söndag 16 december 2018

Söndag 16 december 2018! Älskar att träffa dem!

Att efter morgonkaffe med två av Svens goda lussekatter , som fanns i flera plastpåsar i min frys, bli hämtad av sonhustrun till födelsedagskalas för 9-årsfirande av barnbarnsbarn med kaffekalas en söndags förmiddag hör till överraskningarna!
I dag firades Aline, Lydias och Bernards dotter och tänk så tursamt att just i dag fanns kusinerna från Stockholm med sina föräldrar hos Sven och Maria. Om man bor långt ifrån varandra så blir det ej så ofta man lyckas få till att fira födelsedagar tillsammans.
Nu fick de ha roligt tillsammans de fem kusinerna!

Jag hade ännu en träff i dag och hämtades av Tobias till julbak och godistillverkning tillsammans med Carros mamma, mormor, farfar och farmor, vilka jag inte tidigare träffat. Nästa träff bör bli hos mej!
I Tobias bil fick jag skjuts hem! Det finns så många fina människor, som jag får tillfälle att träffa på grund av mina barnbarn och deras relationer!

I dag är det lättare att skriva blogg för bokstäverna på datorn har blivit större och runt dem har det blivit ljusare.

I morse var det bekymmersamt när jag möttes av en svart iPhone. Jag bad Gud om hjälp men den var lika svart ändå. Jag påminde Gud om att han ju har änglar som många gånger i osynlig skepnad har kommit till min hjälp men Gud sa ingenting. Då tog jag min strejkande iPhone plus den gamla (utan simkort stod det) och två sladdar, stoppade dem i väskan och tog med till Hovsta där jag överlämnade dem till Martin. Fanns någon räddning? Så klart det fanns! Alltid finns det någon som kan rycka in eftersom jag är urdålig på att omfatta det digitala! Det måste tryckas länge på två knappar samtidigt fick jag lära mig. Och SE! Nu hände något och iPhone fungerade återigen! Tack gode Gud sa jag och
stoppade den viktiga telefonen i väskan.

Ge upp kan jag inte göra för det är Gud som skickat in mig i denna djungel och han sviker aldrig så det finns alltid änglar till min hjälp när jag behöver dem! Gud har allt under kontroll och vi vet var vi har varandra, Gud och jag! Det är så roligt och bra!

Jag har fina foton från dagen, men eftersom jag är lite nervös i kväll också, för att jag i morgon förmiddag ska hämtas av Kerstin till Vårdcentralen dit jag är kallad, så skickar jag dessa en annan dag, Ska jag vara ärlig så behöver jag nog lite hjälp också med denna manöver. Bättre då att vänta än att i ett nervöst läge försöka mig på något jag inte kan!

Jag har ju två läkare i familjen och i dag pratade jag med en av dem och hon vet att jag inte gillar att "gå till läkarmottagningar"!
Vanemänniska, som jag är så är jag dock innerligt tacksam för min läkare Åsa på Vårdcentralen. I många år har jag haft glädjen att ha henne som min läkare!
 Likaså tandläkaren! SÅ många år! Hårfrisörskan också och nu har jag också fått en ögonläkare, som jag får "behålla"! Alla är de så bra och jag trivs så bra med dem.
Att jag inte gillar det där med fysiska åkommor och till dem relaterade läkarbesök är medfött och en annan historia.  Nu känner jag mig trygg med alla dessa fina människor! Jag är beroende av samtliga och är oerhört tacksam för dem! 

Så nöjd jag är. Dessutom barn och barnbarn som alltid finns för mig med allt jag behöver hjälp med! Jag tackar Gud för allihop. Synliga och osynliga änglar!

För att vara i form i morgon,  när det planerade läkarbesöket på min vanliga Vårdcentral, som jag fick behålla fast jag flyttade lite längre från den, ska äga rum så finner jag det bäst att härmed avsluta mitt skrivande i kväll.
Kanske ska jag efter hemkomsten i morgon ta itu med att baka jullimpor av deg  med hackade pomeransskal, svagdricka till degspad och grovt rågmjöl. Brukar ge barnen var sin sådan limpa till jul. Vet ej om de tycker lika mycket om dem som jag gör men traditioner ska man vara rädd om!!!

GodNatt mina vänner! Sov Gott! Herren är vår herde! Oss skall intet fattas! PS.23!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar