tisdag 5 september 2017

Tisdag 5 september 2017. Konstig dag!

När kvällen kommer och man inser att ingenting blivit gjort av allt man tänkt!
Letar, denna gång efter något, som är värt att berätta om, men finner inget.
Läst tidningar, som eftersläpat, tagit skönt fotbad, fixat lunch åt mig själv, tagit selfyfoto, (heter det så?) sedan jag fått veta hur man gör via telefonsamtal med Tobias.

Jag avstår från att berätta om det som SKULLE ha blivit gjort och traskar iväg till sängen.
Kanske ändå jag fått vara med om att betyda något för någon genom att be till Gud för en människa  som behövde förbön just i dag.
Det händer att jag får en känsla av att jag ska be för någon och då kan detta bli väldigt viktigt  för mig.
Jag har någon gång sagt att "jag gråter en annans tårar" och jag tror inte jag är ensam om att ha fått göra så. Detta hände mig i dag och kanske var detta att be det viktigaste jag gjort i dag. Jag tror att Gud är beroende av våra förböner. Tänker på hur Paulus uppmanade församlingarna att be för honom och jag har så många gånger själv fått uppleva förbönens betydelse.
Att avsluta med att överlämna den man ber för i Guds kärleksfamn känns så betydelsefullt.

Kanske får vi, när vi ber, aldrig veta just den förbönens betydelse men i Psaltaren 37:5 står det:"Lägg ditt liv i Herrens hand! Lita på honom! Han kommer att handla!"
Det tror jag är sant och lämnar personen i Herrens händer.  Det håller. Gud sviker aldrig! Sov Gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar