tisdag 26 februari 2013

Till USÖ 26 febr 2013. Åter till år 1969.


Det blev ingen blogg i går så nu får jag traska på i kväll.
Jag hade i dag tid på Universitetssjukhuset för undersökning av mitt hjärta. Min läkare på Vårdcentralen hade begärt det. En timme skulle det ta och ungefär så blev det. Besked om hjärtats tillstånd får jag senare av min läkare på Vårdcentralen.
På hemvägen en vända på stan när jag ändå var i krokarna och kunde handla sådant som inte finns i min närbutik där jag handlar i vanliga fall. Ett besök med fika hos yngsta dottern avslutade till viss del dagen. Resten tillbringar jag med bloggen.

Ska nu försöka minnas mera från år 1969.I mitt förra inlägg berättade jag om att våra systrar från Brasilien kommit hem och att Stina genast fått arbete på Oskarshamns lasarett. IngaBritta åkte omkring och samlade in pengar och kläder. De senar packades i stora trälådor och förvarades tills vidare på bondgårdens loge för att senare fraktas med båt till Brasilien. Hela sommaren var det en ständig ström av människor på visiter i Högskulla För vår del blev det endast ett par kortare besök.Jag tror tt Georg hade en del läger. Sven sommarjobbade som kontorist hos "Sibyllakorv" och jag tog mig för med att resa med en del av mina skolkamrater till England i tre veckor. Mer om detta i nästa inlågg.Georg tillträdde sin nya tjänst i Stockholm någon gång på sensommaren, vill jag minnas.

Ja, då blir det här allt för i dag.Tack Gud för att den här dagen blev bra, för att Du sagt att Du ger den kraft jag behöver, stund efter stund. Nu ber jag om beskydd över oss alla i natt. Vill också tacka Dig för att vår väns son, som skadades allvarligt i skidbacken på konfirmationslägret, nu bedöms av läkarna att ha klarat sig och får leva.Vilken glädje för familjen. Ber om beskydd över sonen i fortsättningen, när han ska väckas ur nedsövningen. Amen! Jag minns mycket väl de smärtsamma dagar då det var kritiskt för vår lilla 4åriga Kerstin och glädjen vi upplevde när hon blev frisk och räddad till livet.  Därför kan jag också förstå den tacksamhet och glädje denna familj känner över att återfå sin son. Nu önskar jag er en God Natt.

Här ett foto på den lilla byn Högskulla med de tre stugorna. I den första bodde mamma.Vårt barndomshem.

söndag 24 februari 2013

Söndag med kyrkobesök 2013. Lite från 1969

24 febr 2013.

Vid mitt besök i källarskrymslen hittade jag en del foton. Bl. a. detta från, kanske 1929, där min svärfar sitter med sina två pojkar. Georgs mor dog när han föddes. Hans bror Lars fyllde samma vecka två år och deras far fyllde trettio. På väggen finns fotot av deras mamma Elsa.


I dag fick jag, som mestadels, skjuts till kyrkan. Det var nästan fullsatt i den stora kyrkan och vår pastor Anders Sundström predikade över ämnet "Varför måste Jesus dö?" Önskar att jag kunnat få det på en CD så kunde jag delat med mig. Tror dock att den intresserade kan se predikan på Filadelfias hemsida i morgon.
Så intressant!
Vid hemkomsten fick jag besök av ett barnbarn som fick sen lunch.
Nu sitter jag här och ska ta itu med år 1969. Började lite i mitt förra inlägg.När Georg året innan var i Jerusalem träffade han där rektorn för Frikyrkliga studieförbundet, Herman Holmgren.De två kände varandra sedan tidigare och det här sammanträffandet ledde till att Georg senare fick erbjudande om anställning på Studieförbundet.En tanke om att öppna resebyrå fanns nog redan då. Hur som helst så blev det så att Georg slutade sin tjänst på Örebromissionen. Jag minns ej vad han i början sysslade med, men planerna på en resebyrå fanns med och det blev Georg som på nyåret 1970 fick uppdraget att åka till Jerusalem för att försöka knyta  kontakter för framtiden. Detta återkommer jag till .
En stor tilldragelse detta år var att våra systrar IngaBritta, som nu varit  i Brasilien sin andra period och Stina, som varit där tre år nu kom hem, Stina för att stanna i Sverige, IngaBritta för en ett års viloperiod. Kan ej låta bli att le när jag tänker på detta med viloperiod. Hon åkte runt i landet och berättade om pojkhemmet i Porto Alegre,samlade in massor av pengar och kläder,som förmedlades till det då fattiga landet.Hon berättade om dessa pojkars "öde" på ett,  jag vågar säga, makalöst sätt. Jag var vid några tillfällen med och lyssnade och alltid grät både jag och andra, av medkänsla med dessa pojkar.

Naturligtvis var det en stor glädje för mamma att få hem sina två döttrar lagom till hennes 70årsdag 16 maj.
Stina hade tidigare i brev berättat om att hon skulle ta med en flicka, några månader äldre än Elsemarie. Modern hade det problematiskt och Stina och IngaBritta hade fått ta hand om den lilla redan som nyfödd och naturligtvis fäst sig vid henne under tiden hon bott hos dem. Nu fick Stina av modern löfte att ta flickan med till Sverige, men inte adoptera henne, något som Stina ville och som längre fram blev en verklighet.
Naturligtvis var hon också välkommen. På väg hem till mamma stannade de någon dag hos oss i Örebro och de två små blivande kusinerna lekte och sjöng. Den ena på svenska, den andra på portugisiska.

På mammas 70årsdag var vi alla syskon med familjer hemma och det var firande i 5 dagar enligt Stinas dagbok. Mamma skriver i sin dagbok namnen på alla som uppvaktade och hon hade ett stort födelsedagsfirande,vilket hon gillade. Lilla duktiga mamma!
Stina blev uppringd från Oskarshamns lasarett redan första veckan hon var i Sverige och fick jobb där, något hon fortsatte med till den dag hon fick pension! Ett antal år senare.

Förstår inte att jag blir trött om kvällarna nu för tiden. Måste ha med åldern att göra.
Gud, min Far,som jag efter Jesu försoningsdöd på korset, får kalla Dig,nu vill jag tacka Dig, för att Du leder oss ,styrker,bevarar och ger oss Din frid och glädje dag efter dag. Välsigna oss alla! Amen! 

lördag 23 februari 2013

Fortsättning 1968.


Nu går jag vidare för att avsluta år 1968 då Sven tog studenten på Handelsgymnasiet.  

Efter sommaren, då vi tillsammans med kusiner och deras föräldrar, var en del tillsammans i Figeholm fortsatte livet som vanligt.Arja var mycket hos oss och var alltid villig att hjälpa, samtidigt som hon också fick hjälp av oss. Sven hade sökt och kommit in på Musikhögskolan för att utbilda sig till musiklärare.
 Kerstin fortsatte på gymnasiet och Ulla började åttan i Grundskolan.

Jag hade avslutat mitt första år på Folkhögskolan och valde nu att fortsätta på den sociala linjen som betydde ytterligare två års studier. Elsemarie hade sin givna plats hos dagmamman.
Georg var som vanligt ibland i Örebro, ibland på resor i landet. Min syster och hennes man i Växjö hade byggt egen villa och flyttade in 31 augusti. Mamma firade jul där detta sista år innan våra två systrar kom hem från Brasilien. Mamma skrev ofta brev till dem ser jag i dagboken.
Ser i vår gästbok att vi hade många gäster i anslutning till den stora höstkonferensen, som alltid drog mycket folk från hela landet.Nu hade vi installerat oss i huset som vi köpte på våren. Snickarna från Lesjöfors hade fixat med rivning och uppbyggnad av rum, rörmokare installerat ny panna för olja, nya element i stället för direktelen, som fanns tidigare.Det var enkelt men vi trivdes så bra.
Den 4 januari åkte mamma från Växjö till oss i Örebro. Alltid skönt när mamma, "arbetsmyran" kom. Nu fick hon vara med på Elsemaries 2årsdag den 12 jan. Den 16 jan. åkte hon till Karin och Helge i Södertälje och den 23 jan.skjutsade de henne tillbaka till Örebro. Nu fick hon vara med och fira Sven på hans
19årsdag.
  
Den 9 febr. kom familjen från Växjö till oss och mamma åkte med dem och stannade där till 2 mars. Nu gick det mot våren och det var bra för mamma att hon rest omkring till sina barn under den värsta vintern. Nu såg hon fram emot att döttrarna från Brasilien skulle komma till Sverige under året.

 Kan se att det var full fart som vanligt när hon kommit hem till sitt Högskulla. Ibland jobbade hon på karamellfabriken, ibland städade hon hos dem som anmodade henne och så alla små kafferep hos henne eller hos goda vänner.Hon höll alltid igång och mådde säkert bra av det. Vilken mormor!
Men nu tänker jag säga God Natt till er alla. Fortsättning följer. Nu tackar jag Dig Gud för allt gott Du givit i dag. Välsigna alla som behöver tröst och hjälp och hela vår väns son, som råkade ut för en svår olycka. Tack för att Du aldrig sviker. Tack för att Du förstår oss i alla situationer och vill ge oss Din frid. Amen!  


Lördagar är bra dagar.23 febr 2013.Gamla foton.


Ingen sol och ändå inget gnäll! Blev hämtad till förmiddagskaffe hos ynngsta dottern. På min fråga om det önskades semlor blev svaret JA. Jag hämtades av Lasse ,med tanke på halkan. Tobias hade kommit hem från Immanuelkyrkans vinterläger i Bjorli, Norge, och var helnöjd.
Fick skjutrs hem och tog mig för att gå ner i källaren och undersöka diverse kartonger innehållande fotografier. Varför har jag ej tidigare tagit itu med dessa ? Innan det hunnit bli ett problem!!
.
Det här är min mamma och pappa på 20talet,kanske som nygifta.

Det här är farmor och farfar, fotograferade på 30talet.Något foto på mina morföräldrar har jag aldrig sett. Om detta har jag berättat i tidigare inlägg och återkommer   vid lämplig tidpunkt i framtiden.
Dessa foton har aldrig legat i källargömmorna.Bara så ni vet!
Farmor och farfar fick tolv barn, varav två dog i späd ålder.

Men nu måste jag avsluta år 1968 så det blir någon ordning på bloggandet.
Är glad att jag till slut lärde mig att få in foton i inläggen.

I källaren hittade jag en mapp med några deltagarlistor och där står beträffande Georgs resa, som jag skrev om i förra inlägget:"Deltagarelista från Ansgar Resebyrå, tur 10 A, Palestina 28/4 ¨till 12/5 1968". Deltagarna från Örebro var endast 8 personer av 36. Övriga kom från olika delar av Sverige.
Jag minns att vi i början av 60talet, då vi bodde i affärshuset i Lesjöfors, hade besök av familjen Flore Liljegren och hur Flore då berättade om resan till Palestina, som han varit med på. Minns så väl mina tankar på hur det skulle vara om Georg skulle få en sådan chans.
  Med vår ekonomi var det dock uteslutet. Flore hade fått denna resa på något sätt, minns ej hur. Att betala en sådan resa själv fanns ej på kartan varken för Flore eller Georg.Nu hade även Georg fått möjligheten.
 .I ett meddelande från  Resebyrån kan man läsa att " Ansgar har inköpt en nattvardskalk, som finns deponerad hos nunnorna i klostret på Saligprisningarnas Berg." Georg var kaplan, vilket betydde att han stod för andakter, nattvardsfirande osv. I hans anteckningar kan man se hur fascinerad han var av allt han såg.

Georg var ej, som jag,intresserad av dagböcker, ej heller av fotograferande. Dagbok skrev han i början av sin vistelse på Lungkliniken i Arvika och så på denna resa.Två starka upplevelser. Det var allt i den vägen.
Nu lämnar jag bloggen för att fortsätta senare.

   

fredag 22 februari 2013

Örebro 22 febr. 2013.Liten Elsemarie.

Vart tog teskedsgumman vägen?
Se så vig jag är!
V
Gissa vad jag tänker bli!
Solen lyser i dag också. Tack för det. Skulle gå till en väns begravning, men kände att jag inte hade ork till det, tyvärr! Jag frös i går vid busshållplatsen så jag har ont av det i dag också. Tänkte noga igenom det innan jag ringde till Begravningsbyrån och sa som det var. Jag är nu i den åldern då det börjar tunna ut i gamla vänners skara och man vill helst vara med och säga ett sista farväl.
Jag behövde ej vara ensam så länge förrän tre vackra barnbarn kom hit i sällskap med sin farmor Kerstin.
William går i femman och är äldst,sedan Matilda och Gustav. Jag bjöd på semlor från frysen. Snabblagade mandelmassa.Grädde fanns redan vispad. Vi fikade och spelade Memory innan de åkte till farfar, som skulle ha lunchen klar när de anlände. Så kärt att få en påhälsning.

Här fick jag till några foton från Elsemaries unga dagar medan vi fortfarande bodde i Varberga. På nedersta bilden har hon smitit in i Svens rum och det gjorde hon ofta.Väntade på att han skulle komma hem.

