söndag 31 maj 2015

Söndag 31 maj 2015.Det blir som det blir, och slutet blir alltid bra.Såockså i dag.

Detta är Alfred, vars stora intresse i livet är, ja just det, FOTBOLL.SÅ roligt att se barns intresse för olika saker!
Så var det Mors Dag igen!. Jag förfäktar den åsikten att när barnen är vuxna och har egna familjer så ska "morsdagen" firas i den familjen. Inte stressa med att också fira med oss gamla, som ju haft "vår tid". Men, som sonen vid tillfälle i ett liknande sammanhang  uttryckte det. "Kan vi få bestämma det själva?"
Jag åkte inte bort denna dag i år och tur var det för tänk så mycket roligt jag då missat. Så här blev det.
Två av barnen, Sven och Ulla tillbringade dagen i Stockholm tillsammans med sina respektive. Båda paren har barn boende där och hälsade på barn och barnbarn.Förmodligen ovetande om varandra. Yngsta barnet var helt slut efter intensiva dagar och ville bara sova. Ville fira en annan dag. Varför inte?
En signal på dörren och en fin blombukett från blomsteraffären anlände. Son och sonhustru hade skickat den.
Telefonsamtal från Ulla, som kommer till stan på tisdag då vi ska till Plantagen .
Filip, hemma från Göteborg kom och överlämnade Presentkort från mamma Elsemarie med familj. Då jag, sedan flera veckor haft ny mailadress men ej haft kunskap om hur denna skulle meddelas mina kontakter, så fick jag nu hjälp med att ta tag i detta och jag har ETT problem mindre.

Barnbarnet Bernard ringde på morgonen och frågade om det passade att familjen kom på besök på eftermiddagen. Gör inga extra besvär löd ordern.
Jag ringde hans syster och inbjöd henne att dela vår gemenskap. Jag berättade att jag var dåligt förberedd eftersom jag ej planerat för besök. Jag var hos Kerstin tidigare i veckan så jag blev verkligen överraskad när hon med sin man dök upp då vi skulle fika. De hade två fina hängpetunior med sig. Faktiskt lite tradition om sanningen ska fram.

Kristin  kom med gott bröd som hon hade kvar sedan föregående kvälls fest med sina kompisar. Goda bullar hade jag i frysen. Det blev ett fint kalas och jag tror inte någon tänkte på den uteblivna tårtan.
Så roligt att ha dem här samtidigt.
Det hela avslutades med att barnen ville gå till den närbelägna lekparken.(Som de brukar göra när de är hos gammelfarmor) Vi gick dit men ack som det blåste. Något jag högst ogillar.

Framåt kvällen kom Stefan med blommor som ska planteras i kärran i morgon.

I morse hann jag med att lyssna till både TVgudstjänst från Stockholm och Närradiogtj. från  Brickebergskyrkan. Så bra!
Tänk så bra att jag ej reste bort! Tidigare i veckan träffade jag Liam och i dag Aline, Alfred och Amelie. O vad jag njuter av att vara i deras sällskap.
Nu vet jag ej riktigt hur jag beskrivit dagen men jag är så nöjd med allt!
Enda fotot som togs innan min iPhone var urladdad blev en fin bild på Alfred, "fotbollskillen" 3½år.
Sov gott säger jag nu till oss var och en. Detta får bli allt för i kväll. I morgon kommer Isak.

lördag 30 maj 2015

Lördag 30 maj 2015. Regnig lördag. Herrbesök. Eftermiddagssömn.Lite 90tal.

Klockan nio på morgonen ringer det på dörren. Som uppgjort var kom de två herrarna, Jim och hans kompis. Vi skulle fika och prata och sedan gå ut i trädgården och gräva bort en del maskrosor i hallonhäcken. Regnet satte stopp för det senare.

Vi fikade och pratade. Jims kompis hade jag träffat bara en gång tidigare och jag hade förstått vid vårt första sammanträffande att det var en person jag ville veta lite mer om så jag frågade och förstod att han var ytterst intressant att lära känna. Också han en man i sina bästa år men som livet, som ej är rättvist, farit alltför hårt fram med. I Filadelfia hade vi på 70-80 talet Sven Nilsson som pastor och i en predikan sa han att den som en gång tagit emot Jesus, "är öronmärkt".Detta har jag under årens lopp fått se hos människor och jag är än i dag tacksam för de där två orden. Nu hade jag, tydligen, en"öronmärkt" vid mitt köksbord. Skulle gärna vilja berätta mera om vårt samtal men jag brukar be om tillåtelse innan jag berättar om människor i min blogg och jag har inte frågat så på den vägen är det!

Killarna gick till ett möte, som planerat. Jag inbjöd dem att äta lunch här efter det.  Ett erbjudande de
tacksamt tog emot. Jag hade redan i går tagit fram mat ur frysen så jag fixade lunchen, som åts med god aptit, innan de gick till nästa möte. Tydligen görs en del för att människor, som farit illa ska finna sin väg tillbaka.Här behövs alla goda krafter. Inom och utom kyrkan.
Filip ringde och frågade om han kunde komma i morgon i stället för i dag, vilket passade alldeles utmärkt också för min del, just i dag.

I en tidigare blogg hade jag avslutat november månad och fortsätter där jag slutade.
December, söndag,första advent. Andra året jag firade Advent utan att min älskling fanns med.
Hos Kerstins familj och druckit adventskaffe med gott, hembakat saffransbröd.Gick senare tillbaka dit och åt middag.Innan dess kom en tjej och tittade på ett rum hon skulle hyra medan hon gick på utbildning i stan. Skrev brev till vännerna i Palestina.

Sedan står det i min dagbok:" Fredrik ringt och sagt adjö. Han reser i morgon till Lanzarote. Bra att vi sa adjö pr telefon för jag vill bara gråta. Fredrik har varit lite terapi för mej. Någon har behövt mej.En ersättning för min saknade Georg? Gud, bevara Fredrik, Niclas och Clas!"

Fredrik bodde här en del eftersom hans och kompisarnas replokal låg i närheten av vårt hus och det var därför enklare för honom och roligt för mej om han bodde här emellanåt. Nu blev det lite tomt. Jag tror att de skulle spela för någon resebyrås resenärer på kvällarna.

Vecka 49, 2-8 december.Den 3 kom Mikael hem från sin resa då han hälsat på hos farmor och övriga släkten i Palestina.
Bakat saffransbröd och pepparkakor. Haft en del att uträtta för en "tilltufsad" i Brickebacken. Jobbat lite på Second Hand. Sanna här några dagar. Hälsat på i Hovsta tillsammans med Sanna.
Andra advent 8 dec. fikade Mattias här, traditionsenligt, efter tidningsutbärningen. Vi tände två ljus.
Jonas fyllde 12 år, vilket vi får fira senare.

Ja så går åren.Nu är de vuxna, mina pojkar.Också Kristin, som fick finna sig i att vara ensam flicka bland de 10 killarna närde växte upp.Jag är så glad för dem alla och det är fortfarande så roligt att träffa dem.
Men nu är denna intressanta dag slut. Jag har visserligen sovit en bra stund i eftermiddag men är ändå sömnig. Säger GodNatt och tackar Gud för varje dag jag fungerar. Tack, Gud! Amen!

fredag 29 maj 2015

Fredag 29 maj 2015. Kort blogg om dagen. Träning, besök.

Dagen sprang iväg. Träning. Promenad i blåsten. Handlade på hemvägen. Då, när jag stod i affären, ringde Filip, som var hemma hos mig för att hämta Isak. Jag blev hämtad  och roligt var det att träffa Filip.
Han kommer tillbaka i morgon. Då får vi prata mera.

När han och Isak åkte iväg kom min vän Jim och ville ha fika. Så roligt! Vi trivs med varandra. Medan han var här ringde vännen Stefan, som kommer med blommor i morgon . Dessa ska placeras i min gamla kärra på gården. På tisdag kommer Ulla och planterar i balkonglådorna. Ska innan dess fixa till det på altan. Härliga tider stundar!

Har nyss kommit hem från promenad till min syster, som hade bett mig köpa en grej när jag var i affären.
Hon hade några timmar tidigare haft besök av grannfrun, som gråtande berättat att hennes man dött i dag. Han var bara 68 år. Han hade tagit en promenad och besökt sina barnbarn och sin syster. På återvägen satte han sig ned på en parkeringsplats. Någon, som visste vem han var, hämtade hans fru, som ringde ambulans. Hans liv gick ej att rädda. Han hade fått en svår hjärnblödning.
Det märkliga var att han hälsat på hos sina närmaste precis innan han lämnade denna jord.

I nästa vecka samlas det mycket folk i Mariakyrkan, Syrianska kyrkan, här i stan. Frun hade sagt att det skulle komma ca 300 personer dit. Detta par har varit så fina mot IngaMaj och jag förstår att hon nu får betyda en del för änkan, några år yngre än sin man.

Just nu sjunger, de som varje  fredagskväll, i Närradion från Brickebergskyrkan. Sången som sjungs nu är "Min fader kär, han vakar över mig." Så gott att veta. I dagarna är det 25 år sedan min älskade Georg hastigt slutade sitt jordeliv. Jag får en tår i ögat när jag tänker på det.  Min ungdoms älskade, som gav mig så mycket kärlek under så många år. År som jag är så tacksam för. Våra fina barn, barnbarn och barnbarnsbarn,som jag har så mycket glädje av.Jag kan bara säga:"Tack, Gud för allt!"

Gud är så god och jag ser varje dag hur han finns där till min hjälp. Jag har så mycket att vara glad för och lever ett intressant och innehållsrikt liv. "Jesus är min sång och min glädje."
Nu sjunger Carola sången "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara". Nu ska jag gå till vila och lyssna vidare.. Det går så bra att somna sedan. God Natt till er alla! Sov Gott!

torsdag 28 maj 2015

28 maj 2015.Besök i Frommesta. Åter till år 1991.

Jag börjar med November 1991.Vecka 45. Den tredje nov. åkte jag till Småland.
Efter att i flera dagar ha  bakat och Stina gjort ostkakor var det dags att återvända till Örebro.
Fredrik var på plats och hjälpte mig att packa ur bilen. Viltkött, 36 kg, packades ner i frysskåp och box.
Dagen efter ,en lördag, var jag på samling med socialarbetare och fosterhemsföräldrar.
Vecka 46. Måndag. En vän, H, ringt och jag åkte dit då hon inte mådde bra och behövde mig.
Tisdag. Levererat en stor ostkaka till Kävesta, står det i dagboken. H. på besök här.
Lennart sålt bilen för 1200 kr. H. sovit bättre i natt.

Onsdag. I Betania på kvällen. Predikan av Ronny Låås.
Resten av veckan besök hos en del personer. Jobb på Second Hand.
15 nov var vi i bönegruppen hos Doris, som fyllde 61 år. Hon har svårt med minnet, som ej funkar så bra.
Fortsätter med mina besök hos "folk" även kommande vecka. Särskilt hos H.
I Adolfsberg och lagar mat hos en rullstolsbunden. Förpackar och lägger i frysen, olika maträtter.
Den 19 nov. kom Elsemarie hem sedan jag haft besök av H. ( Tycker mycket om henne, står det).
20 nov. Kerstin hämtat örhängen till sin show i Brunnsparken. Fredrik bor här. Hämtas, något försenad, till "repet" av sin kompis Clas. Romska flickan åter här.

22 nov. Till H. som mår så dåligt i dag.
23 nov. (När jag nu läser detta så önskar jag att jag i dag hade samma styrka som på den tiden!) Se här!
Vaknat klockan 4. Morgonbön. Sedan bakat 100 bullar. Elsemarie och jag till Tybble. Köpt två skåp till köket, på annons. Besök av ett par vänner på kvällen.
Börje ringt. Orolig för sina barn.( Dottern har jag i dagsläget ofta telefonkontakt med.)
 26 nov.Besök hos H.som mådde dåligt. Hennes man skjutsade mig till Mikaelsträffen. Mår ej bra.
27 nov. Huvudvärk, feber och snuva.Sover hela dagen. Elsemarie ringt. Hon har gråtit i dag för att hon fick mycket mindre än vanligt i lön för att hon varit sjukskriven för ryggvärken. Foglossning.
När de betalat sina räkningar har de bara 900 kr kvar.Livet har sina sidor!

Månadens sista dagar fortsatte förkylningen men jag  hann med lite brevskrivning och annat ändå.

I dag har jag bakat bullar, varit på besök hos Kerstin och hennes man. Där fanns också det charmiga barnbarnet Liam, 4år, med sina föräldrar. Länge sedan vi sågs. Så roligt att träffas så här mitt i veckan! Magnus jobbar i Norge och har ibland några lediga dagar då han får tid med sin familj.
Nu ser jag att klockan är sovdags, och det för länge sedan, så jag säger GodNatt till er som kanske fortfarande är vakna.

onsdag 27 maj 2015

Onsdag 27 maj 2015. "Det finns så många sköna människor..." I dag harjag träffat en del.


Födelsedagsbarnet och hennes fina mamma. Härliga människor! Jordgubbstårtan , som mormor gjort, var supergod!

Den här dagen blev överraskningarnas dag. Mina vänner som skulle äta lunch här kom inte. Den ene var förkyld, den andre fick annat för sig.
Då passade det att jag redan på förmiddagen gick för att fira min systers barnbarn, en underbar tjej med man och en liten fin kille, som snart blir två år.
Ska se till att få födelsedagsbarnet och hennes mamma med på bild här. I alla fall tog jag ett foto av både dem och den goda jordgubbstårtan som min syster hade bakat.

Det blev en mysig stund. Det blir ej så ofta av att träffa släkten. Vi är ganska många och det rör sig mest om den egna familjen när det gäller födelsedagar. Med ett och annat undantag!

Den lilla Isak traskade snällt bredvid barnvagnen som jag tog med till IngaMaj för att vi skulle kunna frakta tårtan, som var för stor att bära. Denna barnvagn är en "pärla".
När jag lämnade sällskapet skulle det till lunch ätas Ramslökssoppa, som födelsedagsbarnets mamma lagat av egenhändigt plockad ramslök. Jag behövde dock komma hem för att plantera tomatplantorna i större krukor. Detta är ännu inte gjort. Men i morgon!!!

Jag satt vid köksbordet, läste tidningen och halvsov när det ringde på dörren. Där stod min vän Stefan och med sig hade han en man i sina bästa år. De hade varit tillsammans på bibelskoleavslutningshelgen i Vekhyttan i helgen.  Stefan vet att jag gillar att träffa nya människor så det passar alltid. Bara jag finns på plats, så. Kaffe , the och bullar kom på bordet och det blev förstås mycket prat om Gud och hans väldiga gärningar. Stefan och den andra killen har ett liknande förflutet och är nu glada över att de fått börja ett annat och nytt liv i tro på Jesus.
Så roligt att ha dem här!

I dag har Filip kommit till sitt föräldrahem. Hoppas att han har en stund också för mej någon dag! Hans tjej är på bal inför den stundande studenten så han och föräldrarna var där och tittade på "den utvalda" i kväll.
Nu tar jag inte tid med att gå bakåt i tiden utan går till nattens vila för att i morgon, om det är bra väder, se till så plantorna kommer i större krukor. Ska se till att jag får hem lite blommor till balkonglådor och krukor också.Är det sommar så är det! Måste nog ha hjälp med detta roliga.

Nu säger jag GodNatt och jag är så tacksam för att jag mår bra och att jag haft en så fin och trevlig dag tillsammans med "alla sköna människor." Gud är god.

tisdag 26 maj 2015

Tisdag 26 maj 2015. Liten blogg om dagen som blev så bra!

Jag skulle till Norrbyskolan och vikariera i en klass där. Vaknade ½9! Måste ringa dit. Sprang runt och letade efter en telefonkatalog. Paniken total! Just då ringde mitt alarm. Klockan var halv sju och jag kunde sova en stund till , medveten om att det faktiskt är 44 år sedan jag "vickade" på Norrbyskolan. Jag hade drömt och kunde andas ut. Underbart med sådana drömmar!!!

Förmiddagen gick utan att något blev uträttat. Ett telefonsamtal fram på dagen fick mig att sätta på kaffe och plocka fram bullar. Det var min vän Jim som satt därhemma och mådde dåligt i själen och nu ville komma hit för att hitta balansen. Vi fikade, pratade med Gud, läste ur Bibeln , Lukas kapitel 15.  Kom överens om att det faktiskt är så att Gud älskar oss mer än vi kan fatta.

Nu ska jag berätta att Jim alltid cyklar. I alla väder. I går blev hans cykel stulen så i dag fick han promenera hem till mej. Jag ska nu se till att han får en cykel i stället för den stulna. Ni får gärna be till Gud att han får sin egen cykel tillbaka eller att han på något sätt får en cykel.
Han ska komma hit i morgon och få lite mat tillsammansa med min vän som jag träffade på Alphakursen i kyrkan och som ville komma på sina lediga timmar i morgon.

Min vän Stefan ringde i dag. Han hade varit på Bibelskolans avslutning i Vekhyttan i helgen som gick och var glad och trygg med att ha Jesus med sig. Vi tackade Gud i telefon. SÅ roligt! Han berättade att tre vänner döptes i söndags. Gott att höra att människor väljer Jesus."Den som tror och blir döpt skall vara frälst", sa Jesus medan han ännu var kvar på jorden.

Fram på dagen ringde Sven och undrade om jag behövde något från Maxi dit han var på väg.Han är så omtänksam som ringer för att erbjuda sig att handla eller hämta mig så jag kan följa med. I dag behövde jag ingenting. Jag är så glad för denna hjälp när den behövs.
Ytterligare roligt i dag var när Ulla och Lennart kom på besök. Lennart har i flera år putsat fönstren i stugan min, men numera jobbar han inte i Örebro och jag blev överraskad av att han, trots detta, kom hit i dag. Nu är alla fönster putsade. Ulla hjälpte till med att torka fönsterhyllor och plocka tillbaka blommor.   På vägen hit hade hon tagit en brake och plockat en bukett av mina älsklingsblommor, liljekonvaljer, som nu står på köksbordet och sprider sin ljuvliga doft. Så härligt. Jag påminns om min barndom i Figeholm när vi gick till "Hulta" och plockade dessa underbara skapelser. Varje år!.

Så här bra blev alltså min dag och nu säger jag GodNatt och går till vila. Sov Gott! "Herren är min herde, mig skall intet fattas!"

måndag 25 maj 2015

Måndag 25 maj 2015. Tandläkaren i dag. Fortsätter med år 1991.

Måndagens matgäst kom, rastade Isak, skjutsade mej till träningen efter tre veckors time out. Skönt att komma igång igen. Det är nödvändigt. Märks när det blir ett långt uppehåll.
Efter lite prat med Färdtjänst som jag alltid tycks ringa för sent för att hinna i tid till målet, ringde jag till Anna. Fredrik och hon bor nära mej och de brukar säga att jag ska höra av mej om  jag behöver hjälp. Nu skjutsade Anna mej, med minsta möjliga varsel till Tandläkaren. Väl där var hissen ur funktion och jag kom flåsande in till en tandläkare och två tandsköterskor, som väntade på mig.

I dag drogs tre tänder, förra gången två så nu blir det fem nya tänder framöver.. Jag sa att jag inte gillade, men han tröstade mig med att de hade ju ändå varit med ett tag.

Bedövningssprutor är däremot något jag gillar, skarpt!

 När skannern på nya datorn och jag hittat varandra ska jag återkomma till vår London-resa med några fler bilder, men till dess återgår jag nu  till år 1991 och vecka 40.
Jag bakade wienerbröd och tårta till Magnus födelsedag. Slanten han fick som present togs emot med stor glädje för nu räckte pengarna till att köpa en länge åtrådd cykelhjälm som inköptes på direkten!

Barnvakt i Hovsta  torsdag till söndag.Jonas och Kristian hit med bussen på fredagen.
Lördagen är Jonas och Bernard i Gustavsvik. Kristin sjuk så Kristian leker ensam men med hans fantasi så fixar han det.
För Kristins tillfrisknande tog jag på söndagen familjens husläkare och granne till hjälp och hon var frisk när föräldrarna kom hem på söndagskvällen. Pojkarna tog bussen hem till Hjortkvarn efter sin lilla kusinträff.

Kerstins 40 årsdag nalkades och jag var där och hjälpte till med städning och annat.
Den 13 oktober var en söndag och Kerstin blev gratulerad av släkt, vänner och arbetskamrater.
Stina och Raquel kom som långväga gäster.

I dagboken står att dagen därpå vinkade vi tidigt på morgonen farväl till Mikael som begav sig ut på långresa till Palestina för att hälsa på sin farmor och släkten. Han skulle stanna i 7 veckor.
Resten av dagen diskade vi porslin och ställde allt tillrätta efter födelsedagskalaset.

Torsdag 17 besök av Gurli och Britt. Aktuellt säger att " bankerna gungar", står det i boken.
Resten av oktober månad: Besök i Katrineholm, gratulerar Maria på födelsedagen,
26 oktober står det att "vi är sju kring frukostbordet, så trevligt.
Kristin, Bernard, Emil, Kristian och Elsemarie, som senare skjutsar Kristin och Emil till Hovsta. Bernard och Jonas till biografen och ser Robin Hood.
Kristian följer med mej på husbesök hos en ensam, som hade födelsedag.
Senare skjutsar vi Elsemarie till Odensbacken, där hon hämtas av Anders och Lasse.
På söndagsmorgonen skjutsar jag Bernard och Jonas till Hovsta.
På kvällen hämtar Kristian och jag de båda bröderna och trion åker buss till Hjortkvarn.

28 oktober åker Mattias och jag till Hjortkvarn. Mattias hjälper Lennart med att spika masonit i badrummet. Vi firar Petter, något försenat!
30 oktober åkte Lennart och Mattias till Örebro. Mattias skulle mönstra den 31.
Samma dag åkte Ulla och Lennart till Danmark.Jag kvar och vaktade barn och katter.
Så tog de slut. Oktober och vecka 44.

Jag känner mig också lite "slut" och längtar till sängen. Är glad över att jag ej haft det minsta ont efter tandläkarbesöket.
Nu säger jag GodNatt till er alla som hängt med så här långt.  I morgon blir en ny, solig dag!
 

lördag 23 maj 2015

Lördag 23 maj 2015.Sommartid och luftombyte i rask följd, inte bra!Sista dagen på vår resa till London.

Sov till klockan halv 10. iPhon urladdad.Hade tänkt mig ut i trädgården denna fina dag men redan klockan halv två kände jag för att sova mera. Vaknade halv fyra. Slösat bort dagen med att göra ingenting. Lite snuva och ont i halsen  kan väl ej vara orsaken. Nej, det är sommartiden och luftombytet. Så tänker jag i alla fall!

Nu ska jag berätta om vår hemresedag från London. Efter frukost gick vi ut på stan en sväng. Vi hade väl tänkt oss ett och annat inköp men så kom vi i närheten av ett cafe´ som Elsemarie önskat besöka då Lasse och hon var i London senast men intresset var tydligen ensidigt den gången.
Nu passade vi på att besöka det gamla cafeet. Ett gammalt ärevördigt sådant där jag tog foto på gamla bilder från forna dar. De prydde nu väggarna. Allt andades historia. SÅ trivsamt.

Eftersom vi slösat med tiden redan från morgonen och fortsatte därmed nu på detta fik så blev det ringa tid för eventuella inköp. Promenaden slutade med att vi tog en taxi till hotellet, hämtade vårt bagage och fick skjuts till tåget som förde oss till flygplatsen, där vi hann med att äta lunch innan vi flög iväg till Arlanda.
SÅ tacksamma för att allt hade gått så bra  och att resan blivit så innehållsrik med många glada minnen för resten av våra liv åkte vi med Elsemarie vid ratten och var i Örebro vid 23-tiden.
För mig, som varit bortskämd med att få ha roligt utan att behöva anstränga mig på den tiden jag reste med Georg, var det fantastiskt att få fortsätta på samma sätt med att ha allt ordnat av döttrar som redan börjar planera för min 89-årsresa. Det gäller att se framåt.

Att komma hem är alltid skönt. Numera är jag van vid att jag är ensam, att inte Georg ringer och jag mår ej dåligt som de första åren efter hans död då saknaden var så påtaglig.Det är skönt att känna sig tillfreds med det liv man fått att leva. Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Både om jag ser bakåt och i nuläget. Att dessutom veta att jag har min osynlige vän, Jesus Kristus, som ständig följeslagare skänker en enorm trygghet.

Det blev lite långdraget med resan men nu får jag ta upp gamla trådar igen för att beta av lite mer av 90-talet. GodNatt, alla vänner och Sov Gott!
Ute i världen fortsätter flykten av människor från otryggheten i sina länder. Det ser ut som om de arma båtflyktingarna nu räddas av ytterligare båtar i tjänst för deras väl och ve.
Islamiska Staten fortsätter sin hemska framfart. Blir ibland stoppade men söker sig till nya områden.
Unga människor sluter sig till deras krets och världen ser och hör men det ser ut som om ondskan fortsätter sin framfart. Tänker på att Gud en dag ska ha sista ordet. Det är gott att veta.
" Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut",sa Jesus. Matteus 28:20. Om vi vill!
Äntligen är Elsemarie på detta cafe' som heter Paul.

fredag 22 maj 2015

Torsdag 21 och fredag 22 maj 2015.Kärt besök från Värmland. Lite mer omresan till London.






I går kom matgästen, i stället för måndagen. Planerat var att jag som vanligt skulle få skjuts till träningen, som alltför länge skjutits upp. Några minuter innan vi skulle åka ringde telefonen. En god vän, på 80talet bosatt i Örebro, numera boende i Värmland, var på genomresa, hade just ätit lunch och föreslog "kaffe på maten". Jag blev jätteglad. Så glad, så matgästen först trodde glädjen berodde på att jag skulle slippa träningen, men som sedan insåg att det var besöket som var orsaken.

Matgästen åkte iväg och vännen kom. Vi har bl.a det. gemensamt att vi gärna pratar om Gud och vad han uträttar omkring och i oss. Vi ber också tillsammans. Det är lite speciellt när vi ses och det blir ytterligare minnen att plocka fram emellanåt. Hon har en profetisk gåva och hon är ofta använd av Gud till att förmedla Guds tankar för människor i sin närhet.
Vi fikade med goda bakelser, som hon hade med sig. Vi hade en fin stund tillsammans.

Träningen fick anstå.På kvällen bakade jag bullar i stället för att blogga.

I dag skulle det, mellan klockan 11 och 15, komma varor från Ikea till Elsemarie och Lasse och jag var ombedd att gå dit och ta emot.Precis klockan 11 kom budet med varorna.
Tobias kom från skolan och packade för att åka med sin scoutgrupp på hajk.Vädret ej det bästa men i den åldern har man alltid roligt och jag tror att vi av TV blivit lovade fint väder i morgon så det går att spela fotboll. Nu fortsätter jag att berätta om vår resa till London.

I gårdagens blogg berättade jag om Churchill War Rooms.
 Därifrån tog vi taxi till Charles Dickens hem. "One of the greatest story-tellers the world has known" står det i en skrift om honom.
Vi började vårt besök där med att äta en synnerligen god linssoppa. En förträfflig lunch innan vi började vår intressanta vandring i hemmet.
Charles Dickens föddes år 1812 och dog år 1870. Så många boktitlar han lämnade efter sig. De flesta översatta till svenska. När jag blir gammal ska jag läsa mer om och av honom.
Han började redan som elvaåring att förtjäna sitt eget bröd men livet vände och han fick ett gott liv så han kunde ge ekonomisk hjälp både till familj och vänner.

Är man i London hör det nästan till att man besöker Orangeriet Kensington Garden för "Afternoon Tea." Det är så speciellt och rogivande. Ett foto därifrån ska jag visa.
Vi fick också en regnig titt på den fina trädgården innan vi gav oss ut på en stor gata för att fånga en taxi till vårt hotell, Lord Kensington.

 Vi var ganska trötta så vi bestämde oss för att äta något lätt på rummet sista kvällen. Kerstin trotsade regnet och gav sig ut på en köprunda, som inte blev som hon tänkt men hennes berättelse om detta matinköp gav oss goda skratt resten av kvällen.

Nu är resan snart slut och jag drar det sista i morgon så jag får sova nu.
Som sagt har dagen varit regnig och grå. Hoppas att morgondagen har solsken med sig.
Nu säger jag GodNatt ! Sov Gott!
Tyvärr krånglar det med fotoöverföringen i kväll. Det fina fotot ska jag försöka få med i morgon!

onsdag 20 maj 2015

Onsdag 20 maj 2015. Efterlängtat besök. Telefonstrul.Vackertväder.Sömnig, så det blir en kort blogg.

Så gott jag sov när telefon ringde klockan ett i natt. Ett nummer jag ej kände igen. Svårt att somna om! Tyvärr finns ej numret kvar så jag får aldrig veta vem som ringde mitt i natten.Nio siffror som är  borta.
Gick upp tidigt. Rena golv är viktigt när en liten dam som ännu ej fyllt två år ska komma. Iakttagelseförmågan hos den lilla ungen förvånade mig redan när pappa Bernard och hon kom och jag öppnade dörren.  "Öga", säger hon och pekar på sitt öga. En bild på ett öga som sitter på dörrposten och som jag knappast vet om att den finns undgick inte den lilla flickan. Barn är uppmärksamma.

Sällskap till förmiddagsfikat är bara så roligt. Kroppkakor är obligatoriskt när Bernard kommer. Så också i dag.
En promenad med Isak då Amelie fick hålla i kopplet (under mitt överinseende) hann vi med innan syskonen skulle hämtas på Dagis. Tyvärr strulade min iPhon helt plötsligt och jag missade det foto jag ämnat att ta. Får väl plocka fram ett gammalt och skicka med bloggen.

Telefon fortsatte att dumma sig flera timmar. Vad jag än gjorde så hördes bara musik, som jag ej beställt. Till  slut fick jag den fullständigt avstängd och jag kunde till slut få den att funka.

Märkligt nog kom Jim farande på sin cykel. Tacksam för att jag ringt när han ledsen och bekymrad   då låg och vilade. Eftersom jag ej kunde ringa så var det en gåta hur han plötsligt hörde signalen och såg mitt namn. Vi fikade, pratade och jag fick ännu mer jord i "pallarna" där jag ska sätta potatis.
Det mystiska samtalet tackade vi Gud för. Inte förrän Jimmy åkt härifrån började min iPhon fungera.

Nog om dagen. Nu ska jag påminna mig hur vi tillbringade torsdagen i London.
Det regnade och vi tackade Gud för det fina väder vi haft på onsdagen då det var "utomhus" som gällde.

Efter frukost på hotellet fick vi efter mycket springande fram och tillbaka till slut en taxi,som tog oss till Churchill War Rooms. Så intressant! Vid min ålder finns minnen från andra världskriget och den kloka, fantastiske mannen, Churchill, även om man då ej till fullo förstod hans betydelse.
Nu hade vi tillfälle att gå in i den bunker där han och hans medarbetare befann sig under krigets dagar. När kriget slutade 1945 lämnade de alla sina platser som det var och nu finns denna möjlighet att beskåda allt och på film få lyssna till en del av de c:a 300 personer som arbetade där.
Så fantastiskt att  få följa det hela och se dessa "levande" vaxdockor i naturlig storlek , som satt vid sin skrivmaskin eller telefon. Länge gick vi där med var sin "telefonlur" där det berättades om rum
efter rum.
På det lilla fiket i anslutning till bunkern tog vi en kopp kaffe och träffade där ett par från Australien, som frågade lite om Sveriges ställning under kriget.

Nu hade jag nog tänkt att fortsätta med att berätta om besöket i Charles Dickens hem men jag tror att jag måste sova nu . Får fortsätta med det  i morgon.

Nu önskar jag er alla GodNatt och God Sömn. Jag sover snart.

tisdag 19 maj 2015

Tisdag 19 maj 2015.Bernard fyller år.Regn halva dagen. Stefan kom med jordgubbar! Fortsätter om resan.

Efter ett par samtal med Filip i Göteborg kom jag igång med att lösa uppkomna datorproblem. "Gör så här och så här"! Till slut så funkar det. Filip var bättre i dag. Glädjande! Han trivs så bra i Göteborg och med sin lägenhet men blir alltid glad när man ringer. Det låter så i alla fall.

Nu drar jag till Oxford, dit vi var på väg i förra bloggen.
I denna studentstad var jag på kort besök år 1969, men minnena av staden var suddiga. Jag minns små barn i skoluniformer och vissa områden. Staden har i dag c:a 150.000 invånare.Vet ej hur det var med den saken på 60-talet.

Nu blev jag överraskad av att se en stad i liv och rörelse med mycket trafik och affärer. Något jag inte hade tänkt mig och inte hade minne av sedan mitt förra besök där.

Vi gjorde en egen liten rundtur till fots genom gatorna. Kom till en liten trädgårdsservering När vi satt oss ned vid ett bord kunde vi höra att det vid bordet bredvid talades  norska och kom i samspråk med två ensamma damer som färdades omkring i egen bil.
Plötsligt dök en ung mager man upp vid vårt bord. Faktiskt den förste och jag tror enda tiggaren vi såg på vår resa. Märkligt.

Han bad om pengar så han skulle kunna köpa en bulle. En snabb överläggning fick till resultat att Kerstin bad mannen följa med in i cafe´byggnaden, tog sin handväska och gjorde följe med honom.
Han fick säga vad han ville ha att äta, Han valde bakad potatis med någon god röra och ett glas vatten.
Vi avslutade vår fikastund och anslöt oss snart till gruppen och bussen som i det vackra vädret fortsatte mot London. Guiden var ytterst vänlig och förekommande och tog hänsyn till min höga ålder. Jag blir alltid lika förvånad då jag möter denna hänsyn eftersom jag inte vet att jag är så gammal så det syns. Det är bara när jag ser mig i spegeln, som jag fattar och det gör jag alltför sällan.

Nu fick Kerstin svara på frågan om vårt hotells namn och guiden sa att de skulle försöka stanna så nära som möjligt. Han fick god dricks!

Mer roligt väntade. En italiensk restaurang denna gång.Så god mat med kycklingfile´ och jättegod stekt potatis. Minns ej, på grund av trötthet hur kvällen slutade men vill minnas att vi hade gångavstånd till hotellet.

Luftombytet har ännu ej släppt sitt grepp om mej. Jag har sovit i dag och är ändå trött nu.
På eftermiddagen ringde min vän Stefan och bad mig sätta på kaffet. Snart var han vid min dörr och hade grädde och underbara jordgubbar med sig.
SÅÅÅ gott det är med färska jordgubbar. Belgiska var de men kunde lika gärna varit svenska för de var SÅ goda.
Plötsligt kom Lasse med 2 kg. strömmingsfileer, som jag önskat. Nu är de omhändertagna. En del stektes. Resten  blev en god strömmingslåda, sådan som mamma brukade göra.

I morgon kommer Bernard med yngsta dottern och hälsar på. Då blir det kroppkakor till lunch.
Bernard fyller år i dag så jag får väl hitta på något gott till kaffet eller en god efterrätt.

Ska då gå upp tidigt och förbereda inför besöket. Syskonen lämnas till Dagis redan klockan åtta och några minuter senare ringer det på min dörr. Roligt med besök.

Nu säger jag GodNatt och fortsätter att skriva om vår resa i morgondagens blogg.
"Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer. Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. Sov Gott!

måndag 18 maj 2015

Måndag 18 maj 2015. Lite fortsättning från gårdagen.

Det där med att byta dator har sina problem. Nu har jag ödslat tid för både Filip i Göteborg och mej själv för att skanna och få med ett foto från Stonehenge vilket inte gick så bra. Ska fotografera med min iPhon. Försöka i alla fall.

Jo från Windsor åkte vi till det berömda megalitmonumentet Stonehenge. Hoppas att jag kan få med en bild! Man tror att det varit ett tempel för solkult och att det först har anlagts av människor tillhörande en kulturgrupp under yngre stenåldern, som omkring 2000år f. Kr. invaderade England.
Stonehenge har troligen bibehållit sin ursprungliga kultiska uppgift i minst 1500 år.
En del stenar är nära 5 meter höga.

Efter detta intressanta drack vi vårt i termos medhavda kaffe med Ruths bullar och lite nyinköpta kakor därtill, på gröngräset. Alla tog sig upp från denna i gräset sittande ställning.

Bussen körde oss vidare utmed trädkantade fina vägar mot Universitetsstaden Oxford. Om detta berättar jag i nästa blogg.
Efter vägen kunde vi se stora gräsytor där får betade. På ett annat ställe sprang grisar omkring i det fria och bökade. Nej inte vildsvin! Riktiga "ekologiska" grisar var det!

Nu lite om dag som inne är och snart tar slut. Jag kom till Tingsrätten i god tid för att som moraliskt stöd närvara i en vårdnadstvist. Det tog lång tid. Jag gick därifrån efter drygt tre timmar. Tänk om föräldrar, som en gång älskat varandra, kunde samtala om vad som är bäst för barnet i stället för att  visa sitt "maktbegär" och sin avoghet. Jag fick en ny intressant kontakt, som möjligen får en fortsättning.
Efter att jag lämnat Tingsrätten gick jag till Isak för en kisspromenad. Skjuts hem av Lasse.

Senare på eftermiddagen kom min vän, som jag tror att jag stöttat bara genom att finnas med, hit och fikade och jag fick då också lite hjälp i trädgårdsarbetet, sedan vi pratat lite om dagens upplevelser.

Nu ska jag sova gott. Ber för Filip, som har ont i halsen och hostar, att han ska få sova i natt.
Sov Gott önskar jag er alla, bloggläsare. I morgon blir det en ny spännande dag.
I dag för 61 år sedan fick Georg och jag vårt tredje barn. Året var 1954 och Ulla blev namnet! Grattis, Ulla!

söndag 17 maj 2015

Söndag 17 maj 2015. Kyrkan kom hem till mej också denna söndag.Forts.från vår resa.

Här passar jag väskorna medan tjejerna kollar hur lång kö det är till "Dolls House".På grund av vaktavlösningen så var det ingen kö!
Så blev det morgon den andra dagen, onsdag. Efter frukost på rummet promenerade vi till ett hotell där vi blev hämtade av en buss, som sedan åkte omkring och plockade upp resenärer. Vid Victoria Station steg vi alla på den buss som vi skulle använda oss av resten av dagen. Guiden, berättade en del utefter färden genom London. Något som förvånade mig i denna stad var hur rent och snyggt det var på gatorna. Där tar de tydligen vara på de arbetslösa för man kunde se folk som gick med borste och skyffel, lite överallt. Vad tror ni jag tänkte?

Samma utefter vägen. Inte en massa papper. Så rent och fint. Dessutom alla dessa lövträd som kantade farvägarna. Senast jag åkte på vägar i England var år 1969 och jag minns ingenting mer än att vi var på besök i Oxford.

Den här bussutfärden skulle föra oss först till Windsor. Att detta "slott" skulle vara så stort hade jag  inte tänkt mig , så jag blev verkligen överraskad.
Att jag,som present till Ulla hade köpt en bok om det stora dockskåpet när jag var i England 1969 hade jag totalt glömt. Alla barnen fick förstås presenter när jag kom hem. Boken hade jag inget minne av men  Ulla hade läst och tittat på bilderna och var nu  ivrig att med egna ögon få se denna fantastiska skapelse, som hon på den tiden hade tittat på och beundrat. Det var verkligen värt att beskåda!

I bokens början står det att Queen Marys Dolls House inte är ett dockskåp i vanlig mening. Det är inte en leksak utan något mycket mer.  Jag önskar att jag kunde beskriva det men det klarar jag inte. Tack vare Ullas iver att få se det så blev det ännu mer intressant för oss andra också.
Det har funnits sedan 20-talet.

Vi köpte med oss lite mat att äta på bussen och var sitt exemplar av boken om dockhuset.
Så drog vi vidare till Stonehenge men nu blir jag plötsligt så sömnig så det är ingen ide´ att prata om det nu.  Jag får spara det till morgondagens blogg.

Bara att säga GodNatt och Sov Gott! Ska se om jag kan få med något foto. Hoppas det!
Klockan nio i morgon bittida ska jag vara vid Tingsrätten som ett moraliskt stöd åt en vän och vill inte försova mig så det är bäst att jag går till sängen. NU!

Tisdag 12- lördag 16 maj 2015. Lite om London. Mamma skulle ha fyllt116 år i dag.

På libanesisk restaurang i London.
Vilka tider man lever i. Sedan min förra blogg i måndags har jag hunnit vara i England och upplevt så mycket intressant.
I dag tänker jag lite extra på vår mamma, Alva Kraftling född Nordberg. Hon var född 1899. Jag har tidigare berättat om hennes liv. En ensam liten flicka från Stockholm, som hamnade på en bondgård i Småland, som fosterbarn. Jag har tidigare berättat det jag vet om hennes barndom. Begåvad och plikttrogen var hon. Piga på en stor bondgård blev hennes uppgift tills hon gifte sig med pappa.
Ju mer jag tänker på henne ju mer förstår jag vilken inre styrka hon ägde.

Men nu ska jag berätta om mig, döttrarna och årets resa. Denna gång till England. När jag fyllde 85 åkte vi till Newyork, 86 till Paris, 87 till Rom, 88 till London.
Som jag sagt tidigare så är det både enkelt och roligt för mej att resa eftersom jag "bara" har att följa med.
Den här bloggen kommer att handla om vår senaste resa. Bara så ni vet. Då kan jag, när jag blir gammal sitta i lugn och ro, läsa och påminna mig. Säkert välgörande!

Hämtades klockan 6 på morgonen.(Hade då legat vaken sedan kl.3)
Elsemarie var reseledare och rattade dessutom familjens bil, som parkerades på Arlanda. Kerstin var kassör och skötte den gemensamma kassan. Restauranger, inträdesbiljetter, taxi, allt ur EN ficka. Så enkelt och bekvämt. Ulla var sekreterare, även denna resa. Såg till att allt dokumenterades i den tjocka skrivboken.

Av princip ställde jag inte om klockan men de andra fick en timme till godo.Det blir kanske lite detaljrikt det jag skriver men har vi bestämt oss för att minnas så ska vi även kunna hämta ur denna blogg. Skrivboken och bloggen kompletterar varandra.

Efter frukost inköpt på flygplatsen startade vi mätta vår färd. I flygplanet satt bredvid Elsemarie två kvinnor, som hon kom i samspråk med. Två läkare, nu bosatta i London, som varit på läkarkongress i Stockholm. Ursprungligen var den ena från Jordanien, den andra från Syrien. Kerstin hörde detta och började , till deras överraskning, prata arabiska med dem. Det är alltid så i Kerstins sällskap att hon får använda sina språkkunskaper i arabiska. Det är så roligt tycker vi.

På flygplatsen tog vi tåg mot London, taxi till Hotel Lord Kensington.
På kvällen var det finkläder som gällde. Sminkad blev jag av Elsemarie. Kerstin hade före vår avresa beställt bord på en Libanesisk restaurang. Där serverades sådana maträtter, som vi alla fyra ätit i Jerusalem och som vi älskar. Många smårätter och grillat lamm.
Den trevlige servitören och Kerstin konverserade på arabiska då Kerstin bad om att få byta ut eller få någon mera maträtt. Han blev så glad över hennes kunskaper i språket så vi fick allt vi önskade. Han fotograferade oss också. Vilken fin kväll! Fotot ska jag försöka få med här.

 Nästa morgon var en utfärd med buss beställd.Avgångstid klockan åtta. Det betydde att tiden blev för knapp för att äta frukost på hotellet så vi hade under dagen inhandlat frukost, som vi kunde äta  innan vi lämnade rummet. Kaffe skulle vi ta med i termos hade vi kommit överens om.
Och det blev kväll första dagen. Kan försäkra att vi somnade gott.

Nu är det lördag kväll och jag ska berätta något om dagen som svunnit. Nyss SMS från Kerstin:" Nu har jag vilat en stund, tagit en koffeintablett och sticker till jobbet. Sov gott alla ni andra."

Jag sov länge i morse. Tänkte mig ut i trädgården för att jaga bort all kvarvarande trötthet och luftombytesproblem men kom i stället till ett dukat frukostbord på Holmgatan. Fick lite hjälp med min krånglande iPhon. Kanske behöver en nyare.
Promenad hem. Ringde min vän Jim, som varit orolig när han varit och sökt mig och jag inte varit hemma. Han hade glömt att jag skulle resa bort.
Vi fikade och fick ett fint samtal. Jag har fått en speciell kärlek till den unge mannen, vars mor dog när han var bara åtta år och som har ett tufft liv bakom sig.
I morgon ska han komma tillbaka. Får se om det blir så.

Nu har jag länge längtat till sängen. Jag berättar mer från vår resa i morgon. GodNatt! Sov Gott!




måndag 11 maj 2015

Måndag 11 maj 2015. Vill bara meddela att jag tar semester några dagar, vilket också gäller bloggandet.Återupptas efter semestern.

Så var det dags för den årliga mor/döttrar resan. Jag har besvär av resfeber men  skönt nog har jag också denna gång tillgång till reseledare. När min man levde och jag några gånger reste med honom gick det enkelt till. Han blev ju med åren alltmer resvan och hade fått in vissa rutiner. Både före och efter resan.

Om jag skulle med kunde det låta så här:" Lägg din packning och ditt pass på sängen, så tar jag hand om det."
Jag tyckte det var så bra. Han packade, fixade och ordnade med allt för oss båda innan vi åkte iväg till buss eller flygplats. Mestadels fanns en  grupp för Georg att ta hand om. Han älskade sitt jobb som guide och tröttnade aldrig. Jag höll mig i början i bakgrunden, som en guidehustru bör göra.

Numera känner jag lite oro när jag ska ut och resa. Därför känns det bra att veta att jag endast            
 behöver packa och inte glömma passet.
Döttrarna fixar och beställer. I dag när det började pirra lite ringde Elsemarie. " Jag kommer på hemväg från jobbet så tar jag fram vilka kläder du ska ha med dig."
En kopp kaffe hann vi med innan garderobsdörrar öppnades och rätt sorts kläder plockades fram.
"Titta här och titta där så bra det passar ihop. Och det här kan du ha på resan. Vad har du för smycken? Och skor? Har du en scarf som passar till din röda jacka?"

Tänka sej! Jag behövde inte ens ta fram kläderna själv. Ju äldre jag blir, ju mer uppskattar jag att andra fattar beslut åt mig. Att bara ta passet och resväskan och  följa med. Bättre kan det inte bli. Får se vilka "roligheter" som väntar i London. Allt väl förberett av de tre systrarna. Storebror Sven var ide´kläckaren till den fantastiska New Yorkresan för tre år sedan då vi var där tillsammans alla fem.  Nu reser han tillsammans med sin kära hustru och vi tjejer tar någon gång pr år en lite kortare resa tillsammans.

I London har jag tidigare varit några gånger, både med och utan Georg. Nu ska det bli roligt att komma dit igen. Jag är så tacksam så länge jag kan få vara med om en och annan utflykt. Några dagar efter hemkomsten känner jag nyttan av det upplevda.
Första dagarna plågas jag av luftombytet
Nu ska jag se lite på Aktuellt och göra klart inför vissheten att jag hämtas redan klockan 6 i morgon bittida. Då gäller det att vara klar!

Nu önskar jag er alla några sköna dagar och så möts vi igen på nätet när jag återkommer.
Trädgården hann jag ej med i dag,eller hade svårt att koncentrera mig  på den, så jag har lite att göra nästa vecka också!
Tog fram Psalmboken och fick direkt upp Margareta Melins pslalm nr 607. Den skänker trygghet inför natten." Jag är hos dig, min Gud, som barnet hos sin mamma. Jag är hos dig, som fågeln i sitt bo. Jag är hos dig när natten börjar komma. Bli kvar hos mig så har jag lugn och ro."  GodNatt!

söndag 10 maj 2015

Söndag 10 maj 2015. Födelsedagskalas. Kort blogg om dagen som snart är slut.

I kväll avstår jag partiledardebatten i TV. Sömnig som jag är .

Inget kyrkobesök men en TVgudstjänst och en i  Närradion.
Tänkte i dag på hur jag, som ung och sedan, hur vi som familj var trogna kyrkobesökare. På den tiden besökte vi kyrkan. Nu har kyrkan kommit hem till mej. Två givande gudstjänster. I TV från Immanuelskyrkan i Stockholm med deltagare från olika länder. Närradion stod Pingstkyrkan i Örebro för.

Födelsedagsfirande i dag för barnbarnsbarn. Mamman firade samtidigt sin 45årsdag. Små kusiner träffas vid sådana här tillfällen där också en åldring som jag får vara med.

Kristin är i Lidköping med "sin" kör. Hon älskar att sjunga och spela och duktig är hon också!
Linn och Sebastian åkte  till baka till Växjö, efter besök i föräldrahemmet.
Själv skriver jag "komihåglista" med anledning av att jag tillsammans med döttrarna åker till London några dagar.
Jag har varit yr i dag och därför tänker jag ta tidig kväll. Kanske hjälper.

Ute har det varit ganska grått och ibland några regnstänk, men ack så vackert med all grönska och alla blommor. Ska försöka gå ut i trädgården och hyfsa till det lite i morgon.
Min vän från Bosnien som varit mig till god hjälp i trädgården, har nu lämnat Sverige för gott.

Jag gör nog bäst i att sova nu.  Jag har haft så roligt i dag bara genom att iaktta de små barnen. Tänker på hur olika i sitt temperament de är och att det visar sig redan när de är små. När de blir vuxna så kommer de att ha nytta av sina olikheter när de väljer utbildning och jobb.

Barn är så fantastiska och jag har haft mycket glädje av samvaron med mina barnbarn så länge det varade. År som jag ser tillbaka på med saknad ibland.
Minns att jag under åren vi bodde i Borensberg kände det svårt att inte kunna rycka in när barnvakt behövdes i Örebro De två äldsta barnbarnen var  10 år gamla när vi flyttade tillbaka, men det fanns ju ett antal som var  yngre än dessa och några nya kom till så glädjen av barn varade länge.

 Jag  gillar alla åldrar och tar gärna del i födelsedagsfirande när det är möjligt fast nu blir det på ett lite annorlunda sätt.
 Nu är det dags för sängen och jag önskar oss alla GodNatt. Tack, Gud för allt gott som kommit mig till del i dag. AMEN! Jag tog i dag en bild på gråpäronträdet. SÅ många blommor. Hoppas att humlorna som bodde och förökade sig på min altan förra året finns i dess närhet och gör nytta. Har varit dåligt med gråpäron i flera år. Skickar bilden!

fredag 8 maj 2015

Fredag 8 maj 2015. Glädje för mej i dag också. Kunskapskanalen, varförhar jag inte tittat på den förut

Jag MÅSTE bara titta. "Skandinavien i Hitlers järngrepp!" Bloggen får vänta!

Efter att ha sett så mycket hemskt så blir bloggen kort i kväll. Särskilt fastnade en bild på min näthinna. Ett litet utmärglat barn.  Jag har, sedan flera år, från ett besök i Jerusalem och besök på museum där, en bild inom mej av en pojke i en alltför stor ytterrock och stor skärmmössa, med en uttryckslös blick i sitt magra ansikte. Nu har jag detta lilla utmärglade barn från  kvällens Kunskapskanal lagt till det andra.

Svårt var det att åter få höra om balterna som utlämnades till Sovjetunionen från vårt eget land. Jag har aldrig fått grepp om varför Sverige gjorde detta.
Nu kan man tycka att jag kan ju låta bli att se alla grymheter i krigets spår. Bara en knapptryckning och jag slipper se. Det jag sett både i går kväll och i kväll är sådant jag inte tidigare sett och jag bara måste se. Visst minns jag radions och tidningarnas nyheter från efterkrigstiden och alla rättegångar i samband därmed. Några bilder annat än i tidningar såg jag inte på den tiden.
Jag bara tänker:" Låt det aldrig hända igen!" Måste tillstå att vi faktiskt inte vet något om en morgondag som kan bli vad vi inte tänkt oss.


Härmed lämnar jag allt vad krig heter och siktar in mig på dagen som snart är slut. Hos hårfrisörskan  stötte jag ihop med min syster, som hade tiden efter mej.
Fint besök av Sebastian och Linn med den lilla roliga Frank, som dansar omkring jämt och ständigt. Isak blev glad över att få ett par dagar med Frank, som piggar upp honom som är i medelåldern, kan man säga.

Så trevligt för mej att få bjuda det blivande brudparet på lunch. De anlände på minuten , som förutsagt var.

Senare på eftermiddagen kom Linn med en stor kasse matvaror av skilda slag, som mamma och hon handlat på Maxi. Det kändes nästan som julafton när jag plockade in i kylskåp och frys. Får se om Gud har någon hungrig att skicka hit för att få del av det goda. Ibland blir det så.

Det har blåst hårt i dag, tyvärr, men annars en fin dag.  Så roligt att se hur träden börjar grönska.
Alfons har nu börjat sin vandring över gräsmattan, Det händer att han blir stående vid något hinder på vägen men med lite hjälp så är han snart åter på gång.
Jag hade ju tänkt att skriva lite om "forntid". Nu blev det, visserligen forntid , men inte från det år som jag hade tänkt
. I morgon får jag besök till förmiddagskaffet. Det ser jag fram emot. En ung kille, som jag träffade på Alphakursen i Filadelfia. Vi har länge försökt få dricka kaffe hos mej. Men tiden, tiden!

Lika bra att jag säger GodNatt och Sov Gott till oss alla.
Jag är så tacksam för en härlig dag då både Tobias, Linn och Sebastian kom på besök.

torsdag 7 maj 2015

Torsdag 7 maj 2015. O, vilken trött dag! Solsken och små regnskurar.Jag vill bara sova!

Så här stort blev det humlebo som den ensamma humlan byggde och skyddade med ull från en fårskinnspäls som låg på altan. Hon drog en liten tuss i taget. 
Ringde till Arja, som fyller 68 år i dag. Jag har tidigare berättat om Arja, som jag första gången mötte på Folkhögskolan där vi båda var elever. Hon kom att bli som en i familjen hos oss medan vi bodde kvar i Örebro. Det var en jobbig, men intressant tid.

Jag var i dag beredd på att det kunde bli problem med kontakten, vilket besannades. Hon försökte att minnas men det blev ett mycket kort samtal. Jag blir så ledsen över att inte kunna prata minnen med någon som jag och familjen haft så nära relation med.

Redan när jag vaknade var jag trött så jag sov en god stund på förmiddagen. Isak också.

Skulle, enligt planerna ha tränat i dag för det går ej för sig att göra hur långa uppehåll som helst.
Att handla lite i mataffären kändes bra . I brevlådan låg ett brev med tidningsurklipp från min syster Stina. Där stod att läsa om en bok, utgiven i Storbrittanien av biologen Dave Goulson, med boktiteln"Galen i humlor" och som oväntat blivit en bästsäljare. Stina har i gott minne alla foton jag skickade på FB förra sommaren då jag hade ett humlebo på altan. Något sådant händer nog bara EN gång i livet.

I dag är det 70 år sedan andra världskriget slutade. I TV nyss, hörde jag en dam, två år äldre än jag, berätta om den där dagen. Hur chefen, på hennes arbetsplats kom in till personalen och talade om att det nu var fred och att alla fick sluta klockan tre.
Hon arbetade på Kungsgatan och det var där och på Stureplan jublet var som värst. Jag jobbade fortfarande på Söder. Vi, liksom alla andra affärer stängde omedelbart affären. Många drog  upp mot centrum. Georg ringde och ville att jag skulle komma dit för så klart var han med i vimlet och glädjeyran.Serpentiner och papper slängdes ut från fönstren, som vi kan se i TVrutan i dag. Jublet visste inga gränser.

Tängsel och "ståhej" lockar inte  mej  men jag tyckte det var jätteskönt med några timmars ledighet denna vårdag, så jag njöt av ledigheten och Georg kom på kvällen och berättade om det fantastiska. Jag hade hört på radion och tidningarnas löpsedlar fanns snart på plats så ingen fanns som inte visste vad som var på gång. Stockholm var också en annan stad på den tiden än vad den är i dag.

Vad jag också minns var att jag inombords ej förmådde vara riktigt så glad som jag önskade och jag stördes därav. Via radio och tidningar hade vi följt utvecklingen och samtalstonen mellan stormakterna, som inte bådade gott för framtiden. Vad skulle komma efter freden?

Kan ju tyckas märkligt att en 18 åring tänkte så men så var det och det dröjde ju ej så länge förrän något som kallades "Kalla Kriget" blev en verklighet. Jag har inget minne av att jag den 7 maj 1945 delgav någon vad jag tänkte. Jag var naturligtvis också glad över att det äntligen blev en förändring. Även om Sverige ej var lika hårt drabbat som våra grannländer så hade vi ändå levt med allt som detta krig förde med sig och det berörde våra liv på så många sätt.
  Vilken skillnad det blev efter den där dagen. Såsmåningom, sakta, sakta,  togs kupongerna på mjöl, socker, ägg, kött och fläsk,kaffe, the och kakao,smör, tvål och tvättmedel med mera, bort och vi kunde köpa vad vi behövde utan kuponger. Men tid tog det. Jag minns särskilt när smöret blev fritt , år 1948.

Men , vänner, så det här blev! Inte som jag från början tänkte i alla fall.
Klockan har dock blivit mycket och trött som jag varit hela dagen så gör jag bäst i att gå till sängen på en gång.
Önskar oss alla en GodNatt och att vi ska sova gott. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!" Amen!

onsdag 6 maj 2015

Onsdag 6 maj 2015. Glad överraskning denna soliga , fina dag. Litesammandrag från 1991.

Tittar ut med kameran genom mitt sovrumsfönster Päronträdet blommar. Härliga vår!
Vilken fin dag det blev i dag. Sol och värme.
 Sven ringde. Han helpensionär. Maria, med mycket förkortad arbetstid, på väg dit, var ute  på stan i dag, som i går. Frågade om det passade att de kom för att äta medhavd lunch hos mej. De kom  i sällskap med dottern. Så klart att de var välkomna! Har ännu svårt att fatta att det är möjligt att få spontana besök av Sven och Maria så där mitt i veckan.
 Roligt också att Kristin var ledig och kunde följa med. Isak låg på hallgolvet och sov när dörren öppnades och han fick se Kristin. Han blev överlycklig. Svansen viftade och han hade inte ögon för någon annan. Han är förälskad i Kristin. Nu var det ett tag sedan hon var här. Om han nu har någon uppfattning om sådant. Det vet jag inte.

Kinamat är bara  SÅ gott och vi lät oss väl smaka. Kaffe och mandelkakor som avslutning.
De hade köpt blommor som skulle planteras i trädgården senare under dagen.
 Att vara pensionär är inte så dumt. Särskilt roligt om man får några år tillsammans.

När de gått ringde R. som mår dåligt i allmänhet och nu har ont i ryggen. Jag frågade om hon utöver cyklandet också promenerade. Hon hade svårt med det för skorna är inte bra och hon hade inte råd att köpa nya skor.  Jag sa att jag skulle titta i mitt "sociala" kuvert om där fanns pengar.(Vet ej om jag tidigare berättat om detta kuvert. Kanske jag annars gör det vid tillfälle.) Jag uppmanade henne att gå till en affär och se ut ett par sköna skor, vilket hon gjorde. Det fanns pengar tillräckligt i "kassan" och både hon och jag var glada. Gud är god.

Klockan 18 såg jag i TV2 " Världens fakta", en norsk dokumentär från andra världskriget. SÅ intressant. Repris i morgon. Se den då eller på datorn!! Det som nu visades var nytt för mej och jag såg allt med stort intresse. Jag kände ju igen namn på våra dåvarande politiker och tyckte mig åter uppleva den där känslan av osäkerhet som fanns de åren. Jag var 18 år när kriget slutade.

Men nu ska jag knyta ihop lite från vecka 37 år 1991 att börja "forntiden" med.
Bönepromenad i Hjärsta, Irene och jag. Fått veta att en son i vänners familj fått besked om att han hade högst två månader kvar att leva då man upptäckt att han angripits av cancer Ett svårt besked för familjen och hans kamrater.
"Bönemöte på Stora Hotellet för allt Guds folk", löd rubriken fredagen den 13.
Lördagen barnvakt hos Bernard och Kristin medan Sven och Maria var på bröllop.
Söndag 15 sept. Valdag. Första gången jag gick utan Georgs sällskap till en vallokal.
På kvällen barnvakt hos Bernard och Kristin.

19 sept ringde jag till Kreta och pratade med Fredrik. Pappan ( 54 år) till en av Fredriks kompisar
hade dött och denna dag skulle begravningen äga rum. Vi kom överens om att jag skulle åka till kyrkan och lämna en bukett blommor med en hälsning från Fredrik.
Flera dagar har jag ej skrivit något i min bok men vecka 39 var jag tydligen i Göteborg. Hade bakat sockerfritt bröd som jag hade med till min svåger Vidor.
 Min väninna Majken Enoksson och jag gjorde en dag följe med Vidor till Danmark, där vi hade en trevlig dag, samt handlade, förstås.
På kvällen hälsade jag på hos en systerdotter. Dagen därpå skjutsade Vidor mig till bussen mot Örebro.
Nu tog vecka 39  slut och jag ser att bloggen också i kväll tagit sin tid så det är dags för sängen. Säger GodNatt och Sov Gott alla bloggläsare. "Herren är min herde. Mig skall intet fattas."Psalm 23.Jag mår så gott av att läsa den psalmen.

tisdag 5 maj 2015

Tisdag 5 maj 2015. Felaktiga beslut med konsekvenser. Forts. år 1991.

Ibland kan man nästan känna på sig från det man vaknar att det är något "fel i luften".
Så kände jag det i dag och det blev en lite annorlunda dag, Till stor del beroende på felaktiga beslut.Nu tar jag redan paus för att se TV2 om extremister. Byter rum.
Tillbaka i köket. Så intressant, och otäckt, att få höra om hur de tänker, de radikala muslimerna.
Det är viktigt att vi ej generaliserar. Liksom det finns extremister bland muslimerna så finns det också extremister bland kristna, även om uttrycken inte är desamma.

Nog har jag ibland under min levnad som kristen, funderat på varför Gud, som vet vad som är bäst för oss, aldrig tvingar någon människa att tro. Därför kan inte heller jag tvinga någon.Varje människa har rätten att göra sina egna val. Tack käre Gud för det!
Dock har jag under årens lopp sett en och annan av egen vilja bestämma sig för att välja Jesus som Herre i sina liv. Det finns en väg, som är oslagbar. Bönens väg. Så många gånger, ofta under år av väntan,har jag fått se hur Gud utfört stora ting som svar på bön.
Vilken annorlunda väg att gå mot den som vi hör om i dessa dagar.

Men nu till dagen. Jag ringde Färdtjänst. Det enda raka om man inte har egen bil och tänker sig till sjukhusområdet. Det råder mer eller mindre kaos under de stora byggnationer som nu  pågår där.
När jag var klar med "ögontrycket",14 på det bra ögat och 17 på det dåliga, så tänkte jag ta en buss upp till stan. Lång väntan. Så lång att jag valde att promenera. Under promenaden hann jag bestämma mig för att ej ta mig till stan utan i stället ta bussen vid Järntorget och åka hem.
Innan dess SMSade jag på FB att" jag var på stan utan sällskap". En liten baktanke fanns förstås. När man är så gammal som jag så har många av ens vänner dött. En ung vän jag hade och som alltid fanns till hands i sådana här lägen, flyttade långt bort, så chansen att få någon att träffa på stan var liten. Jag fick ett roligt svar från Kerstin  och så fortsatte jag mot Järntorget och bussen, som jag vinkade in till trottoaren när den redan var på väg Den snälla chauffören lät mig gå på.

Detta val av mig var inte bra. Sven skickade SMS med frågan:"Var är du? Maria och jag är på stan". Underförstått en inbjudan att äta lunch med dem på stan. Vi pratades vid på telefon. Fick erbjudande om att bli hämtad vid nästa hållplats. Valde bort även detta.

Isak blev glad då jag kom hem och vi tog en promenad. Och jag blev glad för kaffet.
Stefan kom och fick säsongens sista semla på väg hem från jobbet. Han åkte vidare till Bibelskolan där han är flitig elev varje tisdagskväll. Något som gläder mig.

I dag har Lasse varit hos sin mamma i Katrineholm. Hon bor nu på ett hem efter den stroke hon fick för en tid sedan. Av allt att döma kommer hon inte åter till sitt hem eftersom hon är förlamad i ena sidan. Talförmågan har hon kvar och hon säger att hon trivs så bra där hon är. Personalen gör allt för att hon ska ha det bra. Naturligtvis kändes det gott för en son att få höra att ens mamma är så nöjd.
Kruxet är att hon har sina båda söner flera mil bort men då är det ännu viktigare att hon är nöjd med de personer hon har i sin närhet. Man blir glad av att höra sådant.

Men ack så långt detta inlägg blev

 Ska koncentrera ett par veckors forntid till slut. September månad 1991.
Nye kantorn,  Karl Wikenstål kommit till kyrkan.
Jag fortsätter mitt bakande till kyrkliga aktiviteter. Tycks vara omättat. Det förvånar mig nu att se hur jag både hade jobbet i Mikaelkyrkan och ändå deltog i sammankomster i min egen kyrka, Filadelfia på kvällar.
Den 8 september skrev jag;" Jag börjar bli allt bättre. Känsla och förstånd närmar sig varandra alltmer. Jag känner åter arbetslust och tycker att jag har det bra också nu. Känns som om jag gått in i en ny fas, som också har sitt värde."
 Vecka 36 är nu avverkad och jag avslutar för i kväll.  Skönt att inte ha tandläkare eller sjukhus att tänka på i morgon. Får se vad trevligt jag hittar på. "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet". Sov Gott , vänner! Tack för i dag, Gud!

måndag 4 maj 2015

Måndag 4 maj 2015.Sista deklarationsdagen. Tandläkarbesök. Forts år 1991.

Ingen träning i dag. Hos tandläkaren och pratade tandutdragning. Igen!
Om två veckor ska det slutgiltiga beskedet lämnas. Jag har alltså fått lite betänketid.
Elsemarie har varit i Stockholm på "skolmöte".
En mulen, regnig dag har det varit. På onsdag ska det bli sol säger TV.

Nu till år 1991.Vecka 33. M.12 aug. Romska flickan har kommit tillbaka. Väckte mej halv ett. Hade en kille sittande i köket. Han behövde skjuts hem till Björkhaga, vilket han genast fick.
Ser, när jag nu kollar dagboken att det hände mycket denna vecka.

Ser i boken att både Mikaelsveckan (på mitt jobb) och ungdomssamlingen "Hopp om livet" pågick i stan.
"Hopp om livet" samlade många ungdomar. Elsemarie och Lasse var hemma och det var liv och rörelse i huset. Som jag gillade, så klart!
Möten och ungdomssamlingar i olika kyrkor och en del torgmöten. Sena kvällar. Många namn på sådana som varit på besök i huset, som jag inte  minns något om i dag. Men jag minns att det var en rolig vecka.

Mikaelsveckan betydde att jag var engagerad där på många sätt. Kokade knäck, bakade, gjorde piroger, tiggde grejor pr telefon från firmor i stan Var med om att sälja till människorna som kom.
En härlig gemenskap där alla hjälptes åt med kaffeservering och försäljning av rulltårtorna jag bakade.

Veckan avslutades med att Erik, som tidigare bott här en tid, kom direkt från Småland med ett nystyckat rådjur. Det hamnade i frysen.
20 aug står det i boken att jag sitter och gråter medan jag  plockar vinbär. Skaffar blommor, vita, röda och blå, som i brudbuketten. Åker till graven med dem för dagen efter, den 21, är det Georgs födelsedag och vår bröllopsdag. Då ska blommorna finnas på plats.

Mikael och en kompis kom på kvällen och fikade. Stannade länge. Så omtänksamt. Jag behövde deras sällskap den kvällen alldeles särskilt.

21 aug. Morgonbön och arbetslag på jobbet.Hämtade sedan Gurli och var i hennes sommarstuga resten av dagen. Det blev en bra dag.
22 aug. Plockade av klarbären. Sedan till kyrkan och bakade bullar och sockerkakor. På kvällen åkte Gurli och jag till hennes vänner och plockade 20 liter röda vinbär.
Ja det var då det, tänker jag nu när allting går så sakta.
Men "allt har sin tid",som det heter.

29 aug. Kerstin har köpt astrar till graven och vi cyklar dit och planterar dessa.
30 aug. Hämtar Bernard och Kristin vid Musikhögskolan. Vi går till Åhle`ns och fikar. De åker sedan med Lennart till Hjortkvarn och kusinerna där.
Slut på augusti månad. Nu till sängen. I morgon fm. ska jag till Ögonavd. på USÖ.

"Bred dina vida vingar, o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig." En god avslutning på en bra dag.

söndag 3 maj 2015

Söndag 3 maj 2015. Härlig dag! Lugn och ro. Kanske lite från år 1991.

Klockan 21.00 kom jag hem från en liten tur till en av mina dagligvarubutiker. Allt var så tyst och stilla. Ingen trafik. Ljum vårkväll. Så glad jag är att jag gav mig iväg ut. Fruktskålen var helt tom och den måste få lite vitaminer att förmedla. I morgon ska matgästen få orientalisk kyckling och till detta behövs paprikasallad på burk, som inte fanns i mitt kylskåp., så det var också en anledning till butiksbesöket.

Inte blev det något kyrkobesök i dag heller, TV-gudstjänsten från Frykerud i Värmland ännu en gång. Så bra det kan bli med gudstjänst även från en landsbygdsförsamling. Svenska kyrkan och frikyrkor firade gudstjänst tillsammans. Även om vi har lite olika ritualer så har vi GRUNDEN gemensamt. Kristi kors. Jesu död och uppståndelse. Att vi har lite olika uttryckssätt tror jag att Gud gillar.

Jag "kraxade" med i sångerna och bönerna och tackade Gud för allt.
Som vanligt lyssnade jag sedan till Närradion och den predikan om att "växa i tron" var så bra så jag borde ha spelat in den på kassettband! Hoppas att den någon gång sänds i repris!

Jag har ju inte berättat om Alfons återinträde i trädgården. I går satte Lasse honom i frihet. Nu går han omkring och gör sitt jobb liksom förra sommaren och går in i sitt garage när han är klar. Jag sa det förra sommaren och säger det igen. Jag älskar Alfons!

Min vän Jim, som jag tidigare berättat om, kom och krattade bort en del kvistar som låg i gräsmattan och hindrade Alfons så han hade tvingats gå runt på vissa ställen. Nu är det fritt överallt. Jim och jag fikade sedan och pratade en stund. Vi trivs tillsammans fast åldersskillnaden är mycket stor.

Känner att jag inte orkar skriva mer i kväll och "man ska lyssna till sin kropp" så jag tror att jag gör bäst i att avsluta nu. I morgon ska jag till tandläkaren sedan jag har tränat. Jag fick rådet att avstå från träningen ett tag efter mitt "fall" i köket då jag möjligen fick en liten hjärnskakning.
Nu känner jag mig mycket bättre men har fortfarande stort sömnbehov. Haha, skyller i alla fall på det. Att avstå träningen ännu längre tror jag inte behövs.

Det blev inget från år 1991 men det kommer i nästa inlägg. Tack för i dag och SOV GOTT alla bloggläsare.
Just nu läser jag ur Psaltaren kap 4, vers 9. " I frid vill jag lägga mig ned och i frid skall jag somna in,
ty du, Herre, låter mig bo avskild och i trygghet," Amen! Det sover vi på!

lördag 2 maj 2015

Lördag 2 maj 2015. Lite ändringar men städhjälpen kom ändå. Lite 90-tal.

Det lönade sig att hoppas på sol. I alla fall i morse kom den och stannade flera timmar. Först när jag tog fram barnvagnen och skulle handla började det småregna, vilket fick mig att ställa tillbaka vagnen i garaget och gå inomhus. Den promenaden skulle jag ha behövt för nu börjar det kännas att jag ej tränat på flera dagar.  På måndag ska det bli.

Det ringde på dörren i morse. Nyduschad i badkappa fattade jag beslutet att inte öppna dörren.
Såg att Stefan ringt och han befann sig vid Maxi, hade köpt jordgubbar och grädde och var på väg hit. Han kom i sin "nya", fina bil. Ett fynd, som det verkar! Det blev kaffe och underbara bär med grädde och lite samtal.Till städhjälpen hade jag via sms önskat senare ankomst, om möjligt,då jag fick veta att S, var på väg hit. Det gick bra och jag var nöjd, så nöjd!

Tycker nog att jag känner mig bättre i dag, vilket jag sa till sonen som ringde och ville veta.
Jag kan inte låta bli att tacka Gud som såg till att jag inte bröt mig. Lite andra blessyrer kan man stå ut med.

Det tar tid att skriva om 90-talet. Största anledningen till att jag började blogga var ju att jag upptäckte att det var mycket roligare att blogga än att skriva  memoarer, som barnen ibland önskat.
Därför måste jag ha det uteblivna memoarskrivandet i åtanke så barn och barnbarn, i första hand, får veta hur mitt liv gestaltat sig. Att sedan andra också läser är "bonus " och gör det ännu roligare att skriva. VILKA som läser vet jag, i stort sett inte, men det är ändå stimulerande att veta att det skrivna blir läst. Även om det bara är en enkel blogg, där fel och brister naturligt finns med.

I gå hämtade jag en del ur mina block. I dag går jag tillbaka till Dagboken för år 1991.
1 augusti. " Trött, trött. Egentligen skulle det vara skönt att flytta till Himlen, men det vill jag inte för barnbarnen behöver kanske en farmor och mormor.
Jag har fått arbetslust. Måtte den stanna kvar! Jag har länge nog saknat den. Man kan tvinga sig till mycket!
Georgs syster med familj är på 40-årskalas i Örebro och bor hos mig ett par dagar.

Den 4 aug. har jag åter ansvar för kyrkkaffet i Mikaelskyrkan. Till kyrkan hör en separat byggnad där det finns goda utrymmen och det är där jag bakar kaffebröd till kyrkans samlingar, när jag inte är ute på hembesök. I dag bjöds på bulle, kaka och rulltårta.
Hem och ordnar lunch för mina två äldsta barnbarn, Mikael och Fredrik.

5 aug börjar Mikaelkyrkans sommarvecka för seniorer på Solliden, en härlig sommargård i stans närhet. Där finns jag med hela veckan.
6 aug. Bernards kompis mamma dog i dag. Så förfärligt sorgligt!
7 aug åkte jag hem och plockade sista hallonen på tomten.
8 aug gick jag upp tidigt. Klockan 5 kom Fredrik för att säga adjö. Han visade mig ett Nya Testamente som han fått av "Rolle", en kompis, Han skulle nu åka till Kreta tillsammans med kompisar, där de skulle spela för turister på en semesteranläggning. Vi kramade om varandra och önskade varandra Guds välsignelse. Så står det: Lilla Fredrik,må Gud bevara honom från allt ont! Fredrik var snart 19 år, men i farmors ögon fortfarande "lilla Fredrik".

Samma dag kom Frank med sin fru Eva från Kristiansand i Norge för att hälsa på släkten i Sverige. Jag hade ju mitt jobb att sköta men fick ledig eftermiddag. Sven och Maria bjöd på mat i Hovsta Efter det tog Sven med sin musikaliske släkting Frank, Eva och mig till  musikhögskolan, där Sven sedan flera år hade sin arbetsplats och visade oss runt. Så intressant! Uppskattades verkligen!

Eva och Frank fortsatte sedan sin färd mot Norge och jag återvände till mina vänner på Solliden. SÅ roligt med detta besök av våra härliga norska släktingar!
 Sven, Maria och Kristin hade blivit ombedda att sjunga och spela på eftermiddagens andakt, avslutningsdagen. Kristin , då 9 år, spelade så fint på sin fiol , Maria och Sven sjöng och spelade piano.
Så var vecka 32 avslutad.  Jag avslutar också mitt skrivande för i kväll.

I morgon är det söndag. Jag skulle gärna vilja ta mig till kyrkan och det kan ej vara så svårt. Ibland är jag alltför "seg" på morgnarna!  Det är en s.k. ovana jag har att bekämpa.

Tack Gud för allt gott i dag. Så stort att kunna se, höra och mycket mer. Jag tackar dig, min Gud! Du vet att jag älskar dig så mycket och tillhör dig för evigt.
Nu blir det skönt att sova! Natti, Natti!

fredag 1 maj 2015

Fredag 1 maj 2015. Regn och sömn. Läser block från år 1991. En dag i taget.

Regn, regn.  Det passar mej, som bara vill sova. Jag skyller på mitt fall på köksgolvet för en vecka sedan. Visst kravlade jag mig upp, tacksam för att jag ej brutit varken armar eller ben, men hela kroppen tog stryk i alla fall. Blåmärke, lite huvudvärk och enorm trötthet. Sover och sover.
Försöker titta på TV och läsa tidningen, men somnar .
Borde ha förberett lite innan städhjälpen kommer och tar hand om golven i morgon. Men inget blir gjort.
 Jag minns en tid i mitt liv då 1 maj var en efterlängtad dag. Sedan barnsben var det så att söndagarna var vilodag . Då jobbade man inte och affärerna var stängda. Söndagar, numera, ses inte riktigt på det sättet. Då var det så befriande att ha en "helgdag", 1 maj som en fridag, då man kunde jobba med vad man ville. Vår hulda moder var alltid noga med att inte utföra sysslor på söndagen. Då läste hon, skrev brev, men aldrig skulle hon utföra några sysslor, inte ens handarbeta på en söndag. Hon stickade och virkade till klockan 24 på lördagskvällen men då vidtog vilodagen. Jag tänker lite annorlunda.

I min förra blogg skrev jag att jag skulle återge lite av det som skrevs i mina kollegieblock i vilka jag skrev av mej mycket av sorgen efter Georgs hastiga död.
I kväll har jag tittat lite i dessa block. Första blocket påbörjades den 2 juni 1990, dagen efter begravningen. Konstaterar att detta block var fullskrivet redan 2 månader senare. Så mycket smärta och tårar som ryms på dessa sidor.

Jag kan  se att nästa block har en tidsrymd av ett helt år. Det visar, tycker jag, att sorgen lägger sig med tiden. Saknaden kommer däremot alltid att finnas, läste jag häromdagen att någon sagt. Det var säkert bra att skriva mycket första tiden och på det sättet bearbeta det svåra.

Tidigare har jag avslutat juli månads dagboksskrivande och nu ska jag återge en del från blocket år 1991.17 juli. "Varför sitter jag här och gråter? Fjorton månader har ju förflutit. Varför kommer det till baka så här utan förvarning? Det känns så svårt och allt känns så meningslöst. Ingenting spelar längre någon roll. Han kommer inte hem med tåget eller bilen. Aldrig hörs hans röst i telefon.
När barn och barnbarn kommer så finns han inte med. Han fattas oss.
Har ingen lust att köpa nya kläder. Ibland vill jag träffa vänner, ibland inte.
I dag åkte jag till graven för att gråta där. Jag vet att Gud inte gör några misstag och att min älskade har det så bra hos Gud. Det skänker mig tröst. Men ändå!! Längtan och saknaden!!

Det är märkligt, det där, att när jag gråtit mycket någon dag så är det som om det  går bättre att leva en tid efter det. Jag kommer inte "ner" mig på ett tag.
Jag tittar på päronträdet som jag planterade som ett minne och det växer fint."

Ja så skrev jag då. Ser att det gick en hel månad innan jag nästa gång skrev i blocket.
Skönt att se att det gick bättre och bättre att leva ensam. Så hade jag ju också barnen och deras familjer.Yngsta barnbarnet var nu 7 år och jag träffade dem ofta. Vilken glädje att ha dem i min närhet.

Åren har gått och jag är så nöjd med mitt liv som jag har det i dag. Mina älskade barn och deras familjer gör livet ljust. Att sedan ha det bästa av allt, Jesus Kristus, som min bäste vän gör att jag ständigt lever i trygghet och visshet om att han har allt i sin hand och leder steg för steg i den mån jag vill ha det så, och det vill jag.

Nu är jag redan trött. Tror att många blivit extra trötta denna regniga dag.
 Ulla ringde nyss. De har nu fem barnbarn och en hund att ta hand om tills morgondagen. Kusiner som trivs och har roligt ihop.
Sådana tillfällen ska man ta vara på. De växer så fort, de små barnen och de där minnena från tiden då man fanns där för dem plockar man fram när man blir gammal.Så tacksam jag är för alla härliga stunder med barnbarnen och alla minnen.

Nu är det kväll och jag säger GodNatt och ska sova fast jag gjort det stor del av dagen.
Jag återkommer i morgon. Ser fram emot sol och värme fast några löften om detta för morgondagen har ej givits. Jag hoppas ändå!