Ja egentligen heter den här veckan "STILLA VECKAN". Åtminstone i Svenska Kyrkan. Förr hände det att jag gick till kyrkan nära min bostad för att "vara stilla" en stund på kvällen den här veckan före påsk.
Tänkte i dag på att det är märkligt att jag inte skriver min blogg tidigare på dagen. Innan jag blir så trött.
När jag i kväll, stödd på min krycka lämnade köket efter att ha bakat en, säger en, enda sorts kakor var jag så trött och då kom jag på att det är väl detta att jag får ta det lugnt och vila mig dagens sista timmar när jag sätter mig vid datorn för att skriva, som gör att jag gärna låter det ske sent. När "all dagens oro dör", som vi sjöng en gång för länge sedan.
Allt synligt som utförts i dag är ett par plåtar kakor. Hade börjat på ytterligare en deg men fick ge upp då jag insåg att jag skulle ej ha orkat fullfölja det projektet i dag. Då är det gott att sitta ner i lugn och ro och skriva lite om livet, som det varit under dagen.
Men nu ska jag ta upp tråden från fredagen då jag började berätta om Helge, vår storebror, som dog i onsdags 21 mars.
Han var 94 år gammal när han dog. Född i en stuga i Bodatorp, ett ställe i skogen i Misterhults eller Tunas församling . Vet ej vilket. Året var 1923 och jag tror att den lilla familjen ganska snart flyttade till Lugnet, som hörde till Hasselås stora egendom.
Stugan hade två rum och kök. När Helge var drygt tre år fick han en lillasyster och det var jag.
Några grannar med barn fanns ej i närheten så det blev vi två som hittade på lekar med träbitar och plåtburkar. Lekte affär där det bara var att gå till naturens skafferi och hämta varor att sälja..
Mina minnen från åren i Lugnet och Helges hem nummer två tror jag att jag har skrivit om tidigare.
År 1931 hade vi fått tvillingsystrar, födda i februari och i augusti samma år flyttade vi till kusten
Figeholms köping med en befolkning av 800 personer.
Helge började då andra klass i skolan
I samhället fanns tre frikyrkor. Vi syskon gick i söndagsskolan och juniorförening.
Från Helges skoltid minns jag ett par saker som jag inte skäms för att berätta. Som jag i en tidigare blogg nämnt om vår bror så finns inte annat än gott att säga om honom.
För att "göra veterligt" hur det gick till på 30-talet så kan jag berätta att Helge en dag kom hem från skolan med ett sår bakom örat. Mamma undrade vad som hänt. Jo han hade i slöjden brutit av ett måttband och för detta fått straff (en sorts straff som ganska ofta användes)
Magistern tog tag i Helges öra och ruskade så hårt så örat "lossnade och det blev ett sår. I vårt hem fanns alltid en salva som hette Lazarin med vilken mamma läkte alla skavanker.
Så också såret bakom örat.
När Helge vid tolv års ålder slutade skolan hade han redan en tid haft jobb hos en fiskare för att tjäna en slant för att hjälpa till med ekonomin. Inte var förtjänsten så stor men tillsammans med att han jobbade hos bonden på gården med att plantera rovor, sedan han slutat skolan så tjänade han ihop till sina konfirmationskläder.
Vår mamma var mycket noga med att vi ej fick "slå dank" utan skulle arbeta, som pappa och hon tidigt hade fått lära sig. Vi syskon kom tidigt ut i arbetslivet. Pappa hade bara ströjobb sedan sågverket där han jobbade, hade brunnit ner. Vi var nog egentligen "fattiga":
Det är mot den bakgrunden jag så gärna skriver om min brors liv, hur allt förändrades till något bra..
.
Nu är det dags att sova och jag kommer att fortsätta med att berätta om vår älskade bror.och hans fortsatta liv i morgondagens blogg. Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar