Sådärja!. När kriget tog slut år 1945 och "vi hade klarat oss", som vi sa, var jag 18 år.
Jag minns, för alltid, att jag inte kunde känna den trygghet och glädje, som jag kände att jag borde ha gjort. Glädjeruset i Stockholm var totalt. Jag har tidigare berättat därom.
Det fanns, på något vis, anledning att känna oro inför en oviss framtid. Europas stora städer sönderbombade, miljontals av människor mördade. Ännu skulle vi i åratal få känna av krigsåren.
Stormakterna inte överens, trots freden. Jag kunde bara inte vara riktigt glad.
Visst kändes det ändå skönt att inte behöva höra mer om bomber och minor till land och sjöss.
Nu hade man lärt sig. Aldrig mera krig. Inga bombhot!!
I kväll skulle jag tillsammans med Elsemarie och Lasse besöka en familj från Syrien. Vi skulle äta god mat och umgås. Klockan sex skulle vi vara där.
Nu är klockan snart sju och Elsemarie har ännu inte kommit från sitt jobb i Katrineholm. På grund av bombhot! Nu bombas det på ett annat sätt.
Bombhot mot tåg i Göteborg och Södertälje i dag. All tågtrafik Stockholm-Göteborg stoppades. Därför kom inte Elsemarie från Katrineholm i tid. För en stund sedan gick från Göteborg det tåg som skulle gått klockan 14. Trafikkaos som kommer att få återverkningar på flera sätt.. Nu har tågen börjat rulla igen meddelas i TV. Fullt med folk väntar på många tågstationer.
Får se hur det går med vår träff i kväll. Jag gör uppehåll i skrivandet här.Kanske återkommer senare eller i morgon. Ha en fin kväll, vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar