Ska sanningen fram så hade jag efter två dagar i säng och fåtölj inte en tanke på att skriva något bloggliknande denna kväll. Dock känns det ej så bra för mitt inre jag att avstå.
Jag lämnar så ofta saker ofullbordade men att ett år tar slut och ett annat tar vid utan att jag nämner det "går min ära för när", som vår hulda moder brukade säga.
Under årens lopp har det ibland hänt att jag blivit förkyld runt julfirandet.
Häromdagen när jag började nysa började jag undra.
Hela gårdagen och dag som just avslutas har jag legat i sängen eller ibland suttit i fåtöljen.
Sovit har jag gjort var jag än befunnit mig. Följt mönstret så att säga.
Ont i halsen, nys och hosta, lite feber, ( feberns gradtal avgör jag genom att känna på mig om den är under 37,8) Vilket den varit både i går och i dag. Då kan jag invänta tillfrisknandet!
Skulle det kännas som om den var högre har jag en febertermometer i en låda.och då ringer jag min fantastiska distriktsläkare med en bön om att få komma dit.
Dagens läge: Allmän trötthet! Gjorde inte det jag skulle göra i förgår och i går. Alltså packat upp
mina väskor sedan jag var i Hjortkvarn.
Ingen ska komma hit förrän jag är frisk! Nu har jag klarat av hälsoredovisningen.
Sven ringde i dag och jag blev bjuden på Nyårsfirande hos dem i Hovsta.
Så gärna jag önskat vara där men inser att det kommer att dröja ännu några dagar innan jag lämnar mitt lilla hem på grund av att jag berikats med så stort sömnbehov.
Om en stund börjar det smälla antar jag. Något, som hundar och katter mår dåligt av. Inte jag. Tycker det hör till! Traditionsinfekterad som jag är. Dock ser jag, med tillfredsställelse att dylikt oväsen snart kommer att förbjudas. Med tanke på våra husdjur.
Om jag ej misstar mig så är det i år första gången jag inte ätit julgröt på nyårsafton!
Den äter jag en annan dag när jag blivit frisk och jag kan bjuda hit någon.
En bit in i januari har vi grötfest i kyrkan . Gröt med skinkmacka!
På tal om julskinka ja! Det är det första jag ska köpa när jag kommer ut på stan såsmåningom.!
Men o så mycken annan god mat jag har! Kakor ska jag baka efter nyår!I stället för dem jag gav bort!
När jag började blogga för några år sedan fick jag en vän i Skåne.
Vi har aldrig träffats men ringer varandra emellanåt.
Till jul skulle hon ge sig ut på en veckas utlandsresa. Jag skickade en slant till henne och skrev att hon skulle ha dem till resan.
I dag ringde hon och berättade om sin resa och sa att den där slanten jag skickade till henne hade hon givit till en tiggerska som har fyra barnbarn och deras familj, som har det knapert med pengar. Jag har någon gång tidigare skickat en slant genom min vän till denna kvinna!
Jag påmindes om ett av vår väna moders s.k. "ordspråk". Den som ger utav givet får skörda stor välsignelse. Jag vill minnas att det var så! Så roligt att få ge en slant DÄR den behövs, NÄR den behövs!
Men nu , mina vänner, är jag så trött så bara ETT finns att göra. Natti Natti! Sov Gott!
måndag 31 december 2018
söndag 30 december 2018
Söndag 30 december 2018. Dagar kan vara olika!
När jag vaknade i morse så bestämde jag mig för att ta dagen mycket lugnt. Jag hade inte behövt bestämma mig för det för det blev den ändå.
Inga besök. Jag tror att det blev två telefonsamtal av vilka jag själv ringde ett.
Liksom i går användes dagen till att sova. Om man bestämmer när man vaknar att det får räcka med att gå klädd i morgonrock hela dagen så faller det sig naturligt att en tupplur ligger nära.
Det blev en del sådana men tyvärr blev det också host och nysatacker, som jag gärna kunnat undvara.
Som alltid vid förkylning blir jag lite skakig och så detta med den torra halsen.
I och med denna beskrivning av mitt hälsotillstånd går jag vidare med att berätta om dagen, som det egentligen inte finns så mycket att berätta om.
Pratade i dag med vår lillasyster Stina, som fortfarande är "still going strong", som man säger.
Hon hade kommit åter från sitt julbesök i Uppsala och är ständigt ute på små resor med bilen , som är i användning för att skjutsa både henne och hennes vänner till olika evenemang.
Uppsalaresan företogs dock med buss!
Hon efterlyste lite "forntid" i mitt bloggande, något jag själv ägnat många tankar åt eftersom det lär vara en del där som ännu ej kommit på pränt och jag åldras allt mer, vilket naturligtvis kommer att få sina konsekvenser.
När jag var barn så klingade ordet "mellandagar" så inbjudande och hoppfullt.
Varför? Jo då fanns inte längre några krav med tanke på julhelgen och allt i samband med den!
Nu fanns tid för sällskapsspel, äta god mat, föräldrar som inte hade fullt upp att göra, grisarna behövde ingen mat sig tillburen. De skulle ju i stället föda oss, som familj, ända fram till sommaren.
Med andra ord:"Allt var frid"! Och det fanns massor av tid!
Jag tänkte i dag att nu är det mellandagar. Jag skriver om "Forntiden"!
Men så påminde jag mig den bistra verkligheten att jag är förkyld och en liten släng av feber tycker jag det känns som.
Det kommer att ta tid att hitta var jag avslutade mitt forntidsskrivande förra gången!
och jag fattade ett raskt beslut att ännu en gång skjuta detta på framtiden. För hälsans skull.
Ja så blev också denna blogg lite mager.
Nu vill jag till sist påminna om en gammal sång.
"Kristus på korset vunnit frälsning för VAR och EN. Han uti sig förenat människa och Gud igen.
Brusten är templets förlåt, vägen är öppen, fri! Öppen till Nådastolen för dig och mig."
Googla gärna på sången och på "templets förlåt" om du ej känner till historien om Jesu korsdöd och allt som hände den natten. Jag har ej Bibeln inom räckhåll men Googlar man så får man veta!
Nu önskar jag oss alla en God Natt och tackar Gud för denna dag! Nyss fick jag veta att Filips
kusin och kompis från tiden i sommarstugan på Ostkusten för ett antal år sedan i dag kommit åter från Brasilien där han vistats i samband med studier några veckor. Välkommen till Sverige!
Inga besök. Jag tror att det blev två telefonsamtal av vilka jag själv ringde ett.
Liksom i går användes dagen till att sova. Om man bestämmer när man vaknar att det får räcka med att gå klädd i morgonrock hela dagen så faller det sig naturligt att en tupplur ligger nära.
Det blev en del sådana men tyvärr blev det också host och nysatacker, som jag gärna kunnat undvara.
Som alltid vid förkylning blir jag lite skakig och så detta med den torra halsen.
I och med denna beskrivning av mitt hälsotillstånd går jag vidare med att berätta om dagen, som det egentligen inte finns så mycket att berätta om.
Pratade i dag med vår lillasyster Stina, som fortfarande är "still going strong", som man säger.
Hon hade kommit åter från sitt julbesök i Uppsala och är ständigt ute på små resor med bilen , som är i användning för att skjutsa både henne och hennes vänner till olika evenemang.
Uppsalaresan företogs dock med buss!
Hon efterlyste lite "forntid" i mitt bloggande, något jag själv ägnat många tankar åt eftersom det lär vara en del där som ännu ej kommit på pränt och jag åldras allt mer, vilket naturligtvis kommer att få sina konsekvenser.
När jag var barn så klingade ordet "mellandagar" så inbjudande och hoppfullt.
Varför? Jo då fanns inte längre några krav med tanke på julhelgen och allt i samband med den!
Nu fanns tid för sällskapsspel, äta god mat, föräldrar som inte hade fullt upp att göra, grisarna behövde ingen mat sig tillburen. De skulle ju i stället föda oss, som familj, ända fram till sommaren.
Med andra ord:"Allt var frid"! Och det fanns massor av tid!
Jag tänkte i dag att nu är det mellandagar. Jag skriver om "Forntiden"!
Men så påminde jag mig den bistra verkligheten att jag är förkyld och en liten släng av feber tycker jag det känns som.
Det kommer att ta tid att hitta var jag avslutade mitt forntidsskrivande förra gången!
och jag fattade ett raskt beslut att ännu en gång skjuta detta på framtiden. För hälsans skull.
Ja så blev också denna blogg lite mager.
Nu vill jag till sist påminna om en gammal sång.
"Kristus på korset vunnit frälsning för VAR och EN. Han uti sig förenat människa och Gud igen.
Brusten är templets förlåt, vägen är öppen, fri! Öppen till Nådastolen för dig och mig."
Googla gärna på sången och på "templets förlåt" om du ej känner till historien om Jesu korsdöd och allt som hände den natten. Jag har ej Bibeln inom räckhåll men Googlar man så får man veta!
Nu önskar jag oss alla en God Natt och tackar Gud för denna dag! Nyss fick jag veta att Filips
kusin och kompis från tiden i sommarstugan på Ostkusten för ett antal år sedan i dag kommit åter från Brasilien där han vistats i samband med studier några veckor. Välkommen till Sverige!
torsdag 27 december 2018
Julen 2018 Sammanfattning eller inte????
Om man tänkt blogga tidig kväll men upptäcker långt senare att tiden använts till felaktiga saker då har man att välja på att skriva med tanke på att läsarna har överseende med att det blir som det blir och bättre kan det inte bli på grund av den sena timmen. Eller kortar man ner det som skulle skrivas och hafsar ihop något som man lovat skriva om.
Jag går en medelväg på grund av att jag just nu börjar gäspa ohejdat.
I går, onsdag kom jag hem. Till den dagen återkommer jag eftersom den blev lite speciell!
I dag fick jag fint besök av Filip, Thea och hennes mamma. Det var bestämt sedan före jul I morgon återvänder Thea och Filip till Göteborg så det var kärt att få träffa dem innan de drar vidare!
Som sagt det var bestämt före jul att de skulle avsluta julbesöket hos mamma Malla här hos mej!
Så min tanke var att före jul på nytt fylla mina kakburkar.
I stället åkte jag till Hjortkvarn där Ullas kakburkar var välfyllda och jag tog en dag i sänder, så skönt och bra!
I förgår fick jag en strålande ide!
Varför åka hem till Örebro och fixa kakor när det fanns andra möjligheter!
Jag frågade Ulla om jag kunde få låna ett antal kakor för att bjuda mina gäster på.
Jovisst. Har man någonsin sett att Ulla sagt nej när hon kan räcka en hjälpande hand?? Icke!
Om vår resa till staden ska jag, som sagt, återkomma men i dag när de tre gästerna kom fanns på mitt brödfat sex sorters kakor och underbart saffransbröd med massor av godsaker inbakade!
Jag lovade i dag på FB att i kväll avslöja hemligheten med julkalaset i den blogg jag planerade att skriva. Och nu är alltså detta gjort!
Gästerna och jag var mycket nöjda. De kakor som blev över skickades med till Göteborg
Av det sagda förstår var och en att jag kommer att använda morgondagen, om jag får uppleva den, till att baka kakor. Tror det får räcka med tre sorter men av dessa bör två sorter vara extra fina som de jag fick från Ullas förråd.
Med denna julkakehistoria avslutar jag dagens blogg, glad över att få besök av dessa vänner som jag älskar och gärna ser i mitt hem,
Önskar er alla en GOD NATTS sömn och Guds välsignelse till er var och en! Vi är alla älskade av en god Gud! Sov Gott!
Jag går en medelväg på grund av att jag just nu börjar gäspa ohejdat.
I går, onsdag kom jag hem. Till den dagen återkommer jag eftersom den blev lite speciell!
I dag fick jag fint besök av Filip, Thea och hennes mamma. Det var bestämt sedan före jul I morgon återvänder Thea och Filip till Göteborg så det var kärt att få träffa dem innan de drar vidare!
Som sagt det var bestämt före jul att de skulle avsluta julbesöket hos mamma Malla här hos mej!
Så min tanke var att före jul på nytt fylla mina kakburkar.
I stället åkte jag till Hjortkvarn där Ullas kakburkar var välfyllda och jag tog en dag i sänder, så skönt och bra!
I förgår fick jag en strålande ide!
Varför åka hem till Örebro och fixa kakor när det fanns andra möjligheter!
Jag frågade Ulla om jag kunde få låna ett antal kakor för att bjuda mina gäster på.
Jovisst. Har man någonsin sett att Ulla sagt nej när hon kan räcka en hjälpande hand?? Icke!
Om vår resa till staden ska jag, som sagt, återkomma men i dag när de tre gästerna kom fanns på mitt brödfat sex sorters kakor och underbart saffransbröd med massor av godsaker inbakade!
Jag lovade i dag på FB att i kväll avslöja hemligheten med julkalaset i den blogg jag planerade att skriva. Och nu är alltså detta gjort!
Gästerna och jag var mycket nöjda. De kakor som blev över skickades med till Göteborg
Av det sagda förstår var och en att jag kommer att använda morgondagen, om jag får uppleva den, till att baka kakor. Tror det får räcka med tre sorter men av dessa bör två sorter vara extra fina som de jag fick från Ullas förråd.
Med denna julkakehistoria avslutar jag dagens blogg, glad över att få besök av dessa vänner som jag älskar och gärna ser i mitt hem,
Önskar er alla en GOD NATTS sömn och Guds välsignelse till er var och en! Vi är alla älskade av en god Gud! Sov Gott!
söndag 23 december 2018
Söndag 23 december 2018. GOD JUL!
Nyss var dagens något förkortade blogg klar då jag av misstag raderade den så nu blir det bara en ytterst kortfattad julhälsning. Jag ska äta lunch med morgondagens födelsedagsbarnbarn Mattias och hans familj. Lämnar därefter staden för Hjortkvarn där det blir julaftonsmorgonkaffe tillsammans med Ulla, Lennart samt vännerna Annelie och Roland.
En lugn julafton med rådjur, hjortar, harar och ekorrar omkring huset! Hoppas jag!
På annandagen fyller ännu ett barnbarn år och jag ska försöka ta mig in till stan och fira honom. Annars får det bli efterkalas!
Sedan blir det att leva som vanligt igen med bloggar, FB och allt annat!
Tiden går och nu vill jag avsluta som jag gjorde i den blogg som försvann. Önska er alla mina bloggläsare en GOD JUL med GUDs välsignelse, kärlek, frid och glädje!
Var rädda om varandra!
En lugn julafton med rådjur, hjortar, harar och ekorrar omkring huset! Hoppas jag!
På annandagen fyller ännu ett barnbarn år och jag ska försöka ta mig in till stan och fira honom. Annars får det bli efterkalas!
Sedan blir det att leva som vanligt igen med bloggar, FB och allt annat!
Tiden går och nu vill jag avsluta som jag gjorde i den blogg som försvann. Önska er alla mina bloggläsare en GOD JUL med GUDs välsignelse, kärlek, frid och glädje!
Var rädda om varandra!
onsdag 19 december 2018
Onsdag19 december 2018. Det närmar sig!
Höga förväntningar hade jag på denna dag men som som det blir ibland så blev intet av dessa!
Till en gammal pensionärs privilegier hör ju att man kan hantera dagen lite hur man vill utan samvetsbetänkligheter.
Fast nog blir man lite nedslagen när kvällen kommer, Jon Blund knackar på dörren och eftertankens smyger sig på precis som vi sjunger i sången:" Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från Himlen besinna det. Var dag som gryr är ett ansvar med höga och nya krav. Var afton står klara stjärnor och fråga dig vad du gav!"
Jag svarar sanningsenligt att jag inte gjorde NÅGOT av vad jag tänkt och vad kanske stjärnorna hoppats på. Suttit och läst i gamla receptböcker och levt mig tillbaka till barndomens och ungdomens jular.
När jag fick följa med pappa till skogen och hämta julgran och mamma tog fram den lilla lådan med julgranspynt. Granen ställdes i träfoten som pappa någon gång när de var nygifta hade spikat samman av två små träbitar och borrat ett hål så granen höll sig på plats. Jag kan ej minnas när vi fick en julgransfot som gav vätska till granen.
Jag tittar på min gran som står i en fot med plats för vatten men inget vatten behövs för granen är av plast! Jag återgår till barndomsdrömmarna tillsammans med mor, far och syskon, av vilka tre nu är kvar och av dem är jag äldst.
Tror att jag tidigare berättat om min barndoms julfirande och om mitt första julaftonsfirande många mil hemifrån och utan mobiltelefon, som jag aldrig sett eller hört talas om.
Alla julhögtider tillsammans med vår egen familj. Georg och jag med Sven, Kerstin ,Ulla och Elsemarie ofta med besök från Figeholm eller Stockholm När jag får tid ska jag återkomma till ett liv förr och nu.
I dag när jag satt och läste i olika receptböcker fann jag ett par reklamblad från Favör i Borensberg.
Det ena från år 1975! Någon gång ska jag nog be om hjälp att skanna det.
Jag har en ovana att spara, historieintresserad som jag är.
Jag har hört om folk som "döstädar" och skäms för att jag inte kommer igång med det.
Jag minns när Filip var liten och när vi hittade något gammalt verktyg uttryckte sin glädje med orden: "Det här behöver pappa" och så kom han hemdragande med ett och annat som han ville
glädja sin pappa med. Så klart att Lasse blev glad! Det var ju precis det som han hade saknat!
Som sagt, intet nytt i dag mer än att grovt rågmjöl skållas under nattens timmar och en skål med jäst, mjöl och vatten ska bli surdeg och i morgon när jag kommer från hårfrisörskan ska det blandas med diverse godsaker och förhoppningsvis bli jullimpor.
När vi bodde i Borensberg kom musikern Sven-David Sandström dagen före julafton,med en underbar jullimpa och hälsning från sin mamma, som var suverän på att få till goda jullimpor.
Det var då mitt intresse vaknade och jag bara MÅSTE göra ett försök till varje julhelg.
I år är det 28 år sedan Georg flyttade hem till Gud. Det hjälper inte att det gått så många år. Den här tiden kan jag ej låta bli att fälla några tårar.
Dock är jag så tacksam och glad för våra fina barn och deras familjer! Så mycket glädje de givit mig under årens lopp. Så omtänksamma de är!
Nu vet jag ej hur det här blev. Inte blir det alltid som jag tänkt från början! Sov Gott mina vänner!
Till en gammal pensionärs privilegier hör ju att man kan hantera dagen lite hur man vill utan samvetsbetänkligheter.
Fast nog blir man lite nedslagen när kvällen kommer, Jon Blund knackar på dörren och eftertankens smyger sig på precis som vi sjunger i sången:" Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från Himlen besinna det. Var dag som gryr är ett ansvar med höga och nya krav. Var afton står klara stjärnor och fråga dig vad du gav!"
Jag svarar sanningsenligt att jag inte gjorde NÅGOT av vad jag tänkt och vad kanske stjärnorna hoppats på. Suttit och läst i gamla receptböcker och levt mig tillbaka till barndomens och ungdomens jular.
När jag fick följa med pappa till skogen och hämta julgran och mamma tog fram den lilla lådan med julgranspynt. Granen ställdes i träfoten som pappa någon gång när de var nygifta hade spikat samman av två små träbitar och borrat ett hål så granen höll sig på plats. Jag kan ej minnas när vi fick en julgransfot som gav vätska till granen.
Jag tittar på min gran som står i en fot med plats för vatten men inget vatten behövs för granen är av plast! Jag återgår till barndomsdrömmarna tillsammans med mor, far och syskon, av vilka tre nu är kvar och av dem är jag äldst.
Tror att jag tidigare berättat om min barndoms julfirande och om mitt första julaftonsfirande många mil hemifrån och utan mobiltelefon, som jag aldrig sett eller hört talas om.
Alla julhögtider tillsammans med vår egen familj. Georg och jag med Sven, Kerstin ,Ulla och Elsemarie ofta med besök från Figeholm eller Stockholm När jag får tid ska jag återkomma till ett liv förr och nu.
I dag när jag satt och läste i olika receptböcker fann jag ett par reklamblad från Favör i Borensberg.
Det ena från år 1975! Någon gång ska jag nog be om hjälp att skanna det.
Jag har en ovana att spara, historieintresserad som jag är.
Jag har hört om folk som "döstädar" och skäms för att jag inte kommer igång med det.
Jag minns när Filip var liten och när vi hittade något gammalt verktyg uttryckte sin glädje med orden: "Det här behöver pappa" och så kom han hemdragande med ett och annat som han ville
glädja sin pappa med. Så klart att Lasse blev glad! Det var ju precis det som han hade saknat!
Som sagt, intet nytt i dag mer än att grovt rågmjöl skållas under nattens timmar och en skål med jäst, mjöl och vatten ska bli surdeg och i morgon när jag kommer från hårfrisörskan ska det blandas med diverse godsaker och förhoppningsvis bli jullimpor.
När vi bodde i Borensberg kom musikern Sven-David Sandström dagen före julafton,med en underbar jullimpa och hälsning från sin mamma, som var suverän på att få till goda jullimpor.
Det var då mitt intresse vaknade och jag bara MÅSTE göra ett försök till varje julhelg.
I år är det 28 år sedan Georg flyttade hem till Gud. Det hjälper inte att det gått så många år. Den här tiden kan jag ej låta bli att fälla några tårar.
Dock är jag så tacksam och glad för våra fina barn och deras familjer! Så mycket glädje de givit mig under årens lopp. Så omtänksamma de är!
Nu vet jag ej hur det här blev. Inte blir det alltid som jag tänkt från början! Sov Gott mina vänner!
måndag 17 december 2018
Måndag 17 december 2018. Läkarbesök och ny medicin!
Egentligen är det för sent att skriva blogg strax före kl. 23 men om ni läser vidare så förstår ni varför jag ändå skriver.
Jo Kerstin kom i slaskvädret eftersom det snöat i natt. Vi kom i god tid till min Vårdcentral och min läkare Åsa som jag är så tacksam för.
I dag hade hon där två läkarstudenter som även de fick lyssna på mina ej helt fungerande hjärtklaffar.
Hon förklarade mitt höga blodtryck i liknelser , precis som Jesus gjorde för att få folket att förstå hans predikan. Jag skulle tänka mig en vid vattenslang och en smal. I den vida forsar vattnet (blodet) fram fort. I den smala mycket sakta. Ja, något i den stilen i alla fall! Som jag nämnt tidigare så är detta inte mina domäner, liksom!!!! Blodtryck 200/ 82
Ytterligare en medicin för att motverka detta höga blodtryck skrevs ut, vilken omsorgsfullt hämtades av Kerstin, sjuksköterskan, som från i dag har fullmakt att hämta medicin på apoteket för min räkning! En fördel för mej!
Jag lämnades vid porten och slapp pulsa i snöslasket på gatan. Kerstin gick till en restaurang och hämtade mat. Måltiden gav mig ännu en påminnelse om hur Jesus medan han vandrade på jorden mättade flera tusen människor med fem bröd och två fiskar (Nya Testamentet i Bibeln)
En portion räckte så vi båda blev mätta och det blev mat över. Precis som det blev den där gången då Jesus inte kunde se folket gå hungriga ifrån honom utan tog det lilla som fanns, välsignade det och när alla ätit och de var mätta, så var det ändå mat över.
Nu hände det roliga att vi till fikat fick besök av Ulla och Lennart. Svens goda lussekatter åts med förtjusning!
I Marieberg hade de varit och handlat när de fick telefonbud om att en granne och god vän skadat sig och behövde snabbt komma till Sjukhuset. De åkte hem till Hjortkvarn igen. Hämtade sin vän Roland som lämnades i Örebro för röntgen . I kväll kom han åter i taxi hem till Hjortkvarn med gipsad spräckt armbåge. Tror jag att det var! Ulla och Lennart hade fått veta att det skulle dra ut på tiden!
Roland och hans fru Annelie har en del av er, mina vänner bedit för tidigare. De har varit drabbade av sjukdomar så det borde nu komma dagar av god hälsa. Nu ber vi att armen snabbt ska läkas.
Till julaftonsmorgonkaffet hämtas de till Ulla och Lennart och då får vi ännu en gång tillsammans inviga julfirandet! Det har vi gjort en gång tidigare!
Kerstin dammsög och grejade här ännu en stund . När jag åter blivit ensam somnade jag i fåtöljen. Vaknade lagom för att på TV se vår fina drottning intervjuas i samband med sin 75-årsdag den 23 december! Också hon har sett livets avigsidor och gripande var att lyssna till hennes berättelse om åren i Brasilien och i Tyskland och tiden i Sverige där hon varit till hjälp och uppmuntran för många.
Guds välsignelse över hela kungafamiljen!
Att plötsligt bli uppringd av barnbarn är så roligt! I dag var det Filip , som tog en stunds paus i sina studier och även tog sig tid att prata med sin mormor, som alltid blir så glad av dessa samtal
Han berättade att han och Thea ska komma till Örebro i julhelgen och att jag då kan räkna med besök. Roligt att se fram emot! Thea pluggar också och trivs med det men ska i mellandagarna jobba på sitt gamla jobb! Både hon och Filip är duktiga att klara av både ekonomi och studier.
Trots sovandet i fåtöljen tidigare så kommer sömnbehovet krypande och nu blir sängen nästa.
OK! Nej det blev inget jullimpebak i dag fast jag hade hoppats på det.
Ler mot den dag som kommer! Sov Gott, mina vänner!!!
Jo lite fundersam vad som hänt med FB är jag nog! Jag känner mig bortkopplad och ser inte alla mina tidigare kontakter . Någon mera som upplever det så? SOV GOTT!
söndag 16 december 2018
Söndag 16 december 2018! Älskar att träffa dem!
Att efter morgonkaffe med två av Svens goda lussekatter , som fanns i flera plastpåsar i min frys, bli hämtad av sonhustrun till födelsedagskalas för 9-årsfirande av barnbarnsbarn med kaffekalas en söndags förmiddag hör till överraskningarna!
I dag firades Aline, Lydias och Bernards dotter och tänk så tursamt att just i dag fanns kusinerna från Stockholm med sina föräldrar hos Sven och Maria. Om man bor långt ifrån varandra så blir det ej så ofta man lyckas få till att fira födelsedagar tillsammans.
Nu fick de ha roligt tillsammans de fem kusinerna!
Jag hade ännu en träff i dag och hämtades av Tobias till julbak och godistillverkning tillsammans med Carros mamma, mormor, farfar och farmor, vilka jag inte tidigare träffat. Nästa träff bör bli hos mej!
I Tobias bil fick jag skjuts hem! Det finns så många fina människor, som jag får tillfälle att träffa på grund av mina barnbarn och deras relationer!
I dag är det lättare att skriva blogg för bokstäverna på datorn har blivit större och runt dem har det blivit ljusare.
I morse var det bekymmersamt när jag möttes av en svart iPhone. Jag bad Gud om hjälp men den var lika svart ändå. Jag påminde Gud om att han ju har änglar som många gånger i osynlig skepnad har kommit till min hjälp men Gud sa ingenting. Då tog jag min strejkande iPhone plus den gamla (utan simkort stod det) och två sladdar, stoppade dem i väskan och tog med till Hovsta där jag överlämnade dem till Martin. Fanns någon räddning? Så klart det fanns! Alltid finns det någon som kan rycka in eftersom jag är urdålig på att omfatta det digitala! Det måste tryckas länge på två knappar samtidigt fick jag lära mig. Och SE! Nu hände något och iPhone fungerade återigen! Tack gode Gud sa jag och
stoppade den viktiga telefonen i väskan.
Ge upp kan jag inte göra för det är Gud som skickat in mig i denna djungel och han sviker aldrig så det finns alltid änglar till min hjälp när jag behöver dem! Gud har allt under kontroll och vi vet var vi har varandra, Gud och jag! Det är så roligt och bra!
Jag har fina foton från dagen, men eftersom jag är lite nervös i kväll också, för att jag i morgon förmiddag ska hämtas av Kerstin till Vårdcentralen dit jag är kallad, så skickar jag dessa en annan dag, Ska jag vara ärlig så behöver jag nog lite hjälp också med denna manöver. Bättre då att vänta än att i ett nervöst läge försöka mig på något jag inte kan!
Jag har ju två läkare i familjen och i dag pratade jag med en av dem och hon vet att jag inte gillar att "gå till läkarmottagningar"!
Vanemänniska, som jag är så är jag dock innerligt tacksam för min läkare Åsa på Vårdcentralen. I många år har jag haft glädjen att ha henne som min läkare!
Likaså tandläkaren! SÅ många år! Hårfrisörskan också och nu har jag också fått en ögonläkare, som jag får "behålla"! Alla är de så bra och jag trivs så bra med dem.
Att jag inte gillar det där med fysiska åkommor och till dem relaterade läkarbesök är medfött och en annan historia. Nu känner jag mig trygg med alla dessa fina människor! Jag är beroende av samtliga och är oerhört tacksam för dem!
Så nöjd jag är. Dessutom barn och barnbarn som alltid finns för mig med allt jag behöver hjälp med! Jag tackar Gud för allihop. Synliga och osynliga änglar!
För att vara i form i morgon, när det planerade läkarbesöket på min vanliga Vårdcentral, som jag fick behålla fast jag flyttade lite längre från den, ska äga rum så finner jag det bäst att härmed avsluta mitt skrivande i kväll.
Kanske ska jag efter hemkomsten i morgon ta itu med att baka jullimpor av deg med hackade pomeransskal, svagdricka till degspad och grovt rågmjöl. Brukar ge barnen var sin sådan limpa till jul. Vet ej om de tycker lika mycket om dem som jag gör men traditioner ska man vara rädd om!!!
GodNatt mina vänner! Sov Gott! Herren är vår herde! Oss skall intet fattas! PS.23!
I dag firades Aline, Lydias och Bernards dotter och tänk så tursamt att just i dag fanns kusinerna från Stockholm med sina föräldrar hos Sven och Maria. Om man bor långt ifrån varandra så blir det ej så ofta man lyckas få till att fira födelsedagar tillsammans.
Nu fick de ha roligt tillsammans de fem kusinerna!
Jag hade ännu en träff i dag och hämtades av Tobias till julbak och godistillverkning tillsammans med Carros mamma, mormor, farfar och farmor, vilka jag inte tidigare träffat. Nästa träff bör bli hos mej!
I Tobias bil fick jag skjuts hem! Det finns så många fina människor, som jag får tillfälle att träffa på grund av mina barnbarn och deras relationer!
I dag är det lättare att skriva blogg för bokstäverna på datorn har blivit större och runt dem har det blivit ljusare.
I morse var det bekymmersamt när jag möttes av en svart iPhone. Jag bad Gud om hjälp men den var lika svart ändå. Jag påminde Gud om att han ju har änglar som många gånger i osynlig skepnad har kommit till min hjälp men Gud sa ingenting. Då tog jag min strejkande iPhone plus den gamla (utan simkort stod det) och två sladdar, stoppade dem i väskan och tog med till Hovsta där jag överlämnade dem till Martin. Fanns någon räddning? Så klart det fanns! Alltid finns det någon som kan rycka in eftersom jag är urdålig på att omfatta det digitala! Det måste tryckas länge på två knappar samtidigt fick jag lära mig. Och SE! Nu hände något och iPhone fungerade återigen! Tack gode Gud sa jag och
stoppade den viktiga telefonen i väskan.
Ge upp kan jag inte göra för det är Gud som skickat in mig i denna djungel och han sviker aldrig så det finns alltid änglar till min hjälp när jag behöver dem! Gud har allt under kontroll och vi vet var vi har varandra, Gud och jag! Det är så roligt och bra!
Jag har fina foton från dagen, men eftersom jag är lite nervös i kväll också, för att jag i morgon förmiddag ska hämtas av Kerstin till Vårdcentralen dit jag är kallad, så skickar jag dessa en annan dag, Ska jag vara ärlig så behöver jag nog lite hjälp också med denna manöver. Bättre då att vänta än att i ett nervöst läge försöka mig på något jag inte kan!
Jag har ju två läkare i familjen och i dag pratade jag med en av dem och hon vet att jag inte gillar att "gå till läkarmottagningar"!
Vanemänniska, som jag är så är jag dock innerligt tacksam för min läkare Åsa på Vårdcentralen. I många år har jag haft glädjen att ha henne som min läkare!
Likaså tandläkaren! SÅ många år! Hårfrisörskan också och nu har jag också fått en ögonläkare, som jag får "behålla"! Alla är de så bra och jag trivs så bra med dem.
Att jag inte gillar det där med fysiska åkommor och till dem relaterade läkarbesök är medfött och en annan historia. Nu känner jag mig trygg med alla dessa fina människor! Jag är beroende av samtliga och är oerhört tacksam för dem!
Så nöjd jag är. Dessutom barn och barnbarn som alltid finns för mig med allt jag behöver hjälp med! Jag tackar Gud för allihop. Synliga och osynliga änglar!
För att vara i form i morgon, när det planerade läkarbesöket på min vanliga Vårdcentral, som jag fick behålla fast jag flyttade lite längre från den, ska äga rum så finner jag det bäst att härmed avsluta mitt skrivande i kväll.
Kanske ska jag efter hemkomsten i morgon ta itu med att baka jullimpor av deg med hackade pomeransskal, svagdricka till degspad och grovt rågmjöl. Brukar ge barnen var sin sådan limpa till jul. Vet ej om de tycker lika mycket om dem som jag gör men traditioner ska man vara rädd om!!!
GodNatt mina vänner! Sov Gott! Herren är vår herde! Oss skall intet fattas! PS.23!
lördag 15 december 2018
Lördag 15 december 2018. Roligt att blåsa bort damm från datorn!
Damm på datorn har jag ej haft på en tid! Inte på skrivbordet heller! På datorn blåser jag nu bort det.
Skrivbordet ska jag ta itu med vid tillfälle! Före eller efter jul!Det måste bli FÖRE !
Där jag ska fira jul har de ej sparat damm så jag räknar med att fira en (kanske vit) ren och fin jul!
Jag var ju så glad för den korta väntetiden för operation så jag står hellre ut med att se lite damm på datorn tills jag får tid för städning.
Det verkar som om alla har "sitt att göra" och då blir man inte störd av telefon eller besök!
Hur ska jag beskriva den gångna dagen? ( Om det gällt min mamma skulle hon ha skrivit;" Hu en så lessam dag!" ) Jag skulle närmast vilja säga:" Vilken konstig dag!"
Inget har varit sig likt och med min fantasirika läggning så tänker jag att det beror på den där bedövningssprutan jag fick i ögat i går.
Ajajaj, nu irriterade jag sjuksköterskor och läkare i min stora familj! Fast ingen har väl tid att läsa vad jag skriver när det är bara en vecka kvar till jul.
Jag fick mig ett litet gott skratt av att se ett foto på en mycket liten tomte på ett stort bord med texten :
"Det får räcka med en liten tomte, blir inte så mycket att plocka bort sen när julen är över.""
Han är smårolig JanErik Nygren från Lesjöfors. En god vän sedan han var barn och familjerna umgicks. Så roligt vi hade fast då anade vi inte vilka talanger som fanns i honom!
Nu kastar jag en blick på klockan och ser att det är dags för sängen, för en del av er som läser blogg, så nu ska jag säga att dagen varit grå, utan händelser, mer än att jag via SMS fått ihop morgondagens program som börjar med att jag hämtas till lite julaktiviteter hos Tobias och Carro då jag får träffa hennes mamma och mormor. Att träffa människor gillar jag .
Det kommer att hända mer i morgon! Berättar jag om då jag vet hur det blev!
I dag har jag haft smskontakt med min vän Anna Granberg, en god vän sedan många år. Hon och hennes man läser både grekiska och latin och blir allt mer lärda. Jag nöjer mig med att vara deras vän!! Det är så värdefullt med vänner i olika åldrar, som jag delat upplevelser med. Dock ej med grekiska och latin involverade!
Nu säger jag Natti, Natti och tackar Gud för att jag ser damm på datorn! Sov Gott mina vänner!
Sämre dagar har jag varit med om! Bed gärna för killen (invandrare) som gråter för att han är osäker om han ska kunna nå målen och få börja gymnasiet nästa år. Bed att han får all hjälp han behöver och att han får framtidstro! Gud älskar honom och vill att allt ska gå bra men människor behövs för att vara Guds redskap. Vi har alla ansvar för våra medmänniskor! AMEN!
Skrivbordet ska jag ta itu med vid tillfälle! Före eller efter jul!Det måste bli FÖRE !
Där jag ska fira jul har de ej sparat damm så jag räknar med att fira en (kanske vit) ren och fin jul!
Jag var ju så glad för den korta väntetiden för operation så jag står hellre ut med att se lite damm på datorn tills jag får tid för städning.
Det verkar som om alla har "sitt att göra" och då blir man inte störd av telefon eller besök!
Hur ska jag beskriva den gångna dagen? ( Om det gällt min mamma skulle hon ha skrivit;" Hu en så lessam dag!" ) Jag skulle närmast vilja säga:" Vilken konstig dag!"
Inget har varit sig likt och med min fantasirika läggning så tänker jag att det beror på den där bedövningssprutan jag fick i ögat i går.
Ajajaj, nu irriterade jag sjuksköterskor och läkare i min stora familj! Fast ingen har väl tid att läsa vad jag skriver när det är bara en vecka kvar till jul.
Jag fick mig ett litet gott skratt av att se ett foto på en mycket liten tomte på ett stort bord med texten :
"Det får räcka med en liten tomte, blir inte så mycket att plocka bort sen när julen är över.""
Han är smårolig JanErik Nygren från Lesjöfors. En god vän sedan han var barn och familjerna umgicks. Så roligt vi hade fast då anade vi inte vilka talanger som fanns i honom!
Nu kastar jag en blick på klockan och ser att det är dags för sängen, för en del av er som läser blogg, så nu ska jag säga att dagen varit grå, utan händelser, mer än att jag via SMS fått ihop morgondagens program som börjar med att jag hämtas till lite julaktiviteter hos Tobias och Carro då jag får träffa hennes mamma och mormor. Att träffa människor gillar jag .
Det kommer att hända mer i morgon! Berättar jag om då jag vet hur det blev!
I dag har jag haft smskontakt med min vän Anna Granberg, en god vän sedan många år. Hon och hennes man läser både grekiska och latin och blir allt mer lärda. Jag nöjer mig med att vara deras vän!! Det är så värdefullt med vänner i olika åldrar, som jag delat upplevelser med. Dock ej med grekiska och latin involverade!
Nu säger jag Natti, Natti och tackar Gud för att jag ser damm på datorn! Sov Gott mina vänner!
Sämre dagar har jag varit med om! Bed gärna för killen (invandrare) som gråter för att han är osäker om han ska kunna nå målen och få börja gymnasiet nästa år. Bed att han får all hjälp han behöver och att han får framtidstro! Gud älskar honom och vill att allt ska gå bra men människor behövs för att vara Guds redskap. Vi har alla ansvar för våra medmänniskor! AMEN!
fredag 14 december 2018
Fredag 14 december 2018. En liten blogg om en intressant dag med konsekvenser!
Klockan tio var jag klar Hade lagt långbyxorna under en lampa för att kolla . Jo de var rena.
Hade jag gjort likadant med den svarta jackan hade det varit ett klokt beslut. När jag satt mig i Svens bil på väg till Läkarstation sa Sven: "Mamma det är fläckar på din jacka men jag har våtservetter med mig så jag tar bort dem. Jag var van vid att sådant kunde hända och tog tacksamt emot erbjudandet.
Inte att undra på att äldre människor med nedsatt syn gärna håller sig hemma i säkerhet.
Den nedsatta synen gör att man blir fumlig, stjälper omkull vattenglas och annat. Spiller på sig.
Letar efter något i en låda. River omkring grejorna. Tappar saker på golvet. Tar fram en ficklampa och hittar grejen man tappat. Ibland.
Står vid ytterdörren och säger:" Pengar, nycklar, käppen, telefon, ficklampan.
Sedan tar man rullatorn och ger sig iväg.
Är rädd för att gå över gatan. Är det mycket trafik står man en stund vid trottoarkanten innan man ropar : "Hallå, skulle du vilja hjälpa mig över gatan, för jag ser lite dåligt." Så kommer man tryggt över gatan. Folk är hjälpsamma!
Man kommer in i affären. Ser inte prislappen om den sitter för högt. Ber om hjälp och får det.
Jo jag är så glad att huvudet funkar rätt bra! Det ersätter en hel del av de där andra små åldersbetingade irritationsmomenten. De flesta har ju alla sinnen i behåll och de flesta tar sig tid med att hjälpa en senfärdig gammal dam!
Dagen i dag började jag med kaffe och två lussekatter. Linn skickade sms:"Glad Lucia"! Av detta vaknade jag så jag hann se en del av Luciafirandet på TV.
I god tid kom Sven och jag till doktorn. Förra gången var Elsemarie med mig och både doktorn och hon blev glada av att se varandra eftersom de sjungit i samma kör för några år sedan.
Sven var körledare på den tiden så doktorn och han var gamla bekanta.
Så utfördes operationen sedan vi blivit väl informerade om hur det hela skulle gå till.
Det jag inte begriper har jag inget behov av att få veta så därför är det bra att ha någon i sällskap som kan ta in det för mig ogripbara. Allt gjordes grundligt förstod jag och inte gjorde det ont heller så jag satt stilla tills jag snart hörde att det var klart och att jag skulle få återkallelse om en tid.
Tänka sig! Nu var det gjort och jag fick mina två önskningar uppfyllda. Kvinnlig läkare och en läkare som jag skulle få behålla i fortsättningen. Dessutom en körkamrat till Sven och Elsemarie.
Nöjd och glad kom jag hem. Satte mig i fåtöljen för att fika. Sov emellanåt.
Gick framåt kvällen ut i köket för att ta lite mat även om jag inte var hungrig.
Men hjälp, så ljust det var! Och vilka starka lampor! Jag hade önskat starkare lampor i köket.
När jag upptäckte hur snabbt min syn på det friska ögat försämrades så det gick ungefär att jämföra med det skadade vad gäller synskärpan så fick jag problem med att läsa min Bibel utan förstoringsglas. Jag nöjde mig med att högt, utantill läsa psalm 23 som jag uppmanar mina barnbarn att lära sig. Bibeln hade jag bara besvär av. Kom ihåg hur vår mamma sa till oss barn att det skulle komma tider då människor ska söka Guds Ord men inte finna det.
Elsemarie ringde från Göteborg för att höra hur jag mådde. Jag sa, till hennes förtjusning, att det blivit så ljust i köket. "Vänta i telefon så ska jag leta efter Bibeln och se om jag kan läsa, sa jag.
Slog upp Bibeln på måfå. Kom in i Hesekiel (en bok i Gamla Testamentet) och läste flera rader.
Vilken lycka! Visst finns det biblar med stora bokstäver men den som har haft samma bibel i många år vill helst inte byta! Inte jag, i alla fall! Nu kan jag läsa med bara glasögon och utan förstoringsglas.
Så var allt gott och väl men vad nu? Fläckar på golven, som inte fanns där i morse! Och ingen hade varit inne i huset under min bortavaro!
Nu tackar jag Gud av hela mitt hjärta och jag tror att många har bedit för mej för jag berättade ju i går att jag var nervös. Att jag gjort det en gång tidigare men då i annan miljö, hade jag inget minne av i dag!
Så tacksam jag är mot både Gud och människor för att jag nu fått förbättrad syn och inte försämrad, som jag så många gånger berättat om.
Jag minns vår vän Sigvard Unge i Immanuelskyrkan när han blivit starropererad hur han sa att "man blir så glad när man åter kan se så man vill ta dem alla i famn och krama dem" Det är nu många år sedan och han är hemma hos Gud men i dag blev jag påmind om hans ord. I dag gällde det s.k."efterstarr"!
Nu ska jag gå till nattens vila. I dag har det inom mig sjungit en gammal sång: "Och jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av hans hand". Gud är så god och han gav mig frid och sa till mej i morse:" Var inte rädd, för jag är med dig!" Jag älskar att höra honom säga så! Tänk att han bryr sig om varenda liten människa, som VILL ha hans sällskap.
Sov Gott, mina vänner! Tack för förbön och tacka Gud med mig för att synen märkbart har förbättrats och trycket hade gått ner, AMEN!
Hade jag gjort likadant med den svarta jackan hade det varit ett klokt beslut. När jag satt mig i Svens bil på väg till Läkarstation sa Sven: "Mamma det är fläckar på din jacka men jag har våtservetter med mig så jag tar bort dem. Jag var van vid att sådant kunde hända och tog tacksamt emot erbjudandet.
Inte att undra på att äldre människor med nedsatt syn gärna håller sig hemma i säkerhet.
Den nedsatta synen gör att man blir fumlig, stjälper omkull vattenglas och annat. Spiller på sig.
Letar efter något i en låda. River omkring grejorna. Tappar saker på golvet. Tar fram en ficklampa och hittar grejen man tappat. Ibland.
Står vid ytterdörren och säger:" Pengar, nycklar, käppen, telefon, ficklampan.
Sedan tar man rullatorn och ger sig iväg.
Är rädd för att gå över gatan. Är det mycket trafik står man en stund vid trottoarkanten innan man ropar : "Hallå, skulle du vilja hjälpa mig över gatan, för jag ser lite dåligt." Så kommer man tryggt över gatan. Folk är hjälpsamma!
Man kommer in i affären. Ser inte prislappen om den sitter för högt. Ber om hjälp och får det.
Jo jag är så glad att huvudet funkar rätt bra! Det ersätter en hel del av de där andra små åldersbetingade irritationsmomenten. De flesta har ju alla sinnen i behåll och de flesta tar sig tid med att hjälpa en senfärdig gammal dam!
Dagen i dag började jag med kaffe och två lussekatter. Linn skickade sms:"Glad Lucia"! Av detta vaknade jag så jag hann se en del av Luciafirandet på TV.
I god tid kom Sven och jag till doktorn. Förra gången var Elsemarie med mig och både doktorn och hon blev glada av att se varandra eftersom de sjungit i samma kör för några år sedan.
Sven var körledare på den tiden så doktorn och han var gamla bekanta.
Så utfördes operationen sedan vi blivit väl informerade om hur det hela skulle gå till.
Det jag inte begriper har jag inget behov av att få veta så därför är det bra att ha någon i sällskap som kan ta in det för mig ogripbara. Allt gjordes grundligt förstod jag och inte gjorde det ont heller så jag satt stilla tills jag snart hörde att det var klart och att jag skulle få återkallelse om en tid.
Tänka sig! Nu var det gjort och jag fick mina två önskningar uppfyllda. Kvinnlig läkare och en läkare som jag skulle få behålla i fortsättningen. Dessutom en körkamrat till Sven och Elsemarie.
Nöjd och glad kom jag hem. Satte mig i fåtöljen för att fika. Sov emellanåt.
Gick framåt kvällen ut i köket för att ta lite mat även om jag inte var hungrig.
Men hjälp, så ljust det var! Och vilka starka lampor! Jag hade önskat starkare lampor i köket.
När jag upptäckte hur snabbt min syn på det friska ögat försämrades så det gick ungefär att jämföra med det skadade vad gäller synskärpan så fick jag problem med att läsa min Bibel utan förstoringsglas. Jag nöjde mig med att högt, utantill läsa psalm 23 som jag uppmanar mina barnbarn att lära sig. Bibeln hade jag bara besvär av. Kom ihåg hur vår mamma sa till oss barn att det skulle komma tider då människor ska söka Guds Ord men inte finna det.
Elsemarie ringde från Göteborg för att höra hur jag mådde. Jag sa, till hennes förtjusning, att det blivit så ljust i köket. "Vänta i telefon så ska jag leta efter Bibeln och se om jag kan läsa, sa jag.
Slog upp Bibeln på måfå. Kom in i Hesekiel (en bok i Gamla Testamentet) och läste flera rader.
Vilken lycka! Visst finns det biblar med stora bokstäver men den som har haft samma bibel i många år vill helst inte byta! Inte jag, i alla fall! Nu kan jag läsa med bara glasögon och utan förstoringsglas.
Så var allt gott och väl men vad nu? Fläckar på golven, som inte fanns där i morse! Och ingen hade varit inne i huset under min bortavaro!
Nu tackar jag Gud av hela mitt hjärta och jag tror att många har bedit för mej för jag berättade ju i går att jag var nervös. Att jag gjort det en gång tidigare men då i annan miljö, hade jag inget minne av i dag!
Så tacksam jag är mot både Gud och människor för att jag nu fått förbättrad syn och inte försämrad, som jag så många gånger berättat om.
Jag minns vår vän Sigvard Unge i Immanuelskyrkan när han blivit starropererad hur han sa att "man blir så glad när man åter kan se så man vill ta dem alla i famn och krama dem" Det är nu många år sedan och han är hemma hos Gud men i dag blev jag påmind om hans ord. I dag gällde det s.k."efterstarr"!
Nu ska jag gå till nattens vila. I dag har det inom mig sjungit en gammal sång: "Och jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av hans hand". Gud är så god och han gav mig frid och sa till mej i morse:" Var inte rädd, för jag är med dig!" Jag älskar att höra honom säga så! Tänk att han bryr sig om varenda liten människa, som VILL ha hans sällskap.
Sov Gott, mina vänner! Tack för förbön och tacka Gud med mig för att synen märkbart har förbättrats och trycket hade gått ner, AMEN!
torsdag 13 december 2018
Torsdag 13 december 2018, Luciadagen! Lite nervös .
Nej jag är inte nervös för att jag ska vara Lucia!För det ska jag inte, som ni förstår!
Nej jag är lite nervs för att jag i morgon ska hämtas klockan tio för att i Svens sällskap åka till Ögonläkaren för operation . Som mina läsare redan vet så är inte sådana färder något jag åstundar. Georg var av motsatt uppfattning. Han tyckte det var SÅ intressant och visste vad som skulle ske.
Jag vet intet och VILL inte ta reda på något så för mig ointressant. Jag vet inte ens vilket öga som skall opereras. Efter stroken för flera år sedan upptäckte jag så småningom att jag hade mycket nedsatt syn på vänster öga och fick droppar för detta. Senare när jag kom till sjukhuset såg de att jag hade gråstarr och efter en tids väntan blev jag opererad för detta. Från att ha varit helt utan syn på detta öga en tid så kunde ja nu se. Inte helt bra , men hjälpligt. På det andra ögat såg jag bra.
Undan för undan och ganska snabbt på sistone har synen på båda ögonen försämrats.. Som jag tycker! Efter undersökning nyligen fick jag med kort varsel tid för operation i morgon.
Vad jag skriver angående min syn,. läkarbesök och operation bör ni ta det med en nypa salt eftersom jag är så okunnig och bara säger hur jag själv upplever min situation.
Huruvida jag i morgon är kapabel till att skriva blogg återstår att se.
Jodå, jag vet att Gud är med och han har änglar som han rätt som det är sänder till min hjälp.
Så EGENTLIGEN bör jag ej vara nervös men detta är medfött och de ränderna tycks inte heller vilja gå ur. Alltså befinner jag mig i samma situation som Zebran vad ränderna beträffar!
Jag har tidigare gjort operation med laser men har inget minne av hur det gick till.
Ganska intressant hur lätt jaghar att förtränga just det som har med fysisk vård att göra medan jag på det psykiska planet aldrig får nog av
att lära så mycket som står mig till buds..
Men nu lite om dagen som strax tar slut.
Fick på grund av min höga ålder en julblomma överlämnad av ungdomspastorn i Filadelfiaförsamlingen, min församlingstillhörighet sedan många år! Att det var ungdomspastorn som kom uppskattade jag. Det är så roligt att prata om Gud och bönesvar som vi, på båda sidor fått uppleva och i glädje får dela med varandra.I hjärtat är vi båda unga. Och upplevelser tillsammans med Gud är desamma oavsett ålder. Gud är Gud, som den intressanta pastor Erik Sollerman brukade framhålla i sina predikningar!
Nu ska jag sova och om ni vill får ni gärna be att allt går bra i morgon och att jag inte ska vara nervös.
"Trygg jag är, trygg jag är, innesluten i hans famn ", rann just upp i minnet. Så det passar ju att skicka iväg som dagens sång. SÅ roligt! Sov gott, mina vänner!
Nej jag är lite nervs för att jag i morgon ska hämtas klockan tio för att i Svens sällskap åka till Ögonläkaren för operation . Som mina läsare redan vet så är inte sådana färder något jag åstundar. Georg var av motsatt uppfattning. Han tyckte det var SÅ intressant och visste vad som skulle ske.
Jag vet intet och VILL inte ta reda på något så för mig ointressant. Jag vet inte ens vilket öga som skall opereras. Efter stroken för flera år sedan upptäckte jag så småningom att jag hade mycket nedsatt syn på vänster öga och fick droppar för detta. Senare när jag kom till sjukhuset såg de att jag hade gråstarr och efter en tids väntan blev jag opererad för detta. Från att ha varit helt utan syn på detta öga en tid så kunde ja nu se. Inte helt bra , men hjälpligt. På det andra ögat såg jag bra.
Undan för undan och ganska snabbt på sistone har synen på båda ögonen försämrats.. Som jag tycker! Efter undersökning nyligen fick jag med kort varsel tid för operation i morgon.
Vad jag skriver angående min syn,. läkarbesök och operation bör ni ta det med en nypa salt eftersom jag är så okunnig och bara säger hur jag själv upplever min situation.
Huruvida jag i morgon är kapabel till att skriva blogg återstår att se.
Jodå, jag vet att Gud är med och han har änglar som han rätt som det är sänder till min hjälp.
Så EGENTLIGEN bör jag ej vara nervös men detta är medfött och de ränderna tycks inte heller vilja gå ur. Alltså befinner jag mig i samma situation som Zebran vad ränderna beträffar!
Jag har tidigare gjort operation med laser men har inget minne av hur det gick till.
Ganska intressant hur lätt jaghar att förtränga just det som har med fysisk vård att göra medan jag på det psykiska planet aldrig får nog av
att lära så mycket som står mig till buds..
Men nu lite om dagen som strax tar slut.
Fick på grund av min höga ålder en julblomma överlämnad av ungdomspastorn i Filadelfiaförsamlingen, min församlingstillhörighet sedan många år! Att det var ungdomspastorn som kom uppskattade jag. Det är så roligt att prata om Gud och bönesvar som vi, på båda sidor fått uppleva och i glädje får dela med varandra.I hjärtat är vi båda unga. Och upplevelser tillsammans med Gud är desamma oavsett ålder. Gud är Gud, som den intressanta pastor Erik Sollerman brukade framhålla i sina predikningar!
Nu ska jag sova och om ni vill får ni gärna be att allt går bra i morgon och att jag inte ska vara nervös.
"Trygg jag är, trygg jag är, innesluten i hans famn ", rann just upp i minnet. Så det passar ju att skicka iväg som dagens sång. SÅ roligt! Sov gott, mina vänner!
onsdag 12 december 2018
Onsdag 12 december 2018..Reseäventyren bara fortsätter!
Ja så kom dagen för hemresan. Utöver julmarknaden på Linns jobb så hade vi hunnit besöka ytterligare en sådan marknad. Namnet på platsen återkommer jag till!
Så blev det måndag och färd mot Alvesta! Där hade vi 5 minuter till förfogande för påstigning med väska (alldeles för stor med alldeles för mycket kläder!), rullator och så min väska där jag förvarar min handväska med pengar, nycklar och en del annat., Fr att underlätta för mej hade Linn hängt den över sin axel. En snäll dam föste in mej på rätt sida ivagnen medan konduktören satte in stora väskan och rullatorn. Därför blev avskedstagandet av Linn och överlämnandet av väskan tillintetgjort. Genom fönstret såg jag Linn vinka med väskan, . "O min väska", ropade jag! "Vi kan inte stoppa tåget", sa den snälle konduktören . Det skulle komma ett tåg en timme senare mot Mjölby. Något som inte tröstade mig eftersom jag vid den tidpunkten borde sitta på tåg mot Örebro.
Nu hade Gud, som ser allt i förväg varit framme igen. I Alvesta var jag i färd med att lägga ner min iPhone i handväskan då Linn frågade om det inte vore bra att ha den i fickan varför den hamnade i min jackficka. Något jag var ytterst tacksam för. Nu utspann sig samtal mellan Linn och Elsemarie och mej . Resultatet blev att Linn skulle skicka själva handväöskan med dess innehåll pr post till Örebro. Alla mina barn har nyckel till min lägenhet så När Sven hämtade mig vid tåget så var nyckelfrågan inget problem.
Post Nord hade denna gång lyckats bra med att förmedla den rekommenderade postpåsen till Örebro och nästa dag kunde jag gå till affären om hörnet för att hämta den. Nu for teaterapan i mig och jag tänkte att min legitimation finns ju i den rekade försändelsen så kanske skulle jag få ut försändelsen, öppna den och visa legitimation. Något inom mig sa att jag borde ta passet med! Utifall!
Jo jag sa att mitt leg ligger i påsen jag skulle hämta och föreslog att vi kunde öppna den så kunde hon få se! Nej, se det gick inte! Hade jag inte något annat som var giltigt? Jag tog nöjd och glad över att det funkade som vi önskar upp passet och väskan var åter i min ägo.
Linn, som i början var förtvivlad över att jag åkte utan väskan, hade jag lugnat med att det skulle skrivas på Äventyrskontot. På tåget serverades jag, av Elsemarie beställd frukost och en vägledare satte mig på tåget mot Örebro! Nu ringde jag till Linn och berättade hur snabbt jag hade fått väskan. Och så var vi alla glada och vi tackade Gud för att jag hade iPhone i fickan så vi kunde konversera under färden.
Värre var när jag när Sven och Kerstin var små och jag kom med tåg från Stockholm där vi hälsat på hos farfar och farmor och skulle ta ett par dagars påhälsning hos IngaMaj och Sune i Tidan på vår färd mot Kil. Uppehållet i Tidan var kort och jag varseblev ej att vi var där förrän någon ropade Tidan. och jag hann ej av tåget. IngaMaj stod och såg tåget rulla vidare,. Vi vinkade åt varandra! Sven och Kerstin, två och fyra år gamla, hungriga , kissnödiga och trötta fick åka med sin lika trötta mamma till Väringe, ett ortsnamn jag aldrig kommer att glömma! Jag vill minnas att jag köpte ny biljett till Tidan och när vi kom dit stod moster IngaMaj där igen efter att ha varit hemma och kokat kräm som vi fick till efterrätt! Ja se det var ett äventyr
I kväll har jag varit inne hos mina fina, goa grannar och ätit varm macka ocg fått se hur de totalrenoverat den trea jag först tänkte köpa. Så mycket arbete och pengar de lagt ned och så fint med allt nytt in i minsta detalj.
Jag är så nöjd med min tvåa, som var nyrenoverad när jag flyttade in och jag slapp hantverkakare
I dag har Kristin varit här och ätit lunch, Roligt med barnbarnskontakten.
Nu ska jag sova och säger GODNATT till er alla mina vänner! Gud är god och jag är så tacksam för att ha den kontakten!
Så blev det måndag och färd mot Alvesta! Där hade vi 5 minuter till förfogande för påstigning med väska (alldeles för stor med alldeles för mycket kläder!), rullator och så min väska där jag förvarar min handväska med pengar, nycklar och en del annat., Fr att underlätta för mej hade Linn hängt den över sin axel. En snäll dam föste in mej på rätt sida ivagnen medan konduktören satte in stora väskan och rullatorn. Därför blev avskedstagandet av Linn och överlämnandet av väskan tillintetgjort. Genom fönstret såg jag Linn vinka med väskan, . "O min väska", ropade jag! "Vi kan inte stoppa tåget", sa den snälle konduktören . Det skulle komma ett tåg en timme senare mot Mjölby. Något som inte tröstade mig eftersom jag vid den tidpunkten borde sitta på tåg mot Örebro.
Nu hade Gud, som ser allt i förväg varit framme igen. I Alvesta var jag i färd med att lägga ner min iPhone i handväskan då Linn frågade om det inte vore bra att ha den i fickan varför den hamnade i min jackficka. Något jag var ytterst tacksam för. Nu utspann sig samtal mellan Linn och Elsemarie och mej . Resultatet blev att Linn skulle skicka själva handväöskan med dess innehåll pr post till Örebro. Alla mina barn har nyckel till min lägenhet så När Sven hämtade mig vid tåget så var nyckelfrågan inget problem.
Post Nord hade denna gång lyckats bra med att förmedla den rekommenderade postpåsen till Örebro och nästa dag kunde jag gå till affären om hörnet för att hämta den. Nu for teaterapan i mig och jag tänkte att min legitimation finns ju i den rekade försändelsen så kanske skulle jag få ut försändelsen, öppna den och visa legitimation. Något inom mig sa att jag borde ta passet med! Utifall!
Jo jag sa att mitt leg ligger i påsen jag skulle hämta och föreslog att vi kunde öppna den så kunde hon få se! Nej, se det gick inte! Hade jag inte något annat som var giltigt? Jag tog nöjd och glad över att det funkade som vi önskar upp passet och väskan var åter i min ägo.
Linn, som i början var förtvivlad över att jag åkte utan väskan, hade jag lugnat med att det skulle skrivas på Äventyrskontot. På tåget serverades jag, av Elsemarie beställd frukost och en vägledare satte mig på tåget mot Örebro! Nu ringde jag till Linn och berättade hur snabbt jag hade fått väskan. Och så var vi alla glada och vi tackade Gud för att jag hade iPhone i fickan så vi kunde konversera under färden.
Värre var när jag när Sven och Kerstin var små och jag kom med tåg från Stockholm där vi hälsat på hos farfar och farmor och skulle ta ett par dagars påhälsning hos IngaMaj och Sune i Tidan på vår färd mot Kil. Uppehållet i Tidan var kort och jag varseblev ej att vi var där förrän någon ropade Tidan. och jag hann ej av tåget. IngaMaj stod och såg tåget rulla vidare,. Vi vinkade åt varandra! Sven och Kerstin, två och fyra år gamla, hungriga , kissnödiga och trötta fick åka med sin lika trötta mamma till Väringe, ett ortsnamn jag aldrig kommer att glömma! Jag vill minnas att jag köpte ny biljett till Tidan och när vi kom dit stod moster IngaMaj där igen efter att ha varit hemma och kokat kräm som vi fick till efterrätt! Ja se det var ett äventyr
I kväll har jag varit inne hos mina fina, goa grannar och ätit varm macka ocg fått se hur de totalrenoverat den trea jag först tänkte köpa. Så mycket arbete och pengar de lagt ned och så fint med allt nytt in i minsta detalj.
Jag är så nöjd med min tvåa, som var nyrenoverad när jag flyttade in och jag slapp hantverkakare
I dag har Kristin varit här och ätit lunch, Roligt med barnbarnskontakten.
Nu ska jag sova och säger GODNATT till er alla mina vänner! Gud är god och jag är så tacksam för att ha den kontakten!
tisdag 11 december 2018
Torsdag 6 december tills i dag Tisdag 11 december. 2018
Sådärja, nu har jag att ta tag i må jag säga!I min förra blogg den 5 december skrev jag att jag skulle ta datorn med mig när jag nästa dag skulle åka till Linn och Jesper i Växjö.
Det gjorde jag inte! Alltså tog datorn med. Därför så är det som det är nu.
Det blir ej lätt att sammanfatta dessa äventyrsdagar utan att trötta ut mina läsare. Men försöka duger!
(Nu ringer det på dörren. Då öppnar inte jag! Den som vill komma in måste ringa först när klockan är så mycket)
Jag hämtades av Sven som gick med mig till tåget. Beställt biljett hade Elsemarie gjort och den fanns på min iPhone. Sven hade också skrivit ut den på papper.
En klok väninna skrev att jag borde väl ändå kunna få Riksfärdtjänst. Jodå, visst hade jag fått det om jag skickat in ansökan i tid men jag har ju den där vanan att ta en dag i taget och har svårt med planering i förväg. Konsekvenserna får jag stå för!
I mjölby hämtades jag av beställd ledsagare, som förde mig till Väntsalen. Eftersom det tåg som startade i Stockholm för resa till Malmö var en timme försenat redan från start ropades i högtalarna ut att resenärerna kunde gå in i Pressbyråns kiosk för att få kaffe och en bulle så folk "strömmade" dit. Jag insåg att det fanns risk för köbildning. Något jag inte gillar så jag väntade ut dem och när jag kom dit hade det nyss hämtats nya bullar från frysen och de var nu inne i ugnen för att gräddas. Med en stor nygräddad bulle (jag avböjde kaffe) i en påse som jag fick med mig sedan bulle och min iPhone haft viss kontakt för att SJ via min biljett skulle debiteras för bullen stoppade jag bullpåsen i väskan så länge. Min LEDSAGARE hade frågat mej om det var OK att han kom tillbaka när det försenade tåget skulle anlända från Stockholm.
Ledsagaren kom, tåget likaså. Han var både läskunnig och hade inga synproblem så jag kom på tåget
med och så bar det iväg mot Alvesta. För att slippa tågbyte där skulle Linn med bil och hämta mig. Försening av tåg och annat kom som meddelande till Elsemarie som beställt biljetten och hon vidarebefordrade till de berörda, som åtagit sig mitt fall. Alltså kom Linn till tåget utan att behöva vänta där. Så anlände vi till dukat bord, sängen bäddad och jag fick,som jag brukar, dra ut på tiden, så jag ej kom i säng för tidigt.Så har det alltid varit.
Fredagen var arbetsdag. Linn bor nära sitt jobb och kom och hämtade mig vid 10tiden till kafferasten tillsammans med tre anställda, Senare på dagen kom några boende i närheten och åt lunch tillsammans. På lördagen kom Elsemarie och Lasse från Göteborg. Hade fått punka och fått det lagat på plats av bärgningsbilen. Besök av ett par vänner, som jag ej träffat tidigare. men som jag hoppas få träffa fler gånger!
Söndagen var det julmarknad på Linns jobb. Så mysigt att de gamla i när bebyggelsen kunde komma dit och handla närproducerat och annat. De pepparkakor som vi bjöds på till glöggen var de godaste jag ätit så jag får nog bli återförsäljare av dem.
På måndagens morgon började ett nytt äventyr.
Kanske jag ska ta det i morgon i stället. Någon sa till mej i går att jag borde skriva på morgonen och inte vänta till kvällen. Ska försöka!
Jag får mer och mer problem med min syn, vilket gör att det blir svårt med mångt och mycket. Det har gått fort med försämringen men nu har jag tid för någon slags operation med laser på fredag.
Det där som har med sjukvård att göra har aldrig varit intressant för mig och är det inte nu heller men naturligtvis är jag tacksam för hjälp jag kan få.
Bed gärna att allt går bra och att synen förbättras, om möjligt! Gud kan göra mer än vi kan bedja eller tänka, står det i Bibeln och jag vet att han är med varje steg och han har sagt:"Var inte rädd " Nu har jag samma ögonläkare hela tiden framöver och det är jag tacksam för. Jag sa att jag önskat att få behålla den läkare jag fick från början och hon sa att jag får behålla henne så länge jag vill. Det kändes tryggt.
Nu tar jag kväll och ser fram emot en ny intressant dag! Sov gott, mina vänner!
Det gjorde jag inte! Alltså tog datorn med. Därför så är det som det är nu.
Det blir ej lätt att sammanfatta dessa äventyrsdagar utan att trötta ut mina läsare. Men försöka duger!
(Nu ringer det på dörren. Då öppnar inte jag! Den som vill komma in måste ringa först när klockan är så mycket)
Jag hämtades av Sven som gick med mig till tåget. Beställt biljett hade Elsemarie gjort och den fanns på min iPhone. Sven hade också skrivit ut den på papper.
En klok väninna skrev att jag borde väl ändå kunna få Riksfärdtjänst. Jodå, visst hade jag fått det om jag skickat in ansökan i tid men jag har ju den där vanan att ta en dag i taget och har svårt med planering i förväg. Konsekvenserna får jag stå för!
I mjölby hämtades jag av beställd ledsagare, som förde mig till Väntsalen. Eftersom det tåg som startade i Stockholm för resa till Malmö var en timme försenat redan från start ropades i högtalarna ut att resenärerna kunde gå in i Pressbyråns kiosk för att få kaffe och en bulle så folk "strömmade" dit. Jag insåg att det fanns risk för köbildning. Något jag inte gillar så jag väntade ut dem och när jag kom dit hade det nyss hämtats nya bullar från frysen och de var nu inne i ugnen för att gräddas. Med en stor nygräddad bulle (jag avböjde kaffe) i en påse som jag fick med mig sedan bulle och min iPhone haft viss kontakt för att SJ via min biljett skulle debiteras för bullen stoppade jag bullpåsen i väskan så länge. Min LEDSAGARE hade frågat mej om det var OK att han kom tillbaka när det försenade tåget skulle anlända från Stockholm.
Ledsagaren kom, tåget likaså. Han var både läskunnig och hade inga synproblem så jag kom på tåget
med och så bar det iväg mot Alvesta. För att slippa tågbyte där skulle Linn med bil och hämta mig. Försening av tåg och annat kom som meddelande till Elsemarie som beställt biljetten och hon vidarebefordrade till de berörda, som åtagit sig mitt fall. Alltså kom Linn till tåget utan att behöva vänta där. Så anlände vi till dukat bord, sängen bäddad och jag fick,som jag brukar, dra ut på tiden, så jag ej kom i säng för tidigt.Så har det alltid varit.
Fredagen var arbetsdag. Linn bor nära sitt jobb och kom och hämtade mig vid 10tiden till kafferasten tillsammans med tre anställda, Senare på dagen kom några boende i närheten och åt lunch tillsammans. På lördagen kom Elsemarie och Lasse från Göteborg. Hade fått punka och fått det lagat på plats av bärgningsbilen. Besök av ett par vänner, som jag ej träffat tidigare. men som jag hoppas få träffa fler gånger!
Söndagen var det julmarknad på Linns jobb. Så mysigt att de gamla i när bebyggelsen kunde komma dit och handla närproducerat och annat. De pepparkakor som vi bjöds på till glöggen var de godaste jag ätit så jag får nog bli återförsäljare av dem.
På måndagens morgon började ett nytt äventyr.
Kanske jag ska ta det i morgon i stället. Någon sa till mej i går att jag borde skriva på morgonen och inte vänta till kvällen. Ska försöka!
Jag får mer och mer problem med min syn, vilket gör att det blir svårt med mångt och mycket. Det har gått fort med försämringen men nu har jag tid för någon slags operation med laser på fredag.
Det där som har med sjukvård att göra har aldrig varit intressant för mig och är det inte nu heller men naturligtvis är jag tacksam för hjälp jag kan få.
Bed gärna att allt går bra och att synen förbättras, om möjligt! Gud kan göra mer än vi kan bedja eller tänka, står det i Bibeln och jag vet att han är med varje steg och han har sagt:"Var inte rädd " Nu har jag samma ögonläkare hela tiden framöver och det är jag tacksam för. Jag sa att jag önskat att få behålla den läkare jag fick från början och hon sa att jag får behålla henne så länge jag vill. Det kändes tryggt.
Nu tar jag kväll och ser fram emot en ny intressant dag! Sov gott, mina vänner!
onsdag 5 december 2018
Onsdag 5 december 2018. Lite mer om gårdagen!
Gårdagen blev en smula omtumlande. Att tillsammans med ett par vänner besöka en familj med små barn vetande att de mist en av föräldrarna gjorde mig så ont.
Kanske var det skräcken från barndomen då jag ständigt bar på en oro för att mamma skulle dö, som kom över mig när jag såg de små vackra barnen som får växa upp utan sin pappa!
Jag har aldrig träffat honom.
Mina vänner hade lagat mat så vi åt tillsammans med den lilla familjen.
Den unga mamman grät när hon öppnade kuvertet med pengarna. Naturligtvis kommer hon att få bidrag men det är ju avpassat till utgifter för det mest viktiga och det är snart jul! Ett litet extra bidrag, som Gud hade sparat, på sitt sätt, till den här dagen då slantarna betydde så mycket var mer än välkommet, det förstod vi. Att jag fick vetskap om det hår samtidigt som jag på banken hade uppmärksammats på de där små autosparade summorna under lång tid hade växt och blivit bortglömda men nu blev till en uppmuntran mitt i allt
Jag sa till den unga mamman att Gud har ej glömt dem !
Mina vänner känner bättre än jag till familjen och kommer att hålla kontakten.med dem!
Det är så roligt att se hur Gud, som det står i Bibeln, psalm 23, leder oss på rätta vägar"!
Jag vet att det är många som fått uppleva större saker än det jag berättat om och vi tackar honom för allt.! Ni som läser det här, bed gärna till Gud för familjen!
I morgon beger jag mig ut på resa några dagar men tar med mig datorn .
Nu är det Växjö som står på tur! Med min allt sämre syn får jag passa på att se mig omkring och glädjas åt att jag får hjälp med allt från att packa resväskan,
beställa biljett, transport till tåget, hos SJ beställd hjälp vid tågbyte. Nästa tågbyte ska jag hämtas med bil av barnbarnet så blir det bara ETT byte.
Vilken omsorg de visar mig, mina barn! Jag är så tacksam.I dag har Kristin varit här så vi åt lunch tillsammans! Senare kom Tobias för att hälsa på en stund,
Nu är det kväll och jag ska erkänna att jag har resfeber, Det spelar ingen större roll hur långt jag ska resa. Den där resfebern kommer som ett brev på posten. Kanske att mina barns vetskap om detta gör att de lägger allt som tänkas kan till rätta för mig inför resor då de inte själva är med som reseledare!
Nu är det dags att sova så det ska jag göra nu Natti mina vänner!
Kanske var det skräcken från barndomen då jag ständigt bar på en oro för att mamma skulle dö, som kom över mig när jag såg de små vackra barnen som får växa upp utan sin pappa!
Jag har aldrig träffat honom.
Mina vänner hade lagat mat så vi åt tillsammans med den lilla familjen.
Den unga mamman grät när hon öppnade kuvertet med pengarna. Naturligtvis kommer hon att få bidrag men det är ju avpassat till utgifter för det mest viktiga och det är snart jul! Ett litet extra bidrag, som Gud hade sparat, på sitt sätt, till den här dagen då slantarna betydde så mycket var mer än välkommet, det förstod vi. Att jag fick vetskap om det hår samtidigt som jag på banken hade uppmärksammats på de där små autosparade summorna under lång tid hade växt och blivit bortglömda men nu blev till en uppmuntran mitt i allt
Jag sa till den unga mamman att Gud har ej glömt dem !
Mina vänner känner bättre än jag till familjen och kommer att hålla kontakten.med dem!
Det är så roligt att se hur Gud, som det står i Bibeln, psalm 23, leder oss på rätta vägar"!
Jag vet att det är många som fått uppleva större saker än det jag berättat om och vi tackar honom för allt.! Ni som läser det här, bed gärna till Gud för familjen!
I morgon beger jag mig ut på resa några dagar men tar med mig datorn .
Nu är det Växjö som står på tur! Med min allt sämre syn får jag passa på att se mig omkring och glädjas åt att jag får hjälp med allt från att packa resväskan,
beställa biljett, transport till tåget, hos SJ beställd hjälp vid tågbyte. Nästa tågbyte ska jag hämtas med bil av barnbarnet så blir det bara ETT byte.
Vilken omsorg de visar mig, mina barn! Jag är så tacksam.I dag har Kristin varit här så vi åt lunch tillsammans! Senare kom Tobias för att hälsa på en stund,
Nu är det kväll och jag ska erkänna att jag har resfeber, Det spelar ingen större roll hur långt jag ska resa. Den där resfebern kommer som ett brev på posten. Kanske att mina barns vetskap om detta gör att de lägger allt som tänkas kan till rätta för mig inför resor då de inte själva är med som reseledare!
Nu är det dags att sova så det ska jag göra nu Natti mina vänner!
måndag 3 december 2018
Måndag 3 december 2018.!Mörk decemberdag!!
Så var jag åter ensam i stugan! Det känns lite vemodigt dagen efter att vi sagt adjö och jag fattat hur det är. Att Elsemarie på sin resa in till Göteborg varje morgon ringer sin gamla mamma är lika säkert som när Georg varje morgon ringde. Det är en bra start på dagen.
Dagen har varit så dyster som bara en decemberdag kan bli!Jag ville helst sova hela dagen.
"DISCIPLIN Ruth" hojtade jag och vågade inte annat än att lyda.
Tågade ut i duggregnet utan paraply men med huva på jackan!
Nu ska jag berätta det som jag nämnde om att jag ej hann med i går. På grund av att mina ögon ville ha vila!
För någon vecka sedan var jag på banken! Blev uppmärksammad på att jag hade ett konto som kallades Sociala kontot. Av någon anledning hade jag inte rört detta på ganska lång tid.
Det är flera år sedan vi öppnade detta konto och har till det automatöverfört en liten summa varje månad Öronmärkta pengar för att ha till någon som är i behov av en slant. Enligt min devis;"Ge hjälpen NÄR den behövs, DÄR den behövs . Under årens lopp har en och annan mindre slant använts just så.
Jag fick veta att några tusen fanns . Konstigt att jag glömt dessa tänkte jag!
Gud och jag konverserar med varandra om än det ena och än det andra. Tydligen hade Gud inte glömt att pengarna fanns! Nästa dag får jag höra talas om ett ömmande fall där pengabristen var akut.
Självklart förstod jag att Guds hand var med i det hela.
Jo Gud hade kunnat hjälpa på annat sätt men han använder sina barn att gå hans ärenden! Hur många gånger jag , och många med mig; har fått vara med om att samarbeta med Gud på många olika sätt!
Både ekonomiskt och genom annan hjälp! Jag gick alltså till banken. Tog ut en liten summa som jag visste skulle behövas. Banktjänstemannen var densamma som hade gjort mig uppmärksam på "Sociala kontot" så han visste om vad jag skulle ha dem till. Jag berättade nu att jag fått veta att pengar behövdes akut och att jag förstod att Gud ville ha det så.
Spontant sa jag:" Tror DU på GUD?" Nja, lite halvt", blev svaret.
"Men o, då har du ju inget roligt", utropade jag och måste skratta åt mig själv!
Att Jag råkat glömma mitt "Sociala konto" var faktiskt rätt intressant ! Nu kunde jag hjälpa på två håll! Jo jag vet att för den som har väldigt mycket pengar kan det jag berättat verka löjligt men för den som INTE har kan det betyda att livet , i alla fall tillfälligt, vänder!
Jag har i tidigare blogg berättat om min egen fattiga uppväxt och hur vi fick hjälp av människor som Gud skickade till oss! Sådant sätter spår. Nu har jag allt jag behöver , min familj likaså. Ärligt talat så får jag både pengar, matkassar och annat av mina fantastiskt generösa barn!!
Gud är så god och har personlig omsorg om oss! Att få och att ge. Det hör ihop! Att se hur glad en människa blir av att ett bekymmer försvinner, gör både givare och mottagare en enorm glädje förutom glädjen i Himlen! Natti, Natti!
Jag citerar igen den lilla kören:" Tro, tro blott, mitt barn! Jag är med var dag!" Vi har blivit uppmanade att be till Gud och HAN sviker aldrig!
När jag i grådiset kom hem från stan ringde ett barnbarn och gjorde mig glad. Natti, Natti, mina vänner! "Lova Herren min själ och förgät ej vad gott han dej gjort!" AMEN!
Dagen har varit så dyster som bara en decemberdag kan bli!Jag ville helst sova hela dagen.
"DISCIPLIN Ruth" hojtade jag och vågade inte annat än att lyda.
Tågade ut i duggregnet utan paraply men med huva på jackan!
Nu ska jag berätta det som jag nämnde om att jag ej hann med i går. På grund av att mina ögon ville ha vila!
För någon vecka sedan var jag på banken! Blev uppmärksammad på att jag hade ett konto som kallades Sociala kontot. Av någon anledning hade jag inte rört detta på ganska lång tid.
Det är flera år sedan vi öppnade detta konto och har till det automatöverfört en liten summa varje månad Öronmärkta pengar för att ha till någon som är i behov av en slant. Enligt min devis;"Ge hjälpen NÄR den behövs, DÄR den behövs . Under årens lopp har en och annan mindre slant använts just så.
Jag fick veta att några tusen fanns . Konstigt att jag glömt dessa tänkte jag!
Gud och jag konverserar med varandra om än det ena och än det andra. Tydligen hade Gud inte glömt att pengarna fanns! Nästa dag får jag höra talas om ett ömmande fall där pengabristen var akut.
Självklart förstod jag att Guds hand var med i det hela.
Jo Gud hade kunnat hjälpa på annat sätt men han använder sina barn att gå hans ärenden! Hur många gånger jag , och många med mig; har fått vara med om att samarbeta med Gud på många olika sätt!
Både ekonomiskt och genom annan hjälp! Jag gick alltså till banken. Tog ut en liten summa som jag visste skulle behövas. Banktjänstemannen var densamma som hade gjort mig uppmärksam på "Sociala kontot" så han visste om vad jag skulle ha dem till. Jag berättade nu att jag fått veta att pengar behövdes akut och att jag förstod att Gud ville ha det så.
Spontant sa jag:" Tror DU på GUD?" Nja, lite halvt", blev svaret.
"Men o, då har du ju inget roligt", utropade jag och måste skratta åt mig själv!
Att Jag råkat glömma mitt "Sociala konto" var faktiskt rätt intressant ! Nu kunde jag hjälpa på två håll! Jo jag vet att för den som har väldigt mycket pengar kan det jag berättat verka löjligt men för den som INTE har kan det betyda att livet , i alla fall tillfälligt, vänder!
Jag har i tidigare blogg berättat om min egen fattiga uppväxt och hur vi fick hjälp av människor som Gud skickade till oss! Sådant sätter spår. Nu har jag allt jag behöver , min familj likaså. Ärligt talat så får jag både pengar, matkassar och annat av mina fantastiskt generösa barn!!
Gud är så god och har personlig omsorg om oss! Att få och att ge. Det hör ihop! Att se hur glad en människa blir av att ett bekymmer försvinner, gör både givare och mottagare en enorm glädje förutom glädjen i Himlen! Natti, Natti!
Jag citerar igen den lilla kören:" Tro, tro blott, mitt barn! Jag är med var dag!" Vi har blivit uppmanade att be till Gud och HAN sviker aldrig!
När jag i grådiset kom hem från stan ringde ett barnbarn och gjorde mig glad. Natti, Natti, mina vänner! "Lova Herren min själ och förgät ej vad gott han dej gjort!" AMEN!
söndag 2 december 2018
Söndag 2 december 2018..Att mötas och skiljas är livets gång. Att skiljas och mötas är hoppets sång."."
Jo visst är det lite ledsamt när de åker iväg
Jag har under många år varit med om avsked på söndagseftermiddagar så jag har en viss rutin .
Hur många gånger jag stod och såg när Georg steg på buss nr 17 för färd till tåget, som skulle ta honomtill Stockholm och Frikyrkliga Studieförbundet med "Program Tours", där han hade sin uppgift under många år. Under vissa perioder kunde det dröja innan vi sågs. Men varje morgon , när han var i Sverige så ringde han klockan 7 och sa:" O, vad jag älskar dej."
I början, efter hans död, saknade jag de där korta samtalen som betydde så mycket för oss båda.
Nu får jag ofta samtal från barn och barnbarn.
Jag minns just nu när våra tre första barn var små och Georg arbetade som juniorsekreterare inom Örebromissionen, vilket också innebar en del resor inom Sverige.
Det ringde på telefon(nej mobil fanns ej då) och Ulla svarade i telefon där någon ville tala med Georg. "Mamma, de frågar efter pappa, var är han? "Svarade den som ringde:" Hallå! Pappa är i Kiruna." När han var på resor i Norrland kunde det dröja några veckor och telefonkontakterna blev ej så många men breven var ett gott komplement.
Nu SMSade Elsemarie förresten. "Tack för en mysig helg! Nu är vi hemma, har druckit te och ska sova! Imorgon, på väg till jobbet, ringer hon från bilen.
Det kan inte hjälpas! Jag tycker nog att det är ganska intressant att jag har fått leva länge och haft möjlighet att följa utvecklingen på vissa områden. Att jag är fullständigt omöjlig när det gäller det tekniska i tillvaron är något som jag och min familj fått lära oss att leva med.
Jag är tacksam att alla barnen ärvt den tekniska gåvan efter sin far, vilket betyder att jag ofta behöver deras kunnande. Jo jag vet att jag berättat om det här i tidigare bloggar men det föll sig naturligt att åter ta upp det!
Nu har jag ställt till det igen! Det jag i går sa att jag skulle berätta om i dag får jag nog spara till i morgon för mina ögon orkar inte mer i kväll.
Min försämrade syn vållar mig en del bekymmer och jag gråter ibland för det problemet. Jag har nu fått tid för laserbehandling om ett par veckor. Den obefintliga tekniska ådran innefattar även den medicinska varför jag har att tacksam ta emot all hjälp jag kan få . Jo jag räknar naturligtvis med Gud även om vi sjunger att "Han har ej lovat att vi skall få ha bara sol och himmel så blå! Men som vår dag är kraft skall vi få! DET har han lovat ge oss ändå.Ljus på vår vandring, hjälp i var strid! Att vara med oss, nu och ALLTID!
Med detta avslutar jag en blogg som blev som den blev! Jag återkommer i morgon med det som återstår Tacksam för en mysig dag med god lunch som hämtades på "Kolgrillen." i min närhet och som åts tillsammans med familjen Hallqvist.
Nu blir det sängen ! I morgon dricker jag mitt morgonkaffe och äter av allt gott mina fantastiska barn hade med sig till mej i går. Sov Gott, mina vänner!
Jag har under många år varit med om avsked på söndagseftermiddagar så jag har en viss rutin .
Hur många gånger jag stod och såg när Georg steg på buss nr 17 för färd till tåget, som skulle ta honomtill Stockholm och Frikyrkliga Studieförbundet med "Program Tours", där han hade sin uppgift under många år. Under vissa perioder kunde det dröja innan vi sågs. Men varje morgon , när han var i Sverige så ringde han klockan 7 och sa:" O, vad jag älskar dej."
I början, efter hans död, saknade jag de där korta samtalen som betydde så mycket för oss båda.
Nu får jag ofta samtal från barn och barnbarn.
Jag minns just nu när våra tre första barn var små och Georg arbetade som juniorsekreterare inom Örebromissionen, vilket också innebar en del resor inom Sverige.
Det ringde på telefon(nej mobil fanns ej då) och Ulla svarade i telefon där någon ville tala med Georg. "Mamma, de frågar efter pappa, var är han? "Svarade den som ringde:" Hallå! Pappa är i Kiruna." När han var på resor i Norrland kunde det dröja några veckor och telefonkontakterna blev ej så många men breven var ett gott komplement.
Nu SMSade Elsemarie förresten. "Tack för en mysig helg! Nu är vi hemma, har druckit te och ska sova! Imorgon, på väg till jobbet, ringer hon från bilen.
Det kan inte hjälpas! Jag tycker nog att det är ganska intressant att jag har fått leva länge och haft möjlighet att följa utvecklingen på vissa områden. Att jag är fullständigt omöjlig när det gäller det tekniska i tillvaron är något som jag och min familj fått lära oss att leva med.
Jag är tacksam att alla barnen ärvt den tekniska gåvan efter sin far, vilket betyder att jag ofta behöver deras kunnande. Jo jag vet att jag berättat om det här i tidigare bloggar men det föll sig naturligt att åter ta upp det!
Nu har jag ställt till det igen! Det jag i går sa att jag skulle berätta om i dag får jag nog spara till i morgon för mina ögon orkar inte mer i kväll.
Min försämrade syn vållar mig en del bekymmer och jag gråter ibland för det problemet. Jag har nu fått tid för laserbehandling om ett par veckor. Den obefintliga tekniska ådran innefattar även den medicinska varför jag har att tacksam ta emot all hjälp jag kan få . Jo jag räknar naturligtvis med Gud även om vi sjunger att "Han har ej lovat att vi skall få ha bara sol och himmel så blå! Men som vår dag är kraft skall vi få! DET har han lovat ge oss ändå.Ljus på vår vandring, hjälp i var strid! Att vara med oss, nu och ALLTID!
Med detta avslutar jag en blogg som blev som den blev! Jag återkommer i morgon med det som återstår Tacksam för en mysig dag med god lunch som hämtades på "Kolgrillen." i min närhet och som åts tillsammans med familjen Hallqvist.
Nu blir det sängen ! I morgon dricker jag mitt morgonkaffe och äter av allt gott mina fantastiska barn hade med sig till mej i går. Sov Gott, mina vänner!
lördag 1 december 2018
Lördag 1 december 2018. Adventsfika med barnen-
Flera är i rad , på den tiden vära barnbarn var små öch då Georg levde , så samlade vi alla till julbord hemma i vårt kök , då på Eklundavägen, där vi bodde på den tiden.
Georg och jag planerade, handlade och njöt av att få träffa dem alla.
Att få dela julglädjen med en skara barnbarn var något vi verkligen gillade.
Men tiden går fort och nu är dessa barn vuxna och har egna barn och helt naturligt blir det ju så att "generation äldre" behövs inte på samma sätt.
Förra året bjöd jag på julbord på restaurang. I år valde mina barn att baka till adventsfest och bjuda här hos mej. och kom med "Förning", sa man i Småland i min barndom.
Sven och Maria, Elsemarie och Lasse, Kerstin och Ulla! Awad och Lennart upptagna med barnbarn. Så mysigt att ha dem all ha familjen runt bordet.
Att bli gammal har sina nackdelar men också vissa fördelar.
Allt sköttes av "barna": När finkopparna, som visst tål maskindisk , men som ändå d omtänksamt diskades för hand och insatta i det skåp där de hör hemma!
Så skönt för mej att inte ha huvudansvaret !
Det är roligt, och viktigt att ta vara på tillfällen då man kan träffas så här.
I kväll är Elsemarie och Lasse hos kollegor de hade under sin tid i Örebro.
I går såg jag hur Gud ordnade små detaljer i samband med besöket hos ögonläkaren och det gjorde mig så glad!
Aj då, nu ser jag att jag tagit för mycket tid med det jag skrivit. Ögonen vill sova
Alltså måste jag invänta morgondagen för att berätta det jag hade tänkt säga som avslutning. Jag ler mot den dag som kommer! Sov Gott, mina vänner!
Georg och jag planerade, handlade och njöt av att få träffa dem alla.
Att få dela julglädjen med en skara barnbarn var något vi verkligen gillade.
Men tiden går fort och nu är dessa barn vuxna och har egna barn och helt naturligt blir det ju så att "generation äldre" behövs inte på samma sätt.
Förra året bjöd jag på julbord på restaurang. I år valde mina barn att baka till adventsfest och bjuda här hos mej. och kom med "Förning", sa man i Småland i min barndom.
Sven och Maria, Elsemarie och Lasse, Kerstin och Ulla! Awad och Lennart upptagna med barnbarn. Så mysigt att ha dem all ha familjen runt bordet.
Att bli gammal har sina nackdelar men också vissa fördelar.
Allt sköttes av "barna": När finkopparna, som visst tål maskindisk , men som ändå d omtänksamt diskades för hand och insatta i det skåp där de hör hemma!
Så skönt för mej att inte ha huvudansvaret !
Det är roligt, och viktigt att ta vara på tillfällen då man kan träffas så här.
I kväll är Elsemarie och Lasse hos kollegor de hade under sin tid i Örebro.
I går såg jag hur Gud ordnade små detaljer i samband med besöket hos ögonläkaren och det gjorde mig så glad!
Aj då, nu ser jag att jag tagit för mycket tid med det jag skrivit. Ögonen vill sova
Alltså måste jag invänta morgondagen för att berätta det jag hade tänkt säga som avslutning. Jag ler mot den dag som kommer! Sov Gott, mina vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)