fredag 14 december 2018

Fredag 14 december 2018. En liten blogg om en intressant dag med konsekvenser!

Klockan tio var jag klar Hade lagt långbyxorna under en lampa för att kolla . Jo de var rena.
Hade jag gjort likadant med den svarta jackan hade det varit ett klokt beslut. När jag satt mig i Svens bil på väg till Läkarstation sa Sven: "Mamma det är fläckar på din jacka men jag har våtservetter med mig så jag tar bort dem. Jag var van vid att sådant kunde hända och tog tacksamt emot erbjudandet.
Inte att undra på att äldre människor med nedsatt syn gärna håller sig hemma i säkerhet.

Den nedsatta synen gör att man blir fumlig, stjälper omkull vattenglas och annat. Spiller på sig.
Letar efter något i en låda. River omkring grejorna. Tappar saker på golvet. Tar fram en ficklampa och hittar grejen man tappat. Ibland.
Står vid ytterdörren och säger:" Pengar, nycklar, käppen, telefon, ficklampan.
Sedan  tar man rullatorn och ger sig iväg.

Är rädd för att gå över gatan. Är det mycket trafik står man en stund vid trottoarkanten innan man ropar : "Hallå, skulle du vilja hjälpa mig över gatan, för jag ser lite dåligt." Så kommer man tryggt över gatan. Folk är hjälpsamma!

Man kommer in i affären. Ser inte prislappen om den sitter för högt. Ber om hjälp och får det.
Jo jag är så glad att huvudet funkar rätt bra! Det ersätter en hel del av de där andra små åldersbetingade  irritationsmomenten.  De flesta har ju alla sinnen i behåll och de flesta tar sig tid med att hjälpa en senfärdig gammal dam!

Dagen i dag började jag med kaffe och två lussekatter. Linn skickade sms:"Glad Lucia"! Av detta vaknade jag så jag hann se en del av Luciafirandet på TV.
I god tid kom Sven och jag till doktorn. Förra gången var Elsemarie med mig och både doktorn och hon blev glada av att se varandra eftersom de sjungit i samma kör för några år sedan.
Sven var körledare på den tiden så doktorn och han var gamla bekanta.

Så utfördes operationen sedan vi blivit väl informerade om hur det hela skulle gå till.
Det jag inte begriper har jag inget behov av att få veta så därför är det bra att ha någon i sällskap som kan ta in det för mig ogripbara. Allt gjordes grundligt förstod jag och inte gjorde det ont heller så jag  satt stilla tills jag snart hörde att det var klart och att jag skulle få återkallelse om en tid.

Tänka sig! Nu var det gjort och jag fick mina två önskningar uppfyllda. Kvinnlig läkare och en läkare som jag skulle få behålla i fortsättningen.   Dessutom en körkamrat till Sven och Elsemarie.

Nöjd och glad kom jag hem. Satte mig i fåtöljen för att fika. Sov emellanåt.
Gick framåt kvällen ut i köket för att ta lite mat även om jag inte var hungrig.
Men hjälp, så ljust det var! Och vilka starka lampor! Jag hade önskat starkare lampor i köket.

När jag upptäckte hur snabbt min syn på det friska ögat försämrades så det gick ungefär att jämföra med det skadade vad gäller synskärpan så fick jag problem med att läsa min Bibel utan förstoringsglas. Jag nöjde mig med att högt, utantill läsa psalm 23  som jag uppmanar mina barnbarn att lära sig. Bibeln hade jag bara besvär av. Kom ihåg hur vår mamma sa till oss barn att det skulle komma tider då människor ska söka Guds Ord men inte finna det.

Elsemarie ringde från Göteborg för att höra hur jag mådde. Jag sa, till hennes förtjusning, att det blivit så ljust i köket. "Vänta i telefon så ska jag leta efter Bibeln och se om jag kan läsa, sa jag.
Slog upp Bibeln på måfå. Kom in i Hesekiel (en bok i Gamla Testamentet) och läste flera rader.
Vilken lycka! Visst finns det biblar med stora bokstäver men den som har haft samma bibel i många år vill helst inte byta! Inte jag, i alla fall! Nu kan jag läsa med bara glasögon och utan förstoringsglas.

Så var allt gott och väl men vad nu? Fläckar på golven, som inte fanns där i morse! Och ingen hade varit inne i huset under min bortavaro!

Nu tackar jag Gud av hela mitt hjärta och jag tror att många har bedit för mej för jag berättade ju i går att jag var nervös. Att jag gjort det en gång tidigare men då i annan miljö, hade jag inget minne av i dag!

Så tacksam jag är mot både Gud och människor för att jag nu fått förbättrad syn och inte försämrad, som jag så många gånger berättat om.

Jag minns vår vän Sigvard Unge i Immanuelskyrkan när han blivit starropererad hur han sa att "man blir så glad när man åter kan se så man vill ta dem alla i famn och krama dem" Det är nu många år sedan och han är hemma hos Gud men i dag blev jag påmind om hans ord. I dag gällde det s.k."efterstarr"!

Nu ska jag gå till nattens vila. I dag har det inom mig sjungit en gammal sång: "Och jag vilar, trygg jag vilar uti skuggan av hans hand". Gud är så god och han gav mig frid och sa till mej i morse:" Var inte rädd, för jag är med dig!" Jag älskar att höra honom säga så!  Tänk att han bryr sig om varenda liten människa, som VILL ha hans sällskap.

Sov Gott, mina vänner! Tack för förbön och tacka Gud med mig för att synen märkbart har förbättrats och trycket hade gått ner, AMEN!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar