Nederst från Nazaret,där Jesus växte upp.
Meddelar härmed att solen har lyst över vår stad hela dagen.Minus 8 grader. Barnbarnet Filip kom, som han lovat, för att hjälpa mig med att skriva ut bloggar. Inte så enkelt men nog lyckades han få till det precis som jag ville ha det. Jag gladdes storligen. ÄNTLIGEN! Nu kan jag få det skrivna på papper och få bättre överblick. Kan sedan justera om jag vill. Ja det blev en glädjedag. Ett bekymmer mindre. I min ålder litar man inte helt på tekniken, särskilt om man som jag, ingenting begriper. Lär mig dock att mekaniskt trycka på rätt knappar efter tålig undervisning.Jag skriver ner på papper, allt vad jag undervisas om, så jag har att titta på när jag senare ska klara mig helt ensam.Den nya skrivaren är också en tillgång.
Måste nog gå tillbaka till vad jag kommer ihåg av gången tid eftersom dessa bloggar ersätter memoarskrivandet. Naturligtvis är det inte lätt att minnas men jag gör så gott jag kan.
Mitt sociala engagemang drabbade mig i tidiga år och har aldrig upphört. Arja, den unga kvinna, som började i min klass på Folkhögskolan, hade periodvis alkoholproblem och var ganska ensam så hon kom ofta till oss redan under vår tid i Varberga. Jag vet att hon ej skulle ha något emot att jag berättar lite om vår kontakt med henne.Hon blev som en i familjen hos oss och vänskapen var ömsesidig. Visst blev det lite bullrigt ibland men det gjorde inget.I mors dagbok från januari ser jag att Arja bodde hos oss några dagar i januari när mamma var hos oss. Det fanns plats för alla.
En kväll kom det en kille i 14årsåldern, på rymmen från ungdomsavdelningen på sjukhuset.När jag ringde dit fick jag veta att två vårdare åkte omkring i en taxi och letade efter honom, så då skjutsade jag honom tillbaka till sjukhuset. Tror att han på något sätt tagit sig till Varberga och att Ulla visste vem han var och tog hem honom till oss.
Under en resa till Norrland kom Georg att hälsa på hos en familj, där mannen var svårt synskadad. Han hade tidigare varit pastor och skulle gärna vilja komma till Jerusalem. Det resulterade i att Georg tog kontakt med en resebyrå, som ordnade resor till Israel och föreslog en resa för synskadade. Av det blev ingenting men de ville att Georg skulle samla ihop en grupp resenärer och bli reseledare för denna. Han ville dock ej ensam ta på sig detta ansvar och fick då löfte att ta kontakt med någon att dela ansvaret med. Resultatet blev att en ganska stor grupp resenärer från Örebro åkte iväg till "Det heliga landet".Georgs intresse för resor gjorde att han med stor glädje tog sig an uppgiften att tillsammans med en kollega ta hand om det hela. Det här var en viktig händelse, som kom att få märkbara konsekvenser i Georgs och vår familjs liv.
Nu blev jag plötsligt trött. Jag hade tänkt skriva på dagtid men det blev ej så, eftersom jag efter Filips besök blev hämtad till en vänträff och kvällen hade infunnit sig när jag kom hem.
Jag återkommer i morgon. Sov gott och glöm inte hur värdefull du är och att Gud älskar oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar