torsdag 29 mars 2018

Torsdag 29 mars 2018.. En blogg om "Forntd"

Lika bra att beta av lite av den gamla "goda" tiden. Jag är ju 91 år och om jag ska hinna så!!
När jag senast ägnade mig åt detta ämne så hade jag kommit till 1 mars år 1997.

År 1997. 26 februari åkte jag till Majken i Göteborg via Lundsbrunn, där Majken befann sig.
Mars 3. Jag fyllde 70 år. Jag morgonfikade i köket. Vi jobbade sedan med Majkens planerade flytt från Göteborg till Lundsbrunn.

Jag åkte hem på kvällen. Fick stor blombukett av barnen och fin middag.
Mars 6. Filip kom tidigt till mej. Föräldrarna med Linn till akuten.  Anledning står ej i min Dagbok.
Samma dag vid tvåtiden åkte jag med tåget tillbaka till Göteborg där Majken behövde mig
Tydligen åkte jag bara hem för att barnen skulle få tillfälle att uppvakta sin mamma!

Mars 9. Parentation i Mölndals Pingstkyrka där Vidor varit medlem.
Mars 11. Bakat Grahamsbullar, chokladbröd, fyra sockerkakor, en tårtbotten.
Birgitta och Majken i kyrkan  för planering inför begravningen på fredag.
Mars 14. Begravning . Märkligt nog står inget mera den dagen. Tiden räckte nog inte till.

Mars 15. Efter begravningsmiddagen i Majkens och Vidors hem var det en del att göra. Vi hjälptes alla åt med att få allt på plats. Birgitta skjutsade mej till tåget och vi fick en pratstund i bilen.
Jag hämtas i Hallsberg av Ulla.
Mars 16.Jag tvättar och stryker. Ulla till Hembygdsföreningens årsmöte och sjunger "Fridas Visor" av Birger Sjöberg. Jag tar bussen till Örebro.

Mars 17. Lennart lunch. Raggmunk. Efter Dagis hämtas jag. Barnen och jag gräddar pannkakor.
Lagarbete! Jag gör smeten. Linn häller lagom mängd smet i stekpannan.
Filip, snart 2½ år  lyfter pannkakorna till serveringsfatet och ser mäkta stolt ut för den bedriften.
Med sylt och vispgrädde åts de fina pannkakorna.

Mars 19. Linn kom på morgonen. Vi fick en dag ensamma. Linn gjorde som Pippi Långstrump. Bakade pepparkakor på golvet..På ett stort skärbräde. Jag bakade tekakor. Ibland pratade vi med varandra, ibland för oss själva. Kanske skönt det också. Så mysigt vi hade!
Bara vi två! Vi gick hem innan Elsemarie kom med Filip från Dagis och hon strax iväg till Föräldra mölte. Lasse tog hand om barnen och jag kunde gå hem.

Jag  tar paus innan jag berättar om resan till Danmark.
Jag kan försäkra att det blev en lååång paus.
Mars 21.Hälsade på hos Emy. Handlade i Ekershallen till morgondagens resa. Lennart lunch.Bakar bullar. Elsemarie med Linn till simhallen. Sedan fika här.

Ulla och pojkarna kommit hit och hela familjen sover över här.

Mars 22.  Klockan 4 var jag ute och skottade snö!!! Klockan 5 startade vi från Holmgatan. Nu skriver jag som det står i Dagboken."Så kul med 5 dagars avkoppling i Danmark!
Snart blev det barmark och solen strålade. Lennart körde till vårt rastställe där vi skulle äta vår medhavda frukost. I år mår han inga krämpor. Tack, Gud! Sedan kör Lasse. De är båda så skickliga bilförare. Den här gången är resan ännu roligare för Lennart och Ulla har skaffat sig en Folkvagnsbuss där vi alla får plats.  Vi åt lunch på färjan. Filip hade så roligt i lekrummet på båten.
Vi kom till Blockhus klockan tre. Lägenheten här är mindre än i Grönhöjstrand men mysigare.
Blomkålssoppa till kvällsmat.

Jag somnade gott i Allrummet medan de övriga spelade sällskapsspel utan sömnbehov!!
Mars 23. Efter frukost gick vi till badet som är mycket finare än i Grönhöjstrand. Jag vågade åka rutschkana. Så kul! Efter lunch, köttbullar, tog vi promenad till den lilla pittoreska byn där vi åt glass i glassbaren
Linn och jag läser ur boken"Lotta på Bråkmakaregatan" . Jag är så trött men inte Linn.

Mars 25. Härliga dagar i Danmark. I dag tog jag en ensam promenad på stranden och grät lite efter Georg. Saknar honom.
Mars 26. Packar ihop och åker hem.Ulla och Elsemarie studerade kataloger om sommarhus i Sverige,
Ulla och pojkarna åker till Hjortkvarn sena kvällen. Lennart stannar kvar för att jobba nästa dag.

Mars 27. Rörigt och tråkigt att plocka upp, Lasse till jobbet på Risbergska. Bernard äter lunch hos Hallqvists. Jag vill bjuda på våfflor men Elsemare ska städa så det får bli en annan gång.
Ulla har migrän efter att ha kört hem i går kväll i stället för att stanna över natt här.
Förstår om hon ville hem och ordna för påskfirandet.

 Mars 28. Långfredag. Inget påskpynt men en underbar bukett tulpaner som Linn kom med i går och gjorde mig så glad. Jag är, som vanligt yr på grund av luftombytet !!
Mars 29.Påskafton. Blir hämtad av Magnus till Påsksupe' hos Kerstin och Awad. Ser de små hundvalparna som är sålda och ska flytta såsmåningom. Jag får skjuts hem av Mattias och Magnus.

Mars 30. Påskdagen. Sommartid börjar. Jag går till Emy en stund.
Anna och jag åkte till Påskgudstjänst i Hovsta.  Maria, sjöng så fint sången: "Maria varför gråter du?" Ett fint Påskdrama fick vi också se. Jag stannade kvar och fick fin middag hos Sven och Maria.
Mars 31. Annelie och Carina kom på besök. Så trevligt!
Så var mars månad år 1997 med allt roligt avslutad, Jag intar sängen. Och sjunger: "Ej jag känner morgondagen. Blir den solljus eller grå? Därför är den icke heller någonting att bygga på. " osv,

GodNatt mina vänner! Sov Gott!  .
 



onsdag 28 mars 2018

Onsdag 28 mars 2018. Även tisdagen försvann utan blogg.

Som sagt, visst är det märkligt att jag prioriterar annat i stället för  Bloggen så det blir sent återigen.
Innan jag, som jag planerat pratar om Helge, vår storebror ska jag kort tala om vad som hänt i dag.

Bakat 50 bullar, C:a 40 Finska Pinnar och haft fikabesök. I går ringde jag till min syster IngaMaj och fick svar så vi kunde pratas vid en stund. I dag har jag inte ringt till någon men fått telefonsamtal från Ulla och besök av Kerstin, som ringde och frågade om det var något jag behövde från affären. Joodå, mjölk hade jag tagit den sista till bullbaket. Hon hade tid att stanna en stund. Vattnade blommor och pysslade lite i huset, Fick besök av Annelie och Markus så Kerstin fixade fika . Bullarna och kakorna hann bli klara och vi fick färskt bröd till fikat. Så roligt!

Men nu tar jag upp tråden Helge igen.
Ytterligare ett minne vad gäller skolan i Figeholm. Han gick då i sjätte klass. Jag i andra.
Ett rykte hade spridits i skolan (En grov uppskattning får mej att tro att elevantalet från ettan till sexan rörde sig om ett 60-tal barn. så småningom tillkom klass sju
 men ännu var det sex år och en s.k. Fortsättningsskola på jullovet, om jag ej minns fel)

Ryktet hade att förtälja att det förekommit godisstölder hos Brandts cafe och konditori och att "snattarna" fanns i vår skola. Ett litet antal namngivna pojkar stod för detta. Jag hörde från början inga namn nämnas och sa till en kompis att det var helt uteslutet att min bror Helge var med bland "snattarna". Jag fick till svar att "det var han visst det".   " Nej" , sa det inom mej.Det MÅSTE vara fel. Att INTE stjäla och ljuga hade vår stränga, hulda moder präntat in i oss syskon som något så viktigt i livet att det kunde  bara inte hända! Ständiga förmaningar! Med tillägget: "Gud ser dig"!

Jag minns hur jag på frukostrasten tog min cykel och cyklade med tårfyllda ögon ut på "Stora Kajen" där lastbåtarna låg. Cyklade runt med förhoppningen att min bror inte skulle finnas med bland "tjyvarna" Ryktet förtäljde att samtliga pojkar, tror att det rörde sig om 5-6 killar, skulle i samlad tropp bege sig till Brandts cafe.be om ursäkt, ha pengar med sig och betala den summa som var och en stulit för. Det var ju något som bara de själva visste.EN 10-öres tablettask här en 5-öres kola där, 10 ½öres kola, en 5-öres chokladbit. Minsann det slog till summor mellan 15 och 50 öre, som varje pojke tagit. Uppdelat på olika tillfällen. Var och en visste stöldens totala storlek.

När skolan var slut för dagen cyklade jag hem och fick av mamma höra att Helge på matrasten  kommit hem och berättat för mamma, som  hade försett honom med den  25-öring, som var den summa som HAN hade snattat för.
Det fina med vår stränga, hulda moder var att om vi ärligt berättade vad vi sysslat med för ofog så var det OK för hennes del.Pappa var mild och sökte alltid att finna någon förmildrande omständighet i stället för att straffa oss.
 Om vi däremot var uppkäftiga eller smällde igen en dörr i ilska vankades det stryk, oavsett om det var mamma eller pappa som varit utsatta. Den gången det hände mej, det där med dörren, sprang pappa ifatt mig ute på gården och jag fick det straff som sedan för alltid skulle få mig att avhålla mig från att smälla igen dörrar i ilska. Tror jag , kanske!!!


Alltså fick min bror 25 öre och kunde med övriga gå till Fru Brandt och betala det godis de tagit vid något tillfälle när godisdisken var obemannad. Det rörde sig om 20-50 öre pr kille.
De fick stå där med skammen. Föräldrar och syskon likaså.
Det hela glömdes snart bort och det pratades inte om det hemma hos oss för alla vi i familjen visste ju att detta var något som bara kunde hända EN gång och detta på grund av att någon börjat och sedan hade "tillfället gjort tjuven".

Det här berättar jag för att vi i dag ska veta hur det gick till på den tiden. Att pojkarna fick sig en ordentlig utskällning av magistern var nog inget att tvivla på.
Men pojkarna hade gjort rätt för sig och hade vad gällde den förseelsen rent samvete och kunde sova gott om natten.

På tal om det så ska jag sova nu för natten började innan jag hann sluta kvällens blogg. Sov Gott!
 

måndag 26 mars 2018

Måndag 26 mars 2018. Söndagen försvann utan blogg.. En dag utan att något av värde blivit uträttat.

Ja egentligen heter den här veckan "STILLA VECKAN". Åtminstone i Svenska Kyrkan. Förr hände det att jag gick till kyrkan nära min bostad för att "vara stilla" en stund på kvällen den här veckan före påsk.

Tänkte i dag på att det är märkligt att jag inte skriver min blogg tidigare på dagen. Innan jag blir så trött.
När jag i kväll, stödd på min krycka lämnade köket efter att ha bakat en, säger en, enda sorts kakor var jag så trött och då kom jag på att det är väl detta att jag får ta det lugnt och vila mig dagens sista timmar när jag sätter mig vid datorn för att skriva, som gör att jag gärna låter det ske sent. När "all dagens oro dör", som vi sjöng en gång för länge sedan.
Allt synligt som utförts i dag är ett par plåtar kakor. Hade börjat på ytterligare en deg men fick ge upp då jag insåg att jag skulle ej ha orkat fullfölja det projektet i dag. Då är det gott att sitta ner i lugn och ro och skriva lite om livet, som det varit under dagen.

Men nu ska jag ta upp tråden från fredagen då jag började berätta om Helge, vår storebror, som dog i onsdags 21 mars.
Han var 94 år gammal när han dog. Född i en stuga i Bodatorp, ett ställe i skogen i Misterhults eller Tunas församling . Vet ej vilket. Året var 1923 och jag tror att den lilla familjen ganska snart flyttade till Lugnet, som hörde till Hasselås stora egendom.

Stugan hade två rum och kök. När Helge var drygt tre år fick han en lillasyster och det var jag.
Några grannar med barn fanns ej i närheten så det blev vi två som hittade på lekar med träbitar och plåtburkar. Lekte affär där det bara var att gå till naturens skafferi och hämta varor att sälja..

Mina minnen från åren i Lugnet och Helges hem nummer två tror jag att jag har skrivit om tidigare.
År 1931 hade vi fått tvillingsystrar, födda i februari och i augusti samma år flyttade vi till kusten
Figeholms köping med en befolkning av 800 personer.
Helge började då andra klass i skolan
I samhället fanns tre frikyrkor. Vi syskon gick i söndagsskolan och juniorförening.

Från Helges skoltid minns jag ett par saker som jag inte skäms för att berätta. Som jag i en tidigare blogg nämnt om vår bror så finns inte annat än gott att säga om honom.
För att "göra veterligt" hur det gick till på 30-talet så kan jag berätta att Helge en dag kom hem från skolan med ett sår bakom örat. Mamma undrade vad som hänt. Jo han hade i slöjden brutit av ett måttband och för detta fått straff (en sorts straff som ganska ofta användes)
Magistern tog tag i Helges öra och ruskade så hårt så örat "lossnade och det blev ett sår. I vårt hem fanns alltid en salva som hette Lazarin med vilken mamma läkte alla skavanker.
Så också såret bakom örat.

När Helge vid  tolv års ålder slutade skolan hade han redan en tid haft jobb hos en fiskare för att tjäna en slant för att hjälpa till med ekonomin. Inte var förtjänsten så stor men tillsammans med att han jobbade hos bonden på gården med att plantera rovor, sedan han slutat skolan så tjänade han ihop till sina konfirmationskläder.
Vår mamma var mycket noga med att vi ej fick "slå dank" utan skulle arbeta, som pappa och hon tidigt hade fått lära sig. Vi syskon kom tidigt ut i arbetslivet. Pappa hade bara ströjobb sedan sågverket där han jobbade, hade brunnit ner. Vi var nog egentligen "fattiga":
Det är mot den bakgrunden jag så gärna skriver om min brors liv, hur allt förändrades till något bra..
  .
Nu är det dags att sova och jag kommer att fortsätta med att berätta om vår älskade bror.och hans fortsatta liv i morgondagens blogg. Sov Gott, mina vänner!

lördag 24 mars 2018

Lördag 24 mars 2018. Ibland ändras tom. våra enkla planeringar för vardagen.

Jo jag skulle ta upp tråden från gårdagens blogg var tänkt men som  mina bloggläsare vet så har jag några ord som för mig är viktiga. " MÄNNISKAN FÖRST" Det betyder för mej att jag ibland får ändra på något jag planerat och i kväll blev det så att en människa behövde min tid och mitt intresse så då fick det bli så.

Klockan har blivit mycket och jag går till nattens vila. I natt kommer det roliga för min del att hända att i morgon går mina klockor som andras d:o.
Jag har sommartid året runt. Nu får jag inte längre tro att jag har en timme till godo när jag tittar på köksuret eller armbandsklockan. Man vänjer sig. Jag har levt så här i mänga år.

Nu önskar jag er alla en GOD NATT! I morgon tar jag upp gårdagens träd i bloggen igen!

fredag 23 mars 2018

Fredag 23 mars 2018. Att mista storebror! Så klart kommer minnen upp!.

Bara MÅSTE få nämna lite om vår älskade storebror som för två dagar sedan fick flytta till en bättre värld.  Mamma, Pappa, vår syster IngaBritta och Helges fru Karin är redan där. Nu är vi tre syskon kvar varav jag är äldst. Helge var född 1923, jag 1927, IngaBritta och IngaMaj, (tvillingarna) födda 1931 och så lillasyster Stina 1934, som alltså bara är 83 år ännu. Kör bil fortfarande!

Det måste vara så att jag, som är äldst har de tidigaste minnena från vår bror. Därför tänkte jag berätta lite om hans liv. Historieintresserad som jag är finner jag ett värde i att berätta. Inte bara för att minnas honom och hans liv utan också för att de år han har levt speglar en tid som flytt, en tid med en utveckling så intressant att det vore fel att inte nämna därom. 

Jag vill inte att något av vad jag skriver ska uppfattas felaktigt negativt, men för att få en hel bild så behövs det att jag skriver precis som det var och min förhoppning är att den som läser ska märka skillnaden i ett "förr" och ett "nu". Se hur livet blev för Helges del och hur det var att växa upp på 20-30talet. Själv har jag ibland ångrat att jag inte frågade mer om mammas och pappas levnad.

Naturligtvis kommer det här att ta tid och minnet är väl inte på sin höjdpunkt 
. Något som är gemensamt för oss syskon, som fått leva så länge är att vi alla fyra varit tämligen klara i huvudet medan synen däremot försämrats märkbart med åren. Helges syn var endast 8 %, men tro inte att han jämrade sig för det. Nej då! Han berättade om sin stora TV på väggen och om den stora förstoringsglasskivan som han kunde lägga på tidningen.  Jag skäms när jag tänker på hur gnällig jag är när det gäller min försämrade syn.

Nu blev detta en lång inledning och det värsta är att jag inte orkar hålla mig vaken längre.
Jag tar upp tråden i morgon. 
I dag har Kristin ätit lunch här. efter jobbet, innan hon gick till träning.

Tobias, på väg till Göteborg, tittade in för en kopp kaffe innan han startade resan klockan halv sex, som han planerat.  Väntar på att få veta att han kommit fram. Hela familjen ska vara tillsammans den här helgen. SÅ roligt det måste vara. Jag minns hur Georg och jag njöt när alla barnen kom hem samtidigt.
Om ni bara visste hur datorn bråkar med mig i kväll. Av den anledningen säger jag nu GODNATT! I morgon blir en ny dag! Fick just nu ett påpekande av yngsta dottern att jag i gårdagens blogg skrev att jag druckit julmust till Gillets Påskbuffe' Sorry! Men jag vill nog undersöka saken och komma med klart besked en annan dag! "Förgrömmade Onge"  SOV GOTT! ALLA!

.

torsdag 22 mars 2018

Torsdag 22 mars 2018. "Tappa inte modet!"

 En del dagar kan liknas vid en snöboll, som innan kvällen har blivit en våt fläck och finns inte mer.
Något i den stilen har den gångna dagen varit för mig.Oförutsedda händelser har kantat dagen.

I går dog min bror. Jag hade tänkt att i dagens blogg skriva lite om honom.
Hans son, Christer, använde i morse i SMS till mej, ord som unik, snäll, omtyckt av alla.
Sant vartenda ord! Han var min första lekkamrat och vår älskade storebror som det faktiskt finns anledning att säga ett och annat om.

  Dagen, som likt snöbollen försvann formades, för min del, av samtal med vänner och förebedjare, besök hos hårfrisörskan, som ännu en gång visade sin skicklighet i att  få mitt hår att bli så fint. Det bästa är att det håller sig fint under lång tid.

Promenerade i det fina vårvädret både dit och hem igen. Sedan var det dags att gå till områdets  Påskfest, som "Gillets Gårdsråd" skötte perfekt. Så mycket god påskmat, julmust, kaffe och tårtbit. 

Efter hemkomsten en stund i fåtöljen innan jag, om en stund. går till nattens vila. Orkar inte i kväll gå in på att skriva något med anledning av vår brors  död. Det får anstå till morgondagen.

I kväll har tre ord, som jag hörde i en predikan för flera år sedan, ringt i mitt inre. Det var den kvinnliga pastorn i stadens Pingstkyrka som i sin avskedspredikan yttrade dem. TAPPA INTE MODET! Jo man kan läsa dem i Bibeln också men för mej har det varit denna predikan  som  jag då och då kommit tillbaka till! Har glömt hennes namn men inte intensiteten i hennes ord!

Tacksam för en dag som är på väg att försvinna önskar jag er alla, mina vänner en GOD NATT! GUD ÄLSKAR OSS PRECIS SOM VI ÄR! Ingen finns som känner oss så väl som han! 

tisdag 20 mars 2018

Tisdag 20 mars 2018. Oj vad tid det går åt för att komma rätt i det digitala!

I tämligen god tid skulle jag i kväll skriva en liten blogg som avslutning på dagen.
Det liksom hör till!  När det då krånglar och det står att det inte finns internetanslutning blir jag antingen arg eller ledsen. Tänker på den tid då min tekniskt kunnige man fanns i min närhet och allt snabbt ordnades. I kväll blev jag dels ledsen, dels fick jag en ingivelse att be till Gud och vara envis.
Tänka på de ord en känd frikyrkopastor för många år sedan predikade, men som jag inte glömt.
"Du måste veta vem du själv är, vem Gud är och vem Satan är. Jag bad en stilla bön.
Försökte återigen med min iPhone sända en "nödsignal". "Ser någon det jag skriver här så meddela mig genast!" Direkt kom två svar. Tack för dem. Alltså hade jag fått ETT bönesvar.
Det gjorde ju att jag nu kunde använda telefon så jag försökte ringa ett par i familjen utan att få svar.
Ett sista försök hos yngsta barnbarnet gav mig den hjälp jag behövde. "Gå till hallen! " Sedan följde direkta instruktioner hur jag skulle bete mig med "internetlådan". Gör så och så, vänta 10 sekunder!
Och se! Allt fungerade. Sov gott Tobias!

Som jag tidigare berättat så finns det efter test papper på att jag bör avhålla mig från tekniska yrken.

Det kändes bra att se det på papper, det jag varit förvissad om större delen av mitt liv. Därför hade jag tur som fick en tekniskt kunnig man vid min sida.
Nu har han varit borta i många år och jag har varit hänvisad till andra människors hjälp.
Nu tackar jag Gud för hjälp jag fick. Som vår pappa sjöng:"Mästaren från Nasaret alltid, alltid NÅGON utväg vet."

Dagen har varit solig men kall. Kerstin kom hit med lunchlåda till morgondagen. Frukt och godis också. Påskliljor och penseer planterade hon på loftgången. SÅ roligt att ha det så fint där. Jag ser dem genom fönstret från köket dessutom.
Efter det kom Annelie med goda kakor. Vi fikade och hann med att lösa en del av världens problem genom visa samtal. Vi pratade om Paulus och om vikten av att läsa Bibeln och då börja med  Apostlagärningarna. Berättelsen om Paulus, på väg till Damaskus i Syrien för att fånga de kristna  och  föra dem till Jerusalem där fängelset väntade. Hur Gud fullständigt vände upp och ned på dessa planer och Paulus blev en ivrig Jesu efterföljare för resten av sitt liv. Verkligen spännande läsning!

Ja sedan började datorstrulet som, på grund av min okunnighet, drog ut alldeles för långt på tiden men som till slut fick en lösning, vilken jag behövde för att somna gott om en stund.
Ja nu blev det som det blev och jag kan inte göra om något för timmen är sen, mina vänner! GOD NATT! SOV GOTT!

,

måndag 19 mars 2018

Måndag 19 mars 2018. Det påstås att våren är på väg.

Hoppas att det är ett sant påstående!  Men kallt ! Ännu en dag utan att jag gav mig ut. I morgon ska jag "säga till på skarpen", som jag gjorde i går. Då kom jag uti friska (?) luften .

Jag fick fikabesök av en väninna och vad vi pratade.  Vi träffas inte så ofta så vi måste passa på.
Fick så vackra tulpaner och de,om något, påminner om våren.
När vårkänslorna kommer får jag lust att ge mig iväg ut och resa.Jag tror mig veta att något är planerat längre fram i tiden. När Georg levde och var reseledare åkte jag med någon resa så här på våren.
Nu är det barnen som ser till att jag kommer ut i världen. Samma bekväma liv för mig. Andra som tänker och ordnar för mitt bästa.
I kväll känner jag att bloggen måste bli kort och jag måste i säng så jag säger efter dessa rader Natti, Natti och önskar er alla en god sömn.

Hoppas att jag vaknar   till en dag då jag får lite arbetslust igen. Som förr i världen eller något däråt.

Jag är tacksam för varje dag och fortsätter att be för min försämrade syn. Ryggen har krånglat ett par dagar så den ska också bli bra. Jag gnäller så fort jag får ont någonstans, jag vet. Det är för att jag nästan aldrig har ont. I tonåren hade jag migrän men den försvann och jag är så tacksam att slippa ha ont.
Lugn och frid med Gud har jag också . Jag är så nöjd!

söndag 18 mars 2018

Söndag 18 mars 2018. En givande dag. Varför kom jag inte ut i solen?

Ja det kan man undra. Än så länge står solen så pass lågt att jag delvis får hålla till godo med att se den lysa på Statistiska Centralbyrån på andra sidan gatan och får en och annan reflex därifrån.
Men detta är inget som helst försvar för att jag skulle hålla mig inomhus. Jag VISSTE att solen fanns "bakom knuten" och vägen dit var inte lång.
Nu ringer äggklockan och meddelar att kvällens Rapport börjar. PAUS!
Nu är jag tillbaka. Kan konstatera att äggklockan hade inte behövt ringa.

Att få vara med om att få besök av en ung människa, att få ta del av den människans liv och bekymmer, lova att be till Gud för allt och tala om Guds stora nåd, trofasthet och intresse för våra vardagsproblem det är bland det bästa jag får vara med om. Att jag har samlat på mig erfarenheter är en stor fördel! Det hände i dag att jag fick sådant fint besök .

 Tänkte att sedan gå ut på promenad i solen. Men jag är väldigt trög och tänker att jag gör det en annan dag.
Jag har inte känt mig OK på hela veckan. Frusit ibland och svettats ibland, täppt i näsan och tjock i halsen men det är sådant som händer på vintern.
Till slut gjorde jag som Pippi Långstrump. Sa till "på skarpen" (Dessa ord användes även i MIN småländska uppväxt) ! Det hjälpte. Jag kom iväg ut men då hade solen gått ner förstås.
Hur som helst så tog jag en kvartersrunda som varade en halv timme

Nu blev det ett litet avbrott: Ett trevligt sådant. Kerstin ska jobba natt och tittade in en stund på väg till jobbet. Hon hade med sig lunch, som jag skall äta i morgon. Kålpudding har jag längtat efter .
Under de år då  Lennart åt hos mig gjorde jag denna läckra maträtt men inte numera.
 Ska bli gott att äta i morgon. I dag har jag ätit ostkaka till både frukost och lunch.

I morgon får jag fikabesök. Jag har en del som "ligger efter" vad pysslet här hemma beträffar och jag
 tänker vecka efter vecka att det ska bli gjort, vilket det inte blir. Det kommer att dröja länge innan jag når den tid då jag kan sätta mig att läsa en bok som förr i världen. Jag har alltid älskat att läsa men numera har jag inte tid. Apotek, Audiologen, Synundersökning, Vårdcentralen, Kardiologen Post och Bank. För att inte tala om vad det tid som går åt att ta hand om sådant man välter omkull vatten och kaffe som man spiller och måste torka bort. Jaha, säger jag och skrattar åt mig själv och så en liten undring hur det skulle ha varit om både Georg och jag hade gått omkring här med var sin käpp och knuffat omkull vattenglas och annat.
Nu har jag våra snälla barn, som verkligen tar hand om sin mamma på alla sätt och vis. Alla fyra med sina familjer. Kan jag varit annat än tacksam?
Jag är dålig på det här med hur en människokropp fungerar men jag märker ju hur jag sakta förändras. Tex. det här med hörapparaterna. Det ger, som jag upplever det, Tinnitus. Varför skulle jag annars få det?

Nu är jag sömnig igen och det ska bli så skönt att gå till nattens vila. Jag gäspar och gäspar!
Sov Gott mina vänner! Gud är god och KAN ALLT!


lördag 17 mars 2018

Lördag 17 mars 2018. Två veckors "Forntid".

I går återgav jag ur min dagbok lite anteckningar från februari  år 1997, de två första veckorna.
Jag fortsätter i kväll med  tiden från den 16 febr,

Awad, Kerstins man fyllde  denna dag 51 år. Det var minus 16 grader på kvällen.
Jag fick på morgonen telefon från Linn, som vänligt frågade om jag kunde hämta Filip för se, hon skulle ha sina kompisar där på födelsedagskalas och han "saboterar" om han är med.
Jag hämtar den spralliga gossen hem till mig.
Det första som hände var att han ramlade ner från en bänk dit han tagit sig upp.Det hela gick snabbt.
Efter det sov han en timme. Sedan läste vi och lekte tills pappa Lasse hämtade honom framåt kvällen. Linns kalas blev liksom lite lugnare utan en 2-årig Lillebror med på festen.

Febr.17.Måndag. Jag tog bussen till Frommesta för nu skulle Awad firas. En man i sina bästa år.
Brasan sprakade i kaminen och i köket eldades det i järnspisen. Hundvalparna, 5 veckor så söta filmades. Sportlovet började och Elsemarie tog barnen i bilen och åkte till Hjortkvarn.Kristin och jag åkte med Lennart. Nu skulle vi ha roligt i snön!

Febr. 18. Det snöar. Massor! Febr. 19 åker Sven och Maria till Stockholm och ska stanna till fredag.
I Skrankebol har vi fest för Kristin och Linn, som nyligen fyllt år och ej alla kusiner kunde vara med.
Under veckan kommer fler till Skrankebol. Besök i Vingåkersbadet, Snögubbar, Pulkaåkning, Varm Korvätning, sällskapsspel. Så roligt med Sportlov tillsammans.
Febr. 21 åkte Kristin och jag med Lennart till Örebro.
Går till Emy, som är bekymrad. Vi ber tillsammans.

Får telefonmeddelande om att Vidor i Göteborg dog i går kväll.
Flera församlingar i gemensam bön på lördagskvällen, i Örebro.
Majken ville att jag skulle komma till Göteborg så jag åkte dit den 26 febr.
Så var februari månad avslutad och jag går trött till nattens vila. Ber för min bekymrade vän om frid och tillförsikt. Natti, Natti!


Lördag 17 mars 2018. Vilket misstag!

Ja, vilket misstag! Jag vaknade, sömnig, som vanligt, men bestämde mig för morgonrock och kaffe.
Då upptäckte jag att klockan var bara 4.40. Nu blev det svårt! Fortsätta att sova eller fortsätta dagen som redan börjat. Jag har ju lagt mig till med vanan att dricka mitt morgonkaffe och äta mina bullar i vardagsrummet så nu är jag inne på den vägen, vetandes att det återstående behovet av sömn kommer att tillgodoses i den gröna skinnfåtöljen!

 Nu blir det låååång paus i skrivandet. Kaffe, Bibel, boken "Daglig Kraft , pratstund med Jesus, förbön för min stora familj och andra, samt mera sömn väntar närmast!
Nu gäller det att trycka på "SPARA", så inte det påbörjade försvinner innan "fortsättning följer"!

Ja så har det gått 17 timmar och misstaget att vakna i otid är redan överspelat.
Dagen fördrevs inomhus med en del sömn och ätande av Kerstins goda ostkaka som jag fick av henne häromdagen. Innan ostkakan intagande av Lasses goda fisksoppa som tinades upp från frysen i går. Gott bröd som jag fick tillsammans med ostkakan.

Ett ord har i dag varit speciellt aktuellt för mej. "Bär varandras bördor".
Som någorlunda van bibelläsare borde jag veta var det står men minsann tog jag inte Google till hjälp? Något jag oftare borde använda mig av. Joodå! I Galaterbrevet 6 står det. Jag har det i huvudet men ville veta var det står i Bibeln.
Den som ber till Gud vet att ibland kan man både få gråta andras tårar och bära någons börda i bön inför Gud.
Det händer då och då också i min värld.
I dag har det varit en väns börda som jag fick av Gud att bära genom att be om förändring i denne väns liv och om lugn och frid och förtröstan på att Gud har allt i sin hand. " Om jag bara VISSTE så skulle jag kunna vara glad redan innan jag fått bönesvar" läste jag i message.

Jag är tacksam för de erfarenheter gällande det svåra i livet, som jag har samlat i "MIN ryggsäck" under årens lopp.  Inte ALLTID har bönesvaret kommit precis i den form och vid den tidpunkt som jag förväntat mig. Men bönesvaret har kommit! Ibland, och ofta, på ett mycket bättre sätt än jag hade väntat mig. Det har i stor utsträckning med TILLITEN  att göra.

Om du som läser det här  vill vara med och be för  den här vännen och det som känns svårt för denne just nu så GÖR DET! För den som är ny i tron är det inte så lätt att vila stilla. Att tro, utan att se!

Att bära en annans börda genom att be till Gud för den människan är både viktigt och spännande. Att se hur Gud lägger pusselbitar och gör så mycket både med och utan vår medverkan är så stort.

Jag, som också i dag sovit vid några tillfällen borde orka med att skriva lite om Forntiden.
Jag gör det i ett särskilt inlägg för att genast skicka iväg det jag nu har skrivit. Sov Gott, mina vänner!  Gud är god.

fredag 16 mars 2018

Fredag 16 mars 2018. Det där med ögonen!

Ja det är märkligt. Att gå till Ögonkliniken  på USÖ eller till Optiker har, med tiden. blivit något icke önskvärt. Jag vet ej varför. Kanske för att jag inser att det inte hjälper med fler åtgärder. Så länge det handlade om Gråstarr och operation med goda resultat var det annorlunda. När det med tiden blivit sämre så mår hela jag sämre. Jo jag vet att jag ser rätt skapligt, som de säger men jag kan inte känna mig nöjd ändå.

I dag var jag hos en optiker där jag tror att jag ej varit tidigare. Kanske vid ett enstaka tillfälle för flera år sedan. Jag var nyligen på sjukhuset för undersökning så jag kan nu gå vidare.

Kerstin och Ulla kom på förmiddagen för fika . Vi promenerade till Stortorget där vi åt på Jesens restaurang. SÅ god marinerad fläskfile'. Salladen till den var supergod.

Vi promenerade hem i den kalla blåsten. Kerstin och Ulla åkte hem till sitt och jag grät en skvätt sedan de åkt. Tror att jag drabbades av "Fredagssjukan".( Jag berättade i ett tidigare inlägg om liten Linn, som ringde och sa att hon hade drabbats av "Aprilsjukan". Var hon nu fått tag på det namnet.

Fredagssjukan är det bara jag som kan redogöra för. Den har att göra med Georg. Han jobbade i många år i Stockholm. Kom med tåget därifrån på fredagseftermiddagarna, om han ej var utomlands förstås. Jag hämtade honom vid tåget och vi fick en fin helg tillsammans.
Efter hans hastiga död år 1990 blev, de första åren, just fredagarna ett svårt kapitel för mig då det dessa dagar kom en smygande ensamhetskänsla över mig.
 Vi hade våra rutiner. Nystädat hus, färska bullar, samma virkade duk på köksbordet, kvällen framför kakelugnen på övervåningen. Bara vi två.
På lördagen träffade vi barn och barnbarn. På söndagen åkte han tillbaka till sitt arbete i Stockholm.

Den här veckan har jag nog dessutom haft lite känning av Linns "Aprilsjuka", med några olika symtom.
I alla fall så ska jag nog sova. Fick i kväll intressant samtal från Filip som läser Apostlagärningarna i Bibeln samtidigt med en historiebok som handlar om den tidsepok då Paulus var i full gång med sina missionsresor. Historieintresserad som jag är så ska jag få komma till Göteborg och ta del av det intressanta som Filip har läst och kan berätta för mig.

Forntiden får vänta till morgondagen. Må vi alla få sova Gott i Natt Tro inte att Datorn och jag är helt sams i kväll heller men jag kom så här långt i alla fall. Och som det heter:" Såsom vi ock förlåta dem som oss skyldiga äro" så är vi ej osams när jag förhoppningsvis somnar om en stund! Natti, Natti!

torsdag 15 mars 2018

Torsdag 15 mars 2018. Börjar med lite Forntid. lite Nutid också, kanske.

Om datorn och jag kan hålla sams i kväll så ska jag ta vid där allt bara försvann vid bloggskrivandet för ett tag sedan. Ja, det som är borta är borta men jag börjar där jag slutade det som försvann. Om ni förstår!!
Enligt mina futtiga anteckningar var jag klar med Januari månad år 1997.
Februari 1, På stan med Linn och Elsemarie. Åt semlor. Åkte sedan till  Hovsta, .Köpte Pizza med mig , som Martin, Kristin och jag festade på.
Hann med att stryka in en del tvätt innan jag tog sen buss till stan.

Söndag 2 febr.Sven och Maria i Motala.Ulla övar i stan och pojkarna följde med hit. Tillsammans med Kristin åkte de till Loppmarknad,
Febr. 3. I skolan som klassmormor igen, Bakade semlor, hämtade barnen på Dagis. Anna och jag på möte på kvällen,
Febr 4. Letar ,ber till Gud om hjälp. Hittar Gud finns alltid till min hjälp,Alltid! Gud sviker aldrig! ( Skriver precis som det står i Dagboken.  Hämtade barnen på Dagis.
Filip, drygt 2 år, "pangar" åt höger och vänster, skriker och skrattar och domderar.
" Du bryr dej mer om Filip", säger liten Linn, nyss fyllda 5.
Jag bestämmer mig för att jag ska ta en heldag med BARA Linn.

Febr. 5. I skolan på förmiddagen. Sedan till Emy ( vår pastorsfru från tiden i Stockholm) med kakor. Kom dit i rätt ögonblick!
Febr. 6. Till skolan. Hem och fikade med Magnus. Roligt att fika med barnbarnen ibland.
Emy ringde och var ledsen. Jag gick dit och stannade länge. Hon är 95 år och är ändå inte fri från bekymmer. Vi ber tillsammans att allt ska bli bra.  På kvällen är jag barnvakt.

Febr.7.Elsemarie ska operera en tand. Barnen här efter Dagis. Ringt till Ralf, som mådde bra i dag.
Febr. 8. Med Linn och Filip till Betel och provade instrument.  Filip provade cello, Linn vågade inte prova. Elsemarie och Lasse bjöd på Pizza, Åkte sedan till Janssons. Jag gick hem till mej. Bakade  Frallor, Semlor, Bullar och Mandeltårta. ( Jag skriver detta i dag för att njuta lite i efterskott) Hahaha!

Febr. 10. Elsemarie och Lasse jobbade sent. Jag hos barnen.
Febr. 11. På stan och köpte present till Kristin. Sedan till Emy. Hämtades av Sven till Hovsta  där vi grattade Kristin som fyllde 15 år!
Febr. 12. Till Holmgatan och grattade Linn, som fyllde 5 år. Hon hade feber och var så dålig. Elsemarie var hemma från skolan. Linn orkade inte bry sig om sina presenter.
Hon sov i tre timmar och kvicknade till. Elsemarie var så ledsen tidigare men nu blev hon glad och Linn och hon lekte med presentdockorna. Magnus och Kerstin kom och vi fick se deras små nyfödda hundvalpar på film. Så blev det ändå en hyfsad födelsedag!
Så var halva februari 1997 avverkad.

Dagen som gått blev en solig dag. Sven ringde och erbjöd mig skjuts till Centrumgården för att få vara med på ett intressant föredrag. Blir så glad när jag får förfrågan  men i dag bara kände jag att jag inte orkade. Fast jag sett fram emot detta Event en tid. I dag har min syn dessutom varit sämre än på länge och detta med försämrad syn tär på hela mej. Vet att jag ej är ensam om att känna så.

I morgon kan det vara bättre igen. Här på Gillet var det också intressant föredrag men trots att jag hunnit med båda så blev det bara en promenad runt kvarteret och en del inköp i min närbutik.
Sven hade bakat bullar till samlingen på Centrumgården och kom på hemvägen upp till mej med ett par påsar. Han bakar så goda bullar och jag blev så glad.

Eftersom klockan tickar på och sängen väntar så ska jag tacksam för dagen sova ett antal timmar. I morgon  kommer Ulla och Kerstin hit och ska gå med mig till ännu en optiker. Jag både ber till Gud och går till Optiker. Tänker att Gud är med överallt.

Sov Gott, mina vänner! Om ni nu orkat med att läsa så här långt.
"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är." Gud är god. Varje dag hjälper han mig med allt, som han lovade mig för många år sedan. Han sviker aldrig sina löften. Men vi väljer om vi vill ha tillit till hans löften eller ej. Gud sviker aldrig! Natti, Natti!








onsdag 14 mars 2018

Onsdag 14 mars 2018. Sovit bort ännu en dag! Gillar,t inte!

Förstår inte att jag sover så mycket. Frånvaro av sol, kanske? I dag har vi haft sol men jag har ej varit utanför dörren i dag heller.  Detta är inte bra för hälsan.
När jag flyttade så hoppades jag på sol i köket på morgonen. Så blev det ej. Vet ej var den är på förmiddagen. På eftermiddagen kommer den till min inglasade balkong.
Nu är det ju så att jag har slottet och parken där så nära så det ör bara att ta mig själv i kragen och..
Men se, det är där det bromsar.  Senaste dagarna har jag varit SÅ trött och hängig och arbetslust har jag inte haft.

Därför var det i dag så uppiggande att prata med vår lillasyster, som bara är 83 år. Bakar 150 bullar den ena dagen och lika många nästa. Är med på pensionärsträffar, skjutsar folk som ber om sådan hjälp och är full av energi. Jag önskar bara att hon ska få fortsätta så.
Vi andra tre syskon som är några år äldre är det sämre med. Men vi hankar oss fram med hjälp av andra i större och mindre utsträckning. Jag bor kvar i mitt hem och hoppas att så f göra tills jag flyttar för gott.

Läste i dag någonstans " När jag vaknar i morgon är Gud hos mig. Om jag INTE vaknar så är jag hos Gud." Så någon oro för framtiden har jag inte. Dock lever jag ett ganska intressant liv . När jag inte sover. Så har jag alltid något eller någon att be för och då känns det att livet är ej meningslöst.

Egentligen hade jag tänkt att skriva lite "FORNTID" men jag avslutar här för i kväll.
Kan inte begripa varför jag gäspar när jag sovit så många gånger i dag,
Men, som hon säger vår lillasyster:" Man måste lyssna till kroppen.
Har i alla fall ringt några samtal i dag i sovavbrotten. Kusin Marianne i Västerås, Johanna Sköld, som forskar  och som bl.a. skrivit om vår mormor, änglamakerskan kallad. Till min vän Elsa, till min systerson Anders, till Stina och så några SMS. Nog har man nytta av en iPhone alltid.
Läst artiklar av Johanna Sköld och Mikael Grenholm.
Kanske inte r så konstigt att dagarna fort tar slut.

I alla fall säger jag nu GodNatt och dagboken från 1997 får anstå till i morgon då jag egentligen skulle åka till Hjortkvarn men känner mig ej i form för att ge mig iväg hemifrån så då stannar jag där jag är.  Natti, Natti!

tisdag 13 mars 2018

Tisdag 13 mars 2018. Det varinte meningen, men så blev det!

Nej, det var inte meningen att jag skulle gå omkring i morgonrocken hela dagen, sitta i fåtöljen för att emellanåt titta på TV och emellanåt sova.
NÅGOT fel är det. Undrar om det är "Aprilsjukan", en sjukdom som Linn, när hon var liten, ibland ringde till mej (hon visste vilken knapp som gällde) och påstod att hon drabbats av.
Själv har jag en tid gått här och undrat varför den årliga förkylningen ej infunnit sig . Inte önskat den men jag brukar närmast uppfatta den som något av en "tradition"
Kanske den bara är fördröjd i år.

Brukar stanna några få dagar och sedan  försvinna för ett år, så där.

Jag hade tänkt åka till Hjortkvarn i morgon men nu får vi se hur det blir med det.
Jo dagens enahanda bröts när Sven på väg till affären ringde och frågade om det var något som jag behövde, som han kunde köpa åt mig. Jag tackade nej i dag men sa att jag uppskattar  omtänksamheten.

Med de barn, som jag har, så finns det alltid mat här hemma! De är alla så omtänksamma om sin mamma och jag är både glad och tacksam! Ibland går jag och handlar en del. Jag har nära till affären.

Tiden i fåtöljen är ej alltid bortkastad tid. Där sitter jag och pratar med Jesus. Han lyssnar och förstår vad jag menar även om jag inte alltid hittar rätt ord. I dag har jag bedit för vänner som väntar ingripanden från Gud i vardagslivet. Det är förunderligt med tron på Gud. Böneämnen jag hade i dag var viktiga och jag hade ringt en vän i en annan del av landet och fick till svar att hon denna vecka är i bön och fasta och talar med Gud också om mina böneämnen. Vi förväntar oss bönesvar ! Gud sviker aldrig.

Hade gärna, i kväll, velat gå till bön hos vänner som skulle samlas någonstans i min närhet. De träffas varje tisdag så jag får fler tillfällen.

I går hade jag besök av Ulla och Annelie. Ulla kokade grönsakssoppa och Annelie , undersköterska,
fixade förband om foten som bara vill spruta blod. När de gått sov jag i fåtöljen. Klart det är något som är fel då!! Jag har egentligen varken tid eller lust att sova på dagtid.

Ja så gär en dag än från vår tid och kommer icke mer.
I dag pratas på TV i termer som visar att kristendomen i vissa läger är något som önskas bort.
Guds folk är ett folk på vandring och under vandringen har vi ett uppdrag att utföra. Vi vandrar tillsammans i kärlek och Jesus är vår härförare. En intressant vandring!

"Lova Herren min själ och förgät ej vad gott han dig gjort. Och förgät ej vad gott han dig gjort", sjunger vi i en låt. Ursprung Bibeln, Psaltaren 103:2 
När jag hör och ser hur vissa politiker vill ha bort Gud kommer jag spontant att tänka på den sång som pingstpastorn Levi Petrus gav oss. "Svenska folk, du borde tacka Gud för landet han dig gav".

Med detta vill jag önska er alla mina vänner en GOD NATT! Själv hoppas jag på att må bättre i morgon än i dag. Tacksam för denna dag! Gud är god!



lördag 10 mars 2018

Lördag 10 mars 2018. Internet i kväll??? En annorlunda dag!

Hur kan Internet bara försvinna så där som i går? Jag fick då lov att skriva på min iPhone.
I kväll står det inte på datorn att det inte finns Internet så jag kör med datorn, som jag brukar göra. I går kväll var jag lite ledsen.
I kväll känner jag mig svag efter enligt mig (observera detta!) förlust av en halv liter blod som låg i en stor pöl på golvet och jag ej kunde fotografera den, så ni kunde få se eländet.

Dagen började bra med morgonrock, fika och stunden med Jesus och Bibeln. Hade planer för dagen eftersom jag gick till sängs i går kväll utan att hyfsa till det i mitt lilla hem.

Maria ringde och erbjöd mig att följa med på ett events. Sådana erbjudanden gör mig alltid glad.
Då hände sig att den lilla sårskorpa jag haft på foten sedan i somras, vid strumppåtagningen råkade trilla bort. Jag har skyddat den med plåster hela tiden och den har ej ramlat när jag duschat.
Men i dag!! Jag hade papper i närheten och försökte trycka hårt samtidigt som jag trevade efter iPhone som meddelade att det sinade med power.

Med undersköterskor,  sjuksköterskor, distriktssköterskor och två läkare i släkten och boende i Örebro ringde jag först till dottern, Kerstin, distriktssköterska.  Inget svar. Ringde en av läkarna. Inget svar. Ringde hennes make, "Ingen abbonent. Kontrollera numret och försök igen.
Blodet rann genom det lilla hålet på foten och jag hade att hålla pappersbiten på det och manövrera telefon med den andra handen. Ringde nästa läkare, som var Jenny. "Kommer!"
Ringde Kerstin. Upptaget. Ringde hennes man. "Kerstin är redan på väg och har en del förbandsmaterial med sig. (Hade tydligen fått tag på henne tidigare på något sätt)

Ungefäör samtidigt anlände läkaren och distriktssköterskan just när det slutat blöda och jag, efter att med käppen  ha föst undan mattor i sovrum och i hallen hade gått till ytterdörren.
Hahaha! Så dum jag kände mig. Nu minns jag att Kerstin hade ringt upp mig efter mitt första pling då hon ej kunde svara, både grät, tappade telefon och var allmänt vimsig så jag kan förstå om hon tog bilen och åkte iväg på direkten.
Doktorn duschade foten,torkade den noga, lade på ett kraftigt förband som jag ej får ta bort på ett par dagar. "Det kan bli ett sår där, sa hon. Bensår ropade jag i förskräckelse! "Jaa", sa Jenny!

Med fasa kom jag ihåg min farmors bensår. Hon bodde i Hörningsnäs. ett par mil från Figeholm och vi syskon var ofta där på skolloven. Distriktssköterskan kom och lade förband en eller två gånger i veckan. Undrar hur hon tog sig dit till stugan i skogen. På sommaren cyklade hon nog men på vintern? Alla runt omkring farmor är döda så jag har ingen att fråga. Jag har inget minne av att farmors bensår någonsin läktes. Att hon var diabetiker kanske försvårade läkandet. Eller fel salva? Vad vet jag?

Jag lovade Jenny att ej röra förbandet. Den här sorten av blodkärl var visst något speciellt med. Det sa hon inte men eftersom det bar sig åt så här så många månader sedan första gånbgen så  drar jag i min okunnighet vissa slutsatser. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Mänskligheten bör vara tacksam för att jag ej ägnade mig åt sjukvård.

Kerstin och Jenny kunde ju prata om det hela. Jag ägnade mig åt Jennys dotter Thea.
Sedan Kerstin ( Tack Tack) torkat golv och fixat till det på köksbänken där jag i går kväll lämnat en del övrigt att önska, kokat kaffe och dukat i Vardagsrummet så avslutade vi detta event på ett värdigt sätt. Bullar och pepparkakor finns alltid och jordgubbssaft till Thea.
Se så trevligt det kan bli till slut. Jag tackade för hjälpen och skämdes lite för att jag ställt till med så mycket besvär.
Naturligtvis kom både Kerstin och jag ihåg den där gången i Högskulla då vi båda var hos mamma och vi fick se blodspår hela vägen från köket till kammaren och vi trodde att något skadat djur hade smitit in, Vi hittade inget djur men någon fick se hur det rann blod ur mammas fot. Vi ringde akuten i Oskarshamn och fick rådet att trycka något HÅRT mot blodhålet. Till slut blev det stopp på det också.
Innan Kerstin drog hemåt gick hon till affären och handlade både mjölk och annat så på mej går det ingen nöd som ni alla förstår. Jag är så tacksam för min familj, som alla är så omtänksamma om mej!
Det här var väl inte så roligt att läsa men jag hoppas alltid att de som blir illa berörda ska hålla sig borta från mina barnsliga bloggar.
Jag skulle kunna avsluta med ett par roliga bönesvar, som jag i kväll fått veta och som gör mig glad.
Ska försöka börja med dem i nästa inlägg.
Kan berätta att vi har minus tre utanför fönstret och att Prinsessan Madeleine och Chris O'Neill i gå, 9 mars, fick en dotter, vilket betyder att barnaskaran nu är tre!

Tobias gjorde i går, som "Pelle Svanslös" ( Som T. och jag lyssnat till så många gånger) åkte till "Kungliga Huvudstaden" för att hälsa på en kompis från Gymnasietiden.
Önskar oss alla en God Natt och trött går jag till vila, SÅ Tacksam för att det "redde upp sej" i dag.
Osminkat publicerar jag!

fredag 9 mars 2018

Söndag 11 mars 2018. Osams igen!

Jo i dag skulle jag skriva på datorn och göra det i god tid! Så tänkte jag. Ta fram lite från forntiden också. Var meningen. 
Vad händer? Jo osämja med datorn som trilskas, hoppar och far och frestar på tålamodet. 
Nu är det åter iPhone som gäller och det är inte lika roligt.

I foten värker det lite emellanåt men det beror nog på arr läkning är på gång. Så tänker i alla fall jag.
Om en stund ska jag gå till I hope, en liten församling  som har möte klockan fyra på söndagarna. Jag har lyssnat till Närradion från Brickebergskyrkam klockan 11. Ska av en speciell anledning beställa kassettband  från den predikan.  

Under veckan har jag nämligen träffat två om varandra ovetandes personer som båda haft problem med TILLITEN till Gud. Att Gud har intresse av just mej lilla ofullkomliga människa!! 

Att vid dessa två tillfällen ha fått tala gott om Gud,be tillsammans och senare få FBmeddelanden om hur deras uppfattning om Guds stora intresse för deras personliga problem har vänt och att var och en på sitt håll ser annorlunda på sina problem. GUD KAN! Och VILL! 

Predikan då? Jo den handlade om hur ALLT kan förändras  när det kommer i Jesu händer. När vi lämnar över det omöjliga till Jesus kan vad som helst ske. Ex. De 5 bröden och de två fiskarna  från evangelierna i Nya Testamentet.

Nu skickar jag dagens blogg tidigt, tar rullatorn och ger mig iväg till den lilla lokalen på Drottninggatan för att höra mer om allt underbart Gud gör!!

Önskar er alla, mina vänner, en skön kväll! Gud är god!!🙏❤️👍


torsdag 8 mars 2018

Torsdag 8 mars 2018. Vaknar för tidigt. Lägger mig för sent.

Det blir en kortis i kväll . Jag vaknade klockan 4.40 av telefonsignal. Kunde ej somna om . Tillslut blev det som det brukar. Kaffe och bulle i fåtöljen där jag sent omsider somnade någon timme. Jo jag har varit trött i dag. Dolt nummer stod det dessutom så det var väl förmodligen en felringning..

Kerstin ringde senare om en överraskning som väntade mig under dagen.
Hur trevligt var inte det? Kerstin kom i sällskap med en kille, så fin. Gustav är namnet och Kerstins och Awads barnbarn. Han grattade mig med två stora tulpanbuketter. Kerstin bjöd på Wienerbröd.

Hon hade också med ( min önskan) en påse mjöl och fyra paket jäst.
Av dessa ingredienser har jag i kväll bakat 45 tekakor som ska levereras till Göteborg i morgon då vänner till Elsemarie och Lasse ska besöka det nya hemmet. Kommer just ihåg att jag ej tagit  kontakt med dessa vänner som jag hoppas ska ta tekakorna med till Göteborg.

Ja detta var dagen, Mina fina, snälla grannar fick i dag tillbaka ryggsäcken som jag länade i lördags men jag glömde att tacka fr att de tömt min postlåda och vattnat blommorna.
Det gjorde jag i kväll då jag ringde på fr att de skulle få smaka på tekakorna.
Jag tackar Gud för att jag fick så bra nextdoors!

Gud är så god och hjälper mig hela tiden. I dag har jag bedit för en vän som hade svåra beslut att fatta på jobbet. Det är så bra att vara pensionär och ha tid och plats att också bära andras bördor inför Gud i bön.

Men det blev väl ingen kortis. Nu ska jag sova gott . Gör det du också som inte lägger dig förrän du läst min blogg.  I morgon kommer Kristin , som tittar in till mig när hon ska på gym i närheten. Det är roligt att ha dessa ungdomar att prata med. I dag ringde Linn från Växjö. Jag älskar att se och höra dem. Om jag glömt säga GodNatt så gör jag det nu. GodNatt och Sov Gott!

onsdag 7 mars 2018

Onsdag 7 mars 2018. Inte mycket att säga om den.

Datorn och jag är på nytt osams. Eftersom datorvärlden egentligen är en "okänd" värld för mig så blir jag (för att citera ett av våra barnbarn i ringa ålder:" Ja ä inte arg. Ja ä bara irriterad") irriterad . Den hoppar och far.
Nu ska jag inte gnälla mer om den just nu.
Däremot ska jag prata lite om mig själv. Till min fasa upptäckte jag i dag att allt luftombyte som förekommit inom en dryg vecka nu har slagit till med vanliga konsekvenser. Nej det är ingen ide' att försöka beskriva för det finns inga ord för detta fenomen.

Som vanligt, efter frukost vid middagstid, så blev det till att LETA. Igen och igen!
Det värsta är att jag nu börjat ifrågasätta om det där papperet verkligen var synligt i går, ellker om jag drömt det.
Ett papper till Pensionsmyndigheten  skrev jag på och gick med det till brevlådan. Ville ta kopia på det först för att lägga till samlingarna.  Nej se det kom bara blanka papper fast jag gjorde som jag brukar. Experten på Chalmers kunde upplysa om att det troligtvis berodde på att bläcket  torkat. inte slut men torrt. Jag har alltså ingen kopia men det betyder i detta fall 0 och intet.

På hemvägen från brevlådan kände jag mig så slut och konstig. Sjönk vid hemkomsten ner i en fåtölj fölr att se TV nyheterna. Där kunde man se vår statsminister Löve'n prata med Trump, kollegan i USA. Om detta ska jag inte berätta!
Det som sedan hände var att jag somnade. Efter det kände jag mig ännu sämre. Fick för mig att jag är på väg att bli förkyld. Påverkad av allt jag läst om förkylda vänner på sistone.

FRör min del är det nog det gamla vanliga med omställningen från havsluft och vidderna som omgav huset i Onsala till järngrindarna, som omger min gård och SCB över gatan.
Nej då, jag har det så bra här och klagar inte.
Om jag nu vaknar frisk och glad i morgon bittida så tackar jag Gud för det och försöker packa upp efter göteborgsresan, JOO, det är så. Att packa upp och hänga in i garderob hör till det som jag ska "göra i morgon". Raka motsatsen till hur Georg fungerade.

I måndags var jag hos hårfrisörskan, som jag aldrig tillräckligt kan lovorda. Jag är så fin, så fin.
Annat var det när Elsemarie kom som ny rektor till en skola och en elev berättade för en kompis:" Rektorn  var snäll men håret var helt kaos." Min dotter och jag har inte samma hårfrisörska av allt att döma.Ganska rolig kommentar av en tjej i lågstadiet!

I går var jag hos ögondoktor, som skrev ut ögondroppar, som jag hämtade på apoteket i dag.
Jag bor nu så centralt med närhet till det mesta.
Må vi alla få sova gott i natt. Vakna till en ny underbar dag då vi ska vara rädda om varandra!!
Be för och tänka goda tankar om varandra. Natti, Natti!

tisdag 6 mars 2018

Sammandrag söndag, måndag, tisdag 4,5,6, mars 2018.

Ja så står jag där igen med krav på "att komma ihåg".
"Den som sig i leken gett måste leken tåla, sa vår hulda moder."
Söndagen blev dagen då vi måste ta avsked. Avsked har aldrig varit min starka sida.
Särskilt minns jag det där avskedet av Magister Rydlöv i 6an (tror jag) En myckenhet av tårar kunde ej trösta mig så jag bad att få brevväxla med honom, vilket vi sedan gjorde tills sorgen hade bedarrat.

Jag blev med anledning av min födelsedag uppvaktad med  Prinsesstårta, så god och ett presentkort på en konsert med fin middag i Wien när våren kommer. Ska visa mera om detta evenemang i morgon. Har jag tänkt. Inte nog med det. Jag fick i fina krukor också två stora Hibiskus. SÅ vackra. Må jag kunna sköta dem. Förr hade vi alltid sådana. Om jag glömde att vattna fick de små gröna löss, som jag sprutade bort. Nu har jag bestämt mig för att vattna och slippa de små gröna.

Resan till Örebro gick bra. Likaså Ullas och Lennarts till Hjortkvarn.

Måndagen blev, som alltid efter att jag varit hemifrån ett antal dagar, en trött och slö dag. Kerstin  gjorde ett kort besök i samband med sjukhusbad efter sin axeloperation på USÖ. Hon hade köpt Ost , Smör och Bröd till mej. Mina barn är så snälla och omtänksamma om sin mamma och jag är så tacksam. Ibland tänker jag på deras pappa Georg. Vet han hur väl omhändertagen jag är av våra barn?

I dag var det min tur att besöka nämnda sjukhus. För mej är det ögonproblem och jag ber till Gud om bättre syn. Att läsa och skriva har jag alltid gillat och därför mår jag dåligt av att ha försämrad syn.
I dag hade jag som läkare sonen till min allra första ögonläkare som på den tiden drev egen  ögon mottagning här i stan.
Jag ska kanske få mera laser på vänster öga. Vi får se vad det blir. Själv förstår jag ej mycket och doktorn verkade lite tveksam vilken behandling som skulle vara bäst men vi valde ögondroppar för en tid. Om det ej blir bättre tar vi till laser igen! Mycket hopp, mänskligt sett, när det gäller vänster öga, där jag haft en skada sedan länge, finns inte men naturligtvis ber jag för min syn. Den är så viktig. Det händer att jag gråter över försämringen.

I kväll har jag haft besök av en väninna och nu ska jag gå till nattens vila för i morgon har jag en del att göra. Leta bl.a. Det hör liksom till min nuvarande tillvaro.

I kväll har vi pratat om Guds makt och om hans vilja att ge oss allt gott. Vi uppmuntrar varandra med positiva händelser i Guds sällskap.

Sov Gott mina vänner! Gud är så god!

lördag 3 mars 2018

Lördag 3 mars 2018. Dagen börjar med kaffe och bullar som vanligt!

Jag vaknar klockan sex och går upp. Kaffe och bullar som vanligt!
I dag kommer Sven och Maria samt Lennart hit.
Efter frukost blir jag ensam i huset då de övriga ger sig ut på en affärsrunda. Kanske nöjer de sig med ICA i Onsala! Vad vet jag? Jag är så nöjd med att vara hemma i detta vackra hem.

Livet är gott. I stort sett. Nu kom Lasse hem. Han har varit på egen utfärd till fiskaffären där Han redan blivit stamkund. Där köper han god fisk och hemgjorda läckra såser.

Han hade också köpt våffelsmetspulver så det blev våffeltillverkning som jag fick äran att sköta om. Lasse dukade, vispade grädde och såg till allt var klart tills Sven och Maria kom ungefär samtidigt med de tre systrarna.
Trevligt att fika med våfflor i detta sällskap.

En liten tur till havet med Sven, Maria och Else-Marie och en titt på alla olika hus som finns på Onsala där det enligt vad jag hört ska finnas 13.000 människor boende.
Under vår lilla utflykt hade Lasse lagat en fisksoppa så god att den trotsar all beskrivning.
Födelsedagstårtan ska ätas i morgon innan vi anträder färden mot Örebro. Jo jag fyller 91 år i dag!

På kvällen blev det samtal om den lyckliga barndom Sven, Kerstin och Ulla upplevde i Lesjöfors och Else-Marie i Borensberg. De församlade fick också del av prövningar och bedrövelser på vägen till den tillvaro vi sedermera fick uppleva.
Guds Nåd att vi fick ett så rikt liv och att allt gått oss alla väl i händer
Att för en mor få höra att barnen är nöjda och tillfreds med den uppväxt de hade skänker en stor glädje. Att få umgås en helg med sin familj är verkligen något att vara tacksam för.

Innan jag går till nattens vila tittar jag in i köket och får se en vacker katt sitta utanför glasdörren väntande på att Lasse ska sticka till den en godbit att äta innan den går hem till sej.
In får den inte komma. Allergin mot katter slår hårt för Elsemaries del.

Innan jag avslutar kvällens blogg vill jag passa på att framföra ett hjärtevarmt tack för alla gratulationer på min födelsedag. Gud välsigne er alla! Jag är så nöjd, så nöjd!

fredag 2 mars 2018

Fredag 2 Mars. 2018. Hej och hå! Måste hinna ifatt tiden.

Det har blivit fredag och jag sitter på en rektorsexpedition l Angered i Göteborg.
Kom till skolan i Angered och möttes av elever ,många. Alla ville krama om mig så gammal som jag nu är,,vi fikade med personalen. EM hade köpt kaffebröd.

Filip hämtade mig och tog en tur genom staden. Sedan tillbaka till Else-Marie son skjutsade till Chalmers. Sedan hämtade vi Kerstin och Ulla vid Centralen, Köpte långbyxor till mej.

Åt bakad potatis på stan . Till Teatern och såg Hemsöborna. Så bra men jag har lite besvär med hörseln. Skjuts hem till Lasse som hade The klart åt oss!Detta bor allt för i dag! Snart gryr en ny. Sov Gott!

torsdag 1 mars 2018

Torsdag 1mars 2018. Koncentration!

Att resa på semester med paddan, utan dator visar sig ha vissa problem. Måndagen den 26 skrev jag en utförlig blogg, som dock försvann i tomma intet redan i begynnelsen. Efter konsultation med barnbarnet på Chalmers fick jag nyss bekräftat att den försvunna bloggavslutningen verkligen är i tomma intet!
Det är bara att kavla upp skjortärmarna,sätta ny fart och komma ihåg att inte trycka på fel knappar. Jag ämnar nu ta det i etapper under dagens lopp.
Jag börjar med att berätta att det i Onsala, i Göteborgs närhet, där jag denna vecka befinner mig, är strålande sol som borde få rullatorn och mig ut på promenad.

Lasse och Else-Marie har vid olika tidpunkter och i var sin bil, som båda har egen motorvärmare på gårdsplanen, sedan förre husägarens tid, åkt till sina jobb.
Else-Marie nöjd och glad över bytet från Verksamhetschef i Katrineholm till Rektor i Angered, Göteborg. Visst är det energislukande att gång efter annan sätta sig in i elevers och föräldrars situation men roligt att se saker och ting ordna sig till det bästa och att ha medarbetare med samma inställning att alltid se till elevens bästa. Uppmuntra och visa att varje elev är värdefull.

Att för mig fullfölja mitt bloggskrivande känns viktigt . Speciellt sedan jag av en mig närstående via sms fick påpekande om att "Nu börjar. uppehållet bli alltför långdraget."

Måndagen 26 februari fick ju ett abrupt slut med tankar om behov av ryggsäck.
Jag tar upp tråden och berättar att grannen hämtade den ryggsäck jag nu har till låns.
Tobias hämtade mig i sin bil, satte mig på tåget, sedan han överlämnat biljetten som skickats på nätet av modern. Gav mig en kram och lovade att ringa Else-Marie att allt var OK!

Tro inte att allt har gått friktionsfritt denna torsdag då jag etappvis skulle skriva klart. Kontaktade åter barnbarnet som ännu ej hunnit iväg till sin föreläsning på Chalmers. Han påstod att han hade tid. Tursamt var det för tid tog det att lotsa mig genom bränningar, skär och grundstötning för att till sist hitta rätt. Det skulle tryckas på knappar hit och dit. Hans tålamod är något utöver det vanliga! Till slut var vi i hamn och jag kunde fortsätta.

Tågresan mot Göteborg gick som på räls. Ett gäng ungdomar, en del bortåt tidig medelålder steg på någonstans, fyllde vagnen, berättade att de var från Equador och på utflykt. De tillhörde en Ortodox kyrka i Borås där de hade sin hemort.
En ensam dam på andra sidan gången och jag bytte då och då ett leende. När ungdomarna stigit av tåget inledde jag ett litet samtal med damen som verkade ha invandrarbakgrund. Hon berättade att hon i Göteborg skulle hälsa på sin bror. När hon såg att jag hade svårt att få på skon på min svullna fot reste hon på sig och hjälpte mig att få på skon.

I går kom Else-Marie hem och berättade om en elev som hade frågat om EM hade åkt tåg i helgen. Svaret var " nej". " Jag tyckte jag såg dig vid station i lördags", sa eleven." Jaha! Jo jag var vid tåget och hämtade min mamma", sa Else-Marie. Eleven log och sa:" Det var min faster som hjälpte din mamma"!

Lasse bjöd på fiskmiddag,så god! Mörkret lägrade sig över nejden! Några lampor i husen i närheten och så ett upplyst Onsala långt därborta gjorde att det kändes att man var
på landet men ändå hade en viss kontakt med ett pulserande liv någonstans!

Jag hade bara att inta mitt rum. Sängen bäddad. Allt är så fräscht och vackert i hela det stora huset
De är så nöjda med att bo på landet.

Efter lördag kommer söndag. Fint var att åka till Onsala kyrka och delta i en levande gudstjänst med många besökare.
Eftermiddagen så trevlig på Tjolöholms slott där vi bjöds på AfternoonTea av Vår vän AnnSofie som var där med sin mamma.

Nu är klockan mycket och jag fortsätter senare med att berätta om min semester i Onsala.
Nu ska jag sova för att i morgon åka in till Göteborg. Om detta må jag senare berätta!

Sov Gott!!
..