måndag 31 december 2012

Nyårsafton 2012.



          Det är bara förmiddag när jag nu skriver. Det där högtidliga med just ordet Nyårsafton har ännu inte infunnit sig. Först fram emot kvällen ger man nyårslöften och går till kyrkan på nyårsbön. Själv ger jag inga nyårslöften och kan ej minnas att jag någonsin gjort det. Antagligen för att jag är för feg. Tänk om!!!
I år tror jag inte att jag kommer till någon nyårsbön i kyrkan heller. Förkylningen har gjort mig trött.

Nu ska jag berätta om dagarna efter den fjärde juldagen.Det blir alltså lördagen.Minus tre grader.
Orken ej så bra men bakade ändå några bullar. Linn och Tobias kom med en del varor de handlat åt mig. Linn stannade kvar för en liten pratstund, som vi är vana vid att ha när vi träffas. Hon for vidare till fästmannen och hans familj i Vänersborg. Just då ringde systersonen som med sin mamma var i närheten. Vilken glad överraskning! Nu kunde jag bjuda på riktigt julkaffe med bullar och kakor. Så roligt att ses.Det blir ej så ofta tyvärr. Min syster kommer under våren att bosätta sig i Örebro. Något jag naturligtvis ser fram emot.
Temperaturen fortsatte att stiga och på söndagen var det en grad varmt. Följden blev att halkan kom med värmen. Hoppas att det inte blev några fallolyckor!

Något kyrkobesök blev det ej men en liten tur till affären med min vän Stefans hjälp. Sedan ett par timmars sömn. Ringde till en vän som är sjuk och har det mycket värre än jag. Må Gud hjälpa henne!

Får nu se hur denna nyårsafton kommer att se ut. Jag kanske skriver lite igen fram emot kvällen då det "högtidliga" så sakta smyger sig på. En fin Nyårsafton till er alla! Gud finns alltid med oss och Han är på VÅR sida .Men vår fria vilja respekterar Han. " Den som vill. " För denne står fadersfamnen öppen och välkomnande. Och det betyder att vi har Hans ständiga sällskap och hjälp till vårt förfogande. Det hänger på vår vilja! Gud är GOD.

fredag 28 december 2012

Och det blev afton fjärdedag jul också.



       Efter morgonkaffet  skrev jag på FB att jag behövde hjälp med min nya Ipad, om någon hade tid. Dottern, som bor närmast anmälde sitt intresse, tydligen själv överraskad av att ha just TID. Men nu är det jullov och jag har att passa på innan jobbet tar vid igen.

Min Ipad och jag blev hämtad. med bil. Fruktansvärt halt ute. Nu blev det repetition från gårdagen och jag fick stor hjälp. Hon är en bra pedagog och har tålamod och det går åt mycket med en så okunnig mamma. Lasse fanns i närheten och bidrog till inlärandet.Bl.a. visade han på deras TV ett par gamla bilder som jag avfotograferade med min Ipad. Hur jag ska få dem till bloggen utan att skanna har vi ännu ej diskuterat.

Nu är de med yngste sonen på fotbollsmatch och jag tog med Isak till mej under tiden.
Jag har varit på benen också i dag. Tror att det blir bättre och bättre. Fick FBhälsning från en vän i Nora att förkylningen härjar också där och tipset var att ha tålamod!! Det tackar jag för. Det värsta med att bli sjuk till jul är att man ej kan bjuda hem vänner eller besöka barnen. Jag ser dock fram emot att åtminstone kunna träffa de barn med familjer som jag ej träffat i jul.

I dag har vi 10 grader kallt och solen som visade sig en kort morgonstund försvann snabbt.

Hade förresten tänkt att gå tillbaka till den tid jag här kallar forntid men inser att det bästa är att sova lite före midnatt. Jag är ju på väg att bli frisk och måste hålla fast vid det och göra mitt. Gud gör alltid sitt.

 

torsdag 27 december 2012

Några tankar i juletid. År 2012.



        Ja tänk så många jular jag varit med om att fira. Från jular i största enkelhet då snälla medmänniskor gjorde sitt för att förgylla julafton för oss barn med en arbetslös pappa. Jag kan ännu se den stora lådan från Stockholm och likaså den något mindre, avlånga, från en familj i Figeholm. Jag har tidigare berättat om detta.

Men även om vi var fattiga så hade vi fina jular med nyfernissade golv, rentoch snyggt överallt och mammas goda kakor och saffransbröd. Köttbullar och Revbensspjäll sedan hushållagrisen slaktats i början av december. Julgranen var sedan tidigare"markerad" och höggs dagen före julafton, kläddes på julaftons förmiddag med hemgjorda julgranskarameller av silkespapper och stearinljus, som fastsattes med klämmor. Julklappar ,naturligtvis anpassade till ekonomin, fick vi också. Så följde julfester och julgransplundringar.  Jag minns min barndoms jular med glädje.Vi hade tid med varandra. Julbjudningar hit och dit var också roligt.

Tänk om någon då skulle ha "profeterat" om att en dag ska ni ha radio ( tom med mera än en kanal), en möbel som visar film, sådan som nu bara kan ses på bio, Nyheter flera gånger pr dag ur samma möbel.
En lten apparat i fickan som ska heta mobil och som ska kunna användas precis som en vanlig telefon, men det ska inte behövas någon hjälp av en telefonist för att nå abbonenten. På en liten tavla kan ni skriva meddelanden till vem ni vill, tom till andra världsdelar bara genom ett knapptryck. Samma lilla tavla ger er möjlighet att både se och höra den ni samtalar med. Allt ska ni kunna sköta själva. Många människors arbete kommer att ersättas av maskiner av olika slag och leda till arbetslöshet, eftersom människan görs överflödig. Alla kommer att få möjlighet till utbildning och välja yrke. Om ni blir arbetslösa behöver ni inte få en hacka och spade i er hand för att göra något nyttigt åt kommunen. Ni kan få pengar på annat sätt. De flesta av er kommer att kunna köra bil och äga en eller fler bilar. Ni kan ta hela familjen med er och åka med flygplan till andra länder och världsdelar.
Ja så här gick mina tankar i juletid detta nådens år 2012.Fantastiskt att ha fått göra denna "resa" från 5år till de 85 jag nu uppnått och som firades i New York tillsammans med mina fyra barn. Den resan glömmer jag aldrig. Tänk att det blev så också för en liten fattig smålandstös med en mor som fick lämna sin barndom i Stockholm för att bli fosterbarn under svåra förhållanden i en liten by i Småland. Allt blev väl för mamma också, som fick fira sin 90årsdag tillsammans med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Gud är god!!!

Ja tänk om!!! Jag tror att vi liksom Jesu moder Maria skulle ha sagt:"Men hur skall detta ske?"
Vi vill ju bara tro det som förmodas vara möjligt att genomföra.

Med dessa julreflektioner vill jag önska er alla bloggläsare, som glädjande nog är ganska många, en god fortsättning på julen.Och så fortsätter vi med att sjunga våra vackra julsånger.
Vill tala om att det i dag är fruktansvärt halt ute och jag är för sjuk för att gå ut och sanda. Må allt gå väl för det lilla antal människor som passerar detta hus!
Just nu kommer min vän Stefan. Skottar, sandar och strör lite salt på trappan! Jag bjuder på kaffe.
Grattis till Isak, som i dag fyller fem år!Hurra,Hurra,Hurra!!!!Ett gott köttben ska du få när vi ses efter jullovet.

onsdag 26 december 2012

Annandag jul 2012.



                    I går kväll kom Isak och jag hem från Hjortkvarn där vi tillbringade julafton tillsammans med
Lennarts mamma Margit och yngste sonen Kristian. En lugnare julafton kan man ej tänka sig.På  landet , mycket snö, god mat och firandet ( i mindre skala) av Lennarts 60årsdag.Kunde ej vara bättre!

 Goda vänner kom tidigt på julaftonens morgon för att vara med och dricka det traditionsenliga julaftonsmorgonkaffet. God tårta hade de med sig utöver julklappar och presenter.

En underbar ekologisk julskinka åts senare tillsammans med sedvanlig god julmat. Margit och jag fick, med hänsyn till ålder och sjukdom, sitta och bli uppassade dagen lång.

Julklappsutdelningen var för min del en stor och glad överraskning då jag av mina snälla barn och deras familjer, fick ett paket innehållande en Ipad, som jag kommer att ha stor nytta av. Så nu blir det att steg för steg bekanta mig med denna. Pratade för en stund sedan med Sven och Maria med hjälp av denna fantastiska grej.Man häpnar!.Undrar om inte Georg i sin Himmel fröjdar sig med mig. Enligt vad som stod på juklappsadressen så var den tanken aktuell bland gåvogivarna.

När vi vaknade på juldagens morgon visade det sig att det kommit 15 centimeter snö under natten så Lennart satte fart på både snöslunga och traktor för att vi skulle kunna ta oss ner för backen till stora vägen.
Efter god lunch började så färden på snöiga men plogade vägar mot Örebro.Mina planer var att åka till familjen Awad där det fanns ytterligare ett " julaftonsbarn", nu 39 år , som skulle ha firats och hela familjen med Kerstin ochn Awad, Mikael och AnnaLena med barnen William, Matilda och Gustav, Magnus och Lisa med sin Liam samt värdparet Mattias och Katrin skulle ha samlats denna juldag.Tyvärr vågade jag mig ej dit, på grund av förkylningen med halsont, hosta och stor trötthet. Men jag brukar efter en kort tid bli bra igen och vi ska då ta igen det.
I dag kom ElseMarie, Lasse, Linn, Filip och Tobias hem från en lyckad helg på Loka Brunn där de också denna jul haft hand om underhållningen tillsammans med goda vänner. De har en stor uppgift där och trivs som fisken i vattnet. Vem skulle inte göra det? Inte behöva tänka på att köpa mat före jul!
Jag har julskinka nummer två i kylskåpet och den ska griljeras i morgon. Behändigt pålägg till jullimpan!!!

Nu är jag som vanigt så trött, så trött och säger GodNatt! Sov gott!. Vi hörs igen! Gud är god.

lördag 22 december 2012

Ännu en lat dag 2012.



              Den här veckan skulle kunna kallas "lata veckan" med tanke på hur lite som blivit gjort. Tråkigt att inte komma ut på stan på hela veckan.
Snö har fallit om än i mindre mängd och temperaturen omkr minus 5 varje dag. Jag har sovit mer än jag varit vaken denna vecka. Känner mig något bättre i dag men har fortfarande lite ont i halsen. Varje dag tänker jag att i morgon är jag frisk.
I morgon har jag lite smått att pyssla med, om jag orkar och sedan blir det sedvanligt julfirande, som jag berättar om senare, eftersom jag inte vet exakt hur det kommer att se ut.

Har i dag tänkt igenom gångna jular ända från barndomen då man blev glad för ett par strumpor och andra klädesplagg, som man fick av föräldrarna. Men min bror Helge fick jobb och köpte en gång en fin blå halsduk, en annan gång en silverkedja meds ett krusifix.Det var annorlunda julklappar och det är väl därför jag aldrig glömmer dem.

I dag har jag ringt och tackat för en del julkort, som jag fått. Jag har ej på många år skickat julkort så jag beundrar mina vänners uthållighet. Dock är den tiden förbi då man klistrade upp dem på en dörr, så många som de var. Antalet minskar för varje år och nu, mina vänner, säger jag till er ALLA.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!  BARA FÖR ATT JAG ÄR FÖR TRÖTT OCH VILL TILL SÄNGEN.Och inte skickar några julkort när det kan göras så här smidigt tack vare Facebook.
SÄKERT KOMMER JAG ATT skriva ytterligare inlägg innan NYA ÅRET bryter in.
I Lukas 2 kapitel kan vi läsa om den fantastiska natten då övernaturliga ting skedde på vår jord.

fredag 21 december 2012

Grå dag, både ute och inne 2012.



 Så blev denna dag! Feberfri strod jag på benen och funderade på vad som bäst behövde göras. Gå till banken och ta ut pengar till julklappar? Gå på stan? Baka kakor?
Lennart kom och bar upp de tomma julkartongerna och lite annat till vinden. Sedan skulle han firas på jobbet med anledning av den kommande 60årsdagen på julafton.
 Jag skickade pengar för räkningar med privatgirot.

Jonas och Jenny skulle ta en titt på sitn nyinköpta villa och kom hit och fikade på hemvägen. De är mycket nöjda. Jag också. Mest med tanke på vedspisen i köket och täljstenskaminen i vardagsrummet.
Min goda vän Marianne kom med julblomma och godis! "Bara för att visa att vi tänker på dej". Så glad jag blev!.Ettkort med inbjudan till Grötfest i kyrkan på nyåret, kom med posten.

Av Jonas och Jenny fick jag en amaryllis och ett foto av Thea att sätta på kylskåpet. Mysigt!

Tidigare på dagen deppade jag lite.Nu torkade jag tårarna. Gamla tiders entusiasm för julen, köpa julklappar och så´nt som hör julen till finns inte och då kan man bli lite nedstämd.
Men så blir man uppmuntrad av vänners omtanke och så rullar det på igen.Naturligtvis har denna veckas förkylning satt sina spår, så jag skyller tårarna på detta.Mesta delen av dagen längtar jag till sängen.
Dit tänker jag dra nu.Det minimala antalet julklappar jag hade tänkt köpa kan vänta till efter julhelgen då jag hoppas att vara fullt frisk.Alla vet om min situation.
Rapport meddelar att de två kvinnor, mor och dotter, från Iran , som sedan de blivit kristna,  tillhör en Frikyrkoförsamling på en ort utanför Örebro nu fått uppehållstillstånd i Sverige. Vilken glädje för dem och för alla engagerade.Dottern sa att hon var förvånad över att det väckt så stor uppmärksamhet!

Hoppas nu att få sova gott utan att blöda näsblod, som förra natten. Jag önskar er alla en God Natt!

torsdag 20 december 2012

Konstig vecka 2012.



               I mitt förr inlägg skrev jag om söndagen den 16 dec.
På måndagen vaknade jag och var sjuk. Ont i huvudet, feber, hosta och ont i halsen. Förra året blev jag sjuk på samma sätt på julafton och tillbringade julen i sängen.
Den här dagen kom inte Isak så jag sov en hel del och det brukar hjälpa.Tisdagen likadan. Satt en stund och sorterade en del foton.Onsdagen fortsatt förkylning men jag fick skjuts till affären och handlade mat. Sedan borde jag ha lagt mig men icke! Jag överskattade mina krafter och bakade sex jullimpor. Helt slut kom jag i säng.
I dag, torsdag gick upp och fikade med lussebulle och tänt ljus. Mer orkade jag inte. Har sovit sex timmar i omgångar under dagen och nu är det dags igen. I morgon kanske Thea och hennes föräldrar kommer på en fika och det vore sååå  roligt om jag var i form då.Gode Gud, tack!!

I landet har det tilldragit sig att det varit upplopp i Göteborg, där någon elev på en skola skrivit kränkande osanna saker om en del flickor. Polisen fick lite extra att göra med att fortsättningsvis hålla ett öga på eleverna som gjorde upplopp. Den utpekade nekar. Pensionen ska höjas med 500 kr. Tack för det, men är det inte så att Bostadstillägget sjunker i samma takt som pensionen höjs. Existensminimum bestämmer över den som har låg pension och är berättigad till Btill. Det skar sig lite eftersom man i nästa andetag berättade om en papperslös invandrarfamilj,som är utvisade men gömmer sig. Någon onämnd välgörenhetsorganisation ger dem 2000 kr i mån att ha till mat. Invandrarmamman var orolig för jullovet när barnen inte får mat i skolan och dagis. Tror att många skulle vilja hjälpa till med mat och annat men de papperslösa lever och bor i tysthet förmodar jag. Men låt oss hjälpa där vi kan!.Ibland kan vi ana oss till att någon behöver en slant och då ska vi ge av det vi har och både ge och få glädje av ett sådant "tilltag".
Ja, det var dagens hälsning. Jag önskar God Jul lite senare i veckan.Nu ska jag fortsätta dagens avbrutna sömn.Är ledsen för att jag ej kunde fira Joel på hans födelsedag i dag. Åker dit en annan dag.

söndag 16 december 2012

Lunch i Hovsta, 90årsfest för IngaLisa.Lite år 1964.


      Så var det söndag igen. Milt väder med bara minus 3. Omväxling kan man säga. Fick åka med Fredrik och Anna, Johannes och Lovin till Hovsta där det, som alltid, serverades en smakrik lunch.

Min goda vän IngaLisa fyller 90 år i dag och i Sv. kyrkans församlingshem i Hovsta stod ett dignande kaffebord dukat. Allt bakat av födelsedagsbarnet. Endast de olika hemgjorda tårtorna hade vänner och familj bistått med. IngaLisa är inte vem som helst precis. Hon hinner med det vi andra bara önskade att kunna göra. Om jag haft en telefonkamera så hade ni fått se ett foto på denna vackra dam. I stället för presenter ville hon ha pengar till en Musikskola i Sydafrika, som hon via dotter och måg har,direktkontakt med.

På julafton fyller Ullas man Lennart 60 år och i dag firades han av församling och vänner från bygden, lite i förskott.

I mitt förra inlägg berättade jag om IngaBrittas återresa till sitt älskade pojkhem i Brasilien. Mamma var ledsen men fick lite annat att tänka på då Sven den 19 juli , i sällskap med sin kompis Rejo, kom på besök och stannade i 3 veckor. Sven var ju en tidigare sommar med Rejo till Finland och nu fick Rejo se lite mer av Sverige. Han hade inga släktingar annat än i Finland, vill jag minnas. De fick låna cyklar och tog sig med dem både till Oskarshamn och andra platser.

Den 28 augusti fick vi budet att Georgs styvmor avlidit. Hon hade ju varit mamma under hans uppväxttid. Han var ett par gånger och hälsade på henne på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm.Den 19 sept. gravsattes hennes urna i Uddevalla, i samma grav som Georgs mor.

Den 17 sept. kom mamma med sin väninna Anna till oss. De hade varit ett par veckor hos Karin och Helge på Mörkö och hade haft trevligt med utflykter lite här och var. De stannade i 10 dagar.

Naturligtvis var det fortfarande tomt efter IngaBritta, men, som vanligt; fanns vännerna i Mederhult och där fanns också mycket att göra i hushållet när mamma Ingegerd hade mycket att bestyra med djur, säd och potatisupptagning. Mamma trivdes där och hon kände sig hemma med familjenoch hjälpte gärna till med det som behövde göras.På det viset gick hösten och mamma hade glädje av att både vara till nytta och att slippa ensamheten. Hon trivdes så bra med barnen och de med mamma.

Den 4 december var det så dags för lillasyster Stina att ta sin sjuksköterskeexamen. Mamma åkte till Jönköping och med anledning av att två närstående hade tillåtelse att vara med och ingen av syskonen hade tid blev det mamma och Georg som var med på den stora dagen.Äntligen fick Stina den efterlängtade broschen!
Hon åkte med Georg till Lesjöfors och vår nya villa. Vilken hjälp för oss!Hon skötte om hem och barn, städade, bakade och lagade julmat. Hon var så trött när julen kom.Men för oss , som hade fullt upp med julruschen i affären, var det till stor glädje och jag kan ännu i dag känna tacksamhet för att vi kunde komma hem till ett dukat julbord och ett julstädat hem, trött som jag var.Det är inte så illa att ha småsystrar.   Vi hade det sedan  mysigt hela helgen med många gäster och  visiter hos goda  vänner.
 Mamma firade jul i Olofström. Nyårshelgen firade Stina och mamma i Högskulla.

Vi fick till nyår besök av Georgs kusin Bengt, bosatt i Kristinehamn, och hans fru Gerd, döttrarna AnnMarie och Margareta. Vi fick fin kontakt då vi var på mor Annas begravning och ville ses igen.Tror ej att vi träffats tidigare.


Nu var det alltså slut med år 1964 och nästa år blir det stora förändringar i vår, något omväxlande, tillvaro.
Om detta ska jag berätta efter julhelgen! Leker nämligen med tanken att ta jullov vad gäller"forntiden" för att ägna mig åt sådant, som måhända inte är lika roligt, men som nödvändigtvis måste göras före jul.
Men jag kan nog ej låta bli att höras.
Nu önskar jag er alla en God Natt och Guds rika välsignelse. Gud är en god Gud, som vill oss gott!





lördag 15 december 2012

Julkosert i Lundhagskyrkan 2012.Lite mer år 1964.




                                                   
                                        
           Pingstafton 1962. Direkt efter skolavslutningen.            Familjen sjunger tillsammans ibland och övar
           Examenskläderna på och om en stund åker vi               emellanåt.
           till  mormor där Ulla stannar tillsammans med
           kusin Lena.
          

         I kväll har jag varit på en fin julkonsert i Lundhagskyrkan där Sven och hans fru Maria är medlemmar.
         Eftersom de båda är utbildade musiker så leder de kören. Sven spelar och Maria dirigerar kören med
         entusiasm som smittar av sig så hon får alla med sig. Det var en skön upplevelse.Ungdomskören och
         dansare fanns också med.

       Natten till i dag snöade det och höll på hela förmiddagen. Fick hjälp med skottning i morse men nu är
       det nästan lika illa. Det blir att ta itu med i morgon. Tursamt nog har jag dotter och måg på nära håll
       och två vänner som också ger en hjälpande hand när det behövs så jag klagar ej.
       Men nu är det så att jag är för trött för att skriva mer i kväll.Fotona ovan skulle  ha varit inne tidigare
      men det är ju först nu jag lyckats efter alla försök. Så därför! Godnatt alla bloggläsare. Sov Gott!         
        

         

fredag 14 december 2012

Hoppets Hem i Porto Alegre, Brasilien.



                                                  Här är pojkarna, som IngaBritta hade hand om på Hoppets Hem,
                                                  Pengar och annat kom från Sverige.

                             

                                                                                                                                                                                             

Julbaket fortsätter 2012.Mer från år 1964.


Ja det lönar sig att vara envis. Dessa små foton(som kanske blir större om man trycker på dem) är från vår fantastiska jul 1963 då IngaBritta under året kommit åter från Brasilien.Överst t.v. sitter Kerstin, Ulla, Lena(med Berit i knät), Anders och Sven. Nederst t. höger Mamma i mitten. Samtliga deltar när IngaBritta ska öppna alla små paket, som svågrarna Sune och Georg roat sig med att knyta på ett långt snöre för att skoja med henne.
Helge, Karin och Christer var inte med på julafton men kom på juldagen.

I dag är det minus 10 grader och snön ligger kvar. Löfte om mera i natt.
Jag har bakat fruktkaka, strass och kumminskorpor. Inget utöver detta. Allt går sakta numera. Men nu ska vi till år 1964 då det var liv i tanten, vill jag säga.
Det var ett år då mycket av vikt hände. Nu tar jag mors dagbok till hjälp.Om det blev många besök hos mamma ett par år efter IngaBrittas utresa, så kan jag försäkra att det blev ännu fler nu när hon kommit åter.
Hon kom hem i maj 1963 och under det år hon var hemma åkte hon i sin lilla morris omkring i landet och samlade in kläder, leksaker och pengar till pojkhemmet. Mor skriver att hon en dag var hos Erik (som grundade Erikshjälpen) och fick mycket leksaker och kläder. Allt packades i stora trälådor som sedan häåmtades av lastbilo och kördes till hamnen i Göteborg för att gå med båt till Brasilien.Övervåningen hos mamma var som ett klädmagasin men Brasilien var på den tiden ett fattigt land. Inte så i dag, tack och lov!
Den första april 1964 kom mamma till oss i Lesjöfors och blev oss till god hjälp när vi skulle flytta in i villan.
Hon skötte om hushållet så Georg och jag kunde ägna oss åt att måla och greja i villan på kvällarna. En dag tog jag ledigt ett par timmar och tog mormor och barnen med till Baptistkapellet där filmen "Barnen från Frostmofjället" visades.Här var både lokal och film tillåtna. Annars var det inte tillåtet att gå på bio utom någon enstaka gång och då inte "vad som helst". Tänk att jag fått vara med och se förändringen.
21 april kom IngaBritta och några dagar senare åkte de hem via Skövde och Vimmerby.

På mammas födelsedag den 16 maj, som var pingstafton kom alla barnen med familjer hem för att fira henne på 65årsdagen.Den 18 fyllde Ulla 10 år och hon blev "stort" uppvaktad. Dagen efter åkte vi hem.
I mammas bok läser jag om hur IngaBritt hade avskedsmöten på olika platser.
 Den 22 till 27 juni var hon i Lesjöfors för att säga adjö till oss och till alla vänner där.Familjen Engstad skickade regelbundet via församlingen i Skövde, pengar, liksom flera enskilda personer och församlingar gjorde så hon på detta sätt kunde få lön varje månad. 
Så kom den svåra dagen då IngaBritta åter skulle säga adjö till mamma.Mamma skriver:"IngaBritta åkt till Brasilien i dag.En svår och tung dag för mig. Jag har gråtit förtvvivlat. Vännerna från Mederhult varit här och tröstat mig.De stannade till kvällen."
I slutet av juli kom dagen för återresa och denna gång med flyg.IngaMaj, Stina och Georg åkte till Torslanda och vinkade av henne.


Nu hade jag faktiskt nästan lyckats med att få fotot med pojkarna och IngaBritta från "Hoppets Hem" in på bloggen men gav upp. Gör ett nytt försök på ett nytt inlägg. Nu är det sovdags igen! Vi hörs!
       

torsdag 13 december 2012

Luciamorgon i TV 2012. Vänträff, kurs i kyrkan.



     Dagen började bra me Luciatåg i TV, kaffe m lussebullar(!) och tända ljus. Hann baka Nötrutor innan en god vän, som jag ej träffat på ett par år, kom och hämtade mig till sin villa i Adolfsberg, där hans fru väntade med kaffe. Så trevligt att mötas igen.
På kvällen grupp i kyrkan. I kväll pratade vi om Jesu födelse och läste från Lukas första och andra kapitel. En del av gruppen kan mera, andra mindre om vad som står i Bibeln om denna stora tilldragelse och det gör att det blir ännu mera intressant. Man får fråga och göra påståenden och så samtalar vi. Innan vi börjar äter vi tillsammans och i kväll var det ris och en god gryta med flera olika tillbehör. Så gott!

Hemma igen fick jag telefonpåringning från min kära Linn, som berättade att hon och fästmannen skulle titta på en hundvalp nästa vecka. Hon saknar Isak och har länge sneglat på hundvalpar till salu. Får se hur det utvecklar sig.
Men nu får det i dag räcka med "Nutid". Tar "Forntid" en annan dag. Må så gott!

onsdag 12 december 2012

Julbord lagom stort. Sååå gott! Lite 1964..


  
                    Jaa, det var i dag det skulle bli Julbord i Immanuelskyrkan och glad var jag, som gillar julbord, om de är i en storleksordning som man trivs med. Inte behöver "hoppa över" en del godsaker. Jag visste sedan tidigare år att det skulle bli precis i min smak så glad drog jag dit. Julmust, sill, potatis, bröd, smör,ost, julskinka, lax med olika såser, rödbetssallad,janssons frestelse, prinskorv, köttbullar, omelett så god. Möjligen har jag glömt något. Underhållning av den egna orkestern samt Luciatåg och naturligtvis kaffe och pepparkaka.Onödigt att räkna upp all maten? Nja, säg ite det! Den här bloggen kan komma att läsas om ett antal år, av dem som lever då och om Jesus dröjer med sin ankomst för att hämta oss till sej. Ingen vet dag eller stund för denna stora tilldragelse.
Jag kom att sitta mitt emot en bekant från min hemtrakt. Namn Håkan Arenius. Vi kommer ursprungligen från samma församling, Baptistförsamlingen i Fårbo.Han är åtskilliga år yngre än jag men jag minns när han som barn kom med mor, far och storasyster till de tältmöten som varje sommar var den stora händelsen i den lilla församlingen.

Kan berätta att snön ligger kvar och kylan är OK.

Nu drar vi bakåt till år 1964, som blev ett spännande år för vår familj. Vi hade nu haft två goda år och det blev också detta år. Husbygget som på börjades året innan var en stor grej. Inom mig hade jag tanken att vi ska göra det så bra som möjligt för den som ska ta över efter oss. Kände på mig att detta blir kortvarigt. Jag oroade dock ej familjen med min tankegång och våra vänner såg det som att vi förstärkte våra bopålar i samhället.
Omkring Nyår kom en dag Missionsbaneret där det meddelades att den nuvarande juniorsekreteraren KarlErik Mattsson skulle sluta sin tjänst. Jag minns att jag tog tidningen, visade den för Georg och sa:" Vad tror du det blir av det här?" Han slog bort det med några väl valda ord. Det gick en tid och så kom ett brev med förfrågan om Georg kunde tänka sig att ta tjänsten efter KarlErik. Det var ju någostans åt det här hållet hans tankar gått sedan hösten 1960 då han första gången var med på Bibelskolan i Örebro. Det enda han visste var att Gud talade med honom om att Han ville ha honom på heltid i sin tjänst. Så egentligen var både han och jag förberedda på att något i den här stilen skulle hända förr eller senare.Genom att Georg varit med i många sammanhang på Riksplanet och dessutom på olika sätt hade ständig kontakt med Missionen i Örebro så var det ej "skrämmande". Ändå minns jag att han sa att han kände sig så liten inför uppgiften. Att säga "ja" till Gud är alltid ett övervägande.
 
  Vi var naturligtvis sedan tidigare bekanta med KarlErik, Barbro, Lena och Peter och nu föll det sig så att de blev våra första gäster i vår nya villa."Ett snyggt hus, men o, vad gardiner", skrev de bl. a. i Gästboken.Detta med gardiner var Barbros jobb under de tre dagar de gästade oss. Vi var nyinflyttade och gardintyg med tillbehör var inköpta. Jag kan ännu i dag känna av den glädje hon beredde mig genom att sy och sätta upp dessa gardiner. Hon behärskade den konsten och var mycket intresserad och jag överlät med största nöje denna syssla. Jag lagade mycket hellre mat och kaffe. "Roligt att få mötas som  företrädare och efterträdare" kan man läsa i Gästboken. Vi flyttade in i slutet av april.

Nu ska jag avsluta dagen med en bön för den som i kväll är ledsen och som behöver uppmuntran. Gud vill oss väl och Han vet om våra innersta tankar. Sov Gott , kära bloggläsare. Jag är glad för er alla!                                    
              

tisdag 11 december 2012

Dagen är slut och jag också...



             "Ni skulle bare vete  hur trött ja e"! Bakat fyra Saffranskransar och 100 Drömmar. Nej jag ska inte ha alla själv. Sååå tacksam jag är för att jag får gå och lägga mig utan att ta rätt på röran i köket. Käre Gud låt mig vakna frisk och pigg i morgon så jag kan göra det då! Amen!

Ger inte upp! 2012.





                                         Varsågod, några bilder här!



måndag 10 december 2012

Intet nytt 2012.Går tillbaka till år 1963..



       Går till år 1963 som avslutades med julfirandet i Figeholm.Nu var det två år sedan Georg opererades och Gud hade åter varit framme och gjort att allt gick bättre än beräknat.
På hösten var Georg åter i Örebro på Bibelskolan och tankarna på att på heltid få ägna sig åt Evangeliets glada budskap växte sig allt starkare inom honom och jag var helt inne på samma linje.

Att fortsätta i affären var enligt läkarna inte rådligt då bl.a. handskandet med pengar över disk kunde medföra smittofara. Efter en tids hemmavistelse blev han erbjuden ett arbete på en ganska nystartad firma, som kallades Elektroprodukter, tror jag. Bara ett fåtal anställda. Georg hade någon administrativ funktion och deltog också i tillverkningen av eluttag för rakapparater att monteras i badrum. En välkommen nyhet.

Det innebar så klart också ett lyft för ekonomin. Nu var jag van vid att ensam ,med tillfällig hjälp, sköta affären, och kunde hålla flera bollar i luften. TV köpte vi till jul 1961, då Georg blivit frisk.En fin julklapp. Svartvit och enligt Svens tidning M åndags P osten en Grundig för 1023 kronor. Naturligtvis svartvit. Färgtv fanns ännu inte. Tvättmaskin hade vi köpt samma år som Georg blev sjuk, alltså år 1960. Det underlättade arbetet avsevärt. Georg var överförmyndare i bygden och i början av varje år kom pengar för det gångna året in och vi använde dessa pengar till sådant som var lite"utöver det vanliga." Sysslan som överförmyndare hade han också under sin sjukdomstid. Det gick att sköta via brev och telefon.
När Sven var 9 år började han spela piano i skolans musikundervisning. Han var duktig,men det svåra var att vi inte hade något piano .För att öva följde Georg med honom till Saron och det höll de på med ett helt år. Vi funderade på om vi skulle köpa ett piano då det skulle vara lättare för Sven att kunna öva även när inte pappa hade tid att gå med till Saron.Läraren uppmuntrade oss till detta. Vi åkte till Stockholm och köpte ett piano. Hur hade vi råd med det egentligen?  Ett åkeri i samhället tog hem det vid tillfälle. Nu var lyckan stor. Sven övade och övade och blev allt bättre på att hantera pianot.Han var också med i samhällets musikkår och spelade där klarinett. Det var två eller tre grabbar ytterligare, som spelade och de fick nya, fina uniformer, vilka betalades av Baron de Geer.Det var så trevligt att se de där unga killarna spela med de vuxna och alla klädda i sina uniformer.


Under år 1963 fick vi av vår vän Byggmästare Sigurd Östin erbjudande om att få köpa en av fyra tomter som han köpt in. Troligtvis av kommun. Inte så långt från affären. Han erbjöd sig att bygga till ett bra pris, snäll som han var.Bredvid vårt hus skulle han bygga åt sonen John och hans familj.
Vi accepterade och nu började en rolig tid med ritningar och beräkningar hit och dit. Naturligtvis hade vi Gud med i våra planer. Våra tankar om att "bryta upp", som vi så länge haft inom oss, var det ingen annan som visste något om.Bara vi två.
År 1963 ser jag i gästboken att vi hade många besök,även av folk utanför samhällets gränser. Stort vinterläger med förläggning i skolan under sportlovet.( Mycket snö i Lfs och en fin slalombacke.) I samband med lägret alltid någon familj som bodde hos oss. Mathållningen sköttes i skolans kök av medlemmar i församlingen. Lägerungdomarna kom detta år från Stockholm.  Andra år från andra platser. Ofta var ledare från Örebromissionen också med.Kontakten med Örebrofördjupades efterhand.Bl. a genom kontakter på de riksläger, sommartid, då Georg ofta var med som ledare.

Året avslutades på nyårsafton med bjudning hososs då både vuxna och barn fanns med.
Nu blir det år 1964 nästa gång.  Ha en skön kväll!  Gud är god!     



söndag 9 december 2012

Omväxlande söndag, 2012.



            Det blev en fin dag i dag också . Bestämde mig redan i går kväll för att ej gå till kyrkan eftersom det skulle bli kallare i dag. Tittade på TVgudstjänsten. Lyssnade till de vackra adventssångerna och tog emot Välsignelsen.
Elsemarie ringde och berättade att hon skurit sig i ett finger då en blomskål gick i två delar då hon var på väg till köket med den. Hon hade väldigt ont och Lasse hade fått ryggskott. Vi skulle på eftermiddagen fira deras rektorsexamen och Ulla och Lennart var på väg. Jonas och Jenny med barnen skulle också komma. Vi skulle också fira Jonas som nyss fyllt 31 år.

I onsdags hittades ju Ullas och Lennarts goda vän Birgitta död  och i dag var det parentation i Pingstkyrkan i Hjortkvarn. Sonen Markus med sin fru, bosatta i Skåne var där. De blev natten till torsdag väckta av två poliser, som meddelade att Markus mamma var död. I dag var vänner till Birgitta samlade i kyrkan. Man hade ordnat med en minnesstund efter gudstjänsten då vänner fick tillfälle att berätta sina minnen. Markus hade sagt att det kändes så bra." Det är ju här jag har er alla som min familj. I Skåne vet man ingenting om  mamma, så därför känns det bra för mig att få möta er just här."
 Lennart, som är pastor har haft många parentationer men den här var den svåraste han haft att genomföra, på grund av deras nära relation vad gällde gudstjänster och sammankomster i kyrkan under många år.

När gratulationskaffet  med smörgåstårta var avklarat hos Rektorerna ville Elsemarie att Jenny, som är läkare, skulle titta på hennes onda finger. Det blev färd till Akuten för Elsemarie och Lasse medan vi andra fortsatte ut genom dörren, på hemväg som vi var.

På hemväg från USÖ ringde Elsemarie och sa att det syddes två stygn och att hon borde ha kommit genast när det hände för att få snygg läkning. Sjuksköterskan hänvisade till Vårdcentralen för senare borttagning av stygnen."Nja, jag har en syster som är distriktssköterska", sa EM. Det visade sig att sjuksköterskan var bekant med Kerstin och läkaren som sydde hade varit AT läkare tillsammans med Jenny. Världen är inte så stor, som man brukar säga.

Fick också i dag se bilder på det hus som Jonas och Jenny köpt i veckan. Bra hus och järnspis i köket. Det senare något som jag skattar högt.Roligt att ha den lilla familjen kvar i Örebro.
Ja så förflöt denna söndag. Jag har varit så pigg i dag. Inte trött, som det händer att jag är ibland. Det känns så bra och jag hoppas att det skall fortsätta så kommande vecka,  för nu har jag skrivit en ny "attgöralista" och hoppas att det ska gå snabbare att få slut på den än den jag skrev i måndags.

Jag skulle fortsätta med år 1963, då vi alla firade jul hos mormor. Det blev en trevlig julafton på flera sätt. Att få vara hemma i barndomshemmet, att IngaBritta var hemma denna jul och att kusinerna fick träffas. IngaBritta hade några beundrare lite här och var och detta gjordes spektakel av. Georg och Sune slog in ett stort antal små paket som knöts på ett långt snöre och IB hade ett fasligt sjå med att reda ut allt. Jag vill minnas att hon utöver detta fick två armbandsur av olika beundrare. Innan hon reste till Brasilien  var hon ju på flera platser i landet, som evangelist och flera små församligar stödde henne ekonomiskt. Hon var duktig att skriva brev och höll kontakt med många genom brevväxlingen. När hon nu återvänt till Sverige hade hon sina vänner kvar ute i landet och i Figeholm hade man ej heller glömt henne. Glad, hjälpsam och intresserad av människor som hon var. Till vissa familjer var hon lite extra "bunden" och det hände att någon ungkarl i en familj där några syskon bodde tillsammans, satte ett visst hopp om en framtid tillsammans med henne. Det var bara det att hon var sådan att hon vann hjärtan var hon än befann sig.

Nu har klockan åter blivit sängdags och nu säger jag GodNatt  och intar min sköna säng.
Ser fram emot en bra vecka! Gud är med varje dag och Han är så god.



lördag 8 december 2012

Vilken dag! Sol, snö och 5 minus! Tidningen Måndagsposten år 1961.



   Ja, kan man tänka sej, vilken vacker vinterdag vi haft i dag. Jag skulle till matvaruaffären mitt på dagen och blev helt betagen. Solen sken, snön lyste vit och perfekt temperatur. Jag njöt av promenaden till "min" affär på Lövstagatan.Den är lagom stor. Jag hittar vad jag behöver och jag känner igen personalen.Lagom stort utbud har de också.
Nyheterna i dag berättar om en tyfon som dragit in över Filippinerna och som hittills tagit minst 500 människors liv. Vidare står det i tidningen om att många människor i Örebro lever i misär. Ett par makar i Kumla samlar julklappar,som på julafton ska delas ut i Nikolaikyrkans församlingshem. Skulle gärna velat vara med där men har ej tillfälle. Så mycket skulle kunna göraas men det är ej heller lätt att få veta vilka som verkligen behöver.Hoppas nu att de som behöver hjälp vågar gå dit. De flesta vill ju försöka klara sig själva och inte ta emot hjälp utifrån. Jag växte upp fattig och fick kläder från familjer i samhället.Minns hur glada vi var för den hjälpen.Men det är kanske lite annorlunda att få på det sättet och att gå till en kyrka och ta emot. Ser med intresse fram emot att få höra hur det går.

I mitt inlägg i går återgav jag ett brev som Kerstin skrev till pappa under hans långa bortavaro på sanatoriet i Arvika år 1961. Hon gick då i tredje klass. Ulla hade ännu inte börjat skolan. Läsa kunde hon men inte skriva, i alla fall inte brev, så hon ritade teckningar och skickade.

Sven gjorde en tidning som pappa fick. Jag hittade de två små arken i lådan i källaren, som jag tidigare      nämnt om.  Texten är indelad i avdelningar men nu skriver jag " rakt av".
                                  Tidningens namn: M åndags - P osten
Sid.1       En ung pojke i Falsterbo, Lasse Öst, har fotograferat Månens baksida.Han är mycket intresserad av uppfinningar. Den 27/3 1961 skickade han upp en satelit på 30 kg runt jorden. Han har fått diplom och ett pris på 1.000 kr. Han går i läroverket i Falsterbo.           Hollywood:Filmskådespelaren Gary Cooper avled på lördagen i sitt hem i Hollywood till följd av canser. Hon var vid sin bortgång 60 år.                 

Storken har kommit till Göteborg och Slottsskogen i inte mindre än tre exemplar.Varifrån och varthän vet man ingenting om.Museichefen på Naturhistoriska Dr Bengt Hubendick är glatt överraskad när MP meddelar nyheten.
                                         Köp Grundig TV 1.023 kr.
Sid.2     Måndag 18.00. Måndagsposten. In och utlandsnytt för flickor och pojkar.
Stort fyrverkeri i Stockholm. I dag har det hållits stort fyrverkeri vid slottet ty det är i dag 15 ÅR SEDAN
KRONPRINSEN FÖDDES. Mycket fest har hållits och Filipstadsvakterna marcherade genom staden och Horn Musiken spelade.
                                      KÖP SIEMENS TVÄTTMASKINOCH CENTRIFUG HOS NISSES
HUSHÅLLSHANDEL LESJÖFORS.

Sid.3. MP Forshaga. Isbjörnar har kommit till Finnskoga i Norra Värmland. De simmade i Klarälven ner till Sunne och det säjs att de har varit synliga i Forshaga också.

Ett lejon smet i går ur sin bur på Skansen.Han hoppade till Isbjörnarna och stannade där. Vid 22-tiden i går fick man tag i honom.
Skivbörsen:             1.  Pe Pe - Jörgen Ingman  2. Angeliqe - Dario Compeotto  3.Sucu Sucu - Eddie Christian. 4. Baby Sitting Boogle- Buzz Clifford. 5.Swoy - Bobby Ryddel. 6. Å Maria jag vill hem till dej - Hasse Burman. 7 Cacutto - Jan Malmsjö.8. Wooden heart - Elvis Presley. 9. Minns du den sommar - Gunnar Wiklund.  10. I will have the last dance  for you -Domito Jo.

Sid. 4. Dagens sanning.      -   En kvinna bör ha en mans lön.    -Det är lätt ordnat. De behöver bara gifta sig.
- Du är så okunnig i biologi. så du skulle inte kunna skilja på en elefant och en loppa.   - Det beror på hur fast loppan sitter.
Nu följer en stor ruta där det med särskilt stora, fina bokstäver står:     ALKOHOL ÄR ETT MISSBRUK
.En butelj och ett glas bredvid varandra , båda överkryssade. Ska tydligen ge tyngd åt påståendet.

På tisdag fyller fru Alva Kraftling 62 år.          Köp Syntem och Sniclack i Färgcentrum.

Sven visste ju hur långsamt pappa hade det så nu fick han ju lite att ta tag i. Bokstäverna är så fina. Kan ej förstå varför han inte fortsatte att träna välskrivning.

Nu tog jag ett steg tillbaka. Det var år 1963 som gällde förra bloggen så där fortsätter jag nästa gång.
Nu, Gud , tackar jag för denna underbara dag. Så får vi ta en dag, ett ögonblick i sänder tills vi nått det goda land där ingen ondska finns. Släck ljusen och sov gott!                         

Isak blev glad igen.Ulla hos tandläkaren1961.



   Så är det lördag morgon.Bara 5 minus och snön lyser upp vår stad också i dag. Strålande dag.
Kom på att jag ej i går avslutade beträffande Isak. Vi åkte alltså hem till hans hus och jag gav honom "kulor" blandade med kött bullar, som han älskar. Och se! Nu åt han med god aptit. Viftade på svansen och var så glad. Precis som vanligt. Jag sa" tack gode Gud" för jag trodde att han var allvarligt sjuk när han var hemma hos mej. Jag blir ej klok på detta, men roligt var det att se honom glad igen.
Nu ska jag avsluta med att återge från en liten anteckning jag hittade i gömmorna. Ulla var sex eller kanske sju år och hade varit hos tandläkaren. Kanske för första gången och inför skolstarten. Minns ej.
Hon var mycket förtjust över resultatet vid sista besöket. Sätter ett pekfinger i varje mungipa och säger sedan förtjust:" O, mamma du skulle bare vete hur gla ja e för att ja har silvertänner!"

Ha en bra dag och låt oss njuta av den vita snön och hoppas på dess förblivande i samma skick!

fredag 7 december 2012

Srålande vinterväder 2012. Lite från år 1963.


    I går berättade jag om Isak som inte var sig lik. Inte blev jag klokare på den hunden i dag heller. Han gick direkt till hundkorgen, ville inte ha varken mat eller vatten i dag heller. Konstigt!
Nyheterna meddelade i dag om stora oroligheter i Egypten, där de nyss fått ny president men att oppositionen nu vill ha bort honom. I Syrien fortsätter sittande president att hålla sig kvar vid makten och då tillåts hårda metoder. Många har dött och många flyr. Vårt land har tagit emot många flyktingar från Syrien.
Rörigt i vår värld, minst sagt. Undrar hur länge det skall dröja innan Jesus kommer tillbaka och allt åter ska bli som Gud från början tänkt.

Min vän Stefan kom och skottade snö.Det är så julfint ute så nu hoppas vi att det ska få vara så här fram till jul och en bit till. Bara inte kallare, om ni frågar mej!

Jag bad Stefan att köra hem den konstiga Isak, som fortfarande låg med huvudet nedborrat , som han gör när han skäms för att han skällt på andra hundar.Han såg så dålig ut. Just som vi skulle åka ringde telefonen. "O hello Ruth! How are you? Noah here. Are all OK with you?.
Hoppsan, inte var jag beredd på att plötsligt byta språk.Talar alltid svenska och ser inga engelsktalande filmer. Men jag gillar engelska språket även om jag hellre skriver och läser det än talar eller lyssnar till det. Jag fick prata med Noahs man Abdulla också. De ville önska mig God Jul. Jag talade om hur kallt vi har i Sverige. Oj då,i Beit Sahour har de 25 grader varmt och sol. Fast jag vet att det kan bli kallare och även regna där den här årstiden. Regn kan de f.ö. aldrig få nog av.
Så roligt det vara att få höra deras röster. Det är nog tre år sedan de var här och hälsade på, senast. Ska nu skriva också till dem. Till guiden som jag fick brev från häromdagen , har jag skrivit brev i dag.

Vi åkte hem med Isak och jag stannade kvar hos honom. Fikade och inväntade något av barnbarnen. Filip kom och nu fick jag ett par fina timmar. Vet ni hur roligt det är att prata med en nybliven myndig tonåring?
Jag tar alltid vara på sådana tillfällen. Vi hade så mysigt.
Elsemarie hade firats på skolan för sin rektorsexamen och hade rester av en tårta med sig hem.GOD var den!
Skjuts hem och nu är jag i färd med att avsluta den "attgöralista", som jag skrev i måndags. Fick lite ont i ryggen och passar då på att skriva lite.

I Örebro pågår nu en del inbrott. Fördubbling senaste året. Polisen tror att det är kriminella ligor som bryter sig in i husen, även på dagtid.De som drabbats mår mycket dåligt. Nu måste vi alla hålla ögonen öppna och snabbt ringa 112 om vi ser något misstänkt i grannskapet.

Så går vi tillbaka till 60-talet. Då var det ej lika vanligt med sådana brott även om de väl fanns då också.
Jag har ju berättat en del om det märkliga året 1961 då Georg låg sjuk i TBC. Han skrev "hemliga" brev till barnen och de skrev till honom. Min "djupdykning" i kartongen i källaren gav en del resultat, bl.a. i form av brev och jag återger här något av breven." Lesjöfors den 3/2 1961.Kära lilla pappa! Hur mår du? Själv mår jag bra.I kväll har jag badat. Sven sitter och läser. Mamma är i affären. Majny är och rullar håret. Jag sitter och skriver till dig. Det är bandy på radion.Synn att jag inte hann att säga mer än hallå sist när du ringde.Det är så skojigt att skriva till dig.Klockan är nu 5 minuter i halv 9. Du kanske tycker att det är sent. Jag har inte bakat någon kaka än för jag har inte tid. Vi har så mycket läxor. Majny sover här om nätterna. För Ulla är ju i Falköping. Nu leker Sven med en boll. Vi har skickat saker till Ulla i dag. Sven har köpt ett nytt spel som heter Bingo.Jag har rullat håret lite fram jag också. Nu är det paus i Bandyn.Det är väldigt mörkt ute.Bandyn är mellan Sverige och Canada.Jag har fått fel. Det var Hockey. Nu måste jag nog snart sluta.Det är så fint här nu när Majny har kommit. Jag lengtar så efter dig. Sven, mamma och Majny hälsar.
Många kramaroch pussar från Kerstin. Hälsa till farbrorn som fick chokladkaka!
(Kerstin var 9 år )
När Sven började i högstadiet fick han en nyutexaminerad fröken som kom från Stockholm. Mycket duktig och ambitiös. I nutid talas det en hel del om betyg och om hur barnen ska lyckas i skolan. Hittade några små brev från Svens lärare Agneta. Det finns flera. Vi hade inte tidigare fått några brev från lärare och blev mäkta imponerade. Här några exempel.Dessa brev kom med eleverna i slutna kuvert med uppmaning till föräldrarna att meddela om de fått breven och att på intet vis för eleven röja dess innehåll.
"Herr och Fru Landh! Sven är en rolig elev att få ha. Han har humor och arbetar bra.Han verkar överhuvudtaget nöjd med tillvaron." Så lämnades betyg i Geografi, Stavning, Matematik,Historia och Kristendom.
 Ett annat lyder:"Ja så är det dags för en liten rapport igen!Undrar Ni över något så ring mig! Ni är ALLTID välkomna.Jag har denna gång lämnat ganska många betygsuppgifter men det är INTE något slutgiltigt betyg.Mina muntliga betygssättningar spelar stor roll i den slutliga betygssättningen. Så bli inte ledsna om en del skrivningar är underkända.Jag är mycket tacksam om Ni tar tid med läxhjälp i det ämne just Ert barn har svårt för. Högaktningsfullt Agneta Linde"`.I ett annat brev ber hon om hjälp med bilskjuts för att barnen ska få komma till Karlstad för simning. Till Karlstad hade vi minst 10 mil." Det vore så roligt för barnen att komma iväg",skriver hon.

Jag tror det får räcka för i kväll. Ska nu göra ett definitivt slut på "attgöralistan", så jag kan skriva en ny nästa måndag. Ha en skön och fridfull kväll och var rädda om varandra! Ta vara på den tid ni har att umgås i familjen. Den tiden kan man ej få senare. Men titta på TV kan man göra sedan de flyttat hemifrån.
Gud är god.Alltid.

torsdag 6 december 2012

Isak ledsen i dag och jag fick sorgebud.


      En del dagar slutar precis inte som de börjat. I dag var det bara minus 8 och en perfekt stilla vinterdag.
Isak kom och i dag var han sig ej riktigt lik. Han sov till klockan tre. Utan mat, vatten och kisspromenad. Trodde att det var för att matte varit borta några dagar men kom sedan på att det kunde vara lukten av vilt, som låg upptinat i köket. Han har tidigare visat sin avoghet mot vilt,både kött och ben och hundar har ju ett utpräglat luktsinne. Det här är bara antaganden. Vet ej säkert.
Hur som helst så kom matte förbi på hemväg från Sunne, där hon nu avslutat sin treåriga rektorsutbildning och fått den efterlängtade nålen och skriftliga bevis.Lasse var klar ett par veckor tidigare. De har gått på olika utbildningsorter. Säkert skönt för dem båda att de är klara och mycket nöjda med utbildningen.
Hon fick ett fint halssmycke av sin man. På söndag ska vi slå ihop några firanden hemma hos dem. Till detta ska jag göra smörgåstårta.

Denna dag blev en sorgens dag då jag fick veta att en god vän till Ulla och Lennart i Hjortkvarn i går hastigt dött. Denna kvinna var hela bygdens "spindel i nätet". Pensionerad lärare, pastor i baptistkyrkan, lägerchef på somrarna då ensamstående föräldrar med barn samlades till ett par veckors semester. Hon var stöttepelaren i Hembygdsföreningen,ordnade dagledigträffar, höll i trådarna för sommarcafeet i Bo gamla skola Bakade de finaste kakor till detta och mycket annat. På min familjefest nyligen hade jag genom Ulla fått en låda läckra nötformar, som denna kvinna bakat. Jag har träffat henne många gånger i Hjortkvarn och förstått vad hon betytt för bygden. Julmarknaden på lördag ställs nu in. Där skulle hon också varit med. Hon hade avslutat dagledigträffen i går, där det bjudits på julbord,varit och handlat, åkt hem,varit inne i huset. Nyckeln satt i dörren när en god vän efter flera telefonsamtal utan svar, kom dit men hon fanns ej i huset.På gården, bredvid en snöskyffel,översnöad låg hon död..Jag gråter med Ulla och Lennart och alla i Hjortkvarn.
Lennart och hon turades om att predika på de gemensamma söndagsgudstjänsterna. En son i Skåne med tre barn,som hon hade "egenveckor" för varje sommar, och som var så förtjusta i farmor. Ibland undrar man och säger:"Varför?" Men, som det heter: "Döden kan ej någon hindra. Men vackra minnen kan sorgen lindra."

Så lite man vet om dagen som kommer. Gud har dock allt under kontroll och har alltid utvägar. Nu är hon hemma hos den Gud som hon predikat om.

I kväll har jag varit i kyrkan på kurs. Vi fick jättegod sallad att börja med. Sedan föredrag och samtal under kaffepausen. Det blev trots allt en bra kväll. Det man ej kan göra något åt får man lämna åt Gud.

I dag har de på radion meddelat att utbildningsminister Björklund sagt att skollagen måste ses över" för nog måste prästen i kyrkan få berätta om varför vi firar jul." Det skulle ju enligt skolverket begränsas.
I övrigt så är det fortfarande svårt med tåg, flyg och bussförbindelser på grund av de stora snömängder som kommit över vårt land,vilket också upptog en stor del av nyhetsflödet. Får se hur det går till jul. Ska snön ligga kvar eller, som det hänt ibland, ska den smälta bort? Just nu är det sagolikt vackert ute. Så ljust det blir med så mycket snö! Skönt också att det inte är så kallt."Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer.Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner".

onsdag 5 december 2012

Fortsätter med "att göra"listan.


          Minus 8 men blåsigt. Vet ej orsaken men jag kommer inte igång förrän vi 12-tiden på dagarna. Ändå sparkar jag igång med kaffe och bulle vid 8-tiden, ibland tidigare.Nu var det bara att fortsätta med attgöralistan och nr fyra på denna. Vill meddela att jag är nästan klar med den punkten så det blir nr fem i morgon.Tyck gärna synn om! Funderade på om jag skulle bry mig om snön som hade fallit under natten. Jo, jag tog snöspaden och skottade trottoaren. Skönt att komma in efter det ,men snön var lätt och det kändes bra att ha gjort det. I går skottade min snälla granne.

Tittade på TV framåt kvällen och såg Vad som hände 1981 då den ryska u-båten strandade i Blekinge skärgård. Jag tog paus från min "lista" och tittade och kom ihåg hur spännade det var. Nästan som under andra världskriget men den här ubåten släpptes ju efter en kort tid på grund av rädsla för dess innehåll, som vi inte ville ha i våra svenska farvatten. Torbjörn Fälldin, statsminister och Ola Ullsten, utrikesminister hade det hett om öronen i de dagarna.
Nyheterna i dag handlade mest om kaos som snön ställt till med i Svealand, framför allt. Svåra trafikproblem men vi bor ju här i detta land och här kommer det snö, i större eller mindre mängder varje vinter, så varför gnälla?. Vackert är det. Men kyla, snö och blåst samtidigt, det gillar jag inte!

Men nu säger jag att på grund av detta väder så finns inget att berätta i dag och forntiden ska vi återkomma till. Såg i kväll ett roligt foto som Kerstin lagt ut på Facebook. Hon är väl i 5 årsåldern och sover i sin säng med en stor, och inte precis vacker, tomte bredvid sig. Hon älskade denna stora tomte och det är faktiskt kul att bli påmind om den igen. Jag hade totalt glömt dess existens men när jag såg fotot minns jag när vi smög oss in och tog fotot medan hon sov med tomten nära sig. Vi hade nyss köpt en kamera vid den tidpunkten. Tidigare hade vi lånat kamera eller fått hjälp av någon som hade en sådan i sin ägo.Jag minns att när vi bodde i Kil och jag bakade pepparkakor med Sven och Kerstin, gick jag in till grannen, Inga, och bad henne komma in och ta ett kort på  dem.Jag häpnar när jag ser lite i backspegeln. Så mycket har skett på så få år. Ofattbart! Nästan lite skrämmande kan jag tycka!

Men nu, kära vänner, Tar jag kväll och önskar oss en bra dag i morgon, utan snö och med hyfsade köldgrader. Tack Gud för i dag! Har lyssnat till Carolaskivan med julsånger. Det är mysigt medan man stökar till jul.

tisdag 4 december 2012

Kallt i dag också.Jul hos mormor år 1963.



             Nu har jag i flera dagar lovat sända bild på IngaBritta och "Hoppets Hem". Får nu meddela att jag lagt detta " stora" projekt "på hyllan" tills vidare. Det kommer när det kommer och då blir det en överraskning. Saken är den att jag ej kan ta hjälp pr telefon med det här utan måste invänta de konsertupptagna två barnbarn, som finns i Örebro. För personligt besök! Nu går jag vidare.

Kylan kom att stanna  också denna dag. Minus 14 tillåter bara en kort promenad med Isak. Annars ett stilla liv inomhus. Av de nio ogjorda saker som stod på gårdagens lista gjorde jag tre i går och har i dag fortsatt med den fjärde. När jag skrivit klart bloggen ska jag göra den också har jag tänkt.
Jag har också i dag skrivit brev till en vän i kyrkan som förlorat sin cansersjuka man, bara 50 år gammal.Tre barn, den yngsta i 10årsåldern. Jag vet hur det är och jag vet vad det betyder när någon "som vet" hör av sig, så därför...
 