Det har redan blivit kväll och jag känner draget från sängen. Är så tacksam för allt gott Gud ger varje dag och jag ber om beskydd för oss alla också denna natt.
I Svenska Psalmboken nr 48 lyder en vers så här:" Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag. Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag." Jag ger det vidare med tack till Gud att det är sant.

torsdag 21 februari 2013

Sol över Örebro 21 febr 2013. Tillbakablickar.

         Vy över Jerusalem, Genesarets sjö,där lärjungarna fiskade när Jesus kallade dem. "Följ mej!" 
                                Nederst från Nazaret,där Jesus växte upp.
          Meddelar härmed att solen har lyst över vår stad hela dagen.Minus 8 grader. Barnbarnet Filip kom, som han lovat, för att hjälpa mig med att skriva ut bloggar. Inte så enkelt men nog lyckades han få till det precis som jag ville ha det. Jag gladdes storligen. ÄNTLIGEN! Nu kan jag få det skrivna på papper och få bättre överblick. Kan sedan justera om jag vill. Ja det blev en glädjedag. Ett bekymmer mindre. I min ålder litar man inte helt på tekniken, särskilt  om man som jag, ingenting begriper.  Lär mig  dock att mekaniskt trycka på rätt knappar efter tålig undervisning.Jag skriver ner på papper, allt vad jag undervisas om, så jag har att titta på när jag senare ska klara mig helt ensam.Den nya skrivaren är också en tillgång.

Måste nog gå tillbaka till vad jag kommer ihåg av gången tid eftersom dessa bloggar ersätter memoarskrivandet. Naturligtvis är det inte lätt att minnas men jag gör så gott jag kan.
Mitt sociala engagemang drabbade mig i tidiga år och har aldrig upphört. Arja, den unga kvinna, som började i min klass på Folkhögskolan, hade periodvis alkoholproblem och var ganska ensam så hon kom ofta till oss redan under vår tid i Varberga. Jag vet att hon ej skulle ha något emot att jag berättar lite om vår kontakt med henne.Hon blev som en i familjen hos oss och vänskapen var ömsesidig. Visst blev det lite bullrigt ibland men det gjorde inget.I mors dagbok från januari ser jag att Arja bodde hos oss några dagar i januari när mamma var hos oss. Det fanns plats för alla.
En kväll kom det en kille i 14årsåldern, på rymmen från ungdomsavdelningen på sjukhuset.När jag ringde dit fick jag veta att två vårdare åkte omkring i en taxi och letade efter honom, så då skjutsade jag honom tillbaka till sjukhuset. Tror att han på något sätt tagit sig till Varberga och att Ulla visste vem han var och tog hem honom till oss.

Under en resa till Norrland kom Georg att hälsa på hos en familj, där mannen var svårt synskadad. Han hade tidigare varit pastor och skulle gärna vilja komma till Jerusalem. Det resulterade i att Georg tog kontakt med en resebyrå, som ordnade resor till Israel och föreslog en resa för synskadade. Av det blev ingenting men de ville att Georg skulle samla ihop en grupp resenärer och bli reseledare för denna. Han ville dock ej ensam ta på sig detta ansvar och fick då löfte att ta kontakt med någon att dela ansvaret med. Resultatet blev att en ganska stor grupp resenärer från Örebro åkte iväg till "Det heliga landet".Georgs intresse för resor gjorde  att han med stor glädje tog sig an uppgiften att tillsammans med en kollega ta hand om det hela. Det här var en viktig händelse, som kom att få märkbara konsekvenser i Georgs och vår familjs liv.

Nu blev jag plötsligt trött. Jag hade tänkt skriva på dagtid men det blev ej så,  eftersom jag efter Filips besök blev hämtad till en vänträff och kvällen hade infunnit sig när jag kom hem.
Jag återkommer i morgon. Sov gott och glöm inte hur värdefull du är och att Gud älskar oss alla.  


måndag 18 februari 2013

Besök 2013. Lite av tider som ligger bakom.


                                                 Ett foto från Lesjöfors. Igen!      Detta är "Lyktan", där vi från Saron hade våra juniormöten en tid. Samma stuga som vi innan dess skulle använda som leksaksbutik julhandeln 1960 men som aldrig blev av på grund av att fotogenkaminen puffade ut rök över leksakerna, innan vi ens påbörjat försäljningen.   På fotot ser ni Margit och Evald Larsson, pastor Roland Götestrand och min man, Georg Landh. Fotot taget av en tidning som gjorde referat om juniorverksamheten.Det var så mysigt att träffa barnen i en ombonad atmosfär. Margit och jag hade gruppen med flickor, Evald och Georg pojkgruppen. 


Solen kom inte i dag heller. Minus 2 varje dag. Till lunch fick jag besök från Nora. Bernard, Lydia, Aline, Alfred och Mia, den senare Lydias lillasyster från Nice i Frankrike,på sportlovsbesök i Nora några dagar. Så roligt att ha dem här. Jag trivs tillsammans med barn, dessa underbara små varelser.Efter besöket hos mig blev det utflykt till Buslandet. Hoppas att de hade kul där!

Nu går vi tillbaka till år 1968. På försommaren det året var det stora studentdemonstrationer i Paris, Berlin och Stockholm. Man protesterade mot gamla studiesystem och den auktoritära andan på Universiteten.
Vidare under60talet kom strumpbyxorna, till glädje för alla damer. Legobitar,Sockiplast och Kalasbyxor.
Vi började rulla hemgjorda Negerbollar, som vi doppade i pärlsocker. Ballerinakexen gjorde sitt intåg, likaså Frysboxen.  Den första Pizzerian öppnades i Stockholm. Mellanölet,lanserades. Reklamen var omfattande och vände sig till de unga i första hand. Jag minns kvällen när det i TV berättades om hur man för att snabbt få ut ölet också till Norrland använde flyget som transportmedel. Jag ville bara gråta för jag anade att det skulle föra mycket av elände med sig, vilket det också gjorde.Inte alla, men  många, av dessa unga, som började med mellanölet blev senare alkoholister med förstörda liv som följd. Jag var med på den tiden och såg en del av detta.

Ser i mors dagbok att vi på sommaren var en del hemma hos henne. Georg hade ungdomsläger i Västragård, inte långt från Figeholm och kusinerna fortsatte med att vara än hos den ena , än hos den andra familjen och de som var i rätt ålder åkte förstås på läger. Jag tror att Sven, nu handelsgymnasist,sommarjobbade hos Sibyllakorv, som ägdes av Harry Casservik, en av våra vänner i Filadelfia.
Nu börjar jag längta till sängen och säger God Natt. Gode Gud välsigna och bevara oss  och låt mig ,och oss alla ,vakna med nya krafter i morgon. Du vet att jag har en del att göra då.Inom mig tonar sången "Jag älskar Dig Jesus! Jag vet Du är min och trots vad jag är i mig själv, är jag Din." Din kärlek är gränslös, Din nåd är oändlig!

söndag 17 februari 2013

En annorlunda söndag 2013.Lite från år 1968.

Söndag 17 febr 2013.
Vi var lovade sol i dag och jag i min tur lovade att berätta om den när den väl kommit. Till min stora besvikelse måste jag meddela att den inte kom. Inte i dag heller. Undrar om detta blev anledningen till den stora trötthet, som jag drabbades av. Sedan jag sett gudstjänsten från Trollhättan på TV2 och lyssnat till deras fina sånger, flera gamla körer,som sjöngs i min barndom och fin musik därtill, intog jag på nytt sängen och sov en god stund. Nu är jag lika trött igen.Gillart inte.

Ringde ett par telefonsamtal till sådana som fyllt år under veckan, samt till min syster i Växjö och fick veta något som gjorde mig så glad. Hon har länge väntat på en gråstarrsoperation och i tisdags var det äntligen dags. Nu ser hon så bra igen.
Hon flyttar kommande vecka till Örebro och kommer att bo i mitt grannskap. Det ska bli roligt. Hon har också barn och barnbarn här i stan . De håller nu på med att rusta den bostadsrätt hon ska flytta in i, så allt är fint när hon anländer.

I en tidigare blogg påbörjades 1968 och det året lämnade vi bostadsområdet Varberga för att flytta in i ett äldre parhus på Grubbensgatan 5, nära Gustavsviks badanläggning. Nu fick vi, efter diverse omändringar och reparationer, ett eget hus med var sitt rum till våra barn, samt en trädgård med sandlåda till ettåringen Elsemarie.Endast lägenheten på nedre botten fick vi tillgång till eftersom en familj hyrde lägenheten en trappa upp. På bostadsförmedlingen blev det blankt nej när vi bad att få en tvåa till den familjen i stället för den fyra vi lämnade. Bekymmer igen. Vi måste få tillgång till båda våningarna. Med vetskap om hur det på den tiden gick till på bostadsförmedlingen, fattade jag pennan och skrev till "Örebro landsfader" Harald Aronsson, som var ordförande i bostadsförmedlingen. Berättade om vår situation och att vi ville byta vår fyra mot en tvåa , så vi kunde få tillgång till båda våningarna. Joodå , brevet hade åsyftad verkan. Familjen fick ,som de önskade, en tvåa och flyttade in. Vi bodde t.v. kvar i Varberga medan ombyggnaden pågick i huset. Till vår hjälp hade vi Sigurd Östin och hans anställde vid namn Magnil från Lesjöfors.De snickrade, tog ner och satte upp väggar, gjorde två rum på vinden till Sven och Kerstioch mycket mer.
I samma veva hade Georgs far sålt sin sommarstuga i Stockholms närhet och vi hade fått en del möbler vilka nu hämtades och kördes direkt till Grubbensgatan.

Nu skulle Sven ta studenten den 15 maj. Vi ansåg att lägenheten i Varbega var för liten för att ta emot alla som skulle komma, så vi fattade beslutet att ha festen i "bygget," där det fanns mera plats. En vägg mellan två rum revs ned och blev ett stort rum.
Den 8 maj anlände mamma till Örebro och möttes vid tåget av Georg och Elsemarie, enligt mors dagbok. Jag fortsatte i skolan som vanligt, bakade massor av  kakor och wienerbröd på kvällarna. Medan mamma skötte om det hemma så kunde Georg och jag också vara i "bygget" och jobba en del kvällar.
Studentdagen kom och vi hade spridit ryktet att vi skulle hålla till på nya stället. Nu samlades vännerna, yngre och äldre. Det blev fullt i huset  och alla tycktes trivas trots att allt var så primitivt. Elsemarie hade varit hos dagmamman och kom hem mitt i allt ståhej och blev alldeles förskräckt. Hon grät och det dröjde en god stund innan hon blev lugn. Ungdomarna fortsatte att spela och sjunga till långt in på natten. Minns att det var ett problem att vi inte hade telefon att tillgå. Fick gå till grannen i den andra hushalvan och låna telefon. Sven fick skjuts hem på natten. Magnil ,snickaren var med på festen och sov sedan som vanligt och så gott han kunde denna musiknatt i "bygget". Trots att allt var så primitivt så hörde jag sedan att ungdomarna tyckte att detta var en särskilt rolig fest. Kanske för att det var fritt att spela och sjunga till långt in på natten.Inga vuxna som störde.
Nästa dag skulle kusinen, Christer i Södertälje ta studenten. Nu tyckte vi att han borde väl få besök av sin farmor på sin studentdag så vi åkte, utan att säga något, till Södertälje och fick vara med där också. En överraskning för familjen Kraftling och trevligt för farmor att få fira båda sina barnbarns studentdagar.
Den 22 maj åkte Georg, jag och Elsemarie med mamma till Figeholm. Stannade till i Tranås och hälsade på hos Verna och Öjvin Berbres, som var pastorspar där.Ett trevligt möte med dessa vänner.
Till Högskulla kom vi klockan 12 på natten. Tänk vad man orkade på den tiden då man var i 40årsåldern. Inte trodde jag att det skulle komma en dag då jag skulle vara trött, utan att ha uträttat någonting.
Men nu är det så och visst är jag ändå tacksam för varje dag jag får vara på benen och kan klara mig själv, även om jag är trött ibland.
Nu säger jag God Natt till er alla. Sov gott och dröm vackra drömmar!

lördag 16 februari 2013

Två dagar i Örebro 2013.

Lördag 16 febr.2013.

               Gårdagen är förbi. Vad kommer mitt trötta huvud ihåg från den. Joodå, tandläkaren som jag för kort tid sedan lämnade för att inte vända åter förrän ett år förflutit. Men på den tand som då rotfylldes uppstod ganska snart ett hål och i går fick jag en tid i arla morgonstund. Nu vill jag inte lägga mer pengar hos tandläkaren på minst ett år. Måtte jag få slippa!
Från tandläkaren promenerade jag till Filadelfia, där kursen, som började kvällen före, nu fortsatte hela fredagen med föreläsningar.Fikaraster och övriga måltider ordnades i kyrkan. Kursdeltagarnas antal hade beräknats till 40, men blev 110 personer med deltagare från hela landet, en del från Örebro. Intressant att träffa nya vänner.

I dag började vi klockan nio och avslutade klockan nio. Jag fick skjuts hem redan vid sjutiden, ganska trött.
Men alla var nöjda och glada över undervisningen om att lära oss att lyssna till Guds röst.
Att sitta stilla och lyssna så lång tid gör att man blir trött även om undervisningen var värdefull, (och intensiv).

Kerstins man fyller år i dag. Något besök blev det alltså inte, men kanske kan det bli i morgon.
Nu säger jag God Natt till er alla. I morgon återkommer jag. Ska väl fortsätta med "forntiden" då.

torsdag 14 februari 2013

Födelsedagar i familjen och lite mer.

Här får Ulla sin efterlängtade Jan, som fick ersätta en efterlängtad lillebror, som blev en älskad lillasyster.
Sven Kerstin och Ulla uppvaktas på födelsedagar. Har inget liknande foto på Elsemarie, men den fina , rosa , av dagmamma Gerty stickade dressen, som hon fick på sin ettårsdag har hon på sig här, när hon ska ut och promenera med Ulla.

Jag tror att det på den tiden var modernt med diabilder och att vi ej har så många vanliga foton därför. Det kan tyvärr också vara så att jag inte vet var jag lagt bilderna, om de trots allt har funnits. Men det visar sig i framtiden när jag röjt färdigt i vrårna. Förlåt, Elsemarie, men det kommer säkert upprättelse framöver.

Gårdagen, då jag var för trött för att skriva, bestod av lunchgäst, som var hygglig och skjutsade mig till hårfrisörskan, varifrån jag tog bussen hem. Skyndade mig att göra Orientalisk kyckling för 10 personer. Hann precis få maten klar innan elen till ugnen och allt på den sidan av köket strejkade. Hann fylla på varmvatten och kaffe i termosar, så måltiden klarades. Tack Gud att det gick vägen!!
Eftersom diskmaskinen också drabbades fick jag diska för hand i dag.
Glad var jag när en god vän, som kan med de här problemen, kom och fixade så allt nu fungerar igen.Gud välsigne honom! Nu kunde jag bjuda på nybryggt kaffe innan han drog vidare.



I går kväll, sedan vi ätit, fick vi av vår Husgrupps ledare ett utdrag från pastorns predikan i söndags. Där talades om kraften som finns i Jesu namn och där nämndes om en tid i församlingens historia då många sjuka blev helade genom bön till Gud.Vi samtalade om att Jesus är densamme i dag och fortfarande händer stora under, dock icke här i den utsträckning, som vi skulle vilja se.På många platser i Afrika och Asien är det däremot vanligt att det sker stora under. Vi funderade över om kanske vår höga levnadsstandard gör att vi ej vänder oss till Gud i första hand, utan tycker att vi klarar oss så bra själva.

Vi avslutade med att tacka Gud och be för varandra och för vår stad, där det finns många som är deprimerade och äter medicin. Vår önskan är att människor ska få se vad Jesus kan göra även här.

I övrigt så är alla dagar lika grå och minus 5 grader. Jag är så trött på detta väder. Nu säger de att på söndag ska vi få sol. Var säker på att jag ska hålla utkik och meddela när den visar sig.

Ja, detta var allt för i dag . Nu ska Elsemarie skjutsa mig till kyrkan.Klockan 7. 45 i morgon bittida ska jag sitta i tandläkarstolen så jag vill nog sova när jag kommer hem i kväll. Därför skrev jag lite tidigare än jag brukar.
Ha en skön kväll, alla ni som läser mina rader, även om det inte alltid är så mycket att läsa. Jag tycker naturligtvis att det är roligt att ni håller ut. Gud är god och jag är så tacksam för att jag ständigt får se Hans kärleksfulla omsorg.


tisdag 12 februari 2013

FaceTime 2013. Foton från 50talet i Värmland.


Ja det blev lite roligt när Jonas gav mig en del undervisning via metoden FaceTime, som jag visste fanns men ej använt mig av förut.
Jag har tidigare berättat om kusinernas utbyte av varandra och hur vi mammor "bytte barn" emellanåt. Barnen gillade detta.På fotot här finns Ulla och Lena utanför sitt tält då de var på läger. Kanske Grundsjön?
 Här har Sven födelsedagskalas med sina kompisar 1960talets början.Nästa foto är från vår första jul i Lesjöfors. Vi bodde första året provisoriskt i en nedlagd butik med bara ett rum och kök. Vi förstod att en jul där , långt från våra familjer, nog inte skulle bli som vi ville ha det. Men, som jag tidigare berättat, kom familjen Hedlund med inbjudan: "Kom til oss på julafton." Där fick vi fira en underbar julafton 1954, tillsammans med familjen och flera släktingar, som de brukade vara tillsammans med. Minns att vi i alla fall på juldagen hade middag för pastorsfamiljen i vårt enda rum. De kom till Lesjöfors samma år som vi och stannade i 5 år innan de flyttade till Göteborg. Ska försöka få in ett foto på den fina familjen.
Ja det gick ju bra fast jag hade inte tänkt att de skulle hamna just här.
Pastorsfamiljen  Karin och Åke Eriksson med barnen, som jag delvis glömt vad de heter.
I dag 2013 har jag varit och handlat mat, bakat 36 tekakor, sovit ett par timmar på eftermiddagen och är glad för det jag orkar med. Det är svårt ibland att acceptera att orken och farten ej är vad den en gång var, men jag är tacksam för varje dag som går och jag är som jag är.

Nu ska jag ringa Jonas och han ska hjälpa mig vidare i datorkunnandet. Han sa att jag skulle ringa när bloggen var klar och mer blir det ej för i kväll. Vi hörs igen.Sov Gott och Guds välsignelse önskar jag oss alla.
P.S. På kortet från julafton ser vi PerGöran, Birgitta, KarlOlov, Sven och Kerstin. Bakom sitter jag med Ulla,7 månader. Fick ej in texten där den skulle vara. Vilka grabbar är det på Svens kalas?

måndag 11 februari 2013

Träning 2013. Skjuts både dit och hem. Tack Gud!

Hittade den här bilden från början av 1950talet. Detta är badplatsen, intill vårt barndomshem. Bilden är tagen av yrkesfotograf Bo Sage, skolkamrat till mig och mina syskon. Vilka somrar vi hade! Här har barn och barnbarn också tagit sina första simtag. Klicka på bilden blir den större!

Bara en matgäst i dag men han var försedd med bil och jag fick skjuts till träningen. När den var över satte jag mig att vila innanför ytterdörren. Tittade ut på väglaget och tänkte som en äkta örebroare:"Det här går aldrig." Vet ej om det bara är påhitt eller sant att de säger så.
Jag bestämde mig för att gå sakta och ta mig hem.När jag kommit ut genom dörren kom en minibuss med två "tanter", som skulle lämnas. Jag frågade chauffören om det fanns möjlighet att få åka med. Han kollade om han fått någon beställning. "Nej, hoppa in,vart ska du?" Å tack gode Gud,sa jag innan jag talade om min adress. "Allt vad jag vill att andra ska göra mot mig det ska jag göra mot dom", sa den hygglige mannen och skjutsade hem mig. Någon kanske ler och säger att det var en slump. Det tror inte jag. Jag tror på en Gud som ser när vi är trötta och behöver hjälp. Jag har alldeles för många erfarenheter tillsammans med Gud för att jag skulle säga att det var en slump.

Väl hemma somnade jag på soffan och vaknade till den nya dörrklockans klang, då Tobias kom för att hämta Isak.

År 1967 hade jag väl slutfört men glömde att det var faktiskt det året som vi började använda ordet DU när vi tilltalade människor. Innan dess var det krångligt värre. Herr, fru eller fröken, tant, farbror.
Vidare hände under 60talet att Gagarin blev den första människan i rymden, USAs president John Kennedy mördades år1963. Invandrare kom till Sverige för att arbeta och stanna.Hemmafruar börjar förvärvsarbeta i allt större omfattning.Martin Luther King mördades 1968.
Därmed är vi inne på 1968. Mamma firade jul och nyår i Växjö och kom hem till Högskulla den 5 januari.
Redan den 10 jan tog hon tåget till Örebro. Hon stannade till den 2 februari. Vilken hjälp det var när mamma kom. 

Jag var i skolan varje dag. Mamma passade Elsemarie, som nu hade kommit på konsten att gå i stället för att krypa Den 12 januari var det ettårskalas. Elsemarie hade fått en ny dagmamma då familjen Vestling hade flyttat till Ludvika. Georg förlorade sin nära arbetskamrat och Elsemarie sin dagmamma men det ordnade sig och nu på ettårsdagen kom Gerty, den nya dagmamman och hennes barn, Lennart och Kerstin, för att gratulera. Ett par veckor senare var det fest igen. Då för Sven som fyllde 18 år. Så fick mormor vara med på båda födelsedagarna.

Nu är snart den här gråa dagen slut och jag ska sova Är så glad för att jag nu känner mig rätt bra och hoppas att det ska fortsätta på den vägen.Att jag är trött skyller jag på de många åren.Tacksam för träningen i dag. Den är välgörande. God Natt! Herren välsigne och bevare oss!



söndag 10 februari 2013

Växjöfärd 2013.


   Sådärja! Nu är jag här igen! Växjö ett par dagar.Fick åka med fam Hallqvist, som skulle fira tre födelsedagar hos Linn och Sebastian. Jag bodsde hos min syster men hann också med födelsedagsfesten , samt beskåda den lilla ulliga hundvalpen. Isak var glad att se den lille men valpens spring omkring honom var nog lite tröttande. Frank heter den lille krabaten, som snart får flytta med till en ny, fin lägenhet.

Min syster och jag hann med ett besök på "Erikshjälpen," där jag så klart hittade ett antal böcker, som vanligt.Min syster, som jobbat där som volontär i många år, träffade sina gamla arbetskamrater och fick säga adjö till dem, eftersom hon snart flyttar till Örebro.

Nu har jag packat upp, något som förvånar mig. Jag brukar vänta med det i flera dagar då jag tycker det är så tråkigt.Förmodligen är jag frisk nu. Känner mig så också, tack och lov!

Min syster Stina hade varit på besök i Växjö och lämnat flera av mammas dagböcker, som jag nu fick med mig hem. Det är en del ledtrådar jag får där när jag skriver på min blogg.

Är lite trött efter resan så i kväll får det räcka med detta. Återkommer i morgon. Önskar er alla en GodNatt och Sov Gott! I dag har det snöat igen. Jag gläds dock över att dagarna blir allt längre, men  väntar på att solen ska titta fram!

torsdag 7 februari 2013

Så blev det torsdag 2013.


        I går var det onsdag. Båda dagarna minus 5 och grå. Snöat mycket har det gjort. I förgår bakade jag tekakor och "Danske knaseboller", I går bakade jag svenska vetebullar. Sex personer ur vår husgrupp samlades hos mig i går kväll. De bjöds på det hembakade brödet, med smör, ost och marmelad.Nästa gång blir det mat. Vi har mycket att prata om . Ibland tar vi upp frågor rörande söndagens predikan i kyrkan. I går var vår ledare bortrest så jag kände ett visst ansvar. Eftersom den här gruppen av människor regelbundet har träffats under två år innan jag och vännen Stefan halkade in där så ville jag gärna veta lite om dem och deras väg till tro. Jag har sagt det förr och jag säger det igen att vi har en stor Gud, som har intresse av varenda människa och att Han har så många olika vägar att gå för att kalla människor tillbaka till sig.

I går var ej alla med men de som var med fick frågan om hur de kommit till tro. Det är alltid lika intressant att höra människors svar på den frågan. Någon hade troende föräldrar och bestämde sig som vuxen att ta emot Jesus, någon kom från ett annat land med en mycket " sträng Gud" i ryggsäcken, men hade nu fått en tro som gav glädje och frihet,Någon hade under en lång sjukdomstid fått uppleva Guds närvaro på ett fantastiskt sätt och sedan dess levt i en trygg gemenskap med Jesus. Ja, så där fortsatte det och vi kunde bara avsluta med att tacka Gud för möjligheten att vi får kalla Gud för vår Far och ha gemenskap med Honom.

I dag kom städhjälpen men ingen Isak. Jag tog bussen till stan för att uträtta några ärenden. Oj vad jag frös när jag väntade på bussen. På hemvägen fick jag skjuts av yngsta dottern och hennes man och fick av dem en fantastisk present.En dörrklocka med så starkt ljud att jag omöjligt kan undgå att höra den. Det har hänt att jag , på grund av något nedsatt hörsel, har missat "klockringningen" på morgonen när de på väg till sina jobb kommit med Isak. Nu tog de saken i egna händer och nu kommer jag aldrig mer att missa en dörr påringning. Ni skulle bara höra hur den plingar och en lampa lyser (om till äventyrs hörseln skulle bli så "gördålig" så inte ens plinget hjälper) Må Gud bevara mig från detta!

På TV berättas att kriget i Syrien inte avmattas. I dag har över 60 personer dödats i Damaskus. Många flyr
till angränsande länder. Det hela är så sorgligt. Varför ska människor strida mot varandra och i detta fall mot sina egna landsmän.
I ett annat program på TV2 visades en dokumentär som handlade om en klass i en svensk skola, där det endast fanns barn till invandrare,  från många olika länder. Det som mest tog tag i mej var när barnen på frågan om de hade varit i ett svenskt hem,svarade nej. Ett undantag var när en pojke berättade att han sett en svensk familj sitt utanför sitt hem och grilla
 

Jag minns när jag för några år sedan var klassmormor i en klass,som jag följde i tre år. Där fanns en invandrarpojke , bland många, som jag fattde ett speciellt intresse för och en dag frågade jag om han trodde att jag skulle kunna få komma hem och hälsa på. Joodå, mamma skulle bli glad. De hade bott i Sverige i några år och när jag kom hem till dem sa hans mamma att jag var den första svensk som kommit till deras hem. Vi blev goda vänner och genom dem fick jag flera invandrarvänner att umgås med,och det har berikat livet.

Jag hade tänkt skriva lite mer om åren på 60talet men nu känner jag att det är kväll och sängen väntar. Får se om jag får möjlighet att skriva i morgon, annars skriver jag på söndag. Ha en skön kväll kära  vänner.
Det är ni värda. Käre Gud välsigna och bevara oss alla i natt och låt oss sova gott! Amen!


tisdag 5 februari 2013

Ingen TV. Ingen dator, men vi träffade vänner.

Här ser jag PerGöran och KarlOlov.Tydligen några fler än vännerna Hedlunds ock så med. Ser ej vilka det är.
Ja så var det. Vi träffades och hade tid med det. Så roligt det var. Om nu bilderna kommer med här så ska de visa Påskfest hemma hos oss med familjen Hedlund.  Nästa visar födelsedagskalas när Kerstin fyller fyra år. Ulla sitter i  Mariannes knä. Barbro Nygren, Mariannes mamma är också med.Bredvid står Birgitta Hedlund,Kerstin, Sven och jag.
.
Här bjuder Sven, Kerastin och Ulla på lussekaffe. På bilden i mitten är det "rörelsesång" på gång. På den tiden när jag spelade gitarr och sjöng med barnen. Birgitta Hedlund är på besök. Kerstin och Birgitta lekte ofta tillsammans.Tredje bilden visar Påskkäringar på besök. Jag minns att jag skämdes lite för att jag redan klätt våra barn i pyjamas, när andra barn gick runt och var påskkäringar.Jag tror att jag är förlåten.

Tidigare har jag berättat om den omtänksamma och trevliga familjen Ingrid och Hans Beck med mormor Kathe och sonen Sven. De flyttade till Stockholm en tid innan vi flyttade till Örebro.Här överlämnar Gun Hedlund en avskedspresent till Ingrid med den ståtlige Hans som åskådare.
Nästa bild är från en jul medan vi bodde kvar i lägenheten i affärshuset, innan vi flyttade till nybyggda villan.

På LÄGER, på läger, på läger trivas vi . Påläger vi vilja förbli. UTAN PARAPLY. Så sjöng vi och hade trevligt. Mest var det Georg, barnen och kusinerna, som vistades på läger men jag hälsade på ibland och var alltid med på helgerna om avståndet tillät det.



Det här är Kerstin och Birgitta på trappan till Fallet där Hedlunds bodde och där vi ofta var gäster.
Nästa bild visar vår villa. Vi har besök av Indienmissionär, Evert Eriksson, som besöker församlingar tillsammans med en indier,  Emmanuel Das.Denne man blev så glad över att han fick ris i stället för potatis till köttet, minns jag. Så är det våra kära vänner Dagny och Henry bredvid Georg.
Ja, detta blev lite hopplock i dag. Jag är lite deppig för jag missade frissan på grund av väglaget.Annars är det bra och Gud är god. Nu ska jag baka "knaseboller" med grovt mjöl och annat nyttigt innehåll.
Hör väl av mig i morgon. Till dess önskar jag er sköna timmar i detta grå väder och minus 2. Snöandet fortsätter och jag går inte ut.  Obs. Klicka på bilden blir den större! M.V.H. Ruth.

Utflykter i Lesjöfors

Varje år en tur till Sälen med andra barnfamiljer. Åkte tidigt söndag morgon. Oftast blev det Vasaloppsdagen. Roligt, lugnt och skönt hade vi.
Det andra fotot visar Kerstin och mej vid Lesjöbyn.
Vi hittade på enkla roliga saker att göra på helgerna då affären var stängd.Utflykt med bilen en del av året och på vintern skridskoåkning vid Lesjöbyn eller slalomåkning i den fina slalombacken "i Höjda". På sommaren badade barnen i Lesjön. De hade en fin uppväxt i det lilla brukssamhället.

måndag 4 februari 2013

Träning 2013. Hurra!


         Hade skrivit en lång nostalgiberättelse om jular som ligger bakom.Plötsligt var allt borta och så mycket ork har jag inte att jag kan skriva det en gång till. Det här är andra gången under mitt bloggskrivande som detta har hänt. Eftersom rubriken finns kvar så kan jag berätta att jag faktiskt kom iväg till träning i dag. Hoppas att det inte blir halka igen utan jag kan fortsätta med träningen för jag måste ha denna hjälp för att hålla konditionen någotsånär igång.
Men som sagt någon repris blir det inte utan nu får detta vara allt för i dag.
Ha det gott alla bloggläsare. Till er som läser min blogg som godnattsaga rekommenderar jag Bamsetidningar eller Nalle Puh som ersättning. Jag återkommer när jag hämtat mig efter besvikelsen över den förlorade bloggen.Förhoppningsvis i morgon. "Gråt inte över spilld mjölk", sa min mamma.


söndag 3 februari 2013

Restaurangbesök mm år 2013. Lite forntid.


      I dag blev det besök på en grekisk restaurang, där Sven bjöd sin fru, dotter och mej på födelsedagsmiddag. Så mycket och god mat vi fick.

Innan vi åkte dit hann jag med att se och lyssna till en fin Gudstjänst på TV2.
Klättrade också upp på vinden (trappan är bra) och tog ner ett antal kartonger till alla adventsljusstakar  och tomtar och hann packa ner lite. För nu måste även jag se till så julen tar slut och därmed bjuda  in våren på riktigt. Får fortsätta i morgon.

I min förra blogg avslutade jag år 1967 men glömde berätta att efter lång förberedelse något mycket stort hände i vårt land detta år. Högertrafiken infördes. Folkomröstning föregick denna stora reform, men jag tror att den bara var "vägledande", ej avgörande för införandet. Min man röstade höger, jag vänster.Lite skrattretande när man tänker på vårt"lynne".Georg pigg på allt nytt, jag fasthållande vid det trygga, invanda.

Jag hade Elsemarie i en låda i baksätet. Körde sakta som påbjudet var. Kom  på fel sida om en trafikdelare och skämdes. Någon trafikfara utgjorde jag inte eftersom alla körde så sakta och ingen tät trafik var rådande i stan. Men en del gångtrafikanter var ute och tittade och jag såg någon som skrattade åt mig och jag tyckte det var så förargligt att jag gjorde bort mig.
Märkligt nog så flöt allt enligt beräkning och vi vande oss snart vid denna förändring. Tidigare var det så högtidligt när man åkte in i Norge och måste byta sida. Nu var det slut med det.

Nu får det här bli allt för i dag. Ska sova nu. Har haft snuva i dag igen och fick ringa återbud till barnbarn med familj, som annars skulle vara mina gäster i morgon. Vill vara helt OK när de små barnen kommer så jag kan leka med dem. Nu får de komma en annan dag men då är julgranen på vinden och tomtarna borta.
Får pryda köket med påskliljor i stället.Sov gott! Gud är god.

lördag 2 februari 2013

Blogg eller inte? Det är frågan 2013.


             Vacker, solig dag med 6 minusgrader. Jag tog mig för att gå till bussen för att åka till stan eller västerut för att inhandla medicin som tog slut i dag . En blodtryckstablett om dagen har kroppen blivit van vid.
Turen blev västerut mot Eurostop där man kan handla det mesta. Jag frös när jag väntade på bussen och jag fryser ännu. Löfte om att få bilskjuts hem gjorde att jag handlade mer matvaror än jag tänkt, men gott att ha det hemma. Halka, kyla och en envis förkylning hindrar mig ofta att komma iväg til affären.

Ska väl ta en tur till år 1967 så jag hinner bli klar med historien om mitt liv.Åren går och jag blir snart 86.
Hittade två bilder från vår semester i Holland. Det är sådana där "överrumplingsbilder," som blir som de blir.
Elsemarie skrev i dag på FB att hon var glad och överraskad av att ha fått vetskap om att hon besökt Köln, m fl. städer under sitt första levnadsår. När jag nu sitter här och tänker tillbaka , så undrar jag lite över hur vi klarade av att leva ett sådant annorlunda liv. Men bra campingplatser gör att det går ganska bra. Varken barnen eller jag har något minne av att det var besvärligt. Inte ens fast lillasyster tog både tid, plats och tillsyn i anspråk.Hon hade sina bästa dar. Alltid fanns någon till hands för att hon skulle ha det bra. Jag vet att jag sett ett foto där barnvagnen står vid sjökanten medan vi simmar i havet och håller ett öga på vagnen.

Hösten kom och Georg var ibland i Örebro, ibland på resor i landet. Vi andra ägnade oss åt våra studier medan  Elsemarie fortsatte att vara hos sin dagmamma. Det funkade bra.

Mammas dagbok förtäljer om att hennes liv består av arbete på karamellfabriken nästan varje dag, karamellförsäljning på marknaderoch så besök av vänner, när hon inte själv var ute på hembesök. Det ser inte ut som att hon har det långsamt precis. Varje ledig stund användes till att sticka, virka eller skriva brev.
På helgerna läste hon veckans tidningar och en och annan bok. I motsats till mig läste hon snabbt och hon blev alltid glad över att få en bok i present.

Den 17 december hämtades hon till Växjö, där hon tillbringade julen.

I vår gästbok ser jag att vi hade många gäster hela året. Elsemaries ankomst föranledde många besök i början av året. Min 40årsdag ett par månader senare firades också och många vänner kom för att gratulera.

När jag började höstterminen mitt andra år på Folkhögskolan, kom det en ny elev, lite annorlunda kan man nog säga. Mitt intresse för människor gjorde dock att jag fäste mig vid henne från första stund.
Någon sa till mig att "vara försiktig". "Du kan få en knähund." Det skulle hon inte ha sagt, för inom mig vaknade en kärlek till denna tjej i 20årsåldern och hon blev som en i familjen hos oss.För mig fanns det ingen som var mer värd än någon annan och jag minns mitt svar till den som utfärdade varningen."Kan jag göra livet lättare för henne, om så bara för en stund, då ska jag göra det.Därvid blev det.
Jag tror att Gud hade sin hand med i detta, "Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har Han sagt. Jesus älskar alla människor på vår jord, sjöng vi i Söndagsskolan.

Julen närmade sig och nu hade vi en liten dam, som ännu ej kunde gå, men var en baddare på att krypa.
Detta år 1967 var det Teskedsgumman som utgjorde adventskalendern. Mycket snart lärde Elsemarie sig att lystra till introduktionsmelodin, var hon än befann sig i lägenheten. Så roligt vi hade åt hennes stormande till TVapparaten."Klapp, klapp, klapp lät det när hon på alla fyra kröp iväg för att sätta sig framför TVn.
Naturligtvis var hon inte ensam där. Hela familjen tyckte om Teskedsgumman och hennes utrop, "Göta Petter".TVn sattes på i god tid och sedan skötte ju Elsemarie om så att ingen missade evenemanget.

Nu är dagen slut och jag känner mig lite så där, så nu blir det att förhoppningsvis somna tidigt och sova hela natten. Låg förra natten vaken två,tre timmar och jag vill inte det.Även om jag somnade om och sov till klockan nio,så är det inte OK. Kanske man borde gå upp och jobba lite, som vissa andra gör, men jag vill helst sova när man ska sova, alltså nattetid.
Nu önskar jag er en God Natt." Bred Dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos Dig. Tag i Din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå. Gud,tänk särskilt på den, som är orolig, som känner sig misslyckad och mindervärdig. Lys in i människors hjärtan med Din kärlek, förlåtrelse och frid, Du som inte kan annat än älska din Skapelse.Tack för att Du aldrig sviker eller lämnar oss ensamma även om vi ej kan se Dig. Du bara finns där.Alltid.
  

fredag 1 februari 2013

Europasemester år 1967.

                                           Hela familjen på semester i Holland år 1967.

Så blev dagen i dag 2013.



         What a day! Igen! Minus 6 grader och strålande sol. Våren är på väg!
Jag hämtades till en bjudning klockan två. Gamla och nya bekantskaper. Åt semla nummer två för i år.Så gott! Blev pr mobil inbjuden till festkväll hos dottern och kom nyss hem. Två kalas samma dag  hade jag inte räknat med, men det är så roligt att vara med och i dag har jag känt mig frisk igen. Hoppas att det fortsätter i morgon så jag kan ta en tur till stan.

Det är nu barmark på trottoarerna så jag törs gå ut. Men ni ska veta vad jag saknar träningen. Ingen träning sedan före jul. Oj så stel man blir. På måndag ska jag dit om det inte är halt ute.

Jaha, detta blir allt för i kväll. Lyckades inte få med två foton, som tänkt var, men det är bara att hoppas på att något barnbarn ska få en stund över för att ge mig ytterligare instruktioner om den nya lätthanterliga skrivaren.

Nu önskar jag er en God Natt och att Guds välbehag ska vila över oss alla. Amen!