Hittade detta foto i "gömmorna". Ett fint, äldre par.
Georgs far förlorade sin första fru, örebroflickan Elsa, när Georg föddes. Ytterligare två hustrur dog. Här står han nygift med sin fjärde hustru, en vän sedan ungdomen, då han var pastor i Elimförsamlingen i Stockholm. Det här äktenskapet blev mycket kort, då farfar avled i en hjärtatack,76 år gammal.
Det är lättare att få med foton om jag gör "överföringen" i början av inlägget. Därför blir det lite huller om buller, när det gäller textinnehåll och bilder. Men glad är jag, som till slut lyckades lära mig bildöverföring.
I morse gick jag till Vårdcentralen för att få dygnsmätaren, gällande blodtrycket, borttagen. Doktorn meddelar senare resultatet.
Efter det gick jag hem till Isak för en promenad,fikastund och tidningsläsning. Gick sedan, i det vackra vårvädret hem till mig. Ett telefonsamtal från Kerstin, där hon berättade om fika i trädgården, gjorde att jag tog ut en köksstol till altan och så var årets första fikastund utomhus en upplevelse, som förhoppningsvis ska följas av flera. Just nu faller mig i minnet när Kerstins man, efter ett par år i Sverige,provat på landets klimat på sommaren, mellan regnskurarna sa:! "Hoppas denna vinter tar slut innan nästa börjar!" Också han lärde sig att "gilla läget".Så småningom!
Nu blev jag avbruten av min mobiloperatör, som hade ett"fint erbjudande". Nu blir det samtal med barnbarnet för att få goda råd. Mobilkillen skulle återkomma i morgon, enligt mitt förslag.
Våren 1973 fortsatte Georg med sina resor till Jordanien och Israel.Om resorna började i Amman, i Jordanien åkte man till Aqaba och badade i det kristallklara vattnet i Röda Havet, åkte båt med "glasbotten", kunde på 70 meters djup se sin egen skugga när man simmade. Man fick också åka till den berömda staden Petra med sin fantastiska historia. Dit fanns inga bilvägar. Man fick rida på var sin häst, med en liten gubbe (åtminstone minns jag vid ett tillfälle, den lille gubben som ledde hästen jag red på. Minns hans trasiga skor och slitna långa rock,då och då leende tittande på mig ,sägande:" Good? Good?" " Yes, very good," blev svaret och gubben log förnöjt.)
Efter dessa första dagar i Jordanien tog bussen resenärerna över gränsen till Israel, där ytterligare spännande dagar väntade. Detta var alltså på 70talet.
Säsongen varade från slutet av mars t.o.m. maj ,juni, då värmen där blev för stark för oss nordbor. Då tog resorna till Jugoslavien, Österrike, Italien vid.
På Grubbensgatan, där vi bodde hade vi en skön trädgård med en liten pergola och där var så fridfullt och lugnt att sitta med en kopp kaffe. Nära till den lilla sjön vid Gustavsvik hade vi också. Dit gick vi ibland,när vi inte var i Figeholm.Denna sommar var Elsemarie och jag även med till Österrike, men det ska jag berätta om en annan gång.
Någon gång på våren fick Georg förfrågan från den del av Örebromissionen, som kallades Östgötamissionen, om han ville tillträda en tjänst som provinssekreterare där. Det gällde att ha kontakt med de församlingar, som fanns inom Östergötland, hålla i lägerverksamheten på Östgötagården i Rimforsa och ha ett övergripande ansvar för de församlingar som fanns inom detta område.
Att lämna våra barn,två barnbarn,huset, vännerna och församlingen i Örebro för att flytta någonstans, där vi
inte ens visste var vi skulle bo var inte något lätt beslut. Elsemarie skulle börja "lekis"; Per, som bott hos oss i tre år, hur skulle han ställa sig till en flytt flera mil från Örebro, den stad där han haft sitt fäste sedan han föddes? Frågorna blev många och svåra.
Nu är kvällen i antågande och jag är tacksam för att våren kommit i dag. Gode Gud, låt den stanna till försommaren tar vid! Låt oss alla sova gott i natt och vaka Du själv över oss. Amen!"Lova Herren, min själ och förgät ej vad gott Han har gjort", står det i Psaltaren i Bibeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar