Vaknade tidigt och var klar att hämtas till kyrkan halv elva.
Lennart och Ulla, Anders och Margareta med döttrar fanns på plats i kyrkan när vi alla stod upp under parentationen, som sköttes på ett ledigt och fint sätt av pastor Anders Sundström. Han berättade om Margit, som redan som 16åring döptes och kom med i församlingen Filadelfia, som på den tiden var belägen på Järnvägsgatan. I hela 75 år var hon medlem i samma församling.Växte upp i stadsdelen Rynninge, där hon tillsammans med sin man Kurt bodde tills de blev pensionärer.Lite skillnad mot det liv jag levt!
År 1998 fick Kurt en stroke, vilket medförde att han de 10 kommande åren satt i rullstol och vistades på sjukhem, dit Margit troget gick dagligen.
Två år efter Kurts stroke råkade yngste sonen Håkan, 36 år gammal, ut för något som höll på att ta hans liv
Tillsammans med fru och deras två döttrar befann han sig på Löttorp, Öland, då han drabbades av en kraftig hjärnblödning. Forslades till Kalmar sjukhus och därifrån i ilfart till Linköping där man inte gav mycket hopp om tillfrisknande. Många var de som ropade till Gud om att han skulle överleva. Jag minns själv den där sommarsöndagen då vi fick veta vad som hänt och tiden närmast efter då det vägde mellan liv och död.
Den fina Håkan repade sig efterhand, med god hjälp av sin fru och sina döttrar, men sitter fortfarande i rullstol. Jag minns när Kurt fyllde jämna år och vi var samlade till fest.Där satt far och son bredvid varandra i var sin rullstol. Vi sjöng och spelade välkända sånger och Kurt sjöng med. Det var feststämningoch vi förnam Guds närvaro.
Ibland tycker man att det blir för mycket av svårigheter för vissa människor men Margit tog dagen som den kom och gjorde vad hon kunde för att hjälpa de sina till ett drägligt liv, trots allt!
Nu blev det här så mycket så det får räcka för i dag. Med tanke på barn och barnbarn,som vill ha "memoarer", vill jag berätta om livet, då även om dess till synes mörka sidor.
Under allt finns dock Gud där med sin uppehållande hand och jag tänker nu på ett bibelord, som jag ej minns var det står men som lyder "i all deras nöd var ingen verklig nöd".
Med hopp om att en dag få se Håkan helt frisk, ser jag framåt och uppåt. Gud sviker aldrig! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar