söndag 31 juli 2016

Fredag 29, lördag 30, söndag 31 juli 2016. Så kom han till slut, Filip!Livet med datorn återgår till det normala. Härligt.!


Att ha ett barnbarn som studerar data på Chalmers i Göteborg skänker en viss trygghet åt en mormor, som ej har så mycket medfött av den sortens kunskap. Och som dessutom är tröglärd.
I dag är det söndag. Jag hade sett TVgudstjänsten och skickat iväg Alfons från rabarbern för att göra sitt jobb med gräsmattan. Han stannar ibland vid rabarbern för att skoja lite med mej. Men jag ser honom från mitt köksfönster. Jag blir blir alltid lika varm i hjärtat när jag ser honom. SÅ mycket nytta och glädje jag haft av denna present från mina snälla barn.

Efter detta kom så det efterlängtade besöket av Filip.  Jag ställde datorn framför honom och frågade:" Finns det hopp eller?"
 Nu ville jag veta hur jag kommer ur vissa problem. "Jag tror vi har pratat om det här pr telefon tidigare", sa han. "Jasså då! Det har jag glömt."
Nu visste jag vad jag skulle göra. Fram med papper och penna.  Det är för mej enda sättet att lära sådant jag ej med mitt sunda förnuft begriper.
"OM det blir för stort, tryck och håll nere x medan du trycker på y! OM" osv. Han använde sig av samma uttryck som sin pappa. "Learning by doing!" Så jag gjorde som Filip sa och antecknade utförligt på mitt papper.  När vi kom till "statistik", som jag tidigare klarat, men inte sedan vi blev osams , datorn och jag, så sa Filip:"Jag ska förenkla det här åt dej". Minsann, så bra! Nu behöver jag bara en enda knapp, tidigare tre olika grepp för den detaljen.

Nu kan jag åter använda datorn när jag bloggar och vi kunde dricka kaffe och prata om allt möjligt.
Vi har alltid så fina pratstunder när vi träffas här hemma eller pr telefon. Han lyssnar tålmodigt, varje gång, till små historier från hans barndom. Historier som jag aldrig tröttnar på att berätta!



Lasse och Elsemarie är på väg hem från Växjö och beräknas vara hemma ett par timmar innan Filip tar tåget mot Göteborg.
Halva söndagen återstår ännu men det här får vara allt om denna dag.

Nu några ord om de två dagarna innan denna.
Fredag. IngaMaj kommit hem från USÖ. Ska nu få mera hjälp både på dagen och på natten.
Lördag. Jag plockar lite hallon. Tar med dessa samt några bullar och går till min syster. På vägen dit går jag och tänker på hur snabbt livet går. Att vi nu är fyra åldrande syskon. Lyckligtvis har vi våra hjärnkontor fortfarande i funktion. Något som är ett stort ämne till tacksägelse.  Tror att det är den del av hälsan som jag uppskattar mest av allt. Sedan att någon hör eller ser bättre eller har lite ont här och där, får man ta som det är.  Sånt är livet! Gud är så god! Tänk att vi fick växa upp i ett hem där  Gud fanns med i vardagen. Vilken tillgång!

Nu fick jag samtal från Linn i Växjö. Hon är nöjd med att vara där igen och ser framtiden an med tillförsikt, som det heter. Hade fått sin första lön och hyran var betald. " Första gången sedan i oktober som jag ej bekymrar mig för ekonomin", sa hon . Kan förstå den känslan. Man vill klara sig själv.
Nu ska jag titta till Alfons och sedan plocka några hallon. Det blåser ute, fast varma vindar!
Än är det inte dags att sova men när tiden är inne så gör det och då önskar jag er  GOD NATT och SOV GOTT!























torsdag 28 juli 2016

Onsdag 27, torsdag 28 juli 2016. Besök i Katrineholm, två dagar medvackert väder! Inte illa!

Om jag inte tyckte så mycket om att blogga skulle jag ställa undan datorn. VI är ej överens kan jag säga! I kväll kommer Filip till stan. Möjligen avlägger han ett besök hos sin mormor i morgon så vi kan diskutera datorns framtid.
Som sagt så gillar jag att blogga och då har jag inget val. Enda sättet är att ta till Paddan,igen. Den kan ej visa statistik, som datorn gör så jag vet ej nu hur många som tittar varje dag. " Är det viktigt" frågade min syster en gång. Nja, kanske inte så viktigt men ganska kul att se dag efter dag.

I dag har jag varit på visit hos min Hårfrisörska. Mina snälla barn unnar mig denna lyx och jag är så tacksam för att de gör det. Så bekvämt för mej! Hon är dessutom billig och SÅ kunnig. Den bästa Hårfrisörska jag nånsin haft.

I övrigt har jag fikat på altan, sovit i hammocken. fått sms att Else-Marie och Lasse kommit fram till Malmö. Linn har kört några varv med släpkärra och tillsammans med Sebastian flyttat alla saker och möbler så nu skulle föräldrarna med medhavda verktyg kolla så att allt är OK efter det knappa år de bott i sin bostadsrätt. Nu blir det hyreslägenhet i Växjö och lite längre från havet men de är SÅ nöjda.

I kväll är det Växjö som gäller. Jag är glad över att jag hann med ett besök, mycket mysigt sådant, i Malmö. Nu blir det kul att komma till Växjö igen. De småländska ränderna går aldrig ur.

I går, onsdag fick jag följa med till Lasses mamma, som,efter en stroke för några månader sedan,befinner sig på ett sjukhem i Katrineholm. Hon blev förlamad i vänster sida och kan inte använda sin vänstra hand. Jag är så tacksam för att jag fick träffa henne. Kanske minns hon ej i dag att vi var där men hon njöt av vårt besök med kaffe och Budapestrulle de timmar vi fick ha tillsammans.Så klart svårt för Lasse att se sin fina mamma så dålig. Så skört livet är och så fort allt kan ändras från en dag till den andra.

Farmor AnnaMaria och jag växte upp på 30-talet, bara två mil från varandra. Hon i Oskarshamn, jag i Figeholm. När Else-Marie och Lasse "blev ihop" så var det roligt för oss att med vår bakgrund träffas.

I går gällde det att plocka fram sådant som kunde väcka minnen till liv.
Det gjorde vi, med besked. Pratade om Baptistkyrkan där hennes pappa var pastor, om juniorläger i Brevik där hon var med gänget från Oskarshamn och vi Figeholmare gick dit om kvällarna för att höra dem sjunga och titta på alla små tälten. Spännande värre! Dricka lägerchoklad ( lägerchoklad är något extra i den vägen, doften, smaken.) tillsammans med stadsbarnen. Stort!

Vi pratade om Ejnar Perssons Manufakturaffär där vi båda två kom ihåg namn på biträden. Jag kan ännu minnas deras utseende och deras vänlighet.

Vid prat om Ejnar Perssons affär berättade hon skrattande om de tillfällen då han själv var med som expedit. "Nej det här är för dyrt" kunde han säga och prutade själv på sina varor.
Vi mindes också att hans personal, som tog emot buntar med tyg såg, ej med blida ögon, hur han klippte av olika stora tygbitar, satte på en lapp med stuvpris och sedan la dem i korgen där stuvarna låg. SÅ roligt för oss att minnas så mycket från den tiden. Var och en på sitt håll.

Ejnar Persson tillhörde Baptistkyrkan, så ock samtliga i personalen, som var densamma år efter år fram till pension.

Vi pratade om Stahres konditori och ytterligare ett, som AnnaMaria kom ihåg. Jag minns också men har glömt namnet. Det låg på Kråkerumsbacken.
 Elsemarie sjöng några ord på gamla sånger som AnnaMaria kunde och hon sjöng med.

Lasse och Else-Marie frågade om namn på skolor där hon jobbat, om namn på elever, även om namn på Eriks och hennes vänner. De var ett gäng i Katrineholm som ofta träffades för att äta och ibland göra bussresor tillsammans .
Lasse ringde till hennes bror, som bor på Blidö. Han kallade henne för det smeknamn hon som lillasyster hade. Nu är det bara de två kvar av de fem syskonen. Brodern har fått gåvan att ha humor mer än vi andra och fick henne att skratta ibland. Så bra att de fick tillfälle att pratas vid.

Hon är glad för hon tror att hennes syster och mamma bor i samma hus som hon och att Erik, mannen, snart kommer hem.
Men vad då, tänker jag. Hon har ju glädje av att tänka så. Då kan hon få göra det.

Att få prata med oss om sådant vi också känner till om familj och vänner kan hon ju ej få göra med personalen, hur bra de än är. Det hem där hon bor är ovanligt bra och Expressen skrev för ett par dagar sedan om två sådana hem och det ena var det där AnnaMaria bor. Berömligt!

Men visst är det sorgligt att se en pigg och levnadsglad människa förändras.
Nu är livet på den här jorden som det är, men jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Det kommer en dag då Gud har sista ordet och, genom vad Jesus gjorde genom sin död och uppståndelse, vi har allt att vinna och inget att förlora när vi tackar och tar emot. När Jesus säger " följ mej " så gör vi det och blir hans lärjungar. DÅ börjar ett nytt spännande liv tillsammans med honom. Massor av människor över hela vår jord tror detta och upplever att det är sant.

När vi kom hem i går kväll var jag så förfärligt trött. Å vad sängen var skön.
Nu hoppas jag att regnet inte faller förrän jag plockat av de röda vinbären. Jag märker av min stigande ålder genom att jag inte har samma lust för trädgård och bärplockning som jag haft tidigare år men O, så tacksam att jag ännu är på benen och att hjärnan funkar.

Önskar er alla GodNatt och så ser vi fram mot en ny dag. Gud med oss!!

tisdag 26 juli 2016

Måndag 25, tisdag 26 juli 2016. En del dagar finns inte mycket att säga om.

Måndagen så varm att jag tillbringade dagen i källaren. Hade tänkt åka till Sigtuna där Kingdom Camp började. Förstod att bäst var att stanna hemma även om det varit härligt att vara där.
Else-Marie åkte till vänner vid Vättern för att bada och umgås. Lasse, ej lika badsugen, använde dagen till nyttig sysselsättning hemma.

Jag använde tiden i källaren till att avlyssna Gudstjänsten från Smyrnakyrkan i Göteborg. Söndag 24 juli. SÅ bra!

I dag är det tisdag och jag fick spontant besök av Else-Marie. Vi fikade 11-kaffe och hon vilade i min hammock på altan en stund. Så roligt med ett litet spontant besök. När Isak levde kunde det hända att hon på ledig dag tog en promenad hit med honom. Numera blir det ej så ofta. Var och en har sitt att göra. Numera finns ju"Nätet", kära nån, och det använder vi oss av. Förstås!

I dag har jag plockat några hallon. Regnet försvann lika snabbt som det kom.
I morgon blir det färd till Katrineholm för att besöka Lasses mamma, som fortfarande är kvar på sjukhemmet.

Tog en promenad till träningen. På hemvägen tittade jag in i butiken som är närmast. Inte så bra affär direkt men bra att den ligger så nära. Jag fick i fredags en kasse med mat av olika slag, som Kerstin kom hit med. Omtänksamma barn har jag begåvats med. Roligt, så klart! Jag gör små kompletteringar i Närbutiken. I dag satt den unga tjejen med sin pappersmugg utanför. Hon fick en chokladbit och en sedel och ett varmt leende. Hon verkade nöjd med detta. Själv känner jag mej inte nöjd.

I dag har ett nytt knivdåd inträffat i Frankrike. Två män gick in i en kyrka och tog gisslan sedan de mördat prästen. Jag tror han var 86 år!! Ytterligare en person är allvarligt skadad.

För att avsluta med något bra så kan jag säga att kvällen är skön men det känns att svalare luft är på väg. Sov Gott mina kära vänner. I frid får vi gå till nattens vila. Gud är god!!

söndag 24 juli 2016

Söndag 24 juli 2016. Neej, i kväll bör man inte sova! 25 grader klockan halv elva! Det Ni! Grillfest i Hovsta i kväll!

Dagen började med inbjudan till fika på Holmgatan. Först plockade jag hallon i 40 minuter. Mer orkade jag ej i värmen. Tog med bären till fikastunden.
Fick skjuts hem för att av Anna hämtas och via Centralen där Fredrik kom med tåg från spelningar någonstans i Sverige, åka till Hovsta. Där var det dukat för 12 personer och vankades mycket god mat, som alltid! Alla barn och barnbarn hemma utom Bernard och Lydia, som med sin tre barn i går åkte till Gotland där de bor i en liten stuga på en bondgård. Som jag i alla fall uppfattat det när jag hörde det berättas.

Sven och Maria lagar alltid god mat (gör förresten alla mina barn) och har bakom huset en fin uteplats som fortsätter i en ganska stor gräsmatta.. Allt inramat med många blommor i krukor och lådor, så välskötta så man kan bara stilla beskåda härligheten.Och njuta, behållande blomprakten för sin inre syn. Jag är glad för mina rosor som kommer år efter år.

Hallonplöckning är för mej ett stort nöje. I dag var det nog lite väl varmt. Ser också att jag borde ha varit ute tidigare för att plocka. Många är redan förstörda men hädanefter ska det skördas hallon  varje dag så jag tar vara på dem. Visst är de lite maskstungna men jag plockar ur de bästa och äter eller fryser in. De sämsta gör jag saft av.

De små flickorna, Stella och Cornelia, som  var här i onsdags blev fotograferade i dag också och jag ska nu skicka detta foto. Besök fick vi av en man som heter Lars, som varit på semester och nu kom för att hämta posten som hans syster Maria och Sven samlat in under bortavaron. Han ville gärna ha sitt foto med på bloggen. Det ville de små systrarna också. Roligt med sådana svar på förfrågan. Om det ej lyckas i kväll så lovar jag att det sker i nästa blogg. Jag tror inte att jag vet hur man får med mer än ett foto i varje blogg. Hahaha! Jag är trög till att lära.

En mycket varm och trevlig dag har tagit slut och jag ska sitta en stund i mörkret på altan och få lite svalka före sänggåendet. Sov Gott kära vänner!  Gud är god och trofast!

lördag 23 juli 2016

Fredag 22, lördag 23 juli 2016.Två verkliga sommardagar!


När man blir gammal kommer en del förändringar i släptåg.  Man hör sämre, ser sämre, har svårt att hålla balansen, allt går så sakta, tröttheten gör att mycket tid går åt till att vila.
Det är roligt att läsa i Bibeln, Gamla Testamentet i Predikaren 12. Där står det om ålderdomen. Slå upp och läs om hur träffande ålderdomen beskrivs!

Alla drabbas ej vid samma ålder. I går, fredag pratade jag med min 92-åriga bror. Han har dålig syn och nedsatt hörsel men det är så roligt att höra hans pigga stämma i telefon. Han fortsätter att simma 100 meter varje dag och trivs med tillvaron. Dagen i går var dock lite sorglig. Det var då 8 år sedan has fru Karin avled. "Det är lika tomt fortfarande",sa han. Jo,jag vet!

I går kväll gick jag ut i trädgården och plockade hallon. Nog syns det att jag inte är som förr. Många bär borde ha plockats tidigare innan de förtorkat. Får bli lite bättre på att plocka varje dag. Kriget mot åkervindan har försummats i år. Så är det.

Blommorna har nu kommit i kärran i alla fall. Inte lika fin som förra året men då var jag ute i tid och det fanns gott om petunior. Nu tog jag det som fanns och det blir nog bra efterhand.

Linn och Sebastian kör i dag med släpkärra sista flyttlasset från Malmö till Växjö.
På onsdag kommer Annelie och Markus med sitt första flyttlass från Malmö till Örebro.
Båda paren verkar vara nöjda med att lämna Malmö. Att det senare paret valt att återkomma till Örebro är något jag med glädje ser fram emot.

I dag, lördag har värmen varit lite för mycket för mej så några hallon blev ej plockade i dag.
Jag fick dock kärt besök av mitt yngsta barnbarn. Så roligt!
Jag är glad över att det är kväll och något svalare.  Jag missade Carolas Sommarprat i P1 klockan 13.00 så jag ska strax lyssna till reprisen klockan 22.00

I Onsdags hade jag besök av Stella och Cornelia med farföräldrar. Jag fick foto,som Maria tog men misslyckades att få det med i onsdags. Gör nu ett nytt försök.

I går dödades 9 personer i Mynchen och många skadades när en 18-årig kille sköt vilt omkring sig i ett köpcentra. Så fruktansvärt!

Nu Carola! Ha en bra kväll och Sov Gott när det är dags!

torsdag 21 juli 2016

Onsdag 20, torsdag 21 juli 2016. Så kom den, sommaren! 30 grader. Nu ska det planteras!


 Ja, det är inget att skryta med att plantorna fått vänta så länge på att komma i kärran. Allt är sent i år. Ja, alltså vad gäller min trädgård. Jag har inte samma ork som tidigare. Jag har i år valt bort tomatodling och planteringar i Balkonglådor. Sättpotatisen torkade bort i sin påse..Ogräset frodas. Alfons går tyst och stilla omkring på gräsmattan, dock! Tar med sig några svarta vinbär här och några röda där. Går in bland rabarbern, stannar där tills jag trycker på diverse knappar och han traskar på igen!

När svalkan i kväll gjort arbete i trädgården möjligt tänker jag mig dit för att utföra diverse sysslor.
Min gode vän och hjälpreda från Bosnien lämnade Sverige och mej för mer än ett år sedan. Det borde han inte ha gjort!
 Han  tittade in i trädgården emellanåt,gav lite av sin fritid tog en snabb runda i trädgården och cyklade iväg igen. Det var tider det!

Men nu till dagen i dag. Solen uppe tidigt. En underbar sommardag, 30 grader!
Var inviterad till morgonfika hos Elsemarie. Tog promenad dit utan rullator, Fikade på deras altan. Alla mina barn har härliga fikaplatser vid sina hus och jag med.
 Jag fick skjuts hem, uppsökte  min hammock på altan och sov där en timme. Elsemarie och Lasse åkte till goda vänner och badet i Vättern väntade dem. De stannar där ett par dagar.
 Ulla och Lennart åker i dagarna till Norrland, Kerstin och Awad till Skåne. Jag hade tänkt mig till Kingdom Camp i Sigtuna men, är just nu lite osäker gällande den resan. Ju äldre man blir ju mer tänkande innan man ger sig iväg. Har dock en del vänner, som kommer dit och roligt vore att träffa dem. Dessutom är det den
 andliga atmosfären, som där är rådande och välgörande! Som kristen trivs man med att få dela Gudsgemenskapen med andra. Vi är ett folk på vandring mot samma mål och vi förstår varandra så väl även om fler språk än svenska kan förekomma på dessa läger.

Min syster IngaMaj får vara kvar på sjukhuset över söndagen enligt Anders. Trött är hon men har gnistan kvar.

Gårdagen förgylldes med besök av två små söta flickor, som jag ska försöka få med på bild här i bloggen. Farmor Maria fotograferade och skickade den till mig för jag glömde att ta något foto. Det är roligt när bbbarnen hälsar på tillsammans med farfar och farmor. Vädret i går var lika fint som i dag.

Nu är det dags att ge sig ut och plantera. Förra året fixade Linn kärran med fina petunior, som stod lika fint hela sommaren. Den gången skedde planteringen före midsommar och petunior fanns.

Ja så har jag nu ett par timmar senare planterat klart i kärran och tryckt igång Alfons, som skötte sig så bra i kväll. Gick runt på gräsmattan en bra stund och när hans power var slut gick han hem för laddning. Där står han nu. Jag fick tanken att så är det med mig också. Jag måste också ha ny kraft och det får jag när jag umgås med Gud. Är stilla inför honom. Bara Vara! Tacka för allt gott han ger.Be honom om hjälp i mångt och mycket och veta att han inte är långt borta. Han vill mig väl!

Nu ska jag på altan avsluta denna stilla, sköna sommarkväll med att äta några nyplockade hallon med grädde! Fest! Sov Gott kära vänner!

I dag fick jag en lektion och anteckningar (en nödvändighet för mig när något nytt ska inläras) med 13 punkter där jag steg för steg ser hur Instagram fungerar och kanhända att jag någon gång kan titta in där också!


tisdag 19 juli 2016

Tisdag 19 juli 2016. Trött dag, men innehållsrik! Börjar med Forntid idag också.

Öppnade dörren i morse och blev glad för solskenet!
Måste se till så något blir gjort i dag. Då är det vilsamt att skriva blogg. Ska se till att komma igenom år 1995 så fort som möjligt.
Orsdag 12 januari åkte vi bussen hem, Linn och jag. Lasse hämtar. Gör tårta till kvällen då jag åker till Elsemarie och grattar på 28årsdagen. Marylene och barnen där.

14 jan. lördag. Skulle ha julgransplundring men fick svår migrän och låg hela dagen.
15 jan. Fem böneämnen. Ralf och två gifta par, varav det ena har relationsproblem, fortfarande. Tacksam att det finns en Gud att be till. I mig själv kan jag inget göra.
17 jan. tisdag. Väninnan som är på väg att bli Jehovas Vittne ringer och berättar om nytt hon fått lära sig. Jag blir ledsen och försöker få henne på andra tankar. Hon är så fin. Hennes man också. Han menar att om hon mår bättre av detta så må hon anamma deras lära. Jag får tillbaka böcker hon fått av mej, men som ej passar in i Vittnenas religion och så det vanliga då vågar de inte läsa det.Eller för den delen FÅR inte. Där är ingen frihet. Tron på Jesus ger frihet. och där
 vill jag hålla mig.. Tyvärr skulle det med tiden visa sig att det hela fick ett dystert slut. Jag var djupt bedrövad. Jag är dock inte Gud och jag får lämna allt  till honom som ser längre och djupare än jag.

Gick samma dag till Emy, min ungdoms pastorsfru, som jag haft kontakt med alla år.Hämtade Linn vid öppna förskolan. Hon sitter i vagnen och säger lillgammalt: "Ja, tänk att du och jag ska gå hem till din lilla stuga! En pytteliten stund."
Dit kom också Kerstin ,Awad och deras fina hund Largo. Jag bjöd på middag.
I Japan har denna dag varit en stor jordbävning. 2000 människor döda!
18 jan.onsdag. Till Immanuelskyrkan på Bibelstudium och bön på fm. Buss till Ralf i Brickebacken senare. Lennart lunch innan dess.
19 jan.torsdag. En timmes samtal med Margit H. Elsemarie och barnen hos mig en stund. På kvällen är Lasse borta. Bara mamma duger denna kväll för båda två, så jag kan ej mycket göra för att underlätta.

20 jan. Fredag och  julgransplundringen som skulle ha avverkats för länge sedan. Kristin, Linn och Filip.Kerstin kom och var dansledare. Maria kom med min bil som hon haft till låns och nu lånade Kerstin den, tog snödäcken med sig så Awad skulle sätta på dem. Linn hämtades. Kristin stannade hos farmor.
21 jan.lördag. Britt A. och jag äter på Kinarestaurang. Sedan plockade jag bort julen, bakade tre rulltårtor till morgondagen, står det i boken. Kanske till Immanuelskyrkan.

22 jan. Söndag då det hände som inte FÅR hända. Vi hade varit i kyrkan. Elsemarie skjutsade mig hem. Jag skulle öppna dörren för att gå ur bilen. Handen fullständigt orkeslös. Skulle säga att jag ej kunde öppna men sluddrade så Elsemarie förstod att något hänt. Tog mig med hem, ringde akuten.
Fick veta att det kallas tiaatack ock brukar gå tillbaka mellan 2 minuter och 24 timmar.
Vad ingen då visste var att mitt vänstra öga tagit stryk. Något som jag långt senare upptäckte då jag vid ett tillfälle höll för andra ögat och upptäckte hur dålig synen var på vänster öga.
Min nuvarande läkare säger att om det varit i dag så skulle jag fått komma direkt när vi förstod att något hänt.
23 och 24 jan var jag på läkarbesök, men privat. Ralf kom iväg till Rockesholm för behandling några veckor. Ralf och jag bad i telefon innan han åkte. Socialen skjutsade.På kvällen såg jag på TV ungdomar som mår dåligt. Lagt mig kl 23.00 står det.
25 jan. Hindersmässan. Jag har ett jobb att sköta åt Svensk Direktreklam och ringer många samtal. Jag är sedan en tid anställd för att kontrollera att reklamen hamnar i folks brevlådor. Elsemarie bjuder Linn och mej på fika på Västerport. Stina krockade med sin bil i går. Bilen blev skrot men hon klarade sig med ett blåslaget knä.. Från denna dag till den 5 februari skrev jag ej i Dagboken.

I dag bakade jag bullar på förmiddagen och sedan har jag sovit mycket. Nu är klockan snart 22.00 och det är fortfarande 20 grader ute. I morgon ska det bli ännu varmare än i dag. Välkommen sommar!
Inget mer att berätta om dagen. Nu väntar sängen och snart sover jag. Natti, Natti!

måndag 18 juli 2016

Måndag 18 juli 2016. Forntid direkt i kväll! Lite om dagen också.

År 1994 skulle vara avslutat trodde jag. När år 1995dagboken kom fram så var det där skrivet slutet på 1994. Så nu tar vi lite av det.Julafton var i stort sett avklarad. Midnattsgudstjänst i kapellet i Hovsta på julaftonskväll.
Juldagen fick jag besök av Gurli Holmer och jag bjöd på Rådjurssadel. Gjorde sällskap till OPkyrkan kl 18.Besök hos grannen till kl 24.00!!!
26 dec, Annandagen. Fredriks 23årsdag. Jag ber om beskydd för honom och en önskan om att vara hans förebedjare, står det i boken. Gratulerar honom. Ser TVgudstjänst i Hovsta.

27 dec. Linn och jag tog bussen till Elsa Nordenborg som hade paket till Linn, en tröja med Bamse- tryck, Filip en med en nalle. Kerstin, Awad och Largo kom på middag. Jag ringde till Annelie i Skövde.
31 dec. Nyårsafton. Häpnar när jag ser hur mycket jag orkade med på den tiden.Se bara!
Bakar tårta, Småpizzor, Frasrulle, Coccosdrömmar och Sockerskorpor.
Trött? inte! Klockan 18 fin Nyårsaftonsmiddag hos Elsemarie och Lasse tillsammans med Familjen Landh. Så här står det i boken."Kom hem strax före tolvslaget.Skönt att jag hann hem i år. Jag städade i källaren till klockan ett. Så var Nya året påbörjat!

Nyårsdagen med konserten från Wien har i alla år varit en fest.Alltid Schwarsvaldstårta till kaffet.
Elsemarie, Lasse och Filip i kyrkan på fm. Linn och jag ordnar med lunchen. Familjerna Landh och Hallqvist fick marinerad fläskkarre´.

2 jan. Middag hos Gurli Holmer.
3 jan.Jonas, Bernard och Kristin hos mej. Ser TV från Karlstad om Maria, Margit och Allan Magnussons dotter.
4 jan. Kristin , Linn och jag bakat pepparkakor.Lennart fick raggmunk till lunch.
Grannarna, Karin och Heino här på kvällen. Fick, som önskat. Stekt salt sill och potatis.
5 jan. Till Hovsta. Maria permanentat mitt hår. Susanne klippte och efter det åkte jag till Ralf, som är så dålig. Socialen vill att han ska få vård på Rockesholm.
7 Kristin och Linn hos mej i dag. Får telefon gällande ett gift par, där det börjat knaka i fogarna. Ber för dem.
8 jan.Söndag. Skjutsat hem Linn. Filip vill bara äta, inte sova så Elsemarie måste hela tiden vara med honom. Jag leker med Linn.  Får på eftermiddagen besök av Kerstin, Awad och Magnus, som äter kycklingmiddag här. Awad jobbar natt så Kerstin och Magnus sover här.
9 jan.Måndag. Lasse skjutsar Linn och mej till Hjortkvarn. Där stannar vi till torsdag 12 jan. då vi tar bussen hem. Tisdagen och onsdagen står det en del om, som bäst lämpar sig för att skriva separat och låta Linn, nu vuxen , få sig tillsänt. Högst intressant läsning för den som är intresserad av människor.

Det gifta paret, som jag lovat be för, har det besvärligt i sin relation och det gör mig ont om dem. Jag får telefon från ena parten emellanåt. Så mycket smärta!
Det blev en hel del det här men bloggen är ju i stället  för att jag skulle skriva mina memoarer så det är bara att gilla läget.

I dag kom Familjen Hallqvist åter från Göteborg. Jag har fikat med dem, tränat och handlat i Närbutiken och givit en sedel till den unga flicka som ibland sitter utanför butiken. Vi ler mot varandra och hon blir alltid så glad för slanten. Själv känner jag det inte bra. Önskar att de hade det så bra i sitt eget land så de kunde slippa sitta och tigga.

Nu ska jag avsluta med att än en gång säga:"GUD är god." Han ger bönesvar och jag är så tacksam för relationen med denne kärleksfulle Gud. Han är värd vår lovsång! Amen! Sov Gott!

söndag 17 juli 2016

Söndag 17 juli 2016. Datorn har kommit på bättre tankar och bär sig nu åt som tidigare. Halleluja!

Klockan är lite mer än 21.00 Nys avslutade jag ett långt telefonsamtal med min syster Stina. Som avslutning sa hon: "Har du skrivit någon blogg än?"  " Neej, jag skulle just göra det", blev mitt svar. "Jaha då går jag och lägger mej nu. Får väl läsa den i morgon då." Inget svar fick hon, lillasyster.
Själv passerade jag min säng och gick till den krångliga datorn för ett litet försök. Minsann, har den inte åter blivit normal? Nu ska det skrivas till klockan 22.15 då jag ska lyssna till P1. Känns bra att slippa sitta och trycka på en massa knappar om vilka jag intet vet om deras funktion men kanske, kanske passar det in någonstans.  Nu funkar alltså datorn och Göteborg behövs inte i kväll!! Sov gott Filip!

Den här helgen har det, efter ett antal år, varit återsamling av det läger som fick namnet Stråkfamiljen  som startade något av de första åren av 70-talet, fortsatte i 30 år och mycket vatten hann flyta under broarna dessa år . För Stråkfamiljens del betyder det omväxling av deltagare. Barnen som från början var med fortsatte upp i tonåren och vuxenålder att vara med. Några av de som var med i början finns ej längre kvar på jorden och nya deltagare har under åren kommit till. När jag via Facebook i dag ser vänner som är med denna helg så känner jag igen de flesta.

Jag avstod deltagande denna helg på grund av min höga ålder. Nu ska jag berätta om min dag här hemma.
Efter morgonkaffet lyssnade jag till "Hela kyrkan sjunger" på TV2. Därefter Gudstjänst med bra predikan från Västkusten. Efter det kom överraskande ett muslimskt inslag från den fest som firas vid Ramadans slut.
Överraskande hölls en regelrätt predikan av en Imam. Jag lyssnade och , även om inte Jesus predikades, så var det  just det Jesus lärde ut som predikan handlade om.
Kunde inte låta bli att tänka på Levi Petrus ( Pingströrelsens grundare i Sverige) när han sa att om han varit född i ett muslimskt land så hade han så klart varit muslim.
 Naturligtvis är jag tacksam för min relation med Jesus, det bästa jag har men tänk så dessa muslimska vänner, som praktiserar sin tro, (det finns sekulariserade muslimer precis som det finns sekulariserade kristna) verkligen får offra något för att leva som de blivit lärda.
Den muslimska predikanten talade med skärpa mot det onda som pågår och påtalade att det är ett Djävulens verk, som de icke skulle befatta sig med.

Jag såg på den stora skaran av lyssnande "bröder" och jag vet att var och en är älskad av Gud.Det inger hopp!

Så hände det att barnbarnet smsade och frågade om jag kunde bjuda på lunch efter jobbet som slutade vid 13-tiden.  Jag hade lovat min systerson Anders att åka med till USÖ och hälsa på min syster vid ungefär den tidpunkten och blev lite ställd. Muslimen hade strax innan talat och återgett Jesu ord " Jag var sjuk och ni besökte mig". Jag skrev "välkommen" till barnbarnet, bad en bön till Gud om hjälp att fixa det hela, ringde Anders, som var på marknadsnöje och ville åka lite senare. Halleluja, igen! Sms från Göteborg talade om att familjen Hallqvist skulle komma hem först i morgon. Då måste jag bort dit och vattna blommor.
När Kristin och jag ätit  och hon skulle cykla hem så tog vi sällskap till Hallqvists hus. Dit kom Anders, hämtade mig och vi fick en god stund tillsammans med IngaMaj, som tydligen hade fått en liten stroke(?) som föranlett inläggningen på sjukhuset. Hon var trött men fullt klar i huvudet.
Från sjukhuset skjutsade han mig hem. Se så bra allting klarades av. Tack Gud! Tror nog att IngaMaj får komma hem snart.

I Turkiet har 6.000 personer gripits för militärkuppen där och presidenten var inte nådig i sitt tal. Det ska bli hårda straff och avsättningar av chefer. Det har ryktats om att dödsstraff kan införas.
Folk på gatan är rädda för att regimen kommer att hårdna och någon sa att det nu är två läger och att risk för inbördeskrig kan uppstå.

I Nice i Frankrike sörjer de sina döda i det vansinnesdåd som dödade och skadade så många.    

Ser att klockan gått och nu är det dags för att lyssna på P1 så jag säger Godnatt för i kväl  

onsdag 13 juli 2016

Måndag 11, tisdag 12 onsdag 13 juli 2016. Får se vad jag kommer ihåg att sammanfatta..

Tre dagar och dåligt minne! I dag är det onsdag. Nu ska vi minnas! Kommer, när jag skriver det , ihåg den lilla flickan som kastade sig ner på knä på kyrkogården, Allhelgonahelgen för några år sedan, och utbrast:" NU ska vi minnas!!!"

Måndagen fick jag ett sms som gjorde mig så glad. En nära vän, som för några år sedan flyttade från stan, meddelade att hon med sin make flyttar tillbaka till Örebro. Till detta får jag anledning att återkomma!
På kvällen bjöds jag på fin mat av Tobias, som vet om en bra restaurang där man kan beställa och hämta. Jag har bara att sitta i en stol framför TVn och få allt serverat på plats sedan Tobias cyklat iväg och kommit åter med god Schnizel.  Jag gillar att bli uppassad emellanåt så jag passade på att njuta. 

Tisdagen var dagen då storasyster i Växjö skulle få besök. Tobias skrev lista på datorn och packade efter den. Han tog tåget men inte som jag brukar över Mjölby utan bytte tåg i Borås. Geografi är ej min starka sida så om detta har jag ingenting att säga.
Linn jobbar i Växjö, Sebastian i Malmö. Från augusti är de tillbaka i Växjö för gott.
Där har de vänner sedan studietiden och känner sig hemma. 

Kommande helg ska det bli återträff för de som under åren 1974 till 2004 (c:a) varit med på ett läger, som kallades Stråkfamiljen. Tanken var att om någon i en familj spelade något stråkinstrument så skulle de kunna ta med familjen till Östgötagården, Rimforsa där  Georg  under ett antal år var ansvarig för lägerverksamheten på somrarna i egenskap av Provinssekreterare i Östgötamissionen, där han var heltidsanställd. Jag kom naturligtvis också att hjälpa till med ett och annat emellanåt och har många ljusa minne därifrån. Olika församlingar hade ansvar för var sin vecka att baka och laga mat. Mycket och god mat!
Det var härliga somrar. Sjön Åsunden med sitt fina badvatten bidrog så klart till trivseln.
Stråkfamiljen fortsatte i 30 år. Jag ska inte ge mig in på att detaljberätta om deltagare osv.fast det är svårt att låta bli. Örebro var ju väl representerat genom flera musiker. Namnen Gårsjö och Lauenstein
nämner jag i alla fall eftersom det var familjer med stor betydelse i detta sammanhang.

Vad som sig i landet tilldragit haver kan jag ej yttra mig om då jag varit dålig med att följa TV och tidningar. 
Jag gör mina övningar vad nacken beträffar men tror att det tar ganska lång tid. Sjukgymnasten och jag ska träffas någon gång i slutet av augusti. Hoppas att det ska vara bättre då. 
Jag har så mycket att vara glad och tacksam för
I morse kom det över mej en så stor känsla av tacksamhet för så mycket jag ser av Guds omsorg så jag bara ville gråta. Gud är god! Sov nu gott mina vänner! 


 


lördag 9 juli 2016

Lördag 9 juli 2016. Vad har hänt denna fantastiska sommardag?

Tog Färdtjänst till Stortorget där jag köpte blommor till " blomkärran". Sista dagen före oktober som jag säljer blommor på torget sa affärsmannen. Sålde till bottenpriser.

Gick till Våghustorget för att kolla om där fanns jordgubbar. Jodå, fina gubbar där .

Tog Färdtjänst hem. Vattnade. Borde ha gjorts tidigare.
Har ont i nacken och upp mot vänstra kinden, ja upp mot vänstra halvan av huvudet.
Är ganska trött på den värken!

Ser på Facebook att Sven, Maria och Kristin är på Nora Marken..

Blev av Tobias bjuden att äta Hamburgare hos honom. Han har varit på Gustavsvik och simmat i dag.
Nu sitter vi här och äter och mår så gott. Sms från Rotterdam om konserten där. De är nöjda, Else-Marie och Lasse.

Linn och Sebastian har i Malmö ytterligare packat en släpkärra full och är nu på väg till sitt nya hem i Växjö.

Ja detta var bara en liten blogg om denna vackra sommardag. Ska försöka sova nu och hoppas att denna värk ska försvinna. Bloggläsare. Ni får gärna be för mej! Gud är god.

GodNatt och Sov Gott!

fredag 8 juli 2016

Fredag 8 juli 2016. Barnbarns födelsedag. Sol men lite kyligt.



Ja så hade jag skrivit kvällens blogg. Gjorde en felmanöver och allt var borta.
I dag fyller Tobias 17 år. Mitt yngsta barnbarn!
Så bra att Ulla kom till stan så vi kunde göra sällskap till födelsedagsbarnet. En ros knipsade vi av och tog med.

Föräldrarna åkte tidigt i morse från Landvetter med flyg till Amsterdam. Nyss kom ett sms att de därifrån åkt tåg till Rotterdam där de planerat för konsertbesök i morgon.
De ska ha en liten upplevelserik semestertripp bara de två. Önskar dem det bästa!

Ulla sjöng så fint för Tobias och vi fikade på altan med Ullas nyinköpta vaniljbullar och en bit tårta från frysen. Så mysigt!

Efter det åkte vi till Jonas och Jenny. Tvillingarna Edvin och Wilma är nu ett halvt år. Så fina!Och så olika! Edvin är i dagens läge störst. Jag kan ej låta bli att tänka på mina tvillingsystrar när jag ser dem. Den ena var stor från början. Den andra väldigt liten. Jag var som en lillmamma för de två små tjejerna. Storebror Anton var också roligt att träffa. Thea är i Falkenberg hos morföräldrarna.

Jag fick åter skjuts till Tobias. Nu har vi ätit vår festmiddag bestående av Kebabtallrikar som Tobias hämtade hos Pizzerian. Så gott!

På TV pratas om 5 Polismord i Dallas och så mängder av politik från Almedalsdagarna.
En komediserierepris på TV , vid namn Sally, kopplade jag av med för att få skratta lite.

Då det nu råkade bli så att jag blev tvungen att skriva bloggen en gång till så känner jag nu för att gå till sängen. I morgon tänker jag mig till Stortorget och kolla in blommor till min blomkärra. Ja jag vet att jag är sen med planteringar i år. De vackra rosorna är dock ett stort ämne till glädje och lite av kompensation för annat som ej blivit gjort i tid!

Nu önskar jag er alla GodNatt! Sov Gott!

torsdag 7 juli 2016

Torsdag 7 juli 2016. Jag fick nytt yrke för en dag:"Bara Vara" är min titel denna dag. Minimum av arbete.

Vaknade i morse upp ur en dröm, som jag gärna sett att den var sann, men långt därifrån. Men ganska kul var den. Jag var på möte och Elsemarie var mötesledare och sa:" Nu ska vi sjunga en sång som heter  "Ett stilla barnahjärt man får ej hur som helst." Ingen sjöng för ingen hade hört den. Alla satt tysta. Inte heller Elsemarie kunde den,sång hon föreslagit. Inga sångböcker fanns.Jag satt där i bänken och tänkte att nu måste jag hjälpa till här.
Jag sjöng med klar och vacker röst (till min egen stora förvåning,)  alla verserna, en efter en. Alla lyssnade och Elsemarie sa att det var verkligen bra gjort att jag utantill kunde alla verserna.
Jag berättade att den sjöngs ofta när jag var barn och att det var sång nr 97 i sångboken "Andliga sånger". Jag vaknade efter att jag sjungit sista versen, som faktiskt är samma som den första, glad över att jag med så vacker röst hade sjungit hela sången. Jag log vid tanken och gör det fortfarande. Mina barn ler nog också.

Någon duktig sångare har jag aldrig varit och nu är det flera år sedan jag slutade sjunga för min röst är inte lämpad för sång. Därför njöt jag av att höra mig själv sjunga. Om sångens nummer var det rätta har jag ej kollat men i drömmen var det ingen tvekan. Det var en annorlunda och rolig dröm.

Elsemarie och Lasse ska ensamma ge sig ut i Europa på semester och Elsemarie  skrev i går på Facebook om sin resfeber och tillade att hon kunde kanske kalla på sin mamma Ruth för att få ner tempot något. Joodå jag blev anmodad att komma dit medan det städades och packades.
Kaffe dracks på altan innan makarna satte igång med sina sysslor. Jag hade, dagen till ära fått den nya titeln,"Bara Vara". På plats, alltså. jag läste tidningen medan jag satt där och kände mig oerhört betydelsefull. Tänka sig att utföra en stor uppgift genom att bara finnas till. Utan minsta ansträngning. De jobbade båda metodiskt, lugnt och stilla och efter ett antal timmar var allt klart.
"Är du klar nu mormor så skjutsar jag hem dej", sa han, yngste sonen. Jag hade ju bara att lämna stolen, ta min väska och gå till bilens baksäte. (Ingen Isak stående i dörren undrande varför han ej fick följa med).
Mamma Elsemarie är godkänd lärare och ger små råd och påminnelser till eleven.
Färden gick vidare till Mariebergs Köpcentra sedan jag avlämnats utanför min dörr.

I gårdagens blogg antydde jag att ännu ett bevis på min glömska skulle redovisas. Vad det var har jag glömt så vi tar det som hände i dag i stället. När vi tidigare fikade så sa jag att jag tar gärna en macka till kaffet för jag hade bara ätit blåbär och mjölk till frukost. Ingen smörgås, som jag annars alltid brukar. När jag kom hem tänkte jag mig något lunchaktigt. Öppnade luckan till Micron. Där stod tallriken med mjölken och de djupfrysta blåbär jag trodde att jag ätit till frukost.

För en stund sedan fick jag veta att de nu är framme i Göteborg där de sover i natt för att i morgon bittida av Filip skjutsas till Landvetter för att med flyg ta sig till Europa.
Tobias fyller år i morgon så jag firar väl honom lite. Nästa vecka åker han till Göteborg där hela familjen ska samlas för ett par dagars samvaro och grattande av Tobias i familjekretsen. Det låter trevligt.

Jag har varit ute i trädgården en stund men ack vilken skillnad det blivit när det gäller orken och ännu värre är att synen stegvis försämras. De nya glasögonen gjorde inte någon nämnvärd skillnad!
Då gäller det att vara glad för mycket annat som funkar bra. I morgon ska jag ringa trädgårdsarbetare som ska få utföra trädgårdsjobbet framöver. Ska också skaffa lite mer blommor till rabatterna. Rosorna kan jag aldrig se mej nöjd på. De är så vackra så länge det ej störtregnar på dem.

Nu ska jag sova. Alla andra, som inte jobbar, tittar på fotbollsmatch mellan Tyskland och Frankrike på TV: Om jag är rätt underrättad.
Tack Gud för i dag! Sov Gott alla vänner!

onsdag 6 juli 2016

Onsdag 6 juli 2016. Fortsättning och avslut på gårdagens påbörjade jordgubbsföljetong. I dag besök hos Inga-Lisa. SÅ mysigt!

Tja, lika bra att prata lite om gårdagens vandring genom staden.
Jag hade alltså varit med om en frustrerande grej i affären angående batteriet till armbandsuret. Lyckligt slut kan man väl ändå säga, men nog fick jag mig en tankeställare!

Två grejer till förorsakade av glömska var att jag efter mitt besök hos hårfrisörskan på förmiddagen stod utanför ytterdörren ivrigt letande efter nyckeln, som jag nästan alltid lägger i handväskan. Reservnyckeln låg i hallen. "Gode Gud, hjälp"!
Tänk om jag glömde låsa? Precis så var det!! På insidan av dörren satt nyckeln.

Så var det det där med jordgubbarna.  När jag klarat av historien med batteriet till klockan gick jag glad i hågen till det närbelägna Våghustorget för att köpa jordgubbar och därifrån ta bussen hem.
Men SÅ enkelt var det inte. Ingen stod där för att sälja jordgubbar. Jag gick till Cityhallen där det utanför dörren brukar sitta någon jordgubbsförsäljare. Dock icke denna dag. Eftersom jag hade tagit med rullatorn så ansåg jag mig kapabel att gå Drottninggatan fram till Stortorget. Där måste det! Nej inte en gubbe, men vädret var skönt och jag är ej så ofta på stan så jag gladdes över att ostörd kunna titta på folk där jag i sakta mak promenerade gatan fram.

Var snart framme vid Järntorget. Där måste det ju bara! Nej, inte där heller!
I en tidigare blogg från förra veckan berättade jag om en jordgubbsförsäljare utanför en affär på Storgatan. Det var DÅ det! Denna dag icke! Mitt emot Polishuset fanns en bänk, på vilken jag slog mig ner för att slå en signal till Elsemarie. Kanske var hon på stan med bilen?
Nej, men det var Lasse fast han hade glömt sin mobil hemma.
Efter en kort stund ringde Lasse, som kommit hem och fått order att hämta mig.
" Stanna kvar där du är! Jag kommer strax." Vilket han gjorde. Skjutsade mig hem.
På trappan stod en papperskasse och jag förstod att någon av barnen ställt den där.
Den innehöll många godsaker. Bl.a. Bigarråer, som jag är synnerligen förtjust i och som Georg brukade överraska mig med ibland. Nu har barnen tagit över den grejen.

 Varför det var så viktigt med jordgubbar?  Jo, jag har en väninna, som heter IngaLisa och bor i Lillån. Vi har ej träffats på länge och nu var bestämt att jag skulle i dag åka och hälsa på henne och ha med morotssoppa och paj med rabarber och jordgubbar.
I min frys fanns lite rårörd jordgubbssylt, som jag silade och tog det fasta av sylten, blandade med lite färsk rabarber och så en god pajdeg som täcke. Kokade morotssoppa, så god och åkte Färdtjänst till IngaLisa.
SÅ roligt att träffa en" jämnårig" kompis. Vi är båda uppväxta i Frikyrkomiljö och vi pratade gamla  minnen. Om misstag som gjordes i församlingar förr i världen, när regler ibland fick gå före kärleken i behandling av andra kristna. Om glädjen över att få ha gemenskap med Gud även på ålderns höst,om våra barn och barnbarn.
 Det roliga är att när Georgs far var pastor i Nora så var Georg och hon i ungefär samma ålder. Georg började sitt första skolår i Nora och familjerna umgicks. Så hon var först på plan kan man säga!

IngaLisa har ont i en höft och vi ber till Gud att värken ska ge sig.
Hon bor så vackert. Både inomhus och utomhus. Vi satt ute bland alla blommor, som hon är så duktig med, drack kaffe till pajen och mådde så gott.
Nu ska jag säga vad jag tycker om färdtjänst. Om färdtjänst tycker jag. Att komma från dörr till dörr!!
Nu har dagen tagit slut och i morgon finns det mycket som väntar på att bli gjort, bl.a. träning!!
Önskar er alla GodNatt! Sov Gott! Var inte rädd! Gud är med oss och vill oss väl! Amen!

tisdag 5 juli 2016

Tisdag 5 juli 2016. Ingen dag är förutsägbar. Nu har glömskan slagit till.



   Jag tog i dag Färdtjänst till Optikern. Chauffören var en, sedan flera år bekant till mej Det blev ett kärt möte. Han kom för flera år sedan från Bosnien  till Örebro i sällskap med sin bror. De bodde till en början hos en släkting som tidigare med sina barn flytt kriget och bosatt sig i vår stad.

En väninna till mej blev högst engagerad för pojkarna, som var på väg att utvisas och vi bad till Gud om hjälp tid efter tid. Det kom en dag då de fick sitt svenska medborgarskap. När de kom hit var de 13 och 16år. Jag har i tidigare bloggar berättat om dem. Roligt var det att i dag återigen få träffa den äldre av de två. Han kör taxi och hans bror är undersköterska på USÖ.
Så tacksam jag känner mig när jag minns alla turer kring dessa killar.
 Jag kände inte igen honom i dag men han gav sig på en gång till känna och  vi hade en hel del gemensamma minnen att prata om.

Den yngre brodern har sambo och två fina barn.  Min väninna har fortfarande kontakt med dem och är som en farmor för de två små barnen, en pojke och en flicka. Jag ser fortfarande anteckningar i min Andaktsbok om tillfällen då det såg hopplöst ut men glädjen den dag de fick svenskt medborgarskap.

Hos optikern fick jag mina glasögon, som jag betalade med kort. Jag använder annars mest kontanter när jag handlar.
Ett nytt batteri köpte jag på Ur och Penn till armbandsuret jag fick av ett par barnbarn på en födelsedag. Detta köp föregicks av ett intensivt letande i handväska och i den större väska där handväskan förvaras. Det trevliga affärsbiträdet hade stort tålamod och gav mig små tips var jag skulle leta i små fickor på väskorna. Jag visste att jag lagt klockan i väskan. Jag mindes det tydligt. Vad jag däremot inte mindes var att jag för att jag skulle vara säker på att veta var den fanns, hade ändrat mig, tagit den ur väskan, satt den på min vänstra arm, där den brukar sitta innan batteriet tog slut. Hahaha! Nu tyckte jag att gränsen var nådd!
När jag nästan givit upp letandet slog mig tanken och jag mindes. Där fanns nu klockan och den trevliga tjejen satte i nytt batteri.

Denna upplevelse tillsammans med något liknade tidigare i dag och en när jag kom hem gör att jag nu blir lite rädd. Jag ska göra som en god vän jag har. Lägga mina händer på huvudet och be till Gud för min hjärna. Ni får gärna hjälpa mej om ni vill.

Den här dagen må jag berätta mer om. Dock icke i kväll för i dag har jag promenerat lång väg och är trött och längtar av hela mitt hjärta till sängen. Sov Gott, mina vänner. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är". Tacksam för en härlig dag och att Gud aldrig sviker. SOV GOTT!

söndag 3 juli 2016

Söndag 3 juli 2016. Besök av både Kerstin, Elsemarie och Lasse.


SÅ mycket tid jag slösar på att fundera, trycka på datorns knappar och det blir så fel. För några dagar sedan löstes problemet på en sekund genom ett samtal med Filip. I dag hade jag TVÅ problem. Det  var så att det kom fram en CD ur bokhyllan i köket när jag egentligen sökte efter något annat.. Pippi Långstrump stod det. DVD tänkte jag, satte skivan i datorn och inget hände. Ringde Filip. "Mormor, tryck inte på så många knappar utan att vänta! Gå till hemsidan och börja om igen!"
Stackars Filip! Hur vi försökte så kom vi ej fram till någon lösning.Men oj vad vi skrattade!
När vi avslutat utan bild tog jag ur skivan och såg att det var en CD. Tryckte på högtalarsymbolen. Utan resultat. 

Fattade, trots min småländska envishet, ett beslut att ge upp. Eller fortsätta mitt knapptryckande i förhoppning om att lyckas och glad få ringa Filip. Så blev det ej men problemet från i går glömde jag ju bort. De STORA bokstäverna som jag ej fick bukt med. Kunde ej läsa av statistik på antalet bloggläsare och kunde ej skriva blogg. Problemet uppkom efter att jag skrivit gårdagens blogg och jag räknade med att i dag på morgonen skulle problemet vara löst, men icke!

Nu tog jag itu med kampen igen! Jag visste att Filip hade tid denna eftermiddag , så jag fattade mod och ringde. Snälla! Tryck på två tangenter samtidigt! Vips så var det klart. DÅ kom jag ihåg att det var ju precis det han sa för ett par dagar sedan när samma problem var på gång. Förlåt att jag hade glömt! NU kommer jag aldrig att glömma detta! Så fick han fortsätta att dricka sitt kaffe och sitt datorjobb och jag kunde börja skriva. 

Nu ringer det på dörren. Elsemarie och Lasse kommer för att ta hand om Alfons. Gröna trådar ska läggas ut för hans begränsningar. Det gör Lasse medan Elsemarie tar ut den elektriska gräsklipparen och gör fint innan Alfons släpps runt.
Jag brukar annars inte klippa gräs på söndagar för att ej störa helgdagsfriden. När Alfons kommer på plats bryr han sig inte om vilken dag det är. Han vandrar tyst sin ban, alltid! Nu skriver jag och förbereder sedan kaffet medan de jobbar i trädgården. De ville komma i morgon men då är jag ej hemma.
Plötsligt får jag besök av Kerstin, som är på väg till sitt kvällsjobb. Hon har köpt köks och toarullar av sitt fotbollsspelande barnbarn. Inte dumt med den där försäljningen som kommer mej till godo. Att jag skulle betala kommer ej på fråga. Vilka snälla barn jag har!!

Nu blev det tidig blogg denna dag. I går trodde jag att det var söndag och funderade framåt kvällen på varför jag ej varit i kyrkan eller tittat på TVgudstjänsten. Faktiskt likadant i dag fast jag vet att det är söndag.

Nu ser det ut som om kaffegästerna är klara i trädgården så jag ska ta fram bullar och vi ska sitta på altan och fika. SÅ skönt fast jag måste nog ha koftan på ändå. Varmare är det inte, men solen skiner! Alltid finns det något att vara glad för.
I morgon väntar födelsedagskalas. Amelie ska fira sina tre år några dagar efter födelsedagen. Mamma och pappa har nu semester och mycket roligt väntar runt hörnet.
Önskar er alla en skön kväll och GodNatt! 



Husets baksida har också lite blommor.

lördag 2 juli 2016

Lördag 2 juli 2016. Är det dagen eller jag som är konstig? Datorn ärockså lite knäpp!!

Trot om ni vill , men nu har jag suttit här i en hel timme och kämpat med datorn om storlek på bokstäver, ändrat det som blev fel gällande Kerstins examen från gårdagen. Tryckte lite här och där. Plötsligt var rutan för liten och lika plötsligt upptäckte jag att bloggen från i går var borta. Det stod fredag i rubriken och det var ju lördag i går. Ack, jag måste dra ,mig till minnes vad jag skrev i går. Visst säger Filip att det jag skrivit finns någonstans i Amerika men borta ?? Icke!!!
Så jag ringde till Göteborg och Filip, som höll på med att laga laxmiddag. Hur skulle jag få tag på gårdagens blogg?
Han sa att om han bara visste början av historien....
Jag tittade i min iPhone. Jo där stod fredag. Lördag var borta. Jag ringde Ulla. Kan du titta i din dator om lördagen finns med? Eftersom hon visste vad som stod i bloggen så sa hon:"Men mamma den är inte borta. Du skrev ju så och så i går."   " Jamen Ulla, det var ju lördag i går."
Arma mej! Visst hade jag tänkt berätta att jag varit lite konstig i dag. Sovit  till och från i fåtöljen medan jag försökt läsa gamla tidningar men att det var SÅ illa visste jag inte.
Det var bara att ringa Filip och berätta om läget.  Jag uppmanade både Ulla och Filip att hålla ett öga på mig för nu börjar jag tappa tron på mig själv.

Tänk så mycket tid jag slösat bort. Inte kan det väl bero på att jag sovit för mycket i dag?
Innan jag satte mig vid datorn så tänkte jag på det märkliga i att jag varken varit i kyrkan eller tittat på TVgudstjänsten i dag. Nu vet jag ej om jag ska skratta eller gråta eller gå till sängen och sova ännu mer.

Alltså finns inte något mer att säga om denna dag så jag tar fram min gamla dagbok från år 1995.
Jo jag ska tala om att Sven och Maria är på Dalhalla Opera i kväll och att Linn med hyrd släpkärra, på förmiddagen lycklig anlände till Malmö, där maken förberett flytt av grejor från förrådet, som de nu lite i förväg ska köra till Växjö där de ska återinta staden. Önskar dem allt gott!

Hahaha! Livet är fullt av överraskningar! När jag öppnar dagboken från år 1995 så ser jag att där finns lite om slutet på år 1994 att berätta med tanke på hjälp för barnbarnens minne.

Ska jag vara ärlig så mår jag faktiskt inte så bra i kväll. Tror nästan att jag har lite feber. Kanske är det därför jag sovit så mycket i dag. Det andra får jag nog skylla på den höga åldern.

Jag gör nog bäst i att inta sängen i stället för att blogga mer tror jag och säger GodNatt till er vänner.
Säg gärna mitt namn till Gud ni som ber aftonbön i kväll. Har så stor betydelse och jag behöver lite  extra beskydd nu känns det som!! Tack Gud för att du aldrig sviker! Amen!



fredag 1 juli 2016

Fredag 1 juli 2016.Ska ta lite nutid och lite forntid i kväll har jag tänkt.

Sol och regnskurar har bytt om varandra i dag. Kristin kom till lunch. Hon fick cykla hem i regn tror jag.
Satte mig i fåtöljen. BARA en liten stund. Somnade djupt tills det ringde på dörren och jag inte visste om det var natt eller dag men kom på benen i alla fall.

Ringde Stina och beställde fläderblomssaft. Den hade hon redan börjat tillverka. Hon vet att det är samma beställning år efter år. Hon är suverän på att få saften både god och hållbar.. Nu ser jag fram emot att få hämta flaskorna och se en skymt av mina barndomstrakter och mitt barndomshem.

Träningen blev det inget av i dag heller. Nu har hela veckan gått och jag har hittat på ursäkter varje dag. Usch och fy!

Nu har jag efter ett visst detektivarbete kommit fram till att om Forntid har jag ej skrivit sedan 7 juni. Alltså dags att fortsätta om år 1994 och börja med december månad.
Ser att Linn och jag leker. Hon låtsasringer till mej:"Ja e Pippi. Tommy kommer snart å hämtar mat hos dej. Annika e här." Jag, som för en stund lever i verkligheten ser något på golvet och säger till "Pippi": "Ta upp de där!"  "Nej, nej, dä ä ju svamp. Vi ä i skogen!"  Jamenvisst! Hur dum får en mormor vara?  Så roligt jag har haft med alla mina barnbarn! Vilka härliga minnen!

Jag dras tydligen med en envis förkylning. Tror inte att jag åt blåbär varje dag på den tiden, som jag gör i dag.
Torsdag 1 december.Ser i min dagbok att Elsemarie, Linn och jag handlar i Ekershallen. Linn går omkring med sin lilla vagn och Elsemarie kollar att rätt sorts varor hamnar i vagnen.
Plötsligt syns hon inte till. När Elsemarie och jag gått genom kassan och betalat för våra varor ser vi Linn sittande på soffan nära utgången, snällt väntande på oss. Vagnen med varorna höll hon i med båda händerna. Utan vidare hade hon gått igenom kassan och ingen hade reagerat. Hahaha!
Elsemarie tog med Linn och vagnen till kassan. Linn fick pengar att betala med och så kunde vi åka hem utan skulder.
Dagen därpå åkte Kerstin och jag till graven med krans och gravljus. Fikade sedan hos Kerstin i Annelund.
Till Andra advent hade jag fått upp ljusstakar hemma hos mej.Den kommande veckan bakar Linn och jag pepparkakor. På golvet, som Pippi gjorde.
8 december blev jag plötsligt fylld av arbetslust och hann med mycket både inom och utomhus. Så var då den långa förkylningstiden över! Tröttheten borta. Halleluja, står det i boken!!!
Lördag 10 dec åkte Elsa Nordenborg och jag med buss till Stockholm. Vilken dag! 10.000 personer var samlade till kvällsmötet klockan 18.00 En dag inför Gud!

Den 16 December var en stor dag då Kerstin tog sin sjuksköterskeexamen. Så högtidligt det var i Längbro kyrka.
En glad Kerstin möttes av sin man, Mikael,AnnaLena, Mattias,Magnus, Elsemarie, Linn, Filip, Ulla, Lennart, Stina,Raquel,  Ingmarie med dotter Helen och jag. En fin middag bestående av kassler, potatisgratäng och ostkaka, äkta småländsk, som Stina gjort, åt vi tillsammans hemma hos Kerstin och Awad. Dagen efter kom Sven och Maria med familj samt en del av oss som var där dagarna två.
21 dec. Till Hovsta. Bakar 4 sorters kakor.
Kvällen före julafton står det att vi åker till Hjortkvarn.
Julafton åt vi alla jullunch i Glottra hos Kerstin och Awad. Jag åkte med Sven och Maria till Hovsta och sov där. Skönt att ej vara ensam efter att ha haft trevligt med alla i familjen.

Detta var allt jag skrev om julen och sedan skrev jag inget mer det året. År 1994 läggs till handlingarna, som det heter. Sov Gott alla vänner. I morgon är det lördag och det ska regna! Om det blir så avstår jag från mitt tänkta besök på stan.
Nu har Linn ringt och berättat om den fina lägenheten i Växjö där hon i dag varit för att se den och hämta nycklarna. I morgon ska hon hyra en släpkärra och åka till Malmö och hämta en del av bohaget.