par jämnåriga, som inte mådde så bra. Blev  ledsen och grät lite.

 Kan inte släppa tanken på mina vänner, med vilka jag pratat om döden och tankar i samband med den. Ingen är rädd för döden men det är inget man pratar om så ofta så det blir lite märkbart när det kommer på tal.

Lika bra att ta fram kakdegarna som gjordes i går kväll. Tänk, alla kakorna blev så bra och inga blev brända. "Tack gode Gud!" utbrast jag spontant. Jag hade skickat en bön, så klart och förstod att det skulle bli bra.

Den här dagen började med "generation äldre" och fortsatte så resten av dagen. Telefon ringde just som jag avslutat kakbaket. "Är du hemma? Jag tänkte ta en promenad till dej om det passar."
Så roligt att få besök av en gammal vän, för att ta en fika med och få bjuda på nygräddade kakor. Hon hade lite svårt att gå men tog sig fram i alla fall. Så roligt !

När hon gått hem så ringde jag till Barbro Nygren i Lesjöfors. Hon fyllde 91 år för en kort tid sedan.  Båda två hade vi gott om tid och tänk vad vi pratade! Så många namn som nämndes och så många som var döda.

Barbro och jag förlorade våra män med bara något års mellanrum. Båda dog hastigt. Den ene i hjärninfarkt. Den andre i hjärtinfarkt. Vi unnade dem att få en sådan död fast för oss, blev det en ohygglig upplevelse.

Vi pratade länge och hann med "en runda" kring samhället och alla gemensamma bekanta. Familjen Nygren bodde i många år i "Gamla skolan" och den kåken var liksom en värld för sig. Alla bodde kvar lång tid och alla, i samhället, visste vilka som bodde där.
Att ha bott både i en storstad och på mindre orter är inte så dumt. Det är en viss skillnad och ger en vidare bild av  tillvaron.

 När vi kom flyttande från  Kil till Lesjöfors var Sven och Barbro bland de första vi lärde känna. Om deras fantastiska dotter Marianne har jag tidigare berättat. Barbro har inte Facebook men det har hennes son JanErik. Han och jag träffas ofta på FB.

Georg och jag var  bara mellan 25 och 30 år när vi kom till det lilla, då, blomstrande brukssamhället Lesjöfors, så annorlunda mot dagens. Genom vår affär, Färgcentrum, blev det naturligt så att vi blev mer eller mindre bekanta med allt folket i bygden och jag kommer ännu ihåg en delav våra kunder.

Men hur gick det här till? Det blev en blogg för de som är på väg mot hundra och så för de "lesjöförsere" som då var ungdomar och nu är pensionärer. Läs om ni vill!
I vilket fall som helst så önskar jag er alla GodNatt för nu har jag ont i mitt friska öga och går direkt efter tandborstningen till sängen! Söndagsmorgonkaffe med både bullar och kakor ser jag fram emot!


fredag 24 februari 2017

Fredag 24 februari 2017. Orolig natt. Glad för besök av kära vänner. Fikat med hemgjorda semlor!

Det blev en solig, vacker och trevlig dag i alla fall.
Jag vaknade halv tre och blev helt klarvaken. KUNDE bara inte somna om. Hann med att be för en trebarnsmamma, som inte mår bra och det drabbar ibland de små. Jag har aldrig träffat dem, men har kontakt med en anhörig, som liksom jag, tror att Gud kan ge frid till familjen och att mamman ska bli bra så vi ber tillsammans för detta. När jag ligger där helt klarvaken, fast jag egentligen är sömnig, så är det så många tankar som kommer och går.
 Jag tänker till lite!! Är det fruktbart att fundera över dagar som svunnit och att oroa sig för dagar som ligger framför?

Knappast! Bättre då att tacka Gud för all kärlek han slösar på oss och för att det är Han som än i dag gör under på vår jord, trots att vi mest får höra om mörker, hat och oreda.
Bättre att använda tiden till att be till Gud för dessa som han inger oss att tänka på.
Så jag gjorde det . Bad också att jag skulle kunna somna. Det dröjde lite mer än två timmar innan jag sov ytterligare ett par timmar.

Solig, underbar vinterdag med ett fåtal minusgrader. Som gjord för att promenera till träning. Jag skäms faktiskt för att jag ej kom iväg. Tänkte göra det på eftermiddagen.
Då hände något mycket roligare. Annelie och Markus kom och fikade med hemgjorda semlor . Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Så glad jag är för att de kom åter till Örebro. Som jag har saknat dessa mina vänner.

Vi kan prata om allt även om vi har lite olika uppfattning om kungar, presidenter, flyktingströmmar,  invandrare, tiggare och om Gud. I grunden tycker vi lika men det är nyttigt att gripa sig an frågor som bör ventileras för att man ska få en viare och bättre bild av läget.
Den sociala biten i vår vardag är så viktig.
Såg i kväll på TV något om en hemlös man som blivit mördad och hur det "rörde om" i människor som sett honom men inte brytt sig. Nu låg det många blommor på platsen där man fann honom mördad.  Bäst är att göra gott mot våra medmänniskor medan vi har dem ibland oss.

Kom i kväll på att kakorna jag bakade häromdagen är i en frys långt härifrån så jag insåg att här gäller det att baka andra kakor för att ha veckan före födelsedagen. Det resulterade i tre kakdegar som nu ligger inlindade i kylskåpet till morgondagen.
Skulle ha ringt efter min kommunala städhjälp men det där med minnet, ni vet!
Så ofta jag är på väg att hämta något i källare eller annorstädes och blir stående, funderande. Glömt! Men om jag tar det lugnt så brukar det fixa sig.

Nu avslutar jag med en sång jag minns från våra juniorläger för länge, länge sedan och som just nu rann mig i minnet!
"Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann. Var ny dag med Jesus, min bäste vän är han. Jesus mig bevarar, jag vet han både vill och kan. Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann! Sov Gott, mina vänner!

I natt när jag vaknade tog jag min iPhone för att se vad klockan var. Då stod det "Extra" Brand i   kontor i Vivalla. Det var en anlagd brand i kommunens stora fastighetskontor ÖBO.
President Trump i USA har pekat ut Sverige, som ett avskräckande exempel när det gäller den stora invandringen till vårt land. Kan försäkra att diskussionens vågor går höga både hos oss och i andra länder nu. Får se vad det blir av detta! Den som läst sin bibel blir ej längre förvånad över olika slags vågor. Jesu ord:" Gå ut och gör alla folk till lärjungar och SE, jag är med er ALLA dagar intill livets slut!" SÅ tacksam jag är för detta löfte! Nu till sängen!

torsdag 23 februari 2017

Torsdag 23 februari 2017. En del dagar är bra. Andra sämre.

SOL,SOL!
I dag blev det en strålande vinterdag med sol och en stor del av snön kvar, trots mildvädret i går.
Alltså en dag perfekt för en promenad till träningen. Jag hade nog det i tankarna i morse men så är det disciplinen som fattas. Igen!
Från Landvetter kom redan klockan 7.10 ett SMS:"På väg". Efter, jag minns ej, (ett par timmar?) "Vi har landat". Jag hade svalt sista droppen av morgonkaffet då.

Sedan har dagen gått. Jag fick ingen arbetslust. Besvarade ett SMS och läste gårdagens tidning eftersom jag inte känt mig kapabel att ta in dagens. En del dagar kvicknar jag till framåt kvällen så kanske tidningen blir läst i kväll.

Vad finns att säga om en sådan här dag? Ingenting. Absolut ingenting. Kaffe, bullar, bibel,andaktsboken "Daglig kraft" och Jesus är obligatoriskt och behöver ej nämnas. Men sedan då? När energin skulle flöda och jag skulle ta itu med så mycket.
Jag fick ont i ett ben och har tänkt smörja lite med Hidoruidsalva. Det svider inne i benet så jag,som intet förstår, gör mig en bild av att det kan vara något som nämnda salva biter på.

Hittade i dag i gömmorna en gammal svart liten anteckningsbok vars anteckningar börjar 94.10.13.
Tydligen hade jag medvetet börjat skriva i den just den dagen. "9.01 från Örebro.10.01 i Katrineholm" står det på första raden.
 Jag minns ännu den tågresan med en unge så glad för att få åka tåg och inte bara det!  Nu skulle Linn,2½år, få hälsa på hos farfar och farmor en hel dag.
Linn pratade och pratade, kvittrande glad över att få åka tåg. Annat det än att åka bil!

"Så vackert väder det är i dag!"   "Om man åker tåg blir man bra i ryggen!" Hon har en ask Tabletter i fickan och när hon stoppar den fjärde i munnen säger jag:" Du ska nog inte äta så många för då kommer tandtrollen" Vips åker den lilla handen till munnen och hon spottar ut tabletten. För att i nästa ögonblick stoppa in den tillbaka.
 "Är det kul att åka tåg mormor?"   "Man får inte rita på väggen." Hon pratar i ett, och jag, jag bara njuter. Barn är helt underbara!

Högtidligt lämnar hon biljetten till konduktören.Det står att biljetten kostar 150 kronor, ena resan röd avgång.( numera åker mamma Elsemarie den sträckan varje morgon till jobbet i Katrineholm. Priset kanske är detsamma.)
 Efter denna mysiga resa hämtas vi av farfar Erik i hans bil. Vilken trevlig dag vi hade!

Eftersom dag som inne är, inte har något att ge, vad gäller stoff till  bloggen, så går jag till januari 1996.
96.01.16. I dagboken står det att  radion berättar om fredsutvecklingen i Bosnien, som hindras av oförsonlighet så utväxling av fångar blev ej av.
 TV 2 visar bilder och pratar om "Hopp för Sverige."

Elsemarie hade ett försenat födelsedagskalas där syskon med familjer och jag var gäster.
Jag är ledsen för att jag  ser allt sämre på vänster öga.
96.01.19. Fredag. Telefonbud.Kan jag komma för Filip är sjuk? Visst kunde jag! Barnvakt där på förmiddagen.
 96.01.19.lördag. I dag bröllop på Lida Gård. Jag tar min bil dit. En av tjejerna som var elev på Bibelskolan på Blidö när jag var med en termin och lagade mat, skulle nu gifta sig och hade inte glömt mig. Vi hann med att bli goda vänner.  Jag bodde över på gården och kom till Örebro tidig söndagsmorgon.
 Elsemarie gick ej till Söndagsskolan då Filip inte mådde bra.
Filip får 4 tabletter Cortison pr dag för andningssvårigheter.
96.01.22. Under helgen flyttade en tjej hem till mej. Hon skulle gå på någon skola i stan och fick  frukost och ett par mackor med till skolan.
 Linn och Filip kom kl.12. Filip, 14 månader, ritade med blyerts på vita byrån. Linn torkade bort och förmanade sin lillebror.Blötte ett papper och torkade sedan torrt med en handduk.Han ritade på väggen och fick sönder äggskäraren. Linn hade fullt sjå!
 Vänlig glad och harmonisk ger han oss sina varma leenden, medan han sakta tultar runt för att se om det finns något mer att upptäcka och prova.

Så var det dags för en ny vecka i Skrankebol då Ulla var i Härnösand.
Onsdag 24 jan. " Ser solen för första gången på länge", står det. Pojkarna går till skolan.
 "Gud välsigne dig", sa Kristian, den yngste av bröderna, när han stängde dörren. Så gott för mormor att leva på hela dagen.
96.01.25. Se bara vad man orkade på den tiden! Bakar rulltårtor, mjuk pepparkaka, tre sorters kakor
Kokar kroppkakor, Tvättar, stryker.
 Går till vila klockan ett denna kväll. I morgon kommer Ulla hem och då vill jag att hon ska få ägna sig åt studier och familjen medan hon vänjer sig vid livet därhemma..
Fredag 26.1. Upp kl 5. Åkte med Lennart till stan. Kom hem halv sju.
Gick till Filip för att hålla honom i styr medan Elsemarie städade. Filmade lite. På kvällen till RIAmöte i Mikaelskyrkan.

30 januari, tisdag. I Hovsta firar vi Sven, som fyller 46 år denna dag.
31 januari. Lennart sjukskriven två veckor. Minus 14 grader.
Så tog januari månad slut och jag konstaterar att jag är tidig med bloggen i kväll. Blir bra för både nattsageläsarna och mej.
Sov Gott alla bloggläsare! "Herren välsigne oss och bevare oss och give oss FRID! Amen!


onsdag 22 februari 2017

Onsdag 22 februari 2017. Omväxling kan man säga. Kanske lite Forntid.

Onsdagsmorgonen kom. Träningen väntade. NEJ jag vill inte ge mig ut i dag heller! Varför? Jo i dag regnade det snöblandat regn. Jag avstod träningen. Bävar när jag tänker på hur det kommer att bli om det blir kallare och det fryser.
Snabbt bestämdes att Elsemarie skulle hämta mig efter att på stan ha uträttat ett ärende och därefter köpa semlor. Träningen utbyttes mot fika och semleätande tillsammans med Tobias, som väntade på oss. Flexibel är jag i vanliga fall och i dag var det väldigt enkelt att utöva denna färdighet.

Efter fika och semleätande tog jag itu med något som jag under många år sysslat med många, många gånger hos  mina barn. Att stryka. Det var då det.
Numera nöjer jag mig med att stryka min egen tvätt. Tobias bar upp strykbräde och strykjärn till vardagsrummet " så vi skulle vara tillsammans " tyckte han och modern.

Det var bara några få plagg som skulle med i packningen då familjen planerade en kortare utlandsresa tillsammans. Det gick bra och jag fick skjuts hem. Lasse jobbade lång dag och tog tåget till Göteborg dit Tobias och Elsemarie åkte bil. En olycka på vägen gjorde att de blev en timme försenade  och kom lagom för att hämta Lasse vid tåget.
I morgon bär det av till England, där de tidigare tillbringat någon helg ibland och dit de gärna återvänder.  Jag fick skjuts hem.

Min vän Inga ringde och kom. Vi fikade och pratade. Kändes bra att få sitta i soffan efter att ha stått vid strykbrädet och ansträngt benen.Men roligt var det att kunna ge en liten tjänst efter lång tid.
Vid sådana här tillfällen kan jag ej låta bli att notera vilken skillnad några år i ålder ger.

Från min dagbok år 1996, som det är dags att plocka fram läser jag att den  2 januari var Linn och Kristin på besök hos mej och de stannade ytterligare någon dag. Ser att jag gjort en liten anteckning att den 3 januari var det minus 19 grader!!! Hypoteksräntan 9,65%. Ändrat amortering.
1996.0108. Med Lennart till Skrankebol för en ny vecka där medan Ulla studerar i Härnösand.
96.01.12.Fredag. Elsemarie 29 år, firades inte. Hon åkte med äldstekåren till Karlskoga.
Lördag morgon ringde Lasse och sa att Linn påstod att hon skulle till mormor. Kanske Kristin också kunde komma så vi kunde ha någon form av julgransplundring.

960114. Söndag. Till gudstjänst i Immanuelskyrkan. Två gamla bekanta träffade jag där. Ingrid Berg från  Ludvika samt Freddy Götestam från Göteborg. Den senare hade mycket gott att säga om Georg och hans betydelse för Örebromissionens manskör och deras resa till USA några år tidigare. Det gladde mig. Jag hade tidigare hört någon säga om den resan att "det var Georgs färdigheter, som betydde mycket för att allt gick i lås och för resans betydelse". Förvånar mig inte. Resvan, som han var och så hans intresse för att resa och upptäcka nya händelser.
Pratar med 4-åriga Linn om hennes kommande födelsedag. Jag påpekar att Barbiedockor har hon ju så många. Snabbt kommer svaret:" Nej det tycker inte jag men mamma och pappa tycker att jag har för många. Hon önskar armband, ring och örhängen som glittrar.

960115. Måndag. Jonas som sovit här iväg till skolan. Jag skrev brev till BeitSahour. Gjorde piroger.
På kvällen barnvakt då Elsemarie och Lasse var på bönegrupp.och efter det 30-årskalas.
Så har jag avverkat första delen av januari månad och nöjer mig med det i kväll.

Sov Gott alla vänner! Påminner mig åter ordet jag läste i morse. "Var alltid glad och lugn! Resten
sköter Gud! Det kan man kalla TRYGGHET.

tisdag 21 februari 2017

Måndag 20, Tisdag 21 februari 2017. Ena dagen grön. Nästa vit. Besök på USÖ..

 I morse när vi vaknade, hade vi snö!
Måndagen var som den brukar. Matgäst, Träning, Besök i Närbutiken på hemvägen. Tiggarens stol med filt utan tiggare. Gömde en sedel i filten.
Gick hem och letade efter hörapparaterna. Tre borta. En trasig. Av fyra. Kerstin ringde att hon tänkte hämta mig tisdag morgon för färd till USÖ för att få apparat nr fyra lagad och beställa nya.

Tisdagens morgon kom. Vad ser jag? Vitt,Vitt,Vitt! Allting är vitt, vitt , vitt!
Kerstin ringde. Om jag var klar? Nej jag VILL inte, VILL inte ut i snön. Jo nu var det absolut ingen tid att backa. Nittioårsdagen närmar sig. En sådan dag utan hörapparater? Icke!

Hon kom. Vi åkte till USÖ. Apparaten lagades på plats men två månaders väntetid för att få nya Så nu gäller det att be till Gud. Och Leta! Han har lovat och sagt:"Mitt älskade barn, jag hjälper dig med allt!" Det är många år sedan men Gud sviker aldrig. Däremot har han inte alltid så bråttom som jag!

I morse när jag vaknade tog jag min iPhone och vet ej hur det gick till men plötsligt fick jag in en predikan från söndagen före jul i Filadelfia i Stockholm. ( Lite nostalgi igen för min del) Det var den första kyrka jag besökte då jag som tonåring kom att bo i Stockholm. Buss 54 från Åhlens vid  Ringvägen till S:t Eriksplan, nära Rörstrandsgatan och Filadelfia. Enkelt att komma dit.

Predikan handlade om att det Gud en gång lovat kommer han att hålla. Absolut! Predikanten talade om Mose och hans kallelse från Gud. Hur lång tid det tog innan löftet infriades men på vägen, så lång, fattades dem ingenting. Folket fick vad de behövde NÄR de behövde det. Han tog flera exempel och allt blev till stor uppmuntran om detta, som jag alltid älskar att säga: "Gud sviker aldrig."
Även om jag inte alltid tänker på det så ÄR det så ändå.

Predikanten talade om vikten av att hålla fast vid det Gud har lovat även när bönesvaret dröjer.

Efter besöket på USÖ åkte vi hem till Kerstin och hämtade Liam, som var hos farfar. Liam skulle till en förskolekompis som bor i min närhet så det passade bra. Det blir ej så ofta jag får tillfälle att träffa den fina killen så jag njuter av att se och höra honom de gånger vi ses.

Resten av dagen har jag sänt meddelanden till en vän utan att få svar. Fick veta att hon inte finns på FB längre så jag pratade in något på telefonsvararen. Hoppas att vi kan höras på telefon någon dag.

Jag tänker nu avsluta dagens blogg. I TV pågår ett intressant program som jag ska titta på. Sedan till sängen tackande Gud för att jag genom Kerstins engagemang kom iväg till USÖ och fick hjälp så jag nu kan höra TV utan ansträngning, med den reparerade  apparaten. Och jag har i alla fall EN hörapparat.
I "Daglig kraft" i dag står det:" Var lugn och glad! Resten gör Gud.

Nu säger jag GodNatt, mina vänner! Sov Gott! Blott en dag, ett ögonblick i sänder.



söndag 19 februari 2017

Söndag 19 februari 2017. Min kortaste blogg !

Så här blev det. Började lyssna till Radiogudstjänsten. Somnade i fåtöljen . Sov 1½ timme.Då var gudstjänsten slut.
Kaffegäster med kaffebröd anlände. På några minuter var julgardinerna borta, fönstrets rutor borttvättade, vårgardinerna på plats. Foton på barnbarnen åter i kökshyllan. Ingen jul i mitt kök längre.
Filip och Linn med sina föräldrar skulle ha varit på fotbollsmatch då Tobias lag spelade mot Brommapojkarna.. Tobias fick före matchen veta att han skulle få sitta på avbytarbänken hela matchen och meddelade pr telefon detta till familjen så då ansåg de det vara bäst att inte gå dit.

Tobias intresse för fotboll är så stort och han satt där och såg sitt lag förlora. Fem ett till Brommapojkarna. Då var det i alla fall inte hans fel att de förlorade, resonerade han.
I morgon är han på banan igen kan jag tänka mej. Att aldrig ge upp är bra för hälsan och den motion han får är också värdefull.

För att trösta honom lite sa jag att han kommer nog att bli en bra tränare men fick veta att han ville inte bli tränare. Han ville bli en bra spelare!

Nu sitter jag här och kan inte fatta hur gardiner, byttes ut, fönster tvättades, kartonger med julgrejer blev uppburna till vinden. Allt på nolltid. Lasse hade med en påse med små bitar att stoppa in bland veden i kassetten i öppna spisen. Oj vad det funkade! Fick hjälp med att förstå mig på nya tvättmaskinen innan de åkte iväg till Hovsta för att tillsammans med övriga familjen förbereda för födelsedagsfesten med öppet hus 4 mars.

Jag "behövde" ej följa med. Till mej kom min vän Anna Torgny, som jag ej sett på lång tid. Det är så att verklig vänskap den bara finns där och man hittar varandra på direkten.

Ja så återstår bara att säga Natti,Natti! En kort aftonbön blir det och sedan sova gott!



lördag 18 februari 2017

Lördag 18 februari 2017. Så bra att jag hittade bullar i frysen. Och att jag kom ihåg att ringa min klasskamrat.

 Jo det är lördag kväll och jag tar det från början. Hämtades till frukost så god. Fick skjuts hem av barnbarnet.
Han frågade en fråga som jag undvek att besvara. "Vad gör du om dagarna, mormor?"
Jag gjorde inte ens ett försök att besvara frågan utan lämnade den åt hans fantasi att utröna!!
Sanningen är den att jag kommer inte igång förrän, för att ännu en gång bruka min mors uttryck;"Halvgångs medda."

Det där med rutiner och disciplin, som var nödvändiga tidigare i livet, de är inte så angelägna längre men jag VILL!! Må de komma åter!
Ganska roligt förresten, en sak som nyss hände.
Jag har en vän på FB. Vi har aldrig träffats  men vi har blivit bönevänner genom FB. Vi ber alltså för varandra för vi tror båda att bönens makt är stor.
Förvånad blev jag då jag nyss fick svar på min fråga om det är något hon själv behöver hjälp med att be för och hon svarar "rutiner och disciplin". Det kan man nästan le åt, som en välkänd predikant roade sig med att säga när åhörarna fick höra om allt Gud gör i människors liv och vi knappast drog på munnen. Försoffade kristna vi är! DÅ log vi brett!

Nu kan alltså min vän och jag dubbla våra böner och hoppas och tro på bönesvar. Det där ordet disciplin skorrar i mina öron just nu. Men vänta bara! Vi har livet framför oss!

Ringde i kväll till min klasskamrat i folkskolan i Figeholm. Hon heter Mildred och är dotter till en av den lilla köpingens två skomakare. Bodde i villa med vatten och slask indraget. Nej inte toalett.
Det fanns ett dass på gården.
I dag fyller hon 90 år. Vi kom att prata om huruvida det finns fler än hon och jag, Britt, som bor i Stockholm samt Ulla-Stina, i Oskarshamn kvar av de som gick i samma klass i 7 år.

Hon har en liten familj och hade bjudit på mat. Min familj är dubbelt så stor och vänkretsen är därefter.  Faktiskt är den senare större än familjen och vi insåg att ett rejält tilltaget kafferep efter gammalt mönster var det vi kunde gå "iland" med. Därvid blev det. Öppet hus betyder ju också att det finns möjlighet att komma och gå utan att vara bunden av en bestämd tid. Lokalen är tillräckligt stor och de mina är taggade för att göra allt så bra som möjligt.

Se där, nu har tiden dragit iväg igen. Jag får fikabesök här på förmiddagen och till min glädje upp täckte jag i frysen ännu en påse bullar, som jag ej hunnit äta upp.
Allt ordnar sig till det bästa.

Nu tackar jag Gud för en bra dag då jag fått se hans hjälp i, till synes små saker, men som visat hans enorma kärlek och omsorg.
Återkommer till nunnans ord, som finns på min köksvägg:"Gud älskar att ge oss goda gåvor. MEN det är så få som tror det och därför är det så få som får uppleva det."
Vi kan aldrig bli för barnsliga när det gäller vår gemenskap med GUD.

Så säger jag åter GODNATT till er mina kära vänner. SOV GOTT!

fredag 17 februari 2017

Fredag 17 februari 2017. Kakor, mera kakor! Besök av barnbarn och annatroligt.

Fredag kväll! Igen!
En fin dag har det varit. Faktiskt känns det vår i luften fast det är klart, det kan ännu bli mycket snö.  Dock känns det bra för det är längre dagar och det genererar hopp

Jag hade fått veta att i dag skulle de kakor, som just jag bakat, hämtas till den frys som står klar för att ta  emot det som förfärdigas. Vetskapen om detta gjorde att jag prioriterade kakbakandet.
När Linn och Frank kom precis när jag bakat klart så kunde jag ta en välbehövlig stund av vila medan vi fikade och åt avskurna kanter från kakorna.

Linn, som numera jobbar som verksamhetschef  för hemtjänstpersonal, undrade om jag skulle gilla en promenad. Jag tog käppen och Linn till hjälp och visst blev det en skön promenad till målet.
Elsemarie hade jobbat över i dag och kom hem lite senare än tänkt var.
Så var det dags för hämtning av kakorna och då passade det bra att det var jag, som var hos Linn, först hämtades till mitt hus av Ulla och Lennart, som med tre sorters kakor, snart var på väg hem till Kerstin för att hämta mer, som sedan skulle föras till den för tillfället lånade frysboxen.

I kväll är alla tre barnen samlade på Holmgatan. Så roligt för dem alla. Om man bor på tre platser med många mil emellan så blir det glest mellan tillfällen då samtliga, samtidigt kan mötas.

Jag ska fixa till det i mitt kök och sedan sova. I morgon är jag bjuden till frukost och sedan borde jag ge mig ut på stan och handla lite småsaker.
Får se hur det lyckas. Är trött i kväll så jag orkar inte att ta tag i "Forntiden".

Nu ska jag gå tidigt till vila och lyssna till Förbönskväll samt fina sånger från Pingstkyrkan och somna så gott.
Det har varit halt på vägarna i dag. Personal från Tingsrätten i Örebro var på väg till Loka Brunn för utbildningsdag då bussen de färdades i gled ner i diket. Olyckan skedde inne i Karlskoga och det var glashalt på platsen enligt nyhetssändning. I Norrland ska det komma snö i morgon. Inte här.
Tråkigt för barnen som har sportlov nästa vecka men det brukar finnas andra sysselsättningar.
Tobias har lovat mig hjälp med att bära kartonger till vinden och en del annat som går att göra mellan fotbollsträningarna.
Elsemarie säger att hon ser att han är lika fångad av sitt intresse för fotboll, som hon var av att spela piano och lyssna till skivor med sång och musik, i den åldern. På kemiprovet i går blev han godkänd och var så nöjd.

Jag är  nöjd med min dag och tacksam för orken att baka så många kakor.
Kära bloggläsare! Sov Gott och tänk efter om du har något att tacka Gud för innan du somnar. Kanske, du liksom jag, har någon som behöver dina förböner. Själv är jag tacksam över att jag vet att det finns de som ber för mej.
Nu ser jag fram emot den utlovade frukosten i morgon, tillsammans med de församlade barnbarnen, som kommit från olika platser. Inte lille Frank att förglömma. Han sitter stilla i sin lilla väska,som matte bär på armen!!


torsdag 16 februari 2017

Torsdag 16 februari 2017. Julen ut, också hos Ruth.

I dag kom en av de nyblivna pensionärerna för att ge små handräckningar.
Den här gången var det Ullas Lennart, som på eftermiddagen skulle gå med barnbarnet till pianolektion. Det gäller att börja i tid om man har en pappa som är musiklärare!

Nu fick jag lite av farfars tid innan det var dags för spelning.

Jag hade en önskelista och den började med den tidigare omnämnda tvättmaskinen, som nu tackade för sej, efter alla år av troget arbete. Begagnad kom den in i vår familj för sådär 30 år sedan. Tillräckligt stor för att t.o.m. tvätta mattor i. Den var nyreparerad när vi köpte den och jag har inget minne av att vi någonsin har behövt reparera den igen trots flitig användning.
Jag misstänker att det har något med kvalite' att göra.
I garaget har ett par år stått en nästan ny maskin. som jag fick överta efter Lennarts mamma när hon dog. I dag flyttade den in i tvättstugan. Mycket mindre men med flera finesser. Förstås!
Det känns vemodigt att skiljas från min gamla trofasta vän, men tänk att det fanns en ny runt hörnet!

Ja så var det andra små grejor jag fick hjälp med efter lunch och fika. Lampa i spisfläkten mm.mm.
Innan Lennart drog så hann vi plocka ner ljusstakar i kartonger och, som vanligt, fick han lyssna till historier från Georgs och mina år i Stockholm. Den trasiga kartongen från år 1949 då vi för första gången plockade ner julgransgrejorna i den. Glittret som Elsemarie köpte till granen sista julen Georg levde och som lindas runt samma pappskiva år efter år.
Jag blinkade bort en tår som absolut ville komma, trots alla år som gått. Året efter den julen flyttade Elsemarie, nygift till Katrineholm. Så tacksam att det inte är så långt dit och att jag hade de andra på nära håll under de svåra år av saknad efter Georg som följde.

"Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen bäres ut, ut, ut." För mitt inre öga kan jag höra och se mamma när hon varje år sjöng den strofen när den lilla kartongen med papperskaramellerna gömdes i en garderob. Det var lite skillnad, då och nu. Adventsljusstakar fanns ej. Ingen elektrisk belysning heller. Vi hade lulgransljus som vi satte i hållare på granen och så tändes den en kort stund.
Men det var jul! Och det var glädje och högtid!

Lennart, som är utbildad teolog och jag, kom i dag att prata om hur det ska bli när Jesus kommer tillbaka.
När jag var ung talades det ofta i våra församlingar om den dagen. Nu är det mera i mindre sammanhang man talar om den dagen. För den som tror på Gud är det en verklighet och något vi ser fram emot med förväntan.
Min andre matgäst, som blev kvar, när Lennart inte längre skulle jobba i Örebro, säger ibland. "Vi skulle ha haft kvar Lennart, som man kunde prata med och som visste lite mer än vi."

I dag var vi överens om att Bibeln inte låter oss veta allt om framtiden men det stora är att vad som än händer är vi trygga när vi litar på Gud. Jesus sa:"Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Han lovade att "vara med oss intill livets slut" Om vi vill. I Guds rike gäller alltid den fria viljan.

Nu ska jag i alla fall gå till sängen. Visserligen sov jag en god stund i fåtöljen i dag, men jag vaknade alldeles för tidigt i morse.
Något att vara glad över är att vi är älskade av Gud, precis sådana vi är och att han längtar efter att få vara vår samtalspartner. Om du som läser det här inte har provat så gör det! I Guds stora famn finns en plats också för dej. Han väntar och väntar att få ge oss ett innehållsrikt liv!
Han vet allt om oss, så vi kan inte göra något mer än att låta oss omslutas av hans villkorslösa kärlek och ta emot den frid och glädje, som han vill ge oss.

Nu säger jag GODNATT och SOV GOTT! I morgon ska jag baka kakor, som senare ska hämtas till den frys där kakorna ska förvaras  ett par veckor. Så tacksam för att jag har de som tycker att det är roligt att ställa upp och "ge hjälpen DÄR den behövs, NÄR den behövs."

onsdag 15 februari 2017

Onsdag 15 februari 2017. Också en dag!

Redan onsdag! Att komma igång på morgonen tar tid. Fick inget besök på förmiddagen. Bakade kakor till mitt födelsedagskalas den 4 mars. Allt går så bra. En stor trave karamellburkar kom Kerstin hit med. Fick dem när hon råkade vara i affären vid påfyllning av godis.

Fyra burkar med två sorter innehållande 320 kakor. Det ska bli ett riktigt kakkalas lördag 4 mars med öppet hus i Lundhagskyrkan, Örebro från klockan 15.00 Välkomna! Mina barn sköter om så att allt klaffar, utöver att de bakar och håller i alla trådar. Äntligen har jag nått den ålder då jag inte själv måste ha huvudansvaret. SOM JAG VÄNTAT! Jag hjälper dock till lite med att baka.

Inga presenter, för vi har fått låna en stor Gustavsbergskruka,som tidigare varit ute i "födelsedagsinsamlingssammanhang" och i den kan man, om man vill, vill lägga en slant till " ANKARSTIFTELSEN", som bygger skolor i Sydamerika. Känns bra, då vi som familj har fina minnen från den tid då vår syster IngaBritta bodde i Brasilien och hade sitt arbete bland barn och ungdomar och hon tog del i deras utbildning.

När kakorna var klara ringde telefon. Benjamin var i krokarna och ville komma en stund. Vi fikade och han fick med sig blåbär som han haft förvarade i min frys.
Sedan en del konversation med barnen.

Skulle gärna berätta lite om Benjamin. En fantastisk invandrarkille som fick hjälp genom kyrkan då han för flera år sedan kom till vårt land. Återkommer om detta.

Nu ringde Elsemarie på väg hem från Örebro Kammarkör. Hon var trött och skulle hem och sova.
Tåget går alla morgnar klockan sex, byte i Hallsberg. Då är hon på jobbet i Katrineholm till klockan åtta.
Nu plingar det av SMS i min iPhone så jag säger GodNatt till er mina vänner och skickar iväg bloggen.




tisdag 14 februari 2017

Tisdag 14 februari 2017. Besök både fm. och em. Så roligt!

I
Det blev en bra dag. Jag har sovit mycket och mer ska det bli!
Annelie kom och hade två stora Wienerbröd med till fikat. Är så glad för att hon kommer ibland. Hon är sjukskriven ännu en vecka och sedan får vi se vad livet tar för vändning. Hon har framtidsdrömmar,som jag delar. Ni som ber ,bed gärna för  just detta, gällande hennes framtid. "Gud ska leda den bedjande rätt", sjöng vi i juniorföreningen i missionshuset när jag var barn.
Vi hjälper varandra genom förbön. Den har så stor betydelse. Jag tänker på Paulus, den store missionsmannen, hur han ofta skrev: " Bed också för mig att.."

Nu till dagens händelser. När Annelie gått hem somnade jag i fåtöljen då jag läste tidningen för dagen. Väcktes av dörrklockan då grannen Karin, som alltid håller ordning på högtidsdagar,  kom med en påse röda gelehjärtan. Aha! Det är ju "Alla hjärtans dag" i dag.
Tillbaka en kort stund till fåtöljen. Ny signal på dörren!
Där stod Sven med en mycket stor bukett vackra tulpaner på "Alla hjärtans dag". Han hade ringt på min iPhone men inte fått svar på grund av att jag tydligen råkat trycka på "stör ej" knappen. Jag visste inte ens att det fanns en sådan knapp. Jag hankar mig fram utan att riktigt veta vad som är rätt och fel.
Men jag har roligt! Alltid dyker det upp någon i rätt ögonblick för att hjälpa mig åtgärda felen.

Jag gick ut i köket för att förbereda planerat besök av Mattias med dottern Celia. Då ringde Kerstin. " Jag är på väg till dej och är i affären. Något du behöver?"
Efter en stund kom hon. "Farmor!, kvittrade Celia. Vi fikade med semlor som Celia haft med sig och jag fick till min förtjusning se att den lilla flickan har fantasi så underbar. Jag har fortfarande krubban med Jesusbarnet, Vise män, Herdar, Kameler och Åsnor framme så nu fick vi höra djuren prata med varandra och med herdarna. Att få vara med om detta är så stort för mej och jag skulle vilja ha den lilla flickan och hennes något år äldre kusin, Liam, med samma härliga fantasi här några timmar emellanåt. Så kul vi skulle ha! Får väl ge mig till tåls.

När jag blev ensam igen gjorde jag två kakdegar, som nu ligger i kylskåpet till morgondagen. I kassen, som Kerstin lämnat fanns både mandel, nötter, smör m.m. Mina barn är så omtänksamma. De bakar också, men jag hjälper till med det jag kan.
(Nu plingade det till i min iPhone. Det var meddelande från hårfrisörskan att hon kommer till min fest.) Så roligt! Att ordna födelsedagsfest när barnen, sonhustru och mågar ställer upp och tar ansvar är en stor fröjd! Känns så konstigt att det inte längre är jag själv, som ska tänka på att allt ska klaffa.

"Från forntiden intet nytt", säger jag i kväll. Ska plocka fram dagbok från år 1996 och det gör jag en annan dag. Nu säger jag GodNatt och ska sova och samla krafter till morgondagen då jag nog måste träna igen för hela nästa vecka har de stängt.
Nu tackar jag Gud för en härlig dag och säger "SOV GOTT" alla mina vänner!





måndag 13 februari 2017

Måndag 13 februari 2017. Matgäst, Träning, Födelsedagsfirande.

Så var det måndag igen. En hel vecka framför. Så mycket jag ska hinna den här veckan!
Tja, jag VET att det är så jag tänker varje måndag och när veckan har gått så har den inte använts till något utöver det vanliga fast jag ställt så höga förväntningar.

Matgästen kom, skjutsade mig till träningen. Hämtades av systersonen Anders till min syster IngaMaj, där barn och barnbarn samlades runt kaffebordet. Lova hade gjort den både vackra och goda födelsedagstårtan. Jag skickar ett foto, som någon tog och som jag snodde. Tack för det! Ser att det är skillnad på iPhone och iPhone! IngaMajs barnbarn, Sanna är gift med Andreas, som fyller samma dag som jag. Ett antal år skiljer oss åt, förstås!

Nu drar jag till Forntiden, som jag lovade i går. Det var ett par dagar kvar av år 1995.
95.12. 30. Ur Dagboken. Nu tycker man det är varmt om det är minus 9 grader, efter att inågra dagar haft 18-20 minus. Har haft ont i benen i natt. Kanske borde gå på gymnastik mera regelbundet. Eller riktig träning. Var på väg till Emy men vände och gick hem och skottade snö.

Hämtas av Ulla och Lennart och tar vägen förbi Kumla där vi lämnar Petter som ska till Åre med kompisar. Elsemarie, Lasse och barnen kom från Katrineholm till Hjortkvarn. Vi ska tillsammans fira Nyårshelgen där. Fick denna dag veta att FS sagt upp kontraktet på bostad för stipendiater hos våra vänner i Beit Sahour i Palestina. I dagboken står det att jag är tacksam  att Georg slapp vara med om detta efter alla år av kontakt med värdfolket där. De blev så förbundna med varann!

Ja så tog det slut,år 1995. Det blev en mysig nyårshelg ute på landet med snön så vit och fin.

Nu är den här dagen också snart slut. I morgon får jag fikabesök på förmiddagen och besök av barnbarn och bbbarn på eftermiddagen. Jag lever ett bra liv och är så tacksam.
Ska hinna med att baka fler kakor till födelsedagen. Kerstin har ordnat många burkar så det är bara att fylla på. Så tacksam att jag kan hjälpa barnen lite. De både sköter sina dagliga sysslor och planerar och bakar till min födelsedag. "När vi alla hjälpas åt, när vi alla hjälpas åt, verket framgång får, lätt blir bördan vår, när vi alla hjälpas åt" sjöng vi när jag var barn. Kom precis att tänka på den lilla låten!

Så traskar jag tacksam till sängen. Ja jag tänker så men, som den nattuggla jag är, och alltid har varit, så brukar klockan bli ( som Linn ringde och sa när hon var liten:" Jag  kommer till dej. Jag kommer 00.00.") Lyssnat på TV kanhända? Ja klockan hos mej blir både 00.00 och mera de flesta kvällar.
Jag vill i alla fall önska er alla GOD NATT och SOV GOTT! Att kunna sova är en gåva av stort värde!



lördag 11 februari 2017

Lördag 11 februari 2017. Födelsedagskalas i dag. Trolleri förevisning av Aline.

Sol i dag? Nej! Kallt är det också. enligt min mening! Men jag ser framåt. Våren borde snart vara på väg!
I dag hämtades jag av Maria till Kristins födelsedagskaffe i Hovsta. Martin och Fredrik med sina familjer saknades. Bernard och Lydia med sina härliga tre barn var där. Aline, Alfred och Amelie förgyllde dagen. De bjöd på dans till musik och Aline, som är äldst klarade av att ge en trolleriföreställning. Alla tre fick kraftiga applåder.

 Så härligt det är med barn, spontana och glada. Kristin bjöd på underbart god Operatårta, som hon själv bakat och Sven hade bakat små fina semlor av vilka jag fick trenne med mig hem till söndagsmorgonkaffet, som jag anser bör ha  något extra i brödväg för att den stunden ska ge "full effekt" om man får säga så.. Se bara hur bra det ordnade sig till morgondagen!

I kväll är det Melodifestival i TV. Jag är inte så musikalisk så jag anser inte att jag gör någon förlust om jag låter bli att titta. Jag bloggar hellre.

Nu ska jag åter beta av lite från den, i mitt enkla bloggskrivande, beryktade Forntiden.
95.12.22  Minus 18 grader!!! Vaknade och kände mig ej helt frisk men fick ändå någon sorts arbetslust så jag gick här hemma och småstädade. Margit ringde. Då vet jag att bönegruppen ber för mej för då ringer hon runt till de andra. Härliga Margit! (Lennarts mamma!)
Lördag 12.23. Mildare i dag. Till stan och köpte choklad och blommor till Ralf, som Lena och jag besökte på eftermiddagen. Jag är ej helt frisk men så tacksam att jag ändå har arbetslust!
Julgranen står oklädd men finns i alla fall inomhus. Äkta gran från skogen i Hjortkvarn.

Så blev det julafton år 1995. Ska bjuda på jullunch i dag.
Mattias fyller 22 år och Elsemarie skjutsar mig till hans familj där han blir gratulerad, som alltid. Ibland har jag nog tyckt lite synd om honom att han ska ha födelsedag på julafton men alla är noga med att skilja på födelsedagspresenter och julklappar. Julklapparna har julpapper. Födelsedagspresenterna presentpapper. Kerstin gör alltid födelsedagstårtan med särskild garnering och den äter vi av på morgonen.

Mikael, Mattias, Kerstin och Magnus följde med hem till mej. Awad stannade hemma hos Largo, som hade diarre'.
Alla kom till min jullunch och samtliga åkte sedan hem, var och en till sitt.
Jag gick framåt kvällen till Elsemarie och Lasse. Tomten skulle komma och Linn sa uttryckligen att om jag blev rädd så kunde jag krypa under bordet. Själv var hon inte rädd.
Nej, ingen var rädd! Tomten var så välkommen! Linn var tre och Filip ett år.Linn t.o.m. kramade tomten.
Lasse skjutsade mig till Hovsta där det blev fler julklappar och så åt jag julgröt med familjen.
Martin skjutsade mig till Holmgatan.
Juldagsmorgonskaffet drack jag tillsammans med Elsemarie och Linn medan vi tittade på julottan i TV.
Dagarna efter jul hade jag en del matgäster här. Mina fina grannar Karin och Heino  var kaffegäster
här en av kvällarna.
På fredagen åkte Lasse, Elsemarie och barnen till Katrineholm. Kerstin hade tvättstugan så jag tog med kaffebröd, köttbullar och potatis som jag skalat hemma, frukt och annat gott och blev hämtad av Magnus. Hade en mysig kväll tillsammans med  familjen.
Nu är det bara två dagar kvar av året men jag sparar dem till i morgon och säger GodNatt till er mina kära vänner och bloggläsare. Gud är god och jag önskar oss alla att vi ska få sova gott.

 

fredag 10 februari 2017

Fredag 10 februari 2017. Tidur, Närradiolyssnande, Bloggskrivande.Samtidigt.

"Bed en enkel bön till Herren Gud", sjunger de i Närradion från Pingstkyrkan, just nu, där fredagens förbönskväll pågår. Många ringer in sina böneämnen och, halleluja, tänk att Gud är så nära så jag kan både vara med i förbönen, kolla Finska Pinnarna i ugnen, lyssna till sångerna medan jag bloggar.

"Många järn i elden", sa mamma att hon hade ibland. Tänker på det nu. Tänk att det går för sig.
Om dagen kan berättas att "guldkantade jag" som vanligt gick till min fantastiska hårfrisörska och är nu fin en tid framöver. Tänk så bra att slippa besväret med att tvätta och rulla håret. Jag är så nöjd, så nöjd! Ett minimum av besvär med håret sedan jag upptäckt att så god hjälp finns i min omedelbara närhet.
Efter hemkomst satte jag mig i fåtöljen och somnade medan jag läste dagens tidning. Jag sov en god stund.
Telefon från mitt barnbarn i Växjö. SMS med inbjudan till mitt barnbarn Kristins födelsedag. Besök av min vän Inga. Efter det  bakade jag ut degen som fanns i kylskåpet, för att fylla på kakförrådet. Nu är de klara utan att vara brända. Bara en plåt blev det. Tar det lite lugnt!

Så klart måste väl en lång sovstund på eftermiddagen betyda att jag inte blir sömnig i kväll.
På tal om sömn så fick jag för tre månader sedan en "mask" att ha på mig nattetid för att jag har andningsuppehåll, vilket inte är så bra. I går lämnade jag "masken" tillbaka, då jag tyckte mig sova sämre de nätter jag använde mig av den. Sjuksköterskan förstod och kunde, till min förvåning, meddela att jag använt den till 47 %  och längst sju timmar i sträck. Det såg hon på sin dator!! Jag fick också veta att det är viktigare för unga personer med behov av "mask" att använda den, än för äldre. Så jag kände mig nöjd och fortsätter nu med att sova utan att vakna mitt i natten och ta den av mig för att jag störs av den.

Sköterskan var synnerligen sympatisk, förklarade och visade inga tecken på stress. "Vi har tid på oss", sa hon
Vi hann växla några ord ytterligare innan vi sa farväl. Jag kommer att, med intresse, minnas henne!!

Om den fortsatta dagen skrev jag i går. En av tågtrafikens svarta dagar. Elsemarie tog sig hem via tre bussar och vi kom till våra vänner vid halv nio i stället för klockan sex.
Det var inte bara bombhot som gjorde tågtrafiken på den linjen till en svart dag. En person tog sitt liv framför tåget, på spår från Stockholm söderut och i Hallsberg stängdes tågtrafiken då en person  tog en genväg över spåret och blev överkörd av ett snabbtåg. SÅ sorgligt alltsammans!

 Inte ville vi att Elsemaries tågproblem skulle få oss att missa en träff med  våra intressanta vänner  från Syrien.
 Därtill kom att vi visste att vi skulle bjudas på speciella maträtter, sådana som både Elsemarie och jag ätit vid flera tillfällen i Palestina och som vi är synnerligen förtjusta i.

 Vi hade en trevlig kväll tillsammans med våra vänner. Vi ber nu till Gud att de ska få en annan lägenhet, när de måste lämna denna, som de av ÖBO fått hyra med rivningskontrakt, medan den  väntar på renovering. Men då är det andra som står i kö som får hyra den.

 Mannen hade fått tillfälligt jobb som montör på en stor firma i stan och var så glad för det. En fin kille har de och han önskar sig mest av allt en fiol . Han har provat i skolan och vill nu ta lektioner på riktigt.
 Möbler hade de köpt på "Bra och Begagnat". Två soffor, två fåtöljer och ett soffbord fanns i vardagsrummet.Allt.

De har tak över huvudet, får bo tillsammans och kan leva utan bombhot och var glada för det. Lasse och Elsemarie frågade om förhållanden i deras hemland och vi fick en bild av läget, som det var på den tiden, då först pappan måste ge sig iväg därifrån och sedan efter mer än ett år fick hälsa sin fru och son välkomna till vårt land.
Det blev sent i går kväll. Elsemarie har i dag varit på jobbet i Katrineholm och efter hemkomst haft fikaträff med sin musiklärare på skolan i Borensberg, Ingrid Engback. SÅ roligt för dem båda!

Nu är det dags att sova även för mej som sovit middag. Önskar er alla en God Natt!




torsdag 9 februari 2017

Torsdag 9 februari 2017. Besök på USÖ. Bombhot på järnvägen ställer till oerhörd oreda för trafikanter.

Sådärja!. När kriget tog slut år 1945 och "vi hade klarat oss", som vi sa, var jag 18 år.
Jag minns, för alltid, att jag inte kunde känna den trygghet och glädje, som jag kände att jag borde ha gjort. Glädjeruset i Stockholm var totalt. Jag har tidigare berättat därom.

Det fanns, på något vis, anledning att känna oro inför en oviss framtid. Europas stora städer sönderbombade, miljontals av människor mördade. Ännu skulle vi i åratal få känna av krigsåren.
Stormakterna inte överens, trots freden. Jag kunde bara inte vara riktigt glad.

Visst kändes det ändå skönt att inte behöva höra mer om bomber och minor till land och sjöss.
Nu hade man lärt sig. Aldrig mera krig.  Inga bombhot!!

I kväll skulle jag tillsammans med Elsemarie och Lasse besöka en familj från Syrien. Vi skulle äta god mat och umgås. Klockan sex skulle vi vara där.
Nu är klockan snart sju och Elsemarie har ännu inte kommit från sitt jobb i Katrineholm. På grund av bombhot! Nu bombas det på ett annat sätt.

Bombhot mot tåg i Göteborg och Södertälje i dag. All tågtrafik  Stockholm-Göteborg stoppades. Därför kom inte Elsemarie från Katrineholm i tid. För en stund sedan gick från Göteborg det tåg som skulle gått klockan 14. Trafikkaos som kommer att få återverkningar på flera sätt.. Nu har tågen börjat rulla igen meddelas i TV. Fullt med folk väntar på många tågstationer.

Får se hur det går med vår träff i kväll. Jag gör uppehåll i skrivandet här.Kanske återkommer senare eller i morgon. Ha en fin kväll, vänner!









onsdag 8 februari 2017

Onsdag 8 februari 2017. Vart tog solen vägen? Matgäster i dag.

" Farmor får jag äta lunch hos dej i dag?" Så glad jag blir för ett sådant SMS.Klart jag säger "Välkommen." Det är så roligt att träffa barnbarn.

Stammatgästen som fick byta måndag mot onsdag kom också. De serverades ris och "Flygande Jakob".

De två som skulle komma hit och äta Rotmos och Fläsklägg framåt eftermiddagen fick förhinder så grytan med rotmos, tillsammans med fläsklägg, hämtades, efter telefonerbjudande, av en annan mig närstående familj.  Slutet gott, allting gott! De första får komma nästa vecka då vi gör samma maträtt!

Innan matens avhämtning fick jag telefonsamtal om att jag hade besök att vänta. Som jag har väntat på att denna kille skulle komma! Han är 6 år och har börjat förskolan och är så mysig, som killar i den åldern är och Liam charmar alla!
Han kom med farmor Kerstin och de hade semlor, så goda med sig, så vi fikade, pratade och Liam kunde lägga ett Bamsepussel, som alltid  finns till hands för att sysselsättningsfrågan ej ska bli problem.

Nu blev det verkligen en "kortisblogg" i kväll, men saken är den att  jag måste i säng tidigt för i morgon bittida hämtas jag av Färdtjänst till USÖ, där sovmaskens användande, ska diskuteras. Behålla eller icke? Det är frågan! Jag har nu haft den i tre månader!

Nu avslutar jag dagens blogg med att återge den fina  psalmversen som vi, på 30-talet, avslutade vår skoldag med.
Den och, jag tror, ytterligare tre psalmer kunde läraren spela på den gamla orgeln, så de psalmerna glömmer jag aldrig.
"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner." Vilken stilla och fin avslutning på skoldagen!
En fin avslutning också på denna dag. Gud välsigne oss alla med sin frid!

tisdag 7 februari 2017

Tisdag 7 februari 2017. Sol, kyla, en fin dag! Fikabesök.

Bäst att skriva lite medan minnet funkar. I morse vaknade jag alldeles för tidigt så efter morgonkaffet, Andaktsstunden och förbön tänkte jag att det nog vore bra med en liten tupplur, som blev till en dryg timme. Sol i dag och jag fångade dess strålar i min iPhone.

Jag intalade mig själv att i dag var dagen då jag bara MÅSTE iväg till träning.
En härlig promenad i solen men ögonen hade det besvärligt.

På hemväg tittade jag in i Närbutiken. Ingen tiggare utanför dess dörr i dag.
Jag köpte bl.a. en påse svenska äpplen. SÅ goda.
När jag kom hem ringde Linn på väg hem från Kalmar där hon jobbar ännu några dagar innan hon tillträder nytt jobb i Växjö. Jag förstår att det är mycket en enhetschef har att ta tag i. Ibland blir det svåra beslut, som ska fattas och mycket hänsyn måste tas till de vårdtagande.

Roligt att höra henne säga att hon trivs med sitt  jobb, som aldrig blir enahanda. Varje dag bjuder på nya utmaningar.

Efter samtalet med Linn fick jag besök av Annelie, som kom med en påse nygräddade bullar, så goda. Så roligt att hon nu bor så nära så hon kan titta hit ibland. Jag saknade henne så mycket under de åtta år hon och mannen bodde i Malmö. Att de fick lägenhet så nära mej ser jag som Guds omtanke.

I morgon åker Sven och Maria till Stockholm för att träffa sina barnbarn ett par dagar. Så skönt att vara pensionär innan barnbarnen är alltför stora.

Elsemarie har kommit hem från Göteborg i kväll. Nyss ringde Kerstin, som någon dag, ska komma hit i sällskap med barnbarnet Liam, en härlig kille som nu går i Förskolan. Så roligt att träffa de små barnen ibland.

Förra veckan kom Sven med en stor kålrot och en fläsklägg,som nu kokar på spisen. I morgon blir det  rotmos. Då får jag besök av tre matgäster med några timmars mellanrum så det blir kanske två maträtter den dagen. I dag har jag varit så trött och är det fortfarande. Bäst att somna tidigt i kväll.

Ska göra en kakdeg att lägga i kylskåpet,så kan jag baka kakorna i morgon. "Många bäckar små"osv.
Nu säger jag Godnatt till er alla. Ska titta på TV en stund innan jag går till sängen. Tyvärr är mina hörapparater fortfarande borta så jag får hålla mig i närheten av TVapparaten.

Jag tror att det ska bli sol i morgon också. Det gläder mig. Livet känns alltid lättare när solen skiner.
SOV GOTT!


måndag 6 februari 2017

M åndag 6 februari 2017. Visst blev det en bra dag för mej. Inget hört från den besvikne invandraren.

Det går fort mellan måndagarna. Dagbyte med matgästen även denna vecka.
I dag kom Ulla och Lennart på besök för att ge en hjälpande hand, innan de åkte vidare för att vara barnvakt hos barnbarnen. Annelie kom inte i dag.

Som jag tidigare berättat så har synen blivit sämre och Ulla har tagit som sin uppgift att torka dörrar mm i köket när hon kommer på besök.. Hon ser bättre än jag.
Lennart kollade tvättmaskin. Det ser ut som om den ej får den el den behöver. Lampan lyser så svagt.
Han bytte ut trasiga lampor i kök och TVrum, tömde blomkärran och satte in den i garaget. Dit bar han också trädgårdsmöbeln, som stått kvar under päronträdet i väntan på att plats skulle finnas i garaget. Efter god lunch åkte de till barnbarnen, med sin pappalediga fader.

Nu ska adventsljusstakarna packas ner i sina kartonger. Julen i köket får vara kvar ännu ett par dagar.Har svårt att lämna tomtarna och julgranen.

Georg och jag fick en mycket stor familj och det fick sina konsekvenser.
I går ringde vårt barnbarn Martin från Stockholm. Han undrade om jag kände till något om en viss person vars namn han sett bland mina vänner på FB. Det var någon som han för TVs räkning skulle jobba tillsammans med. Joodå, kunde jag omedelbart svara:"Det är så att Antons mamma och din pappa är kusiner. Alltså kommer du att jobba tillsammans med din syssling.

Så kan det bli när man bor långt ifrån varandra. "Så han har kanske också varit i Figeholm?"
"Jaadå!. Hans mammas och din pappas mormor hette Alva och där har ni, som barn varit båda två, fast kanske inte samtidigt."  Lite kul, faktiskt!

Eftersom inget mer av värde, att berätta om, har hänt denna dag och jag ej har något att berätta om invandraren från gårdagen, så tar jag fram min gamla dagbok från Forntiden.

95.12.03. Så var vi inne i julmånaden och det var dags att ta fram adventsljusstakar.
Hälsade på Ralf, som var på sjukhuset. Sedan hos Linn, som just fått vattkoppor.Elsemarie gick till "Ung Ton" i Immanuelskyrkan. Ulla tog tåget till sina studier i Härnösand. Jonas sov här hela veckan. Emil och Kristian skulle klara sig själva hemma i Skrankebol.

95.12.05. Kristin ringde från skolan att hon glömt nycklarna så jag följde med hem till Hovsta och hämtade dem. Jag har fortfarande jobbigt med att komma rätt med sovandet efter Singaporeresan.
95.12.07 Maria tar tåget till Göteborg, där Sven redan befinner sig. Kristin sjuk.
95.12.08. Elsemarie till Stockholm klockan 6 på morgonen. Lasse till Värnamo. Jag hos Linn och Filip. Bernard och Fredrik tog hand om sin sjuka lillasyster. Maria och Sven kom sen eftermiddag hem från Göteborg. Jag hade behövts på två ställen denna dag.
95.12.13. Kristin fortfarande sjuk. Hon mår illa och är yr när hon går. Jag är orolig för henne.
Till dagis på "Lucia".
95.12.16.Lördag. Emil, Kristian och Kristin här och vi har en mysig kväll.
95.12.20. Den här dagen skulle Filip komma och stanna HELA dagen medan Linn och mamma julpyntar. Linn har länge önskat sig en dag ensam med sina föräldrar.

Det står i Dagboken att jag minns när mina tvillingsystrar var små och Elin och Ester Karlsson en tidig morgon kom och hämtade IngaBritta och IngaMaj och hade dem hela dagen hemma hos föräldrarna, Klara och Emil.
 Vilken lycka!Visst tyckte jag om mina små systrar men tänk att få vara helt fri en hel dag!
  Jonas fått veta att han får börja skolan i Örebro nästa termin.

Nu avslutar jag för i dag. Önskar er alla en God Natt!. Jag är så tacksam för att jag fick iväg tidningarna, för vackra tulpaner, för att jag orkat med hela dagen och för att jag har en gammal skön säng att sova i.





söndag 5 februari 2017

Söndag 5 januari 2017. För en del börjar det fel. Besök av en invandrare.

Livet är inte alltid lätt och för oss alla gäller det att ta en dag i taget. Ibland "går vägen oss till mötes". Ibland inte. I dag har jag mött en invandrare, som tydligen hade en alltför positiv bild av vårt land före invandringen. Var besviken, ledsen, och rädd för att säga något överhuvudtaget.
Då inser jag att jag har bara EN väg att gå. Jag ber till Gud. Jag ber, till att börja med,  om en glad överraskning i morgon. Att tala med en så ledsen och bekymrad människa för att få densamme att tänka i andra banor kan vara att påminna om att det alltid finns NÅGOT att vara glad och tacksam för.
Kanske mitt försök i den vägen ändå gav anledning till en smula eftertanke.

Jag är dock tacksam över att få ha kontakt med en Gud som ser allt, vet allt, som ser nutid och framtid, som älskar också en ensamkommande och kan "förvandla klagan till sång", som vi sjunger i en sång.Gud kan förvandla allt. Märkte en liten ljusning när jag nämnde att vi vet ej hur länge läget i hemlandet fortsätter som det är nu och att ett svenskt pass ju ändå finns inom räckhåll, även om det tar sin tid.  Ni får gärna be tillsammans med mig att någon glad överraskning väntar under morgondagen. "Bed så ska ni få", sa Jesus. Det håller i alla tider.

För egen del får jag bevis på omsorg. "Nu har jag bakat 136 kakor" till ditt kalas, mamma!"skramlade ett SMS in på min iPhone. Sådärja! Det börjar bra!
För en stund sedan kom SMS från Annelie. "Jag har bakat bullar, är du hemma i morgon?"

Jag har sovit bort en god stund av dagen, om sanningen ska fram.
Dagen har varit grå, som de flesta dagar denna vinter. I dag har lite snö fallit. Skottar trottoaren i morgon.

Jag har en del pappersarbete att avsluta dagen med så jag får tomt på köksbordet innan jag ska sova. Pärmar i stället för att slänga. Är rädd för att, som ibland har hänt, jag slänger fel och då blir det att samla på hög, tills jag en dag fattar att det är skillnad på offerter, fakturor,deklarationspapper, försäkringspapper och papper från Pensionsmyndigheten,

 Lättast att kasta är reklam och tidningar.
En stor kasse med det sistnämnda står och väntar på att någon ska erbjuda sig att ta den, eller tar jag barnvagnen till återvinningen. Tänk vilken nytta man kan ha av en barnvagn.

Nu ber vi för invandraren, som är ensam, ledsen och som säger:" Jag VILL vara ensam!!
 En illa dold försvarsmekanism!
Ber för morgondagens överraskning. För Gud är allting möjligt!
SOV GOTT, mina vänner! Gud sviker aldrig!!!

lördag 4 februari 2017

Lördag 4 februari 2017. Vilken stilla dag! Då tar vi lite Forntid också!

Just när jag ska börja skriva blir det rapport i TV. Nu berättas att en domstol i USA har gått emot President Trumps inreseförbud till USA. Ett tillfälligt  stopp har nu införts och man kan ,med visum komma in i landet. Trump ska överklaga. I sändningen nyss kunde man se glada resenärer möta anhöriga i USA. En snabb vändning, om än tillfällig!

Jo jag hade tänkt mig upp på stan i dag men valde det motsatta. Sov ett par timmar på förmiddagen.
Bara två telefonsamtal och båda handlade om min kommande 90-årsdag, som mina barn ska ordna.
Frysmöjligheter är nu ordnad på ett bra sätt så det är bara att skaffa burkar och baka, baka!

Drar mig just nu till minnes en liten historia, från Östgötagårdens kök på 70-talet där vi, som var i köket, hann med att prata en del. Märkligt hur väl jag minns en del saker och glömmer andra. Aha, det är väl det där med Närminnet förstås! Jag minns t.o.m vem, av alla härliga tanter som jobbade i köket, som berättade historien. Så här minns jag den.
Mannen hade ännu en gång varit ute på kvällen och kom hem på nattkröken, då han möttes i dörren av en förgrymmad hustru med en brödkavel i högsta hugg. Raskt fattade han situationen och utbrast:
 "Och du Hilda, du bara bakar och bakar!."

Att jag inte själv behöver ha ansvar för eftermiddagskaffekalaset gör mig både glad och tacksam.
Men baka kakor gillar jag och ska det vara kaffekalas så SKA det!

Vädret är fortfarande grått och ingen snö fast TV visade nyss att risk finns. Eller ska vi säga möjlighet kanske.

Nu tar jag itu med lite Forntid igen! Ser att det jag senast skrev om Forntid på något sätt hade försvunnit så nu får jag ta itu med hemresan från Singapore igen.
Avslutade förra gången med att vi var i Köpenhamn där Stina och jag sa adjö.
95.11 27. Min fina granne Heino hämtade mig vid flygplatsen i Örebro.
I mitt kök fanns både tårta och blommor samt Ulla, Emil, Kristian, Elsemarie, Linn och Filip.
Minus 6 grader och snö, som fallit under dagen. Jag somnade klockan 23.00 och sov till klockan 2. Då var klockan 9 i Singapore.
 95.11.28 firades Filip i efterskott. Kerstin och jag var där. Sov från kl.20.00 till klockan 3.00.
Det tog sin tid att komma rätt, men det gick bättre och bättre.

95.11.30 Linn och Filip här medan Elsemarie var upptagen med ett viktigt samtal .
Sådärja! Nu blev det att rätta in sig i ledet för en mormor, som haft semester.
Filip älskade att dra ut lådor i köket och jag fick åter börja vidta åtgärder genom att ta lådorna till bordet i vardagsrummet. Lego fick han, som han också gillade, stjälpa ut på golvet. Sakta går han bredvid lilla byrån, tittar på mej lite undrande. Vad var tillåtet och inte?
Kristin kom . Linn och hon sover över här. Så roligt att ha dem omkring mig igen.

Så var det slut på en innehållsrik november månad.

Nu ringde Ulla att hon fått meddelande från Kerstin att de sovit i Tyskland i natt men  fått fel på husbilen och tänker vända åter till Sverige. De hade tänkt sig till Portugal men där väntar storm.
De är vuxna, kloka människor och vet vad som är bäst att göra.
Nu går jag till sängen, som ser så inbjudande ut. Säger än en gång GODNATT till er alla. Sov Gott!



fredag 3 februari 2017

Fredag 3 februari 2017. Inget Musikcafe' för mej i kväll.

En mycket kort stund såg det ut som om solen skulle visa sig i dag. Men det här var allt .

Vaknade halv 6. Strax därefter messagepling i min iPhone. Vågade inte somna om för det är bra att gå upp i tid. " Morgonstund har guld i mund", lärde oss vår arbetssamma moder. Kan inte säga att hon lyckades så bra med detta.
 Hade större framgång med att lära oss att läsa innan vi började skolan så varken hon eller hennes telningar behövde skämmas för en sån sak, som att inte kunna läsa "rent" när man började i ettan!

Hon hade själv varit så duktig så hon fått hjälpa sina klasskamrater, och hennes telningar skulle inte vara sämre!!

Nu till dagen. När jag går upp så tidigt somnar jag gärna, i samband med kaffet, bullen, Bibeln och andaktsboken "Daglig Kraft", i fåtöljen. Sov när det ringde på dörren.
Visst, jag hade glömt att jag önskat att min vän Stissse skulle titta in och se om det var en propp som gått sönder eftersom tvättmaskinens ratt inte gick att dra ut, som annars.

Min syn har försämrats med tiden så jag såg inte att det skimrade lite rött i en fyrkant.Det betydde att det inte rörde sig om någon propp som gått sönder. Elen gick fram. Han såg och vi var  båda överens om att den maskinen verkligen gjort sitt. Nu är det dags att skrota den, tyvärr. Den är stor och bra att tvätta t.o m. mattor i.
Ja här hade hänt något så en bit text försvunnit. Nu är det lördag morgon och jag fyller i lite nytt.
Det som försvann rörde sig om att mina hörapparater är borta. En har varit borta flera dagar. Den andra försvann under torsdagen. Jag har övat mig på att leta så jag borde lyckas men det var bara att konstatera att jag måste ringa återbud till Färdtjänst angående min resa till Musikcafe' i Lundhagskyrkan där Kristin skulle spela och sjunga. Jag tar ur hörapparaten när jag pratar i telefon. Lägger den (ibland ) i den lilla porslinskoppen där den har sin plats, men nu finns den inte där Fickor har genomletats. Utan resultat. Minnet är lite kort ibland. Också!