I radion pratar man om "ensamkommande flyktingbarn" och deras olika mottagande, som mestadels är mycket bra. Mat, bostad och skola, goodman och advokat genast i de flesta kommuner som förklarat sig villiga att ta emot. Nu börjar en del kommuner bli tveksamma till att ta emot flera för i vissa fall är det svårt att få fram tillräckligt med bostäder. Migrationsverket har nu också blivit betänksamma vad gäller anhöriginvandringen som beräknas bli alltför stor. Dessutom har de alldeles för mycket att göra så de hinner ej med allt. Märkligt kan man tycka, när vi har så många som går utan arbete. Kan det bli så mycket dyrare att avlöna dem än att ge dem försörjningsstöd?. Jag säger åter som Alfons Åberg:"Jag är så liten så jag förstår inte".

Nu hör jag att grannen är ute och skottar den snö som nyss fallit.Då kan jag vänta till i morgon, då det blivit mera. Mörkt och kallt är det också.

När jag senast berättade om mitt och familjens liv så var det slut på sommarvistelsen  för vår del. Nu var det mammas tur att ha semester. Det brukade hon aldrig ha men i år var IngaBritta i Sverige och tog mamma med till våra släktingar i Kristiansand i Norge. De hann också med besök i Rjukan och i Oslo Trots alla besök som gjordes,även i Sverige på återresan så var hela resan avklarad på 5 dagar, incl. resdagar.
Den sjåtte dagen var de i Vimmerby och mamma skriver att "vi strök och manglade till klockan 12 på natten,för att hjälpa IngaMaj. Sådan var hon, vår moder! Kan ej låta bli att fortsätta ang. mamma.
Dagen efter " hjälpte hon IngaMaj med lagning" till klockan 11 då de åkte hem till Högskulla. Utanför huset stod en familj från Stockholm och väntade.De skulle stanna över natten. Mamma bakade bullar och tre sorters kakor på eftermiddagen. (Frys fanns ej). Nästa dag plockade hon och IngaBritta 10 liter lingon på förmiddagen. På eftermiddagen stod hon på torget och sålde karameller och på kvällen rensade hon lingonen och kokade sylt.Undra inte var IngaBritta var! Hon sprang runt i samhället och besökte så många som möjligt.Sådan var vår syster. Alla skulle känna att hon tyckte om dem, vilket hon också gjorde.Dagen efter lämnar hon Figeholm för att med bilen ta sig till vänner på annat håll.

Julen närmade sig och julhandeln gick bra. Julaftonen inföll på en tisdag och på måndagskvällen startade vi från Lesjöfors, den långa resan mot Figeholm där vi skulle samlas för att fira jul tillsammans. Detta år i sällskap med IngaBritta.

Vi hade 12 mil till Örebro. Fortfarande dåliga vägar i Värmland. Räknade med att kunna fylla på bensin i Örebro eller i någon stad vi senare skulle passera. Stängt överallt. Ofattbart.
Barnen sov först i baksätet men vaknade senare och hörde hur Georg och jag var oroliga. Utan bensin stannade bilen och vi satt där i tidig morgontimma på julafton.
Men nu hände något märkligt medan vi satt där och stirrade ut genom bilrutorna för att se om någon bil skulle komma så vi kunde få hjälp.
Över vägen precis framför bilen kom en stor räv gående över gatan. Vi hade lyckligtvis fått stopp när vi befann oss i ett samhälle, har glömt var, men någonstans innan vi kom fram till Oskarshamn, och där fanns gatubelysning ,utöver att det var vitt av snö. Vi såg alltså räven mycket tydligt. Detta fick Ulla att dra slutsatsen att Gud tillåtit att vi fick bensinstopp just där för att vi skulle få se räven. Hon hade inte tidigare sett en räv.
Medan vi satt där och gladdes över det som gick att glädjas åt kom plötsligt en tidningsbil från Oskarshamn och nu fick vi bensin och kunde åka vidare. Klockan halv sex på morgonen anlände vi till Högskulla där vi drack vårt julaftonsmorgonkaffe i sedvanlig ordning hos mamma.Vanliga julduken, tända ljus och julkakor av alla sorter. Så har alltid julaftonsmorgonen sett ut i vårt barndomshem.
Mor njöt av att ha alla samlade omkring sig.

Nu ska jag fortsätta med en del av det som stod på gårdagens attgöralista. Kanske jag har bockat allt innan lördag. Vi hörs. Ha en skön kväll och Sov Gott. Gud är god.Jag publicerar osminkat i dag.




måndag 3 december 2012

Fel bild igen! Hahaha!


Jaha så blev det fel bild igen. Övre bilden från NewYork och vår fantastiska resa i mars 2012.
Så lite av förra årets sommar. I år regnade det nästan jämt och blommorna blev därefter.

Ännu en gång skulle jag visa bilden med IngaBritta och pojkarna från "Hoppets hem", men jag får inte till det, trots att bilden finns i datorn.
Men då tar vi lite om den här dagen då termometern visade minus 16 i morse och lika mycket när klockan är 18.00.Ingen träning ! Jag går inte ut i sådan kyla. Ingen Isak kom i dag. Såsmåningom fick jag veta att ElseMarie skulle åka till Sunne för sista fasen i rektorsutbildningen och "examen" där på torsdag, och därför gick hem från jobbet efter halva dagen och gick ut med Isak innan hon åkte. Bra var det.
Får se hur vi löser det i morgon, om kylan håller i sig.
Jag har, som vanligt på måndagar, haft två matgäster.Plockat fram julkrubban av olivträ. Påminnande mig om den stora händelsen i Betlehem en gång och som alltjämt är av största betydelse.
Har haft en vilsam och skön dag med några trevliga telefonsamtal.
Spelat julsånger på bandspelaren. Det skänker julstämning. Nu har jag dåligt med inspiration så jag "lever i nuet", som någon sa på radion i dag. Låter det förflutna få anstå till en annan gång. Då hörs vi igen med lite gammalt stoff. Till dess-ha det varmt och gott inomhus! Det önskar jag er alla! Själv tappar jag sugen en aning vid de köldgrader som nu härskar på andra sidan väggen! Sorry!

söndag 2 december 2012

Advent 2012.


      Att det ska vara så svårt att få fram rätt foto- Nu har jag suttit alldeles för länge och letat. Vet att bilden finns inscannad men får upp alla bilder utom de senast scannade. Nu vill jag sova. Ska väl ändå tala o m att det var 600 personer i Filadelfia och fullt i andra kyrkor också, men jag satt hemma och tittade på TV och lyssnade sedan på Närradion där i dag Örebro Pingstkyrka hade utsändning. Så gick dagen med ett par telefonsamtal och lite samtal på chatten med Jorgie från Brasilien, där Stina nyss gjorde ett besök. N u tyckte han att jag skulle göra som Stina. Packa "my bag" och resa. Hos honom och hans fru skulle jag bo. Jag svarade att om ett år kanske det kan gå för sig. Till dess får vi ha kontakt via FB.

Eftersom det var 14 grader kallt i morse valde jag att stanna hemma i dag. Den dotter med familj som bor ganska nära mej, började redan klockan 8 i kyrkan där de var med i cafe´gruppen. Så jag valde att stanna hemma i värmen.

Så fint med ljusstakarna i fönstren och så det vita på marken.
Det blev en lugn och stilla första Advent. Så olik forna tiders Advent, med man och barn, saffranskrans och fruktkaka och gemensamt kyrkobesök. Så försvann barnen, en efter en och till slut var jag ensam kvar. Men tänt ljus och saffransbröd njuter jag fortfarande av och så har jag ju inspelad julmusik. Önskar att få vara till hjälp för någon ensam nu när julen nalkas. Själv klarar jag mig bra. Så länge jag är frisk och kan tänka klart så är jag så nöjd, så nöjd och tacksam!
Nu ska det bli skönt att sova, även om jag är lite bekymrad för kylan som också i morgon ska fortsätta. Då vill jag ej gå till träningen och det kommer jag att sakna. Sov gott alla! Gud är god!
Jag kämpar vidare med fotot från "Hoppets hem." Inväntar hjälp i veckan.


lördag 1 december 2012

Fel bild igen.Men den är vacker.


Så här såg det ut på gräsmattan som skiljer mitt hus från grannarna som bor mitt emot. SNÖ!

Egentligen skulle jag skicka fotot med IngaBritta och hennes skyddslingar i Porto Alegre, men det lyckades ej så jag skickar väl den här snöbilden i stället. Ska fortsätta mina tappra försök att hitta rätt bild.

I går var jag på Maxi och köpte julskinka och annan julmat. Så har jag det gjort. Numera kommer inte barnen till mig och äter julmat, utan det är jag som valsar runt till dem. Ganska kul. Dels får jag träffa barn och barnbarn och så få lite olika "julbord." Jag kan i alla fall inte få plats med dem hos mej. Det var därför jag ordnade en familjefest i hyrd lokal för ett tag sedan. Men då var det vanlig mat som serverades.

I dag har jag fått upp alla ljusstakar och julgardinerna i köket. Upp och ner på trappstegen. Med ett tack till Gud för beskydd varje gång jag stod på golvet igen.
Gick till brevlådan och hittade där ett brev från en vän numera bosatt i Betlehem. Han var guide i Jerusalem på Georgs tid och vi blev god vän med både honom och hans stora familj. Vi besökte alltid hans hem då vi var i Jerusalem, där han bodde innanför portarna. Nu brevväxlar vi och det är alltid roligt att få brev även om han berättar om sin hustru som har svår diabetes och sin dotter som har MS. Han skriver ibland att endast ett mirakel kan göra henne frisk. Han är kristen och har alltid en uppmaning att jag ska be för dem och det "Heliga Landet", där det nog var lättare att bo på 70talet då vi första gången träffade honom, än vad det är i dag.Han önskar oss en fridfull jul och jag ska skriva en julhälsning tillbaka.

Så blev jag inbjuden till dottern på Adventskaffe med lussekatter och nygräddade pepparkakor efter mormor Alvas beprövade recept..
Risbergska Gymnasiets vokalensemble hade konsert hos Frälsningsarme´n tillsammans med deras hornmusik
och bättre inledning på Advent kan man knappast få. Där sjöngs julsånger, lästes julevangeliet och till sist Välsignelsen. Jag sög åt mig som en svamp och känner mig inte alls skadad. Tvärtom, glad och nöjd.

När vi kom tillbaka, Stod ett fint bord dukat. Pappa Lasse hade lagat en underbar middag bestående av inbakad fläskfile´fylld med ädelost, fint upplagda grönsaker, potatisgratäng med Jensensås.Efterrättsskålar fyllda med Dajmglass, rån och grädde. Visst låter det gott och jag kan försäkra att det VAR gott. Så fick jag matlåda med mig hem så jag får lika god mat i morgon också.!

När man som jag hamnat i en musikalisk släkt så har det blivit en del konseter genom åren. Omusikalisk som jag är så tycker jag att det låter vackert och njuter av det men om det blir lite fel här eller där stör mig inte så  vid ett tillfälle sa något av mina barn att det ibland skulle vara skönt att vara som mamma som ej blir störd av falska toner och lite otakt. Jaa, tänkte jag, då slipper jag sörja över den oförmågan då.Inget ont som inte har något gott med sig. Om man nu kan använda det ordspråket i detta fall.

Lagom till Advent kom lite  snö så det är vitt ute. Och i kväll 10 minusgrader!!! Staden är så vacker med all julbelysning. Tycker att det är vackrare och mer pyntat än någonsin. Men jag kanske har glömt tidigare års pynt. Och snart ska massor av människor stå på Stortorget och sjunga "O helga Natt" och andra julsånger framför den kyrka dit barnen ska gå på avslutning och de har tillåtelse av skolinspektionen att sjunga EN psalm, för traditionens skull.Men inget annat som kan påminna om Gud. på Stortorget sjunger alla när det blir dags. Såg i tidningen att en kyrkoherde sagt att "Skolinspektionen bestämmer inte över oss." Har man valt kyrkan för avslutningen så har man.

Ja, ja, att stoppa Gud har aldrig tidigare lyckats och kommer aldrig att göra det. Men jag instämmer i det som vår  kyrkoherde brukar säga:" Så här tycker jag. Sen får NI tycka vad NI vill."
  Nu vaknar vi i morgon till adventsljusens sken. Må Gud välsigna oss alla att öppna vårt inre för de gåvor Han längtar efter att få ge sina älskade barn!



torsdag 29 november 2012

Detta en dag 2012!


            Så blev det som jag befarade. Kallt och fruset men kände mig glad att jag skottade bort snöslasket i går. ElseMarie kom hit med Isak i morse och meddelade samtidigt att i bilen satt en ledsen pojke. "Din cykel är stulen,"sa hon om cykeln som Tobias fått "låna" av mig eftersom jag alltför tidigt slutat cykla på grund av rädsla att ramla vid avstigning. Det var en mycket bra cykel som jag köpte begagnad år 1984 och som jag varit mycket rädd om. Röd, vacker och tvåväxlad. Tobias har också varit rädd om cykeln och jag var glad att kunna stå till tjänst när han för en tid sedan behövde något slags fortskaffningsmedel för att komma till skolan.

Visst tyckte jag det var tråkigt. Inte minst för att pappans cykel nyligen stulits. Två cyklar borta från samma familj inom en vecka var i mesta laget. Som ni vet pratar jag med Gud om problem som uppstår. Jag sa att " nu Gud vet du vad som hänt. Du vet vem som tagit den, du vet var den är. Hjälp Tobias att bli glad igen!
Tryckte på play på radion där ett kassettband fanns på plats. Först en sång "Herren skall strida för eder och I skolen vara stilla därvid," Gott att höra,tänkte jag. Vände på bandet när det "sjungit färdigt". På den sidan predikade en kvinna med stor inlevelse och sa att "det du inte kan göra något åt får du överlämna åt Gud och vad som än händer så låt ingen bitterhet skjuta skott!" Bra, sa jag. "Gud nu lämnar jag den här saken i dina händer och du får hantera den som DU vill. Så var det gjort. Var nästan själv lite förvånad när jag bara kände att en stor frid fyllde mig. Och ingen bitterhet. Jag har vandrat tillsammans med Gud i 70 år och sett så mycket och vet att Gud sviker aldrig så jag visste att på något sätt skulle det ordna sig. Skrev en rad på FB om att jag ville köpa en tvåväxlad cykel på grund av stöld. Ibland tror jag att Gud har lite roligt när han hör på oss, sina barn.

Jag fick hjärtskärande sms från Tobias. Kvällen kom och jag blev hämtad till kyrkan där vi hade kurskväll.
I samtals och kaffestunden kom ett sms:"Hej mormor! Cykeln var inte stulen. Den stod hos Joseph och jag hade glömt det.Ville bara att du skulle veta det. Kram!" Jag läste högt för gruppen och alla gladdes vi. Jag hade berättat om inledningen på dagen och nu sa jag, "Halleluja!" Bäst tyckte jag det var att jag fick lägga av bördan för att sedan inte oroa mig. Visste bara att hur det än blev så skulle det bli något bra när Gud fått ta hand om det hela.

I mitt förra inlägg ställde jag i utsikt att ett foto med IngaBrittas skyddslingar i Porto Alegre skulle ta plats i dagens blogg men fast jag vet att jag såg det häromdagen så kunde jag i dag inte hitta det. Men det kommer, det kommer!  Bäst att jag intar sängen för i morgon ska fönstren "rutas in" med vit färg innan adventsljusstakarna placeras på fönsterhyllan och då ska jag vara i form, har jag tänkt. Sov Gott!

onsdag 28 november 2012

Dagen bara försvann! Hann inte ifatt! 2012.


        Dagen började med snöslask, som fick mig att skotta eftersom de lovat kyla. Oskottad trottoar med annalkande kyla! Nej den risken vågade jag inte ta.
Vid lunchtid kom Bernard från Nora. Hade treåriga Aline och snart ettåriga Alfred med sig.Mamma på jobbet hela dagen. Det är både roligt och jobbigt med små barn men vi hann både äta, fika och läsa böcker.Alfred sov i sin vagn ute på altan.

Efter ett par tappra försök att få ordning i huset lämnade jag det hela och förberedde ett planerat besök av ungdomar från Filadelfia. Vi gamla får då och då ett sådant besök. Jag bjöd på saft the, bullar och kakor medan jag berättade erfarenheter ur mitt liv som kristen. Ungdomarna hade sin personliga tro på Gud och så fick vi dela det som för oss är det allra bästa i livet och även bedja tillsammans.
Eftersom kylan lurar utanför altandörren så var det lika bra att ta in äpplena som fanns där och bära ner dem i källaren.
Efter det hade jag tänkt att scanna in ett foto på IngaBritta och "hennes" pojkar från Brasilien. Men ni förstår säkert hur det blev. Det jag inte hinner i dag gör jag i morgon.
Härmed slutar jag bloggandet för i kväll och önskar er alla en God Natt! Gud är god och älskar alla människor lika mycket! Denna kärlek tar vi tacksamt emot. Visst!

tisdag 27 november 2012

Bakat lussekatter. IngaBritta anlänt till Sverige.


             I dag kom Isak till mej så  jag fick stanna hemma.. Det regnar och är trist väder. Det tyckte Kerstin var anledning att göra ett besök hos mamma. "Tänkte att du nog behövde lite uppmuntran i detta väder", sa hon och hade mannen med sig. SÅ roligt! De gick ut på promenad med Isak medan jag fick på mig lite kläder. Ibland är det skönt att tassa omkring i morgonrock!
 Ytterligare ett par besök hanns med på förmiddagen. Fick hjälp med att ta ner adventsljusstakarna från vinden.
Jag gjorde deg till lussekatter och bakade ett 50-tal sådana. Isak fick några med sig hem när han hämtades av matte.
Tack vare att jag fick veta om Lesjöforssidan på Facebook i går, fick jag i dag en ny vän på FB.
Catharina var 3 år då vi flyttade från Lfs. Nyss fyllde hon 50 år och på denna långa tid tror jag att vi bara träffats en gång. Gillar FB!

I början av år 1963 åkte mamma hem efter sin långa vistelse hos oss. Vi hade haft julbjudningar och varit bjudna till många och mamma tyckte det var roligt att vara med. Julgransplundring hade vi förstås, som vanligt. Det handlade om lekar, godis, saft, kakor och gottepåsar.
Det blev tomt efter mamma. Hon hade skött om hushållsarbetet, lagat strumpor, stickat vantar och sockar.

I hennes dagbok ser jag att den 19 febr kom Karin, Helge och Christer hem och stannade ett par dagar. Efter det åkte mamma till Vimmerby,fick lift med dem till Tuna, där hon hämtades av Sune.Hon stannade till den 2 mars då hon tog Anders och Lena med sig hem. De stannade till 8 mars då de hämtades av föräldrarna.

Så kom maj månad och den 22 blev en stor dag för oss alla.Från Vimmerby kom Sune, IngaMaj, barnen och mamma. Från Värmland kom vår familj. Vi hade alla under natten tagit oss till Göteborg för att möta "moster Britta". Klockan 6 kom IngaBritta med båten Guayana från Brasilien. Glädjen var stor när vi efter mer än 5 år sågs igen. Vi fikade i hennes rymliga hytt, något fantastiskt tyckte barnen. Tullen kollade så hon inte hade något otillåtet i packningen och det tog en god stund innan vi kunde börja färden mot Jönköping.  Där hälsade vi på hos Stina, som gick sin sjuksköterskeutbildning där.     
 Vi var där några timmar och fortsatte sedan till Vimmerby där vi åt middag hos IngaMaj och Sune. Till Högskulla kom vi vid 22-tiden på kvällen.
Nästa dag skriver mamma att vi "haft familjefest i dag" och det var så rätt. O vad vi gladdes! Det är kanske svårt för den som i dag är ung och van vid mobiltelefoner, TV och flygplan, att fatta hur stort det var, att efter
denna långa tid med brevskrivning och ett och annat "rullband", där vår syster pratat och bandet skickats runt till släkt och vänner för att vi skulle få höra hennes röst nu efter mer än 5 år få vara tillsammans med vår älskade syster.

Efter ett par dagar hemma hos mamma bjöd IngaBritta på brasiliansk mat (minns ej vad men anar att svarta bönor ingick) och på kvällen den 25 maj var vi på Församlingens välkomstmöte. De hade ju hela tiden varit med i förbön och skickat pengar varje månad som hjälp till hennes lön. Det blev en fantastisk kväll! Roligt att vi fick vara med.
Dagen efter var det söndag och då ett offentligt välkomstmöte då många figeholmare och andra var med.
Vi systrar med familjer återvände till våra hem med glädjen inom oss att vi snart kunde träffas igen.
Till Midsommar kom också Helge, Karin och Christer. De åkte hem redan nästa dag. De hade ju sin affär och svårt, också de, att resa bort.
Den 6 juli kom vår familj tillsammans med Dagny och Henry för att sova en natt, innan vi dagen efter skulle ta båten till Gotland, där vi sedan hade en semestervecka tillsammans med våra vänner och deras släktingar.
Samma dag, som vi reste kom en " häftig tromb" dragande fram medförande stor förödelse i skog och mark
berättade mamma senare.
Efter en vecka på Gotland kom vi som familj åter till Högskulla för en veckas vistelse hos mormor. Mamma skriver att Sven åkte vattenskidor. "Det tyckte han var roligt,"skriver hon.
Kerstin stannade kvar hos mormor och "moster Britta" då Georg, Sven och jag åkte hem. Ulla var i Vimmerby.
Familjen samlades igen efter en härlig sommaroch nu började skolan. Sven i klass 8, Kerstin klass 6 och Ulla klass 3.
Ja så blir det som vanligt. Ruth blir sömnig och säger God Natt.

måndag 26 november 2012

Facebook en rolig grej! 2012.


    Så var det måndag igen! Jag fick åka med Linn till träningen. Hon skulle vara i Växjö före klockan två.
Måndagens matgäster kom och jag fick skjuts till Isak som alltid blir glad när jag kommer.
Gick hem och fick besök av Stefan. Vi fikade med god saffranskrans.

Så fick jag ett telefonsamtal, som gjorde mig så glad.En gammal god vän från Lesjöfors, som var mig till hjälp då och då i affären och som vi också en tid bodde granne med.Ulla Östin är namnet, gift med John . Hon var före giftermålet anställd hos Disponent De Geer och hans familj.
Det var länge sedan vi pratades vid och nu fick jag av henne veta att det finns bilder från Lesjöfors på Facebook. Nu har jag ägnat en god stund åt att titta. Så fantastiskt att se alla hus av vilka en del målats med färg som Georg och jag levererat.Men också personer av vilka jag minns en del. Att få se fotot med de unga"blåsarna", där Sven var en av dessa var verkligen roligt. Det fotot har jag inte sett tidigare. Att läsa kommentarerna var också ett nöje för mej. Där var jag ihågkommen som innehavare av Färgcentrum.

Hoppas att jag i övrigt lämnat goda minnen efter mig.
Nu drar jag vidare till tiden i Lesjöfors och till år 1962. År 1961 drog ut på tiden med anledning av att det blev ett "prövningens år" för vår familj, men jag säger återigen att det blev ej så svårt ändå därför att vi hela tiden fick uppleva hur Gud var med och som det står någonstans i Bibeln:"I all deras nöd var ingen VERKLIG nöd."Det finns de som känner igen sig skulle jag tro!
Barnen trivdes i skolan och nu hade också Ulla gått sin första termin. Vi klarade oss nu i hemmet med lite städhjälp ibland. Elsa Becker tror jag det var, som kom när det var som värst. Min syster Stina kom och hälsade på emellanåt och var till stor hjälp. Att bo i samma hus som affären var bra för när barnen kom från skolan så visste de att vi fanns i närheten. Ofta gick de och handlade i mjölkaffären, som hade det mesta, utom kött och fisk.

Där beställde vi till varje Nyårsafton en stor Schwarzwaldtårta, som kom med buss till Lesjöfors ,jag tror från Karlstad. Tårtan åts sedan på Nyårsdagen när vi , ofta tillsammans med någon annan familj, lyssnade till Konserten från Wien klockan 12.
Nu började barnen (särskilt Ulla, som var alltför livlig för att ta med i offentliga sammanhang. tidigare) växa till sig. Vi åkte alltid till Örebro på Höstkonferensen och till Stockholm där vi hade farfar och farmor samt våra vänner Dagny och Henry, som också var som farmor och farfar för våra barn. I Stockholm var vi på bio på Norra Bantorget och såg den tredimensionella filmen Windjammer. Vi upprepade faktiskt besöket där ytterligare en gång, då i sällskap med "moster Stina", som blev lika förtjust som vi över att se denna film.

Att hälsa på i Stockholm betydde också att åka till "Körvburn",belägen vid Berzelii park, där det såldes varmkorv, stekt över öppen eld. Så gott,så gott! Det missade vi aldrig. Sommartid var det naturligtvis besök på Skansen och Gröna Lund.

Eftersom vi var "bundna" av affären, så blev det dåligt med semester tillsammans, men i gengäld tog vi vara på den tid vi hade. När vi stängt affären på lördagen plockade vi in mat, spritkök och tält och gav oss iväg på utflykter till olika platser i landskapet eller åkte och hälsade på vänner. Det behövs egentligen inte så stora arrangemang för att få ha det trevligt tillsammans. Georg var den som hittade på roliga saker och jag fixade med en del praktiskt. Vi hade också bil från första dagen i Lesjöfors och det var naturligtvis en tillgång, som inte alla barnfamiljer då hade.


På grund av Georgs sjukdom blev vi medlemmar i "De lungsjukas förening". Där träffades de som var eller varit sjuka, de senare opererade i Karlstad eller Örebro. Av brev kan jag se att det var en hel del. De skrev till varandra och berättade, de som låg kvar i Arvika och de som var ute på "Operationsresor." En fin gemenskap tycktes de ha och omsorg om varandra. Att komma in i Föreningen betydde Bussresor, där hela familjen följdes åt. Ack så roligt vi hade på dessa resor!

Ja nu drog jag iväg igen och vet inte vad det blev. Inte det jag tänkt i alla fall . Men det blir en dag i morgon också om vi får leva och ha hälsan.

Nu får det bli "Gud som haver barnen kär" och så sätta  fart i morgon med det jag inte gjorde i dag.
Sov gott! Gud är god!

söndag 25 november 2012

Barnvälsignelse i Nora 2012. Avslut på 1962.


           Det är söndag kväll. Jag skriver en liten kortis i kväll för jag behöver sova. Det blev sent i går.
Jag åkte med Kristin, Sven och Maria till Nora, där Bernard och Lydia bor med sina två barn. Aline snart tre år och lilla Alfred ett år på nyårsafton. I dag var det dags att bära fram Alfred i Församlingens kyrka, där föräldrarna är medlemmar. Församlingen ber om Guds välsignelse över barnet, utan barndop. Som baptister menar man att ett beslut om att döpas ska göras av egen vilja och då blir det ju senare.
Förra lördagen var vi i Svenska Kyrkan då en präst döpte Jonas (kusin till Bernard) och Jennys son Anton. Båda barnen är välsignade och älskade av Gud. Vilket sätt man än väljer är det stort när föräldrar vill att deras barn ska tillhöra Jesus och den där dop och välsignelsestunden har nog större betydelse än vi anar. Det betyder en "avspark," hörde jag för några år sedan, en präst säga.

Efter en god lunch hos Alfred åkte vi åter till Örebro där Rapport kunde meddela att  Skolverket nu bestämt sig för vad som inte får sjungas och sägas om en rektor valt att ha skolavslutning i en kyrka.
Det får inte vara någon predikan, ingen bön, ingen välsignelse och man får inte läsa Trosbekännelsen. Tillåtet är dock "Den blomstertid nu kommer", för den är ju en vanlig traditionell sång. Likaså "Stilla Natt", som tydligen också anses ofarlig. Ärkebiskopen fick tillfälle att yttra sig i TV och han tyckte det var ett märkligt beslut."Den blomstertid" talar om Guds Nåd och "Stilla Natt"(Har nu glömt vad han sa om den men den var väldigt "farlig") Kändes lite konstigt när jag nyss varit med om att få välsigna ett barn.
Men jag säger åter som kyrkoherden i Mikael, Björn Svärd, vid ett tillfälle yttrade:"Så här tror jag. Se´n får ni tro vad NI vill."

Märkligt nog har det ju visat sig att det inte är invandrarföräldrar som är "räddast".
Men nu till år 1961. Det började mänskligt sett, inte så bra, men det blev ett år då vår fanilj på ett särskilt sätt fick se Guds omsorg, steg för steg, dag för dag. Georg blev helad i sin hals, så fantastiskt och operationen i lungan visade ju också Guds godhet och Hans vilja att svara på bön. Efter Georgs hemkomst från Arvika i augusti firade vi hans födelsedag och hade ett trivsamt liv. Georg åkte även detta år till Bibelskolan i Örebro. Tror att Majny slutade sin tjänst hos oss den hösten men den 28 november kom mamma och stannade till 3 januari så allt fungerade både hemma och i affären. Georg hjälpte nu till och under tiden han var på Bibelskolan hade jag lite hjälp av barnen och någon extrainkallad.
Georg kom ju lagom hem till de uppackningar vi hade att besöka i Karlstad eller Filipstad inför julhandeln.
Georg var också Överförmyndare och den sysslan skötte han även under sin sjukdomstid.

Julen 1961 kunde vi köpa vår första TV, naturligtvis svartvit, men så skönt att barnen inte behövde be grannarna om lov att få titta när det var något extra. Jag minns att också jag vid ett tillfälle var hos grannen i huset bredvid och tittade. Det gällde då Prinsessan Birgittas bröllop.
Vilken härlig jul vi hade, med en frisk pappa detta år! På annandagen kom också Stina  till oss och följde sedan med mamma till Vimmerby och Figeholm den 3 januari.

Nu är det dags att sova. Tack gode Gud för Din närvaro i dag. Jag har så mycket att tacka för så mitt hjärta flödar över av tacksamhet till Dej! Tack för att vi alla får vara omslutna av Din stora kärlek!

lördag 24 november 2012

Tillbaka till 1962 och Lesjöfors.



            Har tidigare berättat om början på år 1962 då mamma var hos oss i tre veckor i januari. Sedan några dagar i Vimmerby. Läser i hennes dagbok hur hon efter hemkomsten till Högskulla varvar tiden med att väva, klippa mattrasor och ny väv igen så fort hon slutat den förra, karamellförsäljning, besöka vänner, ha gäster på mat eller kaffe. Denna lilla arbetsmyra! Stina i Jönköping, IngaBritta i Brasilien, Helge och Karin på Mörkö, jag och Georg i Värmland. Förstår att det var viktigt med vännerna. Ensam ville hon inte vara.
Det blev påsk och på påskdagen den 22 april kom Helge, Karin och Christer hem och stannade till dagen därpå då de for vidare till Hjorted. En vecka i mars hade Lena och Anders varit hos mamma en vecka.
Den 16 maj fyllde hon 63 år och alla barnen hade skickat presenter eller pengar och många vänner kom på besök.Den 22 maj skriver hon:" Slutat väva i dag. O, så skönt! Plockat undan vävstolen." Då hade hon vävt mattor på beställning åt än den ena än den andra från 5 februari då hon började.Klippt mattrasor och dessutom  ibland jobbat på karamellfabriken, sålt karameller på auktioner och marknader, deltagit i många möten i församlingen och hela tiden umgåtts med sina vänner. Jag blr lite yr av att läsa om allt! O, forna tiders kvinnor!
27 maj skriver hon:" Mors dag. Hu vilket ösregn!Jag sitter ensam hela dagen. Vilken lång och ledsam dag! Varit på möte i kväll. Tagit Ture , Greta, Alice och Kalle, med hem på kaffe. Som tur var gillade hon att läsa så söndagarna användes till detta och till brevskrivning. Att baka, sticka, väva på en söndag var otänkbart. På den tiden. I alla fall var mamma mycket noga med detta.
Den 9 juni var det pingstafton. Då kom Georg, jag och barnen på besök och stannade i två dagar. Ulla blev kvar hos mormor. Efter ett par dagar kom kusin Lena från Vimmerby också. Nu blir det roligt i Högskulla.

13 juli kom Georg och Kerstin tillsammans med Sigurd Östin och Daniel Stolpe, för att de skulle rödfärga mammas stuga.Då står det faktiskt:"Jag trött och yr i huvudet. Men allting går!"

Mamma till fabriken nästa dag men Georg fixade frukost till både barn och målare. "Duktigt gjort", skriver mor, som naturligtvis fick ta hand om övrig matlagning då hon kom från fabriken.
Målarna från Lesjöfors hann både med en dags utflykt till Öland och en fisketur med vår granne, yrkesfiskaren. När målningen var klar åkte Georg, Kerstin och gubbarna hem till Värmland men redan efter två dagar kom en familj från Finspång och hälsade på och stannade en vecka.
Den 4 aug. kom fem personer för att övernatta och dagen efter kom två familjer från Skövde för en natt vid havet. Tro inte att mamma skulle tycka annat än att det var så roligt.

Den 10 aug. kom jag och ett par dagar senare for vi till Vimmerby och lämnade Lena där och sedan hem till Lesjöfors .
Men hos mamma fortsatte det att komma gäster och mamma skriver gång på gång hur roligt och trevligt de har det.
Denna sommar var Kerstin på Fotö, hos Georgs kusin Gunbritt och hennes familj. Sven var med sin kompis Rejo och hans föräldrar till Finland, där de hälsade på släkten. Georg var säkert på läger på olika ställen och så jobbade vi förstås i affären.
Nu är klockan alldeles för mycket så jag får nog sätta på "larm" om jag skall vakna i morgon då jag skall till Nora. Ha det gott alla kära vänner!

Figeholm, Växjö, Örebro 2012.


     Ja så sitter jag här igen och ska försöka förmedla lite av senaste tidens upplevelser. Hoppas att en del av mina bloggläsare hunnit läsa ifatt och att de andra inte har tröttnat utan hänger med nu när jag återupptar bloggandet.
Det är precis en vecka sedan jag sist skrev något och det hinner ju hända en del på en vecka. Ska nu försöka att fatta mig kort.
I måndags strålade vi samman hos Stina, som fyllde 78 år. Helge,IngaMaj och jag samt en vän från bygden som jag ej sett på många år, Dorothy, som kom i sällskap med Helge. De har båda förlorat sina partner och har nu återknutit sin kontakt från ungdomstiden. Så roligt för oss alla. Varför gå ensam om det finns någon vän att ha kontakt med? Vi syskon har utvecklat en tradition att vi ska träffas en gång pr år, trots avstånden.
För varje gång blir vi äldre och lite skröpligare, men vi har fortfarande "huvudet i behåll", något som vi är oerhört tacksamma för.Eftersom Stina bor kvar i vårt föräldrahem så framkallade det en del minnen från         barndomen." Fiskarns" Margareta, vår lekkamrat, bor också kvar i sitt föräldrahem i Högskulla och var naturligtvis också med hos Stina. Vilken dag det blev!Naturligtvis blev vi bjudna på äkta, hemgjord ostkaka med jordgubbar och vispgrädde. Stinas ostkakor är berömda! Vi tog ett foto och det kommer att visas här senare. Först måste det föras över till datorn och, ja ni vet....

På tisdagen åkte vi tre systrar till Växjö, där IngaMaj bor.Min bloggmedhjälpare, mitt barnbarn och min vän Linn,  studerar där och kom så klart på besök. En dag åt vi surströmming, då också vår vän, Birgit Knutsson,kom och delade den glädjen med oss. Det var ej första gången och jag hoppas, ej den sista!

Linn ämnade sig till Örebro för att gratulera sin bror, som fyllde 18 år på fredagen, så vi gjorde sällskap i Linns bil och jag kom på det sättet hem enkelt och snabbt.
I dag har vi firat på riktigt med kalas, presenter och mamma ElseMaries jättegoda och vackra tårta.