lördag 30 april 2016

Lördag 30 april 2016. Valborgsmässoafton. Kungens 70-årsdag. Sommaren på väg?? Kortisblogg i kväll.

Oj vad det smattrar! Nu har raketerna börjat avfyras vid slottet.
Jag har nyss kommit hem från en trivsam kväll tillsammans med yngsta barnbarnet Tobias.
Han gör allt för mej och han tar hand om mig jämt. Det är något att vara stolt och glad över. I kväll bjöd han på Pizza som han varit ute och inhandlat. "Mormor, jag är lite orolig för dej", sa han när vi sa godnatt. Han märker att jag blivit tröttare och så det här med foten också. I kväll har jag lite ont igen. Borde nog inte ha satt på skor och promenerat dit. Om en stund ska jag sova och förhoppningsvis ej ha ont i natt. Färdtjänst tog mig hem till Trängkårsvägen. FTJ. är en bra grej!!!

Valborgsmässoafton är för min del blandad med känslor av skilda slag. Jag lyfter gärna fram dem i morgon då jag fortsätter att blogga om dagen. Amer är ute med sina två kompisar. Själv är jag  glad över att ha fått ha en trevlig kväll tillsammans  med Tobias.
Jag borde ha skrivit ner de tankar och minnesbilder som denna dag har fört med sig men jag samlar dem i stället i morgondagens blogg.
Nu går jag tacksam till nattens vila och ber om beskydd för alla ungdomar som är ute för att ha roligt men där somliga kanske gör sådant de inte borde, på grund av grupptryck och oförmåga att säga NEJ.

Vi "ses" i morgon, kära bloggläsare. Gud med oss!!! Amen! Tack alla som ber för mej! Gud är god!

fredag 29 april 2016

Fredag 29 april 2016.. Sovit utan värk i foten. Nytt besök på min fantastiska Vårdcentral.

Dagen började med en inbjudan på Facebook till studentfirande i början av juni. Jag blev så glad och tackade genast "JA". Har i några år haft kontakt med den fina familjen och vill så klart vara med och dela deras glädje.
Strax efter det kom inbjudan till 16årsfirande nästa vecka. Visst brukar jag vara med när Johannes fyller år men i år blir det svårt.
I dag hade jag ämnat att efter besöket på Vårdcentralen vara med på barnbarnsbarnet Antons 4-årskalas men efter en promenad hem, sedan sköterskan lagt på nytt förband på foten där såret vätskade, så bestämde jag mig för att jag var för trött för att orka med mera denna dag. Ska åka dit en annan dag och gratta den lilla fina killen.

I dag skulle Amer på möte med Socialen som skulle ringa på förmiddagen. Han bad mej ringa. Personen vi sökte var på något gruppmöte och skulle komma åter på måndag!
Jag fick ett annat nummer att ringa. Fick där svaret att de skulle maila den sökta personen och meddela att Amer väntade besked om var han ska bo efter 1 maj.
Nu ser vi fram mot måndagen då jag ska ringa. För att undvika varje form av språkligt missförstånd.

Först ska jag besöka Vårdcentralen tidig morgon. Sedan blir det spännande att se var Amer hamnar.
Nu ringde Elsemarie att hon kommit fram till Göteborg där hon ska vara med på Helenas 50-årsfirande. Helena och Elsemarie var bästa kompisar under skoltiden i Borensberg.
 Om denna tid har jag tidigare berättat. Vänskapen har bestått genom åren fast de varit bosatta på olika platser.
 I kväll spelar Lasse med sin orkester här i Örebro och tar tåget till Göteborg i morgon.
Elsemarie passar på att umgås med Filip och Thea på någon restaurang denna fredagskväll. Så mysigt!
I morgon får jag två barnbarn som lunchgäster här hemma hos mej. Också det ska bli mysigt!.
Alltid händer det något som lyser upp tillvaron.

Förra natten värkte ej foten. Kanske för att det gått hål .Nu har jag ett nytt bakteriedödande förband och har ej ont i kväll. Min "egen" läkare kom och tittade på såret som Distriktssköterskan skötte om.De var överens om hur det bäst skulle skötas om.. Jag känner mej alltid så väl omhändertagen på min Vårdcentral sedan många år och min läkare har varit samma i flera år. Vi har lärt känna varandra och jag är SÅÅ nöjd och tacksam för att få ha denna fantastiska läkare hela tiden.

I går kväll hämtades av polis en 12 årig pojke från Afghanistan hos den familj här i Örebro där han bott ett halvår och där han vill stanna kvar. Han har varit på flykt från sitt hemland sedan han var 9 år.
Han blev placerad i en kommun 40 mil från Örebro men blev först jourplacerad hos örebrofamiljen där han funnit sig tillrätta, börjat skolan, finns med i fotbollslag och fått kompisar.
Anledningen till hans flytt är att hans 17-årige bror bor på en plats i närheten av den plats där 12åringen nu ska bo. Den äldre brodern fyller 18 år om tre månader och kommer då inte att stanna kvar där han bor nu, säger han.
Ibland undrar man om "barnets bästa" får sitta emellan för att lagar och regler är viktigare. Ska bli spännande att se hur det utvecklas. Jag har hört sägas att folk i Afghanistan är så fattiga så föräldrar skickar iväg sina barn på grund av just fattigdom. Man ryser vid tanken.

Med en bön till Gud för pojken intar jag nu sängen. Vi ber att allt ska ordna sig så han får komma åter till familjen i Örebro, som sagt till grabben att han ej behövde vara orolig. I Sverige är barn viktiga och vi ser alltid till deras bästa först.

Så säger jag GodNatt till de av min familj som läser bloggen och till alla goa vänner!

onsdag 27 april 2016

Tisdag, Onsdag 26,27 april 2016. Joodå, dagarna försvinner.

Gårdagen gick utan att jag kom iväg till Vasakyrkan där det var seniorträff och ämnet för samtal" Samma Gud? Kristna, judar och muslimer?"
Ont i foten och allmän trötthet fick mig att avstå.

I dag är det onsdag och jag skulle till Vårdcentralen . Sven hade fått veta det. Ringde och frågade om jag ville ha skjuts. O; så bra! Att få på en sko gick ej för det gjorde då så ont i foten, så jag tog tofflorna i stället.
Det ser inte så farligt ut med den där lilla sårskorpan men det värker innanför. En läkare från Spanien och sköterskan tyckte att ett förband räckte så det var ju bra. Ska dit på fredag för kontroll.

Så skulle jag hem. Det är så enkelt med en sjukbilstelefon där man bara lyfter luren så får man svar.
"Det är samtal före. Du är placerad i kö som nummer 24."
Ok, det är väl någon som ger upp annars väntar jag tänkte jag. Och väntade! Under de 25 minuter som jag väntade anvnde jag tiden till morgonbön, som jag ej givit mig tid till innan jag åkte. Efter ytterligare 40 minuters väntan kom chauffören innanför dörren och frågade efter mej. Då satt jag i samtal med en kvinna från Etiopien. Jag berättade för henne om mitt minne från 8-årsåldern då det var krig mellan Italien och Abessinien  och händelseförloppet följdes noga i mitt hem. Märkligt att minnas något sådant från sin tidiga barndom. Kvinnan jag pratade med kände till sin historia och vi fick ett kort men intressant samtal om kriget och Haile Selassi(?) Hon hade varit i Sverige i 17 år.

Chauffören som hämtade mig hade varit i Sverige i 2 år och kom från Somalia.
Jag hann bara börja matlagningen innan Amer från Förenade Arabemiraten kom hem från skolan.
I morgon ska han göra ett nytt besök på Socialen angående bostad. Så skönt att nu tillhöra Socialen på den plats där han bor. I kväll har det talats mycket om flyktingar i TV.

Jag är därför sen med bloggen. Har man väl kommit in i "flyktingvärlden" så ökar intresset. Jag tror  det är lika bra att "gilla läget", som man brukar säga. Kanske kan jag göra NÅGOT för NÅGON för världen kan jag ej göra om, som han skrev, StigDagerman.
Jag har hela eftermiddagen legat i sängen och lyssnat till Kommunalfullmäktigesammanträde i vår stad och sovit emellanåt. Det var dit Sven åkte sedan han lämnat mig vid Vårdcentralen.

Ett samtal från Malmö och Linn gjorde gott och nu känner jag att det åter är dags för sängen.
Jag är så tacksam för att jag har en säng. GodNatt alla vänner!






måndag 25 april 2016

Måndag 25 april 2016. Så bra med vänner som kan hjälpa trots långa avstånd.Kortisblogg.

Jo så här var det. Jag skulle ta vara på tiden, för en gångs skull. Passa på att skriva bloggen i god tid och sedan sova.Plötsligt blev datorn svart och efter diverse tryckande hit och dit så gav jag upp men sände ett litet meddelande om detta på min iPhone. Hade en tanke i bakhuvudet om att KANSKE ändå någon skulle se och...
Joodå! Curt Axelsson, bosatt i Småland kom till min hjälp. Gör si och så , brukar hjälpa. Joodå visst fick jag igång datorn. Både Curt och jag var med på en av Georgs många resor till Israel på 70 eller 80-talet. Minns ej. Sedan dess har vi ej träffats. Men det där med datorkontakt är inte så dumt för nu gav han snabb hjälp via iPhone.

Då är det väl dags att skriva några rader om dagen. Har besvär av den där "blodådran" som brast häromdagen. Det svider lite runt sårskorpan så jag ringde till min förträffliga Vårdcentral och ska få komma dit på onsdag och visa foten. Har börjat hosta lite också så jag tar bägge krämporna på en gång. Kanske jag får lämna blodprov också. Vore inte så dumt.

Amer kom plötsligt hem och gav tecken att han var stum. Han hade på morgonen varit hos tandläkaren .  Han började sent i dag så han gick till skolan med ett minimum av mat i magen.
Jag gick till närbutiken. Det är ingen "höjdare" men det mesta av det vi behöver finns där.

Kerstin ringde och tipsade om ett program på P1 där det talades om ensamkommande flyktingbarn och deras mottagande. Fick höra att det händer att de ensamkommande inte ens vet vilken kommun de hör till. De kan bo i EN kommun men vara placerade där av en annan kommun.

Det var intressant att höra!!!
 Amer blev av Migrationsverket placerad i Askersunds kommun, som hade ett familjehem där Amer och andra fick bo. Hemmet fanns i Örebro men de ensamkommande hörde alltså till Socialen i Askersund.Amer hade det bra första tiden men när det tog en annan vändning gick han till Socialen för att berätta hur det blivit.Han hade ingen aning om att han inte hörde till Socialen i Örebro. Någon hjälp fick han inte. Han uppfattade som om de sa att de skulle ringa. Ingen ringde.  Socialen i Örebro hade ju inte honom i sina papper.

Först när han alldeles nyligen, efter 15 månader i Sverige, kom till Arbetsförmedlingen, och då blev uppmanad att ta kontakt med sin handläggare på Socialen, fick han vetskap om att han tillhörde Socialen i Askersund och  fick också namnet på sin handläggare, till vilken han skulle  ha  vänt sig för att få till en förändring. För honom var det Socialen i Örebro som gällde och hade gällt hela tiden. Så fel det kan bli!
Innan dess var det hans lärare som förstod att han ej mådde bra och  att han  behövde hjälp att komma ifrån sitt boende. I det läget var det ingen som visste att han ej sorterade under Örebro. Men att vänta var inget alternativ och därför hamnade han tillfälligt i mitt TV-rum där han bor till 1 maj.

 Han har, sedan han flyttade från sitt förra boende, Etableringsbidrag och står själv för sina utgifter.  Hjälp att få bostad hoppas vi att kommunen på något sätt kan erbjuda. Han vill bo ensam men får väl ta det som bjuds.

Ja det blev åter mycket om flyktingar men det är intressant att komma saker och ting in på livet och se att det kan finnas vissa likheter i de olika "fallen". Naturligtvis inte lätt att hinna med alla!!

I övrigt har dagen varit kall och grå. Jag har inte fått så mycket gjort i dag heller men jag tror alltid att det ska bli bättre i morgon så med den förhoppningen går jag till nattens vila.
Får ständigt se Guds hjälp i min vardag och läser om vad Gud gör i människors liv där till synes hopplösa situationer genom Guds ingripande får en ny vändning. Det är spännande att vara med "på vägen" och se att Jesus lever och utför under än i dag. " Det är gott att lovsjunga dig, du den högste" står det i en psalm och till detta säger jag Amen!! Sov Gott, alla vänner!
 

söndag 24 april 2016

Fredag 22, Lördag 23, Söndag 24 april. 2016. Till synes betydelselösadagar.Men man kan aldrig veta!

Titta så fina rosor utanför fönstret förra sommaren! Drömmer om att få det lika fint i sommar.
Fredagen gick jag till min fantastiska hårfrisörska utan att ha med de Finska Pinnar som jag planerat att baka och ta med som en liten fredagsgåva. Får bli en annan dag. Jag har haft en period av slöhet och mycket blir därav lidande.

Elsemarie, Lasse och Theas mamma Malla åkte vid 12 tiden till Göteborg berättade Tobias som kom in en sväng på hemväg från fotbollsträningen. I Göteborg ska det bli flytt från en bostadsrätt till en annan, lite större. Filip är med sina studentkompisar i USA och kommer hem till fullbordat verk. Affären hann avslutas innan han åkte. Så mycket jobb han ej fick vara med om att utföra. Stackare!
Amer gick ut tillsammans med sina kompisar.

Lördagen pratade jag i telefon med Tobias. Vi två vet att vi alltid har varandra. Vi är bästa vänner och vet att vi kan prata om allting!

Söndag är i dag. Jag har genom hjälp av Linn ( eftersom jag är så dum) fått möjlighet att se Gudstjänster från Smyrna i Göteborg. I morse såg jag förra söndagens Gudstjänst med predikan av Urban Ringbäck. Efter det var det ekumenisk Gudstjänst från Västervik och när den slutade så lyssnade jag till Örebro Närradio, i dag från Brickebergskyrkan med Ingemar Fhager som gästpredikant. Han talade om vikten av att älska varandra. Som Jesus älskar oss så ska VI älska varandra. Fullkomlig är ingen så det är bra att vi ändå älskar varandra.

Ulla och Lennart är i Bo där det är påskliljedagar och öppet i museum och cafe´ och alla bullar som Ulla bakat får säkert en strykande åtgång. Antalet besökare ökar för varje helg de har öppet. Det är kul med allt det där som görs på landsbygden. Även om skolan ej fick fortsätta så finns det "eldsjälar" som håller liv i bygden på andra sätt. Jag läser ibland om liknande saker som görs här och där och det gör mig så glad. Det håller samman bygdens befolkning och mångas kreativa förmåga får tillfälle att komma till uttryck.

Amer och jag har ätit Tjälknöl av Älg. Tobias var inbjuden men skulle fixa egen mat därhemma.
Linn tar sig med egen bil hem från Göteborg till Malmö. De andra till Örebro. Blir nog sent.
Om en vecka flyttar Amer. Vart vet vi inte men det känns bra att veta att han nu kan bo i Örebro och får hjälp av kommunala myndigheter här. Gud är med och allt kommer att bli bra.

Jag är nu klar för sängen känns det som.
Säger GodNatt och Sov Gott.!
Har pratat med både Kerstin och Ulla i telefon och fått SMS från Kristin att hennes envisa förkylning är på återgång så vi kan träffas igen. Hon längtar ju också till skolan och alla musiklektionerna.
Anders och Malin kom hem från Mallorca i går och möttes av snö efter att ha haft sol en hel vecka!!! Brrrr! Natti! Natti!

torsdag 21 april 2016

Torsdag 21 april 2016. Gud är god. Så bra det kommer att bli!Kortisblogg om dagen som kom och gick!

Fick detta foto av mamma Lydia . Det togs i Olaus Petrikyrkan i lördags när de små sysslingarna döptes.
Medan jag minns dagen så skriver jag några rader.
Förmiddagen slöade jag. Amer kom hem och berättade att hans kurator hade ordnat tid på Socialen så han hade varit där. Nu tackade vi Gud tillsammans för att Amer nu sorterar under socialen i Örebro. Först för två månader sedan när han kom till Arbetsförmedlingen fick han veta att han inte varit placerad av socialen i Örebro utan tillhörde i Askersund.

Nu ser vi fram emot bättre tider för Amer.Vi fortsätter att räkna med Guds hjälp så han får en lägenhet som passar honom. Här har han kompisar och skolan. Och mej!!

Jag har sovit mycket i dag. Det gillar jag inte.
I kväll hämtades jag av vår husgruppsledare till vår torsdagssamling hos Fredrik. Det är så givande samlingar då vi varje gång har ett särskilt ämne och tar reda på vad Bibeln har att säga. Så många fina tankar som vi delar med varandra. I kväll tackade vi Gud för att det ljusnar för Amer och så bad vi till Gud för en av gruppmedlemmarna som är sjuk och inte kunde vara med i kväll.

I morgon är det dags att gå till hårfrisörskan igen. Borde vakna i tid och baka några Finska Pinnar att ta med till henne. Får se! Bäst att jag avslutar skrivandet och sover i stället.
Nyss gick Amers kompisar hem. Själv har han ledigt på fredagarna och kan sova länge.
Nu säger jag GodNatt och Sov Gott!
Ska försöka få med ett foto på Aline, Alfred och Amelie, mina barnbarnsbarn.

onsdag 20 april 2016

Tisdag 19 och onsdag 20 april. Besök av Sven och Maria. Träning, Närbutik och tiggare. Livet rullar på.

Om vi nu börjar med tisdag så blev det inte den dag vi hade hoppats på. Men det är inte kört för sdet. Så länge jag vet att "Gud aldrig sviker" så vet jag också att Gud alltid har en utväg. Kan aldrig glömma när pappa satt och sjöng "Mästaren från Nasaret alltid alltid någon utväg vet".
Vilken skatt att ha med sig ut i livet.

Tisdag morgon gick Amer till bussen som tog honom till Askersund där han skulle träffa sin socialsekreterare för samtal om hans framtid. Jag hade, som Amer önskat, sagt att hos mej kan han bo till 1 maj. efter detta datum måste bostadsfrågan lösas på annat sätt.
Tidigare hade sagts att i Askersund fanns rum och att där också fanns personal som stöttar de boende.
Även om Amer helst vill ha egen lägenhet och sköta sig själv så hade han nu accepterat detta boende.

Jag fick ett SMS från Socialsekreteraren där hon meddelade att chefen sagt nej till fortsatt hjälp genom socialen. Han hade nu Etableringsbidrag efter att han hastigt flyttat från familjehemmet där han bott i mer än ett år utan att klaga och Socialen tydligen trott att allt var bra.

Ledsen, nästan nedbruten, kom han hem. Intog sängen och sov i några timmar innan han åt lite mat och sedan fortsatte att sova.
Elsemarie ringde på kvällen och grät för att han ej fått annan hjälp än ett besked att han inte kunde få någon bostad.  Handläggaren från Arbetsförmedlingen deltog också i mötet och gav samma svar som Soc.

I morse kom han gråtande ut ur sitt rum. "NÄR ska mitt liv börja",sa han. Han gick till skolan med ytterst lite av frukosten i magen.
När han kom hem gick han till sitt rum utan att äta. Jag gick till Träning och Närbutik på hemvägen. Handlade mat och fraktade den hem i barnvagnen, som jag brukar. Log mot tiggerskan som fick en chokladbit och en 50-lapp. Hon lyser upp när hon ser mej. Jag önskar att hon inte satt där. Jag vill att hon också ska ha pengar och kunna köpa det hon önskar utan att sitta på marken och se alla människor gå ut och in i affären och tacka ödmjukt för den slant hon ibland får.

När jag kom hem kom en glad kille ut ur sitt rum. "Ska gå till körlektion", meddelade han och skyndade ut genom dörren. Utanför stod hans två kompisar och väntade. Jag fick veta att det var andra gången han provade på att köra bil.

Hem kom de och jag var förstås högst intresserad. Skrattande sa han att han fått panik men fått veta att det skulle gå över. Han var glad. Jag också. Det kommer att lyfta honom "en bit upp ur skorna."
Han hade köpt chokladtårta och de tre hade en liten fest tillsammans. Kompisen är snart klar för uppkörning fick jag veta.

I går var det tisdag och Sven ringde, som han brukar, för att fråga om han skulle handla något åt mej.
Efter en stund kom både han och Maria. Lämnade den inköpta potatisen och pensionärer som de är hade de tid att ta en kopp kaffe. Jag fick hjälp med rengöring av köksgolvet. Jag har lite svårt med det där att få hjälp av barnen, van som jag är att göra allting själv, men visst var det roligt att det blev rent även om jag med min försämrade syn inte ser varken när det är rent eller motsatsen.

Nu har jag gäspat en lång stund. då finns bara ett att göra. Sov Gott alla ni som kommer att läsa mina rader! Hörde nyss på TV att i dag 500 flyktingar har drunknat. Igen! Detta är fruktansvärt.
Ännu en minister har avgått. Han ville inte vara med om att hälsa på kvinnor genom att ta i hand. Då lämnade han sina politiska uppdrag.

Nu ska jag avsluta dagen med att prata med Gud. Särskilt be om en bostad åt Amer. För Gud är allting möjligt! Amen!


måndag 18 april 2016

What a day! Några ord om dagen! Inte så kul men jag hade inget annat att skriva om! Välj själv om du vill läsa eller inte!

Inte någon bra början på dagen. Amer hade sovmorgon men stängde tidigt ytterdörren och gick ut. Jag ringde och fick veta att han, innan skolan, träffade sin bror på stan.

Ögonblicket senare fick jag se vad som hänt. Strumpa och ena skon var fylld med blod. Stor blodfläck på sängmattan. Samma sak som för några dagar sedan fast denna gång utan att jag rört någon sårskorpa. En tunn stråle blod som sprutar från foten. Vad skulle jag göra? Hittade en plastpåse i nattduksbordets låda, trädde den över skon och skyndade till en stol  i köket, hela tiden med tummen på strålen.Hur jag nu lyckades med det. Satte mej på en köksstol och tänk att mitt emot fanns en sån där hög barstol så benet kom upp högt. För att få bättre koll på att jag tryckte på rätt ställe på foten så insåg jag att strumpan måste klippas av och foten friläggas.Efter armsträckning hit och dit nådde jag till slut en stor sax med vilken jag undan för undan förde den runt benet och klippte tills det gick att få foten fri och kunde fortsätta att trycka just där blodstrålen fanns så blodet till slut stannade kvar i benet där det hörde hemma.
På köksbordet fanns kompresser sedan det hände förra gången då Kerstin hjälpte mej och hon  hade glömt ta dem med sig så  nu  kom de väl till pass.  Strumpfoten full av blod  försvann i soppåsen. Under tiden hade det hunnit bli en liten blodpöl också på köksgolvet.

Ja så var då första passet avklarat.
 Nu gällde det att ta hand om mattor och lite blodspill här och där och samtidigt se till så inget mer skulle hända.
Men visst hände något mer. När sängmattan låg i tvättmaskin fick jag se hur vattnet från maskin forsade över golvet, som dock lutade åt rätt håll så det rann mot golvbrunnen. Kanske är det så att den gamla tvättmaskinen nu tackar för sej!
Sängmattan hade låtit ganska mycket blod rinna igenom till golvets mjuka matta.Blötte igenom fläcken med Lokavatten och sög upp med servetterna jag köpte i Spanien och som skulle räcka hela sommaren!

Tvättade sedan fläcken på mattan efter alla konstens regler och minsann bleknade den inte bort ganska bra. Min syn är ej så bra numera så jag får be någon med bättre syn kolla hur det ser ut.

I dag har Bostadsministern lämnat in sin avskedsansökan efter diverse kritik på flera punkter.

200 flyktingar befaras ha drunknat i havet på väg från Egypten till Italien.
Gränser stängs och  det blir allt svårare för de människor som måste fly från sina länder, att få en dräglig tillvaro. Europa var ej beredda på en sådan invasion av flyktingar.

Herren välsigne oss och bevare oss! Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid! I Faderns ,Sonens och Den Helige Andens namn. Amen!

söndag 17 april 2016

Fredag 15, lördag 16, söndag 17 april. Nu gäller det att prioritera,ska jag säga!!!

Så blev de döpta, tvillingparet Edvin och Wilma. Här tillsammans med sina föräldrar Jenny och Jonas.
Jo visst är det roligt att blogga. Särskilt om man låtit bli ett par dagar och får veta att det finns bloggläsare som undrar vad det är för fel när inte bloggandet följer mönstret.

Det händer att jag har annat viktigt att syssla med, att jag är ledsen, att jag är för sömnig eller att jag bara tappat lusten, helt enkelt. Men det är klart att när någon ringer en av mina döttrar och ängsligt frågar om min hälsa eftersom jag ej bloggat som jag brukar, då blir jag peppad och sätter igång igen.

Fredagen hade jag tid hos Audiologen , något jag upptäckte först i dag, söndag. Inte bra! Tror inte att det hänt tidigare att jag missat ett sjukhusbesök. Det var en varningssignal!!
Jag promenerade på fredagen till Träningen, handlade i Närbutiken, gav ett leende, en banan och en 50-lapp till tiggerskan, som visade sin tacksamhet. Något jag mår dåligt av. VARFÖR ska hon behöva sitta där utanför affärens dörr och tigga?
SMSade och gratulerade min svåger, Georgs bror Elon, på födelsedagen. Han är sedan flera år  bosatt utomlands.

Lördagen var det dags att klä sig fin för att vara med då tvillingparet, de två senaste barnbarnsbarnen skulle döpas i Olaus Petri Kyrka. Så högtidligt!  Storasyster, 6-åriga Thea, hade skrivit ett musikstycke, "Välkommen till jorden", vilket hon framförde på kyrkans orgel.
Alla närvarande bjöds sedan till Mikaelskyrkans festsal där det bjöds på pajer med sallad och rosenbröd samt kaffe, kakor och tårta. roligt att träffa en del av släkten. SÅ mycket jag har att tacka Gud för!

Söndag är i dag. TV2 Gudstjänsten från Västervik och Närradiogudstjänsten efter det från Pingstkyrkan i Örebro där vår vän Lauenstein spelade på, och berättade om, kyrkorgeln och dess finesser.Jubileum i dag.

Jag lagade kyckling med rotfrukter i ugn till min "invandrare". Han fick besök av ett par kompisar som han servade med kaffe och bullar. I går kom han hem från stan med ett paket till mej. "Här ska du få en present",sa han. Gissa om jag blev glad!!
Ett vackert doftljus i en fin kartong. Jag blir så rörd när jag ser hans tacksamhet att han kom ifrån det kaos till boende han hamnat i tidigare. Inte för att det är i den bästa av världar han hamnat i här hos mej heller men han har lugn och ro, en dörr att stänga, en nyckel att låsa dörren med och han får mat.
I mitt inre blir jag då och då påmind om Jesu ord:" ALLT vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig."

På eftermiddagen i dag gick jag till min syster IngaMaj för en pratstund och lite fika med hallonpaj.
Roligt att vi bor så nära varandra.  Vår storebror Helge var i Oskarshamn på besök hos en nära vän. Stina var också där. Vi hade telefonkontakt med varandra. Tänk att vi fått leva så länge och att vi alla fyra är klara i huvudet. Inga tokiga gener där inte. Tänk om vi hade fått träffa vår beryktade mormor.

I alla fall fick vi ju veta att vi har en kusin i Västerås. I dag har hon födelsedag och jag ringde och grattade. Hon har ont lite här och där men huvudet är det inget fel på. Ska snart åka dit och fira födelsedagen har jag tänkt!

Nu är det dags att sova och jag ska till sängen omgående.  Tackar Gud för dagen som svunnit.
I morgon kväll är jag bjuden till vårt första barnbarns födelsedagsfirande. Det ser jag fram emot.

torsdag 14 april 2016

Torsdag 14 april. Kortisblogg.

Joodå! Var dag har nog av sin egen plåga står det i Bibeln.
Samlingen i kyrkan i dag besökte jag icke. Kände att jag ej orkade. Bakade några bullar. Fixade mat tills Amer kom från skolan. Han är mestadels ledsen och bekymrad för sin framtid. Vistas ensam på sitt rum, eftersom han trivs med att vara ensam och ser fram emot den dag då han ska få egen lägenhet.

Jag kände framåt kvällen att jag ville träffa mina vänner i kyrkans husgrupp, som skulle ha samling i kväll i vår ledares hem. Man ska inte grotta ner sig ensam med sina bekymmer utan dela dem med andra när man får tillfälle.

Trött är jag varje dag men jag gick dit och det är förunderligt vad en stund tillsammans med dessa vänner betyder mycket.  Vår ledare tar verkligen sin uppgift på allvar och leder oss i Bibelns labyrinter. Så tacksam att jag kom iväg i kväll. Fick tillsammans med mina vänner be för Amer och hans välbefinnande och att allt ska lösa sig till hans bästa.  Själv fick jag många bra tankar genom att lyssna och att få uppleva gemenskapen med mina kära vänner. Så tacksam att få vara en av dem.

Jag fick med mig hem en låda med hemgjorda falaffel, som jag delade med Amer som också fick lite mer mat när jag kom hem. Han var så nöjd med den arabiska maten så nu ska jag be om receptet så vi kan tillverka falaffel själva.

Nu är kvällens blogg slut och sängen väntar. GodNatt vänner! Gud är god. Nu ska jag be för ett barnbarn, som behöver särskild uppmuntran i morgon.
"Herren är min herde, mig skall intet fattas" står det i Psalm 23. Det litar vi på!

onsdag 13 april 2016

Onsdag 13 april 2016. Så blev det lite storstädning i ännu enbokhylla..Tittade in hos grannen och tog ett vår-foto.

Se så vackra vårblommor det finns  hos grannen!!
Jo det blev en bra dag. Tröttheten blir ej så märkbar om jag får lite hjälp "utifrån."

I fredags var Kerstin, på sin lediga dag, här och förband min blödande fot.
I dag kom Ulla och skulle ta hand om sovrummet som jag i flera veckor sagt att jag skulle städa. Kartonger med foton och annat står på golvet och ska återbördas till "källarvalven". Jag VILL lika mycket som förr men måste gång på gång inse att fysiken inte hänger med. Ärligt talat är jag varje dag tacksam för att huvudet, med vissa avvikelser, ändå fungerar.

I går talade vi om det, min väninna Inga och jag,när vi satt här och fikade. Inga, det var den kvinna jag råkade sätta mig bredvid på bussen och blev vän med på direkten. Jag har tidigare berättat om det i min blogg. Vi bor båda på väster och ses ibland. Vår barnsliga Guds-tro delar vi.

I dag hade Ulla tagit semesterdag för att se till så pratet om städning av sovrummet skulle bli verklighet. När hon kom hade hon av sin omtänksamma väninna Annelie fått en sockerkaka att ta med eftersom hon läst i min blogg att Amer är så förtjust i sockerkaka. Goa Annelie! Så glad jag blev och så god kakan är!

 Ulla och jag bestämde att vi skulle ta bara EN kartong att börja sorteringen med.
Men ack, inte DET fick slängas, och inte DET.! Vi insåg ganska snart att det hela var dömt att misslyckas.
 Stängde sovrumsdörren och tog efter kaffepaus itu med bokhyllan i köket i stället.
Papper, böcker och tidningar plockades undan för undan upp på köksbordet där det placerades i olika högar. Ulla satte vartefter in Receptböcker, Bamsetidningar och annat tillbaka till hyllan. En del pärmar som ej hörde hemma just här plockades undan för att placeras i ett annat rums bokhylla.

I tredje hyllan uppifrån fanns en del papper och gamla anteckningar i en bred förvaringskorg. Det visade sig vara lite känsligt material, som framkallade en del tårar. I papper från år 1995, den 21 augusti, fanns ett långt brev, skrivet till Georg sedan Kerstin och jag tidigare på dagen varit vid graven med blommor.

Sida efter sida hade jag skrivit om vår första lägenhet i Stockholm. Om vår flytt från denna omoderna till en modern trea. Utförligt hade jag skrivit om allt. Tydligen någon form av bearbetning av den då 5-åriga sorgen.
Jag läste högt och grät under tiden, tills Ulla sa att jag borde renskriva dessa anteckningar och ge till mina barn. "Det vore väl något för oss att läsa", sa hon. Ja det borde jag kanske göra medan tid är.

Vi fortsatte sorterandet. Pappershögen, på stolen framför dörren till sovrummet, en stol som utgör det hinder som behövs för att ingen obehörig ska gå in genom denna dörr, försvann som  genom ett trollslag. Eftersom jag i röran har en viss ordning är jag noga med att bara jag själv har tillgång till detta rum och det lilla rummet innanför, som jag kallar "datarummet."

En stor kasse med pappersbråte kastades bort och kommer inte att saknas.
Plötsligt var det ordning och reda i hyllan i köket.

 Sovrummet då? Tja, kanske jag själv, inom en tidsrymd av några månader,möjligen kan få bukt med ett och annat. Annars får jag väl göra, som en man jag hörde talas om. Han slängde allt i en plastsäck och förpassade till soporna för att slippa ta itu med att sortera. Han sparade därigenom mycken tid.
Gamla papper och anteckningar är ej så viktiga nu för tiden, som de var i den tid när jag växte upp.Jag minns att min svägerska Berit en gång,ett par år innan hon dog sa till mej:"Ruth, spara alla gamla handskrivna recept för det kommer inte att finnas sådana i framtiden."

Ulla och jag hann äta mat, dricka kaffe på altan, iklädda våra jackor. Vilken känsla att få sitta där och njuta i vårsolen. Ett telefonsamtal från Lund, där Linn nu gör sin praktik, gjorde mig glad. Hon berättade att hon i dag besked om sommarjobb och ser nu fram emot att få sätta igång sitt yrkesliv efter alla år av studier.

Innan Ulla åkte till Marieberg för att göra vissa inköp på hemväg till Hjortkvarn, skjutsade hon mig till och från min närbutik där den kvinnliga tiggaren satt och igenkännande log mot mig. Å vad jag önskar att hon hade ett bättre liv. Hon ler, tackar och tar min hand när jag passerar henne och lämnar en sedel och något att äta.
Önskar att vi kunde växla några ord men vår kontakt stannar vid ett leende.

Amer hade sin kompis med sig när han kom från skolan i dag. De är så fina och trevliga, killarna, och jag hoppas att det snart ska lösa sig med bostad i Örebro för Amer, så de kan fortsätta sin kontakt.

Nu tackar jag Gud för den dag som svunnit och i kväll gör jag som Kerstin skrev om  på FB i dag. Hur bra det är att lägga sig tidigt när man är trött. Det planerade kakbaket får anstå till morgondagen.

tisdag 12 april 2016

Fredag 8, lördag 9, söndag 10, måndag 11, tisdag 12 april 2016.Sammandrag.

Kerstin tog ett foto på Ulla och mej när vi firade Ullas 80-årsdag.

Inte så dumt att dra ihop 5 dagar för att slippa skriva varje dag om man inte känner för det.

I onsdags skrev jag att Amer fått dåliga nyheter från sitt hemland  och att jag skulle berätta om det i nästa inlägg.
Nu har det inte blivit något inlägg på några dagar så först nu kan jag berätta vad som hänt. Han visade en bild på en fin ung man. "Det här är min kusin, 27 år gammal, gifte sig förra året"
Kusinen hade fått magsmärtor och måste ta sig till sjukhus. Om jag fattade rätt så rörde det sig om tarmvred.
Han tänkte sig till ett sjukhus i Turkiet, inte långt från gränsen och det närmaste från hans hem i Syrien där sjukhusen i många fall är förstörda. Vid gränsen befallde turkisk polis honom att gå ur bilen varefter de sköt honom. Människor i närheten tog honom till sjukhus där han senare dog av skadorna. VILKEN SORG!

Att Amer och jag nu kommit överens om,och meddelat Socialen i Askersund, att han flyttar härifrån omkring första maj gör att han blir orolig för framtiden. Nästa vecka ska han få veta hur de tänkt lösa hans boendeproblem. Att bo i familjehem ännu en gång efter alla turer han gått igenom sedan han kom till Sverige, är för hans del uteslutet.
Då återstår kanske något gemensamt boende men med eget rum och tillsyn av personal.
Jag har uppmanat honom att vara samarbetsvillig och ta det han får just nu. Han kan få egen bostad senare och då kanske i Örebro, där han helst vill bo.

För att återgå till fredagen så råkade jag riva av en sårskorpa på foten. Gick till frysen och hämtade blåbär, tog fram en brödskiva från skafferiet, tittade på golvet. Men hjälp vad var detta?
En stor blodpöl och blod både här och där på golvet. En liten tunn stråle blod sprutade från foten där jag rivit av sårskorpan. Mindes hur detta hände mamma en gång då vi var hos henne på semester. Vi ringde sjukhuset och fick veta att man ska hålla något mot hålet. Hårt, hårt.

Jag gjorde nu det men det tog en stund och jag hann ringa Kerstin som kom i sällskap med sin man. Då hade jag redan fått stopp på strålen från foten.  Hon la ett förband. Som en trygghet.
Dessutom tvättade hon köksgolvet.
Lördagen  försvann. Söndagens Gospelgudstjänst kom från Glimåkra kyrka i Skåne.
Har sett den två gånger och är så glad för den fina predikan av den kvinnliga prästen, som berättade om Guds kärlek och trofasthet.

Hon började med att säga att livet kan vara ett helvete. Sedan berättade hon hur hon som 20-åring en kväll var ute med kompisar och drack alkohol så hon satt redlös ute, i stället för inne i danslokalen där hon skulle tillbringa kvällen.
Hon hade inget minne av vad som hände men efter 5 år visade Gud i en syn hur hon satt där och hur hon ropade:"Herre jag orkar inte mer!"  (Gud har många vägar och olika sätt att nå oss) Att efter 5 år få se detta måste ha varit märkligt. Men Gud är Gud och för Honom är allt möjligt.
Utöver synen, där hon såg sig själv, så talade Gud med henne. Han sa:" Lotta, jag har varit med dej hela ditt liv även när du inte kände mej. Jag har väntat på dej."
"Från den stunden förändrades mitt liv", sa hon.
Så sjöngs sången "Vilken vän vi har i Jesus". Hon gav en fin bild av Gud och Hans kärlek som finns för oss alla. Se gärna på datorn. 10 april var söndagens datum.

I går och i dag har jag mest varit trött och inget har blivit gjort.
Nu ska jag gå till nattens vila och sjunger för mig själv:" Bred dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig. Bliv du mitt allt i alla min visdom och mitt råd .Och låt mig alla dagar få leva av din nåd." Sov Gott alla vänner! Jag är så trött, varje dag, så ibland undrar jag vad det är som är fel. Men så länge huvudet i möjligaste mån hänger med så är jag SÅ tacksam! Gud är så god! Gott att veta att mitt liv är i Guds händer. Precis som han sa till prästen Lotta:"Jag har varit med dig hela ditt liv." Gud vet forntid, nutid, framtid! Vilken trygghet att få ha en god relation till honom.

söndag 10 april 2016

Torsdag 7 april 2016. Så kul att träffa Ulla Östin igen. 80 år och likavacker som hon var för 50 år sedan!!!

Det är söndag när jag nu skriver, men den gångna torsdagen var så speciell, så jag vill inte blanda den med andra veckodagar.
Jag hämtades av Kerstin, som redan varit i Blomsteraffären och köpt blommor att gratta Ulla Östin med. Tänka sig! Hon hade fyllt 80 år. Det hade gått många år sedan vi senast sågs.

Så drog vi sta till Kristinehamn. Kerstin är både duktig Distriktssköterska och Skicklig bilförare så det känns alltid tryggt att åka med henne.

Ulla och John bor i ett trevligt radhus där vardagsrummet denna torsdag var fyllt av blommor efter 80- årsdagen nyligen.
 En del av mina bloggläsare minns säkert Ulla när hon jobbade på Herrgården i Lesjöfors med barnen De Geer. Gerhard, Ingeborg, Gustav och Louise, med pappa Disponent Lars De Geer och mamma Friherrinnan Ingeborg,

Ulla och John gifte sig år 1961 och är nu båda pensionärer. Under vår tid i Lesjöfors kom vi att bygga våra villor på tomterna bredvid varandra så vi hann bli goda vänner och har haft kontakt under åren även om det mest varit via telefon.
Vi fick god förplägnad och vi hann med att prata mycket. Dottern Chatarina, vårdlärare på Gymnasium i Karlskoga kom och hämtade sin fina hund, som Ulla och John har hand om på dagarna.
Att träffa gamla vänner är alltid roligt och lite extra roligt när det rör sig om grannar.
Fördelen med att bo på en liten ort är ju att, i stort sett, alla känner alla.
Genom att vi hade affär så visste vi ju en del om människorna, som då bodde där.

Vi kom hem i god tid före kvällen och vi var båda supernöjda.

onsdag 6 april 2016

Onsdag 6 april 2016. En dag jag hoppades hinna med det som ligger och väntar på att bli gjort men nej, inte i dag heller.

Det händer att jag brer ett par mackor för att han ska äta frukost men i dag vaknade jag lite för sent och jag hörde dörren slå igen och han gick till skolan utan frukost.
Kom hem och försvann snart in på sitt rum.
Socialen i Askersund, som vid flera tillfällen lovat ringa gjorde det och ville prata med mej först och sedan med Amer. Jag fick anledning tala om att Amers boende här var svar på ett nödrop , högst tillfälligt. och att hans önskan sedan han kom till Sverige för snart två år sedan hela tiden varit att få en egen lägenhet. När han hastigt rycktes bort från den adress där han placerats av socialen, så hamnade han snabbt i gruppen som får etableringsstöd med en viss summa pr månad och ska stå för egna utgifter.
Socialen har då inte något ansvar längre. Jag önskade för Amers bästa att de hade ansvar ännu ett tag.Även om det haltat betänkligt på den vägen tidigare. Nu ska han ge besked i morgon hur han vill ha det eller komma till Socialsekreteraren på besök och då med tolk en dag nästa vecka. All risk för missförstånd förväntas då uteslutna.

Det var inte det enda som störde den unge mannen denna dag. Dåliga nyheter från familjen i hemlandet kom, som ytterligare belastning. Om detta berättar jag i morgondagens blogg. Hans två fina kompisar visst det och kom framåt kvällen för att trösta och uppmuntra sin vän.

Nu fortsätter jag där jag slutade i går. Om resan till Grönhöjstrand i Danmark år 1994 i november.
Lördag 5 november.Efter några härliga dagar packar vi ihop våra prylar och påbörjar hemresan.
Den alltid tjänstvillige och artigheten själv, Vidor hämtade mig vid båten och jag fick på Lyckogatan träffa både Birgitta, Nathalie och Gabriella. SÅ roligt. Jag fick sedan skjuts till tåget och kom till Örebro där jag hämtades vid tåget. Ulla, Lennart och barnen sov över här.
Anledningen till att jag åkte tåg var den att det antal passagerare som var tillåten i Toyotabussen var fulltaligt utan mej. Jag fick ju då också tillfälle att träffa mina kära vänner på Lyckogatan i Göteborg så jag åkte gärna tåg. När vi kom till Danmark brydde vi oss inte om att vi hade en passagerare för mycket. Förresten hade vi ju inget val.

Den alltid omtänksamme och medkännande Emil anförtrodde mig att han var lite ledsen för att vi ej hade varit tillsammans tillräckligt i Danmark då jag ej var med på alla utflykterna. Den gossen har flera gånger visat vad han går för! Älskade Emil!

7 november. Jonas, Magnus och Linn sover över här. Underbart!
11 november. Vår kära vän Elsie Alnehill till sista vilan. Begravning i Immanuelskyrkan. Så sorgligt.
12 november. Lördag. Jag är ledsen och orkeslös. Besök av både Kristin och Linn. Vi bakar tårtor som de ska ge sina pappor i morgon på Fars Dag. Lite roligt för mej också.

14 november.Måndag. Linn och jag är i Hjortkvarn..Vi leker på köksgolvet. Jag heter Matilda och Linn heter Oscar. (Hennes kompisar). Fantasin flödar hos oss båda två, när stolar blir bilar.
15 november. I dag är jag Oscar och Linn är Matilda.

Vi vaknade tidigt i morse och jag är trött och vill somna tidigt på kvällen. "Läs och blunda inte", säger barnet som är 2½år och inte är i behov av sömn.
Till slut tröttnar hon på att jag läser och blundar samtidigt och säger:" Nu släcker jag."
(Å så skönt hinner jag tänka) innan hon fortsätter:"Så går jag ner". Nerför trappan till kusinerna samt Ulla och Lennart går hon med bestämda steg. Jag sover innan hon hunnit ner för trappan.

Nu är det dags att säga GodNatt. I morgon bär det iväg till Kristinehamn där Kerstin och jag ska träffa Ulla Östin som fyllde 80 år häromdagen. SÅ roligt det ska bli. Vi bodde grannar i Lesjöfors och har massor av gemensamma minnen från den tiden.
Nu är det slut på halva november 1994. Får ta tag i sista halvan i nästa inlägg.





tisdag 5 april 2016

Måndag 4 och tisdag 5 april. Små glimtar. Nu är det dags att återvända till Forntiden och november 1994.

Måndagen blev händelserik då ungdomarna Lasse och Elsemarie efter jobbet, fulla av energi tog ner Julgardinerna (!), planterade penseer i min fina kärra, städade altan med en del hjälp av Amer.
Satte upp vårgardiner så nu är våren här.

I dag,tisdag, har det verkligen varit vår i luften. Varmt och skönt.. Sven, på väg till Maxi, ringde.Skulle han handla något åt mej? Jag svarade att jag ämnade gå till träning och då handla på hemvägen.
"Se då till att du kommer iväg till träningen", blev svaret. Sven känner sin mammas svagheter.
Naturligtvis såg jag till att ge mig iväg, lite nedärvd stolthet från mödernet förbjöd mig att avstå.
Tiggarkvinnan utanför affären kände igen mig och log.
En banan och en 50-lapp fick hon när jag, som vanligt med en känsla av obehag lämnade affären.
Jag mår så dåligt av att vara med om detta. Ibland har jag närt tanken att jag skulle klä ut mig lite och sätta mig utanför en affär. Kanske gör jag det en dag när det blivit varmare ute.

Innan jag gick till träningen pratade jag med en god vän från Bjuv. Jag tror att vi träffades på nätet när jag började blogga. Ingen av oss tänker på att vi aldrig sett varandra.  Många svårigheter har hon fått gå igenom men förtröstar på Gud och vet att han
 har allt under kontroll. Hon är från Rumänien men har bott i Sverige i många år.

Nu var det länge sedan jag skrev något från min dagbok år 1994.
När jag senast rörde mig i den tidsåldern hade oktober månad just tagit slut så jag tar nu upp tråden och skriver lite från november månad.
Tisdagen 1 november vaknade jag på Lyckogatan i Göteborg. Sju år har gått sedan IngaBritta dog men att komma dit och träffa Vidor är alltid trevligt.
Han skjutsade mig till båten där gänget från Örebro mötte upp och så var vi på väg till vår hyrda lägenhet i Grönhöjstrand i Danmark, där vi skulle vara tillsammans några dagar.
Besök i simhallen redan första kvällen!

Nu är jag i alla fall igång med 90-talet igen fast lång tid förflutit sedan jag senast skrev om detta!
Jag låter mig nöja med detta för i kväll. Både jag och bloggläsarna behöver sova nu så jag säger Natti, Natti! Fortsätter med 90-talet i morgon. Känns bra att vara där igen.
Något är på gång i Örebro och Elsemarie "ska se till att allt klaffar", skriver hon. Minns ej vad det rör sig om men hon skriver att "först på lördag förmiddag blir hon människa igen". Låter klurigt!
Lagom till Melodikrysset måhända! Nu mina vänner säger jag Natti, Natti!


söndag 3 april 2016

Söndag 3 april 2016. Är det dagen som är konstig eller är det jag?

Inget kyrkobesök i dag heller. Gudstjänsten från Glimåkra i Skåne såg jag medan jag tog morgonfika vid köksbordet. Prästen berättade att han i ungdomsåren var ateist men råkade komma med på ett kristet läger där han i Nattvardsstunden såg Jesus och efter det har han varit hans lärjunge.
Jag tänkte på alla dessa kristna läger som säkert betytt mer än vi anar för vårt land. Så många beslut där har fattats av unga (och även äldre) människor. Beslut som varit livsavgörande på mer än ett sätt.
Den som valt Jesus kan alltid räkna med hans hjälp, stöd och ledning genom hela livet.
Jag minns hur vi i Missionshuset sjöng sången:" Jag vill börja med dig o min Jesus" där en vers innehåller orden "varför skulle jag tveka om Jesus tills mot graven jag lutande går". Ungefär så.

Prästen talade så varmt om hur Jesus visade Petrus sin kärlek och sitt förtroende när de möttes efter Uppståndelsen och Petrus, innan Jesus dog på Golgata, tre gånger hade förnekat sin Frälsare.
Petrus hade fått full förlåtelse och blev av Jesus kallad att bli ledare för hans församling på jorden. Sedan har det bara rullat på och jag är tacksam som fick ta del av "det glada budskapet."

För att återgå till dagens fröjder så kan meddelas att vännen Stefan med son kom för att klippa mina fruktträd. Eftersom Stefan på veckodagarna befinner sig på olika platser i landet så tog han sonen med sig hit och klippte grenar i dag.
 Tyvärr har jag ej varit i form i dag, så jag intog sängen mitt på ljusa dagen. När jag vaknade var trädklipparna inte kvar. Nej, inte ens en kopp kaffe fick de i dag.

Vaknade gjorde jag till en ringsignal då en annan vän inbjöd till ett möte. Jag sa att jag inte orkade följa med och denne vän bad i telefon en innerlig bön till Gud om att jag skulle krya på mig.
Gud är aldrig långt borta.

"Den ensamkommande" har jag ej sett till i dag. Maten är klar och står på spisen. Det där med sysslolösheten är ett gissel för flyktingarna. En del är ambitiösa och tar vara på tiden för att förkovra sig i språket. Andra mår så dåligt att de inte orkar ta vara på tiden utan att någon puffar på dem. Svårast tror jag det är för dessa som inte har familjen här. Jag vet inte om jag tänker rätt men tänker ändå. Även om jag har en gammal väggbonad broderad med orden:" Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt större."

Har ännu ej bestämt om jag ska följa med till den middag jag inbjudits till innan jag drar hemåt för att fortsätta mitt sovande. Jag ska bli hämtad och få skjuts tillbaka.
Neej, det låter inte bra! Ska jag dit, ska jag GÅ! Åtminstone i ena riktningen.

Jag har slarvat väldigt med träningen ett tag nu  och det märks på flera sätt.
I går påtalade jag för Amer att han äter så lite  bröd. Han berättade då att han för några år sedan var jättetjock men blev smal när han slutade äta bröd!
Hemska tanke!!!! Värst för mig skulle vara att avstå den goda bullen till morgonkaffet. Det är bara den jag håller koll på. Annat bröd som intages under dagens lopp är en annan historia.

Sesådärja, nu blev det åter en tidig blogg och alla kan somna i tid. Jag också! Natti, Natti!  
Plötsligt dök detta gamla foto upp så jag skickar det med bloggen: Kerstin, Sven och Ulla hade inte fått sin lillasyster Elsemarie på den tiden.

lördag 2 april 2016

Fredag 1 och lördag 2 april 2016. Ingen försökte lura mig.HosÖgonsjuksköterska på USÖ. På 13årskalas hos Lovin.

Förra vintern blommade  ocksåden fina spindelliljan. Fel 2 år i rad. Den ska blomma i juli.
Färdtjänst är något bra. Man kommer från dörr till dörr. Denna dag till Ögonmottagningen. Min syn blir allt sämre tycker jag men det tycker inte ögonsjuksköterskan. Fort gick det och ögontrycket var bra 11 och 14. Det där med ögontryck blir jag aldrig klok på!
Hem tog jag bussen. Hann med att småhandla lite.

Något senare åkte jag Färdtjänst till Lundhagskyrkan där Kristin spelade fiol till pappa Svens ackompanjemang. Underbart!
Linns klasskamrat från Gymnasiet, Unni, sjöng flera sånger. Hon har varit Marias elev på Kulturskolan. Många med mej intog eftermiddagskaffet med hembakat gott bröd till sången och musiken.
Framåt kvällen kom Amer hem,väldigt sömnig. Inget hade under dagen hörts från Socialsekreteraren i Askersund. Han väntar på besked.
Från Malmö meddelas att Linn och Sebastian är igång med att söka sommarjobb.
Filip kom hem från Göteborg och var med sin mamma på restaurang. Pappa Lasse är  med arbetskollegor inför stundande konsert.

I dag kom Filip hit för att rätta till allt jag ställt till med på datorn då jag på måfå tryckt lite här och där på datorns knappar. Se bara!. Nu kan jag skriva brev och skanna, som förr, innan jag skaffade ny dator och på egen hand började att "utforska" den. Min lilla Filip har blivit stor och är ofta min räddningsplanka när datorn och jag ej kör i samförstånd.

Lovin firade sina 13 år i dag. Vi bor nära varandra. Från fönstret såg han att jag var på väg vilket resulterade i att han stod nedanför de två långa trapporna och väntade på att få hjälpa mig till översta våningen. Där var en del av familjen samlad och kusinerna roade sig av hjärtans lust. Jag tittade en stund på dem och en lek jag ej tidigare sett . Att se barn och höra deras glada skratt är så välgörande för mej, som älskar barn. Här lekte Erik, Emma, Aline, Alfred och Amelie, som nu hör till den yngre generationen av kusiner i den "avdelningen" och alla bosatta i Örebro.

När jag kom hem ringde Ulla från Göteborg. Lennart och hon hade rest dit med tåg i går för att hälsa på hos Kristian och Ulrika. Skulle i kväll roa sig med att se "GALENSKAPARNA". Hoppas att de får skratta mycket!
Vad som mer kommer att hända denna dag är fortfarande höljt i dunkel
Ute är det grått och småregnar. Men våren måste väl ändå vara på väg!
Nu blev det tidig blogg i kväll och ingen behöver sitta uppe och invänta  "godnattsagan".
Jag skickar den som den är!