Lördag 23 maj 2015.Sommartid och luftombyte i rask följd, inte bra!Sista dagen på vår resa till London.

Sov till klockan halv 10. iPhon urladdad.Hade tänkt mig ut i trädgården denna fina dag men redan klockan halv två kände jag för att sova mera. Vaknade halv fyra. Slösat bort dagen med att göra ingenting. Lite snuva och ont i halsen  kan väl ej vara orsaken. Nej, det är sommartiden och luftombytet. Så tänker jag i alla fall!

Nu ska jag berätta om vår hemresedag från London. Efter frukost gick vi ut på stan en sväng. Vi hade väl tänkt oss ett och annat inköp men så kom vi i närheten av ett cafe´ som Elsemarie önskat besöka då Lasse och hon var i London senast men intresset var tydligen ensidigt den gången.
Nu passade vi på att besöka det gamla cafeet. Ett gammalt ärevördigt sådant där jag tog foto på gamla bilder från forna dar. De prydde nu väggarna. Allt andades historia. SÅ trivsamt.

Eftersom vi slösat med tiden redan från morgonen och fortsatte därmed nu på detta fik så blev det ringa tid för eventuella inköp. Promenaden slutade med att vi tog en taxi till hotellet, hämtade vårt bagage och fick skjuts till tåget som förde oss till flygplatsen, där vi hann med att äta lunch innan vi flög iväg till Arlanda.
SÅ tacksamma för att allt hade gått så bra  och att resan blivit så innehållsrik med många glada minnen för resten av våra liv åkte vi med Elsemarie vid ratten och var i Örebro vid 23-tiden.
För mig, som varit bortskämd med att få ha roligt utan att behöva anstränga mig på den tiden jag reste med Georg, var det fantastiskt att få fortsätta på samma sätt med att ha allt ordnat av döttrar som redan börjar planera för min 89-årsresa. Det gäller att se framåt.

Att komma hem är alltid skönt. Numera är jag van vid att jag är ensam, att inte Georg ringer och jag mår ej dåligt som de första åren efter hans död då saknaden var så påtaglig.Det är skönt att känna sig tillfreds med det liv man fått att leva. Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Både om jag ser bakåt och i nuläget. Att dessutom veta att jag har min osynlige vän, Jesus Kristus, som ständig följeslagare skänker en enorm trygghet.

Det blev lite långdraget med resan men nu får jag ta upp gamla trådar igen för att beta av lite mer av 90-talet. GodNatt, alla vänner och Sov Gott!
Ute i världen fortsätter flykten av människor från otryggheten i sina länder. Det ser ut som om de arma båtflyktingarna nu räddas av ytterligare båtar i tjänst för deras väl och ve.
Islamiska Staten fortsätter sin hemska framfart. Blir ibland stoppade men söker sig till nya områden.
Unga människor sluter sig till deras krets och världen ser och hör men det ser ut som om ondskan fortsätter sin framfart. Tänker på att Gud en dag ska ha sista ordet. Det är gott att veta.
" Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut",sa Jesus. Matteus 28:20. Om vi vill!

Äntligen är Elsemarie på detta cafe' som heter Paul.