Att gå till musikcafe', utan någon hörapparat alls, kändes inte bra. Utöver musiken ska jag prata med folk vid fikabordet och många röster är i sving samtidigt. Då kan det bli som i sagan i Folkskolans Läsebok, "Goddag Yxskaft."  Bäst att mota Olle i grind. Jag ringde till Färdtjänst och avbokade. Ringde Sven och Maria att jag föredrog att stanna hemma. SMSade senare med Kristin, som tröstade mig med att det skulle bli fler tillfällen. Jag ser framåt!

Från Kerstin har jag inget hört i dag. Kanske de redan lämnat Tyskland och nått solen i sydligare länder. Jag tog foto på en antydan till sol genom mitt fönster i morse. Mer än så blev det inte.

På tal om foton så råkade jag i dag, i källarvalven, på en kartong med gamla sådana. Måste lära mig att skicka på instagram. Ibland får jag en fråga av någon som vill "följa mig". Jag svarar inte eftersom jag inte skickar på Instagram för att jag inte vet hur man gör.
Naturligtvis är det inte så svårt som jag tror och många är de, som gärna hjälper mig, om jag så önskar. Om jag bara kommer ihåg att fråga när de är här, de som kan. Jag kan inte beställa foton hos Fudji heller. Väntar på att någon ska visa mig hur man gör.

Ja så blev jag sittande med min blogg igen. I Rumänien pågår demonstrationer. Kritiken mot USAs nye president böljar fram och tillbaka, Moderaterna här tänker prata om vissa frågor med Sverigedemokraterna, som ingen verkar lita på fullt ut. Vi är ganska många som minns ett parti i Tyskland på 30-talet och vilka följder det fick när de tagit makten. SÅ mycket lidande och död!

 Fast vi i vårt land inte invaderades av trupper, (tack Gud för beskydd), så är det år vi aldrig glömmer. År av fasa och rädsla för att det nästa gång kunde vara vår tur.
Är så tacksam för att vi var villiga att hjälpa med det vi kunde och att vi gjorde stor skillnad för ett antal medmänniskor i alla fall. Vilken svår tid!

Kvällen har nått sitt slut. Nu blir det skönt att sova. Skulle gärna vilja gå till Frälsningsarme'n i morgon förmiddag då Daniel Wiklund är där och talar om Uppenbarelseboken, en bok i Bibeln, som jag har vissa problem med. Skönt att inte behöva förstå allt!

Får se! Nu säger jag i alla fall GOD NATT till er, mina vänner. Vi ser framåt !!
"Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet!"

torsdag 2 februari 2017

Torsdag 2 februari 2017. Om ni frågar mig vad jag gör så svarar jag att jag letar.

Ja vad tid som går åt till att "LETA". Jag har varit ensam hela dagen och haft tid att tänka. Jag påminde mig  en liten händelse när Linn var liten och av sin hulda moder fått undervisning i ämnet "uppförande", hon därefter gick på sedvanligt besök till grannen, tant IngaStina och hennes man, sägande:" Om ni frågar mej om jag vill ha saft och bulle, då säger jag:"Jatack"

Om sanningen ska fram så vaknade jag klockan halv sex i morse och tillät mig inte att somna om.
Det resulterade i att efter morgonkaffet och bullen somnade jag i fåtöljen medan jag läste gårdagens tidning. Jag sov djupt när en telefonsignal väckte mej.

Klockan blev lunchtid och jag tog kaffe och semla. Annelie meddelade förhinder så jag fikade ensam.

Jag äter alldeles för många bullar. Nu var de slut igen. Bakade tre plåtar. Den tredje brände jag så nu lägger jag dessa i en påse för mig så äter jag det som går att äta. De andra tar jag fram därefter och när jag får gäster. Någon påse ger jag bort till en eventuell mottagare, som jag för stunden inte vet vem det blir.

Jag borde ta itu med "Forntiden" efter så långt uppehåll men om jag ska komma i säng i tid, som jag tänkt så får jag fösa Forntiden framför mig ännu en gång. Ska se om jag kan lägga om mina kvällsrutiner en aning. Eller att låta bli att sova på dagen.
Tobias skrivning i dag blev "garanterat godkänd" och mer begär han inte av ett ämne, som han inte kommer att syssla med fast han nog hade tankarna åt det hållet för några år sedan.

Spännande med ett antal barnbarn med olika intressen .  I morgon har jag tänkt mig ett besök i Lundhagskyrkans musikcafe' då ett musikbegåvat barnbarn vid namn Kristin medverkar tillsammans med föräldrarna, Sven och Maria.

Nu är det bara att plocka bullarna i påsar och sedan sova. Tandborstningen är avklarad.
Kanske hinner jag läsa ur boken, som utgör min kvällslitteratur om jag inte somnar för snart.
Boken heter "Vad skall ske när Jesus kommer?" Det exemplar jag läser är den åttonde upplagan och trycktes på "Evangeliipress," Örebro år 1942. Författare Fl. Hällzon.
Jesu andra tillkommelse är ju för varje kristen något som finns med som en röd tråd genom livet och har varit det ända sedan Jesus själv talade om den dagen, den korta tid han vandrade omkring i Palestina, innan han hämtades hem till sitt himmelska hem.
Något för den som tror att se fram emot.

Om vädret är inget nytt att säga. Snöfritt i Örebro och grådisigt dag efter dag. Mycket milt för årstiden. Jag tänker på kommande sportlovet och alla barn, som inte har råd att åka på skidsemester. De behöver få snö här. Kanske får be som barnbarnet Petter bad i sin aftonbön när han var liten.
"Käre Gud låt det bli snö och är det någon annan som ber om nåt annat så strunt i det.!"
Jag minns ej hur det gick men jag tror att både Gud och änglarna log hjärtligt åt Petters enkla, korta bön och förmodligen fick han bönesvar. Underbart med barns spontana direktkontakt med Gud och Jesus. Så kan vi ha det som vuxna också. Det är vårt privilegium!

Nu önskar jag till oss alla en GOD NATT.
 


onsdag 1 februari 2017

Onsdag 1 februari 2017. Besök av barnbarn

I kväll är jag mer trött än vanligt. Hade bestämt mig för att inte skriva Blogg i kväll men skriver en liten kortis om en trevlig dag tillsammans med Yngsta barnbarnet. Han lämnade på förmiddagen hemmet eftersom städpersonalen kom.

Han ringde och berättade att han var i Ekershallen för att handla lite. Behövde jag något?
Efter en stund kom han med gott fikabröd och apelsiner.
Efter fikat gick han in i TVrummet för att läsa. Någon hjälp av mormor var ej att förvänta sig eftersom Biologi är fullständigt främmande för mej. Han sa också att det är inte heller hans favoritämne men godkänd , ja det är ju ett måste. Det känns bättre att läsa språk,för hans del.

Jag stekte kycklingfile' och stekte potatis. Till eftermiddagsfikat blev det Amerikanska Pannkakor. Några från i går, några nygjorda efter kokboksrecept.

Vi kom att prata lite om Pelle Svanslös och satte i en video i TV men vi tar detta minne en annan dag då det var dags att cykla hem och fortsätta med studierna.

Till förmiddagskaffet blev det lite repetition av psalm 23, en psalm, som jag försöker få mina barnbarn att lära sig utantill. Det gick ganska bra. Det kan komma dagar då vi befinner oss i en situation då orden i den psalmen, om den finns inuti oss, kan betyda vår räddning.

Så funkar Guds Ord! Det verkar som om gamla tiders " att läsa för prästen" gav mer kvar av Bibelns Ord till eleverna. Vi pratade vidare om Abraham. "Vem var han?" Svar:" Han hade en son" Så rätt, så rätt. Jag tog fram Bibeln och läste både om  Abraham  och Jesus, Stefanus, (första kristna martyren),Paulus möte med Jesus när han var på väg till Damaskus för att ta tillfånga kristna där och föra dem bundna till Jerusalem där de skulle sättas i fängelse. I vissa stater händer det också i dag att
 de som tror på Jesus blir både fängslade och mördade. Något som Jesus förutsade medan han gick omkring här på jorden.
Jag gav rådet att läsa Apostlagärningarna för han tyckte det hela var intressant och det blir mer intressant ju mer man läser. I Matteus, Markus, Lukas och Johannes får vi följa Jesu liv här på jorden.

Så mycket glädje och nytta jag haft av att jag började min bibelläsning i unga år.

Medan jag skriver lyssnar jag med ett öra till "Uppdrag Granskning."
Lämnar det utan kommentarer för det "går över mitt huvud".
Hörde i dag om en kille som bland kompisar försöker värva nya anhängare till en för oss i Sverige främmande religion och har i något fall lyckats.

Nu ska jag be till Gud om frimodighet hos ungdomar som tror på Jesus att berätta om honom och allt han gör och hans betydelse för oss människor.

Önskar  er alla en God Natt. Sov Gott! Tyvärr ska det grå vädret bestå ännu några dagar, om TV talar sanning och det brukar de  göra i väderleksrapporten.
Kerstin skickade ett fint foto från husbilen där hon sitter och fikar. "Äntligen på väg", står det. Må solen lysa på deras färd. Det är den de är ute efter! Ulla är sjukskriven för halsont hela veckan!
Elsemarie var jättetrött i kväll. SMSade att hon låg i sängen klockan 8. Det behövde hon!