måndag 31 mars 2014

Måndag 31 mars 2014. Omväxling. Det blir inte alltid som jag tänkt.

Dagen började programenligt med frukost hos mej tillsammans med Linn innan hon åkte vidare till Växjö och Linne'universitetet, där de i dag skulle ha utrikesminister Carl Bildt som gästtalare så hon kunde ej stanna så länge som vi önskade. Hon sa i telefon till sin pappa att hon skulle "strunta i Bildt"men pappa, rektorn, sa bestämt att hon måste se till så hon kom till skolan, även om detta besök inte var schemalagt. Lydigt åkte hon iväg, efter att först ha skjutsat mej till träningen.
Med på resan var den lilla hunden Frank,som lekt med Isak under hemmadagarna.

Jag kom på att min väninna från tiden i Borensberg har namnsdag i dag. Hennes andra namn är Ester och vi har det där som en ploy att jag ska ringa henne på Esterdagen. Så fick vi en pratstund igen.

Isak och jag tog en promenad till min syster, som varit på sjukhuset för röntgen. Vi fikade och pratade en god stund. Efter det hade jag planerat att sortera en del papper men kom att sitta och kolla mail i datorn. Fastnade där och kom på att jag suttit alldeles för länge med att "ta bort" gamla mail, men trodde ändå att jag skulle hinna blogga. Jag är, som jag tidigare nämnt, tidsoptimist. Inte bra!

Det har sista tiden hänt en del intressant angående min mormor. Ni som följt bloggen från början minns att jag berättat om att min mormor var dömd för barnmisshandel och satt i Växjö kvinnofängelse ett par år. Hon kallades änglamakerska. Hon var inte ensam om denna titel, som i början av 1900talet förde fler fostermödrar till fängelsevistelse. Vår mormor bodde med sin familj i Stockholm, där mamma alltså bodde under sina första levnadsår. Mormors svärföräldrar bodde på Gräddö, utanför Norrtälje.
Mammas familj bodde där tidvis och det var en anmälan från en person där som gjorde att mormor greps en dag när hon tagit båten in till Stockholm. Hon häktades direkt.

För en tid sedan fick jag ett mail från en kvinna, bosatt på Gräddö, som vid besök hos en dam i 90årsåldern fått veta att det hade funnits en änglamakerska boende där.
Den besökande kvinnan som aldrig hört denna benämning, gick hem till sin dator och sökte och fick då automatiskt fram min blogg, läste och skickade mail till mej."Jag vet en del om din mormor. Vi kan väl höras."
Jag blev högst intresserad och i kväll hade jag fått nytt mail. Det finns nu ännu ett par äldre personer som känner till historien om vår mormor och som jag tillsammans med en dotter om ett par veckor ska få träffa. De hade hört av sina föräldrar och jag har nu pr telefon varit i kontakt med en av dem. Vår mamma miste kontakten med sin mor under fängelsetiden och de sågs aldrig mer.  Mamma togs om hand av Fattigvården i Stockholm och skickades som fosterbarn till Småland när hon var 7 år. Innan dess bodde hon hos en familj på Gräddö och hon ville inte flytta från dem men tvingades.
Men nu måste jag sätta punkt för i kväll och önskar er Godnatt!
 Så blev det en blogg i alla fall! Men det som jag lovat skriva om hoppar jag över i kväll också! Sorry!

söndag 30 mars 2014

Söndag med kyrkobesök. 30 mars 2014.

I regel har jag bestämt redan på lördagskvällen om jag ska gå till kyrkan eller se och höra gudstjänster hemma på söndagen. I dag skulle jag gå till kyrkan och var nästan klar när min vän Stefan ringde och sa att han ämnade hämta mig. En god predikan om vår frihet i Jesus Kristus fick vi lyssna till. Lars Johansson, som predikade, poängterade Nåden från Gud när Gud själv genom Jesus kom till vår jord och på korset bar all vår smärta, all vår rädsla, all ångest och, som barnen sjöng, bara lät det rinna av.
Det enda vi behöver göra är att tacka och ta emot . Det är så enkelt och kanske är det därför så många människor inte vågar säg "ja" till Jesus. Vi vill inte ha något av nåd.

Vid kyrkkaffet råkade jag få sitta vid samma bord som en ung dam, vid namn Sara och några andra vänner. Jag förstod att det var Sara jag i går läste om i vår lokaltidning. Hon hade brevväxlat med Astrid Lindgren i flera år. Efter Astrids död samlades alla hennes brev i Kungliga bibliotekets arkiv. De ansvariga där tipsade Sara om att ge ut breven i en bok. När jag läste om detta i tidningen visste jag att jag skulle se till att få köpa den någonstans. Nu fick jag beställa den på direkten. Snart har jag den i min hand. Så bra det kan bli! Dessutom är Sara från Småland och bor inte så långt från Oskarshamn, som inte heller jag gjorde när jag i min barndom bodde i Figeholm.

I kväll har jag varit på Theparty. I morgon åker Linn tillbaka till Växjö tillsammans med den lilla vovven Frank, Isaks lekkamrat för ett par dagar.
Nu blir det ej heller i kväll tid att, som jag lovat, berätta om prästen i Ibillin men jag hoppas på bättre tid i morgon. Nu går jag till nattens vila, tacksam för en fin dag med sol och värme, hälsa och krafter och ser fram emot en härlig morgondag. Sov Gott!

lördag 29 mars 2014

Lördag 29 mars 2014. Vad mera?

Vilken fin lördag! Sol, sol hela dagen och 17 grader! Jag tog en promenad till frukosten, som jag var inviterad till. Fick följa med till "Livlinan", en av de nyare second hand i stan. Handlade ett par småsaker innan vi åkte vidare till en stor loppis,där privatpersoner stod vid sina bord och bjöd ut sina prylar. Massor av invandrare trängdes med ganska många infödda.
Jag kom hem med fem tavlor. Motiv från Örebro på 60talet. Ja vad skulle jag nu ha DEM till?. Dottern föreslog att jag kunde ju alltid ta ner några som redan hänger på väggarna och hänga upp de nyinköpta i stället. Varför inte?
Utanför den stora loppishallen stod några invandrare med ett fruktstånd och det kunde vi inte missa så det blev ytterligare inköp.

Resten av dagen ägnades åt läsning av tidning. sådd av tomatfrö och perenna luktärter i krukor. Nu är det vår och i natt klockan två kommer min klocka i köket att visa rätt tid. Jag kan inte längre tänka att jag har en timme till godo.

Nu till år 1983,igen! Det hände ett par saker ytterligare detta år och det ska jag berätta om. Det hände sig att vår familj försåg polisen med en stor summa pengar, och detta på kort tid, under hösten. Jag åkte med Georg i den bil, som tillhörde en av de anställda på firman i Stockholm. Jag minns ordet "turbo"i samband med denna bil. På väg från Vivalla in mot stan stoppades vi av polisen." Det gick visst lite för fort här"! Det blev en böteslapp på 600 kronor, som jag tog hand om. Ett par dagar senare ringde Elsemarie från Västerås. "Jag stoppades av polisen för jag cyklade mot rött ljus och så hade jag en kompis på pakethållaren. Fast jag fick inte fullt pris för båda utan jag fick rabatt för att jag gjorde två fel samtidigt."  "OK, ta med dej böteslappen när du kommer eller skicka den!"

I mitt köksfönster såg jag en morgon poliser stå och stoppa bilister utanför den närbelägna kiosken.
Jag visste att Maria var på väg för att hämta mig för jag skulle vara barnvakt hos dem. Tänkte ringa och varna men jag visste att Maria var mycket noga med trafikreglerna så det bedömdes som onödigt. Plötsligt kom hon gråtande in i köket. "Jag missade skylten där nere, satt och tänkte på något". OK sådant händer. Jag bestämde mig för att stå för hennes böter. Det var ju för min skull det hände.

När Ulla och Lennart var med Georg i Israel skulle jag en dag åka med barnen till deras farmor och hälsa på. En strålande, solig höstdag var det. Jag såg till att barnen satt fastspända, körkortet i väskan, allt OK. En bit innan vi var framme stod polisen och stoppade oss. Jag visste ju att allt var som det skulle. Jag var så nöjd, log mot dem och undrade om de ville se körkortet. " Nej, men du kör ju utan tända lyktor." I all sin dar! Inte kom jag ihåg att på den bilen måste man se till detta manuellt och solen sken och det var förmiddag . Jag samlade efterhand ihop alla fyra böteslapparna och betalade. Summan blev drygt 2000 kronor. Så märkligt att det som så sällan händer skulle råka sammanfalla under kort tid denna höst.

Den 11 december åkte vår vän Kristina hem till Stockholm för att förbereda sin resa till Paraguay. Det står i min bok att jag grät sedan hon rest. Det var så roligt att hon bodde hos oss och jag saknade henne mycket.
När vi förra omgången bodde i Örebro fungerade vi som familjehem och hade god kontakt med socialen. Nu hörde de av sig igen. Denna gång ville de placera en 20årig tjej här för en tid. Hon bodde här ett tag och jag fick god kontakt med hennes mamma och bröder.

Dagen före julafton kom Georg och Dagny från Stockholm. Efter julaftons morgonkaffe tog vi taxi till Brickebacken och hade en fin och trevlig julafton hos Kerstin med familj. Den äldsta av de tre pojkarna var nu nästan 12 år gammal. Juldagen var Maria och Sven med sina fyra barn här tillsammans med Marias pappa, Börje. Elsemarie tog en tripp till Göteborg ett par dagar efter jul.
Nu hinner jag ej i kväll berätta om den arabiske prästen, som besökte oss i november. Det får bli i nästa  inlägg.
Nu önskar jag er en God Natt! Vi får sova en timme mindre denna natt så jag går till vila nu! 
Misslyckades med att få med ett foto!!!!

fredag 28 mars 2014

Fredag 28 mars 2014. år 1983.

Så blev det fredag igen!  Jag ringde hårfrisörskan, som finns i närheten och fick komma på en gång. Fick håret rullat och blev så fin.
I Filadelfia var det stor samling av seniorer i eftermiddag. RPG hade sitt  "Vintermöte."
Min syster och jag var med där och gick sedan till en butik, som heter Varsam, där en tång för att ta upp saker från golvet, inhandlades. Linn hade kommit hem på besök så hon hämtade sin mamma på jobbet och oss, där vi befann oss.

I dag har det varit en fantastisk dag med värmande sol. Man kunde se en och annan sitta utomhus och njuta.
Rapporter från dotter och måg, som åker husbil i södra Europa, talar om ännu mer sol och sommar.
Så går vi till år 1983.
Första året i Örebro blev mycket intressant. Naturligtvis jobbigt också, men att vara med och se hur arbetet fortskrider och förändringar, som följer ger så mycket tillfredsställelse!

Den 11 oktober åkte Georg till Israel igen. Jag snabbade på med att måla bräder för snickarna isolerade och klädde huset med trä och jag hade ont om tid för den18 oktober åkte Ulla och Lennart till Israel, där de möttes av Georg och sedan följde med hans resgrupp.Då flyttade jag till deras tre barn i Vivalla och fick mindre tid  att måla. Någon gång tog jag barnen i bilen och åkte hem och passade på att hinna med några bräder så snickarna alltid hade de bräder de vartefter behövde.
"Pojkarna är så snälla", står det i mina anteckningar, men den snart ettårige Emil var magsjuk med kräkningar och diarre', vilket botades med majsvälling.

Den 22 oktober står det att Georg ringt från Jerusalem. Han blev av turistbyrån någon gång varje resa  "bjuden" på ett samtal hem. Det var lite skillnad mot dagens mobiltelefoner.

Den 2 november kom Georg, Ulla och Lennart åter från Israel. Lilla Emil kände inte igen mamma och pappa. Bara tittade på dem, undrande vilka de var. Georg var sjuk och hade feber så vi åkte snabbt hem till oss.
Några dagar senare åkte han till jobbet igen.
Den 10 november åkte Elsemarie och jag till Stockholm och var på kvällen tillsammans med Georg, Doris och Arne Sjöberg på konsert med Jerusalems Filharmoniker. Underbart!
Dagny var nu hemma från sjukhuset och var helt bra.
Den 22 november hade vi besök av en arabisk präst från byn Ibillin i Israel, nära Haifa. Den mannen är så speciell och intressant och jag vill gärna berätta lite mer om honom, vilket jag inte orkar med i kväll, så jag ska ta det i nästa inlägg.
Tidigare under året hade en film, med titeln "Nära marken", spelats in. Den skulle visas över landet i kyrkor och kapell, på juniormöten i första hand. Fredrik, vårt barnbarn, stod för huvudrollen och hans bror Martin var också med. Den spelades, till en del, in i pojkarnas hem och jag hade förmånen att få vara med och fixa kaffe o.s.v. till de som skötte filminspelningen. En förtjusande film, som jag önskar att fixa en kopia av någon gång.Den 26 november visades den för första gången och så klart var Georg och jag där och såg den.
Något jag ser i mina anteckningar är att vi ofta vistades i "kakelugnsrummet", där vi satt framför brasan, med eller utan gäster. Mysiga kvällar!
  Barnbarnen älskade att sitta där. Ofta grillade vi korv.
Men nu är det sovdags igen. Då intar jag sängen. Kanske lyssnar jag till Närradion och fina sånger från Brickebergskyrkan innan jag somnar. GodNatt, GodNatt! Gud är god och älskar oss alla.

torsdag 27 mars 2014

Torsdag 27 mars 2014. Vidare på år 1983.

I dag bar det av till träning tidig förmiddag. Fick tillbaka min rullator, som försvann i måndags. Gick till affären och handlade på hemvägen.
Som jag ofta gör efter träningen, så tog jag en kaffestund följd av en vilod:o på soffan, vilket betydde en sovstund. Nyttan av detta kan diskuteras. Tror att jag ska låta bli vilostunden!

Tog Isak, lite kakor och en påse bullar och tog en promenad till min syster som satt i solen utanför sitt hus. Det smakade bra med kaffe igen! Just nu säger TV att det ska bli sol i morgon också. Härligt!

Lika bra att gå direkt till år 1983 och vårt första år sedan vi återkommit till Örebro. Det hände så mycket. Det positiva var att komma nära barnen med familjer, återknyta kontakten med Filadelfiakyrkan, för mej att få nära kontakt med bönegruppen, som jag under tiden i Borensberg haft telefonkontakt med. Jag har aldrig, varken förr eller senare varit med i en grupp, som fungerade som den. Vi tog god tid på oss och alla kom tillsammans varje måndag. Vi fick många bönesvar och upplevde Guds närhet så starkt. Vi fick ofta direkta tilltal från Gud. Minns särskilt Karin, som frambar budskap på franska, när hon var Guds språkrör. Hon kunde inte i sig själv tala det språket i vanliga fall.
Vår vän Lydia, tidigare Afrikamissionär, skrev ner hälsningarna från Gud och delade ut till oss i gruppen. Nu är de flesta hemma hos Gud. Senast, förra året, dog Margit Karlsson, som var den som från början startade gruppen, först via telefon, senare dessa måndagsträffar. Nu är vi bara fyra vänner kvar i livet och av dessa är tre på väg mot 90 år.
 Att komma åter till Örebro var något jag gillade. Vi hade ju tidigare bott här i åtta år och hade många vänner här. När man har barn i uppväxtåldern får man kontakt med andra föräldrar, till glädje för alla.
"Sladdbarnet" Elsemarie, som följde med till Borensberg och gick lekis och nio år i Grundskolan där
betydde att vi fick en ny omgång föräldrar att umgås med. Så mycket roligt vi hade tillsammans!
Det blev också lättare för Georg, som veckopendlade till Stockholm att åka tåg direkt hem.

Det negativa var att vi ännu en gång fick leva på en "byggarbetsplats." Detta var fjärde gången! Vår familj klarade det bra och glädjen var stor när det till slut blev beboeligt.
Vi hade naturligtvis yrkeskunnigt folk till mycket, både inomhus och utomhus. Huset var högt och det gick åt många nyinköpta bräder. Det föll på min lott att måla dessa. Först vit grundfärg. Sedan gul färdigstrykningsfärg, något förtunnad. Sist färdigstrykning. Jag utvecklade en fantastisk snits på detta arbete. Naturligtvis tog det tid men jag kände en viss stolthet över att det gula huset var målat av mej.
Ser just nu i boken:" 31 augusti. Målat 42 bräder." Hahaha! inte illa! "26 september, målat 45 bräder."
När Georg kom hem över veckosluten hade han fullt upp med jobb inomhus.

Mamma kom till oss i september och stannade en tid. Hon skalade äpplen och kokade mos.
Christina Tufvesson, sjuksköterska, som vidareutbildade sig en termin på Missionsskolan för att lära sig möte med andra kulturer, innan hon skulle åka till Paraguay för att ta hand om ett barnhem där, bodde i ett av de färdigställda rummen på övervåningen.
Hon var uppväxt i ett hem där de odlade frukt för försäljning , så hon visste hur man skulle ta  hand om alla fina vinteräpplen som skulle lagras i källaren.

Nu hinner jag ej skriva mer i kväll. Är så tacksam för dagen som gått. Gud är så god och hjälper mig hela tiden. Sov gott alla bloggläsare!





 

onsdag 26 mars 2014

Onsdag 26 mars 2014. Ingen nattgäst. Lite år1983.

Då var vi ännu tonåringar och förälskade, Georg och jag.
Det är lite roligt att titta på gamla kort, som dyker upp ibland.Ett omväxlande och intressant liv fick vi  de följande 44 åren tillsammans!
Dagen i dag gick fort fast den var grå. Tobias och Isak hämtades i kväll av Elsemarie. Skönt att vi bor så nära varandra så Tobias och jag kan träffas då och då. Isak kommer varje morgon.

Nu till år 1983.
 Vi hade nu tre barn med familjer på nära håll och Elsemarie i Västerås i egen lägenhet,en etta, lagom stor.Hon trivdes bra. Kom ofta hem över helgerna och träffade kompisar i Örebro.
Den 14 maj kom Georg hem från Grekland. Just då pågick Örebromissionens årskonferens, som han aldrig missade i vanliga fall,men detta år missade han den. En som, utan anknytning till missionen var med på alla möten var Marielouise, tjejen som kom till studiecirkeln för att hon var nyfiken på Jesus.

Så kom dagen i maj då vi sålde huset i Borensberg. Vi hade då haft två hus i c:a 10 månader.
Passade bra för fem dagar senare åkte jag med Georg och en grupp bestående av 38 resenärer till Israel.Där var vi i två veckor, det vanliga på den tiden.
Ett par dagar efter hemkomsten slutade Elsemarie sitt första år på Carlforska Gymnasiet i Västerås.

Den 21 juni står det i min lilla bok att Dagny ramlat och kommit till Södersjukhuset, där hon tydligen fick stanna länge för en månad senare står det att vi var där och hälsade på .
Den 26 juli åkte Georg och jag nattåg till Örnsköldsvik för att fira vår vän Elsies 50årsdag. Tidig söndag morgon kom vi till Örebro. Hann vara med på Gudstjänsten i Filadelfia då MarieTherese döptes. Så roligt att få vara med på denna dopförrättning. Tackade Gud för att få se detta resultat av vårens studiecirkel.

Ser att min syster IngaMaj nu flyttat till Örebro. Hon hade också sina barn i staden.

Huset vi köpt var klätt med grå eternitplattor. De skulle bort för vi ville ha träfasad. Inte lätt att få bort dem. Georg hyrde en skylift och såsmåningom , med hjälp av många, var de nedplockade.
Det jobbades utomhus och inomhus för att allt skulle bli som vi ville ha det.
Vänner, grannar, familj och släkt, alla hjälptes åt.
Nu är det dock kväll och jag måste sova, så jag önskar er GodNatt och Sov Gott!





























































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































tisdag 25 mars 2014

Tisdag 25 mars 2014. Kortisblogg. Nutid.

Dagen började tidigt. Klockan 5.40 rörde en liten tass vid min arm. Där stod han, Isak. Skulle jag kunna tänka mig en liten promenad? Jag skulle ändå vakna klockan halv sju så OK! En kort kisspromenad bara. Sedan somnade han. Klockan åtta cyklade Tobias till skolan och jag hämtades till Optikern, som öppnade först klockan nio. Det blev att vänta i solskenet på Nygatan. Så intressant att titta på alla människor på väg till sina jobb, samtidigt som jag njöt av att inte behöva frysa.

Synundersökningen gjordes efter alla konstens regler. Jag har god syn och mina glasögon var avpassade därefter och behövde inte bytas. Synundersökningen utfördes gratis, så det blev dålig affär den här gången, men de fick i alla fall ytterligare en kund och en nöjd sådan.

På hemvägen handlades Våffelmix för Tobias och jag skulle festa lite när han slutat skolan för dagen.
Jag hann också med att baka kanelbullar innan han kom hem.
Ytterligare en person dök upp lagom till våffelfesten. En påse bullar hämtades av mina två barnbarnsbarn,som bor på samma gata som jag.
Dagen avslutades med en god kycklingmåltid då också Isak fick sin beskärda del av sin älsklingsmat.

Att bloggen håller sig inom rimliga gränser i kväll har att göra med Tobias vistelse här för nu ska han lära mig lite angående fotoöverförande, en konst jag ännu,trots flera lektioner, ej helt behärskar.
Han har dock ett enormt tålamod med sin gamla mormor. I kväll ska jag lära mig hur jag kan gå via min iPad. Det är fortfarande plusgrader ute,härligt! Solnedgången i kväll var helt underbar och jag tog ett foto från min altan. Om nu Tobias kan lära mig så ska jag skicka den med bloggen, nu på direkten!



måndag 24 mars 2014

Måndag 24 mars 2014. Mera från år 1983.

Nu blir det tidig blogg för jag ska få herrbesök i kväll och då blir det att äta pizza och spela Fia eller Racko eller läxförhör. Föräldrarna har åkt till Göteborg för något som har med rektorsjobb att göra. Har ej tagit reda på mera. Att ha Tobias här är ett stort nöje.
Gårdagen utan blogg blev ej som jag tänkt från början. Blev bjuden till dottern på förmiddagskaffe med nyinköpta Wienerbröd. Eftersom jag följer den här  regeln för mitt liv:" Först Gud, sedan familjen, och
efter familjen, församlingen", så gick jag dit och fick en skön promenad som bonus.
Jag hann dock med ett "kyrkobesök" ändå. I samma lokal på fjärde våningen i ett hus på stan. Det var mitt tredje besök i den församlingen. Tiden för mötets början klockan 17.00 är bra för då kan, den som vill, besöka sin vanliga kyrka på förmiddagen. Min vän Stefan och jag var där. En givande kväll för vårt andliga välbefinnande.

Numera har jag bara EN matgäst på måndagarna, men fortfarande hjälp med hundpromenad och skjuts till Träningen. På hemväg skulle jag handla lite, så rullatorn packades in i bilen, som vanligt.
Jag ställde den i entre'n på Vårdcentralen, som jag brukar. När jag skulle hämta den var den borta. Så förvånad jag blev! Personalen uppmanade mig att polisanmäla för att kunna få hämta ut en annan rullator. Jag promenerade hem utan att göra några inköp.

Nu åter till år 1983. Jag berättade i mitt förra inlägg om starten av en Studiecirkel. Under min tid i Borensberg had jag flera studiecirklar så det var naturligt att fortsätta. Nu med anknytning till Jesusfilmen som visades i Påskhelgen.
Jag började med att fråga varje deltagare om anledningen till deras deltagande. Jag minns särskilt den 20åriga tjejen, som försiktigt sa att hon var "nyfiken på Jesus". Oj då! Det här bådade gott! Hon var vägingenjör, hade gått i söndagsskolan, kanske var det där som intresset för Jesus väcktes!
Vi samlades varje tisdagskväll i Frikyrkliga Studieförbundets lokal.
Vi kom att samtala om kyrkans högtider och jag minns säskilt när jag frågade om Midsommarhelgen och pensionären gav uttryck för den "oerhörda okunskap", som 20åringen avslöjade.  Jag "fixade till det" hela så vi kunde fortsätta i lugn och ro.
I vår fjärde samling,den 10 maj, kunde vi se att det strålade mer än vanligt om vår unga kamrat. Hon hade det gångna veckoslutet varit i Trefaldighetskyrkan på möten både lördag och söndag. "Nu är jag frälst"sa hon och fortsatte att stråla. Hon blev en hängiven kristen, som kommande höst började på en Bibelskola och fortsatte sin vandring med Jesus. Stor glädje för mej också, men jag var ej överraskad för hennes ord första kvällen "jag är nyfiken på Jesus" talade för att det skulle kunna bli en relation mellan henne och Jesus. Men jag hade kanske ej väntat mej att det skulle ske så fort, men det gjorde ju det hela ännu roligare. Vi blev goda vänner och hon var ofta hemma hos mej.

 Med Matte och Husse i Göteborg blir följden att Isak också ska sova här. Han är, som jag tidigare berättat, en kvällstrött vovve och vill ha sällskap när han ska sova, så nu börjar han gå runt mig och göra mig uppmärksam på vad klockan är slagen. Strax kommer Tobias med Pizza och därför avslutar jag mitt bloggande för i kväll.Önskar er alla en God Natt. 

 






lördag 22 mars 2014

Lördag 22 mars 2014. Mera från år 1983.

En lugn och skön lördag blev det. Min hemtelefon, som inte funkat sedan i oktober då jag fick nytt modem, om det nu var orsaken, funkar nu igen. Jag kan både ringa ut och ta emot samtal! Har ringt i dag! Uppsägningsdatum 23 april. Hade inte tänkt säga upp om inte det hade varit stopp för både inkommande och utgående samtal och utan intresse från operatören att avhjälpa felet, förrän NU.
Nu fick jag det sagt och det kändes bra! Nu är det diskmaskinen, som inte tar in vatten, som är mitt problem. Saknar rörmokare i släkten.
I dag skriver jag tidigt så kan "godnattsagaläsarna", lägga sig lite tidigare och jag med.

En matgäst fick jag i dag. Så ringde jag till min kusin i Västerås. Vi har samma mormor, hon och vi syskon. Vi har alltid trevliga telefonsamtal, bortsett från sjukdomsbekymmer i hennes familj. Kommer snart att ses. Tänker nog åka dit med lite kakor till påsk. Jag vet att det blir dem till glädje, som det brukar!

Nu fick jag ett samtal från en "trasig" människa."Bed för mig!" var uppmaningen. Det gör jag så gärna, viss om att Gud hör varje ord och han delar vår smärta och helar trasiga själar när vi vänder oss till honom med vår nöd. Jesus är Herre!

Nu måste jag till år 1983, så jag får ett slut på det också.
En fredag i april åkte Ulla och Lennart till Elsemarie i Västerås och stannade där till söndagen. Föräldrarna behövde lite tid för sig själva. Emil var yngst, ½ år . Nu har jag,sedan en tid, detaljerade anteckningar i min Fickdagbok så jag kan tala om att på lördagen står det:" Sovit dåligt. Emil vaknade åtta gånger före klockan tre men Herren ger mig kraft så jag bakar och städar och allt går så bra. Pojkarna är så snälla!" På söndagen står det:"Emil sov från 22.00-3.00 och sedan till 8.30." Rätt ska vara rätt! Nu har Emil själv fått pröva på detta med barn som inte alltid sover när de vuxna så önskar. Därför berättar jag! På kvällen hämtade jag Georg vid Centralen när han kom åter från Oberammergau, tydligen en affärsresa bara!Nästa morgon till jobbet i Stockholm.

I Påskhelgen visades den berömda Jesusfilmen i TV och jag fick en ide´ att ta kontakt med Studieförbundet för att föreslå att en studiecirkel borde startas med anledning av "Jesusfilmen". Jag menade att nu var intresset för Jesus stort och en annons lydande:"Såg du Jesusfilmen? Vill du veta mer?" publicerades i Nerikes Allehanda. Den 19 april började jag med åtta deltagare. Det blev en mycket intressant samling av människor av skilda slag. Kommer särskilt ihåg den 20åriga tjejen, yngst i gruppen och den äldsta,pensionär sedan lång tid. Jag var superintresserad av att se resultat. Hade pratat med Gud om "företaget" innan jag gick till Studieförbundet med annonsförslaget, så jag visste att han också var intresserad.Annars hade jag inte börjat.

Har god lust att berätta om första kvällen men jag har tänkt att gå till en kyrka, där Gudstjänsten börjar redan klockan 10 i morgon så jag vill gå till vila i tid i kväll. Kanske hinner jag lite annat också innan sovdags. Önskar er alla GodNatt!
Jag avslutar med en välkänd sång:" Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du." Vi är så älskade!

fredag 21 mars 2014

Fredag 21 mars 2014. Vad mera?

Dagen började bra . FBmeddelande från barnbarnet, som är i Örebro ett par dagar."Jag skjutsar dig till Hovsta." Tacksam hämtades jag lite senare, lämnades hos tre små barnbarnsbarn och hämtades ett par timmar senare.
Nu följde en trivsam stund. Att leka med småbarn är SÅ roligt. Borde åka dit ibland och "lasta av" lite.
Familjen har nyss flyttat från Nora till Örebro och så här mitt i terminen var det omöjligt att få dagisplats, så modern har fullt upp med de små. Dessutom dåligt med nattsömn. Före ettårsåldern är en del barn lite besvärliga nattetid.

Från Hovsta fick jag skjuts till träningen. Skönt . Promenerade hem och handlade i affären, som jag brukar. Medan jag var där ringde min vän Stefan, kom och hämtade mig, följde med hem och fick ris och kyckling, som jag stekte i morse. Trevligt med lite bordsgemenskap ibland.

Nu går jag till år 1983
I mars, den sextonde till nittonde var det några böndagar utlysta i Västanås, en retreatgård i Örebros närhet. Vi var några från vår måndagsgrupp, som åkte dit. Pastor Kjell Sjöberg var ledare men flera pastorer var också med. En kristen arab, Demos från USA var med som förebedjare.
I en av våra samlingar var det en pastor, med profetisk gåva, som sa ungefär så här:" Ett skott ska höras i huvudstaden och det skall genljuda över hela världen." Jag minns att en påtaglig tystnad sänkte sig över oss alla. Detta hände en kort tid innan Arafat från Palestina skulle komma på Sverigebesök och vi var nog flera som fick detta i tankarna. Men Arafat kom till Sverige och reste härifrån och inget hände.

Tre år senare hände det att vår statsminister Olof Palme med ett skott mördades i Stockholm och nog vet vi att detta gav genljud över världen. För oss, som var med och hörde budskapet från Gud tre år tidigare, gick ju tankarna till det tillfället! Gud vet allt och ibland talar han om vad som ska ske.
Jag har själv varit med om att en person talade profetiskt över mej vid ett till fälle och under årens lopp hann jag många gånger undra hur detta skulle gå i uppfyllelse. Hör och häpna! Det tog trettio år! DÅ fick jag se vad Gud hade tänkt för mig. Spännande att leva i Hans gemenskap.
 I Bibeln finns mycket att läsa om profeter och Andens olika gåvor.

Den 26 mars åkte Georg till Jordanien och Israel. Samma helg fick jag besök av mina goda vänner från tiden i Borensberg, Gun och Maria. Vi jobbade samtidigt på Bergvallaskolan och hade jämt så roligt tillsammans. Vi träffas fortfarande hos varandra över ett par dagar emellanåt. Oj , vad vi pratar minnen och skrattar. I vår kommer de till mej.Roligt att vi kan ses fast mer än trettio år har gått.

Den 14 april åkte Georg till Oberammergau. Jag var sällan ensam. Med tre vuxna barn och deras familjer i stan så blev det barnvaktsjobb ofta. Något som jag gillade. Jag har ägnat mycken tid till barnbarnen och nu när de är vuxna kan vi påminna oss ett och annat och glädjas tillsammans.Ofta sov någon eller några över hos oss. Bra att bo på samma plats.

Nu avslutar jag för i kväll. Önskar er sena bloggläsare en God Natt och Sov Gott!

torsdag 20 mars 2014

20 mars 2014. Taize'mässa i Mikaelskyrkan. Lite 1983.

En del av juniorföreningen i Figeholms Missionshus. Möjligen hos pastorsfamiljenpå någon fest.Pastorsfrun Elsa Torstensson står nummer två från vänster.
Åter en djupdykning i källarvalven och ett gammalt foto från sent 30tal. Tant Elsa Torstensson var en underbar ledare, som med stort ansvar tog hand om oss.

Nu ligger jag tre dagar efter i bloggandet.Jag går rakt på dagen som i dag är. Isak och jag tog det lugnt på förmiddagen, tillsammans i soffan. Jag med sent morgonkaffe.
Senare besök av vännen Stefan, som kunde tänka sig att äta en del av grönsakssoppan, som jag hade kvar sedan gårdagens kväll då vi var bara fyra i husgruppen och jag hade kokat soppa till 10 personer.  Det som nu är kvar ska en barnfamilj få i morgon för att underlätta för modern .

Stefan går varje torsdag till Mikaelskyrkan på Sinnesrogudstjänst, i kväll Taize'mässa och vi gjorde sällskap dit. Det är en sällsam upplevelse att vara med där,så olikt frikyrkan, men med samma grund i tron. Skönt att det finns olika former för gudstjänst eftersom det finns olika behov hos olika människor.
Alla är vi ett i Kristus. Stefan tar med nya vänner dit.

Från dotter och måg på husbilssemester kommer soliga rapporter.Ikväll:" Nära Lyon. Sommarvärme, kortärmat och sandaler.Vi har det sååå bra." Jaha, säger jag! Snön som föll i går håller faktiskt på att smälta bort! Tur att Elsemarie skottade för i morse hade det frusit på. Men NU ska det bli ljumma vindar enligt TV. Tyvärr blåser det hårt i kväll. O, vad jag ogillar det!

Tobias har gjort Nationella prov i dag. Det hade gått bra, trodde han.
I Örebro har vi kokat vårt vatten i tre dagar för att det var risk  att det innehöll bakterier. Prov har tagits och i dag var det fritt fram för att dricka vattnet igen. Tack för det!

Tänk så många som får dricka dåligt vatten för jämnan. Vi borde vara mer tacksamma för både vatten och annat gott som kommer oss till del!

Letade fram en Fickdagbok från år 1983. Letade länge, kom på att jag ju faktiskt kunde påminna Gud om den där gången han sa:"Mitt älskade barn, jag hjälper dig med allt." Jag har tidigare berättat om det. Jag bad nu en liten bön:"Herre, hjälp mig att hitta boken!" Joodå, Gud ler lite och säger:"Varsågod Ruth . Här är den. "Ja men tack", säger jag. I alla fall tänker jag mig att det är ungefär så här det går till och så ler vi tillsammans. Barnsligt? Ja, ok då! Vi har umgåtts länge och ibland förstår vi oss på varandra!

Ungefär samtidigt med vår flytt till Örebro, kom också Arne och Doris Sjöberg flyttandes från Småland till Örebro, bara 5 minuters cykelväg från oss. Doris och jag fann varandra från första stund och träffades ofta. Vi var båda med i måndagsbönegruppen, som jag nämnt om tidigare. Våra familjer kom att tillhöra  församlingen Filadelfia, där vår familj tillhörde innan vår flytt till Borensberg.
Jag ser att vintern betydde barnvakt i de tre familjerna, som hade barn i olika åldrar. Vi hade nu 10 barnbarn. Nio pojkar och en flicka. De första åtta pojkarna var i åldrar så vi kunde "plocka ihop" dem så det passade för att de skulle ha nytta och glädje av varandra. Ibland hemma hos oss, ibland hos någon av  deras familjer. Lilla Kristin, ett år, var ensam hos mig några vinterdagar.

Men nu kommer sömnbehovet och jag har bara att gå till sängen. Så tacksam för den. Sov gott alla bloggläsare! Gud är med oss och vi är trygga!

måndag 17 mars 2014


Måndag 17 mars 2014. Bara Nutid

I dag hade jag bara EN matgäst. Den andre har semester en månad. Den som kom gick långpromenad med Isak och skjutsade mej till träningen , som vanligt. Medan jag var där fick jag på FB se att min vän Stefan skickade meddelande att han satt inlåst på en toalett i Kumla. På Sveas konditori. Han var glad att han inte lider av klaustrofobi. Det tog ett tag innan de fick dit låssmedeer, som hjälpte honom ut. Någon på FB frågade om HAN fick stå för kostnaden. En annan frågade om han fick någon liten ersättning av Sveas. Svar NEJ på båda.

I dag är det bara EN plusgrad och det har blåst förfärligt. Jag tog mig hem från träningen, handlade en del, som vanligt, på hemvägen. Medan jag tog hand om matkassarna i hallen kom Isak hoppande på tre ben fram till mej, tydligen skadad i det fjärde. Jag har alltide varit, och är fortfarande så rädd när mä
nniskor, eller djur får fysiska skador.Ringde till Husse och berättade. Han och Elsemarie var i ett köpcenter långt härifrån. Vad göra? Eftersom jag har kontakt med Gud så blev det att påminna om att det står i Bibeln att "Gud bryr sig om både djur och människor". Det står också"Bed så ska ni få".
Isak låg på golvet och jag bad att Gud skulle göra benet bra igen.
Så gick jag in i TVrummet för att vila lite och läsa dagens tidning och somnade till en stund. När jag vaknade låg Isak på golvet bredvid soffan och efter en stund hoppade han upp och la sig där med sitt lilla huvud i mitt knä. Tack gode Gud! Han ska vara kvar här till sena kvällen eftersom familjen är på 50årskalas hos en god vän och hämtar honom på hemvägen.De vet att han kan använda alla fyra benen,så de slipper bära honom.

Ja detta är vad som hänt i dag. I går kväll fick jag meddelande från dottern som med sin man åker husbil i varmare nejder. "20 grader. Träd och buskar blommar." Svaret
  blev:"Å,så härligt! Här är det 0 grader i dag."
I hopp om att finna något berättande om jul och nyår 1982-83, slog jag upp mammas dagbok, men där står bara om att hon och Stina firat jul i Figeholm.
Längst ner på sista sidan i boken står det:" I det djupa, I det höga leder en osynlig hand och ett aldrig slutet öga vakar över minsta grand." Det får bli slutklämmen för i kväll. Önskar oss alla en God Natt!

söndag 16 mars 2014

Söndagen 16 mars 2014 tog snabbt slut.

Inte blev det något kyrkobesök . Började dagen med kaffe och två bullar för det är ju söndag!

Såg TVgudstjänst från Falköpings Pingstkyrka.Fortsatte med Närradiogudstjänst från Brickebergskyrkan.
Telefon ringde:"Hej, det är Elsemarie, vill du följa med till Tysslinge och se på svanarna? Vi tar kaffe med."  Så klart att jag ville! Hämtades och snart fanns de där framför oss. I och omkring vattnet: Vilken syn att skåda! Och hur de tjattrade! Denna dag var antalet 1.764 svanar. Föräldrarna vita. Fjolårsungarna, som nu skulle lära sej var grå till färgen. På en karta kunde man se "resvägen" till Finland och Ryssland. De reser diagonalt och då ligger Tysslingen så bra till för mellanlandning. Märkligt fenomen som upprepar sig varje år. Där är ibland 4.000 svanar på samma gång.
Kallt var det men vi hittade ett bord i sol, så vi fikade där.

Hemfärden på krokiga vägar med otroligt vackra vyer att beskåda medan vi sakta slingrade oss fram var en upplevelse. Herrgårdar, stora och små hus, bebodda för länge sedan väckte frågor. Hur levde de? Läste om en herrgård som fanns redan på 1600talet och ägdes av en greve. Det var adelns århundrade hörde jag på TV i går. Lasse läste från sin iPhon medan bilen sakta rullade mot Örebro.

Efter en promenad till brevlådan efter hemkomst, ringde min vän Stefan som varit på en kursgård tillsaqmmans med ett 10tal andra. Roligt att ses igen. Han hade varit där några dagar.

Både han och jag hade var för sig tänkt gå till ett möte i en hyrd lokal på Storgatan, så nu gjorde vi sällskap. Ett annorlunda möte i en församling med ett 50tal medlemmar. Stefan och jag är vana vid en stor församling med drygt 900 medlemmar och tyckte det var skönt att vara med i en liten grupp. Lång intressant predikan med mycket bibelundervisning, gemensam sång. Efter predikan gavs tillfälle att ställa frågor och det var flera som gjorde. När mötet var slut bjöds alla på fika med goda smörgåsar och annat gott fikabröd. En givande och mysig kväll!

När jag kom hem ringde min goda vän Anita från Linköping. Det finns vänner som man bara känner sig hemma med och inga långa inledningar behövs. Man bara tar upp tråden där man slutade förra gången.
Vi flyttade ungefär samtidigt in i Borensberg på 70talet och har hållit ihop sedan dess. Tyvärr ses vi alltför sällan, tycker vi!

Nu hade jag tänkt skicka ett foto men vet ej hur det går med den saken. Kanske jag kan skicka på en extra blogg. Vi får se!
I alla fall är jag tillräckligt trött för att säg Gonatt till er,som nu ska läsa innan ni somnar. Sov Gott!







lördag 15 mars 2014

Lördag15 mars 2014. Lite 80tal, kanske!

Det hare varit en stillsam dag. Blåsigt och två plusgrader har gjort att jag stannat inne hela dagen.
Blev sen med bloggen för jag har skrivit brev till min bredbands och telefonoperatör ,som jag haft trubbel med sedan oktober. Nu har jag redogjort för sådant som ej funkat och varför jag känner mig tvingad att byta till annan bredbandsuppkoppling. Något jag helst inte ville. Jag vill gå i samma spår som tidigare, så långt det är möjligt.
Nu går jag åter till år 1982 så jag får slut på detta viktiga år.

I huset fortsätter upprustningen och det är roligt att se hur det blir som vi önskar. Ett bekymmer är villan i Borensberg, som den anlitade mäklaren ej får köpare till. Vi trodde att det skulle vara enkelt att få den såld. Kanske vi skulle följt rådet att anlita en annan mäklare. Hur som helst så var det ett problem.

Ser i mina kortfattade anteckningar att vi ofta träffade barn och barnbarn och var barnvakt då och då. Något som jag gillade stort då jag älskar barn och verkligen njuter av sanvaron med dem.
I november var källaren klar och Byggfirman tog bort vagnen som stått utanför ett bra tag.

Den stora händelsen denna höst var att ännu ett barnbarn föddes, det nionde. Ullas och Lennarts Emil kom till världen den 23 november. Vikt 3,7 kg.
Den 17 december kom Dagny med färdtjänst från Stockholm för att fira jul med oss. Den 22 opererades IngaBritta för canser igen. Har ingenting antecknat om julfirandet detta år.

En titt i mammas dagbok vittnar om att hon är så nöjd. Virkar och stickar till än den ena än den andra. Alla namngivna. Har gäster, går på kafferep och har så lugnt och fridfullt kan man läsa mellan raderna.

Nu är år 1982 slut och denna dag också. Därför säger jag GODNATT till er alla. Nu får vi sova i lugn och ro under Guds beskydd.

fredag 14 mars 2014

Fredag 14 mars 2014.


Det blev fredag. Tycker tiden har börjat gå allt snabbare.
En glad matte kom och lämnade Isak. Han tittade lite sorgset på henne men han stannar snällt kvar, vetande vad som är hans lott. Snällare vovve får man leta efter.

Jag hade bestämt mig för att baka bullar och några semlor så det gjorde jag. Precis när bullarna var klara kom en god vän och satte upp en lampa i taket. Sådant kan man inte göra själv men den som gjorde det är yrkesman och behärskar den konsten. Vilken tur, nu fikade vi med nybakta bullar och han fick en påse med sig hem. Vi hann prata lite om Gud och att man kan be en enkel bön och veta att Gud har svar,så nu har jag ännu ett böneämne som bara vi två vet om. Spännande att se när svaret kommer.

Tänk så det har blivit. Numera så räcker det med att baka bullar och jag blir trött och vill ej göra mer den dagen.
Skulle ha kommit igång med bloggen tidigare men i datorn kom tidningen Dagen plötsligt upp och där stod mycket att läsa om Ulf Ekman, som nyligen avgått som ledare för"LivetsOrd" i Uppsala. Därtill är i färd med att tillsammans med hustrun Birgitta konvertera till Katolicismen. Det stod mycket att läsa om detta. En stor händelse. Själv tror jag att de vet vad de gör och att de vet att Gud är med i dessa planer. Faktiskt tycker jag det är ganska intressant. Det grundläggande är dock att Jesus kom till jorden ,dog på ett kors, hånad och bespottad,som en ogärningsman, bad under stor vånda till sin Far att få slippa. "Om det är möjligt, men ske inte min vilja utan din" Han gick i döden för att vi människor skulle bli fria. Försonade med Gud. Full förlåtelse. Fritt fram till Gud efter Jesu död och uppståndelse. O, hur stort för mänskligheten. "Det är fullbordat" utropade han från korset. Han bad för bödlarna:" Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör." Han uppstod på tredje dagen och togs bort från jorden. Den Helige Ande sände han för att vara verksam på jorden när han nu inte gick omkring och gjorde Guds vilja. Detta är grundläggande och det tror både protestanter och katoliker.
Hans efterföljare, de som tror på Honom har nu Hans befallning att "gå ut i hela världen och göra folk till lärjungar, döpa dem och lära dem att hålla de bud som Han givit åt sina lärjungar".


Jaha, så det blev! Började med Ulf Ekman och slutade med en liten påskpredikan!
Men nu ska jag gå till nattens vila. Tacksam över dag som gått och att jag vet att Han alltid är med mig.
Gud, nu ber jag för oss alla att vi må få nåd att leva nära dej. Tack för att du aldrig sviker! Låt oss sova tryggt och lugnt i natt och vakna friska och glada till en ny dag, med många, nya möjligheter. Amen!

torsdag 13 mars 2014

Torsdag 13 mars 2014.Lite gammalt också!

Gårdagen är förbi och det var ingen bra dag så därför låter jag den vara just, förbi! Amen.
I dag hade jag tid beställd hos hårfrisörskan. Nypermanentad och fin sitter jag här nu. Fotografi? Never!
Medan jag satt hos hårfrisörskan kom SMS från dotter och måg. "Dricker första kaffet i Vadstena." Husbilssemester är inte så dumt och goda bullar till första "stoppet" hade jag skickat med dem.

Är glad och tacksam att jag mår bra i dag. När vi ber till Gud händer alltid något, även om vi inte alltid får se det på en gång.
Nu ska jag berätta om ett mail som skickades till mig i november och som jag först nyligen uppmärksammade. Det var skickat från Gräddö utanför Norrtälje där min mormor och hennes man,  av vad jag kunnat se, vistades en del hos mannens föräldrar. Det var mormors svärmor som föreslog att de skulle ta emot nyfödda barn, som fosterbarn mot viss ersättning, för att hjälpa upp ekonomin.

Den som skrivit brevet till mig hade varit på besök hos en äldre kvinna, som hade berättat om att det funnits en "änglamakerska" på Gräddö , något hon hört berättas, när hon var barn.
Kvinnan som i november skrev brevet till mej, visste inte vad änglamakerska var och gick hem  och fick på datorn veta vad det innebar.Något som jag i en av mina första bloggar skrivit om. När hon fick fram ordet så kom hon automatiskt till min blogg och skrev då att "jag vet en del om din mormor. Kan vi inte höras?" Detta mail läste jag först helt nyligen och fick så kontakt med brevskrivaren.

Ulla tog för några dagar sedan fram namn på äldre personer på Gräddö. Det finns ett antal, som borde ha funnits där, som barn, 20-30 år efter den tid då mormor och även min mamma vistades där. Mormor borde då ha varit i 50årsåldern men var  omgift och bosatt i Dalarna.  Enligt obekräftade uppgifter skulle hon ha haft anställning hos Greve Levenhaupt på Grevgatan 28 i Stockholm, dit hon flyttade år 1908, samma år som hon frigavs från sitt 2½ års långa straffarbete på Växjö kvinnofängelse. På Grevgatan var hon bosatt till år 1917 enl. Stadsarkiv.

Ja, så var jag tillbaka igen i mormors och mammas värld för länge sedan. En del frågor besvarade, andra inte. Men kanske jag nu genom senaste brevkontakten får veta något ytterligare. Dessa frågor har jag sysslat med under stor del av mitt liv och är fortfarande ute och söker.
Nu ska jag i alla fall gå till nattens vila och önskar oss alla en God Natt, som vanligt.

Min favorit

Här kommer ett foto.

tisdag 11 mars 2014

Tisdag 11 mars 2014. Lite 80tal.

Dagen började så roligt. Jag pratade i telefon och hörde att halldörren öppnades. Trodde att Isak kommit. Hörde inget mer från hallen och ingen Isak kom till mig i köket. Efter avslutat samtal gick jag ut i hallen. Allt tyst och stilla men en stor svart väska stod på golvet. Den var ny för mig Jag böjde mig ner mot väskans sida, och där genom ett nät såg jag lilla Isaks ansikte. Tyst och stilla satt han där och tittade på mig. Jag fotograferade och filmade. Han satt kvar tills jag öppnade "dörren" och han promenerade ut ur sin koja. O, vad jag skrattade! Han hade fått kojan för att använda den i bilens bagageutrymme där han brukar vara placerad vid bilfärder. Han älskar att åka bil och nu behöver ej bilen bli illa åtgången av Isaks tassar när han ska ta sig upp till fönstret och titta ut. Nu har han taklucka på kojan. Tydligen hade han inget emot sitt nya färdmedel.

Så kom två matgäster, som annars brukar komma på måndagar. Isak fick promenad och jag fick skjuts till träningen. Tacksam!
En av matgästerna stannade kvar och när jag kom hem från träningen var disken avklarad och ALLA
fönster i huset putsade av mågen som verkligen behärskar det yrket. Han har en tid semester och gjorde mig denna stora tjänst. Så snabbt! Jag kan ej i ord uttrycka min glädje över detta! Eftermiddagskaffet smakade bra. På TV i dag har huvudnyheten varit att Sveriges Radios journalist blivit skjuten i Afganistans huvudstad Kabul. På öppen gata. Det blir tomt efter honom och hans röst, som vi varit vana att höra i flera år.Ständigt ute i världen.

Det är bäst att ta lite från år 1982. Vi fortsatte med vad vi kunde för att göra huset så det passade oss och för våra behov.Rymligt kök, stort vardagsrum, sedan två rum gjorts om till ett, sovrum, hall och badrum på nedre våningen. Tre rum,varav ett med en vacker kakelugn samt dusch på andra våningen. En järnspis sattes in i köket. Den både värmde och användes till matlagning.

När vi flyttade till Borensberg fanns en bönekedja pr telefon. Ullas svärmor Margit Karlsson hade startat den. Hon fick in böneämnen från människor, som behövde särskild hjälp från Gud i spciella situationer, ringde till ett antal vänner och så bad vi till Gud var och en på sitt håll.
Medan vi bodde i Borensberg hade det bildats en grupp, som varje måndag förmiddag samlades i olika hem till bön. Jag höll kontakt med dem och ringde om mina böneämnen som jag fick i Borensberg. Att komma åter till Örebro och få vara med vännerna, 8-10 st varje måndag var så fantastiskt. Vi började med att dricka kaffe tillsammans och efter det bad och tackade vi  Gud i 3-4 timmar. Vi fick se många bönesvar och vi fortsatte i mer än 10 år med dessa samlingar. Vi kom från olika församlingar men vi hade samme store Gud.
Eftersom jag tog en paus och tittade på "Glada Hudik" i TV och det tog lite tid så blir det inte mer än så här i kväll. Nu önskar jag er en God Natt och så vet vi att Gud älskar oss och vakar över oss också den kommande natten. Tack för i dag, Gud! Du är så god!

söndag 9 mars 2014

Söndag 9 mars 2014.

Här gäller det att öva för att få sin dröm uppfylld.
Nu började Elsemaries nya liv. Ensam i en liten lägenhet i Västerås. Elev på Carlforska gymnasiet de kommande två åren. Det gick snabbt att få nya kamrater och hon trivdes. Kom ganska ofta hem och hälsade på och var med i Filadelfias ungdomskör. Hade många vänner också i Örebro.
Nu var det full fart i huset med nedtagning av väggar, tapetsering m.m. och i källaren stod fläkten på för jämnan. Georg var hemma några dagar och hann en hel del men den 12 september bar det av till Österrike igen. 
Den 30 september fyllde Magnus 6 år och det var fest i Brickebacken. Samma dag står det att "Maria fått foten opererad igen." Den 3 oktober står det att Elsemarie sjunger på Gudstjänsten i Filadelfia och Kerstin med man och pojkar på skogsutflykt.
Ser att vi hade besök av de 8 pojkarna,våra barnbarn, då och då. Så bra att vara så nära så de kunde komma och sova över ibland. Att fira födelsedagar blev ju också enklare när vi bodde i samma stad.

Nu till dagen som gått.Ingen kyrka men en fin Gudstjänst från Ryttargårdskyrkan i Linköping via TV. Det var fjärde och sista därifrån.
Jag hade middagsbesök här. Så roligt men nog märker jag att jag inte orkar som förr. Men maten var god. Att jag tog ut kokosparfaiten ur frysen alldeles för tidigt var inte så bra men gästerna tyckte att det var gott ändå. Diskat har jag inte. Får vara till i morgon. Diskar fortfarande för hand.
Jaha, så kommer Jon Blund och påminner om att det är dags att sova och det ska jag göra.
Så jag önskar er alla en God Natt och Sov Gott!. Gud är kärlek, frid och trygghet för oss.

lördag 8 mars 2014

Lördag 8 mars 2014. åter till år 1982.. Och 8 mars 1895.

I dag är det 119 år sedan min pappa föddes. Fotot ovan togs under andra världskriget då han var inkallad till militärtjänstgöring i Oskarshamn. Han var då 45 år gammal. Han var dagkorpral och hade hand om klädförrådet. Han behövde ej bära vapen, vilket han kunde ha tvingats till men var glad att slippa. Han fick ibland komma hem över veckoslut. Jag minns att vi var ledsna när han blev inkallad men att han fick vara i Oskarshamn var ändå bra.
När jag, som 14 åring, jobbade som barnflicka hos en familj i Oskarshamn minns jag att pappa vid ett tillfälle bjöd mig på fika med bakelse på ett kondis i stan. Jag kan ännu minnas hur gott det luktade i cafe'et. Godare bakelser har jag ätit, men ransoneringarna drabbade ju alla och konditorierna fick göra det bästa de kunde av rådande situation.

Vill minnas att bakelser var kupongfria, annars var allt i kak och brödväg på kupong. Man fick byta en stor kupong mot ett häfte med flera små kuponger och varje "sort" hade sitt eget kupongvärde.

Varannan vecka fick man i en lokal i "köpingen" (Figeholm) hämta ersättningen, som alla inkallade var berättigade till. Ofta var det någon av oss barn, som hämtade pengarna. Jag minns ej hur stor
summa det var men mamma var duktig att hantera pengar så de räckte till mat och annat. Hyran betalade hon i många år genom att mjölka bondens kor. Vår lilla mamma,som ville bli lärare och var nära att få bli det om hon inte tvingats att bli piga!

Nu ska jag berätta om dagen som varit, en vårdag med sol och värme. Men blåsten, blåsten! Ack vad jag tycker illa om den! Med vetskap om att jag måste hålla igång, för att ej stelna till, bestämde jag mig för att promenera till stan. Tittade in i några affärer för att inhandla vissa varor Men först av allt uppsökte jag ett kondis, valde mellan semla och ostmacka. Jag är nog lite konstig, men ska jag fika med semla, vill jag helst ha sällskap och i dag var jag ensam. Något jag inte gillar. Inte ens utan semla. Därför hakar jag på varje gång någon av barnen bjuder ut mig på mat eller fika. Att sitta där och bli uppassad och titta på människorna, det är roligt det!
Handlade potatis och annat tungt, som gjorde att jag tog bussen hem.

Väl hemma kände jag mig så pigg och glad så jag tog en promenad till min syster, som i dag hade besök från Växjö. Fikade och pratade och jag fick veta att i Ulriksbergskyrkan i Växjö har de väldigt många, som går Alphakurser. Jag sa att mitt barnbarn och hennes fästman gått kurs där och när jag nämnde namnen sa hon:"Men dom känner jag. De gick i min kurs." Nu ska jag berätta för Linn och Sebastian.

Men aj, så fort tiden går! Hade ju tänkt skriva om 80talet. Det hinner jag inte. Jag har en del frågor "på nätet", som jag ska besvara! På TV börjar Melodifestivalen, men, som jag tidigare sagt, så har jag fått för lite musikintresse, så jag trycker på ogillaknappen och det blir  tyst i huset. Då kan jag ta itu med samtal på nätet. Det handlar om trosfrågor. Varför Jesus fanns här på jorden och om Bibeln verkligen är "en gammal förlegad bok," som inte har någon betydelse i dag. Viktiga frågor att samtala om.

Nu önskar jag er alla en fin kväll, med eller utan Melodifestival. Jag ska försöka komma i säng lite skapligt i kväll.  Slog upp min Bibel just nu. Där står:"Låt oss betänka hur få våra dagar är,för att vi må få visa hjärtan."Psalm 90, vers 12. Gud är vår far och han vill ha en far/barnrelation med oss. Var inte rädd för Gud! Han älskar oss alla och vill oss väl! Tack Gud! Amen!

fredag 7 mars 2014

Fredag 7 mars 2014. Forts. år 1982.

Och fåren följer herden för de känner igen herdens röst, står det i Bibeln.
Tycker den här bilden från trakten kring Betlehem där vi, i ett litet samhälle, har våra vänner, som flera gånger varit här i Sverige och där Georg alltid hälsade på med sina resenärer, är så fin så jag ville dela den med er.
I dag vaknade jag för tidigt (i går för sent!) och sov sedan ett par timmar på förmiddagen. Fick oväntat besök av två döttrar, som stannade en stund. Efter det kom en vän som liksom de ville ha kaffe, men inget bröd, så kom och ät! Kakorna efter födelsedagsfirandet finns kvar!

Skön fredagskväll, om det bara inte blåste så! Blåst är mitt värsta väder. Det skapar oro!
Värmen håller dock i sig. Fortfarande plusgrader varenda dag, sedan lång tid. Detta gläder mig för då kan jag gå ut. Ingen halka!

Nu ska jag gå till vecka 33 år 1982. Jag har tidigare berättat om den stora vattenskadan i källaren.
Redan den 17 augusti kom Forsbergs Byggnadsfirma och tog itu med källaren, ditsända av Försäkringsbolaget. Den förre ägaren sa ju redan före auktion att detta var ett försäkringsärende, som en tröst för oss, eller varför? Det verkade som om han ville vidarebefordra till oss att anmäla. Blev ej klok på detta. Mäklaren sa att naturligtvis var det inte på det sättet, för i så fall skulle ju detta ha åtgärdats före utbudet till försäljning. För vår del var det klart att detta hus skulle vi ha och vi var ju medvetna om skadan. När köpet var klart gick Kerstin till husägaren och frågade hur det blev med försäkringen och fick besked att han kontaktat försäkringsbolaget. Något som förstås ej var en garanti för att någon ersättning skulle utbetalas.

Nu tog Byggnadsfirman tag i detta och vi hade en lång tid deras "arbetsvagn" stående utanför vårt hus medan arbetet pågick både hos oss och på en arbetsplats ett kvarter bort, där en direktörsvilla till hörande Nerikes Elektriska var under uppförande. Mellan vårt staket och gatan fanns en öppen plats, tillhörande ingen(eller kanske kommunen) så där fanns god plats för vagnen.

Så fick vi åter uppleva att Gud aldrig sviker och att de ord han sa " Se, jag gör allting nytt", hade fast förankring eftersom Gud är trofast och står vid sitt ord. Nu bröts golven upp i källaren och värmeslingorna togs bort. Nytt cementgolv blev det i stället.
En dag kom en kille från Försäkringsbolaget för att kolla hur arbetet fortskred. Jag minns när han satte sig i trappan och sa"Det här var egentligen ingen försäkringssak" och förklarade sedan det som självförvållat eller något i den stilen. Jag var så glad att få källaren torr så jag brydde mig inte om att lyssna så noga och vi hade ju inte med det att göra.
Så tillade han. "Hade detta varit  i dag, hade vi aldrig gått med på att betala men jag var nyanställd och det här var mitt första jobb. Men vi har gott om pengar så..."
 
Store Gud! Tacksamheten visste inga gränser.
Nu sattes det in en fläkt i källaren och elmätaren avlästes.
 Så blev det 21 augusti. Georgs 56årsdag och vår bröllopsdag.Jag fick blommor från trädgården och kaffe på sängen.Barn och barnbarn kom på eftermiddagen på födelsedagskaffe med tårta. Vilken härlig känsla att vara tillbaka i Örebro och ha nära till barnbarnen. På kvällen hade Elsemarie några vänner på besök. Georg och jag var barnvakt i Hovsta.
Dagen därpå var en jobbig dag då vi "på "riktigt" skulle lämna Elsemarie, vårt fjärde och sista barn. Genom Bostadsförmedlingen i Västerås hade det ordnats med en etta till 1 september. Till dess skulle hon vara inneboende hos en dam, som Georg kände sedan han bodde i Västerås.
Jag minns hur vi grät och hur svårt det var att skiljas. Nu var det på riktigt och definitivt! Tiden i föräldrahemmet var nu slut också för henne. Hon var lika gammal,15 år, som jag var då jag lämnade mitt barndomshem för att sedan bara komma hem och hälsa på. Hon kände sig så ensam när hon lämnade oss och jag grät i bilen en bra stund. Vi hade lånat Lennarts bil eftersom vår skrotades efter olyckan på väg till Östgötagården, som jag tidigare nämnt om och min lilla morris var belagd med körförbud, gammal som den var!

Georg åkte den 23 till Stockholm och jag till Borensberg. Den 27 hade Lisa och Sven Sandström ordnat en avskedsfest i sitt hem för Georg och mej och några vänner.Vi hade en nära relation och träffades då och då. Dagen före julafton brukade Lisa, tillsammans med sin berömde son, Sven-David, komma med en stor burk av en speciell sorts kakor som jag var så förtjust i, samt en LPskiva och önska GodJul.
Flera fina minnen hade vi med oss från Borensberg och Elsemarie var lika nöjd med sina år där, som de tre,äldsta är över sina år i Lesjöfors. Fina barndomsminnen och trivsel i skolan.
Den 28 augusti var det dags för flyttbussen att ta all packning med till Örebro. Om nu någon undrar så var priset 3.850 kronor. Ulla och Lennart åkte samma dag till Västerås för att Hjälpa Elsemarie med att inhandla lite möbler och annat och se till så hon kom tillrätta i sin lägenhet, där hon sedan bodde de kommande två åren.
 
Nu har det mojnat något med blåsten och jag går till vila med stor tacksamhet för att jag mår så bra och för alla goda gåvor som jag åtnjuter varje dag. GodNatt, vänner! Gud älskar oss alla!

torsdag 6 mars 2014

Torsdag 6 mars 2014. Ingen dag är den andra lik.

Försov mig i dag. Mobilen urladdad. Klockan 10 skulle jag få besök av ett par vänner. Semlor var utlovade. På utsatt tid kom vännerna och kaffe och semlor på bordet. Vi hade bestämt vad vi skulle samtala om så det var bara att sätta igång. Det rörde sig om trosfrågor och Bibelns betydelse för att vi ska veta vem Jesus är och om de första kristna,som fick utstå förföljelse för att de trodde att Jesus verkligen var Guds son. Jesu försoningsdöd på Golgata, som en gång för alla gav människan chansen att få en bruten gemenskap med Gud återupprättad. Goda nyheter för den som ej visste det.

Efter det besöket kom Kristin, barnbarnet,för att äta lunch med mej, Dillkött på kyckling. När jag var nygift var det kalvkött som gällde. Fin kvalite' ooch lågt pris! Vi fikade med bakelse för att fira våra födelsedagar. Bytte presenter. Båda lika nöjda och glada. Isak blir alldeles till sig när Kristin kommer och de två tog en långpromenad.

En stund senare ringde en vän, som var ledsen,"nere" och hungrig. Jag föreslog ett besök hos mig då jag gärna bjuder en hungrig på en bit mat. Ett stort paket fisk stektes och tillsammans med potatis och god sås mättades vännen. Ännu en vän kom för ett första besök hos mej och nu var vi tre, som delade på en bit nötrulle till kaffet.
En lycklig, men trött dotter, ringde från tåget på väg hem från en tvådagarskonferens på Västkusten. Vi använder ibland tiden på tåg till mobilsamtal. Ojojoj, tänker jag och förstår att det hänt en del under min levnad!Tacksam att jag fått vara med och se detta ske! 

Nu till Borensberg igen. Nu använder jag mig åter av den lilla fickalmanackans anteckningar.Den 27 juli åkte Maria, Sven och deras tre pojkar till Stockholm. Jag i Örebro och tog hand om Kristin. Ser att"Fredrik slagit ut en tand i Eskilstuna."De stannade nog till i djurparken där, på väg till Stockholm kan jag tro.
Den 29 juli:"Farmor åkt hem till Jerusalem och Mikael slagit ut en tand." Två kusiner med förlorade tänder denna vecka, alltså!  1 augusti åkte jag hem till Borensberg i sällskap med Bernard, 2 år.Vi tog nästa dag buss till Småland. Samma dag åkte Georg till Österrike. Efter några dagar hos mamma åkte vi med Ulla och Lennart till Borensberg. De tog Bernard med sig till Örebro.
Den 11 augusti åkte jag tillsammans med Elsemarie och bästisen Helena till Örebro.
Dagen därpå var den stora dagen inne då vi fick nycklar till vårt hus. Förre ägaren flyttade till sin lägenhet. Nu var huset tomt och väntade på familjen Landh!

Jag tog Mikael och Mattias med hem till Borensberg.Georg kom till Stockholm från Österrike, lånade flyttkärra och kom till Borensberg klockan ett på natten till den 14 aug. Vi packade den full med sängaroch annat nödvändigt för första tiden och körde nästa dag till Örebro! Georg fortsatte till Stockholm. Inte att undra på att hans hjärta tog stryk!
Själv lånade jag Lennarts bil och åkte tillbaka till Borensberg för att fixa till det lite. Slut på vecka 32.
En spännande vecka skulle vecka 33 bli men den sparar jag till nästa inlägg för nu måste jag sova. Såg för en stund sedan att mitt barnbarn Emil, boende i Stockholm med sin familj , i dag börjat blogga. Det ska bli intressant att följa. En intressant människa har han alltid varit, "den lille Emil".

" Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ned." Jag älskar den psalmversen för den påminner mig om när skolan var slut för dagen och nu, som vuxen, känner jag friden inför natten. Sov Gott, vänner! Det är fortfarande oroligt i världen, speciellt i Ukraina, just nu. Arma människor!


onsdag 5 mars 2014

Onsdag 5 mars 2014. Vet ej vad det blir mer. Kanske lite 1982.

Idenna stuga i Högskulla bodde jag med mina föräldrar och fyra syskon från 1931,då 4 år och tills jag som 15åring flyttade till Stockholm för att stå på egna ben, som det heter. Det här fotot taget från trädgårdsbacken som ledde till brunnen och till vår älskade badplats i Östersjön.Syrenerna blommar så det är försommar. Från början bodde två familjer i denna stuga. Två rum och kök i varje våning.

Men nu har jag två dagar att skriva om. I går sov jag på förmiddagen innan min vän Stefan kom. Semledag var det och våra semlor var hemgjorda, stora och med mycket grädde. Fick skjuts till träningen. Handlade på hemvägen. Ingen Isak denna dag. Och ingen blogg. En del telefonsamtal fick jag ta emot. Bl a. ett från Västervik där Mildred, en av två klasskamrater, från första klass, som jag ännu har kontakt med, är bosatt. Den andra, Britt, som var min bänkkamrat i samtliga klasser samt därtill min "bästis"bor på Lidingö och ringde på födelsedagen. Bra, faktiskt, att ha ett par samtal sparade till dagen efter födelsedagen. Nog är det bra roligt att vid 87 års ålder ha jämnåriga skolkamrater att prata med.

I dag, kom jag, som vanligt, inte igång förrän "halvdas medda",som vår mor med förakt uttryckte det. Hon satte igång tidigt på morgonen"så de blidde lite gjort"
 . Lilla, duktiga Alva!
Hade plockat in "födelsedagsdisken" i diskmaskin och tryckte på knappen i går kväll bara för att i dag finna att ingenting hänt. Tydligen tar den inte in vatten. Härligt att det finns en diskho, varmvatten och Yes. Till sång och musik av Erik Tilling diskade jag allt för hand och det var bara roligt.
En liten promenad med Isak innan han hämtades av Husse hann vi med.

Ska flytta bakåt till År 1982 för det måste ju också ta slut.
Denna sommar var så solig och varm och barn och barnbarn var förstås och hälsade på i Figeholm med dess badmöjligheter. Mamma tog med glädje emot oss alla.
Nu var det snart dags för flytten till Örebro. Vi var nöjda med villans storlek och läge men det stora bekymret var ju vattnet i källaren.Ingen hade vågat köpa huset på grund av detta. För vår del visste vi att det var ett äventyr men var ändå trygga med att Gud visat oss att det var det huset vi skulle ha. Men visst kom oron för den stora vattenskadan över oss emellanåt. Vi hade inte någon spekulant på villan i Borensberg och även om auktionspriset på den i Örebro var förhållandevis lågt, så var ju räntan så hög. Jag var arbetslös dessutom. Men hade ju trots allt en fast inkomst genom att jag fick stämpla.

En dag denna sommar,fortfarande kvar i Borensberg, var jag ute i den lilla trädgården när jag åter började känna oro för den där vattenskadan på villan i Örebro. Jag sa till Gud: "Tack Gud, för att vi VET att det var rätt hus vi köpte. Men vattnet i källaren, Gud!! Hur ska vi klara det?"
Inom mig hörde jag en stilla röst, som sa:" Se, jag gör allting nytt". De orden finns att läsa i Uppenbarelseboken 21:5 och jag kände igen orden eftersom jag började läsa Bibeln i tidiga tonår så var det ej så konstigt. Men att nu, i ett annat sammanhang, få ordet till mig var fantastiskt.
Jag sprang in, ringde Georg i Stockholm och glad meddelade jag honom vad Gud sagt. Vi fann båda tröst i de orden. Hur nu detta skulle gå till! Men Gud sviker aldrig! Han vet vad han lovat.    
Ska i ärlighetens namn säga att jag nu använde mig av Biblisk Ordbok för att hitta rätt kapitel och vers. Jag är inte bra på att veta VAR det står men jag känner igen!

Nu är det sen kväll och jag ska avsluta med att säga Sov Gott!

måndag 3 mars 2014

Måndag 3 mars 2014. Födelsedagsfirande.

Så var det söndag. TVGudstjänst från Linköping. Sedan radiogudstjänst från Brickebergskyrkan i Örebro. En del av familjen kom på eftermiddagen och gratulerade, eftersom jag fyller 87år i dag. Blommor, presenter och tårta.

Nu sitter jag här på födelsedagens kväll och funderar lite över vart alla år tagit vägen.
Hade tänkt göra en liten sammanfattning om alla dessa dagar. Vad blev av dem? Vad är egentligen viktigt i livet? Vad betyder vänskap? Kärlek? Sorg? Motgångar? Framgångar? Pengar? Vägval?Att tro på en god Gud? Att tro att man inte alls har någon tro? Att ha tillhörighet någonstans? Att ha en fri vilja?
Ja tankar kommer och går och jag får nog nöja mig med detta just nu i alla fall.
Dagen i dag började med att jag prick halv elva hade kaffbordet dukat för två och i samma stund ringde det på dörren och där stod hon, grannen. Med en underbar, stor hortensia, som ska ha vatten varje dag!!! Så trevligt att få bjuda på födelsedagskaffe. Vi har alltid mycket att prata om, Båda miste vi våra män hastigt och de hade ännu ej uppnått pensionsåldern. Vi vet hur det känns när döden klappar på vår dörr. I dag rörde sig samtalet om el, vatten och bergvärme.Ingen av oss förstår så mycket men när det ej fungerar så delar vi några tankar. När grannen gick kom Brandskyddskontrollanten och tänka sig, han hade tid att ta en födelsedagsfika, vilket sotarna inte anser sig ha tid med, Vi fick en givande pratstund.
Gratulationssamtal från bl.a. Södertälje, Örebro, Holland, Uppsala, Kristinehamn, Katrineholm, Växjö, samt en mängd FBhälsningar. Så många vänner man har egentligen!

Mitt barnbarn, Kristin, skulle komma men fick, som så ofta, öroninflammation. Dagens överraskning var när min syster, som har så ont i sina ben, hade tagit sig hit med sin rullator. Jag fick en fin orkide'. Ska verkligen försöka sköta om den väl!  Pastor Öjvin kom med vacker blomma från församlingen, Stefan kom med vackra tulpaner. Jonas och barnen gratulerade med choklad och en vacker ros i kruka.
Jag är rörd till tårar när jag ser så mycket vänlighet strömma emot mig. Sist på kvällen ringde mina vänner Göran och Susanne, sjöng och hurrade och som slutkläm på dagen föreslog jag att de skulle hämta den bit tårta, som var kvar på tårtfatet. Vips tog de en promenad hit och så skonades jag från att göra slut på den. Väl bekomme, som det heter!

Som sagt, tanken var att göra en sammanfattning av ett långt liv, men just nu är jag så överväldigad av allt jag varit med om i dag så jag får nog vänta lite så hinner jag få ännu fler upplevelser till samlingen.
Nu vet ni, intresserade och ointresserade hur dagen avlöpte. Två intensiva dagar är tillända.
Hittade just nu Franciskus bön, som jag vill instämma i och avsluta mitt inlägg med:"Herre, gör mig till ett redskap för din frid.Låt mig bringa kärlek, där hatet råder.Låt mig bringa förståelse, där orätt begåtts. Låt mig skapa endräkt. där tvedräkt råder.Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder. Låt mig bringa ljus, där mörkret råder. Låt mig bringa glädje, där sorg och bedrövelse härskar.
O Mästare, låt mig icke så mycket söka att bli tröstad som att trösta, icke så mycket söka att bli förstådd som att förstå. Icke så mycket att bli älskad som att älska!Ty det är genom att ge som man får.Det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv. Det är genom att förlåtasom man blir förlåten. Det är genom att dö som man uppstår till det eviga livet.
Med denna bön i minnet ska jag tänka på att det i dag är första dagen på resten av mitt liv. Ett liv i gemenskap med Jesus, som gjort allt för mig och som alltid är närvarande. Nu sova gott!

lördag 1 mars 2014

Lördag1 mars 2014. Våren kommer? Lite Borensberg igen.

I klass 1 a hade vi också julfest år 1979. Här får jag en julklapp av en elev. Hans pappa tog fotot.Jag hade en skadad fot och måste hela festen sitta på en stol.

Här är hela klassen samlad.
Hösten 1979 och våren 1980 hade jag en etta medan deras ordinarie fröken studerade ett år.
Det var intressant för en "vikarielärare", som jag, att få följa en klass ett helt läsår. Att se dem lära sig läsa allt bättre. En del kunde ingenting i början, en del kunde ganska mycket. Det krävs en del tankearbete och planering då. Kom att tänka på att jag inte visat fotot på mina små vänner från ettan på Bergvallaskolan. Men så här såg de ut. Någon av dem är jag vän med på Facebook. Roligt!


Nu till dagen som började med att jag hämtades av Elsemarie och fick fika där.Med semlor. Skjuts hem för mycket skulle göras en dag som denna så det fick inte bli för lång kaffe paus. Min vän Stefan hade varit här och sökt mig men kom senare tillbaka för en fika tillsammans.
Lite samtal på nätet och några vanliga samtal hann jag med innan jag tog itu med pappersbuntarna, som skulle sorteras och sättas in i pärmar. Vet ej varför jag envisas med att spara en massa papper,som lika gärna kunde slängas.  Dottern skulle till Maxi för en del inköp. Ringde för att höra om jag behövde något. Tre saker var det men om en stund hade jag mycket mera, som köpts av omtänksamhet och sådant jag själv aldrig köper. Härligt att plocka in i skafferi och kyl.
Jag är verkligen bortskämd med att ha snälla och omtänksamma barn! Att jag hjälpte dem när deras barn var små har jag glömt ,men det har inte de.

I dag har jag tänkt på hur bra jag mår nu. Minns när förkylningen började lagom till Advent och hur trött jag var så lång tid därefter. I dag har jag haft arbetslust och hunnit med en del av sådant som släpat efter under lång tid. Det där med arbetsglädje är något jag uppskattar.
Har pratat med min 90årige bror och min 83åriga syster i dag. Så roligt att ha dem och vår 80åriga lillasyster att prata med ibland. Vi kan verkligen vara tacksamma att vi kan tänka klart även om en del av oss har lite småkrämpor. Vår bror simmar 100 meter varje morgon och tränar en del, så han är "bare värst", som de sa i Småland.

Nu ska jag gå till nattens vila, tacksam till Gud för all hjälp och bönesvar jag fått också i dag. Vilken mäktig och fantastisk Gud vi har! Kom just att tänka på sången: "Jesus har makt, Jesus har makt, han vunnit seger där på Golgata. Jesus har makt, han har all makt. Han vunnit seger på Golgata." Var inte rädd! Tacka honom för att han älskar dej och vakar över dej!Du är trygg när du tror på honom!
Sov Gott! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"