fredag 29 september 2017

Fredag 29 september 2017. En tokig dag.

I dag tänkte jag att kvällens blogg skulle bli lite rolig att skriva så det skulle få ta sin tid men med tanke på mina nya föresatser om tidigt sänggående så medger inte tiden att berätta om tokigheter jag gör.
 Att jag överhuvudtaget vill berätta beror på att jag genom det möjligen kan ge en bild av hur man,som gammal, kan bete sig och kanske en del barn och barnbarn utanför mina egna led kan förstå "tokigheter", som görs av gammelmormor/farmor lite bättre. Jag bidrar så gärna med mina kunskaper i ämnet.

Alltså betyder detta att jag, sedan jag ställt nystekta biffar på balkongen för att få dem att kallna, jag försöker få min försening till sängen att stanna vid den timme som redan är.

Jag sparar alltså dagens bedrifter till morgondagens blogg och säger härmed GodNatt  till er alla, mina kära vänner, som håller ut och läser fast bloggarna blir lite långa även när jag sagt att de ska bli korta. Ett påpekande, så riktigt, som jag fick av Ulla när hon för en stund sedan ringde och sa godnatt innan hon skulle sova. Hon går upp tidigt varje morgon och kompenserar detta på kvällen!

Nyss kom SMS från Elsemarie och Lasse, som är på en liten bilresa söderut i vårt land, att de kommit fram till målet. Sov Gott! 

torsdag 28 september 2017

Torsdag 28 september 2017. Inser hur lite arbete jag behöver numera för att ändå bli trött! Gillart inte!

Det är märkligt , detta! Jag behöver bara baka bullar för att jag ska bli trött. Eller också var jag det innan jag började baka!!!

Men nu ska det bli andra bullar av! Jag ska fortsätta med att somna tidigt! Tja , det gick väl lit sådär i går men skam åt den som ger sig!"Om vi misslyckas vi börjar om igen" sjöng vi i söndagsskolan.

Jag ska erkänna att ibland, när jag skriver blogg, eller är på Facebook och det blir lite konstiga ordvändningar, så tänker jag på mina vänner invandrarna. Undrar om de verkligen förstår vad jag skrivit. Jag har ett litet antal av sådana, som följer mina skriverier. Ska snart få träffa en del av dem men de har så mycket att göra för de håller på med sina utbildningar.
En del pluggar till prov. En och annan arbetar. Ett par av mina invandrarvänner arbetar deltid och kombinerar studier med jobb för att slippa ta studielån.
Någon går och väntar på att få svenskt pass för att sedan, som svensk medborgare våga åka tillbaka till sitt hemland där familj och vänner finns, för att stanna där. Det finns bestämmelser länder emellan som är lite märkliga.

I dag ringde ett barnbarn och föreslog besök hos mej någon dag. Sådana förslag är extra roliga.
Resultatet av det "plinget" blir att detta barnbarn kommer hit och äter lunch i morgon. Det ser jag fram emot.

Att jag i dag trodde att det var dagen då jag skulle få besök och därmed sa nej till en annan som föreslog en träff, har jag bittert ångrat. Det var först nästa vecka den förstnämnda ska komma.
Jag tycker att mitt huvud funkar ganska bra men i dag har jag börjat fundera lite mer ingående över om det är på riktigt eller bara på låtsas!!!!

Hur som helst så blev bullarna goda! Sven bakar så goda bullar och berättade att han lägger degen i frysen en stund (eller något i den stilen) så jag skulle härma honom men för att, som vanligt, göra det enkelt för mig så bakar jag nu på kall mjölk, tagen direkt från kylskåpet. Om Sven läser det här så tror jag att han ler, men i alla fall så blir bullarna NÄSTAN lika goda som de Sven bakar. Han hade bakat till min 90-årsfest och det fanns de som bad om receptet vill jag minnas.

Tänka sig! Det är allt jag gjort i dag, förutom att jag bedit speciellt för någon, som behövde förbön.
Att vara ensam i köket och småprata med Jesus om det ena och det andra är SÅ värdefullt och vi trivs så gott tillsammans, Jesus och jag! Han uppmuntrar och ger uthållighet, när jag är för ivrig och vill se förändringar på en gång. Med åren lär man sig dock att även väntetiden är en viktig och bra tid!
Fick nu veta att ännu ett barnbarn kommer till lunch i morgon.

Med det roliga att tänka på ska jag nu läsa lite ur min vän Gunbritts bok. Så avstressande och skön.Bara titeln "Det där med livet!" skapar lugn och ro!
Nu säger jag GodNatt till er, mina vänner! Sov Gott!

onsdag 27 september 2017

Onsdag 27 september 2017.Besök är alltid roligt.

Nu ska alltså det tidiga sänggåendet börja. Då inser jag att bloggen måste bli mycket kort.

På förmiddagen kom Sven på ett spontant besök. Han hade tänkt på att ordna så jag kunde med endast ett par tryck på en liten dosa både tända och släcka 5 lampor i Vardagsrummet.
Med ett enda knapptryck kan jag släcka alla dessa.

Så bra!. Maria och Kristin kom också hit en stund. Bara kaffe utan dopp gäller numera i den familjen.så det är väldigt enkelt att bjuda .

Jag tog en promenad till min närbelägna affär. Köpte en stor påse palsternackor och en med morötter.
Denna vecka till specialpris. Köpte till Ulla i dag. Själv har jag lagt upp ett förråd av främst palsternackor som jag, sedan barndomen, är särskilt förtjust i.

Hem och gjorde bredda smörgåsar med sallad,leverpastej, tomat, gurka och en liten dillkvist. Ostmackor med paprika.
Elsemarie och Lasse hade aviserat ett besök tillsammans med Tobias. De blåmönstrade tekopparna sedan tiden i Lesjöfors kom fram och en mysig kväll blev det.

Ett barnbarn ringde, Kerstin, jätteförkyld, ringde också. Jag missade samlingen på "Träffpunkt Gillet" men att få träffa hälften av barnaskaran på en och samma dag var inte illa.
Jag älskar min stora familj, som alla vill mig väl och visar stor omsorg om mig. Gud är så god som är med oss alla.

Som sagt, tidigt sänggående börjar NU och planerna är att det ska bli en vana.
Elsemarie lägger sig i regel klockan nio på kvällarna för hon åker med tåget klockan sex och kommer hem klockan sex på kvällen, så det blir inte att vi träffas så ofta.
I helgerna blir det ibland resor till Göteborg eller Växjö där de båda, icke hemmavarande barnen finns.

Godnatt mina vänner! Gud med oss! Sov gott! I Psalm 23 står det:" Ty du är med mig. Din käpp och stav trösta mig." Det sover vi på!!

tisdag 26 september 2017

26 september 2017. Lite forntid och lite nutid.

Jag tänker så ofta att jag måste se till att forntiden fortsätter att bevaras men ofta börjar jag för sent med bloggen eller så hittar jag inte var jag slutade förra gången.

Nu tror jag mig veta att jag avverkat halva augusti år 1996. Om jag tror rätt så skrevs detta den 26 augusti detta år.

96.aug.16. Fredag. Ljuvligt väder. Tog tallriken och gick ut i det daggvåta gräset och plockade hallon innan jag hällde fil över dem! Vilken grej! Tack, Tack, Tack gode Gud! Solen skiner och fåglarna kvittrar, står det i dagboken. Åkt med familjen Hallqvist till Stenboda där vi har Församlingshelg.
Söndag aug 18.Dopförrättning i Laxsjön. En granne till en av kyrkans medlemmar döptes. Glädje!
Sven plockar hallon hos mej innan de åker till Stockholm.
Måndag.Elsemarie med lärarna till Kilsbergen..Jag till Hjortkvarn och plockar massor av svarta vinbär.
Tisdag. Fick tel.bud att Ralf skulle komma hem till sin lägenhet ett par dagar så jag åkte till Brickebacken och tittade till det i hans lägenhet.
Onsdag 21 aug. I dag skulle Georg ha fyllt 70 år på vår 48- åriga bröllopsdag. Saknar honom men vet att han har det bra hos Gud. En dag ska vi mötas! Spännande!
Fredag. Underbart väder varje dag denna sommar! Petter sover över här.
Lördag 24 aug. " Riamarknad" utanför Mikaelskyrkan.

Det var så att kyrkoherden Björn Svärd var starkt engagerad i arbetet på Ria, där många människor fick hjälp  på flera sätt. Mat, kläder, omsorg i vardagen och mycket kärlek. Björn ordnade träffar i kyrkan med enkla bibelstudier och fika, Alla kände sig hemma där.
Jag tog med Linn och Filip till marknaden.Det står att Filip satt i barnvagnen och sjöng "Bä, bä, vita lamm". Han var då ett år och 9 månader. Han var Dagis lilla sångfågel, påstods det!
Aug.26. Petter, Jonas och Bernard bott här i natt. Ulla åkt till Härnösand för studier. Denna vecka ska familjen klara sig utan hjälp av mig.
Tisdag 27 aug. Hämtas av Kerstin som köper färg och vi åker till Frommesta och målar fönster.
Elsemarie har kommit med en ide' att jag borde vara klassmormor i en klass på Mikaelsskolan.
29 aug. "Skulle ha åkt till Hovsta i dag, Längtar dit. Det var så länge sedan", står det i boken. Men en tjej ville komma och titta på rum att hyra, så därvid blev det..

Aug. 30 och 31. Sven kom med Kristin som hann vara här en stund innan skolan. Så kul att ses!
Till Almby kyrka, med Filip och Linn  där pappa Lasse spelade i direktsändning, står det.

Nu var augusti 1996 avslutad. Lite skillnad mot nu kan man säga!

I dag har jag varit i källarens träningslokal en stund. Storartat! Handlat på Lucullus. Hittat ännu en ingång till min omgärdade gård. Nu vet jag att det finns minst fyra ingångar. Lär mig lite nytt då och då. Annars så är allt som vanligt.
Gud är så god. Vi har bedit för en kvinna som väntat på besked om prover rörande hennes hälsa.
Hon fick i dag positivt besked. Nu tackar vi Gud för bönesvar och ber om välsignelse över henne och familjen alltfort!
En dotter ringde i dag och berättade hur Guds ledning i en viss situation blivit så tydlig för familjen och den ena överraskningen efter den andra visar sig.

Jag hade bestämt att somna tidigt i kväll. Så ser det ut att bli. Jag måste få lite ordning på min nya tillvaro!! Lite disciplin kanske! Jag är i alla fall glad att jag kom iväg till lite träning i dag.
Kära vänner! Inte vet jag vad det blev av denna blogg men jag är i alla fall åter igång med lite forntid och det känns bra.  Gud har omsorg om oss! Jag ska läsa Psaltaren kapitel 46 innan jag somnar. Vi ska ej vara rädda för Gud är vår borg. Han sviker aldrig. GodNatt ! Sov Gott!


måndag 25 september 2017

Måndag 25 september 2017. Nu måste det bli en kortis !

Att flytta ibland är på gott och ont. Det onda är att om man, som jag är en obotlig samlare av skrifter  så tar flytten enormt lång tid. Alltid finns något intressant på vägen dit där alla papper hör hemma.
I dag hittade jag ett urklipp från en gammal Året Runt och det var så bra så det ska ni också få läsa.
" Den som i gudomliga ting inte tror annat än vad han kan mäta med sitt förstånd förminskar ide'n om Gud!"
Det ordet tål att tänka på!

Jag går faktiskt till rätta med mig själv om mitt sätt att hantera tiden. Mammas ord "att inte komma igång förrn det blitt halvvägs medda", hör jag ofta, som någon slags varningssignal inom mej.

Lilla flitiga Alva Kraftling med en så dålig start i livet  blev en arbetsmyra, sparsam och stolt över att inte behöva be socialen om hjälp. Uppfinningsrik, stolt över sina fem barn.
 Alltid redo att räcka en hjälpande hand till behövande. För henne var inget omöjligt. Pappa var lika godhjärtad och när han , bara 57 år gammal, efter en svår sjukdomstid flyttade hem till Gud hade mamma tretton  år kvar att jobba innan hon fick pension.
Hon tvättade butiksrockar åt Konsums personal, städade, skurade mattor, vävde mattor, som hon sedan sålde, kokade karameller på karamellfabriken för att klara sitt uppehälle.

I dag när det  var "halvgångs medda" innan jag kom igång så började jag tänka på vår präktiga mamma, den lilla flickan från Söder i Stockholm utan någon som frågade efter hur hon fick det i livet, som hamnade i en kärlekslös, fordrande familj i Småland.

Då kan jag ej låta bli att tänka på Guds godhet. Den tro på Gud som hon fick med sig från söndagsskolan och som hon senare delade med sin man bar henne genom ett långt liv och hon var så nöjd över sitt hem, sin familj, församlingen  och sina vänner.

Men se hur jag drar iväg!  Att få säga dessa sanna ord om vår älskade mamma känns inte som något "överloppsjobb." Mycket mer gott finns att säga! Tex. vad hon betytt för sina barnbarn och barnbarnsbarn.

Eftersom denna dag varit som en enda stor parentes (  ) inom vilken intet nytt har hänt, fast det borde så ha gjort, så får väl det jag skrivit om mamma vara dagens blogg och jag går till min sköna säng med en önskan om att nästa dag ska det hända något viktigt att skriva om i morgondagens blogg.
Allt gott till er, mina vänner! GodNatt! Gud är god. Hans kärlek är oändlig!





söndag 24 september 2017

Söndag 24 september 2017. Flexibel är ordet.

På balkongbordet har jag en halv kaffekartong men inte står det kaffe på den. Nej den är klädd med finaste guldpapper. Inuti ligger ett hjärta av rött papper, hopvikt på mitten så det liknar en bok med fyra sidor. Den är väldigt liten.
På sista sidan står det ingenting. På första står det "från Filip", sedan RUT "snidat" i form av hjärta och blommor och under det ett ansikte som ler. På sida nummer två står det prydligt präntat med bokstäver, ibland stora, ibland små, en mening, " dU äR eN god-HjÄrTaD pErSoN.
Sida nr tre:" I LovE inramat av ett hjärta och under hjärtat you.

Jag minns så väl när Filip och Linn hand i hand kom från Hannaskolans förskola, förbi mitt hus och Filip överlämnade den gyllene kartongen med hjärtboken i.
Den där kartongen har nu blivit setvettförråd på min fina inglasade balkong, så jag ser den ofta.
Då och då tar jag upp hjärtat och läser och tänker på hur mycket tankemöda det har gått åt för en liten 6-åring att få till en sådan fin present med så vackra ord, för att göra mormor glad.

En dag som denna skulle det ha kunnat stå:"Du är flexibel." Jag blir rörd av uttrycket"godhjärtad person". Kan ana hur han ska ha funderat på vilket ord han skulle välja för att känna sig nöjd.
Lilla goa Filip! Ofta kommer Kristins ord upp i mitt minne när hon plötsligt sa: "När dä ä dags, farmor, då dör du!" Så liksom tänkte hon till, en kort stund, innan hon fortsatte:" När dä ä dags!

Det har gått många år nu och Kristin och jag gillar varandra alltjämt  och jag har fått leva och följa henne och fått ta del av hennes goda hjärta!

Men nu till ordet FLEXIBEL. Söndagen började som vanligt med morgonfika och två bullar.
Jag hade i dag tänkt gå till Filadelfia på Gudstjänst eftersom jag nu har gångavstånd dit.
Redan i den vevan sattes min flexibilitet i funktion. Jag ringde till min syster.  Med tanke på alla gånger jag ringt och endast fått höra hennes telefonsvarare så ville jag inte missa detta tillfälle då hon faktiskt svarade. Jag hade hälsningar från vår bror, som jag strax innan haft samtal med.Vi pratade en god stund.
Närradion  fick ersätta kyrkobesöket och det var en predikan så berörande så jag sög in varje ord. SÅ tacksam för den gudstjänsten. Vet ej från vilken kyrka den kom men den kvinnliga predikanten hade något viktigt att säga oss som tror på en Jesus "som möter människan där personen just då befinner sig."

Jag bestämde mig för att gå till "I hope", som börjar sin gudstjänst klockan fyra.
Då ringde en god vän, och vi kom överens om att träffas för en fika här hemma hos mig.
Vi hade mycket att dryfta och prata med Gud om och det kändes bra.
Ett barnbarn ringde. "I närheten av dej. Passar det ?" Så klart blir jag jätteglad när barnbarnen spontant dyker upp.  Det blev mer fika och jag hade bakat både bullar och kakor i veckan så inga problem.
 Så blev det som det brukar om de besökande är bilburna. Parkeringen går ut och vi måste skiljas. Vi hann med lite snack i alla fall

Den lilla församlingen I hope skulle nu få ett besök. Jo jag visste att jag var nästan ett par timmar sen men tänkte som så,  att en bra gudstjänst hade jag varit med om i Närradion men nu  ville jag "känna atmosfären" tillsammans med andra, så jag traskade dit och hann sitta där en halvtimme innan alla gick hem. Allt är så enkelt i den där lilla församlingen och det känns som  att "bara vara".
Vädret var  varmt och skönt och jag njöt av promenaden hem.

Men ack, jag har ju inte skrivit något om gårdagen. Låt mig först få säga vad jag tidigare sagt. "Gud är så rolig". Får man säga så? Jaa det får man, för det har jag så många gånger konstaterat att så är det och då säger jag det.

Jag hade ringt om en bostadsrätt om tre rum i den förening där jag nu bor. När vi stängde dörren efter visningen sa mäklaren att lägenheten bredvid, en tvåa, nästa dag skulle fotograferas och sedan annonseras ut "till salu". Jag fick erbjudande att se den  och nu bor jag i den.
Undrade vilka som skulle bli mina grannar. Mäklaren sa att det var ett ungt par, med vilket jag lät mig nöja!
Vi flyttade in vid samma tidpunkt. Träffades en dag i loftgången och fixade till så vi blev vänner på Facebook. Jag skriver ett och annat om Gud och Jesus och såg att de gillade det så jag började rätt snart få mina aningar.
I fredags kväll var de inbjudna till mej på fika. "Ni är kristna, eller hur?", frågade jag. Jovisst!

Jamen Gud, så rolig du är! Att du skickade oss att bo dörr vid dörr.
Nu anar jag att vissa av mina bloggläsare tänker som så att "än sen då vad är det för märkligt med det?"
Därför vill jag på en gång säga att det är något visst med det. Vi är ett folk på vandring. Vårt slutmål är hos Gud. Vi är beroende av hans nåd och är medvetna om det. Vi har en relation med Gud, som blivit möjlig genom Jesu död på korset då vi försonades med Gud.
Vi lever, som alla andra, i en ond värld, MEN i denna onda värld finns Guds rike och där är vi medborgare.  Det är genom oss Guds rike ska bli synligt.
Vi läser Bibeln och känner till vad som står där.  Vi har gemenskap med Gud och med varandra.

Naturligtvis blir vi glada av att , (som Astrid Lindgren uttrycker det, "när två gossar av samma skrot och korn träffas, då händer det något") mötas och på en gång få känna denna gemenskap.
Det är sällsamt. Jag är tacksam! Gud är så god!

Nu är det kväll och jag är sen som vanligt! GodNatt, mina vänner! Sov Gott!

.
  


fredag 22 september 2017

Fredag 22 september 2017. Tidig blogg i dag.

Jo för en gångs skull skriver jag min blogg på eftermiddagen medan potatisen kokar. Kom på att jag åt gröten sent i dag så jag har inte behövt lunch förrän nu.
Dessutom har jag fikat med systerson en gång och barnbarn en gång. Systersonen Anders jobbar i huset mitt emot och kom upp en stund i samband med lunchen. När han gick kom Jonas en stund. Han hade ej varit här tidigare. Alla som kommer hit tycker att jag har det bra.

Det är förstås det där med bilisterna och parkeringsavgifterna, som är dyra här i centrum.
Skillnad mot villaboendet där det fanns gott om platser och alltid gratis.
Men så är det. När jag bott här en längre tid kan jag sammanfatta för och nackdelar och ska berätta!

Anders är snart pensionär och åker i dagarna, tillsammans med sin fru, på semester till varmare länder. Det gör de rätt i. Passa på medan de orkar!

Jonas, i en annan generation, kunde berätta om sina fyra barn, av vilka de två äldsta i morgon ska få åka till en annan stad och bo på hotell med föräldrarna. Farmor och farfar flyttar hem till tvillingarna, snart två år! Klokt av föräldrarna att ta vara på hjälp de kan få och ge de båda äldre barnen chans att få rå om mamma och pappa utan de busiga "småglina", och tänk så roligt farfar och farmor får en hel helg! Om jag ej var så gammal skulle jag också velat vara där!

" Jag är inte arg, jag är bara irriterad", minns jag att Linn sa någon gång i treårsåldern och nu säger jag det också med anledning av datorn, som hoppar lite hit och dit utan löfte att så göra!

Att jag skriver tidigt i dag har att göra med att jag i kväll får besök av mina närmsta grannar!
Något jag ser fram emot med stort intresse.
Jag ska bjuda på kaffe med enkel smörgås, bullar, kakor och nötrulle.

Inte för att jag har klart med inflyttningen ännu  men eftersom de flyttade in i sin bostad ungefär samtidigt, som jag i min så räknar jag med att finna viss förståelse fölr brister i det ena och det andra.
Till första advent har jag tänkt att ha klart här så jag kan bjuda alla, som så önskar, på adventskaffe med hembakt saffransbröd!

Ja, då har jag ej mer att berätta om dagen, för när den tar slut vill jag, som vanligt, sova.
Ser fram emot en ny dag i morgon, då jag kan berätta om kvällens träff, och om jag har rätt i min uppfattning om mina trevliga grannar. Vi har träffats i loftgången några gånger och jag har förstått att jag har chans att ,vid behov, få en hjälpande hand med min bångstyriga dator.
Spännande för en så okunnig, som jag!

Då återstår, även om det är långt kvar till sovdags, bara för mig att säga GodNatt! Sov Gott och var rädda om er själva och varandra!
















torsdag 21 september 2017

Torsdag 21september 2017. En rolig dag.

Nu är det på följande sätt: Jag hade bestämt mig för att, bära eller brista, nu bara SKULLE  jag lyckas med att få med ett foto från iPhone till bloggen. Bra beslut! Kaxig sitter jag och läser det som jag skrev på blocket förra gången barnbarnet var här och talade om hur jag skulle göra medan jag prydligt skrev ner allt, NU skulle jag en gång för alla fixa det. Så tänkte jag!!

"Hallå mormor, jag är i Hallsberg. Sitter i bilen och väntar på mamma, som ska komma med tåget från Göteborg." Klockan är 21.00 ca.
"Tänk så roligt att du har körkort och kan hämta din mamma" inleder jag försiktigt.
"Tobias du lärde ju mig att skicka foto till bloggen, men...."
" Sätt på högtalaren så du kan höra mej även om du är en bit från telefon. Gör så här! Tryck på hemknappen! Ta fram bloggen!!"
"Men Tobias jag har inte skrivit den ännu!"  "Jasså ja då kan jag inte hjälpa dej. Jag ringer dej när vi kommit hem. Då har du den nog klar och då ska jag hjälpa dej."
OK! Kaxigheten rann av mig på direkten! Nu ska jag alltså tota ihop något bloggaktigt innan de är hemma i Örebro så jag börjar med gårdagen.

"Fint besök" hade jag skrivit och dessutom lovat att sända ett nytaget foto. Nu förstår ni det hela, eller hur?
Jag bakade två sorters kakor och en Nötrulle som fylldes med grädde.

Det fina besöket hade av olika omständigheter minimerats till tre fina personer.
Fredrik, Anna och deras son Johannes, som jag önskade bli fotograferad tillsammans med eftersom han var så lång och ståtlig. Jag minns när han föddes och första kalaset hos den lilla familjen.
Att skicka ett foto denna dag kändes bra!!!

Efter  fika stunden sedan jag blivit ensam ville jag sova och gjorde det. Jag är jämt sömnig och tror det har att göra med sena kvällsvanor.

I dag ringde Elsemarie från Göteborg. Lite senare ringde Kerstin, som var på väg in till stan och undrade om jag behövde något. Alla barnen är så omtänksamma. I dag behövde jag Bregott!
Om en stund kom hon med, inte bara Bregott, utan något som jag flera gånger tänkt köpa men inte haft vetskap om vilken affär jag skulle vända mig till.

Kerstin hade tänkt på mitt problem. Att i nya lägenheten det är så högt till tak så jag ofta måste använda trappstegen.
Nu fick jag en sådan med stöd på så det känns säkrare att klättra upp och något att hålla i när jag väl är där. Ofta har jag dragit mig till minnes min vän Majkens trappstege och hennes lycka över den när jag hjälpte henne med flytten från Lundsbrunn till Götene.
Nu har också jag en sådan hjälpreda. Känns verkligen bra. Betala fick jag inte. Mina barn är så generösa och hjälpsamma.

Medan Kerstin var här kom Lisa efter jobbet. SÅ roligt. Medan jag fixade fläskfärsbiffar, så fula,tog hon fram dammsugare och skurhink. Kerstin ordnade med hyllorna i klädkammaren så allt kom på rätt ställe.
Jag var så nöjd med att göra ingenting! Jo maten förstås. Fula var biffarna, men goda till potatis och grönsaker.
När flickorna skyndat till sina bilar i tid för att slippa parkeringsböter intog jag gröna skinnfåtöljen framför TV med tidningen på lut och somnade, som vanligt.
Se bara vilken rolig dag det blev, återigen.

Nu kommer jag att snart bli uppringd av Tobias och det återstår att se om han kan få mig att fatta hur jag ska bete mig för att få med fotot på mej och barnbarnsbarnet Johannes, som togs i går.

Nu säger jag alltså GodNatt. Jag har i alla fall skrivit en blogg, med eller utan foto.
Tacksam för dagen som gått ser jag fram emot morgondagen. Gud är så god och öser kärlek över mig varje dag. Så klart jag är glad och tacksam! Sov Gott, mina vänner!



onsdag 20 september 2017

Onsdag 20 september 2017. Fint besök i dag.

Nämen! Jag skulle just till att skriva dagens blogg då jag seratt klockan är så mycket så de flesta bloggläsare sover och själv har jag sovit en stund i fåtöljen. Men inte blev jag piggare av det! Nej vill bara sova ännu mera så jag tror att det är bäst för oss alla om jag i morgon skriver om vad som i dag sig tilldragit haver. Ett fint foto som togs i dag ska jag då visa.

Jaa så här blev det. Bara att säga GodNatt och be om att få sova gott och vakna till en ny dag med energi och arbetslust! Sov Gott, mina vänner! Dagen har varit bra men jag är alltför trött för att skriva blogg i kväll! Natti, Natti! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!!

tisdag 19 september 2017

Tisdag 19 september 2017. Inte heller någon vanlig dag!

"Hej Ruth, jag hämtar dig om fem minuter om du är klar då."
Det var Lasse som skulle skjutsa mig till en butik som jag var intresserad av att kolla lite för eventuella framtida inköp. Vi hade pratat om det tidigare. Efter att jag premiärhandlat en del så fick jag skjuts hem igen. Det är inte dumt med en svärson på nära håll.

Jag hade nästan slut på bullar så jag satte till en deg när jag kom hem. När första plåten skulle in i ugnen så kom helt plötsligt en ovanlig trötthet över mig. I samma veva ringde Elsemarie och jag sa att en onaturlig trötthet plötsligt kommit över mig.
Det ringde på dörren. Där stod Annelie. Hon hade aviserat att hon ville komma upp för en kopp kaffe. Att hon kom lugnade Elsemarie, som jag förstod blivit lite orolig.

Annelie är undersköterska. Sa till mej att lägga mig på soffan, kom med fruktbitar, smorde bullarna och gräddade dem. Inga brända. Bryggde kaffe och under tiden hann jag be för min hälsa och piggnade till.
Se hur god Gud är. Han har änglar till hands när hans barn behöver hjälp.

Annelie gick hem. Ett barnbarn ringde och jag kvicknade till ännu mer.
Plockade bullarna i påsar och in i frysen med dem. Så glad för frysskåpet jag köpte när jag flyttade in här.
Köket får vara till i morgon tänkte jag först men greps av någon sorts energi så jag diskade plåtar, fick fint på bänken och när jag la i tabletten i diskmaskin före bloggandet så tänkte jag på hur mycket som förändrats sedan min barndom.

I hinkar skulle vattnet bäras från brunnen nedanför trädgårdsbacken. I en stor gryta skulle vattnet värmas på järnspisen, som eldades med ved, som hämtades i vedboden. Ved som körts hem med häst och vagn och av pappa huggits till vedträn i lämplig storlek.
I en zinkbalja skulle disken diskas och i en annan sköljas. Stjälpas upp på diskbänken och sedan (/ibland efter små syskongräl vems tur det var att torka) skull den torkas och sättas in i skåpet.
Skulorna, som diskvattnet kallades skulle grisen ha och fick därför ej innehålla "PER", ett diskmedel som kommit ut i handeln till glädje för dem som inte höll sig med gris. Inte blev disken alltid så ren utan "PER" men handduken tog det sista "FRÖNA", som det kallades om tallrikarna ej var tillräckligt blanka.
När jag i kväll lämnade köket och hörde diskmaskinens stilla gång, kände jag mig så tacksam och så rullades minnen från barndomen ännu en gång upp för min inre syn.

Nu är jag tacksam för att jag kvicknade till. Jovisst la jag min hand på hjärtat och bad till Gud och nu ska jag tacka för mycket mer innan jag somnar.

Hur är det det står i Psalm 92? Jo "Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd och när natten har kommit din trofasthet!!"
Det är gott. Så klart vill jag vara med och tacka!!
Sov Gott, mina bloggläsare och Guds välsignelse önskar jag över er, var och en! Amen!



måndag 18 september 2017

Måndag 18 september 2017. I dag blev det lite gjort här hemma!

Jo jag har kommit underfund med att jag jobbar bättre om någon kommer och piggar upp mej lite, eller om jag tar en promenad runt kvarteret eller om jag tar hissen ner till träningslokalen för en stund.
Ett pling i telefon på förmiddagen från Sven och Maria, som varit på sammanträde och hade en stund över. Innan de kom så smsade Ulla att hon snart var på väg till stan. Något jag behövde? "Jo tre tennisbollar ,tack! Hon hade tre sådana och tog dem med sig.

Tänka sej så roligt ! Två barn och en sonhustru på besök en måndagsförmiddag!
Klart att det blev ett "lyft" för mej!
Nu fick jag hjälp med att få videobandspelaren i funktion så nu blir jag väl sittande i sällskap med "Pelle Svanslös" om dagarna!
Jag kan nästan alla repliker utantill efter alla sittningar med barnbarn! Som jag tidigare berättat så är jag en s.k. "Teknisk idiot" så om jag inte punkt för punkt i mitt block antecknar så kan jag inte fatta.

Jag tog INTE fram block och penna så var och en må förstå att jag inte kommer att sitta och titta på Pelle Svanslös förrän jag fått nytt besök av någon som än en gång kan berätta och jag då antecknar!
Vi fikade och pratade  om hur enkelt det nu är att besöka mig och å andra sidan hur svårt det kan vara att hitta parkeringsplats för medhavd bil.

Ulla stannade kvar och vi tog hissen ner till tvättstugan där vi manglade ett par lakan och Ulla tvättade mitt duntäcke för att sedan lägga det i torktumlaren, tillsammans med de tre tennisbollarna.
Vi gick upp i lägenheten och Ulla satte igång med att plocka om lite bland böckerna i bokhyllan så de foton av mina 14 barnbarn, som tidigare stod i en bokhylla i köket i villan, en hylla som jag gav bort innan jag flyttade, fick två hyllor i vardagsrummet i stället.

 För att lägga mina barnbarn i en kartong och ta till förrådet skulle för mej vara otänkbart. Jag tittar på dem alla, gläds över dem, påminner mig glada stunder tillsammans med dem. Ber om Guds beskydd och hjälp för var och en och är SÅ tacksam över att de finns.

Ulla och jag åt lite snabblagad mat från frysen,på balkongen. Så skönt att kunna sitta ute ännu en tid.

Efter det så var Ullas tid för parkeringen ute och jag stod där ensam med tvätten manglad, barnbarnens foton på plats och duntäcket luftigt och fint på balkongen.
Efter någon timme ett meddelande:"Hemma". De mina vet att jag uppskattar att få veta att de är där de ska vara.

En telefonsignal från Fredrik, som meddelade att familjen på onsdag eftermiddag kommer på besök för att se hur jag bor. Vi hade lite "så där" tidigare vikt dag för detta besök. Så roligt att det blir av!

Just när jag satte mig vid datorn kom ett bibelord plötsligt till mej. Jag återger det här för det kan ju vara någon mer än jag som kan ta det till sig. Det är något speciellt med ord från Gud.
Jag måste slå upp det i Biblisk Ordbok för att se var det står. Jo det går ju att Googla nu för tiden men vår gamla Ordbok, som vi fick i början av 50-talet i avskedsgåva från våra vänner i Korskyrkan i Stockholm använder jag gärna. Jag bläddrar hellre i böcker än jag trycker på knappar, med risk att det blir fel.
Ordet handlar om "villighetens ande " och står i Psaltaren 51:14.

Så säger jag åter GodNatt och gläds över att få somna tidigt. Hoppas att trion, som i morse klockan sex med tåg, lämnade Örebro och sedan jobbat hela dagen, också kommer till vila i skaplig tid



söndag 17 september 2017

Söndag 17 september 2017. Men se, det blev en rolig dag!

Jag var bjuden på födelsedagskalas i dag. Två jubilarer. Mor och dotter. Dottern har fyllt och mamman ska fylla år i veckan som kommer.
Thea och Malla bjöd på jättegoda bullar, kakor och supergod tårta.
Moderns väninna Marianne var också där och snart ska de komma hem till mig och se hur bra jag bor. Inlåst bakom järngrindar, som sig bör, i bostadsrätter mitt i centrum av staden.
 Filip kom med tåg till Örebro och hämtade mig till kalaset på väg från tåget.
Han bad att få följa mig hem, vilket föranledde mig att säga att det minsann ej händer så ofta att en man  ger mig det erbjudandet numera, så OK!
Väl hemma så passade jag, som vanligt, på att få lite undervisning i hanterandet av något som  en iPhone har att erbjuda. Fram,som vanligt, med block och penna.

Denna gång gällde det att lära mig Instagram, som jag inte vågat mig på förut.
Sju punkter på blocket talar i turordning om hur jag ska trycka på rätt knapp.
Ett par foton på Filip som liten kille har legat framme en längre tid. Nu skickade jag iväg dem i dag.  Många gillanden och kommentarer har redan kommit. Söta lilla Filip som så gärna hälsade på hos mormor även som liten kille.

Kvällen skulle han tillbringa hos mamma, pappa och Tobias.  Elsemarie är förkyld men bara MÅSTE vara på jobbet i Katrineholm i morgon så hon har växlat mellan att sova sig frisk och att förbereda en del av morgondagens uppgifter.

I morgon bittida ska både hon, Filip och Thea  redan klockan sex åka tåg mot Hallsberg där Elsemarie byter till tåg mot Katrineholm, medan de andra två fortsätter mot Göteborg och sina uppgifter där.
Så var helgen över för denna gång.

Nu ska jag säga att jag åter måste  be till Gud om arbetslust i morgon. Och energi! Varför tunnades den ut sedan jag blivit 90+?  Min vän Gunbritt har så rätt när hon talar om "balansen".
I min hjärna lever jag som medelålders kan man säga, men det kantrar över när inte orken hänger med som tidigare. Men jag fortsätter kväll efter kväll med att intala mig att morgondagen ska
bli bättre än dag som inne är.
Tja, inte vet jag hur det blir men jag tänker att framtidsdrömmar kan aldrig skada, oavsett ålder.
Jag fortsätter att leta och sortera och ser fram emot att få bjuda in mina vänner till mitt lilla, nya hem.
I dag kom Tobias hit med en burk Björnbär så fina. Jag ska gå dit och plocka flera. Vi har en god vän till familjen, som också är förtjust i dessa bär och jag ska ge henne en burk av skörden.

Nu är det dags att sova för mej och jag lägger mig med hopp om en effektiv dag i morgon! Sov Gott!



lördag 16 september 2017

Lördag 16 september 2017.Missslyckad dag, med mina ögon sett.

Ja det är faktiskt sant. Jag hade så stora planer för denna lördag. Massor att sortera. Kom inte igång i morse. När halva dagen gått tog jag mej till duschen , som jag planerat. Innan jag kom dit bad jag Gud att ge mig disciplin. Egentligen vet jag inte om det är en giltig bön. Borde väl ta tag i den frågan själv kan man tycka. Hur som helst. Bad gjorde jag och fick så mycket att det räckte till en dusch.

Efter en stund sittandes med min iPhone kom jag på att jag var hungrig. När de två potatisarna var kokta kom jag ihåg att det fanns kokt ris, som jag tänkt äta i dag, i kylskåpet.
Ni ser att det är lite knäppt i dag! Jag hittade en burk i frysen. På den stod det;" Hjortstek till Ruht eller Isak." Det var bara EN portion. Jaha, då började jag längta efter Isak så jag blev ännu mer nedstämd!
Jag kunde höra , eller se i hennes dagbok mors uttryck för en dag som denna:" Hu, vilken lessam dag!"  Eftersom dagen ännu ej är slut så säger jag inte varken "lessam" eller "bra". Man vet ej hur det blir till slut!!
 Benjamin ringde. Jag sa att jag inte mådde så bra. Han hör av sig en annan dag och kommer och fikar.  Jag bestämde mig för att tidigt skriva en kort blogg och sedan gå tidigt till sängen för ska sanningen fram så tror jag att det skulle kännas annorlunda om jag kom i säng före midnatt.
Men då är det ju det där med "Nattugglan", som jag tidigare berättat om. Det är som med Zebran. Ränderna går aldrig ur.

Just när jag fattat beslutet om den korta bloggen oich tidiga sänggåendet så ringde Annelie. "Hur är läget? Vi har plockat trattkantareller. Jag kommer med dem om en halvtimme." Jag frågade om de ej behövde dem själva. Nej de tycker bara om att plocka, inte rensa så de hade tagit den mängd de ansåg sig vilja ta hand om.

Om en kort stund är hon här och vi ska förstås fika. Sedan är frågan hur jag ska göra. Rensa eller inte rensa. Spara dem i kylskåpet till i morgon och hoppas på att den nya dagen ska bli bättre än denna. Så mycket mer finns ej att välja på.
Med tanke på att intet blivit gjort denna lördag så borde svaret bara vara ett. Nu minns jag Ulla,3,  som inte suttit stilla på tältmötet men på hemväg i bilen självmant sa:"Näste möte då ska jag sitte still!" Men så kom ett tillägg för ärlig har hon alltid varit. "Men jag löver int."

Det var nog ingen i familjen som hade tagit det första påståendet på allvar!
I alla fall så är bloggen nu klar och jag kan i morgon berätta om trattkantarellernas öde. Efter fikat med Annelie tänker jag sova. GodNatt mina trogna bloggläsare. Sov Gott! Gud är god och älskar oss. Med eller utan disciplin!! Jag älskar honom tillbaka och det talar jag om för honom ofta, ofta! Jag säger som hans lärjunge. "Herre till vem skulle vi gå?" Han finns där alltid. Mitt säkra stöd!
Ha en fin kväll, mina vänner!

Ja så skulle jag just skicka iväg den lilla bloggen när det ringde på dörren. Jo där står hon med en kasse Trattkantareller. Som jag tidigare skrivit så hade jag nu att fatta ett beslut inom mej.
Jag hann ej forma tanken i ord förrän Annelie sa något om att hon i ett svagt ögonblick lekt med tanken att risken fanns att jag skulle slänga dem. Raskt fick hon fram en liten kniv, en sil för sköljning av de små läckerheterna. Bad mig ta fram tidningar för nu skulle de torkas. Jag fick instruktioner om hur jag skull förfara med dem de närmaste dagarna.

Allt gick i raskt tempo och jag, senfärdiga människa, hann bara med att fixa i ordning kaffebryggaren förrän allt var klart. Nu ligger de där och en dag drar jag nytta av dem. Ska bjuda svampplockarna på stek med svampsås. Naturligtvis! Tyvärr vågar jag mig ännu ej på att föra över foton från iPhone till bloggen så jag skickar ett foto på FB där skörden kan beskådas. Tack snälla Annelie och Markus!!
Jag avslutar detta tillägg med att säga: SÅ KAN DET GÅ! GLAD ÖVERRASKNING!













fredag 15 september 2017

Fredag 15 september 2017. Inte mycket att säga om denna dag.

Jo jag bör erkänna att mitt tidigare omtalade "nattugglebeteende" infann sig redan klockan 16 då jag kom hem från hårfrisörskan. Att jag fortsätter med denna lyx beror på mina snälla barn, som ställer upp för mig. Utan dem skulle jag nog, även om jag hade råd, inte unna mig detta.
Min småländska sparsamhet skulle inte tillåta det.
Att min hårfrisörska är skicklig, trevlig och har blivit min vän gör att jag så gärna tar mig dit.
En halv timme i vardera riktningen blir en lagom lång promenad.
Nu är jag så fin så jag törs knappast lägga huvudet på kudden!

På väg hem mötte jag Annelie som fotograferade mig där jag kom gående med rullatorn. Påpassligt!
Gick in i min gamla närbutik från tiden i villan. Där var allt så förändrat och förmodligen ny ägare.
Jag såg, tänkte och önskade att det ska gå bra för den som äger butiken.
Det är märkligt att jag efter alla dessa år utan butik ändå hänger kvar i tanken.
Mängden varor i förhållande till antalet kunder, t.ex. Alla färskvaror. Är det möjligt att det mesta kan bli sålt? I vårt Färgcentrum hade vi inte sådana problem men det där med att köpa in rätt saker i rätt mängd var viktigt. För ett par dagar sedan såg jag på FB en träbil inköpt i vår affär år1958. Fotot inskickat av den lilla  lastbilens ägare, vars pappa köpt den till sin lilla tjej. För mej var det verkligen ett stänk av nostalgi att se bilen av märket Brio och jag blev påmind om det forna affärslivet.

Ja, som sagt har jag också denna dag slösat med tiden. Har haft en del FB- konversation med en invandrartjej, som jag ska träffa nästa vecka. Ser fram emot den träffen!

All rensning i hyllor och lådor, som jag tänkt göra i dag, blev åter placerat i framtidens garderob så klarade jag mig i dag också!
Att jag inte skäms! Jo det är just vad jag gör och behöver bara på detta sätt få lätta mitt hjärta.
Jag hoppas alltid att både arbetslust, energi  och ork nästa morgon ska stå vid sängkanten och inta hela mej för att jag nästa kväll ska kunna somna glad över att det jag planerat blivit gjort.

Nu säger jag GodNatt och är glad över dagen som gått, för det kommer en ny i morgon om Herren så vill!  Vi är alla älskade av Gud, som vill att vi pratar med honom! Jag har nu hittat min "böneplats" i nya lägenheten. I vardagsrummet, i en grön skinnfåtölj blev det.
På bordet bredvid ligger min nötta bibel och min andaktsbok, "Daglig Kraft". Dit går jag med en liten träbricka med en kopp kaffe och en bulle (två på söndagar) och där talar jag med Gud om allt möjligt.
Sov Gott mina vänner!



torsdag 14 september 2017

Torsdag 14 september 2017.Alltid händer det något när man besöker tandläkaren!

Så var det dags igen! Hade återbesök i dag. Fick ny tid i början av oktober. Sedan är jag klar för den här omgången!
När jag går till tandläkaren passerar jag Nikolaikyrkan. Jag älskar att läsa på skylten nedanför kyrkans trappa. "ÖPPEN KYRKA", står det.
I dag var jag ute i god tid för att hinna titta in en stund på vägen dit jag skulle.

Hos tandläkaren var allt som det brukar och ändå inte. När jag var klar såg jag att det satt en man i väntrummet. Jag gick till hatthyllan för att hämta min jacka innan  jag pratade lite med tandsköterskan och fick lappen om ny tid.
  Två jackor , båda mörkblå, hängde där.  Jag tog den som jag trodde var min och fick av sköterskan hjälp med att ta på den. Men vad nu då? Den hade en klarblå färg. Jag hade vänt på jackan så fodret var utåt! Konstigt att jag inte tidigare upptäckt det! Jag blev av sköterskan  uppmärksammad på att jag måste, med tanke på blixtlåset, ha den mörkblå sidan utåt.

Saknade min halsduk. Sköterskan gick till hatthyllan och kom med en annan jacka där halsduken också fanns. Hahaha! Jag hade tagit fel jacka! Och jag som var så glad för den fina klarblå färgen på fodret! "Ack säg mig den glädje som varar beständigt", sa vår moder ibland.
Sköterskan och jag fick oss ett gott skratt medan mannen i väntrummet fortsatte att läsa sin tidning utan vetskap om vad som sig tilldragit hade. Jag gick hemåt iklädd min  gamla,vanliga jacka!

Därhemma fanns Kerstin, Lisa och Liam. Pojkar i 7-årsåldern är helt underbara och vi  fick en mysig stund tillsammans medan farmor och mamma hann med både att dammsuga och att laga  till god mat, som farmor inhandlat på vägen hit.

Liam och jag läste en bok, samma som en film han sett, så ibland berättade han från filmen och ibland läste jag ur boken. Så trevligt att umgås med unga människor emellanåt.

Eftersom jag vaknade tidigt i morse så passar det att jag säger GodNatt nu.
I kväll ringde en god vän. Vi pratade om vår försämrade syn och andra skröpligheter och avslutade med att vi båda två ändå är så tacksamma för att huvudet fungerar ganska bra. I alla fall kan vi föra en konversation som vi gjorde i yngre dagar. Tack gode Gud!

Kan tala om att vi i dag haft ett underbart sensommarväder och jag njöt av promenaden till tandläkaren! Och just nu kommer ett meddelande från Filip. "Sov Gott! Kramar från mig och Thea.
Så roligt med en hälsning så här på kvällskvisten. Han fortsätter:" Vi får höras någon dag. Eller ringas, som det heter!"   "Hahaha! Filip," säger jag!


onsdag 13 september 2017

Onsdag 13 september 2017. Tjejträff, det är roligt, det!!

Det var ett tag sedan vi fem hade tjejträff men i dag hade Rebecca bestämt att nu skulle det bli av.
Najmi hämtade Sonja, Gerty och mej i sin bil. Rebecka bjöd på gott eftermiddagsfika och så fick vi prata av oss en del. Sonja hade sin lilla vovve Idun med sej. Hon påminde i storlek om vår lilla Isak, som avslutade sina dagar hos veterinären på grund av hjärtproblem.

Alla fem hade en gång haft en man men lever nu ensamma. Najmi och Rebecca hade en del att berätta om resor de gjort och sådant är alltid roligt att lyssna till. I fantasin hänger man med och blir lite upplyft kan man säga.  Att bara köpa en flygbiljett till ett land och sedan dag för dag bestämma om fortsättningen låter hur spännande som helst. Att åka till främmande land med hjälpsändningar till de som behöver hjälp lät också intressant.

Nu har jag slösat med tiden i kväll igen så jag inte kan ta itu med "Forntiden", som jag tänkt.
I går fyllde Alva , ett av mina många barnbarnsbarn, 13 år. En fin och go tjej, som bor i Pålsboda.
Får gratta i efterskott. Sådant händer då och då. Ibland blir det bortglömt men mestadels finns jag med på födelsedagsfesterna. Något jag vill fortsätta med så länge jag orkar.

På grund av mitt slöseri med tiden så har klockan blivit sovtid för länge sedan så jag har bara ett att göra. Säga GodNatt mina vänner. Sov Gott! Tacksam för ännu en trevlig dag ska jag dyka i säng omedelbart!





tisdag 12 september 2017

Tisdag 12 september 2017.Det blev också en trevlig dag!

Det där med att blogga är en bra avslutning på dagen. Klockan är nu mer än 21.00. Jag tänker satsa en timme av denna dag till bloggen. En bloggläsare kommenterade för en tid sedan:" Jag har blivit beroende." Kom att tänka på, i kväll, att jag också blivit beroende. En av att skriva, en annan av att få läsa!!

Nu ska jag berätta lite om hur dagen blev.
Jag vaknade i morse med lite huvudvärk, som snart gick över. Tänkte ta itu med en hög papper att slänga eller sätta in i pärmar. Att jag är en Nattuggla från min barndom ( nej då såg pappa till att familjen kom i säng, helst klockan nio eller senast halv tio på kvällen.)

För min del tog Nattugglan över kommandot redan vid 14-årsåldern. Jag har ett minne från en sen kväll då jag nog var i 13-14årsåldern. Jag var fortfarande kvar i föräldrahemmet men satt ensam vaken sen kväll. Jag hade varit hos en något äldre väninna i byn och lekt med pappersdockor. ( Jodå så var det på den tiden). När jag kom hem sov hela familjen och jag fick utlopp för mitt begär att sitta på sängkanten "och uggla".  Något jag åter, på äldre dar, fallit offer för.

Den där speciella kvällen hade jag hört  den riktiga nattugglan skrika, innan jag gick in genom hemmets dörr.  Det hände ibland, och ryktet sa, att det bådade ond, bråd död. Jag kände det obehagligt, särskilt när alla sov och jag kände mig lite ensam .

 Att inte berätta sådant,  och för den delen, många vanliga spökhistorier när barn hörde på, var det ingen som tänkte på.
När jag satt där på sängkanten i tystnaden hördes plötsligt ett starkt ljud av ett skott. Jag upplevde en väldig känsla av obehag och hade gärna velat väcka mamma och pappa för att, om möjligt få en förklaring, men avstod. Båda skulle upp tidigt nästa morgon för att vara med vid höstens tröskning på bondgården, nära byn med de tre stugorna och min undran hade ju ändå inte fått något svar så jag kröp ner i sängen, knäppte, som vanligt, mina händer och bad "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är."

Nästa morgon när jag vaknade kom mamma och pappa hem för att äta frukost i en paus i tröskandet.
De berättade att bondens son skjutit sig själv föregående kväll.
Jag glömmer nog aldrig den stunden när jag berättade att jag hade hört skottet.
Naturligtvis väckte det stor förstämning i det lilla samhället. Vi, som bodde i byn hade ju under årens lopp lärt känna bonden och hans familj och för oss blev det en chock. Varför? Yngsta barnet och ende sonen!!

För att återgå till livet HÄR och NU så ska jag berätta om dagen som strax tar slut. Nu får jag skynda mej för den anslagna bloggtimmen är slut om fem minuter.

En överraskning i dag var att min syster Ingamaj ringde och sa att sonen Anders och hon tänkte komma på besök. Så glad jag blev. Ringde Anders. Jo han skulle hämta sin mamma sedan han slutat jobbet och så skulle de fika här och se hur bra jag bor.
Jag har tidigare berättat att SCB; där Anders jobbar, ligger mitt emot det hus där jag bor.

Anders har sedan sin tidiga barndom betytt lite extra för mej och ,jag tror, jag för honom, så det är alltid lite extra roligt när vi ses. Nu kom de båda två till glädje för mej.
Bullar, kakor och den stora bit av Elsemaries äppelpaj, som jag fick med hem från Surströmmingsfesten i fredags smakade gott till kaffet.

En trevlig stund tar också slut och mor och son återvände. Jag fastnade vid Datorn och ska nu slita mig därifrån för att lura nattugglebeteendet en smula.
Sov Gott, mina vänner! Gud är trofast och står fast vid sina löften och ger oss sin frid och kärlek!





måndag 11 september 2017

Lördag, söndag, måndag 9,10,11. Ingen bra dag för mej i dag heller.

Visst låter det gnälligt! Jag har massor att vara tacksam för. Det är inte det saken gäller.
Jag har sovit bort dagen fast jag har massor att göra! Men både i går och i dag har jag inte varit i form, som det heter!

Nu ska jag snabbt skicka iväg dagens komprimerade blogg innan jag åter somnar.
Börjar med lördagen. Promenerade med rullatorn till USÖ där jag hade tid hos Audiologen. En lugn, fin människa ,utan stress, tog hand om mej. Förklarade lugnt och stilla vilka knappar jag skulle trycka på, skrev ut ett papper, som visade att resultatet av undersökningen var ungefär som förra gången. Ingen för ändring alltså. Nu hade jag åter förlagt mina båda hörapparater så jag tog i bruk de gamla, allra första, som alltid finns som reserv.

Jag fick veta att jag kunde leta en månad ytterligare för då skulle jag bli kallad på återbesök. Om jag måste köpa nya kostade de 1.000 kronor styck. Jag hade bara haft dom ett år. Efter fem år får man nya.
När jag går här hemma i tystnaden så behöver jag inga men i övermorgon blir det tjejträff i stället för den som, för min skull, inställdes förra onsdagen. Då har jag reserverna.

Elsemarie och Lasse är på utflykt mot Göteborg denna lördag.

Efter lördag kommer söndag.  Ingen bra dag. Klädde mig i alla fall  men kom mig inte för med att gå ut. Känns som om jag har lite feber. Ögat, som varit blått flera dagar efter smällen mot vassa hörnet  förra söndagen, börjar nu skifta lite i gult. Den lilla knölen i pannan ovanför ögat är kvar och påminner mig om hur tacksam jag kan vara över att inte det vassa hörnet träffade i ögat.
Tv gudstjänst och Närradio d;o från pingstkyrkan i Örebro fick ersätta kyrkobesök. Så fantastiskt att denna möjlighet finns. Dagen förlöpte i stillhet. Skrev blogg om fredagen innan jag somnade.

Och det vart morgon och afton på måndagen. Där är jag nu. Denna dag minst lika intetsägande som gårdagen. Jag har sovit till och från.  Såg Rapport och lite av minnessändningen av Hasse Alfredsson, den rolige mångsidige mannen som fått oss att skratta så många gånger under årens lopp. O, vad jag är glad över både honom och Tage Danielsson, som fann varandra och samspelade så bra.

SÅ många roliga stunder vi haft tillsammans med dessa två.
"Har du borstat tänderna", sjunger Gullan Bornemark i en av sina barnvisor. Ja det har jag och nu ska jag direkt till sängen. Funderar nog på att klä mig i morgon och förhoppningsvis få en gnutta arbetslust.
Sov Gott, mina vänner! I morgon är det tisdag, eller hur?
innan jag somnar ska jag be för en man i en annan stad, som i eftermiddag förts till sjukhus,illa däran!
Det är alltid gott att få tala med Gud om bekymren, stora som små! Natti Natti!




söndag 10 september 2017

Fredag 8 september 2017. SURSTRÖMMING!

Sanningen är den att det i dag är söndag men  jag nöjer mig med att bara skriva om fredagen.
En del dagar är roliga dagar, andra är "så där". Den här söndagen hör till de sistnämnda.
Den började med att jag vaknade redan klockan sex. Något ovanligt för mig men OK, jag gick upp och fikade med två bulla för det var ju söndag och då är det tillåtet. Hann tom. lyssna lite på söndagens "Andliga Sånger" med Katarina Josefsson.

Gudstjänsten i TV och en till  i Närradion från Pingstkyrkan i Örebro blev det i stället för kyrkobesök, som jag nog tänkt annars.
Den här dagen blev en dag "för mig själv". En sådan där dag då man tänker på mamma och längtar lite efter henne. I september, medan mamma levde i sin lilla stuga i Figeholm satte jag mig i bilen och tog en tur till mamma just den här tiden på året. En liten extratur.
 Jag minns att det hände att jag ibland kom en torgdag och kunde se mamma stå och sälja karameller på torget. Så glad hon blev när hon fick se mig och så goda köttbullar hon stekt för att jag skulle komma. Det där med köttbullar var något som "hela skaran" av familjen visste att det fanns i hennes stora skafferi när vi kom på besök. Det var faktiskt en liten rolig grej.

Lugn och stilla blev alltså min dag och jag har inte mått så bra i dag. Jag har haft lite ont i huvudet och varit så trött och lite hängig. Har sovit en stund i fåtöljen på eftermiddagen.

Nu tar vi en titt på en mysig fredag. Det skulle bli syskonträff och SURSTRÖMMINGSFEST!!
Sven och Maria hade köpt Surströmming. En burk "kvinnliga" med rom i. En burk manliga med mjölke ( tror jag). Har aldrig tidigare hört talas om denna uppdelning. Tidigare har alla funnits i samma burk. Se bara vart de stackars fiskarna är på väg!!!!

När bilen stannade i Skrankebol hos Ulla och Lennart  kom Elsemarie på att hon glömt ta med messmör. "Strunt i det", försökte vi försiktigt, fast samtliga blev något besvikna.
"Aldrig surströmming utan messmör", sa Elsemarie. "Lasse, snälla, kan du inte åka till Pålsboda (ett par mil bort och som vi passerat på vägen till Ulla och Lennart)
Lasse satte sig i bilen och åkte iväg.

Som jag tidigare berättat så hittar man ett och annat när man flyttar. Hos Ulla fanns nu de gamla böckerna med strängmusiksånger, som vi sjöng ur i Saron i Lesjöfors under Erik Hedlunds ledning.  På den tiden var vi alla i familjen med i strängmusiken och nu var det roligt att se den gamla sångboken igen. Sven satte sig vid pianot och Kerstin och Ulla sjöng med hjälp av Svens musikaliska Maria och den likaledes musikaliska systern Elsemarie, som ej fanns på den tiden vi bodde i Lesjöfors. Dessa båda kunde ju "ta ton" utan att ha sett sångerna förut.

Det lät så vackert så jag videofilmade med min iPhone. När Lasse många sånger senare kom tillbaka med nyinköpt Messmör så tittade Lennart på min kamera."Men du måste trycka på den röda knappen!"  Sådärja! Ännu en gång kom min okunskap i dagen och jag som var så stolt att jag KUNDE!
Kanske fick jag någon bild eller något ljud med. Har ej vågat  titta!
"Hur eller hur," för att ännu en gång citera vår hulda moder, så hade vi en mycket trevlig stund och tonerna ljöd så vackert och allt kändes nära och långt borta. Minnen från Saron kom till oss och de gamla sångerna fick nytt liv.

Tankarna gick till Erik, Karin, Tekla, Erik Bredenberg, Evald och Margit, Hasse Magnusson, Linnea Östin, Ellen (?), som jobbade i "Nisses Livs". För att nämna NÅGRA av de som var med förutom pastorsparet.
Det var tider det!
Vad gäller SURSTRÖMMINGEN så fotograferade Maria ögonblicket då Elsemarie öppnade de båda burkarna och vi alla åt mandelpotatis till, samt gjorde "klämmor" med smör på tunnbrödet , messmör, strömming och skivad potatis. Den rullen är som en god bakelse.
Tro nu inte att ALLA åt med samma förtjusning, som vissa. Kerstin hade gjort Västerbottenpajer till dessa som håller på att LÄRA sig gilla surströmming. Kan försäkra att det var god paj. Snodde en bit!

Olika sorters alkoholfria drycker serverades. Somliga påstår att mjölk hör till surströmmingsätandet men det fanns ej på bordet och efterfrågades inte.

Så trevligt vi hade vid bordet med mycket skratt och roliga inlägg.
Äppelpajen som Elsemarie fixat var god med vaniljsås till.
Nu ser vi fram emot gemensamt julbord någonstans. Jag ska bjuda som tack för "flytten", som de fixade så snabbt och underlättade för mig.

Kom just på att jag lovat ringa en vän så jag avslutar nu denna blogg om fredagen och ber att få återkomma med lördag, söndag i morgon.  GodNatt mina vänner




torsdag 7 september 2017

Torsdag 7 september 2017. Så intressant det är att umgås med unga människor.

Nu har jag avdelat en timme till Bloggande denna kväll. I dag har jag något att berätta.
Jag hade fått telefonsamtal från två av mina yngre vänner att jag skulle få besök i dag. De båda har träffats hos mig en gång tidigare men ingen av dem visste att de båda två "bokat" in sej för fika ungefär samma tid i dag på förmiddagen. Jag hade inget sagt så deras överraskning var stor då de sågs i dag.

Det var synnerligen roligt för mej att de , var för sig, hade roliga saker att berätta. "Gud är god", sa de båda tjejerna.
Jag är så tacksam för allt Gud gör. Ofta i det tysta. Tänker på Psaltarordet " Lägg ditt liv i Herrens hand! Lita på honom! Han kommer att handla!"  Då och då får vi se hur Herren har handlat. Ofta som svar på bön.
Just nu ringde min vän Stefan och berättade vad Gud gör där han befinner sig. Jag minns hur dåligt hans själ  en gång mådde och hur han varje söndag fick förbön i kyrkan. Hur Gud handlade för att förändra hans liv till det bättre.

 Den ena av tjejerna som fikade hos mej i dag har jag varit vän med i många år. Hon visade en Bibel hon fått, som minne från sin arbetsplats när hon nu fått nytt jobb som hon ska börja inom kort.

Den andra var en invandrartjej, som varit i Sverige ett fåtal år. Hon har sedan hon kom hit verkligen fått pröva på livets hårda skola men ser tydligt hur Gud varit med henne och fört henne i kontakt med människor som har blivit henne till stor hjälp. "Det är Gud", säger hon, pekar upp mot Himlen och ler.

Möjligen har jag tidigare berättat om henne och hennes yngsta bror som var i den Moske' i Kabul där nyligen en bomb detonerade. Jag frågade i dag om brodern kommit åter från Indien dit han skickats efter bombningen, då han förlorade sitt ben, för att han där skulle få vård första tiden.

Jo han var tillbaka i sitt hemland och hade ringt. "Men han är så ledsen", sa hans syster. Jag tröstade med att säga att jag hoppades att han skulle få protes. " Det är inte det! Nej det värsta är att han förlorade sina kompisar som också var i Moske'n när bomben sprängdes och  alla dödades. Han är nu så ensam" Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. Så onödigt!!

"Jag vill hjälpa de från mitt land som är i Sverige nu. Jag vill ut och föreläsa! Jag kom till Sverige och blev räddad. Inte för att jag skulle behålla det för mig själv. Nej,jag vill satsa ALLT för att hjälpa andra, vill berätta vad jag fått uppleva. Gud är så god och vill hjälpa flera."

För oss, som vet hur hennes första tid i Örebro gestaltade sig, är det som ett under. Hon är i Guds sällskap och det ska bli så roligt att följa hennes väg för vi kan bara se Guds handlande med henne.
Sakta för han henne framåt, steg för steg och hon strålar av tacksamhet när hon säger :"Det är Gud"!!

I dag var hon så fylld av glädje när hon berättade vad Gud gjort för henne just i dag. Hon går i skolan men fick ledigt för att gå till Vårdcentralen för att få hjälp med sin värkande rygg. Hon fick träffa någon, som efter att ha undersökt henne och givit henne goda råd, ville att hon skulle berätta om sitt liv, vilket hon ej genast var villig att göra, på grund av allt svek hon varit med om.
Men så gjorde hon det i alla fall.
Den här nya bekantskapen, som bara jobbar ibland och som "råkade" vara där just i dag, förstod till fullo när hon hörde att "det är Gud som hjälper mig",eftersom hon själv tydligen sysslar med sådant hjälparbete, som vår "invandrarvän" också önskar syssla med. Att, på grund av sin egen erfarenhet, ge hjälp till andra som befinner sig i liknande situationer, som hon själv varit i.
När hon gick kramade hon mig och sa: "Ruth, bed för mej!

Hon har inte uppehållstillstånd ännu men önskar det av hela sitt hjärta. Här lever hon ett annorlunda, om ännu med osäkerhet och oro, liv som hon ser kan ge henne  förutsättningar att få fortsätta med utbildning  för att få komma in i den uppgift, som är ämnad för henne.

Vi två, som i dag satt och lyssnade till hennes kloka, varma ord, känner stor tacksamhet över att ha fått möta henne och att få vara hennes vänner. Ber att hon ska få stanna. I hemlandet ligger hon verkligen illa till men vi "litar på att Gud handlar". Hon hade mer att berätta om hur Gud räddat henne i olika situationer under tiden hon varit i vårt land. Jag kan bara tacka Gud för hans kärlek och omsorg.

Aj då, klockan går men senare bloggar har jag skådat. Nu får ni, som har min blogg till GodNattsaga somna något tidigare i kväll och jag också.
Dagen har varit grå, kall men innehållsrik! Nu ber vi för dem som behöver förbön och tackar Gud för att Han faktiskt handlar när vi ber och, för den delen, även när vi INTE ber, som en pastor sa till mej en gång.

Nu säger jag GodNatt till er alla och går tacksam till köket, sängen eller TV. Har inte bestämt mig än.





onsdag 6 september 2017

Onsdag 6 september 2017.Så roligt med besök från Holland.

Det kom ett pling på förmiddagen. "Är du hemma vid 14-tiden?"
Precis den tiden skulle jag hämtas till tjejträff. Jag sa det men sa i samma veva att jag skulle ringa återbud dit, vilket jag också gjorde. Att få besök av Georgs bror Elon med fru Marja, vilka jag ej träffat sedan en svägerskas begravning för flera år sedan var en stor händelse som jag ej ville missa.

Som sagt så ringde jag återbud till dagens planerade träff. Följden blev att den som inbjudit till dagens tjejträff ringde till övriga inbjudna, vilket fick till resultat att träffen framflyttades en vecka så nu blir det roligt nästa onsdag också.

Jag hade bakat goda bullar förra veckan och i måndags två sorters kakor och dessutom en tårta från min födelsedag att ta ut från frysen så det blev lite 90-årsfest. Fick så vackra rosor.

Vi fick ett par timmar att prata om våra familjer och titta på några foton från min nyligen inköpta bok om Stockholm från 1940-talet. Påmindes om när Skanstullsbron byggdes i närheten av Elons och Georgs föräldrahem och mycket mer. Om födelsedagar med överraskningar som vi varit med om.

I dag har Elsemarie med bil varit på besök i Göteborg. Beklagade att hon ej var hemma och fick träffa  sin farbror men råkade ringa i rätta stunden så de fick prata med varandra i telefon i alla fall.
Sven och Maria beklagade också sin frånvaro via FB, där jag meddelat om besöket. De var i Stockholm messade de.
Kerstin beklagade också via FB att hon och Awad  just nu befinner sig i Skåne. Ibland klaffar det inte så bra.

Dagen har varit tung och grå med lite regn och absolut ingen sol, så jag var glad för kärt besök.
Jag fortsätter med mina flyttbestyr. Sakta, sakta går det men jag har fortfarande första Advent som målet då jag ska ha hunnit med att få allt på plats.
Om icke så fortsätter jag väl ett tag till.

På fredag blir det surströmmingsfest hos Ulla och Lennart. Något jag ser fram emot.
Att vara pensionär med barn som engagerar sig för sin gamla mamma är inte så dumt ska jag säga.
Man blir så ompysslad och uppassad och så länge huvudet är någorlunda intakt så kan man faktiskt njuta av livet.

 I dag fick jag SMS från en tjej, hälften så gammal som jag. "Gud är god, jag har så mycket roligt att berätta", skrev hon. Vi ska snart ses och jag ser verkligen fram emot det för att få höra.

Nu borde det ha varit sängläge för länge sedan. Blev åter sen med bloggen för jag tittade på Uppdrag Granskning från Biskopsgården i Göteborg. Att barn har olika förutsättningar när det gäller att lyckas med skola och livet i övrigt tycks inte alla vilja förstå och det gör mig illa.
Naturligtvis har det betydelse för skola och liv om man växer upp i ett tryggt hem eller inte. I fattigdom, med sjukdom i familjen, alkoholproblem, arbetslöshet, trångboddhet och annat är det inte så konstigt om det går snett för en och annan.

Nu tackar jag Gud för i dag och säger GODNATT till er mina trogna vänner. Sov Gott!



tisdag 5 september 2017

Tisdag 5 september 2017. Konstig dag!

När kvällen kommer och man inser att ingenting blivit gjort av allt man tänkt!
Letar, denna gång efter något, som är värt att berätta om, men finner inget.
Läst tidningar, som eftersläpat, tagit skönt fotbad, fixat lunch åt mig själv, tagit selfyfoto, (heter det så?) sedan jag fått veta hur man gör via telefonsamtal med Tobias.

Jag avstår från att berätta om det som SKULLE ha blivit gjort och traskar iväg till sängen.
Kanske ändå jag fått vara med om att betyda något för någon genom att be till Gud för en människa  som behövde förbön just i dag.
Det händer att jag får en känsla av att jag ska be för någon och då kan detta bli väldigt viktigt  för mig.
Jag har någon gång sagt att "jag gråter en annans tårar" och jag tror inte jag är ensam om att ha fått göra så. Detta hände mig i dag och kanske var detta att be det viktigaste jag gjort i dag. Jag tror att Gud är beroende av våra förböner. Tänker på hur Paulus uppmanade församlingarna att be för honom och jag har så många gånger själv fått uppleva förbönens betydelse.
Att avsluta med att överlämna den man ber för i Guds kärleksfamn känns så betydelsefullt.

Kanske får vi, när vi ber, aldrig veta just den förbönens betydelse men i Psaltaren 37:5 står det:"Lägg ditt liv i Herrens hand! Lita på honom! Han kommer att handla!"
Det tror jag är sant och lämnar personen i Herrens händer.  Det håller. Gud sviker aldrig! Sov Gott!

måndag 4 september 2017

Måndag 4 september 2017. Besök från NewYork today.

Så håller måndagen på att ta slut. I dag har jag bakat Drömmar och Finska Pinnar. Goda bullar bakade jag förra veckan.
Elsemarie och Lasse har besök från Amerika och jag fick besök av Jill och Elsemarie. Männen föredrog att stanna hemma.

Jag blev glad för besök och gav åter bort Finska Pinnarna. Den här gången ska de till NewYork.
I morgon ska vännerna vidare till Åsarp, en plats där IngaBritta vistades en del som evangelist i sina unga år.
Jag packade upp resväskans innehåll i dag! I går kväll valde jag sängen.
När Elsemarie kom i dag så sa hon: "Men mamma, du har en blåtira över ögat. Hur har du fått den?"
Själv hade jag inte sett den. Tittar inte i spegeln så ofta. Strax efter att jag i går hade slagit i ett vasst hörn i Hotellets badrum så tittade jag men kände bara en liten knöl. Nu har det blivit lite färg också.
Slaget tog i pannan alldeles över vänstra ögat och det skulle inte förvåna mig om jag är ännu blåare i morgon. Då gäller det att hålla sig inomhus ett par dagar.

På onsdag ska jag på tjejträff och på torsdag surströmmingsskiva. Får gå till Apoteket och köpa en svart lapp att sätta på om det blir för illa. De jag ska umgås med är nära vänner och en del släkt så jag ska förklara för dem om det vassa hörnet!

I morgon ska jag försöka hinna en bit ytterligare på flyttbestyren, som verkar räcka hur länge som helst. Nu känns det som om jag vill sova igen så då gör jag väl det. Ska försöka ta lite Forntid den här veckan. Godnatt mina vänner! Sov Gott! "Herrens NÅD är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut på hans barmhärtighet" står det i Bibeln. Någonstans. Tack för de orden!






söndag 3 september 2017

Lördag 2, söndag 3 september 2017. Slut på bröllopet.

I fredags blev det en kort blogg. På lördagens morgon hämtades jag klockan 9 av Lydia och Bernard och vi drog iväg mot trakten av Vänersborg för nu skulle Ulrika och Kristian ha bröllop i Västra Tunhems kyrka, nära Vänersborg.
Först åkte vi till hotellet där gäster, som så önskade,  kunde bo över till söndagen och där Bröllopsfesten skulle gå av stapeln efter vigseln.

Vigselförrättare var pappa Lennart, som nu vigde den sista av sina fyra pojkar. Han har tidigare vigt Petter, Jonas och Emil. Inte dåligt!!
Kristian hade nyss kommit hem från en resa till Kina, Japan och Sydkorea, om jag minns rätt.
Han är ute och spelar mycket och naturligtvis fanns hans vänner med en orkester som spelade både i kyrkan och på festen. Det var sång och musik som anstod detta fina par.
På baksidan av programmet står namnen på sångare och musiker.Jag återger dem här för jag anar att det kan intressera vissa av mina bloggläsare.
Diktläsare: Floris Hedelund.Musikansvarig: Magnus Josephsson, Musikanter: Emma Eriksson, Julia Josephsson, Jonas Kraftling,Jenny Wahlström, Daniel Arenalo, Emil Eriksson, Oscar Eriksson Uggla,
Tobias Grenholm, Lars-Erik Hallqvist, Ted Hector, Henrik Hedelund, Kristin Landh, Emelie Molander, Per Orvang och Jonas Thander. Hoppas att jag skrivit rätt!

Gästernas antal var etthundra jämnt. I stället för presenter hade brudparet föreslagit att de som kunde skulle stanna över natt på hotellet och det fick räcka som present.
De har nu slagit ihop sina respektive hem coh anser att de har allt de behöpver.
De har haft lägenhet i både Göteborg och Stockholm men väljer nu bort Göteborg och ska bo i Stockholm.
Lite dråpligt är att Ulrikas bror som delat lägenhet med Kristian, sedan några år tillbaka, och som fick besök av sin syster ibland, nu har skaffat sig egen lägenhet sedan han förstod att Kristian och Ulrika var på väg att bli ett par. Så kan det gå!.

Roligt för mej var det att träffa Ulrikas föräldrar. De är engagerade inom Missionskyrkan och det där med att människor som har en relation till Gud har något gemensamt, som förenar dem, är så värdefullt och det gör mig så glad. Så fina vänner!

Det blev en trevlig kväll med mycket gott att äta och dricka. Några åkte hem under kvällen men jag tror att de flesta stannade kvar över natten. Så gjorde Lydia, Bernard och jag och det var ganska fullt vid frukostserveringen i morse, där det bl. a. mycket gott också serverades våfflor av en speciell sort, SÅ goda!

Att komma hem efter en resa och packa upp är något jag aldrig har gillat och jag har ännu inte packat upp mer än en liten del av det jag hade med mig. Fast jag hade bestämt mig för att NU, DEN HÄR GÅNGEN, skulle jag börja med att genast packa upp. Ack ja! För all del! Kanske, kanske!! Natten är ju lång!

Elsemarie och Lasse har i dag fått vänner från NewYork på besök, så de åkte hem i går kväll för att "hinna packa upp" och laga god mat  att bjuda på.

I morgon börjar en ny vecka . Jag hoppas att jag ska få arbetslust så jag får klart med ytterligare en bit av flytten och att få grejer på rätt plats. Önskar också slippa sviter efter luftombytet, något som jag dragits med hela livet. Jag blir så trött och vill bara sova!

Det vill jag nu också. Får se om jag tar tag i uppackningen! Vore något att skryta med i morgon.
Sov gott mina vänner! Jag är så tacksam för ett par roliga dagar och att resan hem gick bra för oss alla. Gud är god!










































fredag 1 september 2017

Fredag 1 september 2017. Härlig sommardag.

Ville bara säga att i kväll och ett par dagar framöver blir det ingen blogg för Datorn tar semester.
Återkommer senast måndag med en del roligt att berätta från bröllop och annat.

Till dess, må så gott och var snälla mot varandra! Sov Gott och kom ihåg att Gud är med er var och en!