lördag 17 mars 2018

Lördag 17 mars 2018. Vilket misstag!

Ja, vilket misstag! Jag vaknade, sömnig, som vanligt, men bestämde mig för morgonrock och kaffe.
Då upptäckte jag att klockan var bara 4.40. Nu blev det svårt! Fortsätta att sova eller fortsätta dagen som redan börjat. Jag har ju lagt mig till med vanan att dricka mitt morgonkaffe och äta mina bullar i vardagsrummet så nu är jag inne på den vägen, vetandes att det återstående behovet av sömn kommer att tillgodoses i den gröna skinnfåtöljen!

 Nu blir det låååång paus i skrivandet. Kaffe, Bibel, boken "Daglig Kraft , pratstund med Jesus, förbön för min stora familj och andra, samt mera sömn väntar närmast!
Nu gäller det att trycka på "SPARA", så inte det påbörjade försvinner innan "fortsättning följer"!

Ja så har det gått 17 timmar och misstaget att vakna i otid är redan överspelat.
Dagen fördrevs inomhus med en del sömn och ätande av Kerstins goda ostkaka som jag fick av henne häromdagen. Innan ostkakan intagande av Lasses goda fisksoppa som tinades upp från frysen i går. Gott bröd som jag fick tillsammans med ostkakan.

Ett ord har i dag varit speciellt aktuellt för mej. "Bär varandras bördor".
Som någorlunda van bibelläsare borde jag veta var det står men minsann tog jag inte Google till hjälp? Något jag oftare borde använda mig av. Joodå! I Galaterbrevet 6 står det. Jag har det i huvudet men ville veta var det står i Bibeln.
Den som ber till Gud vet att ibland kan man både få gråta andras tårar och bära någons börda i bön inför Gud.
Det händer då och då också i min värld.
I dag har det varit en väns börda som jag fick av Gud att bära genom att be om förändring i denne väns liv och om lugn och frid och förtröstan på att Gud har allt i sin hand. " Om jag bara VISSTE så skulle jag kunna vara glad redan innan jag fått bönesvar" läste jag i message.

Jag är tacksam för de erfarenheter gällande det svåra i livet, som jag har samlat i "MIN ryggsäck" under årens lopp.  Inte ALLTID har bönesvaret kommit precis i den form och vid den tidpunkt som jag förväntat mig. Men bönesvaret har kommit! Ibland, och ofta, på ett mycket bättre sätt än jag hade väntat mig. Det har i stor utsträckning med TILLITEN  att göra.

Om du som läser det här  vill vara med och be för  den här vännen och det som känns svårt för denne just nu så GÖR DET! För den som är ny i tron är det inte så lätt att vila stilla. Att tro, utan att se!

Att bära en annans börda genom att be till Gud för den människan är både viktigt och spännande. Att se hur Gud lägger pusselbitar och gör så mycket både med och utan vår medverkan är så stort.

Jag, som också i dag sovit vid några tillfällen borde orka med att skriva lite om Forntiden.
Jag gör det i ett särskilt inlägg för att genast skicka iväg det jag nu har skrivit. Sov Gott, mina vänner!  Gud är god.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar