Det lönade sig att hoppas på sol. I alla fall i morse kom den och stannade flera timmar. Först när jag tog fram barnvagnen och skulle handla började det småregna, vilket fick mig att ställa tillbaka vagnen i garaget och gå inomhus. Den promenaden skulle jag ha behövt för nu börjar det kännas att jag ej tränat på flera dagar. På måndag ska det bli.
Det ringde på dörren i morse. Nyduschad i badkappa fattade jag beslutet att inte öppna dörren.
Såg att Stefan ringt och han befann sig vid Maxi, hade köpt jordgubbar och grädde och var på väg hit. Han kom i sin "nya", fina bil. Ett fynd, som det verkar! Det blev kaffe och underbara bär med grädde och lite samtal.Till städhjälpen hade jag via sms önskat senare ankomst, om möjligt,då jag fick veta att S, var på väg hit. Det gick bra och jag var nöjd, så nöjd!
Tycker nog att jag känner mig bättre i dag, vilket jag sa till sonen som ringde och ville veta.
Jag kan inte låta bli att tacka Gud som såg till att jag inte bröt mig. Lite andra blessyrer kan man stå ut med.
Det tar tid att skriva om 90-talet. Största anledningen till att jag började blogga var ju att jag upptäckte att det var mycket roligare att blogga än att skriva memoarer, som barnen ibland önskat.
Därför måste jag ha det uteblivna memoarskrivandet i åtanke så barn och barnbarn, i första hand, får veta hur mitt liv gestaltat sig. Att sedan andra också läser är "bonus " och gör det ännu roligare att skriva. VILKA som läser vet jag, i stort sett inte, men det är ändå stimulerande att veta att det skrivna blir läst. Även om det bara är en enkel blogg, där fel och brister naturligt finns med.
I gå hämtade jag en del ur mina block. I dag går jag tillbaka till Dagboken för år 1991.
1 augusti. " Trött, trött. Egentligen skulle det vara skönt att flytta till Himlen, men det vill jag inte för barnbarnen behöver kanske en farmor och mormor.
Jag har fått arbetslust. Måtte den stanna kvar! Jag har länge nog saknat den. Man kan tvinga sig till mycket!
Georgs syster med familj är på 40-årskalas i Örebro och bor hos mig ett par dagar.
Den 4 aug. har jag åter ansvar för kyrkkaffet i Mikaelskyrkan. Till kyrkan hör en separat byggnad där det finns goda utrymmen och det är där jag bakar kaffebröd till kyrkans samlingar, när jag inte är ute på hembesök. I dag bjöds på bulle, kaka och rulltårta.
Hem och ordnar lunch för mina två äldsta barnbarn, Mikael och Fredrik.
5 aug börjar Mikaelkyrkans sommarvecka för seniorer på Solliden, en härlig sommargård i stans närhet. Där finns jag med hela veckan.
6 aug. Bernards kompis mamma dog i dag. Så förfärligt sorgligt!
7 aug åkte jag hem och plockade sista hallonen på tomten.
8 aug gick jag upp tidigt. Klockan 5 kom Fredrik för att säga adjö. Han visade mig ett Nya Testamente som han fått av "Rolle", en kompis, Han skulle nu åka till Kreta tillsammans med kompisar, där de skulle spela för turister på en semesteranläggning. Vi kramade om varandra och önskade varandra Guds välsignelse. Så står det: Lilla Fredrik,må Gud bevara honom från allt ont! Fredrik var snart 19 år, men i farmors ögon fortfarande "lilla Fredrik".
Samma dag kom Frank med sin fru Eva från Kristiansand i Norge för att hälsa på släkten i Sverige. Jag hade ju mitt jobb att sköta men fick ledig eftermiddag. Sven och Maria bjöd på mat i Hovsta Efter det tog Sven med sin musikaliske släkting Frank, Eva och mig till musikhögskolan, där Sven sedan flera år hade sin arbetsplats och visade oss runt. Så intressant! Uppskattades verkligen!
Eva och Frank fortsatte sedan sin färd mot Norge och jag återvände till mina vänner på Solliden. SÅ roligt med detta besök av våra härliga norska släktingar!
Sven, Maria och Kristin hade blivit ombedda att sjunga och spela på eftermiddagens andakt, avslutningsdagen. Kristin , då 9 år, spelade så fint på sin fiol , Maria och Sven sjöng och spelade piano.
Så var vecka 32 avslutad. Jag avslutar också mitt skrivande för i kväll.
I morgon är det söndag. Jag skulle gärna vilja ta mig till kyrkan och det kan ej vara så svårt. Ibland är jag alltför "seg" på morgnarna! Det är en s.k. ovana jag har att bekämpa.
Tack Gud för allt gott i dag. Så stort att kunna se, höra och mycket mer. Jag tackar dig, min Gud! Du vet att jag älskar dig så mycket och tillhör dig för evigt.
Nu blir det skönt att sova! Natti, Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar