tisdag 30 april 2013

Beroendeframkallande? Valb.mässoafton 2013.


              Valborgsmässoafton utan gröna björkar. Blåsigt och kallt! Stannar inomhus.
Fick besök i dag . Vi fikade och tittade på gamla kort, som nu täcker diverse möbelytor överallt, sedan jag började rota i källaren. Sortering pågår. Det ska nog ordna sig.

Kände i dag att det var absolut nödvändigt med träning. Tror att det är beroendeframkallande, vill säga om man en gång börjat. Det kan gå, på sin höjd, en vecka. Efter det har man två ting att välja på. Sluta eller fortsätta.Sluta går inte sedan man blivit beroende och eftersom detta gift är ofarligt är valet lätt.

Jag vet att jag får träningsvärk i morgon efter aningen för långt uppehåll, men det går över och det är "bra värk" som en kunnig person i släkten påpekade, vid ett tillfälle.

Vidare hände det roliga att jag fick brev från vår gamle vän, guiden i Betlehem. Han nämner alltid Georgs namn i sina brev.Breven är handskrivna och jag sparar dem. Det känns så gott att få dessa brev efter alla år, som vi ej sett varandra.

Tog en titt i gamla dagböcker för åren 2011och 2012. Valborgsmässoafton! Björkarna gröna! Ojojoj! Nu ska vi se hur många dagar efter vi blir i år. Gode Gud, låt våren komma!

Fick brev från min fantastiska läkare på Vårdcentralen. Hon hade tittat på resultatet av den 24 timmar långa blodtrycksmätningen, som gjordes för ett par veckor sedan. "Undersökningen visar att du har betydligt bättre blodtryck hemma än här på mottagningen", skriver hon. Skönt att veta. 150 till 160 i övertryck hemma mot 200 på mottagningen. Precis vad jag misstänkt. Undrar bara varför.

Nyss började jag känna mig lite dålig. Har träffat förkylda personer senaste dagarna. Hoppas att det ej får konsekvenser för min del. Jag går nu bums till sängen och hoppas att jag ska vakna frisk och kry i morgon då jag är bjuden till dotter med familj. Det vill jag inte missa. Jag får fortsätta skrivandet i morgon. Önskar
 er alla en härlig Valborgsmässoafton . Ut med vintern! In med våren! Sköna maj, välkommen osv.

Varma hälsningar till er bloggläsare.Guds välsignelse och bevarande nåd över oss alla!
En särskild hälsning till er vänner i andra länder, som också läser bloggen. Ser att ni finns varje vecka.Men vet ej vilka ni är.

söndag 28 april 2013

Det blev fredag, lördag och söndag 28 april 2013.


       Två eller tre år hade gått sedan vi såg varandra.Vi var tre kompisar, som jobbade samtidigt i skolan i Borensberg i slutet av 70 och början av 80talet. Roligt hade vi redan då och vi har hållit kontakt genom åren. I fredags var det dags för en träff igen. Vi äter god mat hos den som står för värdskapet. Förutom ätandet har vi det gemensamma intresset att besöka second hand och loppmarknader. Så också denna gång. Det blev Linköping med"Hjärta till Hjärta", Erikshjälpen och en tur till en mindre loppmarknad på väg från Linköping. En av oss, dock icke jag, hade bil och vi var glada att vi fick sittplats i denna på hemvägen.Fina fynd gjorde vi.
Kvällarna gick åt till att prata och se på TV.
 I dag var det dags för hemresa och denna gång bestämde vi att om ett halvår ska vi ses igen. Då i Örebro.

Det är roligt med gammal vänskap. Det är som om ingen tid förflutit sedan sist man sågs. Man bara tar upp tråden igen.
Det var allt jag har att skriva om i dag. Jag blir lite trött av luftombyte och resor och vill nu sova.Förmodligen blir det drömmar om gjorda fynd. Att hitta ett par, så gott som nya, Eccoskor för 150 kr i rätt storlek är inte så dumt! Två gammaldags, stora bärplockare från väninnans källarförråd, ett annat glädjeämne. Snart blommar blåbärsriset!!!    Fortfarande fem plus och vårblommor i rabatterna bådar gott! God Natt, kära vänner. Sov gott och var rädda om varandra! Vi hörs igen!

torsdag 25 april 2013

Torsdag 25 april. 2013.Det blev ingen träning i dag!


Promenerade till träningslokalen men där var stängt  just den tid jag hade tänkt tillbringa där. Visste det men hade glömt. Det blev några ärenden på stan innan jag gick hem till Isak för en promenad. Han fick ingen mat i dag. Han har blivit kräsen och det befaras att det är jag som har varit för generös med köttbullar och korv. Han vill inte ha "kulorna",som är hans rätta foder,så nu blir det ingen mat hos mig på ett tag. Han får äta kulor när han slutat för dagen hos mig.
Fick besök av barnbarn med familj sedan jag kommit hem till mig. Betalade räkningar. Glömde varorna,som jag inhandlat och betalat. De var åter i hyllorna och jag får komma en annan dag och handla för pengarna som jag fick tillgodo fick jag veta pr telefon. Så kan det gå när man är glömsk.

Nu är det kväll och jag har en spännande dag framför mig i morgon, så jag behöver sova nu. Jag tar nu tre dagars paus från bloggandet.Bara så ni vet. Må riktigt gott och njut av våren, som kommit för att stanna. Inga köldgrader  på flera månader.Härligt!

tisdag 23 april 2013

Besök av barnbarn med son och dotter 23 april 2013. År 1973 vill inte ta slut.


 Så var det nya uppgifter som väntade.Här välkomsthälsas Georg (och jag) till arbetet inom Östgötamissionen. Till höger ordförande Tage Mjörnell, som med sin familj blev våra nära vänner.

  Ja så var nya arbetet påbörjat. Vi bodde ännu kvar i huset på Grubbensgatan 5 i Örebro. Vi drog ut på flytten så att Elsemarie direkt efter ankomsten.till Borensberg skulle  få börja lekis.  V hade hittat ett tillfälligt boende där. Men vi hade ju erfarenhet av sådant och var båda mycket flexibla, så "no problem", som Georg brukade säga.
Redan den 14 juni, efter tre dagar kom Georg hem till Örebro för nu var det dags för den stora årliga årskonferensen med Missionsskolans avslutning och examen för ett antal pastorer, som avslutat sina studier,en del för att bli pastorer i Sverige, andra för att resa till andra länder i missionens tjänst. Årskonferenserna hade i många år varit viktiga för Georg, som i flera år hade uppgiften att skriva protokoll. Under vår tid i Lesjöfors åkte han alltid till Örebro med tåg så han var där när konferensen började. När jag stängt affären på lördagen satte jag mig i bilen och hade oftast ett par passagerare med och så hann vi lagom fram till skolavslutningens början i Filadelfiakyrkan.
Predikantkörens medlemmar, som fanns över hela landet, var då samlade och sjöng så fint.

Nu hade vi  bott i Örebro i 8 år och haft många gäster hos oss konferensdagarna, något som var väldigt roligt.Numera håller man till på Torp, ett par mil från Örebro, där det samlas mycket folk från hela landet.
Ser att våra barn och barnbarn hann med att vara i Figeholm några dagar emellanåt. Elsemarie och jag också.
I början av året hände det tråkiga att Marias mamma, Sigrid, fick bröstcanser och sjukdomen förvärrades med tiden. Vi bad till Gud att Han skulle göra henne frisk. Ibland händer det under, många gånger inte. På våren skulle det i Filadelfia en söndag vara "Barnvälsignelse"ett tillfälle då föräldrarna bär fram sitt barn och pastorn tillsammans med hela församlingen nedkallar Guds välsignelse över barnet.I Svenska kyrkan döper man barnet, meningen densamma. Fredriks mormor var mycket svag men ville så gärna vara med den Gudstjänsten.Morfar var inte med. Jag tror att han inte orkade.

Nu skulle jag vilja berätta mera men känner att jag behöver sova. Så då gör jagväl det.I morgon kommer Husgruppen hit. Då blir det soppa igen.Får se vilken sort det blir.Nu säger jag GodNatt till er alla. Gud är god!

måndag 22 april 2013

Träning 22 april 2013. Mer att berätta om år 1973.


          Mina två måndagsmatgäster kom och fick kycklinggryta med ris. Jag fick skjuts till träningen.
På eftermiddagen kom min vän, elektrikern, efter min kallelse. Mitt sista hopp. Han skruvade bort locket på en dosa, stack dit en skruvmejsel och vips började tvättmaskinen fungera. Jag köpte den begagnad på 80talet och den har alltid fungerat, så jag vill inte byta ut den.

Vårvädret fortsätter, till allas stora glädje!

I dag tog jag fram några gamla fickalmanackor,för år 1973 fanns både Georgs och min, så nu blir det lite mer från detta år.Georgs anteckningar visar hur han, innan gruppresorna kom igång för säsongen, åkte omkring i landet, visade film,  berättade om resorna och hade intressanta saker att visa, isynnerhet från Jerusalem.Det var kaffebord i koppar,kameler och åsnor gjorda av olivträ, salladsbestick, oljelampor,broderade dukar och mycket mer.
Han hade ofta tre sammankomster pr dag.Det var skolor, vårdhem, studiecirklar,kyrkor,som fick besök.

I februari hade han en resa till Emetten i Schweiz.I mars till Österrike. I mars var han hemma i Örebro en hel vecka. Jag skrev:" Georg hemma.Hjälper oss alla.Cyklar, dörrlås osv. Allt får vi hjälp med." (Han var en händig man). Den 21 mars åkte han till Israel på årets första gruppresa.Han ringde från Köpenhamn, som alltid.Både på utresa och på hemresa. Längre än så kunde vi ej ha kontakt. Han skickade ofta kort och brev och jag skrev också brev med adress till Turistbyrån i Jerusalem.Tänker på hur bra det hade varit om mobiltelefonen hade funnits då.

Så roligt att ofta ha besök av Fredik och Mikael med deras föräldrar. Jag fortsatte också med mina vikariat i skolor i Örebro och Kumla.Kerstin jobbade på sjukhuset.
 Den 16 maj kom Georg hem från sin sista Israelresa för säsongen och då i sällskap med Kerstins man, som varit i  Jerusalem i två veckor. Georg sedan 21 mars.Kerstin och jag åkte till Arlanda och mötte dem. Sov över i Stockholm
till nästa dag då Georg avtackades på Studieförbundet och vi därefter åkte till Örebro.

       (Detta är Östgötagården i Rimforsa på 70talet.Där var Georg lägerchef flera somrar och jag något av värdinna. Elsemarie var naturligtvis också där, när hon inte var hos syskonen i Örebro eller i Figeholm.)

Dagen därpå åkte Georg, Elsemarie och jag till Palmsgården i Dalarna för att vistas hos våra vänner Erik och Annelie ett par dagar.

Annandag Pingst den 11juni var det installation av Georgs nya tjänst på Östgötagården i Rimforsa. Alla våra barn, med sina partner och två barn var med på välkomstmötet. Jag kan ännu känna att det gör ont i mig när jag  stod inför det definitiva.
Fortfarande bodde vi kvar i Örebro även om vi hade klart med ett boende i Borensberg, senare. För Georgs del började nu läger verksamheten på Östgötagården, där vi hade ett eget rum i det hus som fanns för lägerpersonalen. (Här var meningen att fotot från Ösrgötagården skulle finnas,men ibland blir saker fel.)
Så avslutar jag denna del av år 1973 och fortsätter i nästa inlägg.
   

söndag 21 april 2013

Söndag 21 april 2013. Fortsättning på år 1973.

I gömmorna hittade jag detta foto från min barndom. Lucia i Höganäs Missionshus, Figeholm. Kanske några figeholmare känner igen en och annan.MajBritt Edenholm är Lucia. Den skickliga Herman (eller Bo?) Sage är fotograf. Bästa fotografen! Flera bilder från hans kamera finns fortfarande att beskåda i "Höganäs."

I dag såg jag den fina Gudstjänsten i TV 2 i stället för att gå till kyrkan. På em fick jag besök av den kvinna jag för ett par veckor sedan kom att sitta bredvid på bussen och därpå följande byte av telefonnummer och beslut om att vid tillfälle träffas. Vi fikade, pratade om våra liv och om vår tro på Gud. Innan vi sa farväl tackade vi Gud för Hans omsorg om oss och kom överens om att träffas igen. Så kan ett första möte på en buss leda till givande kontakt.

I mammas dagbok läser jag om sommaren 1973 då Georg, Elsemarie och jag kom till Högskulla den 9 juli.
Efter 4 dagar åkte Georg och jag hem men Elsemarie blev kvar till den 8 augusti och hade roligt med kusinerna..Jag förvånas ständigt över det stora antal gäster som kom, stannade en eller flera dagar. Dessutom betalande sommargäster, veckovis. Barn och barnbarn var självskrivna. Mamma var visserligen "ung", bara 74 år; men ändå! Så road av att ha "folk" omkring sig utan att tycka att det var jobbigt!
En dag står det:"Usch, vilken jobbig dag, Två rörmokare och sotarn varit här." Det var den 11 september då alla gäster för länge sedan åkt hem.Men att under hela sommaren ständigt ha gäster , det var inte jobbigt. Lilla Mamma!!!

För vår familjs del blev det så att vi, efter att ha bestämt oss för att flytta till Östergötland, började leta efter någonstans att bo inom landskapets gränser. Linköping, Mjölby, Motala, Finspång, Kisa,bara att välja! För min del hade jag nog gärna stannat kvar i Örebro, men hos Georg, som en gång varit i Örebromissionens
 tjänst, fanns en längtan att åter komma in i arbetet för Guds rike och naturligtvis måste han ha sin  fru och dotter med  sig.
  Vi måste lämna Sven och Maria med lilla Fredrik, Kerstin med  make och Mikael, Ulla, alla vänner, Arja och sist men inte minst Per, som genom socialen fick ett nytt hem i Örebro.Han var nu 14 år gammal.
Eftersom klockan går och en ny dag väntar, så får själva flytten anstå till i morgon då jag hämtat nya krafter. Sov gott, kära bloggläsare. Vi hörs! Det har varit en underbar dag med sol och värme i dag. Jag gick till vår närbutik i kväll och handlade lite för morgondagen.Vilken skön promenad! Att inte behöva frysa, det gillar jag! 

lördag 20 april 2013

Lördag 20 april 2013.Fikagäster, Gösmiddag, kortsortering. Lite år 1973.

                       Det här är våra vänner systrarna Lennqvist, Rut och Greta, Örebro. Dit åkte vi ofta tillsammans med Erik och Annelie, för en kvällsmacka och en pratstund. Stöpte också ljus tillsammans när den tiden var inne. Här är de hos oss tillsammans med Arja, längst till höger.
Detta var i slutet av 60talet och början av 70talet.Man umgicks mycket i hemmen på den tiden.

I dag fick jag besök av dotter på förmiddagsfika. Av barnbarnet Kristin på eftermiddagsfika.Efter detta fick jag telefonpåringning. "Kan du vara klar på en minut så bjuder vi på gösmiddag. Jag hämtar dig." Så klart att jag kunde, fiskälskare som jag är sedan barndomen, då vår snälla granne, som var fiskare försåg oss med fisk av olika slag. Dock icke gös, som nog är den godaste fisk jag vet om den är rätt tillagad och det hade Lasse gjort med den äran i dag. Ack så gott! Fick skjuts hem och nu avslutar jag dagen med lite bloggande igen.

Året är nu 1973, då så mycket skulle förändras. Nu skaffade även Ulla egen liten lägenhet och flyttade hemifrån.
Per hade nu bott hos oss i tre år och vid den här tiden var det bara han som bodde hos oss. Varje höst hade vi tagit emot en eller två bibelskoleelever,som flera församlingsmedlemmar gjorde. Det var många ungdomar som kom till Örebro från hela landet för att få Bibelundervisning och behövde tak över huvudet utan kostnad

När Ulla hösten 1972, efter att ha deltagit i Bibelskolan året innan, blivit anställd som ungdomsledare i Filadelfia, anställdes ytterligare en av ungdomarna, en kille och detta fick, som jag tidigare nämnt, konsekvenser. Ulla och han beslutade sig på Nyårsafton 1972 för att bli ett par och i juni 1973 då de var i Figeholm på semester passade de på att förlova sig. Detta skedde på Blå Jungfrun i Kalmar Sund.
Elsemarie hade varit hos mamma sedan 3 juni och åkte den 24 juni hem tillsammans med Ulla och Lennart.

Elsemarie,Per och jag var ensamma för det mesta. Georg kom hem över veckosluten, om han inte var ute på guidning med resegrupper.

Nu var det erbjudandet om nytt jobb som gällde. Georg var hemma ett par veckor på sommaren och hade då redan sagt ja till Östgötamissionen för att börja sin anställning där under sommaren. Minns ej datum.
Vi hade pratat med Per om flytt och för hans del var det otänkbart att flytta från Örebro, något som vi från början varit beredda på att få höra.
Nu måste jag avsluta för i kväll. Det finns mycket mer att berätta om det som komma skall och det tar jag i nästa inlägg. Till dess önskar jag er allt gott och att "Guds frid ska bevara våra hjärtan och tankar i Jesus Kristus", som det står skrivet i Böckernas Bok. Amen!

fredag 19 april 2013

Fredag 19 april 2013. Träning, bullbak och lite mer.


       Isak fick stanna hemma i dag. Jag gick till honom efter träningen för den sedvanliga kisspromenaden mitt på dagen. Efter det gick jag hem och blev överrumplad av plötslig arbetslust. Bakade 80 bullar, 2 mjuka pepparkakor, finska pinnar och strass. Tacksam att jag orkade! Nu är det bara att bjuda på fika.

I mitt förra inlägg hade jag börjat skriva om år 1973. Åter ett år av omvälvande händelser.
I början tar jag hjälp av mammas dagbok där det står att vi efter mammas och Raquels besök hos oss över påsk åkte till Figeholm den 25 april. Kerstin med make och son, mamma, Elsemarie, Raquel och jag.
Den 2 maj gick vi upp klockan tre på morgonen, Kerstin med make och son, Elsemarie och jag för att åka till Axamo, varifrån Kerstins man skulle åka till Jerusalem för att hälsa på sin familj. Så svårt för honom att lämna fru och son. Dessutom var och är han flygrädd. Det fanns en tid då jag också var det och det är verkligen inte roligt. Han kom dock lyckligt och väl tillbaka, välbehållen.

Känner mig färdig för sängen så jag får nog fortsätta mitt skrivande i morgon. Sov gott kära bloggläsare!
Nu har våren kommit med regn och plusgrader. Välkommen vår!!! Tänk att om en månad så är björkarna gröna. Borde så vara i alla fall. Jag röstar för det! Tacksam för dagen som varit så bra!

torsdag 18 april 2013

Torsdag 18 april år 2013. Inget mer i kväll!

Här de tre yngsta kusinerna från Växjö, Oskarshamn och Örebro tillsammans hos mormor, där alla var välkomna, alltid. Vilka somrar barnbarnen hade i Figeholm!Dessa tre är mormors sista barnbarn ,av nio.

I går blev det ingen blogg för jag var "barnvakt", sov över eftersom föräldrarna var på "jobbresa" till Stockholm. De kom hem ikväll och när  jag kom hem till mig var  klockan över åtta. Mitt äldsta barnbarn har födelsedag i dag och jag hade gärna varit där, men jag kanske gör som förra året. Bjuder honom och familjen hit i stället. När solen skiner och altan är vårstädad. Det är så roligt att träffa hela familjen, med fru och tre härliga barn. Ett av barnen fyller år i juni och då ska jag dit, så klart. Jag gillar när folk fyller år sommartid.

I kväll blåser det förfärligt ute. Mitt värsta väder efter kylan. Vill komma i säng fort så jag somnar och slipper höra blåsten.
I kväll blev mitt avtal med mobiloperatören klart och det känns bra. Personen, som kontaktade mig var "föredömlig" och jag talade om det för honom. Vi har haft en del att komma överens om och vi blev båda nöjda till slut.
Nu blev bloggen kort i kväll. Det var väl bra! Kommer åter i morgon. Till dess önskar jag er skön sömn och vackra drömmar och Guds närvaro hos oss alla!

tisdag 16 april 2013

16 april 2013.Då kom våren på riktigt! Ska det bli flytt igen?

                                                Helgo och Ingeborg, år 1972.
                                              
 Hittade detta foto i "gömmorna". Ett fint, äldre par.                                                   
Georgs far förlorade sin första fru, örebroflickan Elsa, när Georg föddes. Ytterligare två hustrur dog. Här står han nygift med sin fjärde hustru, en vän sedan ungdomen, då han var pastor i Elimförsamlingen i Stockholm. Det här äktenskapet blev mycket kort, då farfar avled i en hjärtatack,76 år gammal. 

Det är lättare att få med foton om jag gör "överföringen" i början av inlägget. Därför blir det lite huller om buller, när det gäller textinnehåll och bilder. Men glad är jag, som till slut lyckades lära mig bildöverföring.

I morse gick jag till Vårdcentralen för att få dygnsmätaren, gällande blodtrycket, borttagen. Doktorn meddelar senare resultatet.
Efter det gick jag hem till Isak för en promenad,fikastund och tidningsläsning. Gick sedan, i det vackra vårvädret hem till mig. Ett telefonsamtal från Kerstin, där hon berättade om fika i trädgården, gjorde att jag tog ut en köksstol till altan och så var årets första fikastund utomhus en upplevelse, som förhoppningsvis ska följas av flera. Just nu faller mig i minnet när Kerstins man, efter ett par år i Sverige,provat på landets klimat på sommaren, mellan regnskurarna sa:! "Hoppas denna vinter tar slut innan nästa börjar!" Också han lärde sig att "gilla läget".Så småningom!
Nu blev jag avbruten av min mobiloperatör, som hade ett"fint erbjudande". Nu blir det samtal med barnbarnet för att få goda råd. Mobilkillen skulle återkomma i morgon, enligt mitt förslag.

Våren 1973 fortsatte Georg  med sina resor till Jordanien och Israel.Om resorna började i Amman, i Jordanien åkte man till Aqaba och badade i det kristallklara vattnet i Röda Havet, åkte båt med "glasbotten", kunde på 70 meters djup se sin egen skugga när man simmade. Man fick också åka till den berömda staden Petra med sin fantastiska historia. Dit fanns inga bilvägar. Man fick rida på var sin häst, med en liten gubbe (åtminstone minns jag vid ett tillfälle, den lille gubben som ledde hästen jag red på. Minns hans trasiga skor och slitna långa rock,då och då leende tittande på mig ,sägande:" Good? Good?" " Yes, very good," blev svaret och gubben log förnöjt.)
Efter dessa första dagar i Jordanien tog bussen resenärerna över gränsen till Israel, där ytterligare spännande dagar väntade. Detta var alltså på 70talet.
Säsongen varade från slutet av mars t.o.m. maj ,juni, då värmen där blev för stark för oss nordbor. Då tog resorna till Jugoslavien, Österrike, Italien vid.
På Grubbensgatan, där vi bodde hade vi en skön trädgård med en liten pergola och där var så fridfullt och lugnt att sitta med en kopp kaffe. Nära till den lilla sjön vid Gustavsvik hade vi också. Dit gick vi ibland,när vi inte var i Figeholm.Denna sommar var Elsemarie och jag även med  till Österrike, men det ska jag berätta om en annan gång.

Någon gång på våren fick Georg förfrågan från den del av Örebromissionen, som kallades Östgötamissionen, om han ville tillträda en tjänst som provinssekreterare där. Det gällde att ha kontakt med de församlingar, som fanns inom Östergötland, hålla i lägerverksamheten på Östgötagården i Rimforsa och ha ett övergripande ansvar för de församlingar som fanns inom detta område.
Att lämna våra barn,två barnbarn,huset, vännerna och församlingen i Örebro för att flytta någonstans, där vi
inte ens visste var vi skulle bo var inte något lätt beslut. Elsemarie skulle börja "lekis";  Per, som bott hos oss i tre år, hur skulle han ställa sig till en flytt flera mil från Örebro, den stad där han haft sitt fäste sedan han föddes? Frågorna blev många och svåra.
Nu är kvällen i antågande och jag är tacksam för att våren kommit i dag. Gode Gud, låt den stanna till försommaren tar vid! Låt oss alla sova gott i natt och vaka Du själv över oss. Amen!"Lova Herren, min själ och förgät ej vad gott Han har gjort", står det i Psaltaren i Bibeln.
 

söndag 14 april 2013

Kyrkobesök, pannkakor m.m. 14 april 2013.Lite mer om år 1972 och 1973.

Varje år har vi fått julkort från " The Four Homes Of Mercy" Och detta är från år 1973, alltså det år jag snart är i början av.Jag vet ej om det går att få bilden större, men den visar i alla fall "drömmen", som Mrs Siksek bar under flera år och som undan för undan blivit uppfylld. När flickorna kom dit var det mycket fattigt men så småningom har det genom hjälp "utifrån"blivit bättre, även om det ej når upp till vad vi är vana vid. Allt som gjordes av denna driftiga kvinna, gjordes av människokärlek och Guds välsignelse därtill har burit rik frukt för de många människor som räddats till ett drägligt liv innanför detta hems dörrar. Kerstin arbetade i Ahuset och hennes man i Chuset, om ni nu, till äventyrs lyckas se bokstäverna över husen.
Nu började jag i forntid och fortsätter i nutid. Elsemarie och jag gick i dag till Immanuelskyrkan på Gudstjänst. Länge sedan vi var där och många kära återseenden blev det.Till vilken kyrka man än går så finns där alltid någon man har träffat tidigare. Särskilt om man har Elsemarie i sällskap. Kollegor, elever, föräldrar, kurskamrater. En och annan smålänning ,från Fårbo främst , dyker alltid upp i kyrkliga sammanhang i denna stad och då är det också mina bekanta.

Efter hemkomsten i dag kom jag på att jag nog gjorde bäst i att förbereda morgondagens lunch eftersom jag ska till Vårdcentralen i morgon fm och få en grej på armen för att min ambitiöse läkare ska se blodtryckets värde under 24 timmar framåt. Jag kokade alltså soppa ( börjar bli specialist på det) och gräddade ett stort lass pannkakor. I morgon är vi fyra till lunch.

En telefonsignal och en stund senare satt vi här och fikade. Roligt med spontana besök.

Nu återgår jag till den sista, stora händelsen år 1972. Julafton firade vi tillsammans med Sven och Maria och den övriga familjen, hemma hos oss på Grubbensgatan 5. Sven och Maria bodde nu i Brickebacken.
Annandag jul, 26 dec. fick Maria och Sven sin förstfödde son,Fredrik och Michael hade fått en kusin också i Sverige. Det var en fin gosse och alla gladdes med föräldrarna.


Den 14  februari åkte Arja och Elsemarie till mormor med tåg till Oskarshamn där de hämtades av Stina.I mors dagbok för den 18 febr. står det att Arja, fått ett "våldsamt utbrott." Vet ej hur "våldsamt" det var.  Själv var jag van vid Arja och hade kanske  tyckt att det ej var så farligt. Minns dock att jag hörde talas om att hon tagit Elsemarie i försvar när Stina med höjd röst uppmanat henne att ta på tofflorna.Och då kan jag tänka mig att den som var  ovan kunde likna detta försvar vid ett "våldsamt" utbrott. Arja var speciell och ordflödet var det inget fel på.Kanske var det just för att hon var annorlunda, som jag gillade henne och vi i familjen fann henne intressant, trots diverse dispyter. "Utbrotten" brukade snabbt gå över.
Tydligen var det meningen att Elsemarie skulle stanna hos mormor och kusin Raquel för redan den 20 febr. åkte Arja ensam med tåg  till Örebro.
Mamma skriver att Elsemarie den 25 febr har fått "Röda Hund", "med åtföljande utslag".

Elsemarie hämtades av Georg och mig den 18 mars. Åter hade kusinerna varit tillsammans en hel månad. De hade så roligt hos mormor, som alltid hade tid med dem.Georgs Resor hade nu börjat för säsongen och han kom hem ett par dagar mellan olika resor.
Den 16 april kom mamma och Raquel till Örebro nu skriver jag lite direkt ur mors dagbok. 17 april:" Passat en liten vilding, Michael, i dag."Han fyllde ett år den 18 april,  då var vi hos dem i deras egen lägenhet på födelsedagskalas. Den 20 april, långfredagen, var Sven och Maria hos oss och vi behöll Fredrik över natten, för att föräldrarna skulle få en sovmorgon.
På påskafton hämtades Fredrik av föräldrarna för att vara tillsammans med mormor och morfar och äta påskägg. Kerstin med familj kom till oss (Georg förstås ej hemma), men maken var dålig så de kunde ej stanna så länge. Hann dock äta den sedvanliga påskmaten.Första påsken i Sverige för far och son.
Så hade Georg och jag två barnbarn och många fler skulle det bli.
 Nu ska jag samla krafter till morgondagen då jag ska vara på Vårdcentralen kl. tio. Därför säger jag GodNatt till er som kommer att läsa detta i kväll.
Jag skriver nog inte i morgon utan tar det lugnt så blodtrycket håller sig på plats. Återkommer på tisdag.     

   

lördag 13 april 2013

Lördag 13 april 2013. Lite mer från år 1972.

Här en bild på en grupp utanför Lasarus grav i Betania. Inte så långt från huset där Kerstin med familj bodde. Att se denna plats ingick alltid i gruppresornas program.Man kan läsa berättelsen om Lasarus och hans systrar i Johannes Evangelium kapitel 11 i Nya Testamentet i Bibeln.

Denna lördag 2013 har jag varit och hälsat på hos Ulla och Lennart tillsammans med Elsemarie och Isak.
I morse var träd och mark vita av nysnö, som nu, skönt nog, smält bort.

I dagens tidning kan man läsa om den sorgliga begravningen i Kumla i går då hela bygden sa farväl till den 13åriga flicka, som för 5 veckor sedan tog sitt liv.Det hela är en sorglig historia och vi kommer att få höra mycket om detta i kommande rättegångar. Man ryser och sörjer över det ofattbara.

Nu förflyttar jag mig till år 1972 för att få slut på det och ett trevligt sådant blev det.
Att ha dotter med familj boende hos oss första tiden efter deras hemkomst till Sverige var förstås angenämt.
Elsemarie lärde sig sånger på arabiska och jag fick naturlig träning i engelska.(Hittade förresten i går ett kort från Georg, där jag ser att han på sommaren befann sig både i Österrike, Jugoslavien och Venedig med grupper, innan vi fick rå om honom ett par veckor.)


En vecka hyrde vi en stuga i Sälen och hade några härliga dagar där, innan vi måste avbryta för att åka till Stockholm för att hjälpa våra vänner Dagny och Henry med något,  Minns nu ej anledningen.Till Stockholm var alltid trevligt att komma och vi trivdes med våra vänner.

Mera intressant hände innan året tog slut.Dagarna före jul kom plötsligt IngaBritta hem från Brasilien. Det var ju inte länge sedan hon var hemma och nu kom hon åter. Denna gång i sällskap med en väninna,Aida, samt två små "adoptivflickor", vars blivande föräldrar mötte vid flygplanet och tog hand om de små.
Ingabritta och Aida åkte hem till mamma. Georg, Elsemarie och jag åkte genast till Figeholm för att träffa dem.Vi reste tillbaka till Örebro nästa dag. Minns att vi på hemvägen var inne på ett varuhus i Norrköping och köpte Löfbergs kaffe i ettkilosburkar för 8.90 pr st. Varför jag kommer ihåg detta vet jag inte. Tror att de där stora burkarna försvann kort tid därefter och förpackningarna blev halvkilosburkar.Ibland blir jag förvånad hur små bagateller kan fastna.
I mors dagbok finns att läsa om de 30 dagar Brasilienresenärerna var hos mamma. IngaBritta packar paket och skickar med post, reser omkring till platser där hon har vänner, som alla vill se henne och väninnan. Fulla kyrkor överallt, där hon har möten." Telefonen ringer i ett" skriver mamma. De båda sista dagarna av hemmavistelsen kom det många för att säga adjö. Julen hade tillbringats i Växjö. En månad går i vanliga fall fort och när IngaBritta var hemma var det värre än vanligt med hastigheten, så det var något trötta damer, som återvände till Porto Alegre. "Vi tog avsked under tårar. Så har de rest till sitt land igen för den här gången," skriver mamma,som också berättar att en man från Figeholm skjutsade dem till Kastrup.
Ser i vår Gästbok att vi hade dem hos oss i Örebro ett par dagar medan de åkte omkring och besökte Stockholm, Södertäålje och en del andra platser. Så mycket de hann med!

Så tog år 1972 slut och år 1973 blev inte mindre intressant. När jag sitter här och bloggar förvånar det mig vilket annorlunda liv jag fått att leva i stället för det liv jag hade fått om jag stannat i Figeholm.
Jag har levt ett intressant och spännande liv, med flera tvära kast och jag tror att jag har gillat det, när jag nu ser allt i backspegeln.
Så var det dags att sova igen. Tack käre Gud för i dag! Är så tacksam för att jag vet att jag alltid är i Din trygga hand. Jag ber för min stora familj och för alla vänner om Din välsignelse över dem alla! Amen.

fredag 12 april 2013

I dag 12 april träning. Barnvälsignelse i Jerusalem.


Vaknade" på rätt sida" i morse. Tacksam för att jag känner mig bättre i dag än i går. Nu gick jag till träningen och på hemvägen blev jag bjuden på kaffe hos en granne, som jag ej fikat med tidigare,även om vi pratat en del när vi varit ute med hundarna.. Det har varit en gråkall 0gradig aprildag.Efter fikat hos grannen, kisspromenad med Isak, tog jag itu med sortering av foton och kom faktiskt en bit på väg.

Nu åter till år 1972 och Jerusalem, där Georg, Elsemarie och jag befann oss vid rätt tidpunkt, så att säga.
Tidigare berättade jag om att vi redan första veckan tog Michael i vagnen in till Jerusalem,trotsande alla regler.Georg reste vidare med sin grupp men hans guidekollega KarlErik anlände efter någon vecka med en  grupp till Jerusalem. Den dagen de valt att besöka den vackra platsen som kallas Trädgårdsgraven, där man firar åminnelsen av Jesu död och uppståndelse, åkte vi in för att vara med. Grupper, med kristet förtecken. firar alltid Gudstjänst med Nattvard där.Georg hade talat med sin kollega om att Kerstin ville komma dit med sin lilla son för att man där skulle be Gud om Hans välsignelse över den lille nyfödde. Det blev en fin stund. Trädgården dignar av blommor, träd och buskar och det är verkligen en fridfull plats.
Pastor KarlErik läste ur Bibeln och bad för gossen och hela gruppen instämde och sjöng tillsammans.
När Georg senare återkom med sin nya grupp fick vi möjlighet att tillsammans med föräldrarna åka bil till ett kloster på berget Tabor, Förklaringsberget, och uppleva en liknande stund då en präst där bad för den lille.
Grupperna hade en eftermiddag ledig för egna strövtåg och därför blev det möjligt för oss att ordna med bil och åka på utflykt tillsammans.
                                                   En fin stund i den vackra trädgården.               
Jesusorden " Låt barnen komma till mig och förmena dem det icke ty Guds rike hör sådana till", lästes, som
brukligt är vid både barndop och välsignelseakter i samband med sådana här stunder.

Så fick vi fram på hösten veta att de båda makarna börjat tala om att flytta till Sverige. En dag kom de till Arlanda, där de möttes av farfars efterlämnade hustru, som ju ensam hade varit med på deras bröllop, då farfar dött strax innan, samt Ulla,Elsemarie och jag, om jag nu minns rätt.
Det var så klart en stor glädje för oss att återse dem.Jag kan aldrig upphöra att beundra Kerstins man för hans sätt att finna sig tillrätta i det som skulle bli hans nya hemland,med nya människor, nytt språk och ett annat sätt att leva än det liv han levt i Jerusalem där han föddes,gick i skola och arbetat och hade sin mor och sina syskon. Det blir tillfälle att återkomma till detta.
Nu är det så att det åter blivit kväll och jag har bara att säga Tack för i dag och önska er alla en God Natt.

torsdag 11 april 2013

Ingen träning, ingen arbetslust den 11 april 2013.År 1972 sprudlade den.


      Det blev en annorlunda dag. Skulle träna, baka bullar sortera foton , stryka. Av allt detta blev ingenting gjort. Vet ej varför jag varit så orkeslös. Ibland känns det som om en ny förkylning är på gång och det vill jag absolut inte. Hoppas att det är lättja, som jag bara ursäktar med förkylningshot!

Dagen har varit kall och grå.I ärlighetens namn ska sägas att termometern nu i kväll visar en plusgrad, vilket dock inte märks på annat sätt.
 Eftersom bloggen, på grund av mitt, möjligen inbillade, dåliga, hälsotillstånd, ska bli ganska kort så går jag direkt till 5 aug 1972 då mamma med två döttrar och barnbarn kom till Örebro. Döttrarna och barnbarnen reste vidare samma dag som Elsemarie, mamma och jag åkte till Axamo flygplats för att hämta Ulla, som nu avslutat de sex veckorna hos den lilla familjen i Jerusalem. Planet skulle komma ganska sent på kvällen och vi beräknade att hinna fram i tid.Det var regnigt och de mötande långtradarnas antal var verkligen i mesta laget.
En icke angenäm resa vill jag påstå. Jag har tidigare nämnt om den lilla mysiga flygplatsen och när vi kom fram dit var det ganska mörkt. Personalen hade sagt,  "hej då", till Ulla, låst och gått hem. Det kändes inte bra att se henne sitta där ensam på en soffa utanför byggnaden. Skönt nog var det uppehållsväder och hon var vid gott mod.

Vi fortsatte till Oskarshamn, sov över i Stinas lägenhet och åkte nästa dag hem till Figeholm där vi stannade 4 dagar, sa adjö till mamma, för att  åka till Jönköping igen. Denna gång för att hämta Georg vid Axamo.
Årets sista två månader hände det en del trevligt, men nu måste jag sätta stopp för i kväll och gå till min sköna säng. Tacksam för dagen som gått, närande ett hopp att jag ska vara i form i morgon så jag kan ta igen det förlorade. Gud är god och Han finns alltid för vår gemenskap och hjälp. Han sviker aldrig!

onsdag 10 april 2013

Onsdag 10 april 2013. Fisksoppa i dag. Lite 1972.


I går blev just ingenting gjort. Jag hoppade t.o.m. över att blogga. Sent blev det i alla fall i går kväll men sov så gott hela natten och kände mig verkligen utvilad i morse. Det tackade jag Gud för. Jag behövde känna mig helt OK eftersom jag skulle få besök av barnbarn med en ettåring och en treåring. Jag började med att gå till min näraliggande affär för diverse inköp till kvällens fisksoppa, då husgruppen skulle komma. Pappan med de två barnen stannade hela dagen eftersom bilen var på reparation i en verkstad i mitt grannskap. Nu fick vi en hel dag tillsammans. Vi fikade, åt köttbullar och potatis, sagor lästes för treåringen medan jag till och från fixade fisksoppan till kvällens träff.
I kväll var vi bara fem deltagare. Soppan var god och rikligt tilltagen så två deltagare kunde få var sin burk med sig hem till morgondagens lunch.

Åter till sommaren 1972.Ser i mors dagbok att Elsemarie var hos mormor i fem veckor, tillsammans med sin kusin från Växjö och Raquel. Sommargäster avlöste varandra och mamma tycktre det var SÅ roligt. Hur hon fick plats med alla kan man undra.

Georg åkte i slutet av juli  till Österrike för en vecka men av någon anledning blev det så att han måste stanna där ytterligare en vecka till min stora besvikelse, då vi hade planerat en resa till Dalarna den veckan. Jag fick telefonsamtal från hans jobb där en kollega talade om att han måste vara kvar ytterligare en vecka. Kanske var bra att det inte fanns mobiltelefon för då var jag både arg och ledsen.Jag var dock vi det laget van vid att det kunde bli snabba förändringar, som ibland kastade omkull familjens planer och då gällde det att hitta på något i ställetJag hade ju dottern att också tänka på. Per var till fälligt borta ett par veckor så femåriga Elsemarie och jag tog vår granne, tant Alfhild samt Arja med oss och åkte till mormor. Alfhild ville gärna följa med för att då få möjlighet att träffa gamla vänner i Oskarshamn. I ösregn åkte vi från Örebro på kvällen den 28 juli och kom fram klockan två på natten.Som vanligt blev vi varmt välkomsthälsade av mamma.
 Nästa dag sken solen och vi tog en tur till Oskarshamn där gamla vänner återsåg varandra.

Vi hade en mysig helg i Högskulla och Elsemarie och jag slapp att sitta ensamma i Örebro, utan pappa.Ser i dagboken att Helge och Karin i slutet av augusti hämtade mamma till sin sommarstuga på Mörkö, utanför Södertälje, där hon hade några sköna dagar och fick skjuts hem av Christer.
Det hände en del ytterligare innan året var slut. Det berättar jag om i nästa inlägg.

Nu ärden här dagen slut och jag är så tacksam för att jag har klarat dagen utan att bli trött. Nu önskar jag er alla en God Natt.

måndag 8 april 2013

Träning måndag 8 april 2013.Och sedan?

Mina djupdykningar i källarvalven gör att det blir lite " blandad kompott" i mina inlägg. Ena dagen i Jerusalem, nästa i Porto Alegre. Men nu när jag lärt mig att hantera skanner och sändning, så bara gör jag det. På en gång. Dessa bilder är tydligen "arv" efter IngaBritta, en hälsning från Sverige, som hon fått för att  bli glad över att denna söndagsskola  hade förmånen att ha dessa pojkar som sina fadderbarn.Naturligtvis visste hon om det, men kanske hon fick den lilla hälsningen tillsammans med något annat som skickats från Sverige. Kan vara från Söndagsskolan i Figeholm, måhända!

Mina måndagslunchgäster kom som vanligt och jag fick skjuts till träningen. En skön 20 minuters promenad i solskenet, och jag var hemma hos Isak igen. Fortfarande har vi kalla nätter och på dagen ca 4 grader plus.
Alla väntar och VET att SNART är våren här. Elsemarie ringde nyss från Stockholm, där hon och några kollegor från jobbet befinner sig ett par dagar. Hon frös så förskräckligt, så kallt som där är. Inköp av två koftor att ha under den tunna vårjackan,hade gjorts.
Kallare där än här.

Tar en tripp tillbaka till Jerusalem och Det Heliga Landet,år 1972. Elsemarie och jag fick följa med " Georgs buss" till Galileen, se Tiberias, äta god mat och färska dadlar på kibbutz och bada i Genesaret. Mest höll vi dock till hos Kerstin. Maken jobbade varje dag hos de äldre männen på Hemmet. Han har undersköterskeutbildning och var med sitt lugna, fina sätt en tillgång för dem alla.

För oss kom så dagen för återresa till Sverige. Svårt att lämna den lilla familjen, men Kerstin trivdes och så hade de farmor och fastrar och farbröder i en by inte långt från Jerusalem. Kerstin talade arabiska och det gjorde ju allt lättare. Snart skulle också Ulla komma och stanna en tid. Gruppresorna hade uppehåll över den varma sommaren.Glömde visst berätta att Sven och Maria också varit och hälsat på då de var med på en av Georgs resor tidigare under året.

Medan vi var borta, nästan en hel månad, hade Ulla hand om Per, som vi inte kunde lämna hemma ensam.
Den 19 juni åkte Ulla, Elsemarie och jag till Figeholm.(Georg var nu upptagen med resor till Österrike  förmodar jag.) En dag åkte Stina, Raquel, Elsemarie, Ulla och jag till Blå Jungfrun, med båt från Oskarshamn.
När jag var barn åkte vi med farbror Arvid (grannen som var fiskare) och hans stora motorbåt till Blå Jungfrun. Ulla och jag åkte hem till Örebro ett par dagar för att packa innan jag två dagar senare skjutsade Ulla till Jönköping, där hon tog flyg från Axamo för att åka till Betania och få se Michael och hälsa på sin syster och svåger. Hon började genast att arbeta på "Hemmet", några timmar varje dag. Hon säger att det var 37 grader varmt om dagarna och gladdes när hon någon morgon såg ett litet moln, som dock snabbt
 försvann.Jag tänker nu på förra sommarens regnande i vårt land och önskar lite mer "rättvisa".

Nu avbryter jag för att gå till nattens vila. Har ett par timmar från föregående natt att sova in så jag ska komma i balans.

I Ordspråksboken kap10 står det:" Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet."
I första Korinthierbrevet kap. 13 skriver Paulus:" Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." Med dessa ord avslutar jag dagens blogg. Vi tackar Gud för dagen som gått och sover gott under Hans beskydd.

söndag 7 april 2013

Skön söndag 7 april 2013.Barndomsfoton och åter till Jerusalem.

Foto taget i Högskulla trolihtvis år 1933.Jag till vänster,Helge till höger, pappa med IngaMaj, mamma med IngaBritta.( som år 1958 reste till Brasilien som missionär och blev "mamma"till pojkarna på " Hoppets Hem" i Porto Alegre.)
Kul att jag dök ner i källarskrymslena än en gång. Där finns ju en del "pärlor". Det här är från "Skolköket" i Figeholm år 1941. Jag var 14 år och sitter längst ut till höger.Längst till vänster sitter min "bästis", Britt.Vi har, genom åren, behållit kontakten med varandra.I mitten står vår lärare Fröken Hagvall, som varje sommar kom från Stockholm och "höll skolkök" tills hon gifte sig med en figeholmare och blev kvar där livet ut.

Det är roligt att efter 72 år sitta och minnas. Jag minns inte om matransoneringen var så omfattande ännu. Den blev mer omfattande ju längre krigsåren pågick.

Ja det var lite från min djupdykning i källarens skrymslen.Jag har mycket att sortera! Tror inte längre att jag har rätt när jag säger "gör inte i dag det du kan göra i morgon". Är oerhört tacksam för varje dag jag får leva och ha chansen att ta tag i det ogjorda.

I går kväll var jag på Risbergska Gymnasiets årliga vårkonsert. Det har blivit några genom åren. Den här gången var den sista med ett deltagande barnbarn, det näst yngsta, som spelar elgitarr. Den yngsta, och sista, kommer inte att medverka i någon vårkonsert.
I dag såg jag en bra gudstjänst från en församling i Rydaholm.Efter det var jag inbjuden att följa med till Tysslinge för att se alla svanar, som nu anlänt dit. Tyvärr gick solen i moln och det såg ut att dra ihop sig till oväder, så vi inväntar ett annat tillfälle, inom kort. Det kalla vädret håller i sig men nu har jag, i hopp om bättre tider, i alla fall sått mina gamla tomatfrön, sparade sedan förra årets skörd. En liten klyfta av en "ny" tomat la jag i en kruka. Brukar så tidigare men förr eller senare blir det ändå skörd.

Så var det Jerusalem. Elsemarie och jag bodde största delen av tiden hos Kerstin med familj.Den lilla Michael var förstås medelpunkten. En kväll stannade en taxi utanför och vi fick besök av Biskop Ingemar Ström,med fru och hennes väninna. Vi blev något förvånade. Vadan detta? Jo de hade varit inne i den butik i Jerusalem där Kerstins svåger i en bokhandel, Bible Society, sålde biblar. När han fick höra att han hade svenska kunder så berättade han att hans bror var gift med en svensk flicka och att de nyss fått en son.
Biskopsparet blev intresserade och så fick vi detta överraskande besök. De satt en god stund och pratade och jag fick frågan hur vi som föräldrar reagerat när dottern ville gifta sig med en man från "fjärran land". Vid det laget var jag van vid frågan och mitt standardsvar gick hem, som vanligt, eftersom det var ett bra svar.

Elsemarie fick följa med sin svåger in till KFUM i Jerusalem, där det fanns badmöjligheter. Ibland gick vi till "Hemmet" och hälsade på.I gamla stan i Jerusalem promenerade vi med Michael i vagnen, köpte en påse med falaffel, som vi åt direkt, nygräddade. Vi hälsade också på i Ramallah, där Mrs Farradj bodde i ett trevligt hus med en underbar trädgård. Fågelsången där, kan jag inte glömma.

En dag tog Elsemarie och jag buss från Jerusalem till Natanja, vid kusten, dit gruppen då anlänt.Där fanns ett väveri där väverskorna var svårt synskadade, många helt blinda. De sjöng medan de vävde fina dukar, som sedan såldes till resenärer, som kom från när och fjärran.Vi stannade där ett par dagar.När den  gruppen reste hem till Sverige från Tel Aviv var vi också med och vinkade av dem.
Så var det dags för Georg att ta emot en ny grupp och Elsemarie och jag följde med till Jerusalem där de skulle bo några dagar. Vi åkte till Betania och stannade där tills vi återvände till Sverige.
Nu är dagen slut och det ska bli skönt att sova. I morgon ska det bli fler "djupdykningar " i källarvalven.Tror att jag har många diabilder, som jag inte vet hur jag ska kunna få någon glädje av  när jag ska börja klistra in i barnens album. Vet ej hur jag kan få foton av dem. Ska fråga i någon fotoaffär men det blir kanske för dyrt och vilket jobb att gå igenom allt.
Gud, nu säger jag tack till Dej för denna sköna dag och för att Du aldrig lämnar mig. Var med oss alla i natt och låt Ditt ansikte lysa över oss! Tack för Din trofasta kärlek till oss alla! Amen!


lördag 6 april 2013

Lördag 6 april 2013. Och lite mer.

Ett par foton från " The Four Homes of Mercy" i Betania, strax utanför Jerusalem. där Kerstin och Ulla jobbade första halvåret 1971. Kerstin blev kvar i landet och fortsatte med sitt jobb bland "the crippled children". Ulla fanns hos de åldriga kvinnorna. Kerstins man fanns hos de åldriga männen.
Efter det att flickorna kommit dit tog Georg till "Hemmet"  sina resenärer , vilka vi i förväg kontaktat, så de hade kläder med till både barn och vuxna. Grupperna blev alltid väl mottagna,  bjudna på förfriskningar och fick tillfälle att köpa handarbeten. Det fanns resenärer som senare reste dit och arbetade som volontärer.
 Skulle så gärna vilja åka dit och se allt igen. Hemmet fick det allt  bättre redan under 70talet.Bl.a. Schweiz gav en hel del hjälp.Förutom USA. I början av verksamheten hade de en person,som hade den enda uppgiften, att gå omkring i Jerusalem , till olika människor, för att tigga pengar till det mest nödvändiga. Jag minns hur vi till den första påsken,när flickorna var där, fick pengar från vänner i Ludvika, som var de första jag fick kontakt med. Dessa pengar användes till att köpa in  lammkött till alla på Hemmet. Flickorna hade berättat om hur dålig mat barnen fick och kött var för dyrtatt köpa. Vilken fest det blev, då alla fick äta en fin påskmiddag! 
Här är en av de många grupper, som Georg under flera år tog med till "The Four Homes Of Mercy", till stor glädje för Henrietta Farradj (dotter till Mrs Siksek, som började det hela en gång) och som tagit över ansvaret för "Hemmet" efter sin mor.Mycket hjälp kom från Sverige via dessa besök på "Hemmet". Mest märktes det väl i början av flickornas ankomst dit, då barnen fick nya, fina kläder (även genom andra resebyråers resenärer, som vi fått kontakt med).De hade  inte  besök på programmet, men många hade kläder med, vilka flickorna åkte runt med taxi till olika hotell i Jerusalem och hämtade. Jag höll kontakten med de olika researrangörerna och kunde i god tid meddela flickorna vilka hotell det gällde. Georgs resenärer hade ju sina gåvor med i bussen.
Det var en intressant tid!Många örebroare gav kläder som vi sedan skickade med "Georgs flygresor",
"Programresor"(de bytte senare namn till Program Tours).De hade på den tiden kontrakt med "eget" flygbolag.Resorna utgick från Axamo, Jönköping, och det var lätt att få med mycket bagage. De flesta resenärerna hade ju dessutom inte så mycket med på utresan, som på hemresan. Jag skjutsade många gånger till och från Axamo där de till slut kände igen mig. Mysig liten flygplats . Vet ej hur det är i dag,35 år senare.                          
Kerstin, med make och son, bodde, som sagt, i ett litet hus i Betania, ganska nära "Hemmet" där de jobbade. När Georg, med sina grupper, skulle åka från Jerusalem till Jeriko på dagsbesök, så låg det lilla huset ganska nära den väg som ledde till Jeriko. Georg bad chauffören stanna, sprang nedför backen, hämtade tomma väskor, som han tog med till Jeriko , där de fylldes med frukt, av frukthandlarna, av vilka resenärerna köpte pressad apelsin ( oj oj oj vilken dryck!) och frukter, så goda, mogna i solen! På hemvägen stannade bussen åter och Georg sprang iväg med kassarna fulla av apelsiner och annat gott, till dottern, med familj.Något som den lilla familjen uppskattade!

Nu publicerar jag detta mitt på dagen, denna lördag. Måste kanske skriva en blogg till i dag eftersom tiden går och jag måste hinna ifatt mig själv, om ni förstår hur jag menar. Ha en fin lördag! Visst ja, jag ska ju på konsert i kväll. Näst yngsta barnbarnet spelar på sista konserten innan studenten och jag vill absolut vara med. Innan konserten skriver han i dag Högskoleprovet. En tuff dag! Men när man är ung orkar man!

fredag 5 april 2013

Annorlunda begravning 5 april 2013. Lite mer från 1972.


         Vädret i dag?  Samma som de senaste dagarna. Minus 5 på natten. Sol och plus 5 på dagen.Kölden vill ej släppa Sverige. Men vi gläds åt solen,de få timmar den visar sig.
Efter promenad med Isak gick jag till Filadelfia på begravning. Intresserad som jag är av intressanta människor, var jag med på denna något annorlunda begravning.Kvinnan, som var död hade skrivit sin egen dödsannons och bjudit in till en glad jordfästning och minnesstund.Hon hade planerat allt in i minsta detalj. Jag har läst hennes många insändare i Nerikes Allehanda och  en tid tillhörde vi samma församling. Hon var ingen dussinmänniska. Hon vågade "sticka ut"och säga sin mening. Så högintressant att höra om detta original och det genomgående, i allt som sades, var hur hon hade förmågan att behålla sina vänner åren igenom. Hon "brydde sig" och höll kontakten genom att skicka brev och kort och senare genom Facebook.Vi fick lyssna till skolkamrater, grannar och andra, som hon av en händelse träffat och sedan fortsatt att hålla kontakten med. Jag satt där och lyssnade och undrade hur hon hade hunnit med allt, som berättades om henne. Så mycket hon hann utföra under de 67 år hon levde på jorden och de senaste åren sjuk.Hennes tre barn med barnbarn och barnbarnsbarn var alla med och tog avsked.Jag blev smått omtumlad av allt jag hörde och gömmer  det i mitt hjärta.

I mitt förra inlägg berättade jag om vårt första barnbarns födelse och den femåriga Elsemarie blev moster. Efter besöket hos Kerstin och den vackra gossen, vill jag minnas att Elsemarie och jag följde med pappan till "De fyra barmhärtighetshemmen," där båda föräldrarna i vanliga fall hade sina jobb. Där kom alla emot oss och sa "Mabrook" eller Congratulations. Gratulerar, på arabiska och engelska. Vi var på hemmet en kort stund innan vi tog buss in till Jerusalem för ett nytt besök hos mor och son.

Kom att tänka på att jag, när vi lämnade "hemmet", frågade pappan hur han bara kunde lämna jobbet och gå därifrån. I Sverige var det otänkbart att göra så på den tiden. " Ja men jag har ju fått en son", svarade han. Ingen undrade över att han lämnade jobbet då en så stor och viktig händelse inträffat.

Efter besöket på den lilla kliniken,där nu farmor och en faster fanns på plats och där vi serverades frukt och dricka och annat ätbart, förendes vi med gruppen de dagar de var kvar i Jerusalem. När de reste vidare flyttade Elsemarie och jag hem till det lilla stenhuset i Betania, utanför Jerusalem för att bo där och kanske vara till lite hjälp.Georg hade två tvåveckorspass framför sig och vi skulle alla tre göra sällskap till Sverige efter den tiden. Vi tog den lille gossen i barnvagnen och åkte in till Jerusalem efter bara någon vecka. Bröt mot seder och bruk, som säger att man håller barnet hemma i lugn och ro de första 40 dagarna efter födseln.

I huset bredvid bodde en grabb i Elsemaries ålder, så de lekte en del. På gården fanns så vackra blommor. Vindruvorna var ännu inte mogna men på god väg.
Cocacola var något som Elsemarie gillade och fick köpa så mycket hon önskade i den lilla affären uppe i backen.Drycken var enormt billig och vi tog en daglig promenad dit. En dag kom vi samtidigt som barnen var på hemväg från skolan. När de fick se Elsemarie med sitt blonda hår kom de rusande och alla ville dra i håret. Hon blev förskräckt och började gråta, men de brydde sig inte. Till slut måste jag säga ifrån så de lät henne vara i fred och vi sprang hem nerför backen.
 
Nu ska jag gå till vila och får fortsätta mitt skrivande i morgon. Önskar er en skön kväll och God Natt..
Tänker på begravningen i dag och hur kvinnan, som avlidit , hade skrivit om hur hon nu finns i ett land " där inga sjukdomar härjar och där allt är fridfullt".Dit är vi alla på väg. Gud är med oss med sin stora nåd.

torsdag 4 april 2013

Örebro tredje och fjärde april 2013. Jerusalem 1972.


             Våren är här men bara på dagtid. I går var det full rulle, en vanlig onsdag.I dag ska jag göra som mamma, berätta om allt jag gjort och gör. Gick i går till Vårdcentralen efter kallelse, som nådde mig pr telefon i Paris. Är så nöjd med både Vårdcentralen och min läkare, som är så mån om sina patienter. Det är alltid roligt att träffa henne, glad och engagerad. Blodtrycket var 190/80. Jag var nöjd. Inte doktorn! Nu ska jag snart få en mätare som ska sitta på armen ett helt dygn, för att hon bättre ska kunna bedöma mitt hälsotillstånd. Tacksam för sjukvården! Efter läkarbesöket lunch för onsdagens matgäst. Åkte med honom till träningen. Efter den matinköp på Tempo. Klockan halv sju kom onsdagsgruppen. Linssoppa med smörgås åts av nio personer. Efter maten kaffe och samtal , som vanligt, om söndagens predikan, som tagits fram på nätet av vår ledare

I dag var det dags för mig att bjuda de två väninnorna i vår lilla "matgrupp" på lunch. Rotmos med kokt skinka och äkta ostkaka till efterrätt. Vi har ingen brådska så vi hinner både fika och prata. Det är så mysigt att träffas hos varandra ibland.

Men nu är det dags att gå bakåt i tiden till år 1972. Elsemarie, då 5 år gammal, och jag åkte tillsammans med en ny grupp till Israel och flygplatsen i Tel Aviv, där Georg efter att nyss ha skickat hem en grupp stod i beredskap att ta emot en ny och då med fru och dotter med i gruppen. Vi fick i bussen upp till Jerusalem veta att gruppen ej skulle kunna bo på angivet hotell. Vi åkte på smala vägar utan gatljus och alla i gruppen var trötta. När vi till slut kom fram till vårt hotell så fann vi att Kerstin och hennes man fanns där och väntade på oss. De hade av turistbyrån fått veta var vårt hotell fanns och åkt taxi dit.

Nästa dags morgon lyste solen och vi upptäckte att vi bodde i Emaus, på ett hotell med en underbar trädgård som prunkade av blommor och träd. Efter frukost åkte vi in till Jerusalem och Georg ringde till vår svärson, som var på sitt jobb i Betania just då men berättade att de fått en son tidigt på morgonen. Det privata förlossningshemmet där Kerstin och sonen fanns låg centralt i Jerusalem och naturligtvis gav Georg gruppen en timme "ledigt" för att vi skulle få se vårt första barnbarn. Den nyblivna pappan fanns på plats hos Kerstin och den vackra sonen med svart kalufs och bruna ögon. Den vackraste nyfödda baby jag sett.Men våra egna barn blev ju vackra med tiden!

Tyvärr kom tröttheten farande igen och jag måste nu gå till sängen. Fortsätter i morgon med berättelsen om vår vistelse i Jerusalem. Ha det gott, alla bloggläsare och Sov Gott! Tack Gud för denna underbart vackra dag! 

tisdag 2 april 2013

Våren här?2 April år 2013. Lite från år 1972.


Just nu ser jag Tvärsnytt på TV. Så här säger de: " Nu är våren här." Anledningen till uttalandet är att svanarnas antal i Tysslinge har ökat. I går fanns där 86 svanar, i dag 300. Räkning har pågått sedan år 1997 och aldrig har svanarna varit så sena som i år. Förra året räknade man som mest 4.100 svanar.   Det har blivit tradition för många familjer att besöka Tysslingen, ta en fika i solen och bese de vackra fåglarna.
Det har varit en "seg" vinter. Fortfarande har vi kalla nätter men några plusgrader på dagarna.

Hoppsan! Här fick jag plötsligt in ett foto på Sacre´-Coeur. Ok. Då ska jag berätta att den dagen vi besåg denna kyrka fick vi deltaga i mässan. Min franska är inte vad den borde vara men jag sjöng i alla fall med i AMEN och deltog i Nattvarden. Det är gott att vi alla har det gemensamt, var vi än är.Tron på Jesus är gemensam för alla kristna.
Naturligtvis fick också det fantastiska Muse´e du Louvre ett långt besök. Så mäktigt!
Men nu måste jag nog lämna Paris. Fantastiskt roligt att ha varit där. Många minnen för framtiden.

I dag tog jag i solskenet en lång promenad med Isak. Gick till min syster, som bor i närheten. Hon var ej hemma, men vi tar en ny promenad dit.Någon träning blev det ej heller.Men i morgon!!!

Nu har vi kommit till år 1972 i "memoarerna". Tar ,som vanligt, hjälp av mammas dagböcker i den mån de räcker till för mig. Sedan blir det att försöka minnas på egen hand, utan dagbok.

Elsemarie fick följa med hem till mormor den 5 mars och stannade där tillsammans med kusin Raquel en månad, fram till Påsk, då Arja, Ulla och jag kom dit och stannade några dagar. Georg var i Jordanien och Israel med gruppresor. Resorna omfattade två veckor på den tiden, men oftast var han där längre tid. Skickade hem en grupp och tog emot en ny. Jag minns att jag tänkte, när jag såg honom i funktion i den ankommande gruppen. "Hur orkar du stå och säga välkommen och  åter börja berätta om boende, dricks, frimärksköp, vikten av att hålla samman gruppen, titta efter hans röda paraply i gathörnen, varning för ficktjuvar etc?" Han var alltid lika entusiasmerad, som om det var första gången han tog hand om en grupp resenärer. Hans intresse för Guidejobbet var så stort och fyllde honom med sådan glädje, så han tröttnade aldrig.Hans goda lokalsinne gjorde att han ibland fick både visa chauffören vilken väg han skulle ta, samtidigt som han berättade i högtalaren för intresserade resenärer.

Under en vecka i april sändes våra inspelade morgonandakter i Sveriges Radio. Varje andakt omfattade 15 minuter och sändes någon gång mellan klockan halv 8 och 8. Följande söndag sändes förmiddagsgudstjänsten från Filadelfiakyrkan med sång av ungdomar tillsammans med Sven, Maria och Ulla och predikan av vår pastor Sven Nilsson.

Tror att jag sparar den verkligt stora tilldragelsen i april till nästa inlägg. Risken finns att det här inlägget annars blir för långt. Vi hörs.

Gud, nu tackar jag Dig för all kärlek Du ger oss varje dag. Du vill bara det som är gott. Hjälp oss att vilja detsamma som Du! Din kärlek är gränslös. Din nåd är oändlig.Amen!
 

måndag 1 april 2013

Första april 2013.Lite från 1970talet.

Parisresan den gångna veckan blev en " upplevelsevecka".Någon frågade efter hemkomsten om vi handlat kläder. Svaret blev nej.Vi resonerade på samma sätt i Paris,som vi gjorde i New York förra året. Handla kan vi göra hemma. De dagar vi har på oss vill vi använda för att se mesta möjliga av det som erbjuds.I Paris var det förstås Eiffeltornet, som stod överst på, ialla fall, min lista. Vi tog taxi dit på kvällen och efter att ha stått i kö länge och frusit mycket, så blev det plötsligt lite rotation på det hela.( Det påstods i vår lilla grupp att det var efter det att Ulla varit vid biljettluckan och ställt en del frågor och gjort diverse påpekanden.) Hur som helst så var det skönt när det började röra på sig, passerandet via säkerhetspolisen gick snabbt och plötsligt stod vi där med hela Paris under våra fötter. Vi vandrade runt och beskådade staden från alla håll. Kände igen en del platser, som vi tidigare besökt. Avslutade med varmkorv, ack så mättande med två korvar i mycket bröd! Efter det var det skönt att sätta sig i en taxi, som tog oss tillll hotellet.
Det som överraskade mig var tornets omfång på marken. Av bilder jag sett hade jag ej fått  rätt uppfattning om detta.

Eiffeltornet byggdes ursprungligen för att imponera på besökarna till 1889 års världsutställning och skulle bara vara ett tillfälligt inslag i Parissilhuetten. Det ritades av ingenjören Gustave Eiffel och och blev mycket kritiserat av 1800-talets esteter. Tornet, som var världens högsta byggnad fram till år 1931, då Empire State Building i New York stod färdigt är i dag symbolen för Paris. Jag är högst imponerad av detta byggnadsverk och tacksam över att det inte bara blev ett "tillfälligt" inslag.

Nu ska jag se sista delen av The Bible i TV och säger därför GodNatt till er alla. Ursäkta det där om 70-talet. Vi tar det en annan dag. Guds välsignelse åt oss alla. Amen!