Att bli gammal betyder att vännerna försvinner undan för undan. Så var det ännu en begravning i Filadelfia i dag. När Georg började som juniorsekreterare i Örebromissionen 1964 kom vi i kontakt med en missionärsfamilj,som just kommit hem från Afrika med sina två barn, Eva och hennes yngre bror kallad Beo.
Eva var född samma dag och år som vår Ulla. När vi år 1965 flyttade till Örebro blev det så att vi ofta träffade varandra, som familjer. Mamma Karin dog för några år sedan och Ingemar blev ensam. Nu har han också lämnat denna jord för en bättre värld.
Mycket intressant fick vi höra om Ingemars liv och hans effektivitet i sitt arbete både i Afrika, Sverige och andra länder där han på många sätt arbetat för Gud och Örebromissionen.Han skulle ha fyllt 90 år den 14 juni. Nu får han fira sin 90årsdag i Himlen, om det nu firas födelsedagar där.
I kväll har jag haft besök av en vän, som hade en del bekymmer, som vi pratade igenom och hon gick nyss härifrån lugnare än när hon kom hit. Vi talade med Gud om bekymret och hon kunde sedan fatta det beslut, som gav henne frid och visshet om ett val hon måste göra. Gud är god.
Värre var budet, som nådde oss under vårt samtal,gällande en 16 års flicka, som i går åkte på skolresa och i dag fick veta att hennes pappa dött. Det blev nu vårt stora böneämne. Må Gud hjälpa henne, kamrater och lärare med tröst och kraft att genomföra resan, som tänkt var.
Nu har det blivit början till natt och jag avslutar min korta blogg med " Blott en dag ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?. "God Natt önskar jag er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar