lördag 31 oktober 2015

Lördag, Allhelgonadagen 31 oktober 2015. Tänt tre ljus i fönstret.

Nu ska jag berätta om denna lördag, som blev solig, halva dagen och 9 grader.
Ville jag komma till Fredrik och Anna på eftermiddagsfika samt träffa Stella och Cornelia,som  några dagar är hos farmor och farfar i Hovsta? Dessa nyblivna pensionärer som tar vara på tiden för att umgås med sina barnbarn. Ytterligare två barnbarn, Johannes och Lovin, vars hem vi gästade, fanns med vid kaffebordet. Fick också träffa Kristin där. Hon längtar till måndagen då hon får åka till skolan och studera musik igen.

Jag måste skratta när jag tänkte på att en av släktens kusiner, som vi kan kalla Tobias, eftersom han heter så, i går i ett samtal sa att"så är det ju det där problemet med skolan också". Vad då för problem undrade jag. "Jo att höstlovet snart är slut". Så olika uppfattning kan man ha!

Jag gick hem i förtid för att plocka några äpplen som fallit från trädet.Ringde av misstag Kristin men det var bra för hon var på väg hem och nära mitt hus så hon kom in en stund och vi hade ett trevligt samtal. Hon ska snart på turne´ med sin orkester här i Örebro, där hon spelat i flera år. Det är så roligt att träffa människor som utvecklar de gåvor som från början finns nedlagda i deras inre.

Birgitta i Göteborg, som jag tidigare nämnt om, dotter till IngaBrittas man Vidor, och jag pratade i telefon en god stund. Hon och hennes man är morföräldrar till den lilla Olivia, som nyss fyllde 4 år.
 Så roligt att få veta lite om hur kloka små barn ändå är. Mormor berättade om hur de leker tillsammans och hur kloka svar den lilla tösen har att komma med.
Ringde till IngaMaj, som inte tröttnar på att lösa korsord och har roligt med det. Jag kan inte alls!

I Radio och TV berättas om att mer än 200 personer, alla de ombordvarande på ett flygplan som  i dag störtat över Sinaihalvön har hittats döda.Däribland flera barn. Passagerare på väg från Egypten till Ryssland. Något motorkrångel tros vara orsaken. Det gör mig så ont att tänka på alla de anhöriga som nu sörjer de sina. Så fruktansvärt!

Jag brukar på Allhelgonadagen besöka Almby kyrkogård och min älskade Georgs grav. I år gjorde jag inte det. Ulla och Lennart med sina två små barnbarn var där i går kväll med ljus och gravsmyckning. Missade förstås det fina scenariot med alla ljus i mörkret men tände i alla fall mina tre ljus i fönstret i vardagsrummet, som något slags ersättning.
Försenad, trots avsaknaden av Isak, väljer jag nu sängen. Känns bäst så! GodNatt!

fredag 30 oktober 2015

Fredag 30 oktober 2015. Forntid, bara forntid!

Går direkt till år 1993.
1 juni kom Riagruppen på förmiddagen. Jag bjöd på smörgåstårta till kaffet. Har några namn här.
Anar att en eller annan bloggläsare minns dessa träffar.
Håkan,Sonja, Ingrid, Gullan, Arne, Knutte, Torsten, Elof.
Det fanns, för min del två grupper. Denna grupp bestod av folk engagerade i Riaarbetet, dit många vänner sökte sig. Alla passade in där.Vi träffades ofta och kände väl till varandras glädje och sorgeämnen.
I den andra gruppen fanns folk från olika kyrkor i stan. Ekumeniskt kan man säga.
Besökte min vän Ralf med lite mat. Hälsade på min väninna Doris, som blir allt sämre och det är så smärtsamt att se detta.

3 juni åkte Ulla och jag till Lesjöfors och hälsade på hos  Barbro Nygren, Karin Stålhammar, Karin Hedlund. Åkte till sjukhuset i Filipstad och hälsade på Märta Nilsson och Tekla Johansson.
Kvällens Marknadsafton i Örebro orkade vi ej med.
Fredag den 4 åkte min väninna Ire´n och jag till Kåfalla på konferens med Linda Graaf som talare.
Avslutning på söndagen.

7 juni hämtade jag på morgonen Kristin, som var sjuk och stannade här till kvällen då hon hämtades.
8 juni gör Elsemarie sin sista arbetsdag i Katrineholm.
9 juni kom Ulla, Emil och Kristian. Dagen därpå åkte Ulla tillsammans med Monica Lundin och en grupp resenärer till Jerusalem och stannade då också ett par dagar hos våra vänner i BeitSahour nära Betlehem. Barnen stannade här. Kristin kom för att leka med sina kusiner.
 De fick en massa grejer att ha ute på gräsmattan i det fina vädret. De roade sig av hjärtans lust.

12juni, lördag kom Lasses föräldrar, moster, bror och svägerska för att fira Lasse som i dagarna fyllde år. Jag fick också vara med på en fin trerättersmiddag och födelsedagskaffe.
14 juni grattade vi Kristian, som fyllde 8 år.
24 juni är jag  i Hjortkvarn. Lennart hade tre barn med sig från Örebro. (Från Socialen)
Nattentill 25 juni kom Ulla hem från sin resa och hade då 7 barn att ta hand om .Dock inga småbarn.
Ulla hade så mycket att berätta från sin resa och allt därhemma var förberett för ett bra mottagande. Jag hade tvättat, bakat, städat. Det var ju på den tiden då krafterna räckte långt.
Jag åkte hem till Örebro för att ta emot gäster från Västkusten.

25 juni, midsommarafton lagade jag middag, fixade bäddar till  Tomas, Harriet, Simon,Sara och Jonatan Wictoren, som skulle vara i Torp på midsommarkonferensen, så det passade bra att de bodde hos mig i Örebro. Ej så långt att åka.
(Tomas, son till IngaBrittas man Vidor)
27 juni åkte Tomas med familj hem till Strömstad efter lunch.  Fredrik kom till middag framåt kvällen. Hämtades av kompisen Claes till Strömpis, där de skulle spela.

29 juni står det i dagboken att det är visning av villa på Korte´vägen 3. Beskrivningen
 påminde om mitt hus Pris 775.000. Elsemarie och jag åkte dit för att titta. Där fanns våra vänner Sven och Solveig Nilsson.
Varför? En trappa upp träffade vi deras son Ola med fru. Elsemarie sa lite försiktigt att vi bara skulle titta för att jag hade ett liknande hus och det började kännas onödigt stort.
" Men va?" "Bor din mamma kvar där ? Det huset vill ju jag ha", sa Katrin. Vi bestämde att nästa dag skulle de komma och titta.
Dan därpå, 30 juni kom de, tittade och bestämde sig för att köpa det för de  800.000 som  jag ville ha.

Hoppsan, så fort det gick! Nu följde det spännande tider. De skulle sälja sin bostadsrätt och jag skulle söka ny bostad. Så gott att veta att Gud var med!  Det visste jag, men det kom ej att gå helt smärtfritt ändå. Att söka bostad är en pers!

Nu är juni månad år 1993 avslutad. Jag lägger dagboken ifrån mig och går till sängs.
Elsemarie och Lasse är i Malmö och hjälper Linn och Sebastian med inflyttningen i deras nya bostadsrätt. Hyreslägenheter är näst intill omöjligt att hitta men de verkar vara nöjda med sin  bostad..

GodNatt vänner! I kväll är inte Isak här så jag blev lite sen med bloggen.



torsdag 29 oktober 2015

Torsdag 29 oktober 2015. Vilken dag!

"Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart" Den fina låten ljöd inom mig i dag då jag fortsatte med bokhyllestädningen, som Ulla påbörjade vid sitt besök här i går.
Så lätt det var för mej att bara fortsätta där hon slutade. Men jag behöver nån som "sätter fart". Så mycket trevligt det finns att upptäcka, att spara vidare och att slänga!!!

I dag blir det en tidig blogg för jag är ej hemma i kväll.
I tisdags berättade jag om en fin kväll. Sen eftermiddag ringde Elsemarie och inbjöd till kaffe. Det är ,trots att vi bor varandra nära, inte så ofta vi ses så jag tackar mestadels ja när jag blir bjuden.

Väl där skulle Elsemarie ut i något ärende, så det blev "snabbkaffe", men hon inbjöd mig att stanna och äta asiatisk mat som "deras" invandrartjej skulle komma dit och bjuda på framåt kvällen.
Elsemarie hade påpassligt bjudit in ett par ungdomar som nyligen anlänt till Örebro och som talade samma språk,som tjejen vi känner och som varit några år i Örebro. Jag har tidigare berättat om denna begåvade och förtjusande tjej, som både går i skolan, har bra betyg och jobbar som assistent åt en person som talar samma språk som hon. Hon försörjer sig genom att jobba och nästa termin när studierna kräver mera tid vet hon ej om hon hinner jobba lika mycket som nu.
Hon tänker om två år, då studierna är klara, börja på universitetet. Hon talar bra svenska. Eftersom hon är flicka fick hon inte gå i skolan i sitt land. Nu kommer hennes begåvning vårt land till godo!
Hon har varit i Sverige i 4 år och har bra betyg i både svenska och engelska.
Att se henne och hennes vänlighet gör mig så glad.

Hon bjöd på Ris, tillagat som det görs i hennes hemland. Därtill Kyckling, stekt på lite annorlunda sätt. Allt så jättegott. Glass och choklad avslutade måltiden.

De båda nyanlända fick nu prata på sitt eget språk och hon berättade ett och annat om Sverige för dem. De här killarna är inte syskon och inte lika gamla. Jag vet om den ena att hans pappa tillfångatagits och att övriga familjen fann för gott att fly. Båda de här ungdomarna kom ifrån sina familjer under flykten och hamnade ensamma i Örebro.

Tyvärr har det blivit så att Migrationsverkets hem för boende minskat i antal genom att en del blivit nedbrända.
Dessutom kommer det allt fler flyktingar och mest ökar antalet ensamstående ungdomar.
Nu behövs det familjehem för att hjälpa till. Jag tror att det går till på samma sätt som när man i svenska familjer tar emot svenska barn och ungdomar som av olika anledningar ej kan bo med sina föräldrar.
Jag har tidigare berättat om hur vi haft flera "ensamma" i vårt hem under många år.

Så drog jag iväg med Isak och dragväskan och sover över hos Isak där jag alltså befinner mig nu.Det har varit en mulen och tyst dag. Bara tre telefonsamtal.
Jag hittade en bild på mej som brud nederst i bokhyllan. Tog ner det från väggen när Georg dog och sedan har jag ej satt tillbaka det. I dag tog jag ett foto av det och kanske skickar jag med det i bloggen .Nu säger jag GodNatt till er bloggläsare. Sov Gott!

onsdag 28 oktober 2015

Onsdag 28 oktober 2015. Bilprovning, Bokhyllestädning,

När Linns lilla röda bil inte gick igenom besiktningen i somras råkade detta inträffa strax före bröllopet och bekymret med bilen löstes, som jag nog tidigare berättat, genom att hon av en granne köpte en körklar bil. Hennes "lilla röda" löpte risken att skrotas för enkelhetens skull.

Det hade visserligen varit det enklaste, men också ett slöseri med den fina, bensinsnåla bilen, så i stället fick den  felen lagade och i dag slutbesiktigades den på bilprovningen . Linn är i Växjö, snart boende i Malmö, så Ulla och jag åkte till bilprovningen med bilen. Jag har körkort, men ser dåligt och är till åren kommen, så jag var tacksam att jag fick hjälp och att nu ännu ett av mina barn har börjat gå in på "pensionärssidan"och kan avsätta lite tid för både barn, barnbarn och en åldrande mamma.
Bilen klarade besiktningen och ska nu säljas.
Känns bra att den får fortsätta att fungera ännu några år!

Dagen har sedan använts till städning av en bokhylla, som resulterade i att en papperskasse full med skolmaterial och annat nu får vara början till s.k. flyttstädning. Må jag få mod och lust att fortsätta på den inslagna vägen!! Så tacksam att Ulla hade tid att ta itu med att "rensa" så jag kommer igång.
Ulla skjutsade mig till träningen innan hon åkte till son och sonhustru som barnvakt medan föräldrarna tog en tur ensamma på stan. Så betydelsefullt för alla parter.

På grund av att Isak nu har anlänt för att sova här i natt och han har sina sovvanor så gör jag bäst i att gå till sängs så han också får ro och kan avsluta dagen. Han väntar nu på att jag ska sluta skriva och gå in i sovrummet, så han vet var han har mig. Han gillar inte att bli lämnad ensam.Lägger sig i dörröppningen i sovrummet  som en säkerhetsåtgärd. Som jag uppfattar det, förstås!

I TV pratas det om flyktingars ankomst till olika länder. Hur trötta och hungriga de är efter många dagar på flykt. Vi får också veta hur många människor som har drunknat i havet på väg till tryggheten i Europa. Det hela är så sorgligt och det är svårt att vara glad även om vi,i alla fall än så länge, lever i den trygghet vi är vana vid. Vi kan dock inte blunda för den ondska som florerar på vår jord. Något som Jesus också talade om och som vi kan läsa om i Bibeln.
Han sa också att han är med oss alla dagar intill tidens slut och att vi inte ska frukta. Så gott att vi fått möjligheten att tro på en Gud,som aldrig sviker och som inte tappar kontrollen, trots allt.

Hade tänkt berätta om gårdagskvällen men inser att sängen nu  är bästa valet för mig för att både Isak och jag ska få lugn och ro. Sov Gott, mina vänner!
Nu tittar han på mig med sina bedjande, vackra , bruna ögon. Jag bara KAN inte stå emot! Nu ska här sovas!

tisdag 27 oktober 2015

Tisdag 27 oktober 2015. Kvällen är sen. Därför kortisblogg. Dagen blev inte alls som den var tänkt att bli.

Dagen var planerad för besök av dotter som skulle ta sig an min garderob.
Därav blev intet.
Jag plockade bland mina kartonger och sorterade papper. Vet ej varför jag sparar på gamla fakturor och annat av noll och ringa värde. Funderar på om jag blev skadad under tiden vi hade affärsrörelse, Georg och jag. Skatteverket hade vissa önskemål när det gällde egna företagare.
Numera sätter jag bara ett x på deklarationen och allt är klart.Varför då spara , tänker jag i mina ljusa stunder.

Som det står i rubriken så blev det, som så ofta i min vardag, en dag som inte alls blev som den var tänkt att bli.
Dagen fick ett innehållsrikt och märkligt slut. Hade tänkt berätta om detta men ser att klockan är så mycket. Jag lever nu, och en tid framöver, efter s.k. normaltid och då är jag sömnig nu. Jag hade så gärna berättat om den fantastiska kvällen, men behöver samla mig, bearbeta, som det heter och får ta den historien i morgon.

Frälsningsarme´n sjunger en sång som heter "Min framtid är i Herrens händer" där en strof lyder: "Han leder mig och länkar mina öden" och just detta fick jag anledning att tänka på en kväll som denna.

Nu säger jag GodNatt och önskar allt gott till oss alla.

måndag 26 oktober 2015

Måndag 26 oktober 2015.Ingen Isak i dag.

Går direkt till år 1993.April avslutades i ett tidigare inlägg. Nu tar jag fram dagboken från den tiden.

1 maj kom Lasse med Linn på morgonen. O, så glad och go hon är.Bernard och en kompis kom till lunch.
Några dagar senare åkte Elsemarie, jag och Linn till Eurostop och handlar. Mamma Elsemarie köpte en plaststol till Linn vilket gjorde henne så glad så när vi kom hem skulle hon sitta på den på gatan. Hon blev jättearg när hon inte fick det. Intressant att se hur en stark vilja kan finnas också hos den som bara är 15 månader gammal.

Den 10 maj åkte jag med en grupp som skulle till Danmark en vecka och lära en del om "väntjänst".
Vår kyrka hade just börjat sådan verksamhet så det passade bra för min del. Några personer var med från kommunalt håll. Folk från olika delar av landet fanns med. Träffade några som jag tidigare var bekant med. Resan pågick från den 10 till 15 maj. En verklig fullträff. Vi reste omkring i Danmark, bodde bra och maten var något utöver det vanliga. Besökte Skagern, Jespershus, Viborg m.fl. platser.Samling på kvällarna. Allt så välplanerat och givande. Men oj,vad jag längtade efter Georg!!

Efter att första tiden i Örebro ha bott hos mej, bodde de nu permanent på Holmgatan, Elsemarie, Lasse och Linn.
I ett tidigare inlägg berättade jag om villaköpet och blev senare av Elsemarie påmind om varför huset borde kosta 550.000 kronor.
Det var så att jag vid ett tillfälle bodde över hos dem i Sköllersta och på morgonen sa jag till dem angående deras husbekymmer:" Jag säger inte 'så säger Herren' men jag tror att ni ska betala 550.000 kronor för den villa ni ska köpa. (I inlägget 14 oktober skrev jag om att Elsemarie var ledsen för att det inte fanns någon villa för 550.000)

Elsemarie jobbade fortfarande kvar i Katrineholm men hade sökt jobb i Mikaelsskolan.
Den 19 maj var hon på intervju och skulle nu, i stan, få nära till jobbet nästa termin.
Jag var lördag 22 maj barnvakt hos Linn. I boken står att hon var så ivrig att få visa mig runt i villan. Hon hade varit hos farfar och farmor i Katrineholm några dagar när mamma jobbade där

25 maj hämtade jag Bernard och Kristin i Hovsta. Sedan till konserthuset och tillbaka till Hovsta och nattade dem. Förmodligen var föräldrarna medverkande på konserten.
26 maj var jag med Mikaelskyrkans folk på dagsutflykt.
28 maj åkte jag tillsammans med Kristin och Bernard till kusinerna i Hjortkvarn. Dagen avslutades med att jag läste Bamse för barnen. Kan säga att jag saknar den tiden. SÅ roligt vi hade!
30 maj var det Mors Dag och jag fick av barnen ett fint strykjärn. Är det månne möjligt att det är det jag fortfarande använder?

31 maj-Annandag Pingst tog jag det lugnt. Läste Jonas Gardells bok "Vill gå hem."

Men nu, mina vänner vill jag gå till sängen så jag gör väl det. Sov Gott, alla mina vänner!
Tack Gud för all hjälp jag fått i dag! Så glad jag är för att han alltid finns med hela dygnet.




söndag 25 oktober 2015

Söndagen 25 oktober 2015. En hel timme extra! Vad ska jag göra med den?

Vaknade sent men kom på att klockan var en timme mindre än vad den visade..
Nu har vi s. k. Normaltid igen. Vägguret på köksväggen går ett halvt år framöver en hel timme fel.
Så är det varje år. Jag vänjer mig.

Någon kyrka blev det inte i dag och inte TV gudstjänst heller. Får se på reprisen i morgon.
Denna vecka har skolan höstlov. Då tar Tobias hand om Isak.
En av mina matgäster har åkt till fjärran land ett par veckor så jag får ta mig till träningen för egen maskin i morgon.

I går, 24 okt. ägnade Tobias hela dagen åt höstens Högskoleprov fast han bara går tvåan i gymnasiet men han tyckte det var intressant att "kolla läget".
Filip hade tenta i fyra timmar på Chalmers i Göteborg och Kristin stortrivs med sina musiklektioner på Kävesta dit hon med stor glädje tar buss varje morgon. Hon har sång och musik i blodet!!!!

Måste väl berätta att min dator lagt av i kväll så jag skriver på "paddan". Det är svårare tycker jag så därför blir det en kort blogg i kväll.

I dag har vi haft solsken och jag passade på att plocka ett par korgar av fina Ingrid Mari äpplen.
Ska se om kylan håller sig borta. I så fall avvaktar jag med äppelskördandet för frukten mår bättre på trädet än på altan antar jag.

Else-Marie och Lasse har varit på utflykt i helgen. Den ena av dem badade i Laxsjön.

I eftermiddag fick jag besök av min vän Inga. Det var vi som råkade hamna bredvid varandra på bussen och blev goda vänner. Vi har alltid mycket att samtala om och har vår tro på Gud och hans gemenskap tillsammans. Vi är båda två glada över att vi fick kontakt och vi tror att Gud hade sin hand med där också.

I går var Isak och jag på fika hos min syster. Hon har energi och tar sig för med mycket trots att hon har svårt att gå och har ont i sina ben.
Hennes uthållighet påminner så mycket om vår mamma, som arbetade jämt utan att ge upp hur trött hon än var.

På TV talas om en oändlig skara flyktingar och bilder visas hur de i en strid ström går och går.
På flykt från sina egna länder. Tårarna går ej att hålla tillbaka när jag ser dem.

Det värsta i flyktingsammanhangen är att redan befintliga, eller tilltänkta,boenden har brunnit ner sista veckan. I går brann en skola i lilla samhället Konga i Småland. Dagen efter att kommunen beslutat att använda skolan till flyktingboende. Branden är liksom de övriga under utredning men man kan ej låta bli att fundera över om det finns ett visst sammanhang.
Inte lätt för Regering och Riksdag att hantera flyktingfrågan.

Just nu kom en sång till mig." Det finns en Gud som evig är, hans nåd var dag mig bär. Hur än det skiftar på min stig, han vakar över mig." På den tiden då jag vågade mig på att sjunga så sjöngs den tillsammans med Georg. Ofta i bilen då vi var på långresor på krokiga vägar!!
Att ha en tro på en Gud, som ser allt och ständigt är beredd att ge sin hjälp till den som vänder sig till honom är något jag önskar varje människa. Att veta hur det slutar ger en trygghet som håller.

Nu är det dags för att säga GodNatt , vänner. får se om datorn funkar i morgon. Känns lite ovant att skriva på "paddan"

torsdag 22 oktober 2015

Torsdag 22 oktober 2015. En sorgens dag för Trollhättan och hela vårt land.

Dagen började bra. Jag tog Färdtjänst till träningen för att det skulle bli av.
Handlade i närbutiken på hemvägen. För tredje gången satt samma unga kille från Bulgarien där. Vi log mot varandra och när jag "frågade" om han önskade något sa han:"Sandwich."
Detta och lite smått och gott i en plastpåse tog han tacksamt emot när jag gick ut ur affären. När jag ur fickan tog upp en hundralapp sken han upp som en sol. Det gjorde faktiskt ont i mig att se detta och jag gav honom en kram. "Mamma", sa han, pekade på regnet utanför och visade att jag skulle sätta på huvan.

Vad som i kväll har talats om i TV från massakern på skolan i Trollhättan gör att jag ej orkar tänka på annat, Mina tankar är hos de drabbade. Den döde unge gärningsmannens familj, de mördades familjer,anhöriga till de som ligger allvarligt skadade på sjukhus, lärare och elever på skolan där det skedde. Vi är alla berörda och sörjer. Statsministern var på plats i staden och uttryckte sin och hela landets bestörtning att ett hemskt dåd, som detta nu skett också i Sverige.

Vi ber för de drabbade. Vad mer kan vi göra annat än vända oss till Gud, som älskar alla människor men strider mot ondskan i världen. I den striden vill jag vara med! GodNatt, vänner!

onsdag 21 oktober 2015

Tisdag och onsdag 20,21 oktober. Bakat kakor, kokat grönsakssoppa, 2 matgäster. Ulla på kort besök.

Nu sitter jag här med min blogg igen, Eftersom jag vaknade ½5 i morse och inte kunde somna om så är jag ganska sömnig och ska inte stanna uppe länge. Jag fick faktiskt ett uns av arbetslust i dag. Händer inte så ofta. Tog itu med att plantera om pelargonerna, som varit i balkonglådorna. Nu står de i fönstren lite överallt. Förra året tog jag dem till källaren där de senare dog. I år tänkte jag slänga de som gjort tjänst men ville göra ett försök att ha dem i fönstren över vintern.

Mina två matgäster fick grönsakssoppa till lunch. Ulla kom sedan  med goda Pariservåfflor till kaffet, innan hon åkte iväg för att hämta barnbarnen på förskolan. Isak var överlycklig, som alltid när Ulla kommer. Satte sig hennes knä, sedan svansen stannat! Han såg på mig med ett "förnöjsamt leende".

På lördag ska den 6-åriga Thea åter ha födelsedagskalas, då för kompisar med föräldrar. Kakor, 2 sorter hade jag lovat att baka och satte igång därmed, 2x40 st. Pepparkakor stod också på önskelistan men dessa köpte jag i affären. Enklast så.

Sms från Tobias som meddelade att skrivningen gått bra och tackade för förbön. O, vad det värmde mitt hjärta! Linn ringde innan hon gick till sin sista arbetsdag på IcaMaxi i Växjö. Snart drar hon med sin make vidare till Malmö.

Det knakar i vänstra halvan av halsen.  Lite ont också.Undrar varför! Mår bra i övrigt, tycker jag!

På TV ser man skaror av flyktingar på väg mot Europa. En del intervjuer vittnar om hur hemskt de harft och har det.En del dör av umbäranden, många drunknar då de överlastade båtarna ibland förliser.De som klarar sej med livet i behåll berättar om hur de har frusit och varit hungriga och törstiga. 60 miljoner människor beräknas i dag vara på flykt på vår jord.

Till Europa kommer många från Syrien. Hörde nyss en man berätta hur de tvingats att fly undan IS (Islamiska staten) som förstört deras hem och dödat många.

I vårt land tar vi emot många. Dock har tilltänkta asylboenden senaste tiden brunnit. Polisen utreder.
I landets skolor tas barnen emot för att så snabbt som möjligt få tillgång till undervisning. Hela flyktingsituationen ställer oerhörda krav på vårt land. Finns länder som har det ännu värre.

Många stora tält sätts upp på en del håll för att kunna ge migranterna tak över huvudet första dagarna. En del drar sedan vidare. Kanske till släktingar och vänner som redan finns i olika länder i Europa.
Det går inte att blunda för det hemska som sker och jag är glad över att de flesta i vårt land vill ställa upp och hjälpa till för att lindra nöden. Det kunde ha varit VI!

Hade tänkt ta itu med lite forntid men nu blev det så mycket Nutid så jag gör nog bäst i att säga GodNatt och sova. I morgon ska jag träna och sedan baka bullar så jag behöver vara utvilad då.
Fortfarande säger de på TV att solen ska lysa på fredag. Det ser jag fram emot!

måndag 19 oktober 2015

Måndag 19 oktober 2015. I dag sa jag definitivt adjö till sommaren, somaldrig kom. Kortisblogg i kväll.

Visst kan jag hålla med om att det låter lite  gnälligt men ibland känns det bra att få gnälla lite även om det egentligen inte ligger för mig.
Jag började tidigt att förbereda mig för sommaren. Hoppades och väntade.
Nu kan jag konstatera att det som står i rubriken är sant. Trädgårdsmöbeln kom aldrig ut i trädgården, stunderna på altan blev fåtaliga. Altan städades aldrig ordentligt efter vintern. Det kändes inte OK.

Det roliga denna sommar var Linns och Sebastians bröllop. De som hade hand om detta evenemang, och de var många, hade satsat mycken tid för att göra bröllopet till en stor högtid.
Nu sitter de "på kanten av upprivet bo och ordnar sin vinge till flykt", som de kända orden lyder.
Snart flyttar de till Malmö.

Men nu ska jag kort berätta om dagen som svunnit. Gnäll igen, men det kan ej hjälpas. Det var lite frost i morse och dagen har varit grå. Min iPhone visade en sol klockan 15.00. Jag hade planerat att plocka ner äpplen, Ingrid Marie, så jag väntade in klockslaget. SOL? NEJ!
Jag plockade ändå en korg och hoppas att vintern håller sig borta så jag kan inhösta resten, senast fredag för då ska det enligt TV bli strålande sol. Den som lever får se!
Faktum är att det är bara detta äppelträd som givit god skörd i år. Allt annat gick nästan åt skogen.

Det var planerat att jag skulle få hjälp av mina vänner. De kom. Tömde balkonglådor, bar undan de nya fina dynorna jag fick av mina barn medan vi ännu hoppades på en sommar, tömde alla blomkrukor, tog bort den lilla fina blomstervagnen, tvättade bord och stolar, som stått därute och väntat på att få bli använda. Sist av allt bars ALFONS ner i källaren efter att ha gjort sitt för i år.
Jag säger än en gång att jag är så nöjd med Alfons, som gjort att åsynen av gräsmattan ändå gjort mig så gott och fått mig att känna mig glad.

Grönsakssoppan smakade bra, innan vännerna drog vidare till ett möte i sin kyrka i kväll.
Jag är så tacksam. Nu återstår bara lite småjobb på altan. Sådant jag orkar göra själv.

Nu har "gnällspiken" skrivit klart för i kväll. Jag har SÅ mycket att tacka Gud för och det gör jag.
Han uppehåller mig dag efter dag i sin trofasthet, Han är nära den som söker sin tillflykt hos honom står det i Bibeln.
För en stund sedan kom yngsta barnbarnet, 16 år. Tittade in på väg hem från fotbollsträningen. Det är så roligt när de kommer, barnbarnen, som finns i stan och som har tid. Vi har alltid viktiga saker att prata om.

Hej då sommar och GodNatt alla vänner. Sov Gott!
Nu har Ungern slutgiltigt stängt sina gränser för flyktingar och  dessa tar nu vägen genom Kroatien till Slovenien för att ta sig vidare norrut. Hörde i dag att det är brist på tolkar när de ankommande ska undervisas i skolan. Språken är många. Tolkar få.

söndag 18 oktober 2015

Söndag 18 oktober 2015. Sol i dag , men kallt! Besök.Inget kyrkobesök i dag.

Tog det alldeles för lugnt på morgonen. Klädde mig först vid 11-tiden. Fick oväntat besök också denna söndag. Antal fyra, som förra söndagen. Kaffe, te, saft och smörgås. De senare i alltför liten mängd tror jag. Hade jag fått veta så skulle jag fixat mat. Nu blev det lite magert.

De fyra stannade inte länge men hjälpte mig med att få in två stora krukor med pelargoner som stått ute men först nu fått knoppar. Får se vad de tycker om att hamna inomhus.
Försökte läsa söndagens N:A men somnade gång på gång där jag satt bekvämt på stolen i solskenet.

Det är i dag Marias födelsedag men det blir firande lite senare när ytterligare ett barn kan vara med. De reser en del, dessa musiker. Pratade med Kristin som tänker komma och hälsa på hos mig när det snart blir höstlov. Så roligt att ses ibland. Vi hade så roligt när hon växte upp och kärleken består.

I TV berättas om att allt fler ensamkommande barn söker asyl i Sverige. Kommunerna har problem med att hitta bostäder åt alla. Skolor, gymnastiksalar, kyrkor, hotell och familjehem fylls på vartefter. Sorgligt är att inom några få dagar tre skolor, avsedda för att ta emot flyktingar, har brunnit ner.
 Polis och säkerhetspolis jobbar med att utreda om det finns samband med att dessa skolor just hade "hittats" för att användas för flyktingmottagning. Man vill inte tro att det är så men varför inte?" Vi lever alla i en ond värld.

Nu tänker jag beta av lite av år 1993. I veckoslutet av vecka 15 fick jag besök av två tjejer, som gick på Bibelskolan på Blidö när jag lagade mat där.Hela lördagen jobbade Elsemarie och Lasse i sin villa. Jag hade hand om Linn. På eftermiddagen började hon skrika och fortsatte därmed. Till slut tappade jag tålamodet, ringde  till föräldrarna, som inte blev glada av att behöva avbryta jobbet. Elsemarie kom  och hämtade sitt skrikande barn.Fast jag såg på henne att hon tyckte det var dåligt av en mormor att inte fixa en så enkel grej, som att få ungen att bli tyst. Ärligt talat så skämdes jag senare över att inte klara det bättre. De hade ju brådis med att få klart så de kunde flytta in snarast.

Linn slutade skrika och följde med mamma till Holmgatan och där stannade de alla tre resten av dagen
Måndag 19 april hämtade jag Kristin i Hovsta, åkte till pappa Sven på musikhögskolan så han kunde följa med sin dotter till sjukhuset, för behandling av hennes värkande öron. Tillbaka med Sven och sedan till Hovsta med den stackars Kristin, som redan gjort så många besök på sjukhuset och många fler skulle det bli på grund av öronen. Sven åkte samma dag till Estland tillsammans med ÖMs predikantkör, vars pianist han var.

26 april åkte Kristin och jag till Hjortkvarn och stannade där några dagar. Den fina Esmeralda hade ett fasligt sjå med att flytta sina kattungar från det ena rummet till det andra för att ge dem lugn och ro.
Jag satte ympar av Ingrid Marie och Oranier i det enda och mycket gamla äppelträdet,
 Vi åkte hem den 29 april. Dagen därpå var det Valborgsmässoafton och familjen Palumbo från Göteborg kom på kort besök.
Nu är det slut på april månad och det är lämpligt att jag går till vila. Sov Gott alla vänner.
I Dagboken 1993 står det en liten vers varje dag. En av dagarna i april står det:" Mycket få människor lever i dag--de flesta gör förberedelser för att leva i morgon." Jonathan Swift.

lördag 17 oktober 2015

Lördag 17 oktober 2015. Födelsedagskalas igen. Höstdag 5 grader. Fikabesök.Missad konsert. Uppmuntrande telefonsamtal

Hittade på datorn länkar som skickats till mig  från Gudstjänster i Smyrnakyrkan Göteborg.
Predikant var Tomas Sjödin, känd författare och föredragshållare. Linn hade lovat skicka dem och gjort det för flera dagar sedan fast jag ej sett det. Nu lyssnade jag till två Gudstjänster. Så bra!
Jag har inte möjlighet att ta in direkt så jag är tacksam när Linn skickar länkar.

Jag talade nyss med henne. Hon håller på med sin slutuppsats och  kunde i natt klockan halv tre skicka in första halvan. Klockan sex i morse började hon sitt lördagsjobb på Ica Maxi."Nej, Linn", sa jag men då påminde hon mig om att min mamma hade sagt att en människa tål en dag utan mat och en natt utan sömn. Tja då  är det väl så! I eftermiddag hade hon sovit tre timmar.

 Sebastian är i Malmö, så hon har att ge den omtalade Felton mat och vatten och den lilla Frank dessutom promenader. Nu skulle hon fortsätta skriva uppsats i morgon för hon vill ha den avklarad innan de flyttar till Malmö.Både litteratur och skrivandet sker på engelska. Jag ber att allt ska gå bra med uppsatsen och hon ber för mej och mina skröpligheter.

Efter morgonens länkar hämtades jag av Mikael med familj (utom William, som var i Hallsberg och spelade fotboll) till Kerstin som bjöd på god lunch och läcker födelsedagstårta.
Efter hemkomst ringde telefonen och jag fick kort besök av en hungrig vän, som fick kaffe och smörgås. Så roligt när vänner hör av sig och jag får vara med och "mätta en hungrande."

Nu tar vi lite 90-tal igen! Fram med dagboken.
Mars månad år 1993 var slut.
Den 1 april hade jag lovat vara på Liljeholmens Folkhögskola i Rimforsa för att, av egen erfarenhet,  tala om "SORG". Åhörare var ett antal sjuksköterskor, kuratorer och pastorer, som deltog i en kurs den veckan. Jag åkte från Örebro före klockan sex på morgonen. Att komma till Rimforsa var något av att komma hem efter alla år vi jobbat på Östgötagården, granne till Folkhögskolan.

Fredag 2 april kom Kristian och Emil. Så småningom också Kristin.
Nu satte lekarna igång. Kristin klarade av att ständigt vara ensam tjej med killarna.
Emil, som var äldst,  chef och reporter  hade ansvar för nyhetssändningarna, med namn "Nåt Nytt" och en tidning med samma namn. TV utsändningarna filmades av mej. (Visades upp på Emils bröllop,många år senare.)
Vad det letades, klipptes, klistrades och skrevs i den lilla tidningen.

Det var påsklov och skolledigt så de hade all tid att roa sig,de tre. Någon gång satt Linn i trappan där ett lakan var uppspikat som TVskärm. Emil övervakade det hela från ett litet skrivbord i hallen.
Kristian skötte om Sportnyhetssändningen och Kristin visade på skärmen vädret i landet med en pekpinne. Linn, 14 månader åsåg med ett visst intresse det hela, från trappsteget där hon bänkat sig.

Den 7 april skrevs köpebrevet och familjen Hallqvist hade gjort sin första husaffär. Så tacksamma att de fått rätt hus, till rätt pris. Allt kändes så bra. Gud sviker aldrig.
Samma dag kom Maria och lämnade Jonas och Bernard, som tydligen varit i Hovsta, medan de yngsta varit här. Så roligt de hade, kusinerna!

Elsemarie och Lasse köpte tapeter och satte igång med att fixa till det i villan. Jobbade till sena kvällen.
Vecka 14 fortsatte med diverse aktiviteter och avslutades med påskfirande. Ser ut som om kusinerna inte längre var kvar hos mej över påskdagarna.

Nu har halva april tagit slut och jag nöjer mig med detta för i kväll . Sov Gott mina vänner.
"Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner", sjöng vi som avslutning i skolan och det får bli avslutning på denna blogg.




















fredag 16 oktober 2015

Fredagen16 oktober 2015. Födelsedagsfirande i Pålsboda. En rolig ochsolig dag.Kort blogg i kväll.

Om det vuxna barnbarnet vill ha tekakor på födelsedagen så får han det.
Det är redan sen kväll men det är bäst att jag skriver medan jag minns vad jag gjort i dag.
Mitt barnbarn Petter skulle firas och uppgjort var att hans brorsdotter Thea och han skulle fira tillsammans eftersom deras födelsedagar ligger nära varandra i tid.
Petter hade "önskat sig?" tekakor, en födelsedagspresent som passade mig att förära 30+aren med.
På väg hem från jobbet hämtade Petter mej och vi var snart i Pålsboda.

 En liten hund, hustru och tre fina barn samt en stor trivsam villa med växthus och trädgård där det odlas ekologiskt. I dag bjöds bl.a. på paj av nyplockade björnbär.
Dagen till ära fanns svärföräldrarna, boende på Västkusten på besök.
.Från Stockholm hade Emil med sina två döttrar kommit. Mamma Emma behövde studiero så det passade bra.

Jonas med fru Jenny och deras två barn kom från Örebro. Kusinerna roade sig. Ulla och Lennart gladdes över att ha tre av sina pojkar med familjer att vara tillsammans med.
Vi saknade Kristian men han är kapellmästare på "IDOL" TV 4,som visas under några veckor och Kristian finns där också i kväll.

De båda födelsedagsbarnen uppvaktades. I bilen på hemvägen fick jag en förfrågan om jag kunde baka lite kakor till Theas kalas för kompisar med föräldrar om någon vecka.
Jovisst ska jag,  med glädje, göra det. Är så glad så länge jag orkar med att baka.

Under eftermiddagen ringde Kerstin och inbjöd  till födelsedagslunch i morgon. (Hon fyllde år för ett par dagar sedan). Då hämtas jag av äldste sonen med familj. Jag har roligt nästan jämt.
Det är bra med födelsedagsfirande för då träffas vi i familjen. Eftersom vi är så många så blir det inte alltid samma personer närvarande på de olika träffarna, utom vid stora kalas då någon fyller 50 eller så.
I morgon spelar Kristin med sina kurskamrater på två konserter här i stan. Hoppas hinna till någon av dessa!

Nu är jag ganska trött och då går jag till sängen. Är så tacksam för den gångna dagen!
Nu kom SMS från Linn. Hon sitter och skriver på sin uppsats och ska börja jobba klockan 6 i morgon bittida. Jag ber för henne att allt ska gå bra. Det har varit några onödiga stenar på vägen. Bed gärna för henne!  Sov Gott, vänner!

torsdag 15 oktober 2015

0 grader!!! Stefan fyller 52 år,Jag tränar.Årets sistarabarberskörd.Nattvardsfirande i Filadelfia.Liten smak av julafton.

Så mycket god mat jag fick. Nästan som en julklapp.
Så kom den första vinterdagen. Brrr! Jag bestämde mig till slut för att ta en tur till träningen. Det var 10 dagar sedan förra gången och det är alltför långt uppehåll.På hemvägen tog jag en tur genom min lilla trädgård, där Alfons hela sommaren hållit gräsmattan så fin. Nu är det dags för den flitige Alfons att gå i vintervila. Jag undrar om mina barn verkligen förstår vilken fin present Alfons blev och hur enormt tacksam jag är för denna gåva.
 I Filadelfia var Nattvardsfirande för daglediga med vår fina pastor  Anders Sundström (gift med Sylvia från Fårbo.) som ledare. Dessa stunder är återkommande och äldre medlemmar får skjuts dit och tillbaka hem av bilägande medlemmar. I dag var en man från Syrien med oss. Han tillhör Mariakyrkan där många Syrianer är medlemmar.

När det var dags för Isak att hämtas ringde Lasse och sa att han var på väg till affären först. Behövde jag något? Joodå ! Mjölk och Bregott. Efter en stund kom han. Lämnade en stor kasse med så mycket god mat på diskbänken innan han tog den ivrigt väntande Isak med sig till bilen.

Jag hade längtat efter risgrynsgröt, samtidigt som jag tänkt att jag borde hoppa över kvällsmaten, med tanke på att kläderna börjar bli små.
Risgrynsgröt och knäckemacka med nystekta småländska isterband blev min kvällsmat tack vare Lasses omtänksamhet. Jag roade mig med att fotografera godsakerna.

Nu ska jag fortsätta med 90-talet.I mitt förra inlägg talades det om att huset kostade 550.000kronor.
På den tiden annonserade husägaren eller mäklaren ut huset och begärde ett visst pris. Den som först bestämde sig fick köpa huset, som hade ett bestämt pris.  Som det numera går till att man börjar med ett ofta medvetet lågt pris för att ge tillfälle att bjuda, kanske ibland t.o.m. överbjuda och få ett högt slutpris tycker jag är ganska osmakligt.

Som jag nämnde om i mitt tidigare inlägg så var det vattenskada i hela radhuslängan i Sköllersta.Det betydde att alla hyresgäster måste flytta ut tillfälligt och det på hyresvärldens och hans försäkringsbolags bekostnad. För Elsemaries och Lasses del, som ändå skulle flytta betydde det att de fick flytten till Örebro betald. Det betydde mycket för den unga familjen med låga inkomster.

Den 23 mars skrevs köpekontrakt för den lilla villan på Holmgatan 27. Den 26 mars kom flyttbilen och hämtade deras bohag. I min bok står det att jag vaknade med sången" Detta är dagen som herren gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada." Elsemarie åkte till jobb i Katrineholm. Lasses föräldrar och hans moster Elsie kom till Sköllersta och vi hjälptes åt med att tömma frys och kyl och tog det hem till mej. Eftersom den lilla familjen första tiden skulle bo hos mig medan diverse reparationer skulle utföras, tog vi kläder och annat till mitt hus, för att sedan åka till "Riksmäklaren" och hämta nyckeln. Elsemarie kom och vi åkte till det nyförvärvade huset innan vi åt och fikade hos mej.
Pappa Erik gick omkring i villan och förstod säkert att hans kunskap om snickeri skulle komma till användning där.

Dagen efter, som var lördag 27 mars  åkte Lasse, Elsemarie och jag till Sköllersta för lite städning och en sista översyn i den tomma, vattenskadade lägenheten. Lasse hade två konserter den dagen och Elsemari åkte till Hjortkvarn och hämtade Linn. som funnit en fristad där några dagar.

Söndag 28 mars  skjutsade Elsemarie mej till Lindesbergs lasarett för en mindre operation på måndagen. Den blev dock, när allt var klart, inställd på grund av ett akutfall. Jag fick åka tillbaka till Örebro med en läkare, som var bosatt i Hovsta och god vän med Sven och Maria. Operationen gjordes senare i Örebro.

Något mer av vikt hände inte innan mars månad var tillända. Därmed avslutar jag mitt skrivande för i kväll.
Känns skönt att allt ordnade sig så bra med husköp och gratis flytt. Familjen bor fortfarande kvar i den villan men i dag annorlunda och inte mycket som påminner om år 1993.
Önskar er alla GodNatt!

onsdag 14 oktober 2015

Onsdag 14 oktober. Ulla här. Matgäst. Solig fin höstdag,12 grader. Intressant från 90-talet.

Det går faktiskt bra att tala om i rubriken vad bloggen ska innehålla. Vips, så är det gjort!

Ulla kom! Så bra när barnen börjar bli lite pensionärer! Nu fick vardagsrummet sig en ordentlig genomgång från golv till tak. "Fula" prydnadssaker försvann bland skräpet. Foton, vars antal blivit för stort, plockades bort för att i stället sättas i en pärm. Dammsugning av möbler och annat, som liknar julstädning. Nästa lediga onsdag ska ett annat rum utsättas för liknande behandling!

Gissa om jag är glad, särskilt som min syn blivit försämrad så jag ej kan se diverse skavanker Att då någon med god syn kommer, tar en dammtrasa och gör det jobb, som jag inte själv kan göra så effektivt, är guld tycker jag. Omtänksamt hade hon med sig två kartor ägg dessutom.
Jag har det bra med mina fyra barn, som underlättar mitt åldrande.

Nu tar jag en titt i dagboken från år 1993, som börjar med månaden MARS.
Jag skriver med hjälp av dagboken.
1 mars. Lasse sagt upp lägenheten i Sköllersta. Veckan innan hade de tittat på tre hus. Om jag fattat rätt så var ett av dessa beläget på Rynninge. I dagboken står "Bud på huset, 550.000."

2 mars." Mitt hjärta flödar över utav tacksamhet, för gudomlig kärlek, som ej gränser vet" Dessa ord står som första ord i min dagbok den dagen. Tydligen hade Elsemarie och Lasse accepterat detta pris och allt verkade "gå vägen". Jag var på stan på eftermiddagen, gick in på Frälsningsarme´n och ringde till Sköllersta ( Mobiltelefon fanns ej) då Elsemarie meddelade att de fått veta att huset skulle annonseras ut för 575.000..Inom mig hörde jag Gud säga:" Nu, Ruth ska du få se på roligheter.Friden de känner har de fått av mej. Du kan inte ge dem den." Trots allt kände de tydligen ingen oro.

3 mars fyllde jag år. Många ringde, några kom bl.a. min bror  och svägerska från Södertälje och på
 kvällen kom barn och barnbarn med en härlig supe´och presenter.

4 mars kom en del vänner på födelsedagskaffe.Elsemarie ringde och berättade att huset var sålt för 575.000.
 Lägenheten uppsagd. Nu blev det spännande. Vi visste att Gud aldrig sviker men hur det nu skulle bli visste vi inte. Det står i boken att jag ringt till Göteborg och frågat Alfhilds döttrar om det huset möjligen ännu ej var sålt.
.Jag åkte till Sköllersta, bodde över där.
5 mars åkte Elsemarie till Katrineholm (jobb?). Lasse och Linn åkte med mej till stan. Lasse lärarvikarie. Linn hos mig.
När Elsemarie kom hem till Sköllersta upptäckte hon att vatten flödade i delar av lägenheten.
Lasse och Linn åkte hem till Sköllersta.
6 mars vaknade jag och tänkte på den lilla familjens svåra situation. Undrade lite vad Gud skulle använda vattenläckan till. Ett ord från Bibeln kom till mig. "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

9 mars ringde Elsemarie och var ledsen. Jag hade på morgonen vaknat med en enorm glädje inom mig så när hon sa att det inte finns några hus för 550.000 så sa jag:" Bed -- Far, ge oss ett hus, som passar oss och vår ekonomi.! Tack för att vi får det! Skriv ned detta!"
 Jag upplevde stor glädje och tilltro till Guds omsorg och hans  löfte."Bed så ska ni få!"

På kvällen ringde Elsemarie. "Nu har vi huset. Öppen spis, bra kök och hallonhäck. Pris 550.000.
Jag befann mig sedan ett par dagar i Hjortkvarn.

10 mars åkte Kristian och jag till Sköllersta för att ta hand om Linn medan Elsemarie och Lasse åkte och tittade på villan i dagsljus.  Anders och Lennart var också med. Snabbt köp!

Så var de då villaägare i Gamla Hjärsta, ett bra område i Örebro stad.
"I Sköllersta är det nu ensamt i huslängan och mattorna guppiga," står det i boken.

19 mars åkte Lasse till Stockholm med tåget. Gjorde sitt examensprov och fick därmed behörighet som musiklärare. Kantorsexamen hade han förut, tror jag. Elsemarie jobb i Katrineholm.
Så var vecka 11 slut. Det blev en lång blogg men den visar att det håller att lita på Gud. Vi ska se mera av hans omsorg i nästa blogg. Nu är det dags att sova och jag avslutar med ett Bibelord frå Psaltaren 107:19 "Då ropade de till Herren i sin nöd och han hjälpte dem ur deras trångmål."
Sov Gott ni som orkat läsa!

tisdag 13 oktober 2015

Tisdag 13 oktober 2015. Födelsedag, fikabesök,TVtittande om invandrarintegration.

Så fina Ingrid Marieäpplen det blir iår.
Sju grader varmt i morse. Jag fick för mig att "sova middag" en hel timme på förmiddagen. Vaknade klockan 11 då Sven kom efter flera försök att ringa utan att ha fått svar. Behövde jag något från affären?. Om en stund kom han tillbaka och hade då hämtat Maria hos tandläkaren och handlat det jag önskat.
Så roligt att få fikabesök av de nyblivna pensionärerna.
När de åkt hem ansåg jag att klockan var så pass mycket att Kerstin borde ha sovit klart efter att ha jobbat natt, så jag ringde och gratulerade på 64-årsdagen! Så tacksam jag är för att jag fått leva så länge och fått följa mina barn genom många år av deras liv. Att få se barnbarn och barnbarnsbarn växa upp. Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för.

För en stund sedan tittade ett barnbarn in bara för att få en liten pratstund. Det värmer ett gammalt hjärta ska jag säga.

Nu ska jag prata lite med Gud innan jag somnar. I morgon kommer Ulla på besök. Hon har hela dagen till sitt förfogande och delar tiden mellan mig och sina barnbarn. Så roligt.

NU blev det en kort blogg i kväll.  Jag har nyss sorterat kort och hittade ett foto med denna vers som jag ger vidare till er bloggläsare.
 
"Må din väg gå dig till mötes, Må vinden vara din vän, Må solen värma din kind
Må regnet vattna själens jord. Tills vi möts igen låt Gud hålla
hålla dig i sin hand." P. Harling   Sov Gott, vänner!

måndag 12 oktober 2015

Måndag 12 oktober 2015. Vinterkyla på gång. Brrr. Matgäst, Fikagäst, ingen Isak, ingen träning.

Men se bara! Jag fick in hela dagens begivenheter i bloggens rubrik.
Att Isak inte kom berodde på att Husse började sent i dag och själv kunde ta en promenad med vovven. Att jag ej kom iväg till träning berodde på att den matgäst, som har bil skulle  jaga älg i dag.
Att jag ej tog en promenad till träningen berodde på att det var bara tre grader i morse så jag bestämde mig direkt för att inte träna i dag. Dessutom fick jag SMS om att en kaffegäst skulle dyka upp.

Så då kan jag genast ge mig i kast med 90-talet.
21 februari år 1993. Söndagen före sportlovet. Kristin kom hit. Bernard sjuk och ledsen för att han ej kan åka till Hjortkvarn i morgon.  Lennart sa att Jonas "bröt ihop" när han fick veta att Bernard ej skulle komma!
22 febr. Bernard bra i dag. Han åkte tillsammans med Kristin, Elsemarie , Linn och mej till Hjortkvarn där vi skulle tillbringa sportlovet som vi brukar.
24 febr. I dagboken står det:" Ulla till Hallsberg. Elsemarie och jag sköter om de sju barnen.
Lasse kom och hämtade Linn och Elsemarie. När de åkt sa Emil: " Jag är ledsen för att Linn åkte hem.Är det inte skönt frågade jag. Neej, för hon e ju så go. Hon e... ju... som--ja, som en molntuss, så mjuk och go." Vilken fin beskrivning av sin lilla ett-åriga kusin.

26 febr.Jag åkte med Lennart till stan och var med på Alfhild Oscarssons begravning. Vi bodde grannar mellan år 1969 till 1973 och var mycket goda vänner, som under åren träffades då och då. Hon var medlem i Metodistkyrkan. En helt förtjusande  människa. Elsemarie gick ofta in till tant Alfhild, som tog sig tid med henne, lekte med henne och visade henne uppskattning.
Jag åkte med Lennart tillbaka till Ulla och barnen.
Lasse och Elsemarie tittade åter på på hus i Örebro.

28 febr. står det att Moberg vann guld igen. Vad detta betyder har jag ingen aning om men skriver det för barnbarnen, som antagligen vet dess betydelse.

Kristin, Bernard och jag åkte till Örebro och fick god middag i Hovsta.
Sent på kvällen åkte jag till Sköllersta och sov över där.

Nu var det slut på februari månad och i mars händer det saker som jag ska berätta om i nästa blogg för nu är det "liggdags". GodNatt säger jag till oss alla. Gud är så god. Varje dag får jag bevis för detta. Inom mig tonar just nu Levi Petrus fina sång: "Löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar osv."
Med dessa ord i tankarna somnar vi gott.

söndag 11 oktober 2015

Söndag 11 oktober 2015. Vilken dag! Premiär för Tobias första dag som chaufför. Skjuts till 80-årskalas.

"Är du hemma?" Kerstin som ringde. Efter en stund kom hon tillsammans med Mattias, Katrin och lilla mysiga.Celia. Vi fikade förstås. Hade jag blivit lite förvarnad så hade jag fixat mat. Nu satt vi länge och pratade innan de åkte till Svampen för att i stället äta där. Jag skulle på 80-årsfest klockan fyra men fick den visiten framflyttad ett par timmar, då jag hämtades av Tobias, Elsemarie och Lasse.

Vi var alla bjudna till Olles 80-årsfest hos en av hans båda döttrar. Flera års vänskap gör att det alltid är trevligt att träffas.
Det fanns många bekanta ansikten där. BL.a. Två "Misterhultsbor"vid namn Håkan Arenius och Ivan Ankarberg. Då blir det "Jämserumsveckan" och dess tältmöten som kommer på tal, bl. a.
Vi har alla tre , även Elsemarie, minnen från denna sommarvecka som återkom år efter år.
Det var en efterlängtad företeelse när vi växte upp i olika tidsepoker.
På Olles kalas, som döttrarna verkligen lyckats med, serverades många sorters god mat, tårta, hembakta kakor och kaffe. SÅÅ gott alltsammans.
 
Den stora händelsen denna dag var väl ändå att Tobias var chaufför. Första dagen som elev med mamma Elsemarie, som vältrimmad, godkänd lärare. Tredje barnet som hon nu undervisar i  konsten att ratta en bil.
Så roligt för mej att få åka med på första dagens träning.

Nu är jag hemma i mitt kök igen och det känns som om sängen ropar att det är dags att sova. Så jag gör det för att vara i god form när Isak kommer i morgon bittida.

Sov Gott, vänner! I TV pågår kvällens partiledardebatt men jag avstår denna.Ser nu att någon skrivit på FB att den var mesig och tråkig. Så dåså! Dagens Bibelcitat på FB får avsluta denna blogg.
Första Mosebok 28:15 där Gud säger:" Jag kommer inte att överge dig."Som sagt""Sov Gott"

lördag 10 oktober 2015

Lördag 10 oktober 2015. På stan och lite mer..

Så misskötta som dessa orkideer är och ändå blommar. så fint.Ofattbart!
Mina vänner kom i morse och hämtade Stefans kärra och tog då med sig ris och ogräs från min tomt. Är så tacksam för att få det bortkört.

 Ringde efter Färdtjänst som tog mig till stan.
Svag i benen, lite allmän trötthet, därtill ensam, gjorde inte stadsbesöket till någon höjdare.
Jag tror faktiskt, dessutom, att min försämrade syn gör mig mera osäker överhuvudtaget. Jag ser mig noga för när jag går på gatan, har ingen lust att titta in i butiker och än värre är att jag inte tycker om att ta en fika när jag är ensam på stan. Tänker med saknad på tiden innan min trogna vän flyttade till Skåne och det hände att vi tittade in på något fik och åt en bakad potatis när vi var på stan.
När någon av min familj är med missar vi sällan ett fikabesök. De vet att jag gillar sådana.

Nog om detta. Jag bestämde mig för att ta Färdtjänst också för hemfärden, vilken jag annars ibland låter bussen stå för.

Nu ska jag säga lite om årets sådd och skörd i min trädgård. Av potatisen blev så gott som ingenting. Skörden av tomater likaså. Grönsaker sådde jag inga i år. Hallonskörden ytterst sparsam. Ett äppelträd gav ingen frukt alls. På det andra, som bär tre olika sorter, gav två sorter frukt. Så tacksam för att IngridMariegrenen ger bra. Den frukten håller sig länge och behöver ej plockas ner förrän frosten kommer. Några goda gråpäron fick jag i alla fall det här året. Märkligt nog fick jag bara en enda klase vindruvor. Jag har under årens lopp skänkt bort åtskilliga "vinstockar"planterade i en kruka från början. Nu växer det vindruvor lite varstans i stan och annorstädes. alla med utgångspunkt från den vinranka jag fick av vår granne då vi bodde på Eklundavägen. Druvorna är gröna och mycket goda. Det roliga denna sommar var att det fanns massor av blåbär. Jag hann bara plocka 20 liter beroende på att jag ej fick tillfälle att ta mig till skogen i önskad omfattning. Annars skulle det blivit mycket större skörd.För två år sedan plockade jag 65 liter. Förra året fanns inga blåbär.

Sven visade i dag på FB foto på en fin jordgubbe,som de i dag skördat, samt en stor klase vindruvor, som de har massor av på sin uteplats i Hovsta. Någon frågade skämtsamt om de inte tänkt att göra sylt av jordgubben och fick till svar att de funderat på det men sedan bestämde sig för att dela på den och äta upp den. Hahaha!

Rosorna var fina tills regnet kom och förstörde dem. Hortensian blommade fint. Luktärterna sådde jag för sent och utan sol kanske de ändå ej velat blomma.
Hela våren gick jag och väntade på en sommar som aldrig kom.  När den sent omsider gjorde ett försök några dagar i augusti, september hade jag tröttnat och redan inriktat mina förväntningar på nästa år så behövde jag ej gräma mig mer. Vi hade ju en underbar sommar förra året tänker jag.
 
Jaha det här var väl inte mycket till blogg men jag är trött och har något  obehagligt i nacken-halsen, som irriterar mig. Det knakar inuti.
Annars är det bra och jag ska i morgon lyssna till radiogudstjänst från Betelkyrkan, Örebro, där Kristin spelar fiol i orkestern och Elsemarie är med och sjunger i Örebro Kammarkör under Fred Sjöbergs ledning.

När du talar med Gud så bed gärna för min hals. Gud vet vad det är för fel..
I morgon ska jag baka en sockerkaka, tror jag. Nu säger jag GodNatt till er alla om ni nu inte slutade läsa för länge sedan. Gud är god och har visat sin omsorg på många sätt också i dag.
Minns just nu från min barndom  en sång som den s.k. Solskenssångaren J.A. Hultman sjöng och där i en vers följande strof fanns med:" Så vandrar vi tillsammans, min Frälsare och jag." Så vill jag också sjunga. I Frälsarens sällskap är jag alltid trygg. AMEN!
Nu SMSade Ulla att de just kommit hem till Hjortkvarn från Arlanda - Italien.

fredag 9 oktober 2015

Fredag 9 oktober 2015. Läkarbesök.

Om man har en dotter, som är distriktssköterska, så varför inte ta vara på detta och tacksamt ta emot hennes erbjudande att gå med till doktorn. Hon hade vakat på natten, men hann med att sova en stund innan jag hämtades till Vårdcentralen. Elsemarie och doktorn hade mött varandra på gatan och därmed  tidiglades ett planerat läkarbesök.

Mitt hjärta är berömt i sjukvårdskretsar. Min läkare kom i sällskap med två läkarkandidater,som hon ibland gör, för att de ska få  lyssna på mitt berömda hjärta.
"Har du hört något värre"? frågade hon . Båda erkände att de inte hade det. Vid förra besöket fick jag själv lyssna. Jag hade heller inte hört något värre. Kanske till viss del beroende på att jag inte tidigare lyssnat på något hjärta med stetoskåp(?). Kerstin lyssnade också vid ett tillfälle. Jo jag måste tro dem.
Min duktiga läkare utesluter inte att hjärtklaffarna  kan komma att opereras senare men tills vidare "håller vi tummarna".

Efter blodprov i labbet åkte vi till Skomakaren, som för ett tag sedan tog hand om två par skor, förfärliga att skåda, när jag lämnade dem, men jag visste att om han tog emot dem för reparation så skulle de bli som nya. Jag kan ej fatta hur han gjort men det var nya läderbitar och remmar lite  här och där och priset  långt under det han sagt när jag lämnade dem i hans vård. Jag borde ha gett honom en extra slant. Nu har jag åter fina inneskor. Så bra att jag inte slängde dem, som jag först tänkte.

Kerstin bjöd på lunch på Maxi, innan jag fick skjuts hem. Inte för att mycket här hemma blev uträttat utöver att jag ringde fyra telefonsamtal , men nu har jag mycket arbete sparat tills i morgon. Först ska jag nog ta Färdtjänst upp på stan och titta på kommersen, som han sa "Katthultarn".
Jag tar Färdtjänst dit och bussen hem. Ett och annat ärende finns också att uträtta

Nu tar jag fram dagboken för år 1993. Ser att februari månad inte skiljer sig mycket från januari. Många besök och alla får mat eller kaffe eller bådadera. Ibland står det namn på besökare som jag ej kan  påminna mig om vilka de är. Jag hade ett stort kontaktnät, visserligen!
Ser att blodtrycket på den tiden höll sig lite lägre än nu. 180/80 och nästa gång 130/70.

Den 11 februari fyllde Kristin 11 år och vi gratulerade henne på födelsedagen. Hon fick en mandolin och en prinsesstårta av mej står det i boken. Det står också att "Linn jublar när Bernard och Henrik kommer. Hon är så förtjust i pojkar". Fast det var ju inte vilka pojkar som helst förstås! Samma dag anmäldes Linn till Hannaskolans Dagis.
12 februari. Linn ett år.Elsemarie har tydligen börjat jobba som musiklärare på Mikaelsskolan. Linn är hos mig. Hon är på ett strålande humör och leker med en kastrull med lock (!) medan jag tar emot farfar och farmor som grattade Linn med en fin stol och en dockvagn, som farfar egenhändigt  snickrat. En del kläder fick hon också.

På kvällen åkte min väninna Doris och jag till Kvinnokonferens i Kåfalla. Ett 40 tal damer där. Birgitta Sundin från Falun höll i sammankomsten. Jag måste hjälpa Doris med att servera henne mat. Hon klarade ej av att själv välja. O så svårt att se.
Söndag 14 februari åkte vi till Immanuelskyrkan. Elsemarie var mötesledare och Lass spelade orgel till unisona sången. Linn och jag satt i kyrkans cafe´ och lyssnade. Elsemarie åkte på kvällen till "Svart på Vitt"körövning och jag var barnvakt i Hovsta medan föräldrarna var på "Svart på Vitt".

16 febr. var Kristin sjuk så jag åkte dit.I dagboken står att "vi strök in tvätt, gräddade pannkakor och jag berättade än en gång om Lisa Karlsson, som inte ville äta.
Åkte hem och gick till Awad och grattade honom på 47-årsdagen. Fick god Frasrulle och tårta. Anna-Lena och Mikael med hem till mig en stund.
18febr. Kristin sjuk, kom till mej i dag. Lasse och Elsemarie tittat på ännu ett hus.
Till bilprovningen  med min bil.

Oj vad tiden går! Nu avslutar jag för i kväll. Sängen väntar! Sov Gott alla sena bloggläsare!!







torsdag 8 oktober 2015

Torsdag 8 oktober 2015. Hos Isak i lugn och ro. Blött näsblod, alldeles för mycket.

Att vakna av att en liten tass försiktigt "puttar" på armen betyder att nattens sömn är förbi.Är klockan dessutom över 7 så är det helt OK att kliva ur sängen. Till Isaks stora glädje.
Eftersom trädgården är inhägnad gjorde jag, som jag brukar, öppnade dörren och sa varsågod.
Isak gick ut. Kissar gör han i värsta fall i trädgården men bajsar aldrig där.
Jag börjar min dag med kaffe men innan fikastunden tittade jag ut genom fönstret. Ingen  Isak.

Gick ut på altan och ropade. Förstod att det enda raka var att sätta på ytterskor, ta med kopplet och gå ut. Började be till Gud om att intet ont skulle hända honom och att han skulle komma tillbaka.
Bönesvaret dröjde inte länge. Där kom han gående på Holmgatan och var nöjd med att få på sig kopplet och följa med hem och jag kunde njuta av kaffet i lugn och ro.

Vad hände sedan? Jo jag började blöda näsblod och det slutade först för en stund sedan.
Min Iphone hade jag glömt hos Isak Nu klockan 21.00 kom Elsemarie hem till mej med den.
Kanske är lika bra att ha den i närheten. Jag gillar den. Den fyller många funktioner och det känns konstigt om den är borta.

Inte hade jag tänkt avsluta bloggen så här tidigt men jag är lite yr i kväll och jag lovade Elsemarie att lägga mig i skaplig tid. I morgon har jag ny tid hos doktorn, som åter är i tjänst så jag ska väl vara vid god vigör då så hon inte behöver satsa för mycket tid på mej.

Alltså säger jag härmed Natti Natti till er bloggläsare. Sov Gott. Det önskar jag oss alla!
Gud är god och har omsorg oss. Kvällens foto visar jag i morgondagens blogg.

onsdag 7 oktober 2015

Onsdag, Torsdag 7,8 oktober 2015.

Onsdag. 5 grader! Ujujuj, hösten är kommen. Ett barnbarn på besök. Vi åt morotssoppa och pannkakor med jordgubbssylt och grädde till lunch.

Framåt kvällen ringde
Stefan, som lovat köra Linns gamla bil till en sista reparation före besiktning och försäljning.
Han hämtade bilen och drog iväg med den. Med sig hade han två vänner i en annan bil. Jag var förvarnad om att Stefan var jättehungrig och att han hade vännerna med sig.

Barnslig tro på en Gud, som är med i vardagen och som vet framtiden, måste jag än en gång skrattande säga: "Så rolig du är, Gud!
Varför kokade jag en STOR gryta soppa i går när bara min syster och jag skulle äta och varför köpte jag en stor limpa och en stor bit ost fast den gamla ej var slut, i förgår, och varför gräddade jag för många pannkakor till lunch i dag?

Den överblivna soppan, som hamnat i frysen, plockades fram och fick nytt uppkok och se, vips så fanns kvällsmaten klar till tre personer och all överbliven mat kom till användning.Vi tackade Gud och skrattade tillsammans. Så fick jag skjuts till Isak, vars glädje var gränslös när jag anlände. Jag kände mig SÅ välkommen.
Han var också hungrig. I kylskåpet fanns stekt kycklingfile', favoriträtten, hans!
Blandad med torrfoder åts allt med förtjusning. Nöjd och belåten inväntade han mig vid trappan till övervåningen Det är han som bestämmer när sovandet ska begynna.

Jag tror det här får räcka. Återkommer med torsdagens blogg senare i dag. Ha en bra dag, alla!,

måndag 5 oktober 2015

Måndag 5 oktober 2015.Lite träning En kortisblogg i kväll.

Joodå jag trodde att jag skulle besöka Vårdcentralen i morse. Gick upp klockan 6 för att vara helt klar till kl 8 då jag skulle anträda färden. Telefonsamtal från Kerstin fick mig på rätt köl. Det var den 6 jag skulle till doktorn. Eftersom hon lovat följa med så blev hon förvånad då hon läste gårdagens blogg. I morse hade hon pratat med Ulla, som visste att det var den 6.
Gissa om jag blev glad. Morgonsysslorna avklarade. Hur skulle jag på bästa sätt ta vara på tiden undrade jag en kort stund innan degmaskinen var på plats och bullbakande på gång.


När mina två matgäster kom var de klara så de fick bullar till kaffe på maten och var sin påse med sig hem. Jag fick som vanligt skjuts till Träningen och handlade i min närbutik på hemvägen.

Det är, i stora drag vad som hänt i dag. Nu ska jag skriva en liten lista angående vissa skröpligheter att visa för min läkare i morgon.
I övrigt har jag lovat Kerstin att lägga mig tidigt för att vara en patient i gott skick i morgon bittida då hon kommer och hämtar mej och sedan "lyssnar in" vad doktorn har att säga om min hälsa.
Visst är det bra att också ha en sjuksköterska i familjen.

Tja, det händer saker , alltså! .Jag kan nu välja att radera vad jag skrivit eller berätta vad som precis nu hände.
Jag väljer det senare. Telefonen ringde. Det var min läkare. Hon hade ett febersjukt barn och måste därför stanna hemma i morgon.  Hon lovade att plocka in mig snarast möjligt. Hon vet nog mer om mitt hjärta än jag själv. Jag är dålig på både musik och anatomi och är i så måtto i högsta grad beroende av min omgivning. Undrar ibland vad jag egentligen är bra på.

En gång gick jag igenom ett ganska omfattande test och fick i ett utlåtande veta att " ett flertal yrken står till hennes förfogande, dock bör hon avhålla sig från tekniska sådana".Se där!
Jag var dock kvalificerad för studier på en Folkhögskola och Gymnasiestudier och hade ett antal roliga år i detta hägn. En enda termin på universitetet fullbordade min utbildning. Egen företagare var jag i ganska många år. Det var nog det yrket jag passade bäst för.

De inre egenskaperna, som delvis format mitt liv fick jag bekräftade i en annan ganska omfattande frivillig undersökning som gjordes i en kyrka. Det intressanta här var att jag från början, inom mig, hade klart för mig vad de tre svaren skulle bli när de många frågorna fick sitt slutomdöme. Det stämde exakt. Det har faktiskt gjort mig trygg i mångt och mycket i livet.

Ja det blev en annorlunda blogg. Jag gör nu, som Kerstin ville. Går till vila i tid så jag är i form i morgon. Jag kan försäkra att det finns sysselsättning.
Tack Gud för dagen som gått, för all din omsorg. Bevara mig i natt och låt hjärtat fungera som det ska! Amen!
Fick i dag veta att en familj jag känner, tagit hand om två flyktingbarn, båda under 18 år. De har "tappat bort" sin familj på vägen hit. Låt,oss be att de, trots det till synes omöjliga, ska hitta sina familjer och att barnen ska finna sig tillrätta i den svenska familjen. För Gud är allting möjligt.

söndag 4 oktober 2015

Söndag 4 oktober 2015. Bara gjort ingenting på hela dagen. Inte nöjd.

Så glad jag blev över att få så fina kantareller av en vän.
Men i alla fall! Nu måste jag tota ihop en blogg medan jag minns något av en faktiskt ganska trist dag. Den började visserligen med gudstjänst både i TV och i Närradion. Predikan i Närradion om vikten av att se VARJE människa på samma sätt som Gud gör. Allas lika värde och Guds Nåd fick mig att verkligen lyssna.
Sedan kände jag mig trött och slö och tillät mig detta i dag. Har kallelse till min läkare i morgon bittida. Då är det blodtryck och hjärta som gäller.

Nyss fick jag fina , gula kantareller av en vän. Jag har redan stekt en del och ätit svampsmörgås. Så gott!

Världen fortsätter att förändras. Något händer varje dag.
Glädjande är att Migrationsverket gått ut med en vädjan om hjälp med att ordna boenden åt alla flyktingar som anländer varje dag till Sverige.I Sverige var det i september mer än 24.000 personer som ansökte om asyl. Dessutom var det en stor grupp som tänkte resa vidare till något annat land. Det ser inte ut att minska.

På Franska Rivieran har ett stort antal människor dött i samband med stora skyfall meddelas i kväll i TV. Något liknande är på gång på Amerikas västkust.
Det berättas också om flyktingar som måste tillbringa nätter utomhus.

Nu börjar kyrkor, kapell, gymnastiksalar, stängda skolor och fängelser, som ej längre är i bruk att öppnas för att ta emot de hemlösa. Vi har ansvar för varandra. Ibland önskar jag att jag vore yngre och kunde hjälpa till.

Jag känner mig inte så där riktigt i form i kväll så jag tar en Alvedon och går tidigt till vila så jag är pigg när Isak kommer i morgon efter sin visit i Växjö där familjen varit samlad och Elsemarie bakat kanelbullar på denna kanelbullens dag. Bra för Linn och Sebastian att ha i frysen. Snart bär det för deras del iväg till Malmö och då ska"flyttgubbarna"  bjudas på kaffe i samband därmed.

Ett bibelord som vi lärde i söndagsskolan får avsluta kvällens blogg. "Herren är min herde, mig skall intet fattas." Sov Gott alla vänner! Tidig kväll! Bravo!

lördag 3 oktober 2015

Lördag 3 oktober 2015. Dag med överraskningar. Lite 90-tal hinns nog med.

Alfred älskar att spela fotboll och har de rätta talangerna tror i alla fall farmor.
Det är 25 år sedan Georg flyttade hem till Gud.I morse kände jag saknaden komma smygande. Tänkte på de lördagar då han var hemma och vi tog en promenad på stan. Ofta åt vi på någon restaurang, handlade lite. Gick hem och tände brasa i kakelugnen,  den mörka årstiden, eller var gäster hos barn och barnbarn.

Jag satt länge, slöade och mindes allt med både glädje och saknad. En telefonsignal väckte mig till liv. "Är du hemma? Kan jag komma?" Så klart att min vän Stefan fick komma. Kaffe och smörgås skulle nog passa bra tänkte jag, som anade att han ej ätit frukost. Stefan är van vid hotellfrukostar eftersom han större delen av veckan, på grund av sitt resande i jobbet, bor på hotell. Min enkla frukost fick duga i dag.

" Hej, Ruth är du hemma?" Nu var det min vän Inga (som jag blev vän med på bussen) som ville komma och ta en kopp kaffe. Vi har alltid fina samtal och samma barnsliga tillit till Gud.

Precis innan hon skulle gå hem ringde Kerstin. "Är du hemma? Vi är på stan och tänkte komma en stund." Så kom hon tillsammans med sin man och det blev en trevlig pratstund vid kaffebordet.

Plötsligt var det nästan kväll. Saknadens tankar var nu som bortblåsta när jag fått så mycket annat som engagerat mig.
Just nu SMSade Ulla från Arlanda där Lennart och hon övernattar på hotell för att tidigt i morgon bittida åka på sin sedvanliga semestertripp till "sitt" lilla familjepensionat i Italien, där de blivit goda vänner med innehavarna efter alla besök

Nu ska jag beta av lite 90-tal igen. Vi skriver år 1993. Vad ska hända detta år?
 Nyårsdagen var Sven och Maria,Fredrik, med flickvännen Anna, Martin, Bernard och Kristin inbjudna till nyårsmiddag hos mej.
2 januari kom den nya hyresgästen. Samma dag kom en socialsekreterare till Kerstins familj med en  flicka 16 år, som för en tid behövde ett nytt hem.
3 januari kom Sven, Maria och Kristin hit och spelade Alfapet. Bernard och Jonas stannade kvar hela veckan.Kul för kusinerna och ännu roligare för mej att ha killarna här.

 Sista veckan på år 1992 var vecka 53. Jag låter det räcka med det skrivna för i kväll.
Ska nog sova nu. Vilken trevlig dag det blev.  Nu säger jag GodNatt till er alla. Ett bibelord från Filipperbrevet kap. 4 vers 6  kom just i mina tankar. " Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta ALLA edra önskningar. "  Det får bli slutordet för dagen.

fredag 2 oktober 2015

Fredag 2 oktober 2015. Inget blev som jag tänkt. Men det blev en bra dag ändå. Lite forntid i dag.Med tanke på barnbarnen.

Så seg jag är på morgnarna. Kommer inte igång även om jag vaknar tidigt.
I dag har Elsemarie, Lasse, Tobias och Isak åkt till Växjö.

Tyvärr är det dåligt med disciplinen hos mej. Att blogga är mycket roligare än att ta hand om ett rörigt kök, så jag valde det roliga. Kommer förmodligen att betyda en tidig blogg i kväll. Jag kommer tidigt i säng och "godnattsageläsarna" likaså.

Det är ett tag sedan jag skrev om 90-talet. Vecka 48 år 1992 var avslutad vill jag minnas.
Vecka 49, måndag 30 november. Lasse har musikundervisning i Betel. Elsemari och Linn här.
Tisdag 1dec. kom Kristin efter sjukhusbesök, där hon sövts för att ta bort bandage i örat.
Jag till tandläkaren där rotfyllningar påbörjades.
2 dec åkte Elsemarie och Linn till Katrineholm. Elsemarie jobb. Linn hos farfar och farmor.

Vecka 50 bestod av tandläkarebesök, Besök, hela veckan, av ett par tjejer, vilka var elever på Bibelskolan, Blidö, som nu avslutats. Elsemarie och Marylen gjorde den sedvanliga julresan till Stockholm
Jonas 13-årsdag firades.
Linn här.Hon envisas med att någon vuxen ska hålla i hennes händer så hon ska kunna trava runt i huset. Hon vill vara med.Överallt! Irriterad över att ej kunna springa runt utan hjälp. Tror jag!!!
Jag på Teater med Anna, en av mina tidigare skyddslingar och såg "Arvedelen".

Vecka 51.Jag marktjänst i Hjortkvarn medan Ulla fortsätter sin skolgång på Folkhögskolan i Kävesta.
Jag bakar bullar, kakor och tårtbottnar Ulla på körövning i Mikaelskyrkan.
19 dec. Lördag. Ulla och jag skalar 10 kg potatis och gör potatisgratäng.
På kvällen fest för 40 personer. Firar, i förväg, Lennarts 40-årsdag, som infaller på julafton.
På söndagen besök av gamla vänner från tiden i Vivalla.

Vecka 52 Nu tar år 1992 slut. Den 21dec kom Peter, en kille som senare blev min hyresgäst i ett av rummen på övervåningen. Socialen ringt om en 12årig flicka, som behöver ett hem.
22 dec flyttar Stefan och Monica, som hyrt rum här en termin.
Vaknar med feber och mår inte bra. Kvicknar till lite framåt kvällen. Åker med Kerstin till stan och handlar några julklappar. Väl hemma igen steker jag köttbullar och lägger in sill.
24 dec. Julafton är jag fortfarande dålig. Grattar Mattias på 19-årsdagen. Elsemarie, Lasse och Linn är hos farfar och farmor i Katrineholm.. Jag är sjuk.

26 dec åt jag lutfiskmiddag hos Kerstin innan hela familjen och jag åkte till Hovsta och grattade Fredrik som fyllde 20 år.

27 dec.Sven, Maria och Kristin kom en stund. Kristin stannade här över natten.
29 dec. Jag åkte till Ralf med lite julmat. Vi sjöng till hans fina gitarrspel.
30 dec. Elsemarie, Linn och Lasse kom en kort stund då vi delade ut våra julklappar.
31 dec, årets sista dag.Nyårsafton. Fam. Hallqvist kom för att stanna här några dagar. Så roligt!
På kvällen var de hos vänner på besök. Bernard, Jonas och jag hos Kerstins familj, där vi åt falaffel, räkor och pitabröd och inväntade det NYA ÅRET.

Med detta är år 1992 tillända och jag kan bara säga:"Tack Gud för din nåd och trofasthet, som kommit oss till del! Detta får gälla också den här dagen.
I TV4 visas ett underhållningsprogram, vid namn Idol, där mitt barnbarn, Ullas och Lennarts son Kristian är kapellmästare. Han har nyligen kommit hem från Asien där han tillsammans med orkester spelat i flera länder. Jag är urdålig vad gäller musik men har hamnat i en musikalisk familj och får vara glad för det.

torsdag 1 oktober 2015

Torsdag 1 oktober 2015. Träning, Trädgårdsskötsel, TV. Vad mera?

Så vacker solnedgång i kväll klockan 19.00
Vid 2-tiden kom plötsligt en skopa arbetslust över mig. Jag tog tag i ett par lådor innehållande saker, som skulle sorteras. Efter en stund kom Elsemarie och cyklade snabbt  iväg med Isak springande bredvid cykeln.
Jag passade på att gå till Träningen. Andra gången denna vecka. Inte illa.

Till Närbutiken på hemvägen. Tiggaren fick en sedel och något att äta." Bulgarien problem,
tre baby", sa han. Samme tiggare som i måndags.

Vid hemkomst var de båda vännerna, som tidigare hyfsat till det i trädgården, i full färd med att klippa och rensa i hallonhäcken. De är så noga och det blir så fint.
Jag fixade kaffe och smörgås som avnjöts på altan.
 Under tiden hade Lasse anlänt för att fixa till den nya dosan som inköpts för att TEVEN som finns där ska fungera  och jag ska kunna se TV utan att jämt hålla till i köket, där jag skönt nog har en  sådan på väggen.

Efter träningen blev jag i dag mycket trött så när jag blev ensam satte jag mig för att se ett intressant program på TV och vila lite. I köket, för nu har jag redan trasslat till det med tryck på måfå på några knappar (som vanligt är) så nu blir det inget tittande i TVrummet förrän jag inhöstat mera hjälp från någon i familjen.

Nu ringde Stefan på väg från Arvika till Karlstad, där han övernattar på hotell.Han hade i dag träffat vår gemensamma vän Kjell i Arvika. En "nätkontakt", som jag gillar fast vi inte träffats öga mot öga.
Stefan och han är vänner sedan många år.

Nyss pratade de på TV om hur framtiden kommer att te sig för vår planet. Det var ej uppmuntrande precis,men som bibelläsare, blir jag ej förvånad av det jag hör och i Jesu sällskap är vi alltid trygga. Kom att tänka på sången, som med bläckpenna skrivits i sångboken med de svarta vaxdukspärmarna och som pappa brukade sjunga.
 Jag kan för mitt inre öga se honom, på söndagseftermiddagarna,
sitta på en av "finstolarna", sjungande:
" Över mörka djup, invid branta stup går min väg till Himlens land. Faror lurar här och du gripen är av förtvivlans hårda band." Refrängen löd:" Lita på din Gud han är nära, över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga, säkra tro." Faktiskt var det den första läxan jag hade när jag hos tant Ester tog gitarrlektioner. Tre ackord. D, A och E. Hahaha! Så roligt att kunna!

Nog fick vår fina, gudfruktiga pappa känna av "förtvivlans hårda band" och många gånger har jag undrat varför han måste lida så, men Gud var hos honom " i stormiga, såväl som i lugna dagar" och den där gemenskapen  med Gud fanns med hela vägen tills han var hemma hos sin Frälsare, för evigt bärgad.

Så ränner jag återigen iväg i mina tankar. Någon forntid orkar jag ej ägna mig åt i denna sena timme, trött som jag är efter träningen och allt. Därför säger jag GodNatt till er alla kära bloggläsare. Sov Gott! Vi hörs!!