Så blev det torsdag 2013.

        I går var det onsdag. Båda dagarna minus 5 och grå. Snöat mycket har det gjort. I förgår bakade jag tekakor och "Danske knaseboller", I går bakade jag svenska vetebullar. Sex personer ur vår husgrupp samlades hos mig i går kväll. De bjöds på det hembakade brödet, med smör, ost och marmelad.Nästa gång blir det mat. Vi har mycket att prata om . Ibland tar vi upp frågor rörande söndagens predikan i kyrkan. I går var vår ledare bortrest så jag kände ett visst ansvar. Eftersom den här gruppen av människor regelbundet har träffats under två år innan jag och vännen Stefan halkade in där så ville jag gärna veta lite om dem och deras väg till tro. Jag har sagt det förr och jag säger det igen att vi har en stor Gud, som har intresse av varenda människa och att Han har så många olika vägar att gå för att kalla människor tillbaka till sig.

I går var ej alla med men de som var med fick frågan om hur de kommit till tro. Det är alltid lika intressant att höra människors svar på den frågan. Någon hade troende föräldrar och bestämde sig som vuxen att ta emot Jesus, någon kom från ett annat land med en mycket " sträng Gud" i ryggsäcken, men hade nu fått en tro som gav glädje och frihet,Någon hade under en lång sjukdomstid fått uppleva Guds närvaro på ett fantastiskt sätt och sedan dess levt i en trygg gemenskap med Jesus. Ja, så där fortsatte det och vi kunde bara avsluta med att tacka Gud för möjligheten att vi får kalla Gud för vår Far och ha gemenskap med Honom.

I dag kom städhjälpen men ingen Isak. Jag tog bussen till stan för att uträtta några ärenden. Oj vad jag frös när jag väntade på bussen. På hemvägen fick jag skjuts av yngsta dottern och hennes man och fick av dem en fantastisk present.En dörrklocka med så starkt ljud att jag omöjligt kan undgå att höra den. Det har hänt att jag , på grund av något nedsatt hörsel, har missat "klockringningen" på morgonen när de på väg till sina jobb kommit med Isak. Nu tog de saken i egna händer och nu kommer jag aldrig mer att missa en dörr påringning. Ni skulle bara höra hur den plingar och en lampa lyser (om till äventyrs hörseln skulle bli så "gördålig" så inte ens plinget hjälper) Må Gud bevara mig från detta!

På TV berättas att kriget i Syrien inte avmattas. I dag har över 60 personer dödats i Damaskus. Många flyr
till angränsande länder. Det hela är så sorgligt. Varför ska människor strida mot varandra och i detta fall mot sina egna landsmän.
I ett annat program på TV2 visades en dokumentär som handlade om en klass i en svensk skola, där det endast fanns barn till invandrare,  från många olika länder. Det som mest tog tag i mej var när barnen på frågan om de hade varit i ett svenskt hem,svarade nej. Ett undantag var när en pojke berättade att han sett en svensk familj sitt utanför sitt hem och grilla
 

Jag minns när jag för några år sedan var klassmormor i en klass,som jag följde i tre år. Där fanns en invandrarpojke , bland många, som jag fattde ett speciellt intresse för och en dag frågade jag om han trodde att jag skulle kunna få komma hem och hälsa på. Joodå, mamma skulle bli glad. De hade bott i Sverige i några år och när jag kom hem till dem sa hans mamma att jag var den första svensk som kommit till deras hem. Vi blev goda vänner och genom dem fick jag flera invandrarvänner att umgås med,och det har berikat livet.

Jag hade tänkt skriva lite mer om åren på 60talet men nu känner jag att det är kväll och sängen väntar. Får se om jag får möjlighet att skriva i morgon, annars skriver jag på söndag. Ha en skön kväll kära  vänner.
Det är ni värda. Käre Gud välsigna och bevara oss alla i natt och låt oss sova gott! Amen!