Om man har en dotter, som är distriktssköterska, så varför inte ta vara på detta och tacksamt ta emot hennes erbjudande att gå med till doktorn. Hon hade vakat på natten, men hann med att sova en stund innan jag hämtades till Vårdcentralen. Elsemarie och doktorn hade mött varandra på gatan och därmed tidiglades ett planerat läkarbesök.
Mitt hjärta är berömt i sjukvårdskretsar. Min läkare kom i sällskap med två läkarkandidater,som hon ibland gör, för att de ska få lyssna på mitt berömda hjärta.
"Har du hört något värre"? frågade hon . Båda erkände att de inte hade det. Vid förra besöket fick jag själv lyssna. Jag hade heller inte hört något värre. Kanske till viss del beroende på att jag inte tidigare lyssnat på något hjärta med stetoskåp(?). Kerstin lyssnade också vid ett tillfälle. Jo jag måste tro dem.
Min duktiga läkare utesluter inte att hjärtklaffarna kan komma att opereras senare men tills vidare "håller vi tummarna".
Efter blodprov i labbet åkte vi till Skomakaren, som för ett tag sedan tog hand om två par skor, förfärliga att skåda, när jag lämnade dem, men jag visste att om han tog emot dem för reparation så skulle de bli som nya. Jag kan ej fatta hur han gjort men det var nya läderbitar och remmar lite här och där och priset långt under det han sagt när jag lämnade dem i hans vård. Jag borde ha gett honom en extra slant. Nu har jag åter fina inneskor. Så bra att jag inte slängde dem, som jag först tänkte.
Kerstin bjöd på lunch på Maxi, innan jag fick skjuts hem. Inte för att mycket här hemma blev uträttat utöver att jag ringde fyra telefonsamtal , men nu har jag mycket arbete sparat tills i morgon. Först ska jag nog ta Färdtjänst upp på stan och titta på kommersen, som han sa "Katthultarn".
Jag tar Färdtjänst dit och bussen hem. Ett och annat ärende finns också att uträtta
Nu tar jag fram dagboken för år 1993. Ser att februari månad inte skiljer sig mycket från januari. Många besök och alla får mat eller kaffe eller bådadera. Ibland står det namn på besökare som jag ej kan påminna mig om vilka de är. Jag hade ett stort kontaktnät, visserligen!
Ser att blodtrycket på den tiden höll sig lite lägre än nu. 180/80 och nästa gång 130/70.
Den 11 februari fyllde Kristin 11 år och vi gratulerade henne på födelsedagen. Hon fick en mandolin och en prinsesstårta av mej står det i boken. Det står också att "Linn jublar när Bernard och Henrik kommer. Hon är så förtjust i pojkar". Fast det var ju inte vilka pojkar som helst förstås! Samma dag anmäldes Linn till Hannaskolans Dagis.
12 februari. Linn ett år.Elsemarie har tydligen börjat jobba som musiklärare på Mikaelsskolan. Linn är hos mig. Hon är på ett strålande humör och leker med en kastrull med lock (!) medan jag tar emot farfar och farmor som grattade Linn med en fin stol och en dockvagn, som farfar egenhändigt snickrat. En del kläder fick hon också.
På kvällen åkte min väninna Doris och jag till Kvinnokonferens i Kåfalla. Ett 40 tal damer där. Birgitta Sundin från Falun höll i sammankomsten. Jag måste hjälpa Doris med att servera henne mat. Hon klarade ej av att själv välja. O så svårt att se.
Söndag 14 februari åkte vi till Immanuelskyrkan. Elsemarie var mötesledare och Lass spelade orgel till unisona sången. Linn och jag satt i kyrkans cafe´ och lyssnade. Elsemarie åkte på kvällen till "Svart på Vitt"körövning och jag var barnvakt i Hovsta medan föräldrarna var på "Svart på Vitt".
16 febr. var Kristin sjuk så jag åkte dit.I dagboken står att "vi strök in tvätt, gräddade pannkakor och jag berättade än en gång om Lisa Karlsson, som inte ville äta.
Åkte hem och gick till Awad och grattade honom på 47-årsdagen. Fick god Frasrulle och tårta. Anna-Lena och Mikael med hem till mig en stund.
18febr. Kristin sjuk, kom till mej i dag. Lasse och Elsemarie tittat på ännu ett hus.
Till bilprovningen med min bil.
Oj vad tiden går! Nu avslutar jag för i kväll. Sängen väntar! Sov Gott alla sena bloggläsare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar