fredag 31 maj 2013

Begravning igen. Fredag 31 maj 2013.

Att bli gammal betyder att vännerna försvinner undan för undan. Så var det ännu en begravning i Filadelfia i dag. När Georg började som juniorsekreterare i Örebromissionen 1964 kom vi i kontakt med en missionärsfamilj,som just kommit hem från Afrika med sina två barn, Eva och hennes yngre bror kallad Beo.
Eva var född samma dag och år som vår Ulla. När vi år 1965 flyttade till Örebro blev det så att vi ofta träffade varandra, som familjer. Mamma Karin dog för några år sedan och Ingemar blev ensam. Nu har han också lämnat denna jord för en bättre värld.
Mycket intressant fick vi höra om Ingemars liv och hans effektivitet i sitt arbete både i Afrika, Sverige och andra länder där han på många sätt arbetat för Gud och Örebromissionen.Han skulle ha  fyllt 90 år den 14 juni. Nu får han fira sin 90årsdag i Himlen, om det nu firas födelsedagar där.

I kväll har jag haft besök av en vän, som hade en del bekymmer, som vi pratade igenom och hon gick nyss härifrån lugnare än när hon kom hit. Vi talade med Gud om bekymret och hon kunde sedan fatta det beslut, som gav henne frid och visshet om ett val hon måste göra. Gud är god.

Värre var budet, som nådde oss under vårt samtal,gällande en 16 års flicka, som i går åkte på skolresa och i dag fick veta att hennes pappa dött. Det blev nu vårt stora böneämne. Må Gud hjälpa henne, kamrater och lärare med tröst och kraft att genomföra resan, som tänkt var.

Nu har det blivit början till natt och jag avslutar min korta blogg med " Blott en dag ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?. "God Natt önskar jag er alla.

tisdag 28 maj 2013

i DAG BEGRAVNING. Tisdag 28 maj 2013. Kanske lite från forna dar.

Ja i dag har jag varit på begravning i Filadelfiakyrkan. Jag tog en promenad dit. Det tar ca 40 minuter och alltså lagom lång sträcka att gå i min ålder.Vi tog farväl av Margit Karlsson, Lennarts mamma, Ullas svärmor.
 Sönerna talade om betydelsen av att ha fått växa upp i en trygg familj. Andra talade om vad Margit och Kurt betytt för dem på många sätt.Ett öppet hem dit den enskilda människan kunde gå och känna sig hemma. Åter poängterades den stora betydelsen av att Margit och Kurt levde sina liv i gemenskap med sin Gud och var förebedjare för många, som behövde Guds hjälp.Så gott att höra.
Det som är bra med en sådan här begravning är att man får träffa "släkten." Margit var farmor och jag mormor till samma barnbarn. Särskilt roligt att träffa de två som numera bor i Stockholm och som inte så ofta är här.
 Fick skjuts hem. En liten önskan pr telefon  från Tobias, som har tandställning och av tandläkaren uppmanats att inte äta kött, som kan fastna. Pannkakor går bra.Föräldrarna spelade och sjöng på begravningen men sedan åter till sina jobb,som pågår också i kväll."Skulle jag kunna?" Så klart att mormor gräddar några pannkakor för avhämtning en stund senare. En stor kram, som tack tog jag tacksamt emot innan han cyklade iväg.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så kunde vi ta en veckas semester efter alla aktiviteter på Östgötagården.
Vi åkte till Sälen några dagar. Vandrade i skogen, på fjället, spelade medhavda spel,latade oss och åkte sedan till Örebro, via Lesjöfors, där vi hann med att besöka några vänner från den tid vi bodde där.
 I Örebro firade vi Georgs födelsedag, ett par dagar för tidigt,innan vi återvände till Borensberg, där hantverkarna sedan några dagar börjat sitt arbete inomhus.

Om ni visste hur ljuvligt det doftar från mina liljekonvaljer.Ska ge dem nytt vatten och hoppas att de ska stå friska länge,länge! Men kvällen är här och jag har en del kvar att göra innan jag får sova.
Är så tacksam för dagen som gått, för den ljusa,hoppfulla begravningen, för barnbarnens sång och spel, för vissheten att vi en dag ska mötas hemma hos Gud. För nåden att Han leder oss och är med oss varje dag!







måndag 27 maj 2013

Träning igen! 27 maj 2013 Lunchgäster och lite annat.

Ingen Isak i dag. Fixade mat åt mina vanliga lunchgäster på måndagar.Som vanligt fick jag skjuts till träningen. Skön promenad hem. Fick en dag erbjudande om ett billigare bredband. Hämtade något ang. detta på posten och nu ska det provas. Om det inte går bra får jag meddela och skicka det tillbaka. " Har du någon som kan hjälpa dig?" "Joodå, här finns barnbarn", blev svaret. Hjälpen kommer i morgon efter dotterns avlämnande på dagis. Därmed lämnar vi det bekymret.

Kom på att jag,som hela vintern gnällt och berättat om grader ute, inte har sagt något om vädret på ett tag. Vi har mestadels 10 gr.på morgnarna och sedan lite olika , olika dagar.Jag är nöjd bara det är plusgrader.
Just nu är det molnigt.
 Det har varit lite oroligt i Örebro i helgen. Några personer sägs ha besökt delar av stan, tänt eld i en skola, skadat bilar, slagit ut fönsterrutor och spridit oro. Alla är överens om att det inte var stadens folk, varken svenskar, invandrare eller folk som bor i bostadsområdet, som gjorde dessa ansatser till bråk.

Eftersom det finns många i stan som tror på Gud så har det bildats en grupp "Bön för Örebro",som alldeles särskilt ber om beskydd för staden, en förändring i inkräktarnas liv och att det ska bli slut på sådana här incidenter.Bön har stor betydelse.

Jag tror att det är dags att återvända till Borensberg och år 1974.
Ett familjeläger på Östgötagården den 2 till 7 juli samlade många deltagare. Kerstin med make och de två pojkarna var också med några dagar innan de den 11 juli åkte till Jerusalem för att hälsa på familjen. Lilla Matti var bara ett halvt år och stannade hos oss de två veckor föräldrarna var borta.
När de kom åter var Kerstin sjuk och hade 40 gr. feber, som höll i sig flera dagar. Maken arbetade så vi hade pojkarna hos oss i Borensberg tills mamma Kerstin blev frisk.
I mitten av augusti var det sista lägret slutfört och vi kunde ta en veckas semester innan Elsemarie skulle börja skolan. Till detta får vi återkomma.
Nu är det dags att sova.Tack Gud för i dag! 

söndag 26 maj 2013

Morsdagsfirande hos dotter och måg 26 maj 2013. Gudstjänst i litet format.

Nu har jag ej skrivit sedan i tisdags. Nu är det söndag kväll och jag ska berätta om helgen. Åkte i fredags med Lennart till Hjortkvarn för att fira Mors Dag.
På lördagen var vädret härligt och vi  fikade samt   åt mat utomhus. Det är sällan jag gör det eftersom jag oftast äter ensam och det är inte lika roligt. Jag vill ha någon att dela "myset" med så nu var vi tre som njöt tillsammans. Vi handlade i den nyrustade butiken i samhället och tog det lugnt hela dagen.Träffade i affären ett par ungdomar som samlade namn på en lista, med anledning av att kommunen står i begrepp att stänga skolan, då elevantalet anses vara för litet. Hela bygden kämpar för att få ha skolan kvar med tanke på att det blir långa skolresor för eleverna och särskilt jobbigt för de yngsta, som nu är mycket oroliga för hur utgången blir då det slutgiltiga beslutet i morgon skall tas.Partierna i kommunen är i två läger och det ser mörkt ut. Jag hade gärna skrivit på men man måste tillhöra Hallsbergs kommun för att få göra det när det gäller förslag till folkomröstning. Föräldraföreningen har kämpat tappert för barnens bästa och visat hur liten besparingen blir om skolan läggs ner men ibland verkar det som om medlemmar i  ett parti inte vågar säga emot även om de egentligen skulle vilja.

I dag är det Mors Dag. Jag vaknade tidigt och stod färdigklädd i mitt rum när Ulla kom in med en jättestor bukett nyplockade, ljuvligt doftande,  liljekonvaljer, mina älsklingsblommor. Hon hade gjort en biltur till ett ställe där det växer massor av dem.

Efter frukost sa Ulla att nu var det dags att göra sig i ordning för att åka in till Hjortkvarn på Gudstjänst.
"Lennart och jag har ansvaret för att kyrkan öppnas, samt står för predikan, musik och solosång. Sen får vi se hur många som kommer",meddelade Ulla innan vi åkte iväg.
 Församlingen har ej så många medlemmar numera, på grund av att många dött och en del har flyttat.

Vi tog vasen med konvaljerna med oss och åkte iväg. Mötet började klockan 10.00 och de tre mötesdeltagarna, fyra, mig medräknad, hade samlats.Pastor Lennart förelog inledningssången, den vackra psalmen " En vänlig grönskas rika dräkt"som sjöngs unisont till Ullas orgelackompanjemang. Eftersom samtliga, utom jag, var duktiga sångare, så lät det riktigt bra. Lennart predikade om Jesu Missionsbefallning, där Han säger "Mig är given all makt i Himmel och på jord. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn, lär dem att hålla allt vad jag befallt er och se jag är med er alla dgar intill tidens slut. Efter predikan sjöng Ulla till pianokomp.Nils Bolanders vackra sång"Herre vad tänkte du på när du kallade mej, menade du att mitt liv skulle vittna om dej?"
Vi hann med flera sånger tillsammans och kollekt till församlingens missionsverksamhet samlades in.

Nu kanske någon tycker att det var väl bra onödigt att ha möte för så få människor. Inte alls! I Guds rike räknas in även det lilla och det som för världen är ringa, och varje gång vi samlas i Jesu namn är Han ibland oss har Han sagt och om vi är trogna i det lilla så lägger Han sin välsignelse därtill och vi är ett motgift mot det onda som finns runt omkring oss alla.
I många kyrkor, bl.a. min egen, Filadelfia i Örebro, samlas varje söndag flera hundra personer och i alla kyrkor, stora som små, finns Jesus med och välsignar de sina.Så också i Filadelfia i Hjortkvarn.

Nu går jag, tacksam för en vilsam och skön helg, till nattens vila. Kan meddela att jag påmint Motala Tidning ang. artikeln om husflytten i Borensberg och den ska komma. Då ska jag fortsätta om livet där. Sov gott och gläds med mig över att sommaren står för dörren. Vilken skir grönska naturen just nu bjuder på. Låt oss tacka Gud för Hans rika nåd och vi ber alltfort om beskydd för vår stad och vårt land. Amen!

tisdag 21 maj 2013

Så möttes vi till slut! En vanlig tisdag 21 maj 2013.Samma mormor!

I början av mitt bloggande för mer än ett år sedan, berättade jag om min mamma som, genom "Utackorderingsbyrån" i Stockholm, som 7åring skickades från Stockholm till en bondfamilj i Småland, som fosterbarn. Hon fick aldrig mer kontakt med sin mor. När hon berättade, det hon kom ihåg från sin tid i Stockholm, för oss barn' tändes tidigt en önskan hos mej att få veta var mormor fanns. Jag har under årens lopp gjort många försök men först i november 2011 fick jag, vid mitt tredje besök på Stadarkiv i Stockholm, veta var hon bott och var hennes grav finns. Det ögonblick, då en av de anställda gav mig ett papper med uppgift om dödsår och dag (samma år som vi gifte oss) samt namn på orten där hon är begravd, glömmer jag aldrig. Äntligen var sökandet över.Jag var då 84 år. Genom pastorsexpeditionen fick jag veta namn,adress och telefonnummer till mormors två barnbarn och kontaktade dem för att få veta mera om min saknade mormor, som gift om sig och fått nytt efternamn.I detta äktenskap hade hon fått en dotter och en son. Dessa hade blivit förälder till var sitt barn, som alltså är mina halvkusiner av vilka jag i dag träffade Marianne.

 De blev båda chockade då de,genom var sitt, i försiktiga ordalag, skrivet brev fick veta att deras farmor och mormor hade ännu en dotter och flera barnbarn. Sedan dess har vi  i telefon talats vid om att vi skulle träffas. Genom årens efterforskning hade ju jag samlat på mig åtskilliga uppgifter, som de ej visste något om och de, i sin tur, hade  minnen av mormor som var värdefulla för mej att få ta del av.

I dag hämtade Kerstin mig och vi åkte till Västerås för att träffa den ena av mina halvkusiner och hennes man. Vi började med förmiddagskaffe,tittade på foton och lyssnade in berättelsen om vår gemensamma mormor.Båda lika förvånade över att detta möte ej skett tidigare.Jag kunde berätta att mormor  på ett tidigt stadium försökt, men misslyckats med, att få veta var hennes dotter, min mamma, fanns.Det är ju först på allra senaste tiden det blivit enklare att få fram tillgängliga uppgifter.Tydligen ansåg mormor det vara bättre att hålla allt för sig själv, eftersom det, av allt att döma,inte fanns någon, som fått vetskap om denna hemlighet, som mamma utgjorde.
 Jag berättade om mormors fängelsevistelse i Växjö, vilket var en fullständig överraskning för Marianne. Likaså anledningen till vistelsen där. Kerstin och jag, som båda läst polisrapporter och domslut, hade en del förmildrande omständigheter att lyfta fram,som i någon mån dämpade frustrationen. Det vi nu berättade och samtalet som följde väckte förstås många tankar och funderingar till liv hos oss alla tre. Marianne,som levt nära mormor och hört hennes berättelser om sin tidiga barndom och uppväxt hade ju en hel del för oss intressanta saker att dela med sig av.
Märkligt nog tycks det som om mormor från barndomen och åren fram till att hon träffade Mariannes morfar
inte yppat något om sitt liv. En del frågor får man aldrig svar på men besöket gav mig anledning att forska vidare i en del fall. Då meddelar jag på bloggen vad jag fått veta.

Något omtumlad av dagens bedrifter mår jag bäst av att avsluta dagen med de avslutande orden i mormors dödsannons, 1948. "Bliv du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd. Och låt mig alla dagar få leva av din nåd," och sedan gå till nattens vila.

måndag 20 maj 2013

Träning,kort nutidsblogg 20 maj 2013.

Började dagen med att baka bullar. De vanliga två måndagslunchgästerna fick kycklinggryta, som fanns i frysen, ris och grönsaker därtill. Fick som vanligt skjuts till träningen. Promenerade hem, pratade med grannar, fortsatte med att baka, två sorters kakor och en sockerkaka. Tvättade en liten tvätt. Fick några telefonsamtal. Isak kom först på kvällen och stannade en stund, då husse och matte skulle iväg någonstans.
Filip stannade till här på väg till "balen". Behövde en blå näsduk att ha i fickan på nya balkostymen. En blå scarf fanns i mina lådor, så det ordnade sig för den blivande studenten.

Har hängt ut en påse bullar för avhämtning senare i kväll av en ung kille som blivit lovad bullar på sin födelsedag för en tid sedan. Bättre sent än aldrig.

Nu måste jag till sängen. En ganska intensiv dag är tillända och morgondagen kommer att bli påfrestande,om inte för kroppen, så  för själen och jag behöver samla styrka. Jag berättar om den dagen i morgon eller i övermorgon. Sov Gott kära vänner! Gud är god och är med oss alla dagar intill livets slut, står det.

söndag 19 maj 2013

Söndag 19 maj.Kyrkobesök? Nej. Fikabesök? Ja! Östergötland 1974.

Tänk att jag fick iväg ett foto med min Ipad i dag. Så kul när jag lyckas. Är också glad för den nya skrivaren, som så villligt skickar foton till bloggen.Trådlös är den också.

Nej, trots att jag bestämt mig för kyrkobesök,en gudstjänst då 10 ungdomar skulle döpas, så kom jag ej iväg.Lyssnade till TV och Närradion från Pingstkyrkan i Örebro. Minns när min farfar fick batteriet laddat till radion i min barndom. Han lyssnade då till söndagens gudstjänst och nyheterna. När vi barn var där fick vi lyssna till Barnens Brevlåda."Stockholm Motala"nu kommer Barnens Brevlåda med farbror Sven, lät det då. Vi satt stilla och lyssnade.Vid något tillfälle ska jag berätta om att "Erikshjälpen"har en viss koppling till Barnens Brevlåda.
 På eftermiddagen i dag fick jag fikabesök av Inga. Kvinnan, som jag började prata med på bussen för en tid sedan då vi "fann varandra" under vårt samtal och bestämde att vi skulle träffas igen.  Vi hade mycket gemensamt i vår tro och våra gudsupplevelser och nu träffades vi här för andra gången. En kul upplevelse att så snabbt få en ny vän!

I mitt förra inlägg blev det många datum. Ändå fick jag ej med allt.Vissa händelser står ej i Fickdagboken.
Nu är vi framme vid lördagen den 8 juni och Ullas och Lennarts bröllop.Det blev lite olikt syskonens bröllop.
Till stor del beroende på att det nu fanns möjlighet att vara på Östgötagården. Allt i matväg förbereddes där.
På inbjudningsbreven stod att för dem som önskade fanns möjlighet att sova över i logementen och många av ungdomarna gjorde så.För brudparet hade ett fint rum hyrts på den näraliggande Liljeholmens Folkhögskola, tillhörande Örebromissionen.
Vi hade tänkt igenom allt in i minsta detalj. Kaffe vid ankomst,utdelning av rumsnummer, frukost följande dag, Gudstjänst i Östgötagårdens kyrka samt kaffe före hemfärden. Som hjälp viud bröllopsmiddagen  fanns
 ett gäng hjälpsamma damer från Borensberg. Vilken tillgång!

Gästernas antal 145. Att maten lagades på plats och att brödet  bakats i god tid och fanns i frysarna gjorde det hela ganska lättmanövrerat.Om uttrycket är OK.
Nu var tre bröllop avverkade och det skulle dröja länge till nästa.
Arja var förstås med på bröllopet och på måndagen med oss till Borensberg. Elsemarie följde med mamma hem efter bröllopet. Georg och jag hann med en resa till Stockholm via Örebro där vi lämnade Arja.
Ulla och Lennart åkte till Figeholm för en veckas semester.
Så var det dags,den 17 juni, för oss att lämna vår tillfälliga lägenhet och flytta in i vårt hus.
Några dagar senare kom Elsemarie hem från mormor och vi åkte till Östersund på läger. Än en gång var Elsemarie och jag med pappa Georg, som var lägerchef.

Jag tror att det får räcka för i dag. Tacksam för vackert väder och en skön dag med trevligt besök säger jag GodNatt. En spännande vecka följer, då jag kommer att infria ett gammalt löfte, lydande:"Till detta skall jag återkomma". Nu är äntligen tiden inne.

lördag 18 maj 2013

En tur på stan lördag 18 maj 2013. Lite husflytt mm 1974.

Detta är foto nummer 2. Det finns film också men det är väl omöjligt att föra över på bloggen, förmodar jag.

Men nu till dagen i dag. Pingstafton 2013. Det är ingen riktig helg sedan annandagen togs bort, men pingst är det ändå.
Jag slöade hela förmiddagen men kom till slut iväg till bussen, som tog mig till centrum. Claes Olsson,Cityhallen,Guldfynd, Teknik,Hälsokost fick besök och det hela avslutades med besök på Vasa Konditori för en kopp kaffe och gott bröd.
Den stora affären gjorde jag på Teknik med inköp av en telefon i st. f. den utslitna. En trevlig affärsföreståndare ingav förtroende, så jag accepterade den han rekommenderade och jag känner mig så nöjd.Nej ingen ny mobil! Min lilla Nokia duger att smsa och ringa med så den får duga så länge. Jag kan skicka bilder på FB med min IPad om jag vill.
På Hälsokost köpte jag Blutsaft, som innehåller järn. Min noggranna, fantastiska läkare på Vårdcentralen är ej alltid nöjd med blodvärdet,så nu ska jag ta en kur igen, så får vi se om hon blir nöjd. Så tacksam för att få ha så bra läkare och att jag  får ha henne tid efter tid.

Någon Motalatidning har jag ej fått ännu. Kanske ska ringa dit och påminna.
Som jag berättade i min blogg 6 maj så flyttade vi från cafe'huset till en tillfällig lägenhet i början av april och bodde kvar där till den 17 juni då vi kunde flytta tillbaka och ta itu med ombyggnaden inomhus.
Under den tiden hade vi en hel del att sköta om på Östgötagården. Örbromissionens predikantkör var ute på "turne" i Östergötland några dagar och hade Gården som bas. Jag ansvarade för maten och de bodde i logementen eftersom inga läger ännu börjat. Under de dagarna passade jag på att använda en del tid till att baka för egen del med tanke på ett förestående bröllop i början av juni. Den stora degmaskinen och utrymmena i köket var en stor tillgång. Plats fanns i frysboxarna så jag bakade och bakade!

Jag frestas att dra de datum som finns i min fickdagbok för att känna tillfredsställelsen över att en gång ha haft så mycket energi. Flexibilitet är jag född med, tror jag.
2 maj till Ögg.Kväll i Kisa.3 och 4 maj kurs. Jag fixar mat.5 maj till Örebro för uppvaktning av Fil. Kand. Arja T.Bråkig var hon men läshuvud hade hon.Åter till Borensberg. Den 8 maj besök av "farbror" Harry  och två andra personer med anledning av att hans fru Magda avlidit och han ville att Georg skulle sköta jordfästningen. Den 11 maj åkte jag med barnkören "UngaRöster",Borensberg, till Hjälmargården över helgen. Stor körsammandragning! Därifrån till Örebro den 12 maj till Ullas och Lennarts lysningskalas hos Lennarts föräldrar.13 och 14 maj jobbade jag i skolan, Borensberg. 15 maj till Figeholm för att fira mammas 75årsdag den 16.Alla hemma utom IngaBritta.På kvällen hade mamma kalas i Vilohemmet(där vi som barn fick jobba en del) och vi var 34 personer. Efterkalasen hos mor var sedan många och pågick i flera dagar.

17 maj predikantkören anlänt till Östgötagården. Jag ansvarig för maten.(se ovan!) 22maj, lilla Fredrik kommit till Ögg för att vara hos oss medan Sven och Maria är på strängmusikresa i Norrland.
23 Predikantkörens avslutning. Georg hem till Borensberg. Fredrik och jag till Småland, där Elsemarie finns.

25 Fredrik, Elsemarie och jag åter till Borensberg. 27 maj till Oskarshamn för gravsättning av Magdas urna.Vid detta tillfälle var Georg upptagen på annat håll så jag var ensam tillsammans med Magdas kusin och hans fru. Magda hade sina rötter i Oskarshamn.
Skjutsade Harry till Linköping, där han tog tåget hem till Stockholm.
ÖMs Pingstkonferens på Östgötagården. Örebro hade ansvaret!Elsemarie till Figeholm via Växjö Jag åkte till Borensberg för att i lugn och ro i vår tillfälliga lägenhet få sy klänningen till bröllopet. Tyg från Jerusalem. Tog två dagar! 3 juni annandagen till Ögg där Georg varit med hela helgen. Städade efter konferensen.
Nästa inlägg blir det bröllop. Till dess önskar jag er en god natt och dito dag.








fredag 17 maj 2013

Träning 17 maj 2013. Intressant men sorgligt brev ang. år 1950 till 1953.

Isak hemma i dag. Jag gick till träningen. Fortsatte till posten. Handlade en del ätbart. Gick till Isak och tog en kort promenad med honom. Tobias kom från skolan. "Ska vi fika?" undrade jag. "Inte nu, jag ska först klippa gräset", blev svaret. Han fick snurr på gräsklipparen och snart låg gräsmattan nyklippt och fin.

På posten hade jag hämtat ett brev från Landstinget i Kalmar. Väl hemma hos mig började jag läsningen av detta. Förra veckan ringde jag och bad att få ut min pappas journaler från 50talet.Jag har tidigare berättat om min pappas cancer och hur det fick konsekvenser för hans mentala hälsa.
 Med stort intresse läste jag om tiden på sjukhuset. Hade jag vissa frågetecken förut, så blev det bara fler efter att ha läst journalen. Samtidigt blev jag både förvånad och tacksam för att det , vissa dagar, fanns ganska detaljerade anteckningar om hans tillstånd, även om det var smärtsamt att läsa. Vilket lidande vår stackars snälla pappa fick utstå sina tre sista år i livet.Varför? Hur kunde det ha blivit annorlunda? Kunde det förresten ha blivit det? Han fick ganska ofta besök men för varje gång han blev lämnad, tog ångesten vid. Han grät och ville följa med hem.När hans starka hjärta till sist slutade att slå den 17 febr 1953 hade han ännu ej fyllt 58 år. Efter hans död fick mamma ett fint brev från en kristen vårdare, som berättade om hur han och pappa ensamma hade stunder då de bad till Gud och sjöng tillsammans.Detta
var gott för stackars mamma och oss barn att få veta.Gud välsigne den mannen!

Medan jag satt här och läste hörde jag plötsligt ett härligt ljud från trädgården. Gräsklipparen! Jag borde kunna göra det själv, men jag har inte samma ork som tidigare och då är jag så tacksam för denna hjälp.

Från Motala Tidning har jag inte fått något om husflytten 1974 men jag minns ju en del utan hjälp av tidningen. Börjar med att skicka en bild så länge. Mera kommer det, men inte i kväll för nu ska jag snart sova så jag får krafter för att möta morgondagen. Då fyller Ulla 59 år. Det var hon som låg i en korg i lagerrummet i Färgcentrum, Lesjöfors år 1954.Ulla och jag var ensamma medan syskonen var hos mormor och pappa Georg i Paris tre veckor.Ack så fort tiden går! Jag ska dock ej besöka henne i morgon, då hon har lite annat för sig än att fira födelsedag. Om jag har fattat rätt.
Men nu kära vänner önskar jag er en God Natt. På återhörande!
Nu har förberedelserna för den stora flytten kommit igång.Det blir mera om den i morgon.

torsdag 16 maj 2013

Onsdag, torsdag 15,16 maj 2013.

                                            Konfirmation i "Lutherska Bönhuser år 1941.
                                            Vill minnas att prästen hette Eskil Hvasser.
                                            Min bästis Britt längst till höger och jag bredvid.

I går var det onsdag och ingen blogg. Husgruppen här i går kväll och sedan sängen.

I dag har jag varit med Elsemarie och hennes familj till Katrineholm på begravning. Lasses moster Elsie, 91 år, fick flytta till Jesus för ett par veckor sedan. Hon var dotter till Emil Hallqvist som var pastor i Baptistkyrkan i Oskarshamn på 30talet, där familjen då bodde under barnens uppväxttid. Nu är det bara Lasses mamma och en bror till henne, som är kvar i detta livet.

Konfirmationskortet från Figeholm kom fram ur gömmorna en dag och jag måste bara få med det. När jag skrivit om Britt så kom jag att tänka på att det var länge sedan vi pratades vid så jag ringde till henne alldeles nyss. Vi har under alla år hållit kontakten med varandra och har nu planer på att träffas igen i sommar.
Det är något speciellt med så gammal vänskap. Man känner liksom till varandra "från grunden". Så många minnen!
Eftersom jag vaknade tidigt i morse behöver jag sova nu och fortsätter mitt bloggande i morgon.
I dag är det mammas födelsedag, 114 år sedan hon föddes. Så tacksamma vi syskon är för våra föräldrar.
Att åka hem till mamma på hennes födelsedag betydde att man också fick höra näktergalen, som alla år kommer omkring 15 maj.Det var så roligt att företa denna resa med barnen för att fira mors födelsedag.

Nu säger jag God Natt till er alla. Tacksam för en fin dag går jag nu till nattens vila. Som avslutning på dagens begravning sjöng vi "Bred dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig."
Det får bli avslutningen också här.

tisdag 14 maj 2013

Och det blev morgon och det blev afton tisdagen den 14 maj 2013.

Vaknade kl 6 i morse och det var bra. Hann med att baka siktkakor på fm. Ett pling på mobilen . "Är du hemma? Vi tänkte titta in på väg hem från dagis." Så kom Jonas, Thea och Anton. Fick smaka på det nybakade brödet med smör och ost.
Jonas har ett specialjobb hos mig, sedan flera år. Han tar ned dynorna till trädgårdsmöbeln från vinden varje vår och bär dem sedan tillbaka på hösten. Nu är det vår och dynorna ligger i hammocken och väntar på att altan ska städas så alla dynor kommer på rätt plats. Så kommer det att bli såsmåningom.....Men inte i dag och, ja jag lovar ingenting! Att passa Anton medan Jonas fixade jobbet med dynorna trodde jag inte var något problem, men ack vad en liten vinglig ettåring knatar på . Inte kan man läsa Bamse för en man i den åldern heller. Thea underhöll oss med sitt pianospel, vilket inte fick honom att sakta farten.
Jag ska säga att det var skönt att få återbörda den lille mannen till fadern, som är lite yngre än jag.

En stund senare kom min syster på en liten visit. Det är roligt att ha henne så nära så hon  kan komma och hälsa på ibland. Jag fick nu sällskap medan jag planterade några vindruvsplantor i krukor. Det går lättare att jobba när man har någon att prata med.
Dagen avslutades med att jag i rabatten planterade penseerna, som jag fick av Stefan i förra veckan. På tiden!
Ja så blev dagen. Det är nu dags att lägga sig. I morgon kommer husgruppen och jag ska bjuda på kyckling som jag förberett i dag. Ska handla i morgon och hyfsa till det lite här hemma innan mina vänner anländer i morgon kväll. Sov gott! I mitt inre har sången "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" tonat i dag. Fortsätter att tänka i de banorna nu när natten stilla sänker sig över oss alla.

måndag 13 maj 2013

Träning, måndag 13 maj 2013. Lite från år 1974.

                                                                 Följ med på resan!
       Ska berätta lite om vad man på den tiden fick när man anmälde sig till en sådan här resa.
15 dagar incl. resdagar.Helpension. Bra hotell. Incl. samtliga utfärder.7 nätter i Jerusalem, Tiberias 4 nätter, 3 nätter i Nathanya. Utfärd med buss till Östra Jerusalem, Oljeberget Getsemane, Kidrons dal, Kaifas hus, där Petrus förnekade Jesus, Sions berg med Nattvardssalen. Besök i Modellstaden med modell av staden som den såg ut på Jesu tid.Synagogan i Hadassah-sjukhuset där de 12 stora färgsprakande glasfönstren av konstnären Marc Chagall finns att beskåda, YadVashem (Minnenas hus med påminnelse om de 6000 judar som dödades under andra världskriget) Knesset och Museet där Dödahavsrullarna förvaras.
På Tempelplatsen den praktfulla Klippmosken med sin guldkupol och i dess närhet Al Aqsamosken med sin silverkupol. Klagomuren, Via Dolorosa,Gravkyrkan, Trädgårdsgraven (Gordons Golgata), staden Jeriko, med utgrävningar, där man funnit 10.000 år gamla murar. Betlehem med födelsekyrkan, 1.700 år gammal och en av de äldsta kyrkorna i hela kristenheten. Byggd över den grotta, där enligt traditionen, Jesus föddes.

Vidare till Döda Havet, ca 400 meter under havsytan. Qumran, där man i en grotta fann Dödahavsrullarna.
Massadaklippan,400 meter upp i höjden, färd upp med linbana.
Besök i Nablus ( Sykar), där Jesus talade med den samariska kvinnan (.Brunnen 30 meter djup). Megiddo, kullen, där man under årtusenden byggt 23 städer, den ena ovanpå ruinerna av den andra.
Nasaret, Tabor(förklaringsberget).
(Minns ej om jag tidigare berättat om mitt eget första besök då Georg och jag ensamma var på Tabor. Så överväldigande, mäktigt med munken spelande på orgeln i den vackra kyrkan.Ett minne för alltid!)
Med båt från Tiberias över Genesaret till kibbutzen Ein Gev. Saligprisningarnas berg, där Jesus höll sin bergspredikan. En del av alla utflyktsmål! Pris 2.350 kr för denna resa.Men OK, det var år 1974!

Nu drog jag iväg och antagligen är det jag själv, som har mest glädje av detta inlägg.Det kändes som om jag var där igen. 
  Georg tröttnade aldrig på att för den ena gruppen efter den andra berätta om de heliga platserna. Han hade, så länge han levde, varje år resor dit, sedan sin första resa 1968 om jag minns rätt.
Nu blev det ingen husflytt i dag heller, men den kommer, lita på mej! Till er som orkat läsa så här långt säger jag: "Ha en skön fortsättning på kvällen och sov gott!"



Som synes av rubriken var jag i dag på träning. Eftermiddagskaffe tillsammans med min syster hemma hos mig.
Eftersom jag ännu ej fått tidningen från Motala,så får husflytten anstå och jag har nu helt oplanerat pratat mig trött på gamla minnen i kombination med presentation av en resebroschyr. Så det kan bli! Ha en skön kväll!                                               

söndag 12 maj 2013

Så var det åter söndag. Maj 12, 2013.Kyrkobesök i dag..Parentation.

Vaknade tidigt och var klar att hämtas till kyrkan halv elva.
Lennart och Ulla, Anders och Margareta med döttrar fanns på plats i kyrkan när vi alla stod upp under parentationen, som sköttes på ett ledigt och fint sätt av pastor Anders Sundström. Han berättade om Margit, som redan som 16åring döptes och kom med i församlingen Filadelfia, som på den tiden var belägen på Järnvägsgatan. I hela 75 år var hon medlem i samma församling.Växte upp i stadsdelen Rynninge, där hon tillsammans med sin man Kurt bodde tills de blev pensionärer.Lite skillnad mot det liv jag levt!
År 1998 fick Kurt en stroke, vilket medförde att han de 10 kommande åren satt i rullstol och vistades på sjukhem, dit Margit troget gick dagligen.

Två år efter Kurts stroke råkade yngste sonen Håkan, 36 år gammal, ut för något som höll på att ta hans liv
Tillsammans med fru och deras två döttrar befann han sig på Löttorp, Öland, då han drabbades av en kraftig hjärnblödning. Forslades till Kalmar sjukhus och därifrån i ilfart till Linköping där man inte gav mycket hopp om tillfrisknande. Många var de som ropade till Gud om att han skulle överleva. Jag minns själv den där sommarsöndagen då vi fick veta vad som hänt och tiden närmast efter då det vägde mellan liv och död.
Den fina Håkan repade sig efterhand, med god hjälp av sin fru och sina döttrar, men sitter fortfarande i rullstol. Jag minns när Kurt fyllde jämna år och vi var samlade till fest.Där satt far och son  bredvid varandra i var sin rullstol. Vi sjöng och spelade välkända sånger och Kurt sjöng med. Det var feststämningoch vi förnam Guds närvaro.

Ibland tycker man att det blir för mycket av svårigheter för vissa människor men Margit tog dagen som den kom och gjorde vad hon kunde för att hjälpa de sina till ett drägligt liv, trots allt!
Nu blev det här så mycket så det får räcka för i dag. Med tanke på barn och barnbarn,som vill ha "memoarer", vill jag berätta om livet, då även  om dess till synes mörka sidor.
Under allt finns dock Gud där med sin uppehållande hand och jag tänker nu på ett bibelord, som jag ej minns var det står men som lyder "i all deras nöd var ingen verklig nöd".
Med hopp om att en dag få se Håkan helt frisk, ser jag framåt och uppåt. Gud sviker aldrig! Sov Gott!

lördag 11 maj 2013

Lördag 11 maj 2013. Så blev dagen.

Klockan 6 fann Isak det för gott att ta den sista sömnen i min säng. Efter att ha somnat i normal tid i går kväll vaknade jag tidigt, innan Isak kom.Han fortsatte att sova, vilket gjorde att jag för att inte störa, låg vaken och väntade tills han vaknade. Till slut var vi båda på väg nedför trappan. Jag öppnade dörren och släppte ut honom i trädgården, där han kunde lyfta benet mot något träd.  Började i tanken njuta av kaffet, som snart skulle vara klart. Tittade ut och fick se Isak på andra sidan staketet, springande på gatan.
På med jackan, koppel och plastpåse hämtades i förbifarten. Ingen Isak! Gick en liten runda innan jag insåg att han kunde ju ha sprungit åt ett annat håll. Han är väldigt rädd för att vara ensam, det visste jag och tänkte att han kommer snart hem igen. Vände helt om.för att gå hem.Då stod han där och tittade på mig som om det var jag som övergivit honom. Stod stilla medan han gärna lät sig kopplas och så var det bekymret ur världen.

Ett annat uppstod efter någon timme då jag satte på den musik och sång, som Elsemarie ordnat åt mig på min Ipad innan hon med sin man reste till Göteborg i torsdags. Jag lyssnade en stund men tyckte ljudet var för högt och stängde av, men se det var ej så lätt. Det spelades den ena låten efter den andra allt medan jag skrev på Facebook och grejade i köket. Till slut var jag så trött på att lyssna så jag tog Isak med mig och gick hem till mig för att vattna blommorna. Kom tillbaka . Av de 80 låtar som förärats mig fanns det säkert ett 40tal kvar. Ljudet lika högt och omöjligt att få slut på det hela. Jag tänkte att batteriet måste väl ta slut. Icke! (Jo precis när Tobias senare fick tyst på ljudet,tog batteriet slut)



Jag SMSade till Tobias. "Var är du?" " Jag är på mitt rum." Han hade kommit hem från sin fotbollsträning medan jag var hemma hos mig. Han kom, log och tittade på mig, tryckte på en knapp,omedelbart blev det tyst. Se där,vad jag lär mig av den unga generation, som redan kan allt.

Dagen gick. Kycklingfile åt vi till lunch. Sedan hade vi mysigt med Fiaspel och Racko innan Tobias skulle gå på konsert med sina kompisar.Jag gick hem och det känns alltid bra att komma hem efter ett par dagar borta. Så nu blir det sängen.
I morgon kyrkan där det bl.a. blir parentation för Margit,min vän sedan många år. Lennart och Ulla kommer och hämtar mig.
Men nu, kära vänner får det vara slut för i dag och jag önskar er en God Natt!

fredag 10 maj 2013

Grönskan här. Slut är gnället från Ruth.Fredag 10 maj 2013.

Att ha en liten Morgonpigg Isak stå och titta med bedjande ögon klockan 8 betyder att man snabbt kommer i kläderna och iväg ut på promenad.Andra dagar har han varit på långpromenad med matte innan han kommer hem till mej och jag kan fortsätta att strosa omkring i morgonrock så länge jag vill.
Promenaden i dag var inte lång men det viktiga är att ha plastpåsen med.
Tänk att man blir lika förvånad varje år när grönskan helt plötsligt är ett faktum. Ja, ja,inte fruktträden förstås. De står där ännu gråa och kala.Jag följer med stort intresse utvecklingen dag för dag.
Nu blir det Svenska Dagbladet och en kopp kaffe.Tack Gud för hälsa och krafter och allt annat gott Du ger varje dag. Det är fint att ha Dej till vän. Du finns alltid och ger oss det vi behöver dag efter dag.Just nu tonar en gammal sång inom mig."Och har jag Dig ,till intet sedan,på jorden har min själ behag. Det skifta må i ny och nedan,jag vilar stilla dag för dag,jag vilar stilla dag för dag."


Det vore förmätet av mig att säga att jag alltid kan stämma in i den sången,men jag mår gott när jag gör det.Jag skriver nu på min Ipad, inte lika lätt som på datorn men det är enkelt att ha den med. Tobias lärde mig en hel del i går kväll, som jag nu har nytta av. Man måste jämt lära sig och får då vara tacksam att den unga generationen redan kan.

En skön fredag önskar jag er alla, som läser.Nämen, hur var det nu jag skulle publicera? Om jag ej kan klura ut det får jag invänta något av de ännu sovande barnbarnen. Ha en bra dag! Nu kommer Tobias och det blir både foto och publicera.

torsdag 9 maj 2013

Lite mer om den 9 maj 2013.

Var bjuden på "mysfrukost" hos barnbarnen innan deras föräldrar åkte iväg till Göteborg för att ha ett par dagars återhämtning, bara de två. De behövde det.

Att vara barnvakt till två tonåringar är ej särskilt jobbigt. Den ena är på fotboll flera timmar och är inte hungrig vid hemkomsten. Den andra är på stan och hungrig vid ankomsten till hemmet. Jag hade lovat att fixa amerikanska pannkakor med lönnsirap.Kompisens morfar bjuder sina barnbarn på denna delikatess när han är barnvakt hos dem. Sämre än en sådan morfar går ej an att vara.

Innan det var dags för pannkakorna hade jag tagit en promenad till min syster,som nu bor i vår stad. Hon höll på med att laga mat till morgondagen då hon får besök av barn och barnbarn från Göteborg. Glädjeämnen! På återvägen passerade jag min bostad och hämtade medicin, mobil och lite annat som jag glömde i morse då jag hämtades med bil.

Underbart väder i dag också med sol,värme och en liten regnskur emellanåt.Efterlängtat vårväder!

Nu är det kväll. Isak har varit på kvällspromenad med Tobias och kvällstrött som han är, sover han redan..Isak alltså, inte Tobias. I Hovsta är alla barn med familjer på besök i dag och dit var jag också bjuden men kunde ej få in det i dagens program. Det blir förhoppningsvis fler tillfällen.

Nu säger jag God Natt och önskar er alla allt gott! "Herren är min herde, mig skall intet fattas." Amen!













vårsäden!

Kristi Himmelsfärdsdag 2013. Hos barnbarnen och äter pannkakor.

Betrakta noga ansiktsuttrycken på detta foto som fanns på förra årets Landstingskatalog.Jag får aldrig nog av det.

onsdag 8 maj 2013

What a day! Onsdag 8 maj 2013.Liten kort blogg i kväll.

Varm och skön blev dagen. O vad vi väntat! Kl 6 ringde mobilen efter en kort natt . Tårtan till Praoeleven skulle vara klar strax före kl 8. Det gick bra. Grädde, hallon och blåbär.
Efter tårthämtningen sov jag en halv timme. En lunchgäst fick fiskgratäng med potatis och en bit av min lilla privata tårta till kaffet. Efter det fick jag bilskjuts till den för mig nödvändiga träningen.

Promenerade hem i det vackra vårvädret. Min väninna kom, som uppgjort var. Vi fikade och pratade. Fick ett par telefonsamtal. Mina två trädgårdsmästare kom. Den ena satte igång med att hyfsa till trädgården. Den andra kom med två lådor "överblivna penseer." Underbart med omtänksamma vänner! Allt han ville ha var kaffe och den bit tårta som var kvar.

I kväll samlas husgruppen hos vår ledare eftersom jag hade planerat att åka till Växjö, men i sista stund blev det bestämt att vi, Tobias och jag, åker en annan helg då biljettpriset ser annorlunda ut mot dagens.På grund av min trötthet stannade jag hemma för att komma tidigt i säng. Är bjuden till dotter och måg på "mysfrukost"
i morgon,via SMS.
Ett par krukor med penseer hann jag med att plantera under kvällen men i övrigt får allt anstå till i morgon.
Nu regnar det ute. Tur att jag hängde tvätten inomhus! Ja då blev det inget sagt om husflytten i kväll. Inväntar tidningen från Motala för att få lite mer att skriva.
Nu ska jag till sängen snarast möjligt och sänder till er alla, varma hälsningar och önskan om en God Natt!
Själv tackar jag Gud för allt jag orkat med i dag.

tisdag 7 maj 2013

Intressant tisdag 7 maj 2013.Några till bakablickar till 1970talet.

     När jag börjar skriva är det 33 grader i solen. Fröjda er!
     Jag borde vara ute i solen men telefon och lite annat kom emellan. Fick veta att ett barnbarn i morgon ska avsluta sin Prao och behövde något att bjuda på till kaffet. Jag fick förfrågan om jag kunde? Ringde till barnbarnet och bad om förslag. Kanske en tårta, blev svaret."Det var väl att ta i," hör jag någon säga. Neej då! Det var det bästa svar jag kunde få. En tårtbotten blir klar på ca 40 minuter incl vispning. Så jag tackade för tipset och fixade en stor och en liten (Jag ska få besök av en väninna i morgon). I morgon bittida blir det tårtor av bottnarna och den stora hämtas.

Det blev en solig skön dag i dag. Jag har ägnat dagen åt att utföra en del som jag länge har tänkt göra. Ringt flera viktiga samtal. Dagen började med att en bekymrad ringde och behövde lite uppmuntran. Livet är inte alltid så lätt.
Fick en påse sättpotatis levererad till dörren. Inte illa. Att ta en kastrull, gå ut i landet i sommar och ta upp några små potatisar och koka dem direkt. Det är lycka.
I går var jag i källaren och letade efter en gammal Motalatidning där det skulle stå en del om flytten av vårt hus i Borensberg. Jag har sparat den i alla år. Nu gick den ej att finna.
I dag ringde jag till tidningen och bad om hjälp. Joodå, de skulle kolla och skicka ett utdrag om den stora händelsen i april 1974. Därför blir det så att jag får ta fortsättningen på flytten en annan dag.
Skickar ett kort från Elsemaries lekskola i Borensberg, nämnda år för att få med något i alla fall.

Jag har tidigare nämnt om Margit, som ett par veckor vårdats på sjukhuset. I kväll, vid sextiden fick hon flytta hem till Jesus. Lugnt och stilla. Lennart,Börje, Anders och Håkan har nu både mor och far i det land där frid och glädje råder och "ingen död skall vara mer," som det står i Bibeln.

Nu avslutar jag  med att överföra fotot från lekskolan. Ha en skön kväll!

måndag 6 maj 2013

Intensiv måndag 6 maj 2013.Nu blir det husflytt i Borensbaerg 1974.

Jag vaknade redan kl 6 i dag. Fick undan blomkrukor och grejor från i går innan Bernard och Lydia med sina två barn kom. Jag hade planerat enkel mat, Korv stroganoff med ris. De hade köpt grönsaker och jordgubbar och det blev en fin måltid. Kristin kom också efter jobbet och fick också lite mat.
Kerstin ringde från Skåne.Det är roligt när en mamma vet var barnen befinner sig.

För en stund sedan gick jag ner i källaren för att leta efter en Motalatidning, som skulle innehålla referat från den stora husflytten i Borensberg år 1974. Hittade den inte. Men när jag stod där med alla foton, tidningsurklipp, pärmar med brev och deltagarlistor omkring mig, fattade jag ett beslut att denna sommar ska det rensas. Det kommer att ta tid, men ska försöka lära mig att slänga på direkten utan att läsa allt. OM jag kan det borde jag ha ett antal plastsäckar att köra iväg till återvinningen i god tid före jul, om jag nu räknar med alla andra grejor som nu bara står i vägen. Eftersom jag nog ej slutar att blogga så kommer jag att berätta,pressad av det jag nyss skrivit!

Jag drar vidare i min fickalmanacka.I mitt förra inlägg berättade jag att Georg vistades i Israel från den 28 mars till den 12 april. Varför det blev så bråttom med flytten kan jag ej förstå. Varför måste det  ske just när Georg ej fanns på plats. En av våra vänner skrev ansökan till Polismyndigheten i Motala Kommun om tillstånd till bred transport. I protokoll därifrån ser jag att denna beviljades."Den skulle påbörjas den 23 april klockan 4.00.Riksväg 36 skulle avstängas för trafik under tre timmar. Skolgatan mellan väg 36 och Trädgårdsgatan skulle avstängas under fem timmar. Avstängning och dirigering av trafiken måste utföras av minst två polismän." Eftersom byggnaden skulle stå kvar på gatan medan vagnarna monterades bort så behövdes de 5 timmarna på Skolgatan.
Georg hade redan i början av året begärt byggnadslov för "nya" huset och fått detta. En byggmästare från samhället var ansvarig arbetsledare.

Byggnadsfirman hade gjort ny grund, på vilken huset efter transporten till Skolgatan skulle placeras.
Den 8 april kom alltså "flyttgubbarna" från Blekinge,den 12 april kom Georg hem från Israel och den 23 april  skulle transporten ske.
Flyttfirman påpekar i sina anvisningar att " på Husbyvägen skall tre st lyktstolpar lutas bakåt 1½ mtr i toppen.
En st trafikdelare på väg 36 borttagas. Två st. lyktstolpar på Skolgatan lutas bakåt 3 mtr i toppen.
På den ek som står mitt emot tomten måste flera kraftiga grenar kapas när byggnaden kommit fram dit.

När jag nu sitter och läser i dessa gamla papper tänker jag:" Hur kunde vi ge oss in på ett sådant företag med så mycket arbete och besvär på flera sätt?" Vilket brokigt liv vi levde!
När budet kom att det skulle börja arbetas på kåken så måste vi flytta ut. Det fanns hos Icahandlaren en liten lägenhet som vi kunde få hyra medan förarbetena på husflytten pågick. Elsemarie och jag flyttade dit.
  Där bodde vi sedan alla tre till den 17 juni då vi kunde flytta in i nybygget.

En del av grunden till huset skulle vara klar till själva flyttdagen medan resten måste göras efter flytten.
Så mycket tid Georg kunde avsätta använde han till att arbeta med detta.
Nu blev denna berättelse väldigt omfattande, men det här var en stor grej för både oss och samhället .
I nästa inlägg kommer den stora flytten! Ha det gott kära vänner! Trött tackar jag nu Gud för Hans hjälp i dag och ser fram mot en bra morgondag!

söndag 5 maj 2013

Söndag 5 maj 2013.TVgudstjänst och Radio d:0. Början på husflytt 1974.

                                            Auktion i Borensberg,Påskafton 13 april 1974.
.
Inte heller i dag blev det kyrkobessök, men som väl är, så har Gud och jag ständig kontakt, vilket är absolut viktigast. Jag har inte mått helbra sista veckan och väljer att stanna hemma. Jag tittade på TV2 där gudstjänsten kom från Motala,vår närmsta stad när vi bodde i Borensberg.

Solen skiner i dag och det var 8 + i morse. Träden har fortfarande vinterskrud,dock!
Jag har vissa glädjeämnen inomhus i alla fall. Vindruvsplantorna, som började med en liten pinne växer i kapp med att jag planterar om dem. De står länge i vatten, får sedan rötter eller blad eller bådadera. När de fått något av detta, planterar jag dem i krukor, vattnar och ser dem växa till sig.Det är ett nöje att se utvecklingen. I pyttesmå krukor satte jag 1 maj ett salladsfrö och de har redan stuckit upp ur jorden.Astrar, pysslingkragar och tomater sådde jag lite väl sent men förr eller senare kommer de också.





Nu till år 1974 igen.
Eftersom huset skulle flyttas så måste cafeet utrymmas.Jag vill minnas att den dam som drivit detta hette Anna.Nu sålde hon ut lite av varje på auktion.Jag inhandlade bl.a. ett antal förkromade fat, ypperliga för tårtor. Delade med mig till behövande barn, så klart!
Vi hade besök av Kerstin med make och pojkar. På påskaftons eftermiddag,13 april, efter auktionen, åkte de med Georg och mej till Högskulla. Mikael var en "liten vilding" och det blev blessyrer både här och där. Precis som vi kommit innanför dörren hos mamma så ramlade han och slog i huvudet så illa så hans föräldrar fick åka iväg med honom till en distriktssköterska och få såret tejpat och omlagt. Det dröjde inte länge förrän han visade sina färdigheter i att klättra på dörrar, bänkar och bord. Hjärtat i halsgropen på oss vuxna, men han bara skrattade och klarade sig för det mesta med bara små blessyrer, som jag kan minnas. Möjligen har föräldrarna andra "kom ihåg" från hans barndom. Hans kusin Fredrik och bror Mattias var raka motsatsen.Eftersom de var nära varandra i ålder fick man nog vara glad att inte alla ville klättra.

Nu har jag något gått händelserna i förväg. (För att jag är lite glömsk)
Som jag nämnde i gårdagens inlägg var Georg fortfarande anlitad som guide och reseledare. 
Den 28 mars var det dags för en gruppresa till Israel. Vi hade då en uppgörelse klar med en firma i Blekinge, som var expert på husflyttningar, att de skulle göra detta arbete. Vi hade inte något datum bestämt och räknade med att Georg skulle komma hem innan husflytten började, vilket han också gjorde. Men förarbetet med att bl.a. ta ner skorstensmuren måste vi ,som nu hade ansvaret för vårt hus, fixa innan de kom och började med själva flytten. I min fickalmanacka står det 1 april:"flytten hastar!" Tydligen något jag inte gillade. Ett sådant projekt utan Georg. Vad göra?. Det blev att vända sig till de karlar som fanns i församlingen.  De satte på sig arbetskläder och kom på kvällarna till huset och knackade ner skorstensmuren. Må Gud ha välsignat dem för det!!!! Jag har alltid känt oss stå i tacksamhetsskuld till dem för detta.

Ulla och Lennart,Kerstin med make (och barn) kom och hjälpte mig bära böcker och andra grejor, som vi, när vi flyttade in, måste bära ner i källaren av utrymmesskäl. Nu skulle källaren stanna kvar, men huset flyttas. Vi kånkade och bar. Bokbeståndet var stort och tungt men vi fick till slut upp allt. Ser i mina anteckningar att jag jobbade i skolan varje dag.En dag står det: "Skräpigt i huset." Självklart! Flera dagar står det:"Burit igen!"Den 8 april står det att"flyttgubbarna" kommit.Den 9 står det:" Berg i grunden"(Alltså den nya grunden) "Kan ej åka till Örebro.Burit bräder."10 april:"Bergsprängningen börjat".Den 12:" Georg kom hem i natt. Blev förvånad."På den tiden fanns ej mobiltelefoner så han hade ju ingen aning om att projektet redan startat. Men nu var det som det var. Gubbarna åkte hem över påsken och nu är vi alltså tillbaka på påskafton, auktionen och smålandsresan.

Just nu ringde Ulla att de blivit kallade till sjukhuset där Lennarts mor vårdas sedan några dagar. Hon har blivit sämre och nu ber vi att Jesus ska ta henne till sig. Hon har varit dålig länge nu. Så skönt att veta att det eviga livet som vi redan här kan få del av bara fortsätter tillsammans med Jesus i en bättre värld. Margit har bedit för många människor och fått se Guds ingripande som svar på bön.
Nu tänker jag sätta punkt för i kväll. Ramlade på köksgolvet i dag och är så tacksam att det gick bra. Bara ett litet sår i huvudet,som baddades med mitt universalläkemedel, Svenskdroppar,med resultat att smärtan efter första "svidet" försvann och det kommer att läka fint. Vår familjedoktor tittade i förbifarten in och var mest glad över att jag ej fått hjärnskakning. Sov gott! Gud är god!Skickar som det är ev. ändringargör jag i morgon. Det brukar gå bra!




 

lördag 4 maj 2013

Intet nytt 4 maj 2013. Några minnen från år 1974..


Nog höll jag på länge med år 1973 men då jag i dag hittade deltagarlistor från Georgs resor så kom jag på att jag glömt nämna om resan till Schweiz och skidorten Emetten 17-24 februari 1973. Georg jobbade fortfarande kvar på Studieförbundet och Programresor. Ser på deltagarlistan att pastorsparet, Sören och Elsie var med på den resan och flera av "Örebromissionens folk", vars namn jag känner igen. Det var en kurs av något slag och en mycket stor grupp med ett par kända föreläsare. Jag var också med och minns hur vi var tillsammans med Sören och Elsie men vid den tidpunkten visste vi ej vad som väntade i en nära framtid.
Vad jag minns bäst är kälkbackarna och den bob vi köpte med oss till Sverige. En härlig vecka hade vi där.

Nu till år 1974 och nu ska vi se om minnet kan få lite hjälp av de små fickdagböckerna igen. I Georgs exemplar står bara när han har sammanträden, styrelsemöten, kurser, läger och gudstjänster, så där har jag inte mycket att hämta. För all del, i min står det i vilka skolor jag höll till, men också lite om det vardagliga livet. Den 16 februari åkte Maria och Sven med kompisar till Hövringen på en veckas skidsemester. Elsemarie och jag åkte till Örebro för att vara barnvakt åt Fredrik. Mamma och Raquel kom också dit. Nu fick kusinerna vara tillsammans och leka en vecka igen. De hade så roligt och vi som lyssnade till deras lekar hade lika roligt. Så fick vi ju också tillfälle att träffa Kerstin och hennes familj, samt Ulla, förutom våra rara grannar.

Det var nu aktuellt med affärsutbyggnaden och vi hade bestämt oss för att köpa villan vi bodde i. En tomt i närheten var till salu och huset skulle nu flyttas till denna. Nej ,nu känner jag att den biten orkar jag ej ta i kväll så jag ber att få återkomma vad denna flytt beträffar. Den kräver ett eget inlägg.

Så jag säger GodNatt och önskar oss alla Guds välsignelse och trygghet. Inte minst jag själv behöver det för nu blåser det väldigt och det har jag alltid ont av. Sjunger på sången "Trygg jag är, trygg jag är,innesluten i Hans famn. Där är frid, där är frid, i Hans kärlek stor alltid..osv. Nu blir det sängen direkt.Sov Gott,alla!

fredag 3 maj 2013

Ännu en fredag, 3 maj 2013. Förhoppningsvis slut på år 1973.

Mormor blev ej bortglömd när 6åriga Elsemarie var i Österrike.

Framsidan av detta kort såg vi i gårdagens inlägg.
När någon frågar hur man mår och man svarar "Sådär", hur mår man då? Jag svarade så i morse och menade att jag var mitt emellan frisk och sjuk.
Nu är det kväll och jag har alltid haft förmågan att kvickna till framåt kvällen, så varför inte ta itu med bloggandet en stund.Mot all förmodan kom Isak hit i dag eftersom Matte redan var kry och kunde gå till skolan fast hon var så eländig i går.
Jag var ej särskilt pigg men fick två fikagäster, som tog med hallonriset, som legat en vecka på gräsmattan efter beskärningen. Jag hade tänkt mala ner det i min, för ändamålet inköpta maskin, men har känt att jag ej orkat ta itu med det så nu kom Stefan och hans kompis lagom till förmiddagskaffet, tog riset på släpkärran, och borta var det bekymret.

Ett annat dök upp. Isak var hungrig,tror jag, men han ska ha mat bara på kvällen ,så jag tog en promenad hem med honom så var också det problemet ur världen. Efter det gick jag hem till mig och sov en god stund.
Kanske gjorde sitt till mitt tillkvicknande.

Jag går  till det utdragna året 1973 Nu hade vi intagit Borensberg, det lilla fina samhället vid sjön Boren och Göta Kanal med båtar som slussades och passagerarbåten som passerade varje söndag, om jag ej minns fel.
Att läsa anteckningar i min Fickalmanacka påminner om att läsa i mammas dagböcker. Det var "full rulle"dag ut och dag in. "Frufridag", med utflykt till Söderköping i sptember.För oss, som nya i länet, var denna dag värdefull, särskilt för mig som,även om jag kände till pastorerna, inte hade träffat fruarna.En sådan dag återkom varje år. Alltid mysigt att få äta på Restaurang och fika tillsammans,besöka något intressant utflyktsmål och "slappa", prata och ha trevligt.

 På den tiden var nästan alla pastorsfruar hemma, fanns till hands, inte bara som stöd för sin man och sin familj, utan också för människor som kom på besök i olika sammanhang.Därför var en sådan här dag så värdefull för pastorsparen.

Surströmmingsfest i början på hösten. Där halkade vi in i det befintliga gänget och fortsatte sedan med denna tradition under våra år i Borensberg. Till jul samlades vi för att stöpa ljus tillsammans.
Naturligtvis blev det en och annan tur till Örebro,för att träffa barnen med familjer.Ofta i samband med att Georg hade något ärende till Örebromissionen,(numera Evangeliska Frikyrkan).
Barnen kom också till oss ibland. Bitvis kurviga vägar men dock "bara" 10 mil.
Vi hade som vanligt en del besök. Ser att vi den 30 september hade 22 personer på te och smörgås i samband med att Bibelinstitutet i Örebro var på besök i Salem,Borensberg.
Vanliga kafferep,syjunta och träffar i skolsammanhang gjorde att vi snabbt blev hemmastadda i samhället.

Den 15 november fyllde vår bror 50 år och då var vi  i Södertälje på fest hos Helge, Karin och Christer.
Strax före jul infördes bensinransonering och ställde till en del problem för många bilförare. Har tyvärr inte hela bilden klar för mig så jag kan ej berätta detaljer om detta.

I september avled vår fina kung Gustav den 6 Adolf, som efterträdde sin far, Gustav den 5, när han dog år 1950.Han fick betyda mycket för vår nuvarande kung, som blev faderlös redan vid ett halvt års ålder.

Julafton började Stina jobba klockan 4 så mamma, hon och Raquel fick tomtebesök tidigt,ser jag i mors dagbok.
Georg, Elsemarie och jag firade jul i Örebro hos Sven och Maria.
Den stora händelsen denna julafton var att en liten pojke med bruna ögon och mörkt hår såg dagens ljus på BB i Örebro. Mikael fick en lillebror. Nu hade vi tre barnbarn, fina pojkar. Så roligt.Vi hade möjlighet att stanna hela helgen. Har inga anteckningar om Nyårshelgen men nu är året slut i alla fall och det är den här dagen också så jag avslutar nu. Min syster Stina ringde för en stund sedan och jag lovade att skriva klart så hon får sin "godnattsaga", som hon är van vid, om jag inte är alltför sen. Så nu säger jag GodNatt till er alla och önskar att ni ska ha fina drömmar!

torsdag 2 maj 2013

Flytt från Örebro år 1973. Inte lätt.


Salzburg   
                                                     Fuschl am see, Österrike.
Foton tillhörande förra bloggen. Underbara Österrike.

När vi kom  från Österrike stannade vi till i Stockholm och tog Dagny och Henry med oss hem till Örebro.
Den 21 augusti hade Georg och jag varit gifta i 25 år och dagen efter hade vi  silverbröllopsfest tillsammans med familjen samt Dagny och Henry på en fin restaurang i Örebro.

En vecka senare var det dags att lämna Örebro efter åtta innehållsrika år då mycket hänt. Ingen lång tidsperiod men ändå så stora förändringar. Naturligtvis har det i stor utsträckning  med barnens ålder att
 göra.
 
Om jag hade svårt att en gång lämna Stockholm för att flytta till Värmland, så var det nästan lika svårt att lämna Örebro. I Filadelfia var det liv och rörelse med god undervisning. En kväll i veckan hade vi en samling som kallades konventiklar, mycket välbesökta, under ledning av vår pastor Sven Nilsson. Jag visste att jag skulle sakna både dessa kvällar och förmiddagsgudstjänsterna. Alltid välbesökta med många ungdomar sittande på de främsta bänkarna, många av dem med anteckningsblock och penna.
Vi hade fått många vänner, som det var svårt att lämna.Allra svårast var det naturligtvis att lämna Sven, Maria och Fredrik, Kerstin med make och Mikael och Ulla som nu bodde i egen lägenhet,nyförlovad med Lennart.

När vi bestämt oss för att vi skulle bo i Borensberg,ca 10 mil från Örebro, började vi leta lägenhet eller villa där.
Det hus vi lämnade hade Sven och Maria förvärvat genom köp och det kändes bra.
Med hjälp av medlemmar i Saron i Borensberg fick vi kontakt med en Icahandlare som hade planer på att bygga ut affären och av den anledningen måste riva eller flytta en på tomten belägen villa, med ett cafe´ på första våningen och bostad på andra. Vi skulle t.v. kunna få hyra övervåningen. Vi gjorde det, med förhoppningen att det på något sätt skulle ordna sig längre fram. Det var i alla fall bättre än när vi kom till Lesjöfors och fick bo i möblerat rum och plocka in bohaget i en lada. Nu hade vi egen bostad.
I församlingen blev vi hjärtligt och varmt mottagna. Pastorn, Sören Pettersson, hade bott över hos oss i Örebro på predikantsamlingar och hans fru Elsie hade vi också träffat tidigare. De bjöd på middag första dagen. Nu var plötsligt allt "så nära". Kyrkan, pastorsfamiljen,skolan, affär och post.Man gick några steg så var man framme.
Elsemarie började Lekis och fick snabbt kompisar där. Jag anmälde till Grundskolans rektor mitt intresse av att  få vikariera i rektorsområdet,vilket gjorde att jag snart fick skaffa en liten bil, en morris,som blev min vän. Jag åkte runt till olika skolor i området och ibland var jag i Borensberg.Georg måste ha volvon, som vi fick ta över när hans far dog.
 
Georg kom snabbt in i sina arbetsuppgifter med besök i församlingar och planering för olika samlingar inom distriktet. Han var också med i Distriktsstyrelsen i Studieförbundet, i DKSN,(De kristna samfundens nykterhetsrörelse) så det blev en del resor till Stockholmockså.
Hade tänkt att få avsluta året med detta inlägg men jag ser att det inte går så det får anstå till morgondagen.
Nu tackar jag för denna dag och går till sängs alldeles för tidigt. Ha en skön kväll ni som är vakna!

En lat torsdag 2 maj 2013. Österrike 1973.

Fick påringning i morse att ingen Isak skulle komma för matte var sjuk i dag också.Hon har ej varit hemma från jobbet för sjukdom på 10 år , om jag fattat rätt. Så nu blir det att gilla läget.
Jag håller mig i stillhet och sover bort en stor del av eftermiddagen. Vet ej om något är på gång eller om jag bara är lat.Men jag brukar ej sova på dagen om jag är helt frisk.
Alltså finns inget att berätta om dagen som nu är. Går till år 1973.

En dag denna sommar var jag bjuden till Harry och Magda i deras torp utanför Enköping. De båda makar som tog mig till Stockholm, som 15åring.Vi hade kontakt med varandra så länge de levde, även om vi ej träffades så ofta. Vi hade en trevlig dag tillsammans i det rara torpet.

I augusti var det som vanligt ungdomsläger på Östgötagården. Georgs första år som lägerchef där.
Jag var också där.Hämtade Elsemarie hos mormor så hon fick vara med några dagar innan hon tillsammans med Ulla och Lennart åkte tillbaka till mormor.

Program Tours i Stockholm bjöd Georg Elsemarie och mig på en resa till Österrike i augusti, sedan ungdomslägret, sista lägret för sommaren , avslutats. Detta blev under de följande åren vår melodi. Vi kunde inte ta semester förrän alla läger var avverkade.Det blev oftast en vecka innan Elsemarie började skolan. Georg använde resten av semestern till att vid olika tidpunkter under året fortsätta med gruppresor åt sin förre arbetsgivare. Elsemarie och jag hade ju frihet att välja om vi ville vara på Östgötagården eller inte.Vi var där ganska mycket. Trivsamt och roligt med många härliga människor.I sjön Åsunden med sitt rena vatten badade vi. Naturligtvis var Elsemarie mycket hos mormor och kusinerna.

På den nämnda resan till Österrike var Georgs tidigare guidekollega reseledare för en grupp, mest bestående av sångare och musiker. Olle Videstrand och hans kör från Jönköping minns jag särskilt.

I den lilla byn Fuschl am see, ett par mil utanför Salzburg, bodde vi och gjorde utfärder därifrån. Där hade Georg haft många grupper och jag hade också varit där tidigare.
Just denna vecka var det konsertvecka i Salzburg. (Kanske hela sommaren).Av mina sparsamma anteckningar i Fickdagboken och mitt eget minne från denna fantastiska resa kan jag berätta att vi den  15 aug. på kvällen var med på en fantastisk konsert i Salzburgmed 2.400 åhörare. Alla var hänförda och efter konserten frågade någon Elsemarie vad hon tyckte om konserten. "Här kunde man ju inte sova",blev svaret. Hon hade då och då vaknat till där hon satt på en plats, som kostade jättemycket, och sov bort kvällen. Den blivande musikläraren.
Vi var på Dockteater och mycket mer. En dag var vi till saltgruvorna i Halain. Vi besökte Hellbrunn, som vi ser på TV Nyårsdagen då vi lyssnar till konserten från Wien, där vi också gjorde besök en dag.
Vi blev bjudna på fina restauranger och mådde gott. Verkade som om firman ville säga ett ordentligt tack för det arbete som Georg utfört under åren.
Det börjar närma sig flytt. Den tar jag i nästa inlägg och publicerar detta i det skick det befinner sig.

onsdag 1 maj 2013

Stillsam dag1 maj 2013. " Frid med Gud" 1973.

Det blev en stillsam dag.Kände mig inte helt OK då jag vaknade.Fick avstå besöket hos dottern, tråkigt nog. Gick tillbaka till sängen vid 12tiden tillsammans med en Alvedon. Somnade och sov tills jag väcktes av ett SMS. För att göra NÅGOT kreativt planterade jag sedan några vindruvsplantor, som stått i vatten en tid för att få rötter.
Nu tänker jag avsluta dagenvid datorn en stund innan jag måste sova igen.

Nu återgår jag till år 1973,det år då så mycket hände.
I ett tidigare inlägg berättade jag om Sigrid, vår sonhustrus mor, som fått cancer i början av året.Tyvärr blev det snabbt sämre. Georg och jag var på Östgötagården då vi fick veta att det nalkades slutet. Vi skulle ha en dryg vecka ledigt och åkte hem till Örebro den 17 juli. Två dagar senare åkte vi till sommarstugan där Sigrid befann sig tillsammans med sin man Börje. Jag var ivrig att få träffa Sigrid emedan jag varit inför Gud i mycket bön för henne och hennes förhållande till Gud och såg nu mitt tillfälle att prata med henne. Jag hade på försommaren varit hos henne i hemmet i stan, lämnat Nya Testamentet, med orden:" Sigrid här ska du få världens bästa bok". Hon såg på mig och upprepade mina ord. Vi samtalade en stund och jag förstod att hon mest tänkte på sin sjukdom och att hon ej hade mycket tro för att hon skulle bli frisk. Hon hade sett andra som ej blivit friska ,trots förbön.Jag förstod detta och efter en kort stund gick jag hem med en önskan om att hon skulle få ett möte med Jesus.Jag fortsatte att be för henne.

Två månader tidigare var jag med om det märkliga att Gud talade med mig om vikten av att bedja för Sigrid. Jag satt en dag och läste Bibeln då jag inom mig hörde Gud säga : "Det är DIN sak att be för Sigrid. Förvänta dig inte att någon annan ska göra det!" (Mina tankar hade gått i den riktningen, nämligen.)
Efter den dagen gick jag in i intensiv bön för henne.Jag visste att hon behövde Gud, men det var hon ,som måste fatta beslutet. Gud respekterar alltid vår fria vilja. Men jag visste också att Gud genom Den Helige Ande kan tala in i människors hjärtan och kärleksfullt kalla på gemenskap.Det enda JAG kunde göra var att bedja.

Nu kom vi alltså till deras sommarstuga,Georg och jag ,Sven och Maria. Börje mötte oss i trädgården med orden:" Mamma är mycket svag." Vi satte oss i trädgården och samtalade och jag bara väntade på ett tillfälle att få komma in och prata med Sigrid. Plötsligt reste jag mig och gick in. Det var en stund av Guds närvaro.
Sigrid var nu ivrig att få ta emot Jesus som sin personlige Frälsare.Vi bad tillsammans och tackade Jesus för att Han genom sin död och uppståndelse gjort det möjligt att få  gemenskap med Gud. Maria kom in i rummet och vi gladdes tillsammans över att Sigrid fått Frid med Gud, som väntat på henne så länge. När en människa vänder sig till Gud finns Han, i sin stora kärlek alltid där för att säga "Välkommen hem, mitt barn!"

Fem dagar senare var Sigrid på sjukhuset, då jag åkte dit för att hälsa på. Nu fick jag vara med om en makalös stund, som jag aldrig glömmer. Det var en stilla, skön sommarkväll. Hon låg ensam på en sal och tycktes sova. Genom fönstret kunde jag se Svartån stilla flyta fram och all grönska där utanför. Allt var så stilla. Jag satt tyst vid sängen.
Plötsligt bröts tystnaden av en underbart vacker sång. Vet ännu i dag ej om det var änglasång eller om det var någon på en annan våning som sjöng och det hördes genom det öppna fönstret.Sigrid hade vaknat till en stund. En klar kvinnoröst sjöng:"Jag är ej ensam , nej jag har ju Jesus. Han följer vid min sida var jag går. Jag känner mig så trygg då Han är nära, och den som vill kan samma nåd undfå.
Var finns en vän så underbar som Jesus, så trofast och så kärleksfull som Han? En sådan vän i med och motgång lika, jag ej i hela vida världen fann." Sången hade tre verser, som alla sjöngs tillsammans med refrängen.Den var mig välbekant sedan länge.När tredje versen avslutats blev det åter helt tyst och stillheten och Guds Frid vilade över oss, som en försmak av Himlen dit Sigrid var på väg.

Fyra dagar senare, den 28 juli flyttade hon hem till Jesus. Samma dag var det bröllop för Marias väninna och att Maria och Sven skulle vara värdpar var sedan länge bestämt.Det var att "bita ihop", som det heter.Säkert inte lätt.
Den fjärde augusti var det begravning i Knista kyrka med Filadelfias pastor Sven Nilsson, som officiant.
Han kände till allt omkring Sigrid, hennes sjukdomstid och familjen.
Sigrid var bara 54 år gammal och lämnade ett stort tomrum efter sig hos Börje, Maria och hennes bror.Lilla Fredrik var bara ett halvår och blev väl ändå något av tröst för morfar i hans stora sorg.

Ja, detta får bli allt för i dag. Jag önskar er alla en God Natt!  Hoppas att jag och vi alla ska må bra i morgon. " 
I Kolloserbrevet står det:"Han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade sons rike.Amen! Guds stora godhet!