Söndag 17 febr 2013.
Vi var lovade sol i dag och jag i min tur lovade att berätta om den när den väl kommit. Till min stora besvikelse måste jag meddela att den inte kom. Inte i dag heller. Undrar om detta blev anledningen till den stora trötthet, som jag drabbades av. Sedan jag sett gudstjänsten från Trollhättan på TV2 och lyssnat till deras fina sånger, flera gamla körer,som sjöngs i min barndom och fin musik därtill, intog jag på nytt sängen och sov en god stund. Nu är jag lika trött igen.Gillart inte.
Ringde ett par telefonsamtal till sådana som fyllt år under veckan, samt till min syster i Växjö och fick veta något som gjorde mig så glad. Hon har länge väntat på en gråstarrsoperation och i tisdags var det äntligen dags. Nu ser hon så bra igen.
Hon flyttar kommande vecka till Örebro och kommer att bo i mitt grannskap. Det ska bli roligt. Hon har också barn och barnbarn här i stan . De håller nu på med att rusta den bostadsrätt hon ska flytta in i, så allt är fint när hon anländer.
I en tidigare blogg påbörjades 1968 och det året lämnade vi bostadsområdet Varberga för att flytta in i ett äldre parhus på Grubbensgatan 5, nära Gustavsviks badanläggning. Nu fick vi, efter diverse omändringar och reparationer, ett eget hus med var sitt rum till våra barn, samt en trädgård med sandlåda till ettåringen Elsemarie.Endast lägenheten på nedre botten fick vi tillgång till eftersom en familj hyrde lägenheten en trappa upp. På bostadsförmedlingen blev det blankt nej när vi bad att få en tvåa till den familjen i stället för den fyra vi lämnade. Bekymmer igen. Vi måste få tillgång till båda våningarna. Med vetskap om hur det på den tiden gick till på bostadsförmedlingen, fattade jag pennan och skrev till "Örebro landsfader" Harald Aronsson, som var ordförande i bostadsförmedlingen. Berättade om vår situation och att vi ville byta vår fyra mot en tvåa , så vi kunde få tillgång till båda våningarna. Joodå , brevet hade åsyftad verkan. Familjen fick ,som de önskade, en tvåa och flyttade in. Vi bodde t.v. kvar i Varberga medan ombyggnaden pågick i huset. Till vår hjälp hade vi Sigurd Östin och hans anställde vid namn Magnil från Lesjöfors.De snickrade, tog ner och satte upp väggar, gjorde två rum på vinden till Sven och Kerstioch mycket mer.
I samma veva hade Georgs far sålt sin sommarstuga i Stockholms närhet och vi hade fått en del möbler vilka nu hämtades och kördes direkt till Grubbensgatan.
Nu skulle Sven ta studenten den 15 maj. Vi ansåg att lägenheten i Varbega var för liten för att ta emot alla som skulle komma, så vi fattade beslutet att ha festen i "bygget," där det fanns mera plats. En vägg mellan två rum revs ned och blev ett stort rum.
Den 8 maj anlände mamma till Örebro och möttes vid tåget av Georg och Elsemarie, enligt mors dagbok. Jag fortsatte i skolan som vanligt, bakade massor av kakor och wienerbröd på kvällarna. Medan mamma skötte om det hemma så kunde Georg och jag också vara i "bygget" och jobba en del kvällar.
Studentdagen kom och vi hade spridit ryktet att vi skulle hålla till på nya stället. Nu samlades vännerna, yngre och äldre. Det blev fullt i huset och alla tycktes trivas trots att allt var så primitivt. Elsemarie hade varit hos dagmamman och kom hem mitt i allt ståhej och blev alldeles förskräckt. Hon grät och det dröjde en god stund innan hon blev lugn. Ungdomarna fortsatte att spela och sjunga till långt in på natten. Minns att det var ett problem att vi inte hade telefon att tillgå. Fick gå till grannen i den andra hushalvan och låna telefon. Sven fick skjuts hem på natten. Magnil ,snickaren var med på festen och sov sedan som vanligt och så gott han kunde denna musiknatt i "bygget". Trots att allt var så primitivt så hörde jag sedan att ungdomarna tyckte att detta var en särskilt rolig fest. Kanske för att det var fritt att spela och sjunga till långt in på natten.Inga vuxna som störde.
Nästa dag skulle kusinen, Christer i Södertälje ta studenten. Nu tyckte vi att han borde väl få besök av sin farmor på sin studentdag så vi åkte, utan att säga något, till Södertälje och fick vara med där också. En överraskning för familjen Kraftling och trevligt för farmor att få fira båda sina barnbarns studentdagar.
Den 22 maj åkte Georg, jag och Elsemarie med mamma till Figeholm. Stannade till i Tranås och hälsade på hos Verna och Öjvin Berbres, som var pastorspar där.Ett trevligt möte med dessa vänner.
Till Högskulla kom vi klockan 12 på natten. Tänk vad man orkade på den tiden då man var i 40årsåldern. Inte trodde jag att det skulle komma en dag då jag skulle vara trött, utan att ha uträttat någonting.
Men nu är det så och visst är jag ändå tacksam för varje dag jag får vara på benen och kan klara mig själv, även om jag är trött ibland.
Nu säger jag God Natt till er alla. Sov gott och dröm vackra drömmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar