onsdag 30 juli 2014

Onsdag 30 juli 2014.Solen har stannat för gott i vår stad ?

I måndags 28 juli berättade jag om veckan som gått men slutförde inte berättelsen om den intressanta lördagen. Vår yngsta syster  som kan tala portugisiska stannade med sina brasilianska vänner kvar hos värdfolket Anders och Malin medan IngaMaj och jag åkte Färdtjänst till Örebro, som innebar en extratur till Hallsberg där ytterligare resenärer skulle hämtas. Så klokt.Detta gjorde att ankomsten till Örebro blev lite sen och min syster behövde lite hjälp så klockan var närmare halv tolv när jag började promenaden hem till min bostad.

Jag är inte rädd för att gå ensam på kvällen men det var lite mörkt och jag hade en ganska tung kasse i var hand så jag tittade mig omkring då och då. Svängde in på en gata och påminde mig att i en villa på den gatan bor en kristen familj, som tillhör en av stadens församlingar. Jag tänkte att blir jag varse något konstigt så ringer jag på hos dem. Efter en kort bit på den gatan får jag se två personer framför mig ledande varsin cykel. Den ena parkerade cykeln vid staketet där den nämnda familjen bor. Så gick de gatan fram mot mej och se där var de ju, mor och son. Mamman uttryckte sin förvåning över att se mig ute så sent, gående ensam. Vid den tidpunkten var jag trött i både armar och ben och hade sagt till Gud att jag gärna skulle vilja att någon kom till min hjälp.
" Nu följer vi Ruth hem", sa mamman, hängde mina kassar på sonens cykel, tog mig under armen och följde mig hela vägen hem.
 "Men vad Gud är god", utbrast jag! Så många gånger som jag sett hur Gud har kommit med hjälp i rätt ögonblick så skulle det inte falla mig in att kalla detta för "en slump" om nu någon skulle tänka i sådana banor.

Början av denna vecka har jag bott tillsammans med 15åriga Tobias och hunden Isak medan Husse och Matte var på ett par dagars utflykt med goda vänner. Tobias hade i en fotbollsmatch på söndagen fått en skada i sin rygg och fick i går hjälp av en "kunnig" massör, som tillät träning med försiktighet.

Lite omväxling fick jag i går då jag hämtades av sonhustrun till Lundhagskyrkans "loppis". Affärerna blev blygsamma men fikat smakade bra. Kvällsmat med "grillat" hos Sven och Maria.
Tobias hade klarat träningen och vi kom hem samtidigt.
I dag kom jag hem till mig igen. I går var jag hemma en sväng för att vattna. Då fanns två humlor kvar i det numera,för mina läsare välbekanta humleboet. Det var de enda som inte hunnit lämna boet.
I dag var de också borta men den allra sista larven var på väg ut ur sitt hål för att bli den allra sista lilla humlan som skulle flyga iväg. När jag nu  kollar är boet helt tomt och i morgon ska jag städa upp efter dess invånare. Det känns skönt men samtidigt lite vemodigt. Det har blivit rutin att varje morgon och kväll ta en lång "titt" på dessa flitiga varelser, som inte gav upp förrän vartenda ägg var kläckt.

Några foton kommer nog att visas senare.
Nu har ännu en varm dag tagit slut och det ska bli likadant i morgon. Det gäller att vattna. Särskilt tomaterna som slukar vatten och jag har, som vanligt, många exemplar!
Nu önskar jag oss alla en God Natt!

måndag 21 juli 2014

Måndag 21 juli 2014. Vilken trevlig dag det blev!

Och det blev morgon och det blev afton denna soliga dag! När jag vaknade i morse undrade jag hur dagen skulle bli. Numera tar jag mestadels dagen som den kommer.
Var och är så tacksam att hostan inte plågar mig längre! Inte på natten och inte i dag. Saknar träningen men det är svårt att ge sig iväg när det är så varmt. Dessutom flera telefonsamtal som tog sin tid. Trevliga sådana!
Vad hände? Jo jag blev inbjuden till eftermiddagskaffe under äppelträdet hos Elsemarie med familj.
Hämtades av barnbarnet med bil.

Elsemarie och jag umgås oftast via SMS så det var så mysigt att utan brådska få sitta ner och prata om intressanta saker och om gemensamma vänner. Vi hann med att avverka en hel del och båda var vi så nöjda och tyckte att vi hade så mysigt.
En vän från Brasilien meddelade via FB att han och hans fru anlänt till Sverige, med foto från ankomsthallen på Arlanda. Ska bli roligt att träffas i slutet av veckan!

Nu har jag haft besök av Kerstin innan hon började sitt nattjobb. Hon hade dryck med sig och förmanade mig att tänka på att dricka ofta. Kaffe räknas inte. Två liter vätska pr dag var receptet!
Drottningsylt och saft av blåbär, hallon och rabarber utgör dagens synliga gärning.

Vad en dag går fort! Nu är det kväll och jag är så tacksam för allt gott Gud ger varje dag.
Sörjer över alla oroshärdar, som ser ut att fortsätta sin framfart över vår värld.
Ledsen blev jag ytterligare av att i dagens tidning läsa följande:" Kristna tvingas att lämna sina hem i Mosul.Under helgen tvingades tusentals kristna lämna Iraks andra stad Mosul, sedan Islamiska staten gett ett ultimatum: konvertera till islam, betala en särskild skatt eller lämna staden. Tidsfristen löpte ut i lördags.TT."
SÅ tacksamma vi kan vara över att fritt få lovsjunga vår Frälsare och Herre och få fortsätta att tro på en   stor och underbar Gud och hans kärlek som vi aldrig kan fatta vidden av men ständigt får uppleva.  Nu avslutar jag för i kväll.  Tänker på våra vänner i de länder där de kristna är i minoritet och vilka konsekvenser det får. De flyr nu från Mosel men Gud är med dem och det har ju visat sig, genom tiderna att kristna hellre gått i döden än att avsäga sig sin kristna tro.
Sov Gott!

söndag 20 juli 2014

Söndag 20 juli 2014.Lite om mycket blir det nog i kväll!

Kära nån! Var börjar man efter så långt uppehåll? Jag har vid ett par tillfällen, av min syster, uppmärksammats på att jag ej bloggat sedan 8 juli och att jag då lovade att börja igen efter söndagen då semestern skulle vara slut. Nu har jag tagit en hel veckas bloggsemester extra och använder mig av Kommunistledaren Hermanssons bevingade ord, för många år sedan:" Nån ordning får det väl vara!" Ja, han hade en liten svordom också, men jag skippar den!

Så lika bra att sätta igång även om det kanske blir lite rörigt efter så lång tid.
Egentligen skulle jag vara på läger på Hjälmargården, tillsammans med ett gäng kristna vänner av allehanda slag,kommande vecka, men trötthet och hosta har gjort att jag avbokat. Roligt nog fick jag veta att min inbetalda avgift kommer att medverka till att en familj från Sri Lanka får möjlighet att vara med på lägret. Det gjorde mig glad och det känns nästan lite meningsfullt att stanna hemma. Dessutom mognar  hallonen varje dag och behöver plockas. Hostan är heller inte över så ...

Jag tror att jag börjar, inte där jag slutade, utan i nutid. Dagen som gått har varit mycket varm. Klockan är strax 21.30 och fortfarande visar termometern 28 grader. Klagar gör jag på hösten när det blåser och på vintern när det är kallt. Inte på sommaren även om jag undviker solen, som jag gjort sedan barndomen då den förorsakade huvudvärk och illamående. Det gick med tiden över men någon soldyrkare blev jag inte.
I dag drack jag morgonkaffet redan klockan sju för att sedan gå ut i trädgården och plocka hallon och en kopp smultron.
Gudstjänsten på TV2 var i dag, som de senaste söndagarna, från båten Shalom. Så fin gudstjänst!
Sedan blev det sortering av hallonen, som plockades i går och de som plockades i morse.
De fina fryser jag in. De fula blandar jag med rabarber eller vinbär och kokar saft av.

Telefonsamtal till min syster gjorde att jag gick dit med melonbitar att smaska på i värmen. I förgår hade jag besök av Kerstin och hennes härliga barnbarn Liam. Jag har tidigare berättat om mina fantastiska, omtänksamma barn och nu kom hon, Kerstin, med fina saker hon köpt. Bl.a.en stor vattenmelon som nu kom väl till pass.

Naturligtvis har det hänt en hel del sedan jag senast skrev ett inlägg och jag ska ta det viktigaste ur min dagbok senare.
I stora världen händer just nu hemska saker. Ett flygplan  på väg från Amsterdam till Melbourne i Australien blev nedskjutet över Ukraina för ett par dagar sedan. 298 personer omkom. Så tragiskt! Många av passagerarna hemmahörande i Holland. Nu diskuteras vem som bär skulden till detta och hur bevis undanröjs innan oberoende utredare får komma till platsen. Hela världen håller andan!
I Gaza bombar Israel och Hamas skjuter raketer in i Israel. Det verkar som om Bibeln har rätt när det gäller beskrivningen av yttersta tiden. Som kristna ser vi fram emot den dag då Jesus kommer tillbaka och en ny himmel och en ny jord ska bli verklighet.

Just nu stannade en bil utanför och Filip kom med grillad lax, potatis och god sås. Vad var det jag sa om mina omtänksamma barn? Så glad och tacksam jag är!

Men nu får det räcka för i kväll. Jag kom i alla fall igång och det känns bra. Nu önskar jag er som läser så här sent en God Natt. Kom ihåg att Gud älskar oss precis som vi är och gillar när vi pratar med honom. Glad över att jag VET att solen skiner i morgon bittida kommer jag att somna gott och hoppas att hostan ska hålla sig på avstånd hela natten!

tisdag 8 juli 2014

Tisdag 8 juli 2014. Sista bloggen före semestern.

Nu ska det bli semester och blogguppehåll tom. söndag. Bara så ni vet. Inte för jag vet vilka som läser men jag ser på statistiken att det finns en del som avsätter en stund varje dag för att läsa. Det känns förstås roligare i och med detta, även om jag började blogga för att slippa skriva memoarer, som barnen ville.

Dagen som gått blev ganska intensiv och nu sitter jag här och vilar ut.
Jag började med att vattna alla rabatter och bärbuskar i trädgården. Sedan tog jag bussen till stan för en del ärenden. Egentligen skulle mina besök på stan både bli tätare och roligare om jag hade lite sällskap. Att ta en fika ensam blir inte detsamma som om man har sällskap så därför väntar jag med detta nöje tills jag kommer hem. När man blir så här gammal har vännerna dött eller orkar inte. Ibland
 händer det att någon av mina barn gör sällskap med mig men nutiden är stressig för de som arbetar.

I dag var det lite bråttom för min syster hade tid beställd på Vårdcentralen och hon hade önskat att jag skulle följa med, vilket jag gärna gjorde. Vi har samma Vårdcentral och jag,som haft samma i flera år har bara gott att säga om den. Dagens besök bekräftade detta. Ingen stress, frågorna genomtänkta och jag var så imponerad av denna unga, kvinnliga läkares sätt att betjäna sin patient.

På kvällens Tvärsnytt berättades att de två kvinnor som för en vecka sedan gick in i min vän Margaretas  hem och stal handväskor med bankomatkort och annat av värde, nu har gripits.
Det var en god nyhet.

Hade tänkt fortsätta med 80talet men väntar med det till nästa vecka så det inte blir så sent i kväll.
I morgon ska jag packa lite och besöka USÖs ögonavdelning för laserbehandling av ett öga, innan jag strax därefter tar tåget till Göteborg för några dagars semester.
Får se hur de dagarna blir! Det berättar jag om i nästa blogg.
Ska berätta om en rolig grej som hände i dag. Jag var på Forex och väntade på min tur. Nummer 97 var
numret som betjänades när jag kom in och fick nr 111. Aj då, jag hade ju tid att passa hos min syster, som skulle till Vårdcentralen i mitt sällskap.
  I den ena av de två öppna kassorna stod en man länge. Jag kände en viss oro, när jag förstod att jag skulle få vänta. För att ta vara på väntetiden så började jag tala med Gud, som jag ibland gör då jag står i kö.
Började be för mannen i kassan framför mej. Han vände sig om, såg på  mej  och överlämnade en kölapp, innan han snabbt gick tillbaka till sin plats där hans ärende behandlades. Allt gick för snabbt för mej, men mannen bredvid mej log och sa att "nu hade du tur". Snart var mitt nya nummer 102 på tur och jag hann med det jag skulle och tacksam  kom jag i tid till min syster. Gud är så rolig!!
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Nu ska jag sova!

söndag 6 juli 2014

Söndag 6 juli 2014. En titt på 80talet.

Efter lördag kommer söndag. I går en dag full av liv. I dag motsatsen.
Skönt att värmen inte försvann i natt. 25 grader är bra. TVgudstjänst med evsngelisationsbåten Shalom från mina hemtrakter, i dag i Söderköping.
Jag har det lugnt och skönt och hade en lång pratstund med min granne, som klipper gräset  på en "plätt" där Alfons har en benägenhet att fastna mellan två rabatter. Så nu är Alfons "portad" där och då tultar han omkring så fint på tillåten mark.

Hade tänkt gå till min syster med sill och potatis men när jag ringde satt hon och åt. Just sill och potatis så nu blir det eftermiddagskaffe i stället.
Till 80talet.
Om år 1986 slutade lite "så där" så kunde man förvänta sig en bra början på det nya året.Men icke.
Dagen efter annandagen hade Elsemarie åkt till Sälen tillsammans meds ungdomar från kyrkan.
Den 4 januari kom hon hem igen med avslitet ledband i vänster tumme. Örebro sjukhus var berömda för sin  handkirurgi och där tog de hand om tummen på bästa sätt, med tanke på att hon i framtiden skulle använda den inom det yrke hon höll på att utbilda sig för.
Den 7 januari står det i min dagbok:" Elsemarie opererad i handen och ledbandet hopsytt."
Georg var med henne till RSÖ och åkte sedan med tåg till Stockholm och sina arbetsuppgifter där.
Läser i min bok:" Elsemarie har ont i handen." Är "nere" och gråter. Vi sover över i Vivalla för nästa dag ska Kristian på återbesök så de gör sällskap till RSÖ. Kristian har tredje grad  brännskada på sin rygg, den lille stackaren,1½år!
I, och omkring helgerna , besökte vi varandra och åt god mat tillsammans. Roligt för kusinerna att träffas när de var fria från skolan.

Från jul och hela tiden fram till mitten av januari hade vi 20-28 grader  kallt varenda dag! Lyckades inte få upp behaglig temperatur i huset.Det "drog" genom dörrar och fönster. Lika illa i många hyreslägenheter! Oj, vad vi frös! Gunnel fick flytta in i "kakelugnsrummet", som blev varmt när vi eldade brasor där.

Till Håkans och Mariettes bröllop den 10 januari bakade jag, enligt boken, 150 flarn. Ulla, Lennart och barnen, även liten Kristian kunde vara med på bröllopet.
Ulla och Lennart har fyra pojkar. En av dem heter Jonas. Denne gosse hade nyligen fyllt sju år vid tiden för bröllopet. Han hade rykte om sig att vara charmig, glad och lekfull. Från tidiga år gick han sina egna vägar vilket gjorde att han var välkänd i kvarteret där familjen bodde. Föräldrarna knöt fast pinglor på skorna för att lättare hitta honom i Vivallas omgivningar. Han vann allas hjärtan och alla visste vem han var.
Nu var han i kyrkan och när alla efter vigseln gått in i festsalen stannade Jonas kvar, gick upp på scenen för att undersöka ett och annat. I denna kyrka fanns en öppen dopgrav och plötsligt sa det "plask" och där befann sig Jonas iklädd sina fina bröllopskläder. Föräldrarna hade en viss vana att klara av saker som hände i Jonas liv. Hur de fixade det denna gång har jag glömt. Föräldrarna minns det säkert.

 Det hände en hel del under januari månad.Elsemarie fyllde 20 år, Sven 37.  Han och Maria sålde sitt hus på Granbergavägen och flyttade till Mellangårdsvägen, fortfarande Hovsta. "Fredrik till simhopp. Mikael till fotboll." står det i min dagbok.De bodde hos oss en dryg vecka..Varje morgon ringde Georg och väckte oss  så pojkarna skulle hinna i tid till skolan.Mikael promenerade. Fredrik tog bussen 7.40.
Bäddade sina sängar och borstade tänderna utan tillsägelse. Så fina killar. Jag bara njöt av sällskapet.

Mamma var vid den här tiden i Göteborg hos IngaBritta och Vidor. Jag har tidigare berättat om en koffert där mamma bevarade de få minnen hon hade från sin barndom. Ibland fick vi ta fram saker och titta på och höra hur mamma fått dem.

 Bl.a. fanns där en hemmagjord sprattelgubbe, som hon fått av en farbror ,som bodde i närheten av mammas fosterhem och som ville uppmuntra mamma i hennes svåra hemförhållanden. Sprattelgubben hade denne farbror själv gjort och, om jag minns rätt, färglagt den med färgkritor i olika färger. Elsemarie hade också fått titta på den ibland och mamma visste att hon var så förtjust i den så hon hade bestämt att ge den till henne när hon nu fyllde 20.

Min syster IngaBritta gick till posten i Mölndal och skickade den tillsammans med 150 kronor till Elsemarie, vet ej om i brev eller paket. Presenten kom aldrig fram. Reklamerande och många skriverier till posten hjälpte föga.  Jag vet ej vem som blev mest ledsen, mamma eller Elsemarie.

Vidare hände att Kerstin och hennes familj blev klara med sitt husköp i vår närhet och flyttade in med hjälp av familj och vänner.Georg kom hem kvällen före, efter en veckas turnerande, med en utställning i en buss, vilken nu tömdes för att ge plats åt flyttgrejorna från Brickebacken till Sörbyalle´n.
Dagen efter hjälptes alla åt att plocka tillbaka utställningen i bussen. Veckan därpå åkte Georg till Nässjö med den.
27 jan:"Kristian och Ulla till sjukhuset för att  kolla brännskadorna. Jag börjat städningen av lägenheten i Brickebacken. Lennart putsade fönstren och så hjälptes vi åt tills allt blev klart till den 30."

 Ibland händer mycket på kort tid. Nu är det dokumenterat.
 Titta till mina humlor och sedan sova tänker jag nu göra. Humlorna bryr sig inte  men det har för mig blivit en vana. Sov Gott, alla vänner! Men vad nu? Jag fick besök av Elsemarie, Tobias och Isak. Det blev fika på altan och en pratstund i den ljumma sommarkvällen. Tack för den glada överraskningen!



lördag 5 juli 2014

Lördag 5juli 2014 Fin dag med ettårskalas. Lite år 1987.

Telefonpåringning klockan 7:" Kaffet färdigt?" "När kommer du?" "Om 15 minuter."
Stefan kom och fick lite kaffe innan han åkte iväg till sin jordgubbsförsäljning. Han sjöng ett par fina låtar och vi bad till Gud, innan dess.

Till stan tog jag lite senare bussen och handlade present till dagens ettåring.
Fick skjuts av barnbarn till Hovsta där Sven och Maria hade hela sin familj samlad. Fyra barn och sju barnbarn. Bernard och Lydia med sin ettårsfirande lilla tjej bjöd på goda tårtor till kaffet. Senare bjöd Sven och Maria på sedvanlig god mat.
Det har varit en underbar dag i dag med sol och värme. Klockan 22.00 är det fortfarande 28 grader. Lite kompensation kan man säga.

År 1987 började jag med vanan att skriva dagbok varje dag. Lite om slutet av år 1986, vilket slutade
 så olyckligt för Kristian 1½ år gammal finns också antecknat.
Julen var över och jag tror att olyckan hände tredjedag jul. På den tiden ägde vi en liten fiat tillsammans med Ulla och Lennart och just den dagen hade vi bilen hemma hos oss. Telefonpåringning på morgonen att vi måste komma till Vivalla omedelbart.
Någon hade ställt in en kopp the i mikron och det var riktigt hett när liten Kristian kröp upp på en stol, tog ut thekoppen och fick den heta drycken över sig. Ilfärd till sjukhuset medan jag stannade hos de tre pojkarna.

Lennart och Georg kom senare på dagen tillbaka medan Ulla och Kristian fick stanna på sjukhuset ett par dagar.
I min dagbok står att Kristian hade feber 40,1 samma dag som de kom hem. De fick åka till sjukhuset för kontroll varje dag.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag intet visste om jul och nyårshelgerna 1986-87.
Nu ser jag att 24/12 gick vi efter morgonkaffet till Kerstins familj där Mattias fyllde år och fick en miniräknare av oss. Det var en fin present på den tiden. Där hade mamma Kerstin gjort den sedvanliga tårtan med extra fin garnering. Där åt Georg, Elsemarie och jag jullunch tillsammans med familjen.

Dagen avslutades med besök i Hovsta och sist en sväng till Vivalla.
Ser vidare att på juldagen fick femåriga Kristin åka till sjukhuset för att få antibiotika för sina öron som hon haft och fortfarande har problem med. I Vivalla hade barnen magsjuka.

År1986 slutade alltså inte så bra. Eftersom jag nu är trött så får jag fortsätta mitt skrivande i nästa blogg. Önskar oss alla en God Natt. " Säll är den som sina händer i Guds händer sluter in", sjöng vi i min barndom. Den får avsluta denna dag.

torsdag 3 juli 2014

Torsdag 3 juli 2014.Begravning i Katrineholm.

Så hämtades jag  av Lasse och Elsemarie med sina pojkar till begravningen i Katrineholm. Linn och Sebastian kom i egen bil från Växjö. Lasses pappa Erik fick nyligen sluta sina dagar på jorden och i dag tog vi ett sista farväl. Nu ska jag berätta om detta så det finns kvar för framtiden.
Lasses bror Anders med fru Petra och  tre barn samt  många vänner, i huvudsak från den församling i Katrineholm där Erik och hans fru Annamaria tillhört i många år fanns också på plats.

Efter ingångsmusik sjöng Elsemarie, ackompanjerad av Lasse "Jag har hört om en stad" av Lydia Lithell.Unisont sjöngs psalm 200 "I denna ljuva sommartid", psalm 766 " Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet. En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet"och psalm289 "Guds kärlek är som stranden och som gräset."
Elsemarie sjöng ytterligare "Det enda jag vet" av Lydia Lithell. Officiant  var församlingens pastor Kristina Färdeman, som höll i Begravningsakten.

Vid minnesstunden talades om Eriks betydelse i församlingen och hur hans  kunnighet i snickeri kan beskådas i detaljer som finns i kyrkan. Hans trofasta vänskap under de många åren poängterades också.
Anders talade om Erik som pappa och Elsemarie talade om honom som svärfar och farfar. Tre av barnbarnen deltog med sång och gitarrmusik.
Så går de hem till Gud, en efter en. Ju äldre man blir  ju mindre blir vännernas antal.Vissheten om återseende  skänker dock mitt i sorgen  tröst och förväntan.

Innan vi lämnade Katrineholm samlades vi en stund i hemmet hos AnnaMaria, som nu, utan sin Erik får vandra vidare. Av erfarenhet vet jag att Gud är med även när ensamheten och saknaden känns svår.
 Nu blev jag trött och detta får bli allt för i dag. Önskar er alla GodNatt. Kan berätta att solen skiner. Något att känna en viss glädje över.   

onsdag 2 juli 2014

Onsdag 2 juli 2014. Åska och regn . Lite från år 1986.


Duktiga Fredrik tog hand om lillebror Martin som sög på fingrarna.
Dagen har ej varit så bra , bortsett från fika i trädgården hos dottern, som sedan handlade åt mig medan jag satt i bilen och väntade. Åskan har mullrat och det har regnat. Gillart inte! Från Tyskland har meddelats att  semesterfirarna med de tre barnen, är på väg med båt mot Göteborg. I Jerusalem är det oroligt sedan tre tonårspojkar tidigare i veckan funnits ihjälskjutna på Västbanken och man tror att Hamas ligger bakom. Från östra Ukraina flyr människor till Ryssland då de känner samhörighet med detta land och även talar deras språk. Västra Ukraina dras mot EU och ingen vet hur det kommer att sluta.  I Brasilien pågår Fotboll för fullt och intresserade offrar tom nattsömnen för att se TV därifrån. Inte jag.Nu ska det handla om år 1986.

Ska se till att få slut på detta år så jag får börja med nästa.
Som jag sagt tidigare så hade vi kontakt med Socialen och var både familjehem och jourhem. Det senare betydde att man alltid skulle vara tillgänglig. En dag ringde de om en sexårig kille som hade det tillfälligt struligt hos sin ensamstående mamma. Ofta var det alkohol och andra droger med i bilden.

Där stod jag plötsligt med en liten kille med stora blå ögon och linkalufs! SÅ söt och så snäll. Jag glömmer honom aldrig.
Han hjälpte Georg att måla och vi älskade den lilla pojken. Tiden hos oss blev kort för hans mamma ville ha honom tillbaka.

Den tidigare omnämnda tonårstjejen var kvar ännu en tid innan hon flyttade till en annan del av landet för att gå i skola där.

I augusti fyllde Georg 60 år och vi hade en trevlig fest i Immanuelskyrkan.
30 sptember avslutades min arbetsperiod hos Ria. Samma dag fyllde Kerstins och hennes mans yngsta son 10 år. Familjen köpte också en villa och flyttade in  där, i närheten av vår bostad. Så roligt!
Nu fick jag åter tid för barn och barnbarn och ibland gällde det att pussla ihop så jag kunde vara till hjälp hos dem alla tre samtidigt genom att ta hand om barn från de olika familjerna.

Om jag nu avslutat min tjänst på Ria, med lön från kommun, så ska ingen tro att jobbet för den skull var slut. Nej nu hade jag kontakt med så många och för dessa vänner var det ingen skillnad om jag fanns på Ria  eller om jag fanns hemma. Det blev många besök och många, långa telefonsamtal dagar och kvällar. Tänk så mycket jag orkade med, då ungdomen i mig ännu fanns kvar!
Bönemötena på måndagsförmiddagarna fortsatte alltjämt, även unde min tid på Ria eftersom arbetstiden där var flexibel.
En vecka i november kom min syster IngaBritta med sin man Vidor på besök. Vidor kunde allt om trädgårdsskötsel. När de åkte hem var allt klart för hösten och grannen uttryckte  sin avundsjuka över den hjälp vi fick  varje år. För oss var det guld!

Hur året slutade vet jag inte och inte har jag nmammas dagböcker från detta år, som annars kunde hjälpt till med att beskriva jul och nyårsfirandet.

Nu säger jag GodNatt och ska sova för att i morgon åka till Katrineholm på begravning. Alfons är hemma och sköter gräsmattan.
Avslutar med att citera Margareta Melins psalm 607. " Jag är hos dig min Gud, som barnet hos sin mamma. Jag är hos dig som fågeln i sitt bo. Jag är hos dig min Gud, jag är hos dig min Gud, när natten börjar komma. Bli kvar hos mig så har jag lugn och ro." TRYGGHET för oss alla!

tisdag 1 juli 2014

Tisdag 1 juli 2014. Ingen riktig sommar ännu!

Dagen började med att jag fick hjälp med att plantera ännu fler tomater i större krukor.
Alfons har lite svårt att hantera vinbärsbuskar och rabarbern så åtgärder måste vidtagas. Medan jag i går var hos min syster hade Alfons stannat i jorden omkring rabarbern och stod där och slirade. Det var bara att bit för bit baxa in honom till "hemmet".
I dag snickrade en god vän ihop en stabil ram kring rabarbern så nu slipper Alfons det bekymret! Jag är mycket glad för att barnen  så rättvist delade på arbetet med gräsklippningen åt sin gamla mamma. Jag fick i present för några år sedan en bra elgräsklippare men trots detta  blir det ju äldre jag blir allt mer motbjudande att ta itu med gräsklippningen så nu är jag så nöjd med Alfons, som tyst och stilla "går sin ban".

När jag skulle hämta spik i pannrummet hörde jag hur värmepannan dånade. Tanken kom direkt. Tänk om jag haft min Georg, som skulle förstått. Jag blev rädd när jag därtill såg att trycket var det högsta tänkbara. Jag vred i panik på en kran. Det skulle jag inte ha gjort fick jag veta när "rörfirman"efter telefonpåringning snabbt var på plats. Vi skulle avvakta någon dag för att se om det rättade till sig, annars skulle det kunna  bli en tämligen dyr historia. Så där är det när man valt att bo som jag gör.
Det är lite bökigt att flytta när man är gammal. Jag tar en dag i sänder.

Avvaktar gör de också hos familjen Hallqvist, där budgivning på en etta i Göteborg, dit sonen ska flytta för att under några år studera ,som bäst pågår. För att ytterligare hållas i spänning så meddelades nyss
  att budgivningen ska fortsätta i morgon. Tänk så det har blivit! Förr begärdes ett pris och den som var först fick köpa.
Jag har i dag sysslat med att skriva ut bloggar. Jag vill gärna ha allt på papper för att känna mig trygg. Förmodligen ett åldersfenomen!

Nu drar vi till år 1986. Alla barn och barnbarn nu boende i stan. Födelsedagskalas, barnvakt, hjälp med ett och annat varvades.
 Som jag tidigare berättat så "beredskapsarbetade" jag några månader på Ria och fick där på olika sätt hjälpa till  när människor behövde ett handtag. Många behövde bara "bli sedda," ha någon att prata med.Andra behövde praktisk hjälp och alla behövde få kaffe och smörgås. Min handledare Håkan var ett föredöme och såg alla människors lika värde, precis som vår uppdragsgivare Gud gör. Så lärorikt att arbeta tillsammans med Håkan. Dessutom har jag alltid intresserat mig för människor, så jag trivdes som fisken i vattnet.

Jag nämnde tidigare om Pakmbohult där vi hade sommarläger en vecka men där samlades vi  också många kvällar. Vännerna gillade att vara där. Vi sjöng mycket och fick tillfälle att lära känna varandra genom att umgås så ofta.
En dag var vi med i Tingsrätten när en av våra vänner stod åtalad för att drogpåverkad ha kört bil. Den som bäst kände till mannen var Håkan, som också lovade ta ansvar för honom och vi gick därifrån med lättat hjärta.
  
Jag märker att det är svårt att sluta prata om  jobbet men ska nu göra det.  Gå ut på altan och titta lite på humlorna innan jag ska sova. Ni, som läser mina bloggar kanske tycker det blir lite tjatigt med humlorna men de har blivit min familj. Så är det bara. Nu vill jag dock säga GodNatt till er kära vänner. Sov Gott! "Herren välsigne oss och bevare oss och låta sitt ansikte lysa över oss! Amen! Gud är god!