Lördag 3 oktober 2015. Dag med överraskningar. Lite 90-tal hinns nog med.

Alfred älskar att spela fotboll och har de rätta talangerna tror i alla fall farmor.

Det är 25 år sedan Georg flyttade hem till Gud.I morse kände jag saknaden komma smygande. Tänkte på de lördagar då han var hemma och vi tog en promenad på stan. Ofta åt vi på någon restaurang, handlade lite. Gick hem och tände brasa i kakelugnen,  den mörka årstiden, eller var gäster hos barn och barnbarn.

Jag satt länge, slöade och mindes allt med både glädje och saknad. En telefonsignal väckte mig till liv. "Är du hemma? Kan jag komma?" Så klart att min vän Stefan fick komma. Kaffe och smörgås skulle nog passa bra tänkte jag, som anade att han ej ätit frukost. Stefan är van vid hotellfrukostar eftersom han större delen av veckan, på grund av sitt resande i jobbet, bor på hotell. Min enkla frukost fick duga i dag.

" Hej, Ruth är du hemma?" Nu var det min vän Inga (som jag blev vän med på bussen) som ville komma och ta en kopp kaffe. Vi har alltid fina samtal och samma barnsliga tillit till Gud.

Precis innan hon skulle gå hem ringde Kerstin. "Är du hemma? Vi är på stan och tänkte komma en stund." Så kom hon tillsammans med sin man och det blev en trevlig pratstund vid kaffebordet.

Plötsligt var det nästan kväll. Saknadens tankar var nu som bortblåsta när jag fått så mycket annat som engagerat mig.
Just nu SMSade Ulla från Arlanda där Lennart och hon övernattar på hotell för att tidigt i morgon bittida åka på sin sedvanliga semestertripp till "sitt" lilla familjepensionat i Italien, där de blivit goda vänner med innehavarna efter alla besök

Nu ska jag beta av lite 90-tal igen. Vi skriver år 1993. Vad ska hända detta år?
 Nyårsdagen var Sven och Maria,Fredrik, med flickvännen Anna, Martin, Bernard och Kristin inbjudna till nyårsmiddag hos mej.
2 januari kom den nya hyresgästen. Samma dag kom en socialsekreterare till Kerstins familj med en  flicka 16 år, som för en tid behövde ett nytt hem.
3 januari kom Sven, Maria och Kristin hit och spelade Alfapet. Bernard och Jonas stannade kvar hela veckan.Kul för kusinerna och ännu roligare för mej att ha killarna här.

 Sista veckan på år 1992 var vecka 53. Jag låter det räcka med det skrivna för i kväll.
Ska nog sova nu. Vilken trevlig dag det blev.  Nu säger jag GodNatt till er alla. Ett bibelord från Filipperbrevet kap. 4 vers 6  kom just i mina tankar. " Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta ALLA edra önskningar. "  Det får bli slutordet för dagen.