Denna lördag 2013 har jag varit och hälsat på hos Ulla och Lennart tillsammans med Elsemarie och Isak.
I morse var träd och mark vita av nysnö, som nu, skönt nog, smält bort.
I dagens tidning kan man läsa om den sorgliga begravningen i Kumla i går då hela bygden sa farväl till den 13åriga flicka, som för 5 veckor sedan tog sitt liv.Det hela är en sorglig historia och vi kommer att få höra mycket om detta i kommande rättegångar. Man ryser och sörjer över det ofattbara.
Nu förflyttar jag mig till år 1972 för att få slut på det och ett trevligt sådant blev det.
Att ha dotter med familj boende hos oss första tiden efter deras hemkomst till Sverige var förstås angenämt.
Elsemarie lärde sig sånger på arabiska och jag fick naturlig träning i engelska.(Hittade förresten i går ett kort från Georg, där jag ser att han på sommaren befann sig både i Österrike, Jugoslavien och Venedig med grupper, innan vi fick rå om honom ett par veckor.)
En vecka hyrde vi en stuga i Sälen och hade några härliga dagar där, innan vi måste avbryta för att åka till Stockholm för att hjälpa våra vänner Dagny och Henry med något, Minns nu ej anledningen.Till Stockholm var alltid trevligt att komma och vi trivdes med våra vänner.
Mera intressant hände innan året tog slut.Dagarna före jul kom plötsligt IngaBritta hem från Brasilien. Det var ju inte länge sedan hon var hemma och nu kom hon åter. Denna gång i sällskap med en väninna,Aida, samt två små "adoptivflickor", vars blivande föräldrar mötte vid flygplanet och tog hand om de små.
Ingabritta och Aida åkte hem till mamma. Georg, Elsemarie och jag åkte genast till Figeholm för att träffa dem.Vi reste tillbaka till Örebro nästa dag. Minns att vi på hemvägen var inne på ett varuhus i Norrköping och köpte Löfbergs kaffe i ettkilosburkar för 8.90 pr st. Varför jag kommer ihåg detta vet jag inte. Tror att de där stora burkarna försvann kort tid därefter och förpackningarna blev halvkilosburkar.Ibland blir jag förvånad hur små bagateller kan fastna.
I mors dagbok finns att läsa om de 30 dagar Brasilienresenärerna var hos mamma. IngaBritta packar paket och skickar med post, reser omkring till platser där hon har vänner, som alla vill se henne och väninnan. Fulla kyrkor överallt, där hon har möten." Telefonen ringer i ett" skriver mamma. De båda sista dagarna av hemmavistelsen kom det många för att säga adjö. Julen hade tillbringats i Växjö. En månad går i vanliga fall fort och när IngaBritta var hemma var det värre än vanligt med hastigheten, så det var något trötta damer, som återvände till Porto Alegre. "Vi tog avsked under tårar. Så har de rest till sitt land igen för den här gången," skriver mamma,som också berättar att en man från Figeholm skjutsade dem till Kastrup.
Ser i vår Gästbok att vi hade dem hos oss i Örebro ett par dagar medan de åkte omkring och besökte Stockholm, Södertäålje och en del andra platser. Så mycket de hann med!
Så tog år 1972 slut och år 1973 blev inte mindre intressant. När jag sitter här och bloggar förvånar det mig vilket annorlunda liv jag fått att leva i stället för det liv jag hade fått om jag stannat i Figeholm.
Jag har levt ett intressant och spännande liv, med flera tvära kast och jag tror att jag har gillat det, när jag nu ser allt i backspegeln.
Så var det dags att sova igen. Tack käre Gud för i dag! Är så tacksam för att jag vet att jag alltid är i Din trygga hand. Jag ber för min stora familj och för alla vänner om Din välsignelse över dem alla! Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